52001DC0098

KOMMISSIONENS RAPPORT TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN - Att skapa ett företagarvänligt Europa Europeiska unionens verksamhet för små och medelstora företag

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATTNING

ÖVERSIKTSTABELL ÖVER STÖDEN TILL SMÅ OCH MEDELSTORA

FÖRETAG

INLEDNING

Rapportens syfte och utformning

Definition av små och medelstora företag

KAPITEL I: FÖRBÄTTRING AV RAMVILLKOREN FÖR SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

1. Förbättrad information och ökade kunskaper om små och medelstora företag

1.1. Statistik

1.2. Europeiska observationsorganet för små och medelstora företag

2. Information om företag

2.1. Nätverket av Euro Info Centres

2.2. Dialog med företagen: information, rådgivning och återkoppling

3. Förbättring av företagsklimatet

3.1. Arbetsgruppen för enklare företagsvillkor (BEST)

3.2. Utbyte av bästa metoder: de samordnade åtgärderna

3.3. Företagsöverlåtelse

3.4. Benchmarking

3.5. Lagförslagens kvalitet, subsidiaritet och proportionalitet

3.6. Förenkling av lagstiftningen på den inre marknaden: Slim

3.7. Sena betalningar vid handelstransaktioner

3.8. Tillträde till informationssamhället och till elektronisk handel

3.9. Stimulans av innovation

3.10. Förbättring av konkurrenskraften: handel, turism och den sociala ekonomin

3.11. Regler för samarbetet inom civilrätt och handelsrätt

4. Regelmiljö för små och medelstora företag

4.1. Inre marknaden

4.2. Konkurrenspolitiken

4.3. Skatter och tullar

4.3.1. Företagsbeskattning

4.3.2. Indirekt beskattning: mervärdesskatt

4.3.3. Tullar

5. Finansiell miljö

5.1. Små och medelstora företags förberedelser inför införandet av euron

5.2. Gränsöverskridande betalningar

5.3. Handlingsplan för finansmarknaderna

5.4. Den tredje rundabordskonferensen mellan bankchefer och små och medelstora företag

5.5. Företagsänglar

5.6. Vägledning för små och medelstora företags bedömning av sig själva inför börsintroduktion

5.7. Ömsesidig garanti

6. Beröringspunkter mellan näringslivspolitiken och politiken på andra områden

6.1. Social miljö och sysselsättning

6.1.1. Den europeiska sysselsättningsstrategin och företagandet

6.1.2. Dialog mellan arbetsmarknadens parter

6.1.3. Samråd med näringslivet

6.1.4. Lokal utveckling och sysselsättning

6.2. Lagstiftning och åtgärder på miljöområdet

6.2.1. Femte handlingsprogrammet för miljön

6.2.2. Miljöstyrning och miljörevision

6.2.2.1. Vägledning för miljöstyrning

6.2.2.2. Resultat av pilotåtgärden för miljöstyrning

6.2.3. Gemenskapens miljömärkningsprogram

6.3. Infrastrukturer för energi, transport och telekommunikation

KAPITEL II: FINANSIELLA PROGRAM OCH INSTRUMENT FÖR STÖD TILL SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

7. Tillgång tll finansiering och krediter

7.1. Lån

7.1.1. EIB:s globala lån

7.1.2. Finansieringsinstrumentet för små och medelstora företag: subventionerade lån till sysselsättningsskapande små och medelstora företag

7.2. Garantier

7.2.1. Garantier för små och medelstora företag baserade på EIF:s egna medel

7.2.2. Pilotprojektet "Tillväxt och miljö"

7.2.3. Garantiverksamheten för små och medelstora företag

7.3. Riskkapital

7.3.1. Det europeiska finansieringssystemet för teknologi (ETF)

7.3.2 ETF Start-up

7.3.3 Crea

7.3.4 Innovationsfinansiering: I-Tec

7.3.5. Eurotech Capital

7.4. Joint European Venture (JEV)

8. Stöd till små och medelstora företag via regional-politiken

8.1. Stöd till små och medelstora företag under programperioden 1994-1999

8.1.1. Nationella åtgärdsprogram

8.1.1.1. Finansiering av små och medelstora företag inom de regionala målen

8.1.1.2. Bedömning av insatsernas och åtgärdernas effekt

8.1.2. Gemenskapsinitiativen

8.1.2.1. Gemenskapsinitiativet för små och medelstora företag

8.1.2.2 Gemenskapsinitiativet Leader II

8.1.3. Pilotprojekt och innovativa åtgärder

8.1.3.1. Pilotprojekten

8.1.3.2. De territoriella sysselsättningspakterna

8.2. Den framtida sammanhållningspolitiken och små och medelstora företag (programperioden 2000-2006)

8.2.1. De nya förordningarna och budgetarna

8.2.2. Kommissionens riktlinjer

9. Stödåtgärder till förmån för små och medelstora företag inom jordbrukssektorn

10. Samarbete mellan företag

10.1. Ett juridiskt instrument lämpat för transnationellt samarbete: EEI

10.2. Europeisering av företagen

10.2.1. Programmen Europartenariat och Interprise

10.2.2. Gränsöverskridande legotillverkning

11. Stöd till företagaranda och till målgrupper

11.1 Hantverksföretag, småföretag och mikroföretag

11.2. Kvinnliga företagare och medhjälpande makar och makor

12. Tilltråde till forskning och teknisk utveckling

12.1. Europeiska FoU-program: verktyg för innovation och internationalisering

12.2. Särskilda åtgärder för små och medelstora företag i det fjärde ramprogrammet för forskning

12.3. Små och medelstora företags deltagande i EU:s FoTU-program

12.3.1. Ökat deltagande av små och medelstora företag i EU:s FoTU-program

12.3.2. Särskilda insatser för små och medelstora företag: nykomlingar och breddat deltagande

12.3.3. Andra åtgärder i det fjärde ramprogrammet som är rör små och medelstora företag

12.4. Effekten av EU:s FoTU-politik på små och medelstora företag

12.5. Det femte ramprogrammet och dess särskilda insatser för små och medelstora företag

12.5.1. Åtgärder som genomförts av varje tematiskt program

12.5.2. Stöd till små och medelstora företags deltagande

12.5.3. Små och medelstora företags deltagande i det femte ramprogrammet: första resultat

12.5.4. Cordis

13. Yrkesutbildning

13.1. Europeiska socialfonden

13.1.1 Gemenskapsinitiativen Adapt och Employment

13.2. Programmet Leonardo da Vinci

13.3. BENE: Europeiskt nätverk för utbildning av företagare

14. Övriga Stödprogram

KAPITEL III: VERKSAMHET FÖR UTVIDGNINGEN OCH FÖRE

ANSLUTNINGEN SAMT SAMARBETE MED TREDJE LAND

15. Verksamhet för utvidgningen och före anslutningen

15.1. Deltagande i det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag

15.2. JOP: Program för samriskföretag

15.3. PHARE: program för tekniskt bistånd på nationell nivå

15.4. Finansieringsinstrumentet för små och medelstora företag

15.5 Phares program för företagsstöd

16. Företagens internationalisering: samarbete med tredje land

16.1. Handelspolitik

16.2. Samarbete med USA och Kanada

16.3 Samarbete med Japan

16.4. Samarbete med länderna i Medelhavsområdet, Latinamerika och Asien

16.5 Samarbete med de nya oberoende staterna

16.6. Utvecklingssamarbete (AVS-länderna)

16.7. Samarbete med Sydafrika

SLUTSATSER

SAMMANFATTNING

Denna rapport om EU:s verksamhet för små och medelstora företag har upprättats inom ramen för rådets beslut om det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag. I detta beslut föreskrivs att kommissionen som en följd av sina samordnande åtgärder vartannat år för Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén skall framlägga en rapport om utvärderingen av de framsteg, som gjorts för att beakta de små och medelstora företagens intressen på gemenskapens samtliga politikområden och i dess program. Det handlar om den femte rapporten av detta slag. Den beaktar den utveckling, som skett sedan föregående rapport godkändes i slutet av år 1997, samtidigt som den speglar framtidsutsikterna.

Rapporten består av tre omfattande kapitel: i det första behandlas förbättringen av ramvillkoren för små och medelstora företag, i det andra de program och de verktyg, som fått en särskild ekonomisk betydelse för stödet till små och medelstora företag, och i det tredje utvidgningen, åtgärder före anslutningen och samarbetet med tredje land. I slutsatserna framhålls hur hänsynstagandet till små och medelstora företag utvecklats på gemenskapens politikområden och i dess program.

Det intresseväckande i denna rapport ligger i att den framlägger synpunkter på hela den verksamhet inom EU, som riktar sig till små och medelstora företag. Den ger uttryck åt de mål i det integrerade programmet för små och medelstora företag, som utgör en ram för samordningen av EU:s insatser, såsom de genomförs i enlighet med den företagspolitik eller annan gemenskapspolitik, som kan beröra små och medelstora företag.

Den skall också ses mot bakgrund av Europeiska rådets möte i Lissabon (23-24 mars 2000), där införandet av gynnsamma förutsättningar för etablering och utveckling av nya företag, bl. a. små och medelstora företag förordades. Vid detta tillfälle bedömde Europeiska rådet det som lämpligt att tillämpa en öppen samordningsmetod, som medger spridande av bästa metoder och att en större överensstämmelse med EU:s huvudsakliga mål säkerställs. Europeiska rådet uppmanade kommissionen att för perioden 2001-2005 framlägga sitt förslag till nästkommande fleråriga program för företagande och företagaranda, som sedan antogs av rådet i slutet av år 2000. Det uppmanade rådet och kommissionen att å ena sidan genomföra en kontrollundersökning ("benchmarking") av prestationsförmågan vid företagsetablering (kostnad, tidsåtgång) och hos riskkapital, och å den andra upprätta en rapport om översynen av ECB:s och EIF:s verktyg för att omorientera finansieringen i riktning mot företag i etableringsfasen och högteknologiska företag. Den europeiska stadga för småföretag, som krävdes vid detta Europeiska råd, antogs av rådet i juni år 2000 och godkändes av Europeiska rådet i Feira i juni 2000.

I Lissabon uppställde EU:s femton medlemsstater ett strategiskt mål för sig för de tio kommande åren: att bli den konkurrenskraftigaste och mest dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen. För att kunna göra detta skall Europa bli företagsvänligare och mer innovativt. Initiativet e-Europa, som framlades vid detta tillfälle, och vars mål är att integrera varje medborgare, varje skola och varje företag i den digitala åldern, återgavs i en handlingsplan, som bl. a. omfattar åtgärder för att utveckla e-handeln och Internet inom företagen.

Denna ger uttryck åt den prioritet, som tillerkänts små och medelstora företag inom den större politiska ram av samordningsmedel, som i enlighet med de ekonomisk-politiska huvudriktlinjerna införts antingen genom den s. k. Luxemburgprocessen (om den europeiska sysselsättningsstrategin) och den s. k. Cardiffprocessen (om att utveckla en gynnsammare regelmiljö för små och medelstora företag), genom uppföljning av handlingsplanen BEST, genom en med medlemsstaterna samordnad åtgärd eller genom kontrollundersökning av prestationsförmågan.

Genom denna rapport möjliggörs en lägesbestämning av politiken för små och medelstora företag i samband med förnyelsen av det fleråriga programmet för företagen och företagarandan i Europa. Den bidrar till insynen i och synliggörandet av EU:s åtgärder för små och medelstora företag. Efter dess offentligggörande kommer den att spridas vitt i de flesta näringslivskretsar.

En samordning av EU:s politik för små och medelstora företag har utvecklats under årens lopp såväl för att förbättra företagsklimatet som för att öka stödet för dem genom olika ekonomiska verktyg och program.

Förbättringen av företagsklimatet och ramvillkoren handlar om administrativ förenkling och det förvaltningsmässiga, juridiska, skattemässiga, finansiella och sociala klimatet. Handlingsplanen BEST, som genomförts av kommissionen tillsammans med medlemsstaterna omfattar alla de åtgärder, som vidtagits för att förbättra och förenkla företagsklimatet. Förbättringen av företagsklimatet medför likaledes en bättre kunskap om företagen och om deras utveckling såväl som tillgång för dem till gemenskapsinformationen. Nätverket Euro Info Centres och övriga informationsnätverk inom gemenskapen såväl som dialogen med företagen erbjuder dessa information om och rådgivning i gemenskapens bestämmelser och program och ett medel föråterkoppling. Som exempel på nyligen vidtagna åtgärder för att förbättra företagsklimatet kan direktivet av den 29 juni 2000 om försenade inbetalningar nämnas, såväl som förslaget i juli 2000 till en förordning om ett gemenskapspatent samt förslagen till förenkling av lagstiftningen om offentlig upphandling.

De finansiella program och verktyg för stöd till små och medelstora företag, som införts av EU, tar formen av direkta eller indirekta stöd. De syftar huvudsakligen till att förbättra de små och medelstora företagens tillgång till finansiering och kredit (lån, garantier och riskkapital), till regionalt stöd, till samarbete företagen sinsemellan, till forskning såväl som till yrkesutbildning.

Då tillgången till finansiering är avgörande för små och medelstora företag, har EU under senare år utökat sina bestämmelser om stöd till finansieringen av små och medelstora företag bl. a. genom att via Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska investeringsfonden (EIF) uppmuntra att riskkapital till och garantier för små och medelstora företag utvecklas. Nya finansieringsmedel har skapats i enlighet med den särskilda Amsterdam-handlingsplanen som ett europeiskt medel för teknik (med ett anslag om 125 miljoner euro) och med "Tillväxt och sysselsättnings"-initiativet, som härrör ur ett initiativ av Europaparlamentet och det särskilda europeiska toppmötet i Luxemburg om sysselsättning. Tre nya program har likaledes skapats, nämligen den europeiska mekanismen för teknik "start-up" (ETF start-up med 168 miljoner euro), garantiverksamheten för små och medelstora företag (med 168 miljoner euro) och programmet "Joint European Venture" (Jev med 84 miljoner euro), vars globala finansiella anslag utgörs av 420 miljoner euro. Övriga initiativ uppmuntrar kapital för etablering (Crea) och upprättandet av informella nätverk av investerare ("företagsänglar". EIB:s globala lån har under de fem senaste åren kommit 49 000 små och medelstora företag till del, varav 85 % är småföretag. När det gäller EIF uppgår volymen av garantierna för små och medelstora företag till 33 % av dess samtliga insatser eller 879 miljoner euro. EIB:s och EIF:s finansieringsverktyg för små och medelstora företag håller för närvarande på att utvärderas för att rikta dem mot "start-up"-företag inom högteknologi och andra riskkapitalinitiativ.

Strukturfonderna, som utgör de huvudsakliga verktygen för finansiering av regionala utvecklingstjänster och sysselsättning, bidrar likaledes med betydande stöd till små och medelstora företag i stödberättigade regioner. En tematisk utvärdering av strukturfondernas inverkan har visat att 21,3 miljarder euro eller 18 % av fondernas anslag kommit mer än 800 000 små och medelstora företag till godo under åren 1994-1999. Kommissionen har i sina riktlinjer till medlemsstaterna om programmen för åren 2000-2006 framhävt de små och medelstora företagens betydelse för den regionala konkurrenskraften och för sysselsättningen i EU. Den anser nämligen att etablerande och utveckling av konkurrenskraftiga företag utgör det inledande villkoret för skapande av varaktiga arbetstillfällen och följaktligen för regional ekonomisk utveckling. Tjänstesektorns växande betydelse har framhållits.

Inom programmen för forskning och teknisk utveckling har de små och medelstora företagens deltagandet ökat kraftigt. I det fjärde ramprogrammet har de små och medelstora företagens deltagande fördubblats jämfört med tidigare. 14 754 små och medelstora företag deltog nämligen under åren 1994-1998 jämfört med 5 424 under åren 1990-1994. De 14 754 små och medelstora företag, som deltog, stod för 28,5 % av projekten och mottog mer än 20 % av hela budgeten. Upprättandet av One Stop Shops för små och medelstora företag, förenklingen av anbudsförfarandet för små och medelstora företag såväl som de särskilda åtgärderna för små och medelstora företag (bidrag till förstudier och Craft-projekt) har underlättat deras deltagande. Detta borde öka ytterligare under det nu gällande Femte ramprogrammet bl. a. på grund av det horisontella programmet "Innovation och små och medelstora företags deltagande".

Inom området för gemenskapsstödet till yrkesutbildning i små och medelstora företag är det i huvudsak Europeiska socialfonden och programmet Leonardo som är verksamma. Tillgängliga uppgifter, om än ännu oklara, anger att de små och medelstora företagens andel i de projekt, som stöds inom ramen för Europeiska socialfondens mål 4, överväger och att den uppgår till mellan 40 och 90 % av programmen för åren 1994-1999. Inom initiativet Adapt bedöms andelen uppgå till 15 % av projekten. Andelen för små och medelstora företag av projekten inom Leonardo-programmet uppgår till i medeltal 20 %. Denna pelare, som är avsedd att utveckla företagaranda inom den europeiska sysselsättningsstrategin, utgör ett erkännande av de små och medelstora företagens avgörande betydelse för arbetsmarknadspolitiken. Den borde emellertid mera konkret införlivas med de nationella handlingsplanerna för sysselsättningen i medlemsstaterna.

Det internationella samarbetet är ett område, som likaledes berör små och medelstora företag. Kommissionen förbereder sig allra först för EU:s förestående utvidgning, något som tar sig uttryck i att det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag öppnas för kandidatländerna inom ramen för strategin före anslutningen. Kommissionen befordrar dessutom upprättandet av joint-venture-företag (Jop) och direkta investeringar bl. a. genom att i samarbete med Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling använda finansieringsinstrumentet för små och medelstora företag. Samarbetet med tredje land syftar till främja företagens internationalisering i en globaliserad ekonomi. Denna berör å ena sidan handelspolitiken och å den andra det ekonomiska samarbetet med flera länder.

I sina slutsatser visar rapporten att den politiska prioriteringen av små och medelstora företag och av utvecklingen av ett företagarvänligt Europa bekräftas. Hänsynstagandet till de små och medelstora företagen och dessas deltagande i gemenskapsprogrammen har ökat under senare år. Det återstår emellertid mycket att göra inom området för utvärdering av politikens inverkan på de små och medelstora företagens utveckling. De små och medelstora företagen lider ibland av svårigheterna att få tillgång till olika stödprogram. Denna rapport kommer att bidra till att få EU:s åtgärder att bli bättre kända bland organen för stöd till små och medelstora företag. Om gemenskapens bidrag till att utveckla ett företagarvänligt Europa är betydelsefullt, är medlemsstaternas strävanden väsentliga för att göra potentialen för konkurrenskraft, tillväxt, innovation och sysselsättning bland små och medelstora företag så stor som möjligt. Rapporten visar tydligt, att företagspolitiken, bl. a. stödet till små och medelstora företag, under tiden för genomförandet av det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag blivit en integrerande och integrerad del i huvudriktlinjerna för EU:s politik. En liknande positiv utveckling kan observeras i medlemsstaterna. Kommissionens och medlemsstaternas samfällda strävanden på detta område kommer att möjliggöra förverkligandet av EU:s strävan, såsom den tillgännagavs vid Europeiska rådet i Lissabon, nämligen att bli den konkurrenskraftigaste och mest dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen.

ÖVERSIKTSTABELL ÖVER STÖDEN TILL SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

>Plats för tabell>

INLEDNING

Inom Europeiska unionen råder stor enighet om den centrala roll som små och medelstora företag spelar för tillväxt, konkurrenskraft, innovation och sysselsättning. Under de senaste åren har en politisk vilja att främja ett mer företagarvänligt Europa gjort sig gällande, vilket framgår såväl av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23 och 24 mars 2000, som innehöll en uppmaning till införande av en gynnsam miljö för etablering och utveckling av innovativa företag, som av den europeiska stadgan för småföretag vilken antogs av rådet den 13 juni och mottogs positivt av Europeiska rådet i Feira den 19 och 20 juni 2000.

Gemenskapens politik och program bidrar i olika stor utsträckning till att skapa en dynamisk företagsmiljö i Europa, som kan främja etablering, tillväxt och utveckling av företag samt stimulera företagens innovationsförmåga liksom deras möjligheter att få tillträde till nya marknader och anpassa sig till den nya ekonomin.

Syftet med föreliggande rapport är att bidra till att göra unionens verksamhet synligare genom att ge en översikt över de gemenskapsinsatser som riktar sig till företagen och i synnerhet till små och medelstora företag.

Denna rapport om unionens verksamheter till förmån för små och medelstora företag har utarbetats i enlighet med artikel 5.2 i rådets beslut om ett tredje flerårigt program för små och medelstora företag [1], vari anges att "Kommissionen skall vartannat år förelägga Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén en rapport med en värdering av de framsteg som har gjorts genom att små och medelstora företags intressen inbegripits i all gemenskapspolitik och alla gemenskapsprogram till följd av dess samordningsinsats".

[1] Rådets beslut 97/15/EG, 9.12.1996, EGT L 6, 10.1.1997, s. 25.

Detta är den femte rapporten. Föregående rapporter i serien sammanställdes 1992, 1994, 1995 och 1997 [2]. Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer har givit ut de två senaste rapporterna i ett mer användarvänligt format och rapporten från 1997 finns tillgänglig på Internet [3] på unionens elva officiella språk och har spridits i drygt 70 000 exemplar i näringslivet. Så snart denna rapport har antagits kommer den också att ges ut och finnas tillgänglig på Internet. I rapporten behandlas utvecklingen sedan slutet av 1997 och avser alltså åren 1998 och 1999 samt delvis även år 2000. Det är den sista rapporten som sammanställs enligt det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag [4] eftersom det programmet löpte ut vid utgången av 2000 och ersätts av det fleråriga programmet för företag och företagsamhet för perioden 2001-2005 [5].

[2] SEK(1992) 704, 26.5.1992, KOM(1994) 221, 7.9.1994, KOM(1995) 362, 8.9.1995 och KOM(1997) 610 slutlig, 25.11.1997.

[3] Skrift från EUR-OP CT-08-97-759-FR-C ISBN 92-828-2854-9. Presentationen på Internet innehåller ett stort antal länkar till andra relevanta webbsidor: http://europa.eu.int/comm/enterprise/entrepreneurship/promoting_entrepreneurship/index.htm.

[4] GD Näringslivs hemsida: http://europa.eu.int/comm/enterprise/index_en.htm.

[5] Rådets beslut 2000/819/EG, 20.12.2000, EGT L 333, 29.12.2000, s. 84 http://europa.eu.int/comm/enterprise/enterprise_policy/index.htm.

Medlemsstaternas företrädare inom förvaltningskommittén för det fleråriga programmet för små och medelstora företag ställde sig mycket positiva till rapporten från november 1997 och erkände såväl dess nytta som dess kvalitet.

Europaparlamentets intresse för rapporten från 1997 tog sig uttryck i antagandet av en initiativresolution den 5 november 1998 [6]. Även om parlamentet noterade rapporten med tillfredsställelse, tog det tillfället i akt att fästa uppmärksamheten på de områden där förbättringar kan göras. Parlamentet förespråkar förbättrad samordning mellan gemenskapens politik till förmån för små och medelstora företag på olika områden och särskilt när det gäller strukturfonderna. Det betonar behovet att använda gemenskapens definition av små och medelstora företag i de program som berör dessa företag. Parlamentet insisterar på systematisk rådfrågning av de organisationer som företräder små och medelstora företag när lagstiftningsförslag som avser företagen utarbetas och framhäver vikten av att små och medelstora företag företräds i den europeiska sociala dialogen. Det begär att stödet till små och medelstora företag prioriteras i den nya programperioden för strukturfonderna (2000-2006) och att kvantitativa och kontrollerbara mål anges i fråga om små och medelstora företags deltagande. Slutligen understryker parlamentet vikten av att införliva små och medelstora företag med programmen för yrkesutbildning.

[6] A4-0359/98.

Rapportens syfte och utformning

Syftet med denna rapport är att visa hur dimensionen för små och medelstora företag har införlivats med gemenskapens politik och program på olika områden.

Rapportens olika delar överensstämmer med de stora mål som ställts upp för det fleråriga programmet för små och medelstora företag (1997-2000), dvs. förbättring av ramvillkoren för små och medelstora företag (kapitel I) samt stöd till företagen via olika program och finansiella instrument för stöd till små och medelstora företag (kapitel II). Kapitel III ägnas åt utvidgning, åtgärder före anslutning och samarbete med tredje länder. I rapporten redovisas de framsteg som gjorts för att inom gemenskapens program och politik bättre beakta de små och medelstora företagens särart och erkänns att förbättringar fortfarande kan göras för att öka små och medelstora företags deltagande i gemenskapsprogrammen.

I en översiktstabell visas stöden till små och medelstora företag liksom dessa företags deltagande i program och stödåtgärder såväl när det gäller antal som budgetvolym.

De nya kommunikationsverktyg som nu utvecklas, t. ex. Internet, utgör ytterst kraftfulla instrument för att tillhandahålla information i realtid och därmed för en bredare krets säkerställa större insyn och synlighet när det gäller unionens verksamhet. Därför innehåller denna rapport uppgifter om ett stort antal webbplatser på Internet där läsaren kan finna mer ingående information i särskilda frågor och där uppgifterna regelbundet uppdateras. Under de senaste åren har kommissionen prioriterat Internet som ett sätt att sprida information om den senaste utvecklingen när det gäller gemenskapens politik. Denna rapport kommer trots detta att också ges ut i pappersversion eftersom Internet ännu inte används överallt och pappersutgåvan är användbar och praktisk som referensdokument.

Definition av små och medelstora företag

Begreppet små och medelstora företag som används i hela denna rapport hänför sig till gemenskapens definition av små och medelstora företag, så som den anges i kommissionens rekommendation av den 3 april 1996 [7] riktad till medlemsstaterna liksom till Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska investeringsfonden (EIF). Definitionen av små och medelstora företag sammanfattas i tabellen nedan. Denna definition skall tillämpas för samtliga gemenskapsprogram eller nationella program som avser detta slags företag. Fastän användningen av definitionen av små och medelstora företag successivt får allmän spridning, kan det emellertid konstateras att den ännu ej blivit systematiskt tillämpad för alla sina kriterier. Följaktligen är en större disciplin önskvärd, när det gäller tillämpningen av gemenskapens definition av små och medelstora företag.

[7] EGT L 107, 30.4.1996, s. 4.

>Plats för tabell>

KAPITEL I: FÖRBÄTTRING AV RAMVILLKOREN FÖR SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

Näringslivspolitiken syftar främst till att skapa ett gynnsamt klimat för etablering och utveckling av företag. Förbättring av företagsmiljön innefattar ramvillkor, administrativa och rättsliga förenklingar, förbättring av det finansiella klimatet liksom skatte-, social- och miljöfrågor i den miljö där de verkar. Andra förutsättningar för att små och medelstora företag skall bli konkurrenskraftigare är förbättrad tillgång till informationssamhället och i synnerhet till elektronisk handel.

En av förutsättningarna för att ett gynnsamt företagsklimat skall kunna byggas upp är att bättre statistiska uppgifter samlas in om små och medelstora företag, att de erbjuds informationsnät och mekanismer för återföring av information så att det blir möjligt att på ett bättre sätt ta hänsyn till deras behov när politik som berör dem utformas.

1. Förbättrad information och ökade kunskaper om små och medelstora företag

1.1. Statistik

Över 99 % av 18 miljoner EU-företag i samtliga marknadssektorer med undantag av jordbrukssektorn är små och medelstora företag. De sysselsätter 66 % av arbetskraften och genererar 55 % av den sammanlagda omsättningen.

I den femte utgåvan av skriften "Europas företag" [8], som gavs ut 1999, redovisas uppgifter från 1994-1995 om europeiska företag uppdelade i olika storleksklasser (grundade på deras antal, sysselsättning och omsättning) och lämnas en mer detaljerad analys av verksamhetssektorer (31 sektorer granskas) samt av ländernas struktur (samtliga medlemsstater i EU jämte Norge, Island och Schweiz). Skriften innehåller dessutom tematiska analyser t. ex. av företagsstrukturen i de centraleuropeiska länderna, företagens demografi (etableringar och nedläggningar), arbetskraftsstrukturen i småföretag (kön, utbildning, slag av arbete), regionala analyser av små och medelstora företag och jämförelser med USA och Japan. Databasen över små och medelstora företag har uppdaterats under första hälften av år 2000 och ett antal "Statistics in Focus on SMEs" har utgivits av Eurostat (tema 4 nr 11/2000, 8/2000, 27/1999 och 16/1999) [9]. Den sjätte utgåvan av "Europas företag" planeras bli utgiven under våren 2001.

[8] EUR-OP, Luxemburg, nr CA-12-98-174-**-C.

[9] EUR-OP, Luxemburg, nr CA-NP-00-011-**-C, CA-NP-00-008-**-C, CA-NP-99-027-**-C och CA-NP-99-016-**-C.

I tabellen nedan har gemenskapens företag delats in i grupper med hänsyn till antalet anställda, verksamhetssektor samt företagens bidrag till sysselsättning och omsättning i unionen.

Företag i Europeiska unionen - grupperade med hänsyn till antalet anställda, uppgifter från år 1997

>Plats för tabell>

Företag i Europeiska unionen - indelade efter olika verksamhetsområden, uppgifter från år 1997

>Plats för tabell>

Kommissionen (Eurostat) fortsätter sina strävanden att förbättra det europeiska statistiksystemet i synnerhet företagsstatistiken över små och medelstora företag. Genom att begränsa den börda som läggs på företagen producerar medlemsstaterna mer och mer nyckeldata, som på grundval av rådets förordning 58/97 om statistik över företagsstrukturer, uppdelats enligt en klassindelning som grundar sig på sysselsättningens omfattning.

EU:s statistik över företagsstrukturer, med särskild hänsyn till små och medelstora företag

EU:s statistik över företagsstrukturer har förbättrats på senare år. Genom rådets förordning 58/97 om statistik över företagsstrukturer upprättas en gemensam ram för insamling, sammanställning, leverans och utvärdering av gemenskapsstatistik rörande struktur, verksamhet, konkurrenskraft och effektivitet hos företagen inom gemenskapen bl. a. för att göra en analys av små och medelstora företag (artikel 2). I artikel 6 anges att medlemsstaterna kan erhålla de uppgifter som behövs genom att använda flera olika källor som obligatoriska undersökningar, administrativa källor eller skattningar. Denna bestämmelse beaktar behovet av att minska belastningen på uppgiftslämnarna, särskilt små och medelstora företag.

I kommissionens förordning 2701/98 om de dataserier som skall upprättas för statistiken över företagsstrukturer anges ett antal grundläggande variabler (antal företag, omsättning, mervärde, bruttoinvestering i materiella tillgångar, antal anställda) för olika sektorer och storleksklasser i enlighet med kommissionens rekommendation om definition av små och medelstora företag [10]. I kommissionens förordning 1618/1999 anges vissa kvalitetsstandarder för den statistik som medlemsstaterna skall upprätta.

[10] EGT L 107, 30.4.1996, s. 4.

Ett av de främsta målen för företagsamhetspolitiken utgörs av att öka antalet nyetableringar av företag och att skapa en nettoökning av företag. Eurostat arbetar sedan flera år på att upprätta en företagsdemografi. Ett större utvecklingsprojekt inleddes tillsammans med medlemsstaterna för att erhålla en harmoniserad företagsstatistik på detta område. De första resultaten på en harmoniserad grundval borde finnas färdiga i början av år 2002. Indikatorer för en företagsdemografi har redan införlivats med BEST-indikatorerna.

Publikationer om särskilda sektorer som innehåller uppgifter om små och medelstora företag

Skriften "Tjänster i Europa" [11] sammanställdes första gången 1998, tillsammans med flera nummer av korta rapporter med namnet "Statistik i fokus" som behandlar tjänster.

[11] EUR-OP, Luxemburg, nr CA-17-98-742-**-C.

När det gäller handel och distribution, lanserades de nya skrifterna "Detaljhandel i EES 1997" [12] och "Grosshandel i EES 1997" [13] under ett seminarium i mars 1998 [14]. "Distributionshandel i Europa" gavs också ut under 1999. [15]

[12] EUR-OP, Luxemburg, nr CA-11-98-738-**-C.

[13] EUR-OP, Luxemburg, nr CA-06-97-618-**-C.

[14] Resultaten publiceras av EUR-OP i katalog nr CA-16-98-594 -EN-S.

[15] Nr CA-24-99-154-**-C

Efter det att studien "Sektorn för kooperativa, ömsesidiga och ideella företag i Europeiska unionen" [16], publicerats, har en metodik för framtida rapporter på området för social ekonomi utarbetats.

[16] EUR-OP, Luxemburg, nr CA-82-94-642-**-C.

Databasen Bach

Kommissionen har också under lång tid deltagit i en uppföljning av de europeiska företagens ekonomiska och finansiella läge, där de små och medelstora företagen är av särskilt intresse [17]. En särskild databas upprättades år 1987 för detta ändamål - Bach [18], som innehåller harmoniserad årlig statistik över företagsräkenskaper för 11 europeiska länder, Japan och Förenta staterna. Den upprättades i avsikt att komplettera de informationskällor, som redan förelåg på europeisk nivå och har utvecklats i samarbete med "European Committee of Central Balance Sheet Data Offices (ECCB)". Bach har tjänat som grundval för ett antal jämförande ekonomiska analyser, som genomförts av kommissionen och dess nationella uppgiftskällor. Den information, som den tillhandahåller, används också av ett växande antal forskare, universitet och privata och offentliga organ. Några möjliga användningsområden utgörs av jämförande sektorsanalyser, referenssystem för sektorer och prestandajämförelser mellan europeiska, amerikanska och japanska företag.

[17] Se Financial Situation of European Enterprises in 1996. EUROPEAN ECONOMY. Supplement A. Economic Trends. Nr 11/12. November/december 1998. EUR-OP. Luxemburg.

[18] http://europa.eu.int/comm/economy_finance/databases/bach_en.htm.

1.2. Europeiska observationsorganet för små och medelstora företag

Den femte rapporten från det Europeiska observationsorganet för små och medelstora företag publicerades 1997. Den innehåller både kvantitativ och kvalitativ information om små och medelstora företag i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och i Schweiz och handlar främst om frågor som rör sysselsättning och arbetsförhållanden samt små och medelstora företags reaktioner på de utmaningar som internationalisering och ökad konkurrenskraft innebär. Rapporten innehåller också detaljerade tematiska studier om små och medelstora företag och miljön och små och medelstora företag och turistsektorn. I rapporten dras slutsatsen att mikroföretag med färre än tio anställda har den största tillväxtpotentialen.

De resultat som läggs fram i den femtee rapporten liksom de som återfinns i den fjärde rapporten presenterades vid två konferenser under 1997. Dessa evenemang ersatte kommissionens meddelande om observationsorganets rapport.

Den sjätte rapporten från Europeiska observationsorganet för små och medelstora företag gavs ut under 2000 [19].

[19] http://europa.eu.int/comm/enterprise/enterprise_policy/analysis/observatory.htm.

2. Information om företag

2.1. Nätverket av Euro Info Centres

Nätverket av Euro Info Centres, som är ett viktigt band mellan gemenskapen och de små och medelstora företagen, omfattar 273 medlemmar i 38 länder och 14 korrespondenscentra [20].

[20] http://europa.eu.int/comm/enterprise/networks/eic/eic.html.

För att höja den kvantitativa och kvalitativa prestandan i Euro Info Centres-nätet, EIC, genomgick det i maj 1998 delvis en omstrukturering. Antalet Euro Info Centres fastställdes då till 233 varav 17 är "nätledare". Dessa "nätledare" är EIC som själva förfogar över ett nationellt nät. Denna nya uppbyggnad gör det möjligt för Euro Info Centres-nätet att få en bredare spridning bland gemenskapens företag.

Under 1998 slöt kommissionen också avtal med 42 internationella, transnationella eller europeiska organisationer som företräder små och medelstora företag. Dessa organisationer har status som "associerade medlemmar" grundade på utbyte av mervärde och information.

Efter en ansökningsomgång välkomnade Euro Info Centres-nätet i september 1999 44 nya medlemmar i Bulgarien, Tjeckien, Estland, Ungern, Polen, Rumänien, och Slovakien. Denna utvidgning av nätet kommer att bidra till att utvidgningen av Europeiska unionen blir en framgång genom att företagen kan knytas till satsningen.

Det finns nu 273 EIC i 38 länder, till vilka kommer 14 korrespondenscentra belägna i Medelhavsområdet liksom i Schweiz, Litauen, Lettland och Slovenien.

Genom dess breda geografiska utbredning utgör EIC ett unikt nät. Det är förankrat i de offentliga, privata och blandade strukturer som har direkta förbindelser med små och medelstora företag (handelskamrar, lokala utvecklingsorgan eller banker). EIC, som uteslutande ägnar sig åt företag, har flera funktioner. De informerar företagen, sätter dem in i olika frågor, råder dem och bistår dem inom alla områden som rör gemenskapens program och politik.

Euro Info Centres som knutpunkter för gemenskapens åtgärder till förmån för små och medelstora företag

De små och medelstora företagen i gemenskapen bör få enkel, tydlig och effektiv tillgång till Europeiska unionen, dess lagstiftning, program och möjligheter.

I EIC har små och medelstora företag en samtalspartner som finns nära till hands och kan ge enkla och praktiska svar på olika frågor, antingen direkt eller indirekt genom att hänvisa företagen till behöriga, specialiserade strukturer eller serviceorgan som kan bistå dem.

Denna centrala roll förutsätter nära samarbete med andra mellanled som har kontakter med små och medelstora företag, däribland övriga gemenskapsnät som nätverket för teknikförmedlingscentra (Innovation Relay Centre), nätverket av nationella kontakter för små och medelstora företag eller Europeiska centra för innovativt företagande (Business Innovation Centres). Kommissionen har för avsikt att göra dessa nät effektivare i en strävan att uppnå större samverkan mellan dem och att förstärka samarbetet mellan dessa nät och de nationella näten.

EIC utvecklar partnerskap med andra organ som riktar sig till små och medelstora företag (värdstrukturer, lokala, regionala, nationella, yrkesbaserade eller branschinriktade partner) genom att främja synergieffekter och undvika dubblering av befattningar och behörigheter, samtidigt som hänsyn tas till subsidiaritetsprincipen.

För att kunna garantera en god kvalitet på de tjänster de erbjuder, är EIC ständigt föremål för oberoende granskning.

Företaget Deloitte & Touche gav i en utvärdering 1999 uttryck för följande åsikt:

"Euro Info Centres har utvecklats på ett positivt sätt. De har betydande kvantitativ och kvalitativ inverkan. De vittnar också om en allt större «nätverkseffekt» och deras bidrag i form av mervärde för små och medelstora företag går vida utöver deras traditionella roll som informationsorgan om gemenskapsfrågor. Systemen för uppföljning av EIC:s verksamhetsnivå och upprätthållande av kvalitetskontroll har förbättrats under det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag".

EIC erbjuder följande tjänster:

Informationstjänst

EIC sprider information genom att ställa ett stort antal olika dokument till företagens förfogande. De organiserar seminarier och konferenser, deltar aktivt i evenemang som syftar till att stödja prioriterade ämnen i Europeiska unionens medlemsstater, länderna i Central- och Östeuropa samt länderna i Medelhavsområdet. Inom ramen för informationskampanjen om euron 1999-2000 organiserar EIC över 270 insatser riktade till små och medelstora företag. Under 1998 fortsatte EIC den kampanj för att medvetandegöra små och medelstora företag om frågor på området för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen som inleddes 1997. EIC kommer att samarbeta vid informationsåtgärder inom ramen för initiativet eEurope ("go digital") som syftar till att ge ett så stort antal små och medelstora företag som möjligt tillgång till elektronisk handel.

Hjälp och råd

EIC ger stöd i ett företags olika utvecklingsfaser. De träder in med råd om vilken gemenskapsfinansiering som står öppen för företagen, som gemenskapsprogrammen för forskning och teknologisk utveckling, strukturfonderna, gemenskapens politik för kvalitet, standardisering och certifiering och miljöpolitik.

EIC bidrar dessutom till bevarande och konsolidering av nya marknader. Detta tema inrymmer EIC:s verksamhet på områden som rör europeisering och internationalisering av företag genom att förse dem med bättre information om samtliga tredje lands marknader och de gemenskapsprogram som hänför sig till dessa marknader, främjande av samarbete mellan företag såväl inom EU som med företag i tredje land genom att utnyttja andra nätverk och gemenskapsinstrument.

På alla dessa olika områden grundar sig nätets samlade sakkunskap på EIC:s expertgrupper som utvecklar produkter och tjänster. Dessa grupper täcker främst områdena för miljö, euro, utrikesförbindelser, informationssamhälle, offentlig upphandling och standardisering.

Mer information från små och medelstora företag

Kommissionens avdelningar är medvetna om den privilegierade ställning som EIC har när det gäller att till dem förmedla de särskilda problem som små och medelstora företag möter vid genomförandet av lagstiftningen eller deltagandet i vissa gemenskapsprogram. Denna återkommande information inhämtas antingen genom de direkta samråd som EIC genomför eller genom att undersökningar utförs bland små och medelstora företag i regionen. EIC fortsätter härvid det arbete som inleddes redan 1994 beträffande den inre marknaden, och som grundar sig på ett förfarande föråterkoppling som sedan dess är väl förankrat och på insamling av exempel på framgångsrika erfarenheter. EIC deltar också i öppna samråd inom ramen för vissa grönböcker. Under 1999 bidrog således EIC till utarbetandet av grönboken om information till den offentliga sektorn i informationssamhället.

2.2. Dialog med företagen: information, rådgivning och återkoppling

I samband med Euro Info Centres har Dialog med företagen utvecklats till en tvåvägskommunikation för att på ett direkt och interaktivt sätt stödja små och medelstora företag för att hjälpa dem att dra nytta av de möjligheter, som erbjuds på den inre marknaden, och sätta alla användare (företag, medlemsstater och gemenskapens institutioner) i stånd att lära genom praktiska erfarenheter av företagsledning på hela den inre marknaden.

Dialog med företagen består av två huvudbeståndsdelar:

* Webbplatsen för Dialog med företagen (internet adress: http://europa.eu.int/business) är en väletablerad flerspråkig inkörsport till uppgifter, information och rådgivning från många befintliga källor. Den är ett praktiskt och kostnadsfritt hjälpmedel, som hjälper företagen att öka sin affärsverksamhet inom den inre marknaden och att övervinna möjliga hinder genom förbättrad kunskap om dess administrativa bestämmelser. Flera tusen företag använder den dagligen för att få tillgång till stödtjänster på europeiska, nationella och lokala nivåer.

* Återkopplingsmekanismen för företagen (som lanserades i april 2000) kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna och Europeiska kommissionen att dra politiska slutsatser som bl. a. målprioriterade åtgärder i den årliga översynen av strategin för den inre marknaden [21]. Detta kommer att utföras på grundval av en djupgående fallstudieanalys av återkoppling i stor skala av 20 000 företag per år via 41 representativa Euro Info Centres, som är fördelade bland de 15 medlemsstaterna i EU. I samband med reformen av kommissionen - och med direkt relevans också för det påföljande ledningsinitiativet - undersöker kommissionen för närvarande möjligheterna att utsträcka synsättet hos återkopplingsmekanismen för företagen till att täcka ett större fält inom kommissionens politikområden. En mer systematisk användning av återkoppling skulle sätta kommissionen i stånd att bli mer lyhörd för folkets behov och göra politikutövningen fullständigare.

[21] KOM(2000) 257 slutlig, 3.5.2000 och KOM(1999) 624 slutlig, 24.11.1999.

3. Förbättring av företagsklimatet

3.1. Arbetsgruppen för enklare företagsvillkor (BEST)

Kommissionen, som erkänner behovet av ytterligare hänsynstagande till och bedömning av de frågor som påverkar företagande och konkurrenskraft och som givits ett uppdrag av Europeiska rådet i Amsterdam, inrättade i september 1997 en arbetsgrupp för enklare företagsvillkor (BEST). Denna grupp bestod av företagare, offentliga administratörer och akademiska experter och hade till uppdrag att studera hur lagstiftning och administrativa rutiner påverkar företag och att lägga fram konkreta förslag till åtgärder för att minska de bördor som begränsar företagens tillväxt och sysselsättningsskapande potential. Arbetsgruppen Best lade fram sin slutrapport i maj 1998 i två volymer [22].

[22] Rapport från Arbetsgruppen för enklare företagsvillkor, volymerna I-II, 1998, som finns på Internet: http://europa.eu.int/comm/enterprise/enterprise_policy/index.htm.

Som reaktion på de prioriterade rekommendationer som arbetsgruppen Best lade fram föreslog kommissionen handlingsplanen "Främjande av företagaranda och konkurrenskraft" [23], som fick stöd av rådet (industri) den 29 april 1999 [24]. Kommissionen har nyligen inlett genomförandet och arbetar tillsammans med medlemsstaterna för att säkerställa en kraftfull uppföljning. Den lade fram en första rapport om genomförandet av handlingsplanen under det andra halvåret 2000.

[23] KOM(1998) 550 slutlig, 30.9.1998.

[24] Rådets (industri) slutsatser av den 29.4.1999, ref. 7422/99.

I denna handlingsplan fördes för första gången samtliga politiska aspekter som påverkar företag samman under ett tak. Handlingsplanen anknöt till annan gemenskapspolitik, i synnerhet den s. k. Luxemburgprocess för sysselsättning och strukturreformer inom produkt-, arbets- och finansmarknaderna, som inleddes av Europeiska rådet i Cardiff. Handlingsplanens tyngdpunkt ligger i främjande av företag och företagaranda som ett sätt att förbättra konkurrenskraft och varaktig tillväxt. Den inriktas på de aspekter som är viktigast för små och medelstora företag, nämligen nya synsätt när det gäller utbildning, yrkesutbildning och arbetsplats, lättare tillgång till finansiering och innovation och förbättrad offentlig administration.

3.2. Utbyte av bästa metoder: de samordnade åtgärderna

Det integrerade programmet för små och medelstora företag och hantverkssektorn [25] var ett viktigt steg för att utveckla en europeisk näringslivspolitik eftersom det gav en övergripande ram för alla åtgärder för att bistå små och medelstora företag och förbättrade såväl dessa åtgärders profil som deras effektivitet. Först etablerades en bas för samordning mellan näringslivspolitiken och annan gemenskapspolitik eller andra gemenskapsprogram som påverkarsmå och medelstora företag och därefter en samordning av medlemsstaternas politik genom en rad samordnade åtgärder.

[25] KOM(1994) 207 slutlig, 3.6.1994 och KOM(1996) 329 slutlig, 10.7.1996.

Det som utmärker de samordnade åtgärderna är att kommissionens roll är att hjälpa medlemsstaterna att förbättra sin politik och sina program genom att stimulera fastställande och utbyte av bästa metoder. Tanken är att medlemsstaternas åtgärder kan bli mer effektiva om en systematisk jämförelse görs med de metoder som tillämpas i andra medlemsstater.

När de samordnade åtgärderna först inleddes var de inriktade på den rättsliga och administrativa miljö där företagen verkar. I kommissionens rekommendation om förbättring och förenkling av företagsklimatet för nyetablerade företag [26] som offentliggjordes 1997 samt i dess meddelande om överlåtelse av små och medelstora företag [27] som offentliggjordes 1998, redovisas några av de första resultaten. På senare tid har betoningen legat på stödåtgärder och på att göra stödtjänster synligare och förbättra utnyttjande av dem.

[26] EGT L 145, 5.6.1997, s. 29.

[27] EGT C 93, 28.3.1998, s. 2.

Tillvägagångssättet för en samordnad åtgärd är att bästa metoder först läggs fram i en rad olika fora till vilka offentliga myndigheter, organ för företagsstöd och andra delar av näringslivet inbjuds. Dessa fora har ägt rum med regelbundna mellanrum sedan stödåtgärder för etablering av nya företag först togs upp i Madrid 1995. Vid ett forum i Baden 1998 lanserades granskning av stödtjänster för växande företag. Detta följdes av en intensivare granskning av stöd till snabbväxande företag i Helsingfors 1999. Vid ett forum i Dublin 1996 behandlades ämnet "Att öka synlighet och effektivitet beträffande stödtjänster för små och medelstora företag ".

Uppföljningen har tagit olika former. När det gäller stödåtgärder krävs en konsekvent granskning av operativa detaljer. Ett antal uppföljningsseminarier har därför anordnats. Dessa är mer inriktade på specifika frågor än de fora som hållits och i dem deltar ett mindre antal experter som kan ge sakkunnig vägledning när det gäller att identifiera bästa metoder. Som resultat av detta har ca 20 bästa metoder för stöd till nyetablerade företag identifierats och offentliggjorts. Dessa bästa metoder rör områdena för finansiering, utbildning och direkt stöd i form av företagskuvöser. Analys av stöd till växande företag genomförs på samma sätt. Avsikten är nu att föra denna debatt inom elektroniska fora vilka så småningom kan omfatta ett mycket bredare urval av de yrkesverksamma som ger stöd till företag när det gäller att fastställa bästa metoder.

Kommissionen har slutligen vidtagit en rad andra åtgärder för att bidra till processen med de samordnade åtgärderna. Avtalsparter har engagerats för att bygga upp databasen «Stöd» om stödåtgärder för små och medelstora företag, ursprungligen i etableringsfasen och för att utveckla Internet-verktyg för att centralisera information och sprida bästa metoder. På det mer grundläggande planet bedrivs studier om arten av och kvaliteten på tillhandahållandet av tjänster till små och medelstora företag i syfte att främja större överensstämmelse och kvalitet när det gäller stöd till företag i hela Europa.

En rapport om de samordnade åtgärderna med medlemsstaterna på området för näringslivspolitik antogs den 9 november 1999 [28] och fick ett positivt mottagande av rådet. Alla handlingar som hänför sig till de samordnade åtgärderna och ytterligare information på detta område finns på Internet [29].

[28] KOM(1999) 569 slutlig 9.11.1999.

[29] http://europa.eu.int/comm/enterprise/entrepreneurship/concerted_actions/index.htm.

Översikt över de viktigaste åtgärderna inom programmet för samordnade åtgärder sedan föregående rapport

>Plats för tabell>

3.3. Företagsöverlåtelse

Efter det forum om överlåtelse av små och medelstora företag som hölls i Lille, antog kommissionen den 28 mars 1998 [30] ett meddelande om att lägga fram utvärderingen av de framsteg som medlemsstaterna gjort som svar på rekommendationen från 1994 [31].

[30] EGT C 93, 28.3.1998, s. 2.

[31] Rekommendation om överlåtelse av små och medelstora företag, 7.12.1994. EGT L 385, 31.12.1994, s. 14 och C 400, 31.12.1994, s. 1.

Kommissionens verksamhet har bidragit till att öka medvetenheten hos samtliga berörda parter om betydelsen av företagsöverlåtelse och framsteg har gjorts i form av vissa konkreta åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att underlätta överlåtelse av företag. Spanien har t. ex. ändrat sin lag om arvsskatt och gåvoskatt. Numera beviljar man 95 % befrielse från arvsskatt när företag överlåts inom familjen. Ytterligare åtgärder på detta område krävs dock, och i synnerhet kan brist på faktiska skattesänkningar och tillräckligt enkel tillgång till finansiering av företagsöverlåtelser konstateras i de flesta medlemsstater.

Inom ramen för en ansökningsomgång 1998 [32] gav kommissionen sitt stöd till åtgärder som syftar till utbildning av företagare och förmedlare för att förse dem med praktiska färdigheter om de olika metoder som finns när det gäller överlåtelse eller övertagande av företag, och för att främja stödtjänster på området för företagsöverlåtelse.

[32] EGT C 263, 20.8.1998, s. 13.

3.4. Benchmarking

Benchmarking är ett verktyg för att förbättra prestanda genom att lära av bästa metoder. Sedan 1997 har det i allt högre grad använts inom näringslivspolitiken [33]. Utöver att användas i de samordnade åtgärderna utnyttjas benchmarking för närvarande för att stärka företagens konkurrenskraft och inom handlingsplanen för innovation.

[33] Benchmarking: Införande av ett verktyg till aktörernas och de offentliga myndigheternas förfogande KOM(1997) 153, 16.4.1997.

Förstärkning av företagens konkurrenskraft

Ramvillkor: Under 1997 genomfördes en pilotåtgärd för utföra benchmarking på viktiga områden inom de ramvillkor som påverkar konkurrenskraften. Genom fyra projekt, som genomfördes gemensamt med medlemsstaterna och avslutades 1998, genomfördes benchmarking av innovationsfinansiering, informations- och kommunikationsteknik och organisatorisk förändring, färdigheter och logistik. Pilotprojekten illustrerade potentialen hos benchmarkingen som ett verktyg för att uppnå ett effektivare genomförande av politiken [34].

[34] Benchmarking av konkurrenskraften hos gemenskapsindustrin: bedömning av initiativen SEK(1999) 523, 12.4.1999.

Rådet välkomnade dessa initiativ [35] och uttryckte sin uppskattning av dem. Det bad kommissionen och medlemsstaterna att identifiera praktiska åtgärder för att sörja för att benchmarking fortsätter att utvecklas och att för detta ändamål en Benchmarking Competitiveness Group [36] inrättas. Denna grupp följer för närvarande genomförandet av ytterligare benchmarking-projekt.

[35] Rådets slutsatser om benchmarking 16.11.1998.

[36] Rådets slutsatser om benchmarking och konkurrenskraft 29.4.1999.

Kommissionen inrättade 1997 en högnivågrupp för benchmarking. I gruppen ingick företrädare för små och medelstora företag, arbetsmarknadens parter och breda samhällsintressen. Den lade fram sin slutrapport i oktober 1998.

Företag: Det Europeiska nätet för benchmarking (som består av dem som genomför benchmarking), inrättades 1997 med stöd från kommissionen för att stimulera små och medelstora företag att utnyttja benchmarking. Det har för närvarande drygt 400 medlemsorganisationer som har sitt säte i samtliga 15 medlemsstater. Nätverket har också bidragit till att inrätta nationella centra för benchmarking, utge en handledning och cd-rom om benchmarking för små och medelstora företag samt har anordnat fyra europeiska konferenser om benchmarking.

För närvarande genomförs en åtgärd inom gemenskapsinitiativet för små och medelstora företag i strukturfonderna som syftar till att inrätta en transnationell databas för benchmarking.

Sektorer: Ett antal projekt har slutförts för att utföra benchmarking inom de konkurrensfrågor som rör vissa specifika sektorer. Dessa projekt avser bland annat energieffektivitet inom kemisektorn, arbetsmetoder inom bilindustrin och upphandling inom informations- och kommunikationsindustrin. För närvarande genomförs projekt som avser innovation inom biotekniksektorn, kvalitetsförfaranden inom byggsektorn, upphandlingsmetoder inom försvarssektorn och förfaranden för standardiseringsorgan.

Diagram över innovationstendenser

Ett diagram över innovationstendenser som kan tjäna som bas för benchmarking håller nu på att utarbetas. Syftet är att fastställa en gemensam referensram för analys av innovationsprestanda och innovationspolitik. På detta sätt avser man främja spridning och tillämpning av bästa metoder. Tendensdiagrammet kommer att avse följande fyra prioriterade områden: innovationsfinansiering, utveckling av innovativa företag, skydd av teknik och främjande av tekniköverföring. Fyra benchmarking-projekt inleds som hänför sig till vart och ett av dessa områden. Som en första åtgärd har ett nätverk av korrespondenter samlat in och bearbetat uppgifter om mer än 250 åtgärder för innovationspolitik i samtliga medlemsstater och angivit relevanta organisationer och enskilda personer.

3.5. Lagförslagens kvalitet, subsidiaritet och proportionalitet

Europeiska kommissionen har ett fortlöpande åtagande att förbättra gällande gemenskapslagstiftning och att säkerställa att ny lagstiftning blir effektiv men samtidigt enkel och klar. Kommissionen ger varje år ut en rapport om de principer som skall följas och de åtgärder som skall vidtas när ett lagstiftningsförslag övervägs. Häri ingår behovet att ta hänsyn till och följa principerna om subsidiaritet och proportionalitet, att förbättra förslagens kvalitet, att införa förenklingsåtgärder, att konsolidera och kodifiera befintlig lagstiftning och att sörja för att alla berörda parter får tillgång till information. Den senaste rapporten i denna serie, "Bättre lagstiftning 1999" [37], uppmärksammades vid Europeiska rådet i Helsingfors där stats- och regeringscheferna bekräftade sitt åtagande att förbättra lagstiftningen. De flesta lagförslagen föregås dessutom av en period av einformellt samråd med intresserade deltagare. Detta sker ofta genom att grön- och vitböcker utges, där de inkomna svaren på samråden publiceras i realtid på Europaserverns webbplats med en kommissionsrapport om resultaten av samrådsförfarandet och riktlinjer för kommande åtgärder.

[37] KOM(1999) 562 slutlig, 3.11.1999.

Vidare ombads kommissionen vid toppmötet som hölls i Lissabon den 23-24 mars 2000 att för år 2001 framlägga en strategi för samordning och förenkling av lagstiftningsarbetet.

Bedömning av den inverkan som gemenskapens lagstiftning får på näringslivet

Om ett lagstiftningsförslag sannolikt kommer att få en betydande inverkan på näringslivet, skall de generaldirektorat som ansvarar för att utarbeta förslaget genomföra en företagskonsekvensbedömning. Syftet med kommissionens system för företagskonsekvensbedömning är att finna en lämplig jämvikt mellan de nya kraven och de kostnader och andra administrativa bördor som dessa kan lägga på företagen.

Under 1997 genomfördes 12 företagskonsekvensbedömningar. Dessa omfattade förslag till ett direktiv om insatser mot betalningsförseningar vid handelstransaktioner [38], copyright och tillhörande rättigheter i informationssamhället, beskattning av energiprodukter [39], ett gemensamt system för beskattning av de räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater [40], skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister [41], samt det ramavtal om deltidsarbete som undertecknades av arbetsmarknadens parter [42].

[38] KOM(1998) 126 slutlig, 25.3.1998.

[39] KOM(1997) 30 slutlig, 12.3.1997.

[40] KOM(1998) 67 slutlig, 4.3.1998.

[41] KOM(1997) 478 slutlig, 1.10.1997.

[42] KOM(1997) 392 slutlig, 23.7.1997.

Under 1998 slutfördes 21 företagskonsekvensbedömningar. De omfattade bl. a. förslag till inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen [43], arbetstidens förläggning för mobila arbetstagare som utför vägtransporter och för förare som är egenföretagare [44], gränsvärden för bensen och koloxid i luften [45], vissa rättsliga aspekter på den elektroniska handeln inom den inre marknaden [46] samt ett förslag i syfte att säkerställa en effektiv minimibeskattning av ränteinkomster från sparande i gemenskapen [47].

[43] KOM(1998) 612 slutlig, 11.11.1998.

[44] KOM(1998) 662 slutlig, 24.11.1998.

[45] KOM(1998) 591 slutlig, 20.1.1999.

[46] KOM(1999) 427 slutlig, 17.8.1999.

[47] KOM(1998) 295 slutlig, 20.5.1998.

Under 1998 lade kommissionen dessutom fram en rapport om systemet med företagskonsekvensbedömningar [48]. Denna rapport är en del av kommissionens strävan till öppenhet och insyn och avses bidra till diskussionerna om behovet av ytterligare förbättringar av systemet som en del i arbetet att förbättra kvaliteten på lagstiftningen till förmån för de företage, särskilt små och medelstora företag, som skall genomföra den.

[48] Utvärdering av effekten på företagen - Europeiska kommissionens system för konsekvensbedömning, 1998.

Tolv företagskonsekvensbedömningar slutfördes under 1999. Bland dem fanns förslag om frågor som krav på energieffektivitet för stabilisatorrör för fluorescerande ljus, nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar, ozon i luften, strukturell statistik över arbetskraftskostnader, direktiv om batterier och ackumulatorer, samt underindex inom harmoniserade konsumentprisindex.

Som svar på kraven från rådet och Europaparlamentet på ytterligare förbättringar av företagskonsekvensbedömningarna i synnerhet med hänsyn till behovet av mer omfattande bedömningar av regelverkets inverkan, inklusive en kostnads/intäktsanalys, kommer emellertid ett internt pilotprojekt, som skall löpa parallellt med det ordinarie systemet, att lanseras av kommissionen. En första utvärderingsrapport om projektet planeras till före slutet av år 2001.

Företagspanel: ytterligare en innovativ samrådsprocess

I handlingsplanen för den inre marknaden nämns inrättandet av en panel av gemenskapsföretag som skall rådfrågas som tillägg till de samråd som vanligtvis genomförs av kommissionen när den förbereder sina lagstiftningsförslag. Meddelandet "Företagspanelen - ett pilotprojekt" [49] antogs av rådet (inre marknad) den 30 mars 1998. Panelens arbete inriktas på de kostnader och sannolika administrativa följder som den föreslagna nya lagstiftningen kommer att få för företagen.

[49] KOM(1998) 197 slutlig, 30.3.1998.

Företagspanelen har hittills rådfrågats tre gånger. Det system som införts av medlemsstaterna och kommissionen har fungerat tillfredsställande. I det tredje samrådet om förslaget till ett direktiv om avfall från elektrisk och elektronisk utrustning deltog tio medlemsstater. Parallellt med samråden i medlemsstaterna genomförde kommissionen ett samråd online via webbplatsen för dialog med företagen. Utnyttjande av detta innovativa förfarande för att rådfråga företag om utkast till kommissionens förslag har säkerställt att en lång rad olika företag har lämnat in sina iakttagelser som i vissa fall har lett till att förändringar av lagförslagen har gjorts. En djupgående utvärdering kommer att göras av pilotprojektet i samband med översynen av kommissionens system för företagskonsekvensbedömning.

3.6. Förenkling av lagstiftningen på den inre marknaden: Slim

Projektet Slim (förenklad lagstiftning på den inre marknaden) som inleddes 1996 har som mål att minska den hämsko som regler på den inre marknaden lägger på företag. Detta projekt har givit påtagliga resultat. Förlikningsförfarandet om Intrastats förslag till statistik över varuhandel medlemsstater emellan för att begränsa antalet uppgifter som skall lämnas slutfördes framgångsrikt [50]. Två kommissionsförordningar om angivande av nettomassa och statistiskt värde har antagits [51]. Rådets förordning om förenkling av produktnomenklaturen [52] antogs den 31 januari 2000 [53]. Det omarbetade förslaget om prydnadsväxter som klargör direktivets räckvidd och minskar de administrativa bördorna på både leverantörer och myndigheter har antagits. Under den tredje fasen av Slim som slutfördes i slutet av 1998 lade Slim-grupperna fram förslag till samordning av bestämmelser för social trygghet, elektromagnetisk kompatibilitet och försäkring. När det gäller den sociala tryggheten har kommissionen redan utarbetat relevanta ändringar i ett förslag som antogs i december 1998 [54].

[50] Europaparlamentets och rådets förordning nr 1182/1999 av den 10.5.1999, EGT L 144, 9.6.1999 grundad på kommissionens förslag KOM(1997) 252 slutlig, 30.5.1997.

[51] Kommissionens förordning (EG) nr 2385/96 av den 16.12.1996, EGT L 326, 17.12.1996 och kommissionens förordning (EG) nr 860/97 av den 14.5.1997, EGT L 123, 15.5.1997.

[52] KOM(1997) 275 slutlig, 4.6.1997.

[53] EGT L 28, 3.2.2000, s. 16-18.

[54] KOM(1998) 779, EGT C 38, 12.2.1999, s.10.

En fullständig förteckning över samtliga rekommendationer som de tre arbetsgrupperna utfärdat samt kommissionens förslag till uppföljning offentliggjordes [55].

[55] KOM(1999) 88 slutlig, 25.2.1999.

Den fjärde fasen av Slim inleddes i januari 1999. Tre sektorer granskades, nämligen farliga ämnen, företagsrätt och konsumentförpackningar [56]. Tre grupper har utfärdat sina rekommendationer och kommissionen har offentliggjort en rapport till rådet och Europaparlamentet om resultatet [57].

[56] Förenklad lagstiftning på den inre marknaden: förlängning till en fjärde fas. SEK(1998) 1944.

[57] KOM(2000) 56 slutlig, 4.2.2000.

Kommissionen har utvärderat Slim-åtgärden och antog den 28 februari 2000 ett meddelande [58], som innehåller åtgärder för att förbättra genomförandet av Slim.

[58] KOM(2000) 104, 28.2.2000.

3.7. Sena betalningar vid handelstransaktioner

Sena betalningar är orsak till en av fyra konkurser, vilket leder till förlust av 450 000 arbetstillfällen per år och utestående belopp till ett värde på 23,6 miljarder euro som förloras varje år för obetalda fordringar. Denna situation leder till att handelstransaktionerna mellan medlemsstaterna begränsas avsevärt, vilket strider mot artikel 14 i EG-fördraget om den inre marknaden. Undersökningar visar att drygt 20 % av gemenskapens företag skulle exportera mer om de kunde få kortare betalningsfrister från sina kunder utomlands. Små och medelstora företag är särskilt drabbade av sena betalningar (eftersom de är mer sårbara för variationer i likviditeten). Kommissionen har funnit det erfordrligt att lagstifta för att ändra på detta förhållande. Den har framför allt försökt rätta till situationen genom en rekommendation till medlemsstaterna som utfärdades i maj 1995 [59]. Eftersom denna rekommendation inte fick önskad effekt [60], lade kommissionen i mars 1998 fram ett förslag till direktiv för att försöka lösa detta problem [61].

[59] EGT L 127, 10.6.1995, s. 19 och EGT C 144, 10.6.1995, s. 3. http://europa.eu.int/comm/enterprise/regulation/late_payments/index.htm.

[60] Jfr. Utvärdering av den rekommendation som återfinns i kommissionens meddelande från juli 1997, EGT C 216, 17.7.1997, s. 10.

[61] EGT C 168, 3.6.1998, s. 13 och KOM(1998) 126 slutlig, 25.3.1998.

Direktivet underställdes medbeslutandeförfarandet mellan Europaparlamentet och rådet (artikel 251 i EG-fördraget). Rådet godkände direktivet den 18 maj 2000 och det antogs slutgiltigt av Europaparlamentet den 15 juni 2000. Det rör sig om direktiv 2000/35/EG av den 29 juni 2000 [62].

[62] EGT L 200, 8.8.2000, s. 35.

Detta direktiv avser sena betalningar mellan samtliga företag, inklusive offentliga myndigheter. De viktigaste bestämmelserna avser främst en laglig rätt att ta ut ränta på sena betalningar liksom effektiva indrivningsförfaranden för att återvinna obetalda fordringar i hela unionen och i EES-länderna. I direktivet anges att dröjsmålsräntan skall ligga 7 procentenheter över den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar eller likvärdiga räntesatser för de medlemsstater som inte tillhör euroområdet eller för EES-länderna. En period på 30 dagar fastställs som referens för betalningsperioder, i förhållande till vilken det är möjligt att bedöma de tidsfrister som anges i avtalen. Detta direktiv bör få omedelbara effekter på hur avtal förhandlas och sluts mellan parterna. Det bör få en positiv effekt genom att förkorta betalningsfristerna och förbättra kassaflödet framför allt för små och medelstora företag och slutligen stabilisera arbetstillfällena i Europa.

3.8. Tillträde till informationssamhället och till elektronisk handel

Det är mycket viktigt att små och medelstora företag utnyttjar den tillväxtpotential som digital teknik erbjuder. Mycket tyder dock på att Europa inte i samma utsträckning som dess internationella partner drar fördel av de positiva effekter som den "nya ekonomin" för med sig. Detta gäller inte bara små och medelstora företag utan alla företag, medborgare, myndigheter, skolor osv.

Mot bakgrund av detta syftar initiativet eEuropa [63], som kommissionen inledde den 8 december 1999 [64], till att föra alla i Europa, medborgare, skolor och företag, in i den digitala eran så snart som möjligt. eEuropa har fått starkt stöd av medlemsstaterna och industrin. Europeiska rådet gav vid det särskilda möte som hölls i Lissabon den 23-24 mars 2000 starkt stöd till huvudmålen i initiativet eEuropa och anmodade kommissionen och rådet att utarbeta en handlingsplan för Europeiska rådet i Feira den 19-20 juni 2000.

[63] http://europa.eu.int/comm/information_society/policy/index_en.htm.

[64] KOM(1999) 687.

I handlingsplanen eEuropa [65] anges 11 handlingslinjer. Tre av dessa är särskilt relevanta för små och medelstora företag:

[65] KOM(2000)330, 24.5.2000, http://europa.eu.int/comm/information_society/eeurope/actionplan/index_en.htm.

- e-handel: att förbättra rättssäkerheten för de små och medelstora företag som erbjuder tjänster för e-handel inom unionen, att stärka konsumentförtroendet för e-handel, att påskynda antagandet av den rättsliga ramen och regelverket för e-handel och dess införlivande med och tillämpning i medlemsstaterna,

- snabbare och billigare tillgång till Internet: att påskynda antagandet av, införlivandet med och tillämpningen av det nya regelverket för elektroniska kommunikationstjänster i syfte att stödja utveckling av nya fasta och trådlösa bredbandsinfrastrukturer och sänka avgifterna,

- arbete i den kunskapsbaserade ekonomin: att förbättra de anställdas digitala kunskaper och utveckla nya färdigheter anpassade till marknadsbehoven, dra fördel av de nya möjligheter som digital teknik erbjuder t. ex. distansarbete för att öka arbetsorganisationens flexibilitet.

Flerårigt gemenskapsprogram för att stimulera skapandet av informationssamhället i Europa: Promise

Promise [66] är ett program (1998-2002, budget: 25 miljoner euro) som syftar till att informera om och stimulera medborgarna till att dra fördel av informationstekniktjänster. För närvarande har endast ett litet antal människor tillträde till och kan använda nätverksanslutningar dagligen för sin privat verksamhet (e-post, e-handel eller world-wide web). Endast 15 % av gemenskapens små och medelstora företag använder ny informationsteknik för att förbättra sin standard och konkurrera på den globala marknaden. Många verksamheter i programmet Promise är relevanta för små och medelstora företag, t. ex. undersökningar inom ramen för Esis och Eurobarometer för att fastställa små och medelstora företags situation i förhållande till informationssamhället, European Internet Fiestas och Ispo:s informationstjänster. Informationsveckor om informationssamhället (Eisaw) anordnades också 1997 tillsammans Euro Info Centres-nätet vilket ledde till 27 evenemang fördelade på de 15 medlemsstaterna där 2 061 små och medelstora företag från olika industrisektorer deltog. Under 1998 inleddes en ansökningsomgång om "Optimering av informationssamhällets socioekonomiska fördelar i Europa" med stark betoning på små och medelstora företag (initiativet Epsilon). Under 1999 samlades små och medelstora företag och relevanta förmedlare/multiplikatorer till en workshop om spridande av informationssamhället tillsmå och medelstora företag för att diskutera bästa metoder att sprida och främja informationssamhället bland små och medelstora företag och förbättra samordning och samverkan mellan de viktigaste aktörerna på detta område.

[66] http://www.ispo.cec.be/promotion/i_promise_wp_2000_en.html.

Nuvarande prioriteringar omfattar samordning av de olika gemenskapsinitiativ som bidrar till skapa och främja informationssamhället. Inriktningen ligger nu mer på att identifiera bästa metoder, synliggöra dem och främja genomförandet av dem på särskilda områden för att stimulera användning och spridning av högkvalitativa tillämpningar, tjänster och metoder och mindre på finansiering av nya projekt.

Främjande av informationssamhället i regioner som erhåller stöd från unionen

Det regionala initiativet om informationssamhället, Risi, kan delas upp i två delar: Risi 1, som stimulerar partnerskap mellan nyckelaktörerna i regionen i syfte att utarbeta en regional handlingsplan för informationssamhället, och Risi 2, som stöder pilotprojekt som omfattar flera regioner. Sammanlagt har 31 projekt valts ut, varav 21 finansieras av Eruf och 10 av ESF. Åtgärderna som omfattar flera regioner syftar bl. a. till att som "Enterskillsnet", utveckla ett nät av små och medelstora företag i landsbygdsområden, mellan Tarn och Haute-Garonne (F), i Andalusien (E), Etelä-Savo (FIN), Dublin och Lanford (IRL) och Skottland. En annan åtgärd, "Tourist", avser turistområden på Madeira (P), i Burgenland (A), Lappland (FIN), Val d'Aosta (I), Västerbotten (S) och Hampshire (UK).

Elektronisk handel

Elektronisk handel (e-handel) är en ny konkurrensfaktor som om den utvecklas på rätt sätt kan gynna alla små och medelstora företag även om den samtidigt utgör en stor utmaning, särskilt för företag i mer traditionella eller arbetsintensiva sektorer. Elektronisk handel kan också gynna uppkomsten av helt ny verksamhet, i synnerhet nya förmedlare, online-företag och logistiska tjänster.

Begreppet e-handel täcker alla former av handel, administrativa transaktioner eller informationsutbyte som genomförs med hjälp av något slags informations- och kommunikationsteknik. Från företagens synpunkt innefattar detta både relativt enkla handelssystem och komplicerade lösningar som integrerar hela handelsförloppet. Ur organisatorisk synpunkt fungerar e-handel som en kraftfull integrerande faktor eftersom den möjliggör kontinuerliga flöden mellan företag och konsumenter, företag sinsemellan samt utbyte av uppgifter mellan företagen och den offentliga sektorn. Elektronisk handel gynnar dessutom framväxt av nya innovativa sätt för små och medelstora företag att samarbeta som kommer att hjälpa dem att framgångsrikt möta globaliseringens utmaningar.

I handlingsplanen eEuropa som kommissionen antog den 24 maj 2000 [67], anges påskyndande av e-handel som ett av målen i form av det initiativ som kallas "go digital". Det syftar till att uppmuntra små och medelstora företag att agera digitalt genom samordnad nätverksverksamhet för utbyte av kunskaper om bästa metoder, beredskap för e-handel och benchmarking (t. ex. genom systemen "Researchers to SMEs fellowship schemes").

[67] http://europa.eu.int/comm/information_society/eeurope/actionplan/index_en.htm.

Elektronisk handel har potential att göra företagen effektivare och konkurrenskraftigare. Den förbättrar möjligheterna att bygga ut och förfina dialogen mellan producenter/leverantörer och konsumenter och kan därmed förbättra kvaliteten på produkter och tjänster. Den gör det möjligt för små och medelstora företag att sluta sig samman för att samordna sin inköpskapacitet, nå nya och avlägsna marknader till låga kostnader, få tillgång till marknadsinformation, förbättra logistiken och utveckla kooperativa faciliteter för FoTU.

De små och medelstora företagen saknar dock kunskaper och färdigheter och hindras av att konsumenterna inte i tillräckligt hög grad erkänner eller har förtroende för elektronisk handel (i synnerhet eftersom små och medelstora företag ofta inte har enkelt igenkännbara varumärken). Därtill behöver småföretag en tydlig och enkel regelmiljö liksom telekommunikationsavgifter som är anpassade till e-handelns särart. När det gäller information, förhandlingsförmåga och representation råder det dessutom obalans mellan teknikens tillhandahållare och småföretagen. Elektronisk handel kommer att få fullständig, positiv inverkan på gemenskapens små och medelstora företags konkurrenskraft först när Internet i praktiken blir tillgängligt och ekonomiskt överkomligt för alla i samma utsträckning som elektricitet, gas och vatten. Brist på kunskaper och utbildning, höga telekommunikationskostnader och osäkerhet om rättsliga följder anges ofta som de främsta hindren för att elektronisk handel i stor skala skall komma igång i Europa, eftersom de lägger hinder i vägen för en kritisk massa av företagsanvändare att komma in på den elektroniska marknaden.

Följande åtgärder genomförs 1999 och fortsätter under 2000:

* Upplysning: eftersom 99 % av samtliga företag i Europa är små och medelstora företag är de upplysningskampanjer som riktas till små och medelstora företag ytterst viktiga för att e-handeln skall bli framgångsrik. Informationskampanjer som riktas till små och medelstora handelsföretag kommer därför att genomföras under år 2000 i fem medlemsstater. Denna informationskampanj kommer att omfatta ett antal olika frågor och aktuella ämnen som är relaterade till e-handel.

Utnyttjandet av elektronisk handel bland små och medelstora företag stimuleras genom följande åtgärder som nu genomförs:

* Inrättande av ett antal ständiga icke-vinstgivande företagstjänster online för att stimulera småföretags konkurrenskraft inom e-handel. De tjänster som utvecklas kommer att gynna skapandet av kooperativa strukturer, som grundas på fastställda bästa metoder. Partnerskapsavtal mellan företagsanvändare, regionala och lokala myndigheter, yrkesorganisationer och tillhandahållare av tekniken kommer att främjas för att hjälpa små och medelstora företag att få en konkurrensfördel inom e-handel.

* Inrättande av företagscertifiering och skiljedomsförfarande online för små och medelstora företag. Syftet med denna tjänst, som skall utvecklas i samarbete med den privata sektorn, är att tillhandahålla företagstjänster till små och medelstora företag som annonsering, certifiering och kvalitetsmärkning eller betalningssystem. Tillgång till dessa tjänster till överkomlig kostnad och på ett tillförlitligt sätt är avgörande för att små och medelstora företag skall bli framgångsrika i sina Web-satsningar.

3.9. Stimulans av innovation

Stimulans av innovation inom små och medelstora företag är en ytterst viktig fråga som Europeiska unionen prioriterar. Åtgärder genomförs därför på följande områden:

* Pilotåtgärder och studier inom ramen för det särskilda programmet "Främjande av innovation och uppmuntran av små och medelstora företags deltagande" inom det femte ramprogrammet för FoTU.

* Instrument avsedda för de regioner som får stöd från unionen.

* Finansiering av innovativa företag.

Finansiering av innovativa företag behandlas i början av kapitel II i avsnittet om finansiella instrument och praktiska uppgifter finns därtill att hämta på webbplatsen Cordis [68].

[68] http://www.cordis.lu/finance/src/acc-fin.htm.

Pilotåtgärden "Mekanismer för att underlätta etablering och utveckling av innovativa företag"

På grundval av slutsatserna från det första Europeiska forum för innovativa företag som hölls i Wien i november 1998, beslutade kommissionen att inleda en pilotåtgärd som syftar till att stimulera mekanismer som stödjer etablering och utveckling av innovativa företag.

Syftet med denna pilotåtgärd är att identifiera, analysera och värdera regionala (eller inomregionala) framstående initiativ som bidrar till etablering och utveckling av innovativa företag.

Initiativets mervärde ligger i synnerhet i utbyte av information, erfarenheter, färdigheter och bästa metoder och i att det för fram exempel på framgångsrika åtgärder. Ur denna process kan förhoppningsvis ett "europeisk skyltfönster" skapas, där de innovationer visas upp, som kunde få stor verkan och framkalla en kedjereaktion inom gemenskapens alla regioner och stimulera ekonomiska områden att genomföra liknande initiativ som anpassats till deras lokala miljö.

Eftersom detta är en typ av pilotåtgärd, bör den kunna genomföras på relativt kort tid (mindre än 2 år) så att lärdomar kan dras och efterföljande åtgärder kan genomföras under det femte ramprogrammets löptid.

Den 15 juni 1999 offentliggjordes en första ansökningsomgång [69], med en vägledande budget på 12 miljoner euro, i vilken förslag till tre slags åtgärder begärdes, nämligen tematiska nät, projekt och kompletterande åtgärder.

[69] EGT C 167, 15.6.1999, s. 11.

* Tematiska nät på särskilt framgångsrika områden, som syftar till att identifiera europeiska ekonomiska områden som kan visa framgångsrika system och förhållanden för att skapa innovativa företag och som avses utbyta information, erfarenheter och metoder och inrätta arbete i nätverk mellan dessa områden.

Ett gemenskapsmärke för framstående kompetens kommer att delas ut för att skilja ut och värdera godkända förslag för de enskilda ekonomiska områden som uppfyller de kompetenskriterier som kommissionen fastställer.

* Projekt som syftar till att värdera originella instrument och tillvägagångssätt som används i EU och i de associerade staterna för att stödja etablering och utveckling av innovativa företag och för att uppmuntra privat investering i dessa företag liksom för att prova möjligheten att överföra dessa instrument och tillvägagångssätt till andra sammanhang.

Projekten inriktas särskilt på följande prioriterade områden:

- Sammankoppling och utbyte av lokala finansieringsmekanismer (som regionala fonder eller nätverk av s. k. företagsänglar) och/eller mentorssystem för nyetablerade innovativa företag.

- Integrerade åtgärder för utbildning och stöd till nyetablerade innovativa företag och för bästa metoder när det gäller utarbetande av företagsplaner (t. ex. tävlingar om bästa företagsplaner).

- Nya tjänster för nyetablerade innovativa företag i teknikparker, företagskuvöser eller vetenskapsparker.

- Mekanismer för att stimulera kunskapsöverföring och skapande av nya innovativa företag (avknoppning) vid högre utbildningsanstalter (universitet osv.) och forskningsinstitut, i samverkan med industrin och investerare.

- Initiativ som stöder utveckling av och tillgång till internationella marknader för innovativa företag (t. ex. investeringsfora, evenemang för att möjliggöra förmedling eller upprättande av partnerskap osv.).

Denna åtgärd riktar sig främst till universitet, forskningsorganisationer eller förvaltningsorgan inom den offentliga sektorn på lokal, regional eller nationell nivå.

* Kompletterande åtgärder syftar till att bereda vägen för eller stödja andra åtgärder som nätverken eller projekten och bidra till att uppnå strategiska mål som definition av gemenskapens innovationspolitik. Följande två typer av kompletterande åtgärder ingår i ansökningsomgången:

- Stödåtgärder för att underlätta arbete i nätverk (t. ex. workshops, webbplatser osv.) och förvaltning av dessa nät, inklusive informationsutbyte, överföring av bästa metoder och anordnande av reklamevenemang (t. ex. ett årligt europeiskt forum för innovativa företag).

- En "Kontaktyta för innovationspolitik " i samarbete med annan relevant EU-politik, för att dra lärdomar av de verksamheter som bedrivs i tematiska nät och projekt genom att inrätta en kontaktyta med expertpaneler, besökssystem, workshops, benchmarking osv.

* Studier och bästa metoder när det gäller innovation

Under 1999 inleddes 14 forskningsstudier för att stödja analys och benchmarking av innovationsresultat i Europa. Resultaten av dessa studier som kommer att finnas tillgängliga 2000 kommer att bidra till att sprida bästa metoder till företag och politiska beslutsfattare. Studierna omfattar de frågor som rekommenderats som prioriterade åtgärdsområden i den europeiska handlingsplanen för innovation, t. ex. följande:

- Innovativa företag.

- Finansiering av företag som baseras på ny teknik.

- Försvar av patent i Europa.

- Tekniköverföring från stora offentliga forskningsinstitut.

Under 1999 inledde kommissionens direktorat som ansvarar för innovation också en rad studier samarbete med Eurostat för att utnyttja resultaten av Gemenskapens innovationsundersökning - II, som omfattar Europeiska företags innovationsförmåga under perioden 1997-1998. Följande ämnen tas upp:

- Antal (och procentandel) innovativa företag per storleksklass.

- Innovativa företag per typ av innovation.

- Innovationsintensitet (procentandel av utgifterna som går till innovationsverksamheter i förhållande till företagets omsättning).

- Syftet med innovation.

- Informationskällor för innovationsprojekt.

- Faktorer som hindrar innovationsprojekt inom företagen.

Forskning och analys av innovationsprestanda och politik i Europa fortsatte under 2000. En anmälningsomgång offentliggjordes den 23 september 1999 [70] som syftade till att välja ut aktörer som kan genomföra en ny serie studier.

[70] EGT C 269, 23.9.1999, s. 12.

* Innovationsprojekt och kompletterande åtgärder

Under 1999 inledde kommissionen en förslagsinfordran [71] för innovationsprojekt och kompletterande åtgärder (inklusive stödåtgärder för grupper, gemensamma marknadsföringsstrukturer och kontaktyta mot innovationspolitiken), som erhöll en sammanlagd finansiering om 15,6 miljoner euro. 42 % av deltagarna i dessa åtgärder är små och medelstora företag. På grund av den typ av arbete som berörs, förväntas det främst vara små och medelstora företag som kommer att ta emot resultaten av dessa åtgärder när de senare sprids.

[71] EGT C 80, 23.3.1999, s. 12.

* Nätverket av teknikförmedlingscentra

Nätverket för teknikförmedlingscentra (Innovation Relay Centres) har 53 medlemmar [72]. Gemenskapens bidrag uppgår till 54 miljoner euro inom en sammanlagd budget på 100 miljoner euro under en tidsperiod om 30 månader inom ramen för innovationsprogrammet. Teknikförmedlingscentra ger företagen råd i frågor som rör teknik och innovation särskilt beträffande transnationella tekniköverföringar.

[72] http://www.cordis.lu/irc/home.html.

De åtgärder inom nätet som avsett små och medelstora företag för perioden slutet av 1997 till mitten av 1999 kan sammanfattas på följande sätt:

- Antal kontakter med kunder (små och medelstora företag): 47 694

- Antal små och medelstora företag som fått hjälp: 38 632

- Antal tekniköverföringar som förhandlats: 1 686

- Antal avtal om tekniköverföring som undertecknats: 222

- Antal förslag till FoU-projekt som inlämnats: 1 870

- Antal förslag till FoU-projekt som godkänts: 877.

* Att främja innovation i de regioner som erhåller stöd från unionen [73]

[73] http://www.inforegio.cec.eu.int/wbpro/prord/prordi/pdia3%5Fen.htm.

Ris-Ritts: regionala innovationsstrategier (Ris) och regionala strategier och infrastrukturer för innovation och tekniköverföring (Ritts)

Även om regionala innovationsstrategier (Ris) medfinansieras av generaldirektoratet för regionalfrågor och regionala strategier och infrastrukturer för innovation och tekniköverföring (Ritts) finansieras genom Innovationsprogrammet så förvaltas de två initiativen tillsammans.

Sedan 1994 har drygt 100 regioner mottagit finansiering för utarbetande av Ris och Ritts (500 000 euro, finansierat till 50 % av kommissionen och till 50 % av regionen).

Strategiernas främsta mål är att upprätta ett effektivt regionalt innovationssystem genom att förbättra de befintliga regionala innovationsfärdigheterna. Ris är inte begränsat till sektorerna för högteknologi utan omfattar också traditionella sektorer och tjänstesektorer (t. ex. turism) som är viktiga för mindre gynnade områden och lägger betoningen på små och medelstora företag.

Genom Ris kan man identifiera nya innovationsprojekt i företagen och i synnerhet inom små och medelstora företag. De har också gjort det möjligt att skapa nya regionala partnerskap för ekonomisk utveckling och främjande av samarbete mellan företagen och de offentliga och privata sektorerna. Ledningskommittéerna för flera Ris-projekt (t. ex. belgiska Limburg, Yorkshire & Humberside, Strathclyde, Shannon) har till sina ordförande valt företagare vilket borgar för att dessa förvaltningsorgan bevarar en stark företagsförankring. I kommittéerna sitter också politiska beslutsfattare.

Mer än 5 000 små och medelstora företag har varit föremål för teknisk översyn eller intervjuer.

En databas (Rinno) håller på att byggas upp över regionala offentliga innovationsåtgärder och kommer att utgöra ett "intelligent" register som gör det möjligt att identifiera och sprida bästa metoder till regionala ansvariga.

Ett nätverk har därutöver inrättats för Ritts-Ris [74] för att underlätta utbytet mellan de regioner som deltog i innovationsstrategierna, underlätta arbete i nätverk mellan de deltagande regionerna genom att skapa en gemensam plattform mellan dem, och sprida resultaten till parter utanför nätverken.

[74] http://www.innovating-regions.org.

Trip (Transregionala innovationsprojekt)

Trip-projekt syftar till att främja samarbete när det gäller praktisk utveckling och genomförande av åtgärder, som speglar resultaten av Ritts och Ris. Centralt för Trip är att gemensamt utveckla nya metoder och inte enbart överföra erfarenheter. Det förväntas att dessa projekt kommer att tillföra ett mervärde till Ritts eller Ris i varje region genom att genomföra konkreta innovationsåtgärder och förstärka utbytet och samarbetet med andra regioner i innovationsprojekt. Elva Trip-projekt med en sammanlagd budget på 4,5 miljoner euro håller på att utarbetas på områden som band mellan industri och forskning, integration av små och medelstora företag i leverantörskedjan, regional ekonomisk upplysningstjänst och stöd till innovation i tjänstesektorn.

Rtt (pilotprojekt för tekniköverföring där flera regioner deltar) där 7 projekt har valts ut, syftar till att minska obalansen mellan regionerna och stimulera interregionalt samarbete på området för forskning, utveckling och innovation. Projektet Footwear riktar sig exempelvis tillsmå och medelstora företag inom skotillverkningssektorn i spanska, portugisiska och grekiska regioner inom mål 1 och syftar till att anpassa, visa och överföra en italiensk teknik för automatiserad utformning och produktion av läster. Inom en annan sektor finns projektet Esteem som är inriktat på överföring av miljöteknik till brittiska, grekiska, tyska och finska små och medelstora företag.

Främjande av etablering av innovativa små och medelstora företag i områden som erhåller stöd från EU: Europeiska centra för innovativt företagande (Bic)

Ett nätverk av 150 centra för innovativt företagande, Bic, har inrättats i syfte att stödja utveckling av och innovation inom små och medelstora företag och skapa innovativa företag. Dessa centra upprättades främst i de områden som erhåller stöd från unionen inom ramen för ett experimentprogram som genomfördes av gemenskapens regionalpolitik. BIC är stödcentra vars uppdrag är att bistå med utveckling och etablering av innovativa företag, genom ett system av integrerade tjänster för vägledning och stöd till företagen.

Efter en positiv bedömning av programmet, när det gäller etablering av företag och skapande av arbetstillfällen och utveckling, erkände kommissionen formellt Bic i de nya riktlinjerna för strukturfonderna 2000-2006 [75] som en framgångsrik modell för att organisera integrerade tjänster till små och medelstora företag och deras roll som instrument för regionalpolitiken. I riktlinjerna rekommenderas de nationella myndigheterna att i högre grad utnyttja dessa instrument, både genom att inrätta centra i nya områden och genom att i större utsträckning utnyttja deras tjänster där de redan finns, för genomförandet av offentliga åtgärder till förmån för små och medelstora företag.

[75] EGT C 267, 22.9.1999.

Nya Bic inleds med regionalstöd i områden som mottar stöd från strukturfonderna eller som inte mottar sådant stöd utanför dessa områden. I båda fallen kan sådana centra ansluta sig till nätverket för europeiska Bic, EBN [76], som utarbetar sina tjänster för tekniskt stöd till medlemmarna.

[76] http://www.ebn.be.

Bic är knutna till Euro Info Centres och till teknikförmedlingscentra (Innovation Relay Centres) genom samarbetsavtal, som gör det möjligt för alla dessa organ att kombinera sina tjänster till små och medelstora företag och berika varandra.

Patent för att stimulera innovation inom små och medelstora företag

I kommissionens meddelande av den 5 februari 1999 om främjande av innovation genom patent [77] summeras resultaten av den extensiva samrådsprocessen om grönboken om gemenskapens patent och patentsystem i Europa 1997 [78]. I meddelandet föreslås bl. a. att en pilotågärd borde inledas för att stödja de nationella patentbyråernas insatser för att främja innovation, i synnerhet innovation inom små och medelstora företag, och att patentsystemet bör göras mer attraktivt för små och medelstora företag. Villkoren för patenterbarhet för mjukvarurelaterade uppfinningar bör dessutom harmoniseras och tillåta ökad insyn. Mjukvarupatent kan bli väsentliga för att dra riskvilligt kapital till små och medelstora företag.

[77] Meddelande till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén: Att främja innovation genom patent - Uppföljning till grönboken om gemenskapspatentet och patentsystemet i Europa, KOM(1999) 42 slutlig, 5.2.1999.

[78] KOM(1997) 314 slutlig, 24.6.1997.

Gemenskapspatent

Kommissionen antog den 1 augusti 2000 ett förslag till förordning om gemenskapspatentet [79], som utgör en nyckelprioritet för den immateriella äganderätten. Ett enhetspatent, som täcker gemenskapens hela territorium är väsentligt för att undanröja den snedvridning av konkurrensen, som kan uppstå ur de nationella skyddsåtgärdernas territoriella natur. Det kommer att göra det möjligt för europeiska företag, däribland små och medelstora företag, att anpassa sin produktion och distribution till gemenskapsdimensionen och möta utmaningarna från Förenta staterna och Japan på innovations- och konkurrensfronterna. Gemenskapspatentet bör bli kostnadsmässigt överkomligt och säkerställa en lagstadgad säkerhet, som är anpassad till företagens, i synnerhet de små och medelstora företagens, behov.

[79] KOM(2000) 412, 5.7.2000.

Nationella patentbyråer som främjare av innovation

Samrådet inom ramen för grönboken visade att de nationella patentbyråerna borde spela en aktiv roll för att sprida och främja system för industriella rättigheter och samlad kunskap, i synnerhet genom större samarbete med organ som företräder små och medelstora företag, hantverksföretag, yrkesorganisationer och oberoende uppfinnare liksom med universitet. Kommissionen har ordnat tre rundabordskonferenser med nationella patentbyråer för att lättare dela bästa metoder bland nationella patentbyråer på området för innovationsfrämjande. Ytterligare initiativ tillsammans med nationella patenbyråer inklusive en pilotåtgärd inom det 5:e ramprogrammet för FoTU planeras på detta område. Denna pilotåtgärd bör stärka den roll som patentinformation spelar för närvarande, ge en första utvärdering av den uppfinning som skall skyddas och fastställa en skyddsstrategi, ge information om förfaranden och tidsfrister som krävs för att lyckas med denna skyddsstrategi och tillhandahålla grundläggande information om immateriella rättigheter.

Pilotåtgärden avses stödja företag som täcker hela området för industriella rättigheter, dvs. patent, men också varumärken, formgivning och bruksmodeller och därmed ge ett verkligt "innovationsskydd". Denna nya roll, som de patentbyråer som önskar delta i initiativet kommer att spela, skulle också kunna omfatta inrättande av en liten specialiserad grupp på nationell, tvärvetenskaplig nivå, som skulle vara uppmärksam på företagens behov när det gäller innovationsskydd och på ett lämpligt sätt fylla dessa behov. Möjliga uppgifter för dessa grupper skulle kunna vara utgivning av broschyrer som täcker hela fältet för innovationsskydd, konstruktion av webbplatser med samma innehåll, anordnande av utställningar om innovation och konferenser inom handelskamrar och industrin, regionala organisationer, universitet och tekniska institut osv.

Att skapa ett patentsystem som är mer attraktivt för små och medelstora företag

Kommissionen har konstaterat att patentkostnaden är ett av de största hindren för maximalt utnyttjande av systemet i Europa i synnerhet för små och medelstora företag. Kommissionen välkomnar därför Europeiska patentbyråns beslut att sänka sina kostnader ytterligare. Detta beslut utesluter dock inte att särskilda lösningar utarbetas för små och medelstora företag och universiteten.

Små och medelstora företags innovationsförmåga kan också stödjas och stärkas genom att tjänster inrättas i representativa organisationer (handelskammare, yrkesorganisationer osv.) för särskilt utbildade rådgivare med uppgift att tillhandahålla direkt information till företag och bistå dem i deras framställningar från det att uppfinningen börjar ta form och ända fram till dess att patent beviljas och produkten marknadsförs kommersiellt.

Kommissionen har slutligen antagit ett ändrat förslag till direktiv om bruksmodeller, en form av skydd som är särskilt väl lämpad för tekniska uppfinningar vilka ofta ser dagens ljus just inom små och medelstora företag [80].

[80] Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av de rättsliga ordningarna för bruksmodellsskydd för uppfinningar, KOM(1999) 309 slutlig, 25.6.1999.

3.10. Förbättring av konkurrenskraften: handel, turism och den sociala ekonomin

Företag inom handel och distribution

Den senaste statistiken från Eurostat visar att 30 % av företagen, 16 % av sysselsättningen och drygt 13 % av BNP inom Europeiska unionen, återfinns inom denna sektor, eller ca 5 miljoner företag som producerar 640 för miljarder euro och står för 21,5 miljoner arbetstillfällen fördelade på återförsäljare, grossister och mellanhänder. Majoriteten av företagen i denna sektor är små och medelstora företag men storföretagen svarar för en mycket stor del av försäljningsvolymen. Andelen kvinnliga arbetstagare uppgår till i genomsnitt över 50 % (54,8). Den största andelen återfinns i länder med de högsta omsättningsnivåerna per anställd person. Som fallet är rent allmänt inom servicenäringarna är det inom detaljhandeln som andelen kvinnliga anställda når de högsta talen med 57,6 % av den totala arbetsstyrkan inom denna sektor.

I januari 1999 publicerades en vitbok om handel [81] som är en uppföljning till kommissionens grönbok om handel [82], vilken antogs i november 1996 och utgjorde inledningen till en samrådsprocess om sektorn, dess utmaningar och möjligheter att förbli konkurrenskraftig och därmed upprätthålla sitt stora bidrag till sysselsättning och social sammanhållning.

[81] KOM(1999) 6 slutlig, 27.1.1999.

[82] KOM(1996) 530 slutlig, 20.11.1996.

Stor vikt kommer att läggas vid bättre integration av sektorns behov i gemenskapens politik och program. Detta innebär att utvecklingen i sektorn måste följas noga, särskilt e-handel och koncentrationer, statistik upprättas i samarbete med Eurostat och att en förstärkning måste ske av förbindelserna med alla aktörer i sektorn, medlemsstater, tjänstemän och branschorganisationer på gemenskapsnivå.

1999 fattades beslut om genomförande av kampanjen "Europeiska handelsdagar" som kommer att lanseras för att höja medvetenheten om de utmaningar och följder som elektronisk handel och införandet av euron för med sig för denna sektor.

Kommissionens arbete för att fastställa bästa metoder för små butiker i landsbygdsområden har offentliggjorts på webbplatsen Europa [83].

[83] http://europa.eu.int/comm/enterprise/services/commerce/index.htm.

I maj 1999 hölls en konferens i Malaga om de problem som närbutiker i stadsområden möter. Arbetet att identifiera problem och praktiska lösningar sker för närvarande i medlemsstaterna.

Social ekonomi: kooperativ, ömsesidiga företag, stiftelser och föreningar

I juni 1997 antog kommissionen ett meddelande om "främjande av föreningars och stiftelsers roll i Europa" [84] som syftar till att göra beslutsfattare uppmärksamma på den växande betydelse som föreningar och stiftelser får för Europa och de problem och utmaningar som de står inför. I meddelandet föreslogs särskilda åtgärder på gemenskapsnivå liksom på nationell nivå och sektorsnivå till förmån för denna sektor.

[84] KOM(1997) 241 slutlig, 6.6.1997.

Sedan dessa har en serie interna samråd, sju nationella konferenser och nio expertmöten anordnats för att behandla de frågor som togs upp i meddelandet. I en uppföljningsrapport kommer resultaten att redovisa och dessa berör bland annat behoven av professionalism och utbildning.

Två europeiska konferenser har hållits under denna period. Först ägde den sjätte europeiska konferensen om social ekonomi rum i Birmingham i juni 1998. Förutom den sociala ekonomins kapacitet att skapa arbetstillfällen betonades dess förmåga att reformera staten, den sociala ekonomins roll för att utveckla det europeiska medborgarskapet och dess bidrag till företagaranda och livslångt lärande.

Därefter hölls i december 1998 i Bologna en konferens om "företagandet och kooperativen i Europa år 2000" med drygt 500 deltagare.

Turism

Turismen är en snabbväxande industri. Även om enighet inte kunde nås i rådet om kommissionens förslag om Philoxenia-programmet bedrivs verksamhet i frågor som införandet av euron, turismens bidrag till att skapa arbetstillfällen eller ny teknik.

Uppgifter, som insamlats inom ramen för rådets direktiv 95/57/EG [85] om insamlandet av statistisk information på området för turism har regelbundet spritts sedan 1997. I synnerhet "Tourism in Europe - Key figures" har offentliggjorts årligen (i maj eller juni) med uppgifter från de närmast föregående tre åren om de kollektiva turistförläggningarnas kapacitet, utnyttjandet av sängplatser, genomströmningen av inhemska eller utländska gäster samt intäkter och utgifter för resor [86]. De särskilda utmaningar som små och medelstora företag inom turistsektorn står inför var föremål för rekommendationer som lades fram till kommissionen efter en konferens som hölls i maj 1998 stödd av såväl kommissionen som det brittiska ordförandeskapet [87]. En annan konferens som anordnades av kommissionen i oktober 1998 granskade de praktiska följder som införandet av euron kommer att få försmå och medelstora företag i turistsektorn [88]. Denna konferens förbereddes av arbetsgruppen Euro-Turism vars roll är att hjälpa turistsektorn att framgångsrikt genomföra övergången till euro. I rapporten från högnivågruppen om sysselsättning och turism, som presenterades för kommissionen den 22 oktober 1998, betonades de små och medelstora företagens betydelse för turistverksamheter på gemenskapsnivå, nationell och regional nivå [89].

[85] EGT L 291, 6.12.1995, s. 32.

[86] "Tourism in Europe - Key figures 1997-1998", (1999), Eurostat. "Tourism in Europe - Key figures 1996-1997", (1998), Eurostat. "Tourism in Europe - Key figures 1995-1996", (1997), Eurostat.

[87] "Agenda 2010 för småföretag i världens största industri", Llandudno/Wales, 20-22.5.1998, Slutlig kommuniké, 30.6.1998.

[88] "Konferens om euro och turism: möjligheter och strategier för företagen", Bryssel, 16.10.1998, Slutlig Rapport.

[89] "Europeisk turism - nytt partnerskap för jobb", oktober 1998.

Som en följd av kommissionens meddelande Att förbättra turismens sysselsättningspotential [90] och slutsatserna i rådet (inre marknaden) den 21 juni 1999, finns en Internet-karta för turistsektorn [91] där man kan hämta information om gemenskapens program för små och medelstora företag inom turistsektorn.

[90] KOM(1999) 205 slutlig, 28.4.1999.

[91] http://europa.eu.int/comm/enterprise/services/tourism/index_en.htm.

I rådets slutsatser anmodades kommissionen och medlemsstaterna att bedriva ett nära samarbete i andra frågor som är relevanta för små och medelstora företag inom turistsektorn som informationsspridning, utbildning, främjande av kvalitet liksom miljöskydd och varaktig utveckling. För att behandla dessa frågor har kommissionen därför inrättat fyra arbetsgrupper som består av experter utsedda av medlemsstaterna. Kommissionen kommer att lägga fram en lägesrapport till rådet i slutet av 2000.

Sedan 1990 har arbetsmarknadens parter i gemenskapen träffats för att utarbeta gemensamma ståndpunkter i frågor som rör turism. Under 1999 institutionaliserades dessa möten i form av Kommittén för sektorsdialogen mellan arbetsmarknadens parter Horeca [92]/turism. De diskuterar för närvarande bland annat följande frågor: möjligheten för ett «pass» som visar färdigheter inom Horeca-sektorn, rekommendationer om hur man bör främja sysselsättningen i den europeiska Horeca-sektorn t. ex. genom flexibel arbetstid, och möjligheterna att basera den sektoriella dialogen mellan arbetsmarknadens parter på avtal.

[92] Horeca: Hotell, restauranger och kaféer.

När det gäller teknik som rör informationssamhället genomförde kommissionens avdelningar gemensamma åtgärder i frågor som t. ex. små och medelstora turistföretags behov av ny teknik eller elektronisk handels inverkan på dessa turistföretag. Detta ledde också till införandet av en särskild åtgärd i det femte ramprogrammet om FoTU för forskning om turism. Den 12 november 1999 hölls en konferens i Bryssel om turism i informationssamhället. Med hänsyn till den allt större roll som informationsteknik spelar, måste turistföretagen ompröva sina produkter, interna förfaranden och strukturer, liksom marknadsföringen av produkterna, samarbetet med företagspartner och relationerna med kunderna om de vill förbli konkurrenskraftiga.

3.11. Regler för samarbetet inom civilrätt och handelsrätt

Ett visst antal texter och initiativ på området för samarbetet inom civil- och handelsrätt är av direkt nytta för små och medelstora företag:

* Gemensamma normer för juridisk behörighet att godkänna och verkställa beslut inom civil- och handelsrätten har upprättats genom Brysselkonventionen av den 27 september 1968 [93]. Denna konvention skall (utom i Danmark) ersättas den 1 mars 2002 av en förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område [94]. Denna förordning syftar till att i fråga om juridisk behörighet uppdatera medlemsstaternas bestämmelser inom den internationella privaträtten och att förbättra och påskynda godkännande och verkställighet av domar på det civil- och handelsrättsliga området.

[93] Konsoliderad version offentliggjord i EGT C 27, 26.1.1998.

[94] EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

* När det gäller tillämplig lag fastställs normer genom konventionen om tillämplig lag på de avtalsmässiga förpliktelserna [95].

[95] Kodifierad version offentliggjord i EGT C 27, 26.1.1998.

* När det gäller överföring av handlingar i civilrättsliga förfaranden, antog rådet den 29 maj 2000 förordning (EG) 1348/2000 [96] om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Genom denna text, som styr metoderna för överföring mellan medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden, kommer en förbättring och ett påskyndande av förfarandenas förlopp att möjliggöras.

[96] EGT L 160, 30.6.2000.

* När det slutligen gäller insolvens antog rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 29 maj 2000 förordning EG 1346/2000 [97] om insolvensförfaranden. Denna förordning syftar till att förbättra och påskynda insolvensförfaranden med gränsöverskridande verkan genom att på detta område införa bestämmelser om behörighet, erkännande och tillämplig lag.

[97] EGT L 160, 30.6.2000.

4. Regelmiljö för små och medelstora företag

4.1. Inre marknaden

Strategin för den inre marknaden

Den s. k. resultattavlan för inre marknaden som utges två gånger om året har innehållit regelbundna rapporter om genomförandet av handlingsplanen för den inre marknaden. Handlingsplanen har ersatts av en strategi för den inre marknaden [98] vari anges följande fyra strategiska mål för att se till att den inre marknadens fulla potential uppnås: att höja medborgarnas livskvalitet, att göra gemenskapens marknader för produkter och kapital effektivare, att förbättra företagsvillkoren samt att utnyttja den inre marknadens fördelar i en föränderlig värld.

[98] KOM(1999) 624 slutlig, 24.11.1999.

De olika inslagen i strategin för den inre marknaden inklusive resultaten av diskussionerna i årets första möte i rådet (inre marknaden), kommer att ge bidrag till såväl kommissionens förslag till översyn av målinriktade åtgärder som kommissionens rekommendationer till breda riktlinjer för den ekonomiska politiken. I den första översynen som antogs av kommissionen den 3 maj 2000 [99] anges prioriterade åtgärder för att förbättra den inre marknadens funktion och maximera de fördelar den ger för såväl företag som medborgare.

[99] KOM(2000) 257 slutlig, 3.5.2000.

Strategin beaktar vikten av en väl samordnad och sammanhållen näringslivspolitik i gemenskapen, och uppmärksammar särskilt de små och medelstora företagens behov för att säkerställa att hela deras potential för innovation, tillväxt och sysselsättning tas tillvara.

Bolagsrätt

Inom initiativet Slim (vilket nämnts ovan) har en expertgrupp inrättats som fått i uppdrag att särskilt granska de första och andra direktiven om bolagsrätt. Arbetsgruppen slutförde sin uppgift i juli 1999 och formulerade en rad rekommendationer till åtgärder som kan bidra till en förbättring och modernisering av reglerna om redovisning av företagshandlingar och om kraven på lägsta aktiekapital för aktiebolag. En första diskussion med medlemsstaternas experter ägde rum den 30 september och 1 oktober 1999. En andra diskussion med medlemsstaternas experter ägde rum den 5 juni 2000. Kommissionen har för avsikt att under år 2000 lägga fram förslag till ändring av första direktivet om bolagsrätt. När det gäller det andra direktivet om bolagsrätt kommer en tredje diskussion med medlemsstaternas experter att anordnas.

Kommissionen granskar också möjligheterna att införa förslag om samgåenden över gränserna och flyttning av sätet för bolag som inte omfattas av medbestämmande. Detta skulle främst gynna små och medelstora företag.

Erkännande av kvalifikationer

Efter ett förslag från kommissionen, som lades fram 1996 [100], antog Europaparlamentet och rådet den 7 juni 1999 direktiv 1999/42/EG [101] om införande av en ordning för erkännande av kvalifikationer för de former av yrkesverksamhet som omfattas av direktiven om avreglering och övergångsåtgärder samt om komplettering av den allmänna ordningen för erkännande av kvalifikationer.

[100] KOM(1996) 22 slutlig, 8.2.1996.

[101] EGT L 201, 31.7.1999, s. 77.

Direktivet syftar till att omarbeta de viktigaste bestämmelserna i direktiven om "övergångsåtgärder" och "avreglering" i synnerhet när det gäller handel, industri och små hantverksindustrier, för att förenkla gemenskapslagstiftningen på detta område. Direktivet syftar också till att inrätta en ordning för erkännande av kvalifikationer för de former av yrkesverksamhet som hittills har omfattats av direktiven om "övergångsåtgärder". Denna ordning kommer att göra det möjligt för migrerande arbetstagare att kräva erkännande av sina kvalifikationer om de inte har den yrkeserfarenhet som krävs för att med denna som bas ansöka om erkännande.

Bokföringsregler

Enligt direktiv 78/660/EEG [102] om årsbokslut i vissa typer av bolag och direktiv 83/349/EEG [103] om sammanställd redovisning får medlemsstaterna medge små och medelstora företag eller små grupper av företag undantag från vissa skyldigheter om dessa företag inte överskrider vissa gränsvärden. Enligt artikel 53.2 i direktiv 78/660/EEG skall dessa gränsvärden ses över vart femte år i ljuset av den ekonomiska och monetära utvecklingen inom gemenskapen. Med hänsyn till detta antog kommissionen den 13 juni 2000 ett meddelande [104] om det nya finansrapporteringssystemet.

[102] EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

[103] EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

[104] KOM(2000) 359 slutlig, 13.6.2000.

I juni 1999 antog rådet den senaste ändringen varigenom de tidigare tröskelvärdena höjdes med 25 % [105]. Detta innebär att medlemsstaterna kan bevilja undantag från utarbetande och offentliggörande av årsbokslut för ett större antal små och medelstora företag. Eftersom euron har införts, uttrycks beloppen numera i euro.

[105] Rådets direktiv 1999/60/EG, 17.6.1999, EGT L 162, 26.6.1999, s. 65.

Resultaten av frågeformulären om bokföring i små och medelstora företag kommer att beaktas när moderniseringen av bokföringsdirektiven genomförs i enlighet med handlingsplanen för finansmarknaderna [106].

[106] KOM(1999) 232, 11.5.1999.

Offentlig upphandling

De initiativ, som tagits av kommissionen, för att förenkla gällande lagstiftning om offentlig upphandling, öka insynen i förfarandena, öka utnyttjandet av elektroniska hjälpmedel vid upphandling och underlätta tillgången till upphandling, bör komma de små och medelstora företag, som deltar i offentlig upphandling, till godo.

Förenkling av lagstiftning om offentlig upphandling

I sina två senaste förslag till direktiv om samordning av förfarandena vid tilldelning av kontrakt vid offentlig upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader [107] och samordning av upphandlingsförfarandena av enheter inom vatten-, energi- och transportsektorerna [108], försöker kommissionen förenkla och modernisera gällande gemenskapslagstiftning om offentlig upphandling. Detta sker i huvudsak genom att gällande direktiv om varor, tjänster och byggentreprenader konsolideras till en enda sammanhängande text och genom att båda förslagen presenteras på ett tydligare och användarvänligare sätt.

[107] KOM(2000) 275 slutlig, 10.5.2000.

[108] KOM(2000) 276 slutlig, 10.5.2000.

Dessutom omfattar förslagen följande åtgärder, som bör öka insynen i och tillgängligheten till upphandlingsförfarandena för små och medelstora företag och övriga leverantörer.

De anbudsinfordrande myndigheternas offentliggörande i upphandlingsmeddelandet om den relativa viktningen av kontrakttilldelningskriterierna; detta borde öka insynen i tilldelningsförfarandet och ge små och medelstora företag och andra leverantörer möjlighet att alltifrån inledningen av upphandlingsförfarandet bättre bedöma sina möjligheter att motsvara dessa kriterier och bli tilldelade kontraktet och i enlighet därmed koncentrera sina ansträngningar.

Förenkling av bestämmelserna om tekniska standarder; kommissionen har föreslagit att de tekniska standarderna skall definieras i enlighet med det resultat, som skall uppnås med produkten eller tjänsten i stället för att kräva att produkterna eller tjänsterna skall överensstämma med givna internationella, europeiska eller nationella standarder. För närvarande har det krav, som i anbudsinfordran med hänvisning till gällande standarder i EG:s direktiv om offentlig upphandling åläggs den sökande, ofta tolkats göra överensstämmelse med sådan(a) standard(er) obligatorisk. Detta har fått som effekt att ej blott anbud från sådana leverantörer utesluts, vars produkter eller tjänster ej uppfyller dessa standarder men som i lika hög grad skulle motsvara de anbudsinfordrande myndigheternas behov, utan också anbud från leverantörer, för vars innovativa produkter och tjänster ingen standard finns. Genom att klarlägga denna punkt avser kommissionen i sitt förslag att erbjuda små och medelstora företag och övriga leverantörer flexibilitet för de produkter och tjänster, som de erbjuder.

Öka leverantörernas förståelse av anbudsmeddelandena: användning av den gemensamma upphandlingsordlistan (Common Procurement Vocabulary (CPV)). Denna är en nomenklatur, genom vilken karakteristika för de individuella entreprenader, produkter och tjänster, som kan bli föremål för ett upphandlingsmeddelande, definieras. I förslagen föreskrivs att användningen av upphandlingsordlistan skall bli obligatorisk vid avfattandet av anbudsmeddelandena. De små och medelstora företagen och övriga leverantörer kan på så sätt få en uppfattning om den exakta innebörden i de entreprenader, tjänster och varor, som begärs av en upphandlande myndighet.

Att öka användningen av elektroniska hjälpmedel vid anbudsförfarandet

Ökad användning av elektroniska hjälpmedel ses som ett sätt att göra tillgängligheten till anbudsmeddelanden och upphandlingsinformation enklare och snabbare, att göra förfarandena lättare att genomskåda och att minska tidsåtgång och kostnader för små och medelstora företag och övriga leverantörer vid upphandlingsförfarandet.

I sina ovannämnda förslag till direktiv söker kommissionen uppmuntra de anbudsinfordrande myndigheterna att elektroniskt överföra ej blott anbudsmeddelandena utan också de tekniska specifikationerna och medföljande handlingar till Europeiska gemenskapernas publikationsbyrå. Alla dessa handlingar kommer att bli kostnadsfritt tillgängliga på TED-databasen (Tenders Electronic Daily), där det nu kan göras rådfrågningar via Internet [109] samtidigt med anbudsmeddelandet. Detta bör vid upphandlingsförfarandet medföra inbesparingar av tid, ansträngningar och kostnader för små och medelstora företag och övriga leverantörer.

[109] http://ed.eur-op.eu.int.

Kommissionen har också utvecklat webbplatsen [110] SIMAP (informationssystemet för offentlig upphandling), där allmän information om den offentliga upphandlingsmarknaden, de senaste nyheterna och utvecklingstendenserna och bestämmelser för och förfaranden inom upphandlingen tillhandahålls. Genom SIMAP tillhandahålls också tillgång till anbudsmeddelanden på TED-databasen. SIMAP kan användas av anbudsgivande myndigheter för att tillhandahålla information om deras interna förfaranden, kommande upphandlingsplaner, tidigare tilldelade kontrakt och med hänvisning till pågående förfaranden kontraktsmässiga och tekniska specifikationer i anslutning till dessa. De kan göra detta genom att skapa sin egen "upphandlarprofil" på SIMAP.

[110] http://simap.eu.int.

SIMAP tillhandahåller små och medelstora företag och övriga leverantörer en sökfunktion, som gör det möjligt för dem att söka efter allmän information om anbudsgivande myndigheter och särskild information om anbudsmöjligheter. Kommissionen undersöker behovet av initiativ för att hjälpa små och medelstora företag att anpassa sig till den ökade användningen av elektroniska hjälpmedel inom offentlig upphandling.

Underlättande av tillträde till marknaden för offentlig upphandling

Kommissionen har bett de europeiska standardiseringsorganen, CEN och Cenelec, utveckla och antaga europeiska standarder för arbeten, produkter och tjänster, som är föremål för många offentliga upphandlingskontrakt, för att avskaffa hindren för offentlig upphandling. CEN och Cenelec bör också utveckla och antaga europeiska standarder för kvalificering av företag inom byggnadsbranschen.

4.2. Konkurrenspolitiken

Målet för gemenskapens konkurrenspolitik är att försvara och utveckla reell konkurrens på den gemensamma marknaden. Den träder in först när handeln mellan medlemsstaterna påverkas av begränsningar i konkurrensen. Konkurrenskpolitiken är inriktad på fyra huvudområden baserade på EG-fördraget (artiklarna 81-90) och rådets förordning om samgåenden:

(1) Undanröjande av avtal som begränsar konkurrensen och av missbruk av dominerande ställning (t. ex. priskarteller mellan konkurrenter).

(2) Kontroll av samgåenden mellan företag (t. ex. samgående mellan två större grupper som resulterar i att de dominerar marknaden).

(3) Avreglering av monopolistiska ekonomiska sektorer (t. ex. telekommunikationer).

(4) Kontroll av statligt stöd (t. ex. förbud mot ett statligt stöd som är utformat för att hålla ett företag som går med förlust kvar i näringslivet trots att det inte har förutsättningar för att återhämta sig).

Även om effektiv konkurrens mellan företag främst gynnar konsumenterna, ligger det också i företagens intresse. Detta är särskilt sant när det gäller små och medelstora företag som liksom den slutlige konsumenten vanligen lider mest av stora konkurrenters eller leverantörers övervikt på marknaden och konkurrensbegränsande åtgärder. Konkurrenspolitiken hjälper dessutom nya företag att träda in på marknaden och det rör sig oftast om små och medelstora företag.

Kommissionen medger emellertid att överensstämmelse med konkurrensbestämmelserna kan utgöra en börda för små och medelstora företag och att sådana företag och statliga åtgärder för att hjälpa dem knappast kommer att få negativa verkningar på handeln mellan medlemsstaterna.

Vissa politiska initiativ som nyligen tagits på området för monopolbekämpning och statligt stöd kommer sannolikt att påverka små och medelstora företag på ett positivt sätt. De avser definitionen av vissa kategorier av avtal mellan företag och vissa slags statliga stöd som kommer att undantas från förbudet i konkurrensreglerna. En moderniseringsprocess av de regler som tillämpar konkurrensbestämmelserna i fördraget har också inletts och kommer att få liknande positiva följder för små och medelstora företag.

Konkurrensregler som gäller företag

Vertikala avtal

Vissa avtal mellan företag hindrar konkurrens. Det mest kända exemplet är ett avtal om priser, eller en kartell, genom vilket två eller flera företag tillsammans fastställer prisnivåer så att konsumenterna inte kan dra fördel av konkurrensen mellan leverantörerna för att få konkurrenskraftiga priser. Avtal av denna typ är förbjudna i artikel 81 i EG-fördraget. Vissa avtal kan dock stimulera konkurrensen, eftersom de främjar tekniska framsteg eller förbättrar distributionen. Enligt gemenskapsrätten kan dessa avtal undantas från förbudet eftersom de slutligen får en positiv effekt på marknaden. Undantag kan beviljas enskilda avtal mellan företag eller till hela kategorier av avtal av samma slag, t. ex. distributionsavtal. De senare är de s. k. "gruppundantagen".

I december 1999 utfärdade kommissionen ett gruppundantag beträffande vertikala avtal [111], dvs. avtal mellan företag som agerar på olika nivåer i produktions- eller distributionskedjan. Denna förordning är inriktad på den stora massan vertikala avtal, som på grund av sin egenart och den relevanta marknadens struktur sannolikt berättigar till undantag från ett möjligt förbud som införts genom konkurrensregler. Riktlinjerna [112] antogs dessutom av kommissionen den 24 maj 2000 och de klargör tillämpningen av artikel 81 i fördraget utanför räckvidden för förordningen om gruppundantag. Antagandet av en sådan rättslig ram minskar den börda att följa reglerna som läggs på företagen genom att förse parterna med en "säker tillflyktsort" där de inte behöver oroa sig för tillämpningen av gemenskapens konkurrensregler och som gör tillämpningen av artikel 81 på vertikala avtal mer förutsägbar. Dessa fördelar är särskilt uppenbara för de små och medelstora företag, för vilka de tidigare förordningarna om gruppundantag medförde en ganska tung belastning.

[111] Kommissionens förordning (EG) nr 2790/1999 av den 22 december 1999 om tillämpning av artikel 81.3 i fördraget till kategorier av vertikala avtal och samordnade förfaranden. EGT L 336, 29.12.1999, s. 0021-0025.

[112] http://europa.eu.int/comm/competition/antitrust/legislation.

I riktlinjerna anges också att vertikala avtal mellan små och medelstora företag med vissa särskilda undantag betraktas som osannolika när det gäller att få påtagliga effekter på handeln mellan medlemsstaterna och därmed som sådana faller utanför räckvidden för tillämpningen av artikel 81.

Modernisering av förfarandereglerna

För närvarande är endast Europeiska kommissionen behörig att undanta ett begränsande avtal enligt artikel 81. För att erhålla ett enskilt undantag måste företagen anmäla sina avtal till Europeiska kommissionen. Under senare år har kommissionen varje år mottagit i genomsnitt drygt 200 sådana anmälningar. Inom ramen för en moderniseringsprocess av kommissionens regler och förfaranden 1999 föreslog den att denna centraliserade anmälning av alla avtal mellan företag skulle avslutas. Många avtal som anmäls innebär inte några allvarliga problem för konkurrensen. Kommissionen hoppas därmed kunna inrikta sina ansträngningar mer på avtal som allvarligt skadar konkurrensen på den gemensamma marknaden särskilt karteller. Den hoppas också engagera konkurrensmyndigheter och domstolar i medlemsstaterna mer direkt i tillämpningen av gemenskapens konkurrensregler.

I enlighet med detta antog kommissionen den 28 april 1999 en vitbok om modernisering av de bestämmelser som tillämpar artiklarna 81-82 i EG-fördraget [113]. I detta dokument föreslås att det nuvarande tillståndssystemet upphävs. Ett nytt system för att kontrollera att bestämmelserna efterlevs föreslås där inte endast kommissionen utan också nationella myndigheter och domstolar skall bli behöriga att tillämpa artikel 81 som helhet. Beslut om undantag och anmälningar skall inte längre krävas. Restriktiva avtal skall bli giltiga från början om de uppfyller de fyra villkoren i artikel 81.3 och de skall bli ogiltiga om de inte uppfyller alla dessa villkor. Kommissionen och de nationella myndigheterna skall agera på grundval av klagomål eller förfaranden som inleds på eget initiativ. De skall samtliga kunna inrikta sina åtgärder på att straffbelägga allvarliga överträdelser som karteller.

[113] EGT C 132, 12.5.1999, s. 1.

Om denna reform genomförs kommer den att få två positiva effekter för små och medelstora företag.

Den skulle befria små och medelstora företag från anmälningskravet i de sällsynta fall då de inte omfattas varken av de minimis-regeln eller av förordningen om gruppundantag. Detta skulle minska de anmälningskostnader som kan vara särskilt betungande för små och medelstora företag.

Men små och medelstora företag är ofta den klagande parten. De är de första offren för begränsningar av konkurrensen mellan företag som är starka på marknaden. Genom att göra det möjligt för kommissionen och för nationella myndigheter att agera mer effektivt mot allvarliga begränsningar och att agera snabbt vid klagomål skulle den föreslagna reformen kunna förbättra små och medelstora företags situation som klagande. Små och medelstora företag skulle också få möjlighet att inlämna ett klagomål direkt till en nationell domstol och söka skadestånd. De angripna företagen skulle inte längre kunna blockera det nationella förfarandet genom en anmälan till kommissionen.

Statligt stöd

Kommissionens politik på området för statligt stöd har alltid tagit hänsyn till små och medelstora företags särskilda situation och anpassas till många av de åtgärder, som vidtagits av medlemsstaterna för att stimulera utvecklingen av dessa företag. Denna inställning speglas i riktlinjerna om statligt stöd till små och medelstora företag från 1996 [114] i vilka det sägs att inom vissa gränser kan statligt stöd till små och medelstora företag vara berättigat som undantag enligt artikel 87.3 c i fördraget och därmed bedömas vara förenligt med den inre marknaden. Därtill befrias medlemsstaterna genom regeln om försumbart stöd från skyldigheten att till kommissionen anmäla mycket små stödbelopp vilka antas inte påverka handeln mellan medlemsstaterna. Det tröskelvärde under vilket stöd till ett företag inte behöver anmälas har fastställts till 100 000 euro under en period på tre år, oavsett vilket slags av stöd det rör sig om [115]. Även om regeln om försumbart stöd inte anger en gräns för storleken på det mottagande företaget, är det uppenbart att den främst avser små och medelstora företag.

[114] EGT C 213, 23.7.1996, s. 4.

[115] Kommissionens meddelande om försumbart stöd, EGT C 68, 6.3.1996, s. 9. Exportstöd omfattas ej av förmånen.

I syfte att ytterligare förbättra administrationen av statligt stöd till små och medelstora företag antog kommissionen den 28 juli 1999 tre förslag till förordningar om gruppundantag som påverkar små och medelstora företag [116]. Förslagen avser statligt stöd till små och medelstora företag, utbildningsbidrag och regeln om försumbart stöd. Genom förordningarna kommer dessa kategorier av stöd att undantas från kraven på förhandsanmälan till kommissionen. Det är första gången som kommissionen har använt gruppundantag när det gällt statligt stöd efter det att rådet 1998 gav den möjlighet att göra detta [117]. Enligt förordningarna kan vissa kategorier av statligt stöd förklaras förenliga med gemenskapens regler om de uppfyller vissa villkor och undantas därför från kravet på förhandsanmälan och kommissionens godkännande. I förordningarna anges tydligt fastställda regler vilka följer de linjer som hittills angivits i respektive gemenskapsriktlinjer och ramar. Kommissionens främsta mål är att frigöra resurser som nu ägnas åt bedömning av ett stort antal standardfall vars förenlighet med gemenskapsreglerna vanligen inte är problematisk. Detta kommer att öka effektiviteten och ge kommissionens avdelningar ökat utrymme att koncentrera sig på viktigare fall. Medlemsstaterna kommer att ta större ansvar för tillämpningen av gemenskapens regler för statligt stöd. Företag, särskilt små och medelstora företag, kommer att dra fördel av administrativa förenklingar och ökad insyn.

[116] Dokument SEK(1999) 1179, SEK(1999) 1177, SEK(1999) 1176 antagna av kommissionen den 28.7.1999, PV (1444).

[117] Förordning nr 994/98 av den 7.5.1998 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statlig stöd.

4.3. Skatter och tullar

Kommissionens verksamhet på detta område syftar till att upprätta en skatte- och tullmiljö som är rättvis för medborgarna och företagen vilket kräver såväl en fördjupning av den inre marknaden som en förenkling av de administrativa skyldigheterna.

Därutöver avskräcker den nuvarande nivån på obligatorisk beskattning på arbete (skatter och sociala avgifter) företagen från att rekrytera nya medarbetare. Detta är i ännu högre grad fallet för de småföretag som ofta bedriver en mer arbetsintensiv verksamhet än storföretagen. De nya företagen, vilka främst är små och medelstora företag, spelar en viktig roll vid skapandet av arbetstillfällen. I enlighet med riktlinjerna för sysselsättning som antagits av rådet 1998, 1999 och 2000 (se punkt 6.1.1.), uppmanades medlemsstaterna att inom ramen för en omstrukturering av sina skattesystem gradvis minska skattetrycket på de indirekta arbetskostnaderna, i synnerhet för mindre kvalificerat arbete (med låga löner). Små och medelstora företag, där dessa arbeten står för en relativt stor andel av arbetstillfällena, skulle därmed vara de som mest gynnades av denna sänkning när den äger rum. Den administrativa förenklingen (t. ex. inrättandet av en enda byrå som kan betjäna små och medelstora företag i samtliga frågor som gäller skatter och sociala avgifter) skulle också främst gynna dessa företag som bara i sällsynta fall har nödvändiga administrativa resurser.

4.3.1. Företagsbeskattning

Det råder stora skillnader mellan unionens medlemsstater på området för beskattning och gemensamma regler har ännu inte upprättats. Kommissionen antog i oktober 1997 ett meddelande [118] med förslag till en rad olika åtgärder för att bekämpa skadlig skattekonkurrens inom unionen. Rådet ställde sig bakom denna strategi den 1 december 1997 [119]. Två områden, som är intressanta för i synnerhet företagen fördes fram, nämligen företagsbeskattning och problemet med källskatt på ränteutbetalningar över gränserna och royalties mellan närstående företag i olika medlemsstater.

[118] KOM(1997) 495 slutlig, 1.10.1997 http://europa.eu.int/comm/taxation_customs/taxation/taxation.htm.

[119] Slutsatser, Ekofin-rådet, 1 december 1997, EGT C 384, 10.12.1998, s. 3.

När det gäller företagsbeskattningen, har kommissionen föreslagit att en "uppförandekod" [120] skall införas varigenom man skulle kunna undvika den urholkning av skattebasen som skadlig skattekonkurrens leder till. Uppförandekoden avser åtgärder som har eller kan komma att få en påtaglig inverkan på lokalisering av ekonomiska verksamheter inom gemenskapen. Rådets "uppförandekods"-grupp (företagsbeskttning), som inrättats för att avgöra de beskattningsåtgärder, som kan falla inom kodens tillämpningsområde, har avfattat en rapport till ekonomi- och finansministrarna i november 1999 [121]. Kommissionen har dessutom lagt fram ett förslag till direktiv [122] som syftar till att avskaffa källskatt på betalningar av räntor och royalties som betalas mellan företag i olika medlemsstater. Källskatter kan innebära mycket utdragna formaliteter, medföra likviditetsproblem och i vissa fall utmynna i dubbelbeskattning. Denna samling åtgärder är för närvarande föremål för diskussion i behöriga myndigheter.

[120] Första tillgängliga rapport KOM(1998) 595, 25.11.1998.

[121] Rapporten offentliggjord på rådets webbplats: http://ue.eu.int/newsroom under "diverse".

[122] KOM(1998) 67 slutlig, 4.3.1998.

I december 1998 bad rådet kommissionen att genomföra en studie av företagsbeskattningen. Denna studie, skulle dels belysa skillnaderna mellan de faktiska skattesatserna för företag i unionens olika länder och dels analysera skattemässiga hinder för gränsöverskridande verksamheter på den inre marknaden. I denna studie kommer hänsyn att tas till de små och medelstora företagens särskilda situation.

4.3.2. Indirekt beskattning: mervärdesskatt

På området för indirekt beskattning föreslog kommissionen i juli 1996 ett arbetsprogram för införande av ett gemensamt mervärdesskattesystem [123]. Programmet byggde på en mycket kort provisorisk tidsplan enligt vilken alla erforderliga förslag för införande av ett nytt gemensamt mervärdesskattesystem skulle läggas fram före utgången av 1999.

[123] KOM(1996) 328 slutlig, 22.7.1996.

Denna tidsplan kunde inte hållas. Även om det är riktigt att kommissionen lade fram omfattande förslag kunde man ganska snart konstatera att antagandet av de förslag som skulle utgöra den förberedande fasen i införandet av det föreslagna nya gemensamma systemet (förändring av mervärdesskattekommitténs ställning, samt nivån på den normala mervärdesskatten bl. a.) inte kunde ske inom de planerade tidsfristerna.

Å andra sidan har nya initiativ från kommissionen, som inte som sådana ingick i arbetsprogrammet, tillkommit sedan 1996. Dessa initiativ har bland annat lett till Slim (initiativet om förenklad lagstiftning på den inre marknaden) på mervärdesskatteområdet [124] och till gemenskapspolitiken för sysselsättning.

[124] KOM(1997) 618 slutlig, 24.11.1997.

Utan att ha för avsikt att ifrågasätta själva idén med ett slutgiltigt beskattningssystem i ursprungsstaten för de åtgärder som ger upphov till konsumtion inom EU som långsiktigt mål, har kommissionen, som är angelägen om att på kort sikt förbättra den inre marknadens funktion omvärderat det program, som framlades år 1996. Kommissionen har nyligen definierat en ny strategi, som syftar till att förbättra det nuvarande mervärdesskattesystemets funktion inom den inre marknaden [125], strategin har fyra huvudsakliga mål, nämligen att förenkla och modernisera nu gällande bestämmelser, att enhetligare tillämpa nuvarande bestämmelser och att på nytt införa administrativt samarbete.

[125] KOM(2000) 348 slutlig, 7.6.2000.

Bland de framlagda förslagen är vissa av direkt intresse för små och medelstora företag

Avdragsrätt för mervärdesskatt

Kommissionen föreslår en tillnärmning av reglerna om rätt att dra av den mervärdesskatt som belastar utgifter som inte ger rätt till fullständigt avdrag (till exempel utgifter för personbilar, logi, mat och dryck) [126]. Detta förslag har ännu inte antagits av rådet på grund av de följder som det får för medlemsstaterna.

[126] KOM(1998) 377, 17.6.1998.

Mekanism för avdrag över gränserna

Kommissionen har föreslagit ett direktiv i syfte att förenkla de förfaranden som gör det möjligt för skattskyldiga etablerade i gemenskapen att återfå skatt i en medlemsstat där de inte är etablerade och som skulle ersätta det åttonde direktivet med en mekanism för avdrag över gränserna åtföljt av ett system för kompensation mellan de berörda medlemsstaterna. Detta förslag utgör en del av förslaget om tillnärmning av avdragsreglerna som nu diskuteras i rådet [127].

[127] KOM(1998) 377, 17.6.1998.

Avskaffande av skatteombud

Kommissionen har också lagt fram ett förslag till direktiv om bestämning av skyldighet att erlägga mervärdesskatt [128] som innefattar avskaffande av skatteombuden mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen och för skattskyldiga i tredje land med vilka ett avtal om ömsesidigt bistånd vid indrivning har slutits. Detta förslag har ännu inte antagits av rådet.

[128] KOM(1998) 660 slutlig, 27.11.1998.

Kommissionen konstaterar att syftet med Slim på mervärdesskatteområdet, dvs. att på kort sikt förenkla aktörernas skyldigheter när det gäller mervärdesskatt, inte ännu har uppnåtts. Detta beror på att enighet inte har kunnat nås inom rådet, även om dessa förslag har erhållit Europaparlamentets, Ekonomiska och sociala kommitténs och aktörernas stöd.

Nya bestämmelser, som skall tillämpas på elektronisk handel

För att ge gemenskapens aktörer möjlighet att agera under bästa möjliga villkor på världsmarknaden föreslog kommissionen den 7 juni 2000 en ändring av nuvarande bestämmelser för att för de tjänster, som tillhandahålls elektroniskt, mervärdesskatt skall erläggas, när de tillhandahålls i avsikt att förbrukas inom EU, men att de å andra sidan skall undantas från mervärdesskatt, när de tillhandahålls för förbrukning utanför EU. Detta förslag innehåller likaledes åtgärder för underlättande och förenkling för att säkerställa att administration och insamling av mervärdesskatt fullt ut skall dra nytta av de tänkbara fördelar, som erbjuds av den elektroniska tekniken. Dessa åtgärder skall likaledes komma små och medelstora företag till gagn, genom ge dem möjlighet få en gynnsam ställning inom denna sektor, som befinner sig i full utveckling.

Allmän översyn av det mervärdesskattesystem, som tillämpas på små och medelstora företag

De särskilda system, som tillämpas på de små och medelstora företagen bl. a. de skattebefrielsesystem, som är olika i olika medlemsstater, har ofta framhållits som värda en fördjupad översyn. Kommissionen är medveten om att gemenskapens nuvarande regelverk, som införts inom ramen för det sjätte direktivet om mervärdesskatt, medför svårigheter vid tillämpningen i de olika nationella lagstiftningssystemen. Denna fråga utgör en del av de ämnen, som framlagts i bilagan till meddelandet av den 7 juni 2000, som värd en fördjupad översyn. Ett av de seminarier, som anordnades inom ramen för programmet Fiscalis 2000 den 9 och 10 oktober i Faro (Portugal) handlade om detta ämne. Förslagen skulle kunna behandlas inom ramen kommissionens nya strategi för mervärdesskatt.

Mervärdesskatten och sysselsättningen

Inom ramen för genomförandet av gemenskapens politik på olika områden, har andra prioriteringar trätt fram. I syfte att främja varaktig sysselsättning i Europa och bekämpa arbetslöshet och "svart ekonomi" anmodade Europeiska rådet i Wien (11 och 12 december 1998) kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om tillåtelse för de medlemsstater som så önskar att på försök tillämpa ett system med reducerad mervärdesskatt för tjänster som sysselsätter mycken arbetskraft och som inte är utsatt för gränsöverskridande konkurrens. Kommissionen antog detta förslag den 17 februari 1999 och i detta förutsågs möjligheten av att bemyndiga de medlemsstater som så skulle begära, att på försöksgrundval och under en period på tre år tillämpa en reducerad mervärdesskatt för mycket arbetsintensiva tjänster. Detta förslag antogs av rådet [129] samtidigt som det inskränkte direktivets tillämpningsområde (endast de tjänster som redovisas i bilaga K omfattas). Dessa krav, som framförts av nio medlemsstater, ingår i ett rådsbeslut, som antogs av rådet den 28 februari 2000 [130]. Tillämpningen av den reducerade skattesatsen bör få positiv effekt på små och medelstora företag som ofta återfinns i arbetsintensiva sektorer. Det är fastighetssektorn som fått störst framgång, emedan den valts av sju medlemsstater.

[129] Direktiv 1999/85/EEG, 22.10.1999.

[130] Beslut 2000/185/EG. EGT L 59, 4.3.2000, s. 10.

Denna erfarenhet kommer att leda till en utvärdering av verkningarna när det gäller sysselsättningsskapande och det nuvarande skattesystemets funktionssätt får; en utvärdering som skall grundas på de rapporter som skall avfattas av varje medlemsstat, som genomfört den. Kommissionen kommer därefter att verkställa en allomfattande utvärdering och framlägga lämpliga förslag till uppföljning.

4.3.3. Tullar

Åtgärdsprogrammet Tull 2002 [131] syftar till att modernisera de nationella tullmyndigheterna och stimulera samarbetet mellan dem och kommissionen. Målet är att se till att gemenskapslagstiftningen tillämpas på ett enhetligt sätt vid de yttre gränserna och att den inre marknaden kan fungera så effektivt som möjligt.

[131] EGT L 33,4.2.1997, s. 24.

Detta program innehåller i artiklarna 6.2 och 9 en sammanhängande ram som gör det möjligt för kommissionen att genomföra en förenkling av tullbestämmelserna och tullförfarandena, i syfte att underlätta för företagen att bedriva utrikeshandel. De viktigaste åtgärderna inom detta område är följande:

- Anpassning och förenkling av systemen för tulltransitering: I april 1999 antog Europaparlamentet och rådet en ändring av gemenskapens tullkodex för extern transit. Motsvarande ändring av tillämpningsföreskrifterna till kodexen, när det gäller gemenskapstransit och konventionen om ett gemensamt transiteringssystem som slutits mellan gemenskapen och Efta-länderna liksom Visegrad-länderna håller för närvarande på att slutföras för att börja tillämpas i mitten av år 2001. Den inledande operativa genomförandefasen för datorisering av dessa transiteringssystem inleddes i maj 2000 i ett begränsat antal länder för att därefter mellan 2001 och 2003 utsträckas till samtliga de 22 länder som tillämpar gemenskapstransitering eller gemensam transitering med ytterligare funktioner. Samtliga dessa åtgärder bör göra dessa system säkrare och effektivare och därmed fylla ett viktigt behov hos de ekonomiska aktörerna.

- Förenkling av ekonomiska tullsystem, vilket kommer till uttryck genom ändringar av gemenskapens tullkodex och dess tillämpningsföreskrifter för att göra det möjligt för företagen att utan ett övermått av formaliteter använda varor från tredje land under hänsynstagande till principen om gemenskapspreferens.

- Ändring av gemenskapens tullkodex för att göra det möjligt att bl. a. uppmjuka skyldigheten att lämna in vissa handlingar som skall åtfölja tulldeklarationen, vilket underlättar datorisering av förfarandena för tullklareringen såväl som att föreskriva en mer balanserad lösning av frågan om "god tro" bland importörer av varor till förmånstaxa.

- Slutligen infördes enhetliga och förenklade regler för preferensursprung under det första halvåret 1997, vilket tog sig uttryck i antagande av en enhetlig text för protokollet om "ursprungs"reglerna som bifogas det frihandelsavtal, som gemenskapen har undertecknat med sina europeiska partner. Sedan dess har samma text lagts fram för Medelhavsländerna. Den har tillämpats inom avtalet med Palestina; Jordanien och Egypten har redan godkänt den. En analog text tillämpas i förbindelserna med de länder som omfattas av det allmänna preferenssystemet (sedan den 1 januari 1999) med Albanien och f. d. Jugoslavien, med AVS-länderna (från och med mars 2000) och med Sydafrika.

5. Finansiell miljö

Införandet av en finansiell miljö som är gynnsam för etablering och utveckling av företag är en ytterst viktig förutsättning för att de skall bli framgångsrika. Ett visst antal gemenskapsåtgärder bidrar till detta t. ex. förberedandet av övergången till euro, underlättandet av gränsöverskridande överföringar, åtgärdsplanen för finansiella tjänster liksom bankdirektörernas rundabordskonferenser, inrättandet av nätet av "företagsänglar" och förberedande av företag inför börsintroduktion.

5.1. Små och medelstora företags förberedelser inför införandet av euron

Kommissionen prioriterar åtgärder för att förbereda samtliga företag, och särskilt små och medelstora företag, inför införandet av euron [132]. Under 1997 bildades en arbetsgrupp för småföretag och euro som har hjälpt till med att identifiera småföretagens svårigheter att förbereda sig och föreslagit lösningar för att göra små och medelstora företag mer medvetna [133]. En annan arbetsgrupp skapades på temat att acceptera nya priser och värdeskalor i euro. I den rapport som denna grupp utarbetat räknas de förutsättningar upp som sannolikt skulle stimulera användning av euro under övergångsperioden genom ett gemensamt åtagande från detaljhandel, företag och konsumenter [134].

[132] Allmän information om euron finns att hämta på: http://europa.eu.int/euro.

[133] Jfr. Euro Paper nr. 20. http://europa.eu.int/comm/economy_finance/document/europap/eupidxen.htm.

[134] Jfr. Euro Paper nr. 18. http://europa.eu.int/comm/economy_finance/document/europap/eupidxen.htm.

Slutsatserna från dessa två grupper användes som underlag för de två meddelanden om de praktiska aspekterna av införandet av euro [135], som gavs ut i oktober 1997 respektive februari 1998. De användes också som bas för en rekommendation [136] som antogs den 23. april 1998 om dialog, uppföljning och information i syfte att underlätta övergången till euron. Betoningen läggs på företagens behov att förbereda sig i tid så att de kan dra fördel av de möjligheter som euron ger som prisinsyn, sänkta transaktionskostnader och lättare tillträde till marknader.

[135] KOM(1997) 491 slutlig, 1.10.1997 och KOM(1998) 61 slutlig 11.2.1998.

[136] EGT L 130, 1.5.1998.

Därtill undertecknade konsumentorganisationernas företrädare på gemenskapsnivå å ena sidan och företrädarna för handelns, turismens och hantverksindustrins yrkesverksamma å den andra den 30 juni 1998 ett avtal som täcker frivilliga åtaganden som skall följas under övergångsperioden. Dessa åtaganden avser iakttagande av omvandlings- och avrundningsregler, dubbel prissättning, information till konsumenter, utbildning av personal och möjligheter att betala i euro. Kommissionen har skapat en logotyp som visar att dessa åtaganden har gjorts. Detta avtal genomförs nu i medlemsstaterna.

Arbetsgruppen "Upplysning om euro" som inrättats av kommissionen som en del av Prince-åtgärden (informationsprogram för gemenskapsmedborgare) och som utvecklats tillsammans med Europaparlamentet och medlemsstaterna har bidragit till att införa enhetlighet i genomförandet av samtliga informationsåtgärder som Europeiska unionen bedriver i syfte att förbereda små och medelstora företag och medborgarna på införandet av euron. Arbetsgruppen samlade tjänstemän från alla de kommissionens avdelningar som är engagerade i förberedelserna av övergången till euro och kunde också fästa medlemsstaternas uppmärksamhet på små och medelstora företags situation. Ett större antal åtgärder riktade direkt till små och medelstora företag, som seminarier, skrifter, utbildning och upplysningskampanjer har fått stöd.

Kommissionen har offentliggjort olika ansökningsomgångar för att stimulera åtgärder för att höja medvetenheten bland små och medelstora företag [137] och för att stödja utbildning riktad till företagare som rör införande av euro [138]. Broschyren med cd-rom med titeln "Ditt företag och euron - en strategisk vägledning", som gavs ut i april 1999, kan erhållas genom nätverket av Euro Info Centres [139]. 650 000 exemplar har redan spridits. Informationskampanjen om euron som lanserades av Euro Info Centres i början av 1999 fortsatte fram till juni 2000. Den omfattade 270 åtgärder (t. ex. "euro-klubbar", diagnostik, seminarier i landsbygdsmiljö) som syftade till att ge information på ett enkelt och pragmatiskt sätt särskilt till de företag som på grund av sin storlek och sitt geografiska läge inte nås av information i närområdet. Andra kommissionsåtgärder innefattar utgivning av skrifter som en praktisk vägledning inför de strategiska och tekniska frågor som hänför sig till förändringen av informationssystemet för euron [140] eller om hur införandet av euron bör avspeglas i årsredovisningen [141].

[137] EGT C 5, 8.1.1999.

[138] EGT C 263, 20.8.1998.

[139] http://europa.eu.int/comm/enterprise/networks/eic/eic.html.

[140] "Preparing Financial Information Systems for the euro", http://europa.eu.int/comm/internal_market/en/company/general/euren.htm

[141] "Accounting for the introduction of the euro", http://europa.eu.int/comm/internal_market/en/company/account/news/545.htm

5.2. Gränsöverskridande betalningar

Direktivet om gränsöverskridande betalningar [142], som trädde i kraft den 14 augusti 1999 gäller för överföringar av små belopp upp till 50 000 euro och kommer att gynna konsumenter och är därtill särskilt relevant för småföretagare. Direktivet innehåller bestämmelser om mer information och insyn samt om hur pengar skall överföras snabbare och säkrare. Medlemsstaterna måste säkerställa att förfaranden för att framföra klagomål och vidta tillrättaläggande åtgärder blir effektiva.

[142] Direktiv 97/5/EG, EGT L 43, 14.2.1997, s. 25.

Direktivet innehåller också följande:

- Förbud mot otillåten dubbelavgift (samtliga överföringskostnader skall betalas av avsändaren om denne inte uttryckligen tillåter att mottagaren också kan debiteras).

- Krav att gränsöverskridande krediteringar/debiteringar skall vara genomförda inom 6 dagar.

- Krav att bankerna skall lämna tydlig förhandsinformation till konsumenterna om avgifterna.

- Anmodan till medlemsstaterna att utse en ombudsman till vilken konsumenterna kan framföra klagomål.

I kommissionens meddelande "Detaljistbetalningar på den inre marknaden" [143] tas kreditöverföringar över gränserna också upp, och i synnerhet kostnaderna för dessa överföringar, varvid bankerna uppmanas att fram till den 1 januari 2002 väsentligt förbättra sina tjänster. Bankerna själva måste göra mer för att förbättra infrastrukturen vid hantering av små betalningar över gränserna. I meddelandet behandlas också ineffektiviteten hos elektroniska betalningssätt för överföringar över gränserna, och tjänsteleverantörerna uppmanas att säkerställa att samtliga slags elektroniska funktioner blir driftskompatibla över gränserna.

[143] KOM(2000) 36, 31.1.2000.

Den 23 maj 2000 offentliggjorde kommissionen resultaten av en undersökning av bankavgifter [144] i de 11 länderna i euro-området. Undersökningen visar att konsumenterna fortfarande får betala en avgift på i genomsnitt 17,10 euro för att överföra 100 euro mellan två medlemsstater medan kreditöverföringar inom landet normalt kostar mindre än 1 euro. I 25 % av fallen belastades mottagaren med en del av överföringskostnaderna trots att särskild begäran hade gjorts om att alla kostnader skulle betalas av avsändaren. Ej godkända avgifter strider mot direktivet om betalningar över gränserna som nämnts ovan. På den positiva sidan kan nämnas att studien fann att korrekt växelkurs för euro använts i samtliga fall för betalningar över gränserna och att avgifterna för överföringar över gränserna är lägre än under 1994.

[144] Undersökning utförd av European Interregional Institute for Consumer Affairs, april 2000: hela texten på: http://europa.eu.int/comm/dgs/health_consumer/library/surveys/sur14_en.html sammanfattning: http://europa.eu.int/comm/internal_market/en/finances/payment/26en.pdf.

Kommissionen uppmuntrar konsumenter, inklusive småföretag, att klaga hos de ombudsmän som finns i varje medlemsstat [145] om de stöter på problem med överföringar över gränserna. Direktivet ger användaren rättigheter, och denne kan t. ex. få skadestånd om tidsfristen på 6 dagar inte har respekterats.

[145] Förteckning finns på http://europa.eu.int/comm/internal_market/en/finances/payment/26en.pdf

När det gäller automatisering av kreditöverföringar över gränserna kommer stora förbättringar att ske under 2001 genom det nätverk som inrättats genom Euro Banking Association. Samtidigt kommer ett internationellt numreringssystem, International Banking Account (Iban), att utarbetas för bankkonton, liksom en standardblankett för betalningsorder, International Payment Instruction (Ipi).

5.3. Handlingsplan för finansmarknaderna

Den handlingsplan för finansmarknaderna som kommissionen antog den 11 maj 1999 [146], syftar till att förbättra de allmänna finansiella villkoren för företagen, oavsett deras verksamhetsområde eller storlek. Handlingsplanens verkan kommer att märkas genom sänkta kapitalkostnader för såväl stor företag som små och medelstora företag. Denna handlingsplan är mer allmän än den handlingsplan för riskkapital [147] som syftar till att förbättra de allmänna finansiella villkor som gäller särskilt för små och medelstora företag och i synnerhet de små och medelstora företag som har en snabb tillväxt. Alla de åtgärder av finansiell art, som anges i handlingsplanen för riskkapital har integrerats i handlingsplanen för finansmarknaderna så att åtgärderna skall bli enhetliga och upprätthålla kravet på förändring i syfte att förbättra tillträdet till finansiering för små och medelstora företag. På begäran av Europeiska rådet i Köln lägger kommissionen varje halvår fram en rapport till Ecofin-rådet. Europeiska rådet i Lissabon gav högsta prioritet till genomförande av handlingsplanen och angav 2005 som en tydlig tidsfrist. För handlingsplanen för riskkapital angavs tidsfristen till år 2003. En andra lägesrapport antogs av kommissionen den 30 maj 2000 och denna visar att de övergripande framstegen är tillfredsställande men att ytterligare framsteg krävs på vissa prioriterade områden. Av särskild vikt för små och medelstora företag är åtgärder för att minska kostnader och formaliteter för att få tillträde till den omfattande och likvida kapitalmarknad i EU som har vuxit fram sedan euron infördes. Förslag att införa ett enkelt och enhetligt förfarande för att förse marknaderna med information kommer att läggas fram under 2000. Ett förslag till lagstiftning om att undanröja investeringshinder för tillgångar i pensionsfonder kommer att stimulera flödet av de medel som är tillgängliga för den privata sektorns investeringar. Pensionsfonderna antas växa från cirka 2 000 miljarder euro (hälften av de sammanlagda bankmedlen) till 3 000 miljarder euro vid utgången av 2005.

[146] KOM(1999) 232, 11.5.1999, http://europa.eu.int/comm/internal_market/en/finances/actionplan/index.htm.

[147] Handlingsplanen för riskkapital framlades i juni 1998 efter meddelandet SEK(1998) 552 av den 31.3.1998 och framstegen bedömdes i oktober 1999 i KOM(99) 493: http://europa.eu.int/comm/economy_finance/document/financialmrkt/financialmrkt_en.htm.

5.4. Den tredje rundabordskonferensen mellan bankchefer och små och medelstora företag

Efter det att rundabordskonferensen lanserades den 15 oktober 1998 har 11 workshops hållits med experter (2 under 1998, 9 under 1999) där viktiga frågor som avser finansiering av små och medelstora företag granskats i detalj. Bland de ämnen som togs upp var riskbedömning och värdering, segmentspecifika små och medelstora företags produkter, mikrofinansiering, ytterligare stödtjänster för små och medelstora företag, finansiering av företagsöverlåtelser, transnationell finansiering och icke traditionella bankkanaler (t. ex. elektronisk bankverksamhet). Under dessa workshops identifierades en lång rad olika bästa metoder som skulle kunna spridas mer allmänt inom EU. Rundabordskonferensen antog och offentliggjorde sin slutrapport den 19 juni 2000 [148]. Den innehåller ett begränsat antal rekommendationer till Europeiska kommissionen och ett stort antal praktiska förslag för små och medelstora företag, organisationer, banker, andra finansinstitutioner och nationella myndigheter, som skulle kunna bidra till att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering.

[148] Dokumentet finns på: http://europa.eu.int/comm/enterprise/entrepreneurship/financing/round_table.htm

3roundtable.

5.5. Företagsänglar

"Företagsänglarna" är ofta välbärgade f. d. företagschefer som vill delta i utvecklingen av nya företag. Förutom det kapitaltillskott som de kan bidra med, kan de öppna kontaktnät för unga företagschefer och stödja dem i deras utveckling. För att främja utnyttjande av detta koncept, lanserades 1998 en ansökningsomgång [149] för att finansiera åtgärder för att sprida information, utföra genomförbarhetsstudier och pilotprojekt. Ett avtal undertecknades om anordnandet av 35 seminarier i 8 medlemsstater. Genom denna ansökningsomgång blev det möjligt att under 1999 finansiera tre genomförbarhetsstudier (1 i Italien och 2 i Belgien) för att utvärdera möjligheten att skapa ett nät av "företagsänglar", samt att bevilja stöd för lansering av sex projekt som syftar till att föra samman företagsänglar och unga företagare (Frankrike, Spanien, Belgien, Förenade kungariket, Italien och Sverige). Som tillägg till detta har informationsseminarier anordnats i de flesta medlemsstater. Den positiva verkan av spridningsverksamheten och den ökade medvetenheten om företagsänglarnas verksamhet bekräftas genom det stora antal förslag som inkommit till den andra ansökningsomgången (drygt 60) och framgången med det andra Eban-seminariet (300 deltagare) som hölls år 2000. Kommissionen har stött etablerandet av det Europeiska nätet av "företagsänglar", Eban, för att stimulera utbyte av bästa metoder och uppbyggnad av ett nätverk [150].

[149] EGT C 263, 20.8.1998, s. 10.

[150] www.eban.org.

5.6. Vägledning för små och medelstora företags bedömning av sig själva inför börsintroduktion

I syfte att förbättra små och medelstora företags tillgång till riskkapital i allmänhet och stimulera fler företag att dra nytta av en börsintroduktion inledde kommissionen under 1999 en öppen ansökningsomgång för utarbetande av en vägledning för små och medelstora företag om hur ett företag självt kan bedöma det egna företaget inför en börsintroduktion [151]. Denna vägledning kommer att förklara fördelar och nackdelar med en notering på börsen, nödvändiga förutsättningar, relevanta bestämmelser, lagstiftning och förfaranden. Den bör kunna hjälpa små och medelstora företag att bedöma om en börsintroduktion skulle vara ett lämpligt finansieringssätt för dem. Den bör finnas tillgänglig i slutet av 2000.

[151] EGT S 74, 16.4.1999.

5.7. Ömsesidig garanti

Ömsesidiga garantisammanslutningar är en möjlig lösning för offentliga garantisystem för att lösa problem med att erhålla banklån för de företag som saknar säkerhet. Dessa sammanslutningar bygger upp sina fonder genom bidrag från små och medelstora företag. Fonderna ger finansiella garantier (ca 50 %) till banker på de små och medelstora företags vägnar som ansöker om lån. Baserat på det ömsesidiga garantiföretagets bedömning och den finansiella säkerheten, beviljar därefter den finansiella institutionen lånet till små och medelstora företag.

För att främja detta system i länder det inte ännu finns eller är föga utvecklat, medfinansierar kommissionen [152] antingen genomförbarhetsstudier för att skapa sådana ömsesidiga garantisammanslutningar eller inrättandet av sådana företag. Under 1999 medfinansierade kommissionen 3 genomförbarhetsstudier (i Förenade kungariket, Finland och Frankrike) och stödde införandet av 4 system (ett vardera i Irland och Italien, två i Förenade kungariket). Under 2000 har en genomförbarhetsstudie i Spanien valts ut och 2 projekt, i Frankrike och Finland, för inrättandet av ömsesidiga garantiföretag.

[152] EGT C 263, 20.8.1998, s. 10.

En framgångsrik konferens anordnades nyligen i Bryssel av Aecm (Europeisk sammanslutning av ömsesidiga garantiföretag) då drygt 80 aktörer från denna sektor från Europa och Östeuropa deltog.

6. Beröringspunkter mellan näringslivspolitiken och politiken på andra områden

6.1. Social miljö och sysselsättning

6.1.1. Den europeiska sysselsättningsstrategin och företagandet

Som svar på avdelning VIII i Amsterdamfördraget om sysselsättning har medlemsstaterna enats om en gemensam sysselsättningsstrategi för Europa och erkänt nyttan av att samordna sysselsättningspolitiken enligt gemensamma mål. Processen vilar i hög grad på riktlinjerna för sysselsättning vilka inriktas på fyra prioritetspelare: anställningsbarhet, företagande, anpassningsförmåga samt lika möjligheter för kvinnor och män.

Den andra pelaren, företagande, bygger på insikten att utveckling av nya företag och tillväxt inom små och medelstora företag, är väsentlig för att nya arbetstillfällen skall skapas. Syftet är att skapa ett klimat där företagen kan blomstra och enskilda människor uppmuntras att till fullo utnyttja sin kreativa energi och sina nya idéer.

Begreppet lika möjligheter för kvinnor och män skall integreras i alla pelarna i sysselsättningsstrategin, inklusive pelaren om företagande [153].

[153] Rådets beslut av den 13 mars 2000 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik för år 2000, EGT L 72, 21.3.2000, s. 15-20.

Eftersom företagandets betydelse erkändes i den första uppsättningen riktlinjer för 1998, fick detta prioriterade område ytterligare stöd i riktlinjerna för åren 1999 och 2000. I linje med dessa riktlinjer har medlemsstaterna åtagit sig att utveckla företagandet genom följande åtgärder:

Att göra det enklare att etablera och driva företag genom att t. ex.:

* minska företagens indirekta kostnader och administrativa bördor,

* stimulera utveckling av egenföretagande genom att granska vilka eventuella hinder som kan finnas, särskilt inom skatte- och socialförsäkringssystemen, för övergång till eget företagande och etablering av småföretag.

* främja företagarutbildning och målinriktade stödtjänster till företagare och presumtiva företagare.

Att utnyttja möjligheterna att skapa arbetstillfällen, genom att t. ex.:

* främja åtgärder för att utnyttja de möjligheter som erbjuds att skapa arbetstillfällen på lokal nivå, inom den sociala ekonomin, på området för miljöteknik och inom nya verksamheter knutna till behov som marknaderna ännu inte har tillfredsställt,

* utveckla ramvillkor som gör det möjligt att utnyttja sysselsättningspotentialen inom servicesektorn och industrirelaterade tjänster.

Att göra skattesystemet mer anställningsvänligt, genom att t. ex.:

* gradvis minska den totala skattebördan (i synnerhet på relativt lågutbildad och lågavlönad arbetskraft) [154].

[154] Se också det särskilda avsnittet om beskattning i denna rapport.

Därutöver berör också den tredje pelaren, anpassningsförmågan, direkt små och medelstora företag. På detta område uppmanas medlemsstaterna att stimulera anpassningsförmågan hos företagen och deras anställda. Detta innebär främjande av modernisering av arbetsorganisation och förnyelse av företagens färdigheter. I synnerhet uppmanas arbetsmarknadens parter att på alla nivåer förhandla om avtal som kan modernisera arbetsorganisationen och medlemsstaterna anmodas att granska möjligheten att i sina lagar införliva sådana avtal som är mer anpassningsbara.

En förbättrad jämvikt mellan flexibilitet och säkerhet i företagen och en högre nivå när det gäller färdigheter kan främja konkurrenskraften. Med andra ord kan innovation kopplas inte enbart till produkter och processer utan också till organisatoriska strukturer. I syfte att öka medvetenheten om detta ämne inrättades i mars 1999 European Work Organisation Network (Ewon) [155] för att studera och sprida nya former av arbetsorganisation och förse företagen med användbara idéer och lösningar till möjliga förändringar.

[155] http://europa.eu.int/comm/employment_social/soc-dial/workorg/ewon/index_en.htm.

Den gemensamma rapporten om sysselsättning 1999 [156] hänvisar till ett stort antal initiativ från medlemsstaterna för att förbättra företagandet. Raden av initiativ speglar den kända betydelsen av att bygga ett företagarvänligare samhälle. Småföretagens roll för att driva på ekonomisk tillväxt och skapa sysselsättning är allmänt känd, och medlemsstaterna rapporterade om vissa uppmuntrande framsteg för att minska de administrativa bördor som begränsar småföretagens möjligheter att skapa arbetstillfällen. De flesta medlemsstater hänvisar till åtgärder som hänger samman med främjande av informationssamhället och omvårdnadstjänster. Men i den gemensamma rapporten anges att bristen på exakta mål och tidsfrister liksom det låga antalet jämförbara indikatorer gör det ganska svårt att bedöma vilka resultat som uppnåtts, inklusive när det gäller skapandet av arbetstillfällen inom tjänstesektorn. Mer måste göras för att utveckla tjänstesektorn, förbättra lokal utveckling och skapa arbetstillfällen på lokal nivå. Behovet av att göra beskattningen sysselsättningsvänligare är allmänt erkänt av medlemsstaterna men konkreta initiativ är sällsynta.

[156] KOM(99) 442, 8.9.1999, http://europa.eu.int/comm/employment_social/empl&esf/ees_en.htm.

6.1.2. Dialog mellan arbetsmarknadens parter

Dialogen mellan arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå är som i många medlemsstater organiserad dels sektorsvis och dels över industrigrenarna. Små och medelstora företag finns företrädda i båda formerna av dialog.

Det nya fördraget ger arbetsmarknadens parter både sektorsövergripande och sektorsvisa särskilda befogenheter. Enligt fördraget måste kommissionen rådfråga arbetsmarknadens parter innan den antar några lagstiftningsförslag på området för socialpolitik. Arbetsmarknadens parter kan avbryta den lagstiftande processen och förhandla om ett avtal som om de så önskar kan leda till gemenskapslagstiftning.

Idag rådfrågar kommissionen cirka 40 arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer om lagstiftningsförslag på området för socialpolitik.

Små och medelstora företag är organiserade i Unice (Samarbetsorganisation för europeiska arbetsgivareföreningar och industriförbund) som är den allmänna sektorsövergripande arbetsgivarorganisationen och, beroende på respektive sektors struktur, också mer eller mindre allmänt organiserade i de sektorsvisa organisationer som rådfrågas av kommissionen. De är också organiserade i Ueapme (Europeisk sammanslutning av hantverksföretag och små och medelstora företag) som är deras särskilda representationsorganisation vilken också rådfrågas av kommissionen.

Den europeiska sociala dialogen på sektorsövergripande nivå

Tidigare ifrågasattes små och medelstora företags deltagande i den sociala dialogen på sektorsövergripande nivå. Därför bekämpade de organisationer som företrädde små och medelstora företag kraftfullt det ramavtal om föräldraledighet som 1995 slöts mellan Unice, Ceep (Europiskt centrum för offentliga affärsverk och företag) och Etuc (Europeiska fackliga samorganisationen) och som 1996 antogs som ett rådsdirektiv, eftersom de inte hade deltagit i förhandlingarna.

I december 1998 slöt Unice och Ueapme ett avtal om framtida samarbete i möten inom den sociala dialogen, inklusive förhandlingar, varigenom det blev möjligt att på ett korrekt sätt ta hänsyn till små och medelstora företags synpunkter.

Under 1998 reformerades också den ständiga kommittén för sysselsättning. Detta organ utgör ett forum för dialog och samråd mellan rådet, kommissionen och arbetsmarknadens parter om sysselsättningsstrategier. Arbetsgivarna företräds i kommittén av Unice, Ceep, Ueapme, Eurocommerce (samarbetsorgan för handeln i Europeiska gemenskapen) och Copa (Kommitté för jordbrukets näringslivsorganisationer i EU).

Genom samarbetsavtalet och den reformerade ständiga kommittén, har små och medelstora företags representation i den sektorsövergripande sociala dialogen avsevärt förbättrats. Det senaste ramavtalet om vilket det förhandlades av arbetsmarknadens parter (om tidsbegränsade anställningskontrakt) och som omvandlades till ett rådsdirektiv den 28 juni 1999 bekämpades inte av någon organisation för små och medelstora företag.

Europeiska sociala dialogen på sektorsnivå

Den sociala dialogen på sektorsnivå inriktades tidigare mycket på de sektorer som omfattas av en utvecklad gemenskapspolitik (transport, jordbruk, fiske, telekommunikationer och posttjänster). Andra sektorer, särskilt de framväxande tjänstesektorerna, utrustades med strukturer för social dialog som var mindre utvecklade och som också var föremål för mindre intresse från gemenskapens sida.

Med reformen av gemenskapens sociala dialog på sektorsnivå från maj 1998 [157], har kommissionen inrättat en ny ram som gäller på samma villkor inom samtliga de sektorer som önskar delta i den sociala dialogen.

[157] KOM(1998) 322 slutlig, 20.5.1998.

Efter det att reformen genomfördes har 25 sektorskommittéer för en social dialog inrättats, och ersatt de gamla strukturerna när sådana fanns. Dessa nya kommittéer kommer att utgöra ett centralt forum för sektorsdialogen (samråd, gemensam åtgärd och förhandlingar).

Även om de sektorer som är utrustade med en kommitté för sektorsdialog skiljer sig avsevärt åt när det gäller företagens storlek, är den sociala dialogen fast förankrad i vissa av de sektorer där små och medelstora företag överväger. Traditionellt har social dialog funnits både i primärindustrier som jordbruk och fiske och i transportsektorer som landsvägtransports-tonnage och transporttjänster på inre vattenvägar (där "gemensamma kommittéer" fanns långt innan reformen genomfördes) samt inom klassiska servicesektorer som handel, Horeca (Hotell, Restauranger och Kaféer), liksom i de framväxande sektorer som nu håller på att få sin struktur, som städtjänster, personliga tjänster och privata säkerhetsföretag (där det inte fanns någon social dialog eller endast lösliga strukturer för denna dialog innan reformen genomfördes).

Små och medelstora företag är också väl företrädda i industriella sektorer som byggnadsbranschen, läder- sko- och textilindustrierna, som också såg sin status i den sektoriella sociala dialogen höjas under reformarbetet.

6.1.3. Samråd med näringslivet

Samråd med näringslivet är en mycket viktig del i näringslivspolitiken så att hänsyn på ett riktigt sätt kan tas till de särskilda behov och problem som ett brett fält av små och medelstora företag kan möta.

Samråd med gemenskapens organisationer för små och medelstora företag

Gemenskapens organisationer för små och medelstora företag företräder företag inom hela EU, och täcker samtliga branscher och servicesektorer, återförsäljare och distributionsföretag, handelskamrar, turism, liksom egenföretagare, mikroföretag, kooperativ, föreningar, hantverksföretag, banker, försäkringsbolag, jordbruksföretag, detalj- och grosshandel. Regelbundna möten har hållits med ett stort antal av dessa organisationer i syfte att rådfråga dem om deras synpunkter på lagförslag och andra åtgärder och genom dem samtidigt hålla företagen informerade om de frågor som berör dem. Detta fortlöpande samråd hjälper också kommissionen att förstå företagskultur och de problem som företagen möter. Under 1999 täckte samrådsmötena ämnen som de små och medelstora företagens deltagande i offentlig upphandling, kommissionens stödprogram för små och medelstora företag och de samordnade åtgärderna, företagens provningspanel och Slim-projekten (liksom den nyligen öppnade webbplatsen "Dialog med företagen"), frågor som rör underleverantörer och kvalitetsnormer, riktlinjer för strukturfondernas program, samt det fleråriga programmet (2001-2005) för företag och företagande.

Samråd om den sociala ekonomin

En rådgivande kommitté om kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser (Cccmaf) inrättades formellt i mars 1998 [158], och ersatte den informella kommitté som infördes 1994. Denna kommitté skall på kommissionens begäran avge yttranden och kan avge yttranden på eget initiativ. Innan den blev officiellt erkänd hade den rådgivande kommittén avgivit flera yttranden under 1997 och 1998 bland annat om lokal utveckling, införandet av euron, informationssamhället, utbildning och yrkesutbildning. Eftersom kommissionen har konstaterat att denna kommitté har vissa brister och eftersom den är angelägen om att förbättra samrådsförfarandet, undersöker kommissionen för närvarande andra former av samråd bl. a. genom nätverk som skall rådfrågas genom skriftligt förfarande och som skall anmodas att sammanträda inom ramen för olika seminarier.

[158] Kommissionens beslut av den 13.3.1998 om skapande av kooperativ, ömsesidiga företag, föreningar och stiftelser (Cmaf) EGT L 80, 18.3.1998, s. 51.

Samråd med handel och distribution

Kommittén för handel och distribution [159], som är sammansatt av ägare till och högre chefer i affärsföretag har hållit ett antal plenarmöten liksom möten i arbetsgrupper. Yttranden har antagits i olika frågor inklusive elektronisk handel, vertikala hinder och praktiska aspekter av ínförandet av euron. Kommissionen överväger nu en förändring av samrådsförfarandet med denna sektor så att detta i stället får formen av skriftliga förfaranden och seminarier i särskilda frågor av intresse för sektorn.

[159] Kommissionens beslut 81/428/EEG av den 20.5.1981, EGT L 165, 23.6.1981, s. 24.

6.1.4. Lokal utveckling och sysselsättning

För att stödja främjandet av den lokala utvecklingens roll inom pelaren "främjande av företagarandan" (se punkt 6.1.1.) har kommissionen inlett pilotåtgärden "tredje sektorn och sysselsättningen". Denna försöksåtgärd, som har tilldelats ett gemenskapsanslag på 20 miljoner euro, genomförs i enlighet med Europaparlamentets önskan att identifiera och främja sysselsättningspotentialen. Den syftar till att fylla ett växande behov som varken marknaden eller den offentliga sektorn för närvarande tycks vara i stånd att tillgodose inom sektorer som tjänster till enskilda människor och samhället, miljötjänster liksom kultur- och fritidstjänster. De första resultaten visar att det inom unionen finns en företagsdynamik som leder till att aktörer som tidigare varit långt borta från handelsföretag skapar annorlunda tjänstestrukturer som börjar tillgodose människors otillfredsställda behov samtidigt som de skapar arbetstillfällen. Även om den rättsliga formen för dessa tjänstestrukturer varierar beroende på den institutionella ramen i varje medlemsstat används termen "sociala företag " allt oftare. Som exempel kan nämnas att antalet företag (sociala kooperativ) i Italien ökade från 2 300 1994 till 4 800 1998, och att antalet arbetstillfällen under samma tid ökade från 38 000 till över 108 000. Även om det är en stark tillväxt är utvecklingen samtidigt dock svag och det är av denna anledning som stödåtgärder som de som utvecklats till förmån för små och medelstora företag är ytterst viktiga.

6.2. Lagstiftning och åtgärder på miljöområdet

6.2.1. Femte handlingsprogrammet för miljön

En av prioriteringarna i det femte handlingsprogrammet för miljön är att integrera miljökraven i all annan gemenskapspolitik i syfte att uppnå en varaktig utveckling. Programmet syftar också till att bredda utbudet av olika verktyg, säkerställa mer påtagliga förbättringar och genomföra miljöåtgärder, förbättra information, kommunikation och utbildning om miljöaspekter och att främja internationellt samarbete på miljöområdet.

I Europaparlamentets och rådets beslut av den 24 september 1998 om översyn av detta program [160] togs små och medelstora företags särskilda roll upp och betonades särskilt ytterligare främjande av miljömedvetande, förbättrad spridning av renare teknik, främjande av bästa metoder på miljöområdet och undanröjande av tekniska och finansiella hinder för utveckling av en renare teknik.

[160] Europaparlamentets och rådets beslut nr 2179/98/EG, 24.9.1998 om översynen av Europeiska gemenskapens program för politik och åtgärder för miljö och hållbar utveckling "Mot hållbarhet", EGT L 275, 10.10.1998, s. 1-13.

Den övergripande bedömningen av programmet antogs 1999 [161] och kommer att fungera som huvudsakligt underlag vid utarbetandet av förslaget till det sjätte handlingsprogrammet för miljön som kommer att läggas fram i slutet av 2000.

[161] KOM(99) 543, 24.11.1999.

När det gäller det finansiella instrumentet för miljön, Life, se kapitel II punkt 14.

6.2.2. Miljöstyrning och miljörevision

Förordningen om miljöstyrning och miljörevision, Emas, [162] som ger företagen i industrisektorn möjlighet att frivilligt delta i ett gemenskapssystem för miljöstyrning och miljörevision syftar till att främja förbättringar av industriföretagens miljöresultat. Detta system kräver inrättande och genomförande av miljöpolitik, miljöprogram och förvaltningssystem på produktionsplatsen. Detta åtföljs av en systematisk och regelbunden utvärdering av miljöresultaten på de platser som deltar i systemet och offentliggörande av årliga miljödeklarationer som godkänns av en ackrediterad oberoende miljökontrollant.

[162] EEC förordning 1836/93, EGT L 168, 10.7.1993, s. 1.

Kommissionen har lagt fram ett förslag [163] till omarbetning, som baseras på en utvärdering av hur systemet har fungerat, och som främst syftar till att utvidga tillämpningsområdet för ovannämnda förordning till samtliga verksamheter för att uppnå överensstämmelse med den internationella Iso-standarden 14001 och utöka små och medelstora företags deltagande genom en uppsättning instrument avsedda att stödja dessa företag.

[163] Förslag till rådets förordning (EG), om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning (Emas)- KOM(1998) 622 slutlig, EGT C 400, 22.12.1998, s. 7. Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning (Emas)- KOM(1999) 313 slutlig, 23.6.1999.

Under granskningen av förordningen har det visat sig att frågan när det gäller små och medelstora företag inte främst rör anpassningen av förordningen utan det stöd som de bör få för att genomföra bestämmelserna. Den nya Emas-förordningen har därför utformats med tanke på organisationer av alla storlekar för att var och en skall kunna få möjlighet att skilja ut sig gentemot sina konkurrenter på grundval av en och samma referens. Behovet av att stödja små och medelstora företag erkänns dock i det förslag till förordning i vilket det insisteras på vikten av tekniskt bistånd, tillgång till offentliga finansiella stöd och samarbete mellan de stora företagen och deras leverantörer. Därutöver anmodas medlemsstaterna att vaka över att de administrativa formaliteter som är förknippade med förordningens bestämmelser inte utgör en onödig kostnad för i synnerhet små och medelstora företag. Kommissionen kommer att aktivt följa genomförandet av dessa bestämmelser för att se till att ett betydande antal små och medelstora företag deltar i åtgärderna. I syfte att bistå små och medelstora företag håller kommissionen tillsammans med Ueapme på att utarbeta en vägledning för kontrollanter om hur de skall granska små och medelstora företag för att hjälpa dem att bättre förstå tillämpningen av styrsystemen i miljön för små och medelstora företag.

En helpdesk-tjänst för alla intresserade företag finns hos Emas [164].

[164] Denna helpdesk finns på: http://europa.eu.int/comm/environment/emas/helpdesk_en.htm.

6.2.2.1. Vägledning för miljöstyrning

Den vägledning för miljöstyrning för små och medelstora företag, som 1996 utarbetades av en grupp av Euro Info Centres togs upp på nytt 1998. Det rör sig om ett interaktivt verktyg som består av en programvara och en vägledning, avsedda att hjälpa företagen att vidta de första åtgärder som krävs för att delta i Emas-systemet.

Euro Info Centres i expertgruppen "miljö" har utarbetat en vägledning med svar på de frågor som oftast ställs, "FAQ" (Frequently Asked Questions), som är riktad till deras kolleger i Central- och Östeuropa. De har också utarbetat en vägledning om förpackningar och förpackningsavfall.

6.2.2.2. Resultat av pilotåtgärden för miljöstyrning

Ett av de främsta resultaten av den pilotåtgärd för miljöstyrning som genomfördes under 1996 och 1997 och som syftade till att hjälpa små och medelstora företag att delta i Emas var att det sammanställdes en handbok avsedd för små och medelstora företag som nu finns tillgänglig på Internet [165].

[165] www.yellowwindow.be/main_frame.html.

Handboken syftar till att vägleda ett litet eller medelstort företag som utvecklar ett miljöstyrningssystem (Ems) i syfte att erhålla en Emas-registrering. Det anses att små och medelstora företag redan har kunskaper om vad Emas är, eftersom handboken är skriven för en chef för ett litet eller medelstort företag som fattat beslutet att arbeta för Emas-registrering. Även om den baseras på erfarenheter från 49 konsultorganisationer och små och medelstora företag har handboken sina begränsningar. Tillvägagångssättet och de instrument, som föreslås, förväntas fungera för samtliga små och medelstora företag antingen de är små eller mellanstora och oberoende av sektor och land. Situationen för ett litet bageri med sex anställda och ett kemiskt företag som sysselsätter 250 personer är inte jämförbar, i synnerhet inte när det gäller Emas. Denna handbok är utformad för att hjälpa samtliga små och medelstora företag. Det finns i handboken både en vägledning steg för steg genom förfarandet från beslutet att följa Emas fram till registrering, exempel på instrument och hur de används, en uppsättning av instrument och verktyg som kan användas av ett litet eller medelstort företag för att utveckla dess Ems. Handboken är skriven för att ledningen för ett litet eller medelstort företag skall kunna utveckla sin egen Ems. Det är teoretiskt möjligt för ett litet eller medelstort företag att framgångsrikt uppnå en Emas-registrering helt utan någon hjälp. I de flesta fall utnyttjas emellertid extern expertkunskap för att komplettera företagets förmåga och kunskap. Råd finns att få i hela Europa och ofta till subventionerad kostnad för ett litet eller medelstort företag. Metodiken består av en handbok med titeln "Riktlinjer för små och medelstora företag som förbereder en Emas-registrering".

6.2.3. Gemenskapens miljömärkningsprogram

Gemenskapens miljömärkningsprogram [166] syftar till att främja produkter som har liten miljöpåverkan under sin livscykel och att förse konsumenterna med bättre information om produkternas miljöpåverkan. Det är ett system som bygger på certifiering från en tredje part och som tar hänsyn till en produkts hela livscykel från "vaggan till graven". För en given produktgrupp fastställs miljömässiga kriterier samt kriterier för produktens lämplighet för användning vilka används för att bedöma om en given produkt kan tilldelas miljömärkningen och därmed bära miljömärket i form av en stiliserad blomma [167]. Kriterier har fastställts för en lång rad konsumentvaror inklusive kopieringspapper, vävnadsprodukter, tvättmedel och diskmedel, kylskåp, tvättmaskiner, diskmaskiner, glödlampor, persondatorer, målarfärg och lacker, textilprodukter, skor, madrasser och jordförbättrare. Cirka 250 produkter från 55 tillverkare har hittills tilldelats miljömärkningen.

[166] Rådets förordning nr 1980/2000, 17.7.2000, EGT L 237, 21.9.2000.

[167] Detaljerad information kan hämtas på hemsidan för miljömärkning (http://europa.eu.int/ecolabel), inklusive produktrelaterade kriterier och information om kontaktpunkter i de nationella organ som förvaltar systemet.

När kriterierna för en produktgrupp fastställs läggs avsevärda ansträngningar ner på att få företrädare för tillverkare att delta i arbetsgrupperna via de olika sektorssammanslutningarna. Företrädare för små och medelstora företag är särskilt inbjudna via Ueapme.

Miljömärkningen ger små och medelstora företag en möjlighet att marknadsföra och särskilja sina produkter som miljövänliga produkter. I den nya förordningen om miljömärkning, ingår dessutom bestämmelser som syftar till att sänka avgifterna för de små och medelstora företag som använder miljömärkningen och att stärka de små och medelstora företagens deltagande i samrådsprocessen. Systemets räckvidd utsträcks till att omfatta såväl tjänster som produkter. En helpdesk för miljömärkningsprogrammet förutses komma till stånd mot slutet av år 2000.

6.3. Infrastrukturer för energi, transport och telekommunikation

Energi [168]

[168] http://europa.eu.int/comm/dgs/energy_transport/index_en.html.

De tre prioriterade målen för energipolitik, leveranssäkerhet, konkurrenskraft och miljöskydd, fastställdes första gången i en grönbok [169]och därefter i en vitbok [170] om Europeiska unionens energipolitik och utvecklades ytterligare i meddelandet "Helhetssyn på energipolitiken och energiåtgärderna" [171]. Samtliga dessa energipolitiska mål bidrar positivt till de europeiska små och medelstora företagens position, men den mest direkta och konkreta positiva inverkan som energipolitiken kan få för små och medelstora företag kommer från förbättringen av konkurrensvillkoren vilket gör att energi blir tillgänglig till konkurrenskraftiga priser.

[169] För en europeisk energipolitik, KOM(1994) 659 slutlig, 11.1.1995.

[170] En energipolitik för Europeiska unionen, KOM(1995) 682 slutlig, 13.12.1995.

[171] KOM(1997) 167 slutlig, 23.4. 1997.

Gemensamma regler för den inre marknaden på områdena för elekticitet och naturgas fastställdes genom antagandet av direktiven om gemensamma regler för den inre marknaden för elektricitet [172] respektive naturgas [173]. Enligt dessa direktiv skall medlemsstaterna gradvis öppna sina elektricitets- och gasmarknader för konkurrens. Under 1999 måste medlemsstaterna öppna minst 26 % av sina elekticitetsmarknader för konkurrens men flera medlemsstater har i själva verket gått längre än så och följaktligen är drygt 60 % av EU:s elektricitetsmarknad redan avreglerad. I flera medlemsstater är alla konsumenter fria att välja sin leverantör av elektricitet. Det finns tecken på att priserna på elektricitet har börjat gå ner vilket har förbättrat gemenskapsindustrins, inklusive de små och medelstora företagens konkurrensställning. Under 1998 gick priserna ner med 6 %. Samma positiva effekt kan förväntas av avregleringen av marknaden för naturgas. Eftersom medlemsstaterna har fram till den 10 augusti 2000 på sig för att införliva direktivet om marknaden för naturgas är det ännu för tidigt att utvärdera effekten av detta.

[172] Direktiv 96/92/EG, EGT L 27, 3.1.1997, s. 20.

[173] Direktiv 98/30/EG, EGT L 204, 21.7.1998, s. 1.

Programmen Altener II och Save II som syftar till att främja förnyelsebara energikällor och energieffektivitet beskrivs i kapitel II som ägnas åt stödprogrammen.

Transport [174]

[174] http://europa.eu.int/comm/dgs/energy_transport/index_en.html.

Gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska nät, Ten, tilldelas som allmän regel den offentliga myndighet (medlemsstat, regional eller lokal myndighet) som ansvarar för förberedelse och genomförande av det relevanta infrastrukturprojektet. Privata företag som har beviljats en koncession för genomförandet (och eventuellt driften) av vissa projekt kan också direkt erhålla finansiellt stöd enligt Ten-transport.

Små och medelstora företag spelar en roll för att genomföra de nödvändiga arbetena för att skapa eller utvidga delar av transportinfrastrukturen (vägar, järnvägar, hamnar, inre vattenvägar). Kommissionen har dock inte tillgång till detaljerade uppgifter om små och medelstora företags andel vid genomförandet av transeuropeiska transportprojekt. Deltagandet varierar sannolikt från en medlemsstat till en annan beroende på i hur hög grad en särskild politik för små och medelstora företag genomförs.

Det beräknas att en stor del av de 38,4 miljarder euro som investerades i transeuropeiska nät under 1996/1997 gick till kontrakt som beviljades små och medelstora företag.

För transportinfrastrukturarbeten, som vanligen utförs under offentliga myndigheters ansvar, gäller gemenskapens regler om offentlig upphandling som tillämpas lika för små och medelstora företag och storföretag. Kommissionen bedriver därför inte några särskilda politiska åtgärder för att främja små och medelstora företag på området för transportinfrastruktur.

De transeuropeiska näten kommer att gynna gemenskapens ekonomi som helhet och kommer att få en indirekt inverkan på små och medelstora företag och i synnerhet på dem som finns i mer avlägset belägna områden vilka kommer att kunna dra fördel av förbättrade förbindelser med marknaderna i centrala Europa.

Telekommunikation [175]

[175] http://europa.eu.int/comm/information_society/index_fr.htm.

Den 1 januari 1998 avreglerades telekommunikationsnät och tjänster i nästan alla gemenskapens medlemsstater [176]. Teknikutveckling, innovation inom tjänsteutbudet, lägre priser och kvalitetsförbättringar, som åstadkommits genom att konkurrens införts, har lagt en grundval för Europas övergång till informationssamhället. De resultat som uppnåtts inom den nuvarande rättsliga ramen redovisas i den femte rapporten om genomförandet av EU:s lagstiftning på telekommunikationsområdet [177].

[176] Ursprungligen fick Grekland, Irland, Luxemburg, Portugal och Spanien rätt till undantag. Endast Grekland åtnjöt ett undantag ända till 31.12.2000.

[177] Femte rapporten om genomförandet av EU:s lagstiftning på telekommunikationsområdet, KOM(1999) 537 eller http://www.ispo.cec.be/infosoc/telecompolicy/5threport.html.

Avregleringen av telekommunikationerna har givit påtagliga sänkningar av samtalskostnaderna för små och medelstora företag. Konkurrerande aktörer har underskridit monopolens avgifter på marknaderna för rikssamtal och internationella samtal. Uppgifter visar att internationella standardavgifter under perioden 1997-1999 sjönk för hushåll och företag med 40 respektive 25 % [178]. Därutöver erbjuder de flesta Internetleverantörer rabatterade paketlösningar särskilt riktade till företagsanvändares Internetanvändning [179].

[178] Dessa procentuella förändringar är gemenskapsgenomsnitt och speglar internationella monopols standardavgifter. Se KOM(1999) 537.

[179] En mer djupgående analys av rabattpaket för företagsanvändare finns i "Telecommunications Tariff Report" av Teligen (2000), se http://www.ispo.cec.be/infosoc/telecompolicy/en/Study-en.htm.

Konkurrensen inom infrastrukturen för telekommunikationer har också givit billigare och snabbare alternativ för små och medelstora företag när det gäller tillträde till Internettjänster. Kommissionens rekommendation om förhyrda förbindelser syftar till att sänka avgifterna för användning av förhyrda förbindelser vilket ger möjligheter att få tillgång till större bandbredder till förhållandevis låga kostnader [180]. Kommissionens rekommendation av april 2000 om tillträde till accessnät gör det möjligt att få snabbare och billigare tillgång till nätverket och förväntas stimulera marknaden för tjänster för ständigt Internettillgång [181]. Båda dessa åtgärder förväntas främja ett komplett utbud av elektroniska kommunikationstjänster däribland bredbandsmultimedietjänster och snabba Internettjänster.

[180] Kommissionens rekommendation om prissättning på förhyrda förbindelser i en avreglerad marknad för telekommunikationer, C(1999) 3863 november 1999.

[181] Kommissionens rekommendation om tillträde till accessnät , C(2000) 1059 april 2000.

Kommissionen antog i juli 2000 en uppsättning lagförslag som förutses bli införda år 2002. De nya bestämmelserna består av fem harmoniseringsdirektiv (ett ramdirektiv och fyra särdirektiv om bemyndigande, tillträde och samtrafik, samhällsomfattande tjänster och användarrättigheter samt dataskydd), en förordning om tillträde till accessnätet, ett beslut om gemenskapens radiospektrumpolitik och ett utkast till kommissionens direktiv om avreglering [182]. Ovanstående rekommendation till tillträde till accessnätet förstärks följaktligen av tillkännagivandet av förslaget till en juridiskt bindande förordning, som kräver att medlemsstaterna senast den 31 december 2000 ger tillträde till accessnät [183]. Tillträde till accessnät utgör också ett nyckelelement i den handlingsplan för eEuropa, som godkändes vid toppmötet i Feira i Portugal, och som är väsentlig om Europa skall överbrygga klyftan gentemot sina globala konkurrenter i fråga om användningen av Internet. Detta nya regelverk förväntas främja mer konkurrens och fler alternativ för samtliga användare, inklusive små och medelstora företag, genom att stimulera ytterligare marknadsbaserade nyheter när det gäller priser och utbud och kvalitet på tjänster.

[182] De nya bestämmelserna finns på: http://www.ispo.cec.be/infosoc/telecomplicy/review99/Welcome.html och http://europa.eu.int/comm/competition/liberalization/others

[183] Förslag till en förordning om tillträde till accessnät, KOM(2000) 394, se: http://www.ispo.cec.be/infosoc/telecomplicy/review99/Welcome.html.

KAPITEL II: FINANSIELLA PROGRAM OCH INSTRUMENT FÖR STÖD TILL SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

De viktigaste direkta eller indirekta stöden som ges små och medelstora företag inom ramen för unionens finansiella program och instrument syftar främst till att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering och krediter (lån, garantier, riskkapital), tillgång till regionala stöd, till samarbete mellan företag, till forskning samt till yrkesutbildning.

7. Tillgång tll finansiering och krediter

Under de senaste åren har framsteg gjorts för att förbättra tillgången till finansiering och kredit för små och medelstora företag genom att lån, garantier och riskkapital tillhandahållits.

De europeiska finansinstitutionerna, Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska investeringsfonden (EIF) har ökat sina insatser för små och medelstora företag [184]. Nya finansiella system har också inrättats såsom den europeiska finansieringsordningen för teknologi (ETF) inom "den särskilda handlingsplanen från Amsterdam" och "initiativet för tillväxt och sysselsättning" som är en uppföljning till ett initiativ från Europaparlamentet och det särskilda toppmötet om sysselsättningen i Luxemburg 1997. Det senare innehåller följande tre kompletterande instrument [185]: ett riskkapitalsystem, ett garantiprogram och ett system för finansiellt stöd till bildandet av transnationella samriskföretag mellan små och medelstora företag inom Europeiska unionen (Jev-programmet) som presenteras nedan. I enlighet med slutsatserna från toppmötet i Lissabon i mars 2000 kommer dessa instrument att ses över.

[184] EIB:s webbplats: http://www.bei.org/index.htm och EIF site http://www.eif.org/sme/default.htm.

[185] Rådets beslut 98/347/EG, 19.5.1998, EGT L 155, 29.5.1998, s. 43.

7.1. Lån

Europeiska investeringsbankens (EIB) direkta syfte är att bidra till uppnåendet av Europeiska unionens mål genom att ställa långsiktig finansiering till förfogande för sunda investeringar.

7.1.1. EIB:s globala lån

EIB finansierar de små och medelstora företagens investeringar indirekt genom sina globala lån. Under de senaste fem åren har de globala lånens storlek ökat uttryckt i såväl volym som procentandel av EIB:s totala utlåningsverksamhet inom Europeiska unionen från 3,9 miljarder euro och 22 % 1994 till 8,3 miljarder euro och 33 % 1998. Mellan 1994 och 1998 försåg EIB de partnerinstitutioner, som agerar som förmedlande organ för dessa lån, med sammanlagt 29 miljarder euro. Under den senaste femårsperioden har över 49 000 små och medelstora företag i unionen mottagit globala lån och bland dessa företag hade 85 % färre än 50 anställda.

Under 1998 fördelades ca 2,4 miljarder euro i globala lån mellan 8 464 små och medelstora företag inom hela unionen, och 70 % av dem var belägna i stödberättigade områden. Under 1999 mottog 11 500 små och medelstora företag sammanlagt 2,8 miljarder euro i globala lån.

Som svar på resolutionen om tillväxt och sysselsättning från Europeiska rådet i Amsterdam i juni 1997 och Europeiska rådets särskilda möte om sysselsättning i november 1997 utarbetade EIB "det särskilda handlingsprogrammet från Amsterdam". Avtal till ett värde av 268 miljoner euro har undertecknats för transaktioner baserade på arrangemang där risken delas med banksektorn.

7.1.2. Finansieringsinstrumentet för små och medelstora företag: subventionerade lån till sysselsättningsskapande små och medelstora företag

Finansieringsinstrumentet för små och medelstora företag är ett system för att bevilja räntesubventioner från gemenskapens budgetmedel för lån som tas av små och medelstora företag för att finansiera investeringsprojekt som innebär att nya arbetstillfällen skapas. Systemet, som tillämpades för 1 miljard euro av EIB:s globala lån till små och medelstora företag instiftades 1994 av ministerrådet [186]. En överenskommelse undertecknades mellan Europeiska kommissionen och EIB i juni 1994 om att EIB skulle genomföra denna ordning.

[186] Rådets beslut EG/94/217, 19.4.1994, EGT L 107, 28.4.1994, s. 57.

Genom den verksamhet, som nu är avslutad, erbjöds en räntesubvention på 2 % per år beräknat på ett femårigt lån. Möjligheten stod öppen för företag med fasta nettotillgångar som inte överskred 75 miljoner euro och hade högst 500 anställda men minst 60 % av mottagarna skulle vara små och medelstora företag med färre än 250 anställda.

Resultaten av finansieringsinstrumentet för små och medelstora företag

1999 visade kommissionens femte rapport om genomförandet av finansieringsinstrumentet att 4 336 små och medelstora företag i de 15 medlemsstaterna hade omfattats av detta system och att 53 789 nya arbetstillfällen hade skapats. Den totala investeringsvolymen förenad med finansieringsinstrumentet var ca 3,8 miljarder euro och den genomsnittliga enskilda investeringen 890 000 euro. Genomsnittlig investering per nytt arbetstillfälle var ca 74 450 euro och genomsnittlig subvention per arbetstillfälle 1 716 euro.

7.2. Garantier

Det är främst Europeiska investeringsfonden (EIF) som lämnar garantier. EIF, som upprättades 1994, är ett offentligt-privat partnerskap som ägs av EIB (40 %), kommissionen (30 %) samt 76 finansinstitutioner i samtliga 15 medlemsstater. Fondens främsta mål är att fungera som katalysator på följande områden:

* Att underlätta deltagande av privat kapital i projekt inom de transeuropeiska näten.

* Att göra det enklare för små och medelstora företag att få tillgång till investeringsfinansiering till rimliga kostnader.

* Att främja investering i innovativa små och medelstora företag via specialiserade riskkapitalfonder.

De instrument som EIF är behörig att använda är garantier och investeringar med eget kapital. Utöver egna medel förvaltar EIF program för kommissionen och EIB.

7.2.1. Garantier för små och medelstora företag baserade på EIF:s egna medel

Hittills uppgår den garantiverksamhet som undertecknats till förmån för små och medelstora företag till 879 miljoner euro varav 671 miljoner euro till pilotprojektet "Tillväxt och miljö ". Insatser riktade till små och medelstora företag utgör 33 % av EIF:s garantiverksamhet.

Exempel på garantiverksamhet med EIF:s egna medel under 1998 för att stödja små och medelstora företag:

- Consorzio Banche Popolari dell'Emilia Romagna Marche, där EIF har utfärdat en garanti för lånefinansiering till ett konsortium av regionala kooperativa banker i Italien.

- Fidi Toscana, där EIF har utfärdat en motgaranti till det ömsesidiga garantiföretaget i Toscana-regionen som själv utfärdar garantier som täcker utlåning till små och medelstora företag från det stora flertalet banker i området.

Båda dessa möjligheter syftar till att avsevärt öka den lånevolym som står till små och medelstora företags förfogande i de respektive regionerna.

7.2.2. Pilotprojektet "Tillväxt och miljö"

Att främja de miljövänliga investeringar som görs av små och medelstora företag

Pilotprojektet "tillväxt och miljö" som inleddes i december 1995 på initiativ av Europaparlamentet förvaltas av EIF. Fonden tillhandahåller partiella lånegarantier till små och medelstora företag med färre än 100 anställda (företrädesvis små och medelstora företag < 50 anställda) för investeringar som leder till betydande miljövinster. Gemenskapen finansierar premierna till de lånegarantier som EIF beviljar till förmedlande låneorgan i medlemsstaterna.

Detta lånegarantiprogram underlättar småföretagens tillgång till banklån för miljörelaterade investeringar och sänker små och medelstora företags kostnader för finansiering av sådana investeringar.

Systemet fungerar på följande sätt:

* Garantierna täcker lån för investeringar som har en minsta löptid på tre år (inget arbetande kapital) och uppgår till högst 1 miljon euro.

* Endast investeringar som direkt eller indirekt genererar betydande miljövinster (t. ex. förhindrar/minskar alla former av förorening, bidrar till energibesparingar, miljöförbättringar av produktionsprocesser och förbättrade produkter och tjänster som leder till ökat miljöskydd) är berättigade till stöd enligt programmet.

* Garantierna som EIF erbjuder täcker upp till 50 % av kostnaden för hela projektet.

* Endast nya lån är berättigade till garantier enligt systemet.

Hittills har EIF slutit 27 avtal med finansförmedlare som täcker samtliga medlemsstater [187]. EIF:s totala garantiåtagande inom ramen för detta projekt uppgår till 671 miljoner euro, vilket kommer att leda till lån på upp till 1,3 miljarder euro.

[187] Förteckning finns på http://www.eif.org/sme/g&e/listinterm.htm.

7.2.3. Garantiverksamheten för små och medelstora företag

Syftet med garantiverksamheten för små och medelstora företag [188] är att stimulera skapandet av arbetstillfällen genom att stödja investeringar som görs av innovativa små och medelstora företag genom att ge dem ökad tillgång till lånefinansiering.

[188] EGT C 302, 1.10.1998 s.11-12.

Garantiverksamheten syftar till att öka kapaciteten inom de garantiordningar som används i medlemsstaterna när det gäller att tillhandahålla följande:

* Större volymer garantier för deras befintliga garantiprodukter.

* Tillträde till finansiering för en större krets små företag för flera slags investeringar.

* Garantier för lån med högre risk.

Verksamheten är inriktad på små och medelstora företag med högst 100 anställda som har potential för tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Det förväntas att ca 168 miljoner euro av gemenskapens budgetresurser kommer att anslås till programmet under perioden 1998-2000. EIF förvaltar programmet på kommissionens vägnar och upprättar ett nätverk av förmedlande institutioner i hela unionen genom vilka små och medelstora företag kan nås.

Hittills har EIF undertecknat avtal med 15 finansförmedlare som täcker en maximal garantiportfölj som uppgår 3,3 miljarder euro.

Lista över EIF:s förmedlande organ för garantiverksamheten för små och medelstora företag [189]

[189] För närmare uppgifter se http://www.eif.org/sme/SME-GF/gremp1.htm.

Land // Namn

Österrike // Bürges Förderungsbank

Belgien // Fonds de Participation/Participatiefonds

Finland // Finnvera.fi

Frankrike // Sofaris

Tyskland // Deutsche Ausgleichsbank

Italien // Artigiancredit Emilia Romagna

// Artigiancredit Lombardia

// Artigiancredito Toscano

// Confidi Padova

// Confidi Sardegna

// Federfidi Lombarda

// Unionfidi Piemonte

Nederländerna // Dutch Ministry of Economic Affairs

Spanien // Compañia Española de Reafianzamiento S. A. (Cersa)

Sverige // Almi

7.3. Riskkapital

Unionen prioriterar främjande av tillgång till riskkapital. Flera olika initiativ syftar till att stödja utveckling av riskkapital avsett för teknikföretag och bland dessa initiativ kan nämnas Europeiska finansieringsordningen för teknologi (ETF och ETF Start-up) som förvaltas av EIF, riskkapital till etablering eller överlåtelse av företag (Crea) eller till innovativa företag (I-Tec).

Sedan mitten av 1996 har EIF också kunnat göra investeringar i eget kapital. I slutet av 1998 uppgick det sammanlagda belopp som anslagits från EIF:s egna medel till 58,5 miljoner euro. EIF:s investeringar i eget kapital riktar sig till riskkapitalfonder som tillhandhåller eget kapital eller därmed likställt kapital till innovativa små och medelstora företag med hög tillväxtpotential, i synnerhet de som utvecklar och utnyttjar ny teknik eller produkter.

7.3.1. Det europeiska finansieringssystemet för teknologi (ETF)

År 1997 uppdrog EIB åt EIF att förvalta 125 miljoner euro inom ramen för ett program kallat den europeiska finansieringssystemet för teknologi (ETF). Medlen används för att förvärva poster i riskkapitalfonder eller i företag som specialiserar sig på tillhandahållande av riskkapital till innovativa och tillväxtorienterade små och medelstora företag. I slutet av 1998 hade 61,7 miljoner euro eller 49 % av tillgängliga resurser anslagits till 25 fonder i 10 av EU:s länder. Hävstångseffekten i form av kapitalinjektion till små och medelstora företag förväntas bli mellan 500 och 800 miljoner euro.

Riskkapitalfonder som deltar i ETF [190]

[190] Förteckning finns på http://www.eif.org/vca/etf/eif.etf.htm.

Medlemsstat // Fondens namn

Förenade kungariket // Advent Private Equity II Fund

// Alta Berkeley VC V

// Amadeus I Fund

// Baring European Private Equity Fund

// Elderstreet Capital Partners

// Kennet I Limited Partnership

// MTI Three B Limited Partnership

// Prelude Trust Plc

// Vision Capital L.P.

Tyskland // Enabling Technology Partners

// Strategic European Technologies NV

// Technostart Ventures

Belgien // Capricorn Venture Fund NV

// IT Partners

Frankrike // Auriga Ventures I

// Banexi Ventures 2

// Galileo II

// Sofinnova Capital 2 and 3

// SPEF Pre IPO European Fund

Nederländerna // NeSBIC CTE Fund

Portugal // Kiwi Venture Partners I

Irland // Trinity Venture Fund

Sverige // Baltic Rim Fund Limited

Finland // Eqvitec Technology Fund I LP

Österrike // Horizonte Technologiefonds Österreich BV

7.3.2 ETF Start-up

ETF Start-up [191], som finansieras genom gemenskapens budget och förvaltas av EIF på uppdrag av kommissionen, är inriktat på investering i specialiserade riskkapitalfonder t. ex. följande:

[191] EGT C302, 1.10.1998 s. 8-10.

* Små och nyetablerade fonder.

* Fonder som bedriver regional verksamhet.

* Fonder som är inriktade på särskilda industrier eller tekniker.

* Fonder som finansierar utnyttjande av FoTU-resultat, dvs. fonder som är knutna till forskningscentra eller vetenskapsparker.

De utvalda fonderna har som främsta mål att tillhandahålla riskkapital till små och medelstora företag med tillväxtpotential, särskilt små och medelstora företag som befinner sig i en etableringsfas och innovativa små och medelstora företag. Instrumentets målgrupp är fonder med en högre risknivå än de som ETF riktar sig till. Fonder som vänder sig till små och medelstora företag med högst 100 anställda prioriteras.

Budgetmedel från gemenskapen på sammanlagt 168 miljoner euro förväntas bli investerade under perioden 1998-2000. I slutet av december 1999 hade EIF undertecknat rättsligt bindande avtal med sju riskkapitalfonder för 38 miljoner euro. Dessa riskkapitalfonder har mobiliserat 178 miljoner euro och givit gemenskapsmedlen en betydande hävstångseffekt.

Lista över riskkapitalfonder som deltar i instrumentet ETF-Start-up [192]

[192] Förteckning finns på http://www.eif.org/vca/etf.start-up/etfsuf.htm

Land // Aktör

Frankrike // Natexis Ventech (Medlem i I-TEC)

// Rhône Alpes PME

// Seeft Ventures

Tyskland // Wellington Finanz Beratungs (Medlem i I-TEC)

Förenade kungariket // Quantum Healthcare Fund Manager (Medlem i I-TEC)

Sverige // Innkap Fund 2

Finland // Aboa Venture II Ky

7.3.3 Crea

I syfte att stimulera etablering och överlåtelse av innovativa företag med tillväxtmöjligheter och sysselsättningsskapande potential, lanserade kommissionen den 5 november 1998 en ny åtgärd med namnet Crea (Capital à Risque pour les Entreprises en phase d'Amorçage) [193] som tilldelades en budget på 10 miljoner euro för 1999-2000.

[193] C(98) 3330.

Crea har följande mål:

- Att bistå och stimulera startkapitalfonder och liknande organisationer så snart de inleder sin verksamhet.

- Att på gemenskapsnivå inrätta ett nätverk av startkapitalfonder och stimulera utbyte av bästa metoder och utbildning.

Mer konkret stöder Crea nya eller nyligen etablerade startkapitalfonder i Europa genom beviljande av återbetalningspliktiga förskott som täcker högst 50 % av fondernas driftskostnader (eller totalt 500 000 euro) under en period på högst tre år.

Efter en ansökningsomgång som inleddes i slutet av november 1998 [194] valdes 12 fonder ut under 1999 och ett andra urval håller för närvarande på att göras.

[194] EGT C 363, 25.11.1998, s. 30.

Lista över de fonder som deltar i Crea

Microventure GmbH // Tyskland

SEED GmbH //

Techno Nord VC GmbH //

Innovations Agentur GmbH // Österrike

Gemma Frisius // Belgien

Investsud SA //

Pythagoras //

CapitalNet A/S Denmark // Danmark

Udvikinglings parken Aarhus //

Tampere Seed Capital Fund // Finland

Yorkshire Fund Managers // Förenade kungariket

Teknoseed // Sverige

7.3.4 Innovationsfinansiering: I-Tec

För att finansiera innovation har kommissionen som uppföljning av sitt meddelande om riskkapital infört en handlingsplan för att utveckla detta finansiella instrument som är helt oundgängligt för de innovativa företagens tillväxt och för skapande av arbetstillfällen för högt kvalificerad arbetskraft. Initiativet I-Tec, som stöder de riskkapitalföretag, som investerar i de inledande faserna av innovativa projekt, har för övrigt redovisat ett uppmuntrande första årsresultat.

Ur initiativet I-Tec, som lanserades 1997 [195] (och tilldelades en budget på 11 miljoner euro) har 28 riskkapitalfonder valts ut, vilka har åtagit sig att anslå över 490 miljoner euro till tidiga investeringar i innovativa små och medelstora företag under de kommande tre åren. Kommissionen har lanserat en ansökningsomgång för den andra etappen av I-Tec-projektet som syftar till att sprida bästa metoder när det gäller att utveckla varaktiga förbindelser mellan området för finansiering, innovation och teknik.

[195] http://www.cordis.lu/finance/home.html.

En ny tjänst med namnet "Lift help desk" har inrättats för att bistå deltagarna i det särskilda programmet för finansiering av innovation och utnyttjande av forskningsresultat.

Inom informationsteknologiprogrammet upprättades 1997 också en mekanism som syftar till att sammanföra lovande nyetablerade IT-företag med riskkapitalorgan. Det s. k. Investment Forum äger rum varje år under tre dagar då IT-innovatörer och nyetablerade företag ges möjlighet att presentera sina företagsplaner för ett större antal riskkapitalinvesterare.

7.3.5. Eurotech Capital

Syftet med Eurotech Capital är att stimulera privata investeringar i gränsöverskridande projekt med spetsteknik. Därför har kommissionen tilldelat Eurotech Data-märket för europeiska riskkapitalfonder som har en minsta investeringskapacitet på 50 miljoner euro och som har förklarat sig villiga att öronmärka minst 20 % av sin kapacitet till de små och medelstora företag, som utvecklar transnationella högteknologiprojekt.

Hittills består nätverket Eurotech Capital av 14 medlemmar som återfinns i de flesta medlemsstater. Detta nätverk har investerat ett sammanlagt belopp på 233 miljoner euro i transnationella högteknologiprojekt. Det sammanlagda åtagandet i gemenskapens budget är 9,5 miljoner euro.

7.4. Joint European Venture (JEV)

Jev-programmet som har tilldelats en inledande budget på 84 miljoner euro för perioden 1997-2000 syftar till att stimulera samarbetet mellan små och medelstora företag genom att stödja skapandet av transnationella samriskföretag inom Europeiska unionen. Under en första fas finansierar Jev 50 % av samtliga kostnader förknippade med planering och bildande av det gemensamma företaget (dock högst 50 000 euro). Vid utgången ur denna fas beslutar de två företagen om och i vilken form det gemensamma företaget skall etableras. Ett stöd på 10 % beviljas till de investeringar som detta nya företag gör. Det sammanlagda stödet från Jev är begränsat till 100 000 euro per projekt Ansökningarna om bidrag tillställs kommissionen via ett nätverk av mer än 80 finansförmedlare i de 15 medlemsstaterna [196].

[196] http://europa.eu.int/comm/enterprise/entrepreneurship/financing/index.htm.

År 1999 antogs 65 projekt (mot 11 år 1998) och ett fyrtiotal projekt håller på att undersökas.

I syfte att föra ut kunskaper om JEV till företagsledarna har en «marknadsföringsmekanism» inrättats [197] och flera seminarier har anordnats på olika ställen i gemenskapen. Kommissionen har deltagit i drygt 20 av de konferenser som arrangerats av företrädare för små och medelstora företag eller finansförmedlare inom Jev. "Marknadsföringsmekanismen" för Jev omfattar ett största stöd på 20 000 euro eller 50 % av de stödberättigande kostnaderna för anordnandet av ett evenemang och ett högsta stöd på 10 000 euro eller 50 % av de stödberättigande kostnaderna för reklammaterialet.

[197] EGT C 113, 24.4.1999, s. 29.

Genom ett beslut fattat av den blandade kommittén EU-Efta i juni 1999 utsträcktes Jev-programmet till EES-länderna [198]. Därmed är små och medelstora företag i Liechtenstein, Norge och Island också berättigade att delta i programmet.

[198] Nr 72/1999, 15.6.1999.

8. Stöd till små och medelstora företag via regional-politiken

Strukturfonderna som står för en tredjedel av gemenskapens budget utgör gemenskapens viktigaste finansiella instrument för stöd till små och medelstora företag.

Strukturfondernas insatser grundas på följande fyra huvudprinciper: flerårig programplanering, inriktning på prioriterade områden, partnerskap och additionalitet. Programperioden 1994-1999 avsåg 7 prioriterade områden [199] och 13 gemenskapsinitiativ och hade tilldelats en budget på 141 miljarder euro varav 70 % gällde mål 1. Insatserna bedrivs främst (90 % av budgeten) i form av nationella åtgärdsprogram till vilka kommer gemenskapsinitiativen (9 %) och pilotprojekten, som är föremål för förslagsinbjudan inom gemenskapen (1 % av åtgärderna).

[199] Fyra regionala mål: 1 (regioner som släpar efter i utvecklingen), 2 (industriell tillbakagång), 5b (landsbygdsutveckling) och 6 (glest befolkade regioner) och tre övergripande mål: 3 (kamp mot långtidsarbetslöshet), 4 (ungdomars inträde på arbetsmarknaden) och slutligen 5a (anpassning av jordbruksstrukturer).

Med hänsyn till sina bidrag till genomförandet av ekonomisk och social sammanhållning, erkänns små och medelstora företag allmänt som prioriterade mål i ett stort antal program som ofta innefattar åtgärder som gynnar dem.

För att bättra lära känna de olika stödbestämmelserna och öka små och medelstora företags tillträde till strukturfonderna har kommissionen inlett en tematisk utvärdering vars viktigaste resultat redovisas nedan. Denna studie är ett svar på revisionsrättens iakttagelser i dess årsrapport från 1997 (som avsåg budgetåret 1996) [200] och som bl. a. gällde brist på insyn och på gemenskapsfinansiering riktad till små och medelstora företag liksom bristfälliga utvärderingar. Europaparlamentet har också insisterat på en bättre målinriktning av strukturfondernas stöd till små och medelstora företag [201]. Dessa studier befriar inte medlemsstaterna från att genomföra liknande analyser och förbättra utvärderingarna av sina åtgärder till förmån för små och medelstora företag.

[200] EGT, 18.11.1997.

[201] Europaparlamentets resolution antagen den 4.11.1998 om samordning av verksamhet till förmån för små och medelstora företag och hantverksföretag.

I en strävan att sörja för att strukturfondernas stöd till små och medelstora företag blir mer synliga ägnades det tvärgående temat i den nionde årsrapporten om strukturfonderna 1997, vilken gavs ut 1998, [202] åt små och medelstora företag. Genom att beskriva olika exempel illustreras i denna rapport strukturfondernas insatser riktade till små och medelstora företag i medlemsstaterna. Rapporten innehåller särskilda inramade textavsnitt med exempel på olika slags stöd som i de olika medlemsstaterna lämnats till små och medelstora företag inom de olika stödformerna i strukturfonderna. Den 10:e årsrapporten [203], som ägnas lokal utveckling, har också nära beröring med små och medelstora företag liksom med hantverk, handel och turism.

[202] EUR-OP, CX-17-98-443-FR-C, utgiven på unionens elva språk och tillgänglig på Internet: http://www.inforegio.cec.eu.int/wbdoc/docoffic/official/raka/raka_en.htm.

[203] KOM(1999) 467 slutlig, 15.10.1999, utgiven på unionens elva språk och tillgänglig på Internet: http://www.inforegio.cec.eu.int/wbdoc/docoffic/official/rastru98/rastru_en.htm.

Detaljerade uppgifter för varje medlemsstat och samtliga program som stöds av strukturfonderna finns att hämta på följande adress på Internet: http://www.inforegio.cec.eu.int/erdf/pays_reg/rpland.htm.

I den nya förordningen om strukturfonderna för perioden 2000-2006 vilken antogs 1999 bekräftas prioriteringen av åtgärder till förmån för den produktiva sektorn genom att viss ny inriktning införs. I de riktlinjer som medlemsstaterna har erhållit inför utarbetandet av deras program prioriteras också stödet till små och medelstora företag. Men det är ännu för tidigt att genomföra en analys av programmen för 2000-2006, emedan samtliga åtgärder ej kommer att ha fastställts, när denna rapport antas under hösten 2000.

8.1. Stöd till små och medelstora företag under programperioden 1994-1999

8.1.1. Nationella åtgärdsprogram

8.1.1.1. Finansiering av små och medelstora företag inom de regionala målen

Resultaten av den tematiska utvärderingen [204] visar att nästan en femtedel (18,2 %) av strukturfondernas sammanlagda stöd, eller 21,3 miljarder euro, direkt gynnat små och medelstora företag under den fleråriga programperiod som just avslutats (1994-1999). I studien belyses de olika stödformerna, den inverkan som dessa stöd haft och företagsledarnas uppskattning av dem.

[204] Tematisk utvärdering av strukturfondernas effekt på små och medelstora företag, Ernst & Young för Europeiska kommissionen - 1999, tillgänglig på Internet: http://www.inforegio.cec.eu.int/wbdoc/docgener/evaluation/sme/index_en.htm.

Den del av strukturfondernas utgifter som uttryckligen anslagits till små och medelstora företag varierar betydligt mellan medlemsstaterna och regionerna. Siffran varierar mellan 4,4 % och 70 % beroende på medlemsstat och ligger i genomsnitt på 18,2 %. Utgifterna motsvarar ca 14,5 % av de sammanlagda utgifterna i de regioner som omfattas av mål 1 (regioner som släpar efter i utvecklingen, främst belägna i Spanien, Irland, Grekland och Portugal) och uppgår till 35 % av de sammanlagda utgifterna i mål 2-områdena (regioner i industriell omvandling), till 31,5 % i de regioner eller delar av regioner som omfattas av mål 5b (landsbygdsutveckling) och till 25 % i de nordliga regioner som är glest befolkade och tillhör mål 6. Det är dock svårt att göra exakta beräkningar eftersom klassificeringen av strukturfondernas utgifter varierar mellan medlemsstaterna. I stapeldiagrammet nedan illustreras hur stora belopp varje medlemsstat anslagit till olika stöd riktade till små och medelstora företag samt genomsnittet för hela gemenskapen.

Direkta utgifter till förmån för små och medelstora företag (i % av strukturfondernas sammanlagda utgifter)*

>Hänvisning till>

* källa Ernst and Young

Även om det är relativt lätt att identifiera de åtgärder i programmen som är direkt riktade till små och medelstora företag är det betydligt svårare att bedöma vilka åtgärder eller insatser som gynnar dem indirekt. Insatser som avser transportinfrastruktur eller tillträde till ny informations- eller kommunikationsteknik, åtgärder för forskning och utveckling som bedrivs vid universitetscentra, åtgärder som genomförs för att höja utbildningsnivån och som är berättigade till finansiering i programmen bidrar också till att förbättra produktionsklimatet och att utveckla det produktiva systemet.

Varje regional programplanering ingår i en strategi för territoriell utveckling. Vilken strategi som följs beror på regionens allmänna omständigheter och dess komparativa fördelar. En förbättring av konkurrenskraften och av den regionala attraktionskraften, liksom ett tillvaratagande av de lokala resurserna kräver att de sektorpolitiska verktygen anpassas till de regionala och lokala företagens behov. Programplaneringen gör det möjligt att stödja en lång rad olika åtgärder till förmån för ekonomiska verksamheter men också de områden och de kvinnor och män som arbetar inom dem. Spridningseffekterna mellan olika sektorer och projekt liksom åtgärdernas effekter på sysselsättningen är särskilt uppskattade.

I de sårbara landsbygdsområdena där antalet arbetstillfällen inom jordbruket (i medeltal 5 % av den aktiva befolkningen) ständigt minskar, mottar små och medelstora företag ett särskilt stöd som inte bara syftar till att underlätta etablering av små och medelstora företag och att säkerställa att de blir livskraftiga utan också till att förbättra företagsklimatet och företagens konkurrenskraft. Utnyttjande av ny informationsteknik ger glest befolkade eller avlägset belägna områden nya möjligheter.

8.1.1.2. Bedömning av insatsernas och åtgärdernas effekt

Genom utvärderingen har man kunnat dela in de olika slagen av åtgärder i ganska exakta kategorier och mäta vilken effekt de får.

De 18 miljonerna små och medelstora företag i unionen står för två tredjedelar av sysselsättningen i medlemsstaterna och genererar mer än halva omsättningen. Drygt sju miljoner företag var belägna i områden som är stödberättigade enligt målen 1, 2, 5b och 6. Av dessa, kommer för närvarande ca 800 000 små och medelstora företag att motta stöd enligt strukturfonderna under 1994-1999 dvs. 11 % av de små och medelstora företagen i de stödberättigade områdena.

Bland de beräknade 21 miljarder euro som utgör strukturfondernas utgifter och som anslagits till åtgärder som direkt riktar sig till små och medelstora företag, står traditionellt gåvostöd (dvs. sådan finansiering som inte behöver återbetalas) för nästan en tredjedel medan utbildningsåtgärder representerar 17 %. Finansieringslösningar dvs. affärsmässiga åtgärder som utveckling av de riskkapitalfonder, som specialiserar sig på sektorn för små och medelstora företag, motsvarar knappt 3 % totalt.

Strukturfondernas beräknade utgifter för små och medelstora företag per stödform (1994-1999)*

>Plats för tabell>

* källa Ernst and Young

Finansiella stödsystem börjar förändras från ren investering i produktion till främjande av små och medelstora företags konkurrenskraft genom t. ex. urval av företag med uppenbar tillväxtpotential. Den privata sektorns input ökar genom att etablerade förmedlingsorgan som banker och sektorsföreträdare deltar i administrationen av programmen, systemen och projekten. I vissa fall har detta lett till att insatserna på ett bättre sätt målinriktats på små och medelstora företags behov liksom till större administrativ effektivitet. Det har också tenderat till att medföra införande av striktare åtgärder för projekturval grundade på rent affärsmässiga kriterier. Antalet system för finansieringslösningar, dvs. såddkapital- och riskkapitalfonder, lån, räntesubventioner och andra slags stöd till den privata sektorn, är små men ökande och det finns en allt mer påtaglig tendens att koppla finansiellt stöd till tillhandahållande av företagsrådgivning. I korthet kan sägas att det finns vissa tecken som tyder på att en förändring sker mot ett tillvägagångssätt som är både mer affärsmässigt och som präglas av större samverkan mellan olika slags stöd.

När det gäller tillhandahållandet av tjänster för företagsstöd noterades i utvärderingen en ökande tendens att tillhandahålla (eller underlätta) "mjukare" typer av stödtjänster till små och medelstora företag. Dessa innefattar rådgivning och utlåning av experter, särskilt initiativ för att hjälpa små och medelstora företag att identifiera eller "diagnostisera" sina särskilda behov. Utvärderarna berömde också underlättandet av företagsnät som ett särskilt givande tillvägagångssätt. Övergripande nätverk eller sammanslutningar, som endast inbegriper små och medelstora företag, erbjuder småföretag möjligheter att samarbeta med och lära av varandra, att dra nytta av potentiella stordriftsfördelar och införa begreppet "den lärande organisationen" genom utbyte av bästa metoder. Det finns dock bevis för att vissa små och medelstora företag är tveksamma till att delta i nätverk av detta slag vilket de motiverar med att det för med sig samarbete med potentiella konkurrenter. Sådana företag är ibland mer villiga att engagera sig i vertikala nät som omfattar större företag med vilka de inte konkurrerar direkt.

I utvärderingen noterades som en central fråga behovet av att höja medvetandet bland små och medelstora företag om den potentiella nytta som ny teknik kan bidra med inom de dagliga affärsverksamheterna. Man konstaterade att många små och medelstora företag, särskilt mikroföretag, i alltför hög grad inriktar sig på de risker och kostnader som är förknippade med ny teknik men inte på de fördelar som den kan ge. System som strävar efter att öka små och medelstora företags medvetande om fördelarna med innovation och teknik ansågs därför vara av stort värde.

I utvärderingen konstaterades också vikten av att integrera teknikfrågor i bredare stödåtgärder liksom värdet av att upprätta förbindelser mellan små och medelstora företag och befintliga FoTU-centra t. ex. universitet. Men små och medelstora företag är inte alltid tekniskt naiva. Det är i själva verket ofta just på teknikområdet som de har en tydlig konkurrensfördel. Inrättandet av "kunskapsnät" som innebär att små och medelstora företag kan samarbeta för att sammanföra sina expertkunskaper och sälja dessa som en tjänst till utanförstående kunder kapitaliserar detta slags affärsstyrka och erbjuder en modell för framtida projekt.

Bland de olika slag av projekt för fysisk infrastruktur som erhåller stöd inom strukturfonderna finns företagskuvöser, kontorscentra och teknikcentra. Företagskuvöser har betraktats som särskilt viktiga för utveckling av små och medelstora företag. Detta är särskilt Rationalisering av leveransmekanismerna genom t. ex. inrättande av en enda tjänsteleverantör eller "one stop shop" betonades också som en potentiellt värdefull utveckling. Återigen identifierades den privata sektorns insats som en faktor som bidrog till att tillvägagångssättet blev framgångsrikt totalt sett.

påtagligt i fallet med nyetablerade företag som ofta har problem med att finna lämpliga lokaler till rimliga kostnader. I utvärderingen pekas på vikten av att rikta denna typ av stöd till små och medelstora företag i en enda sektor eller i angränsande sektorer liksom på värdet av att kombinera projekt för fysisk infrastruktur i ett allmänt paket för stöd till små och medelstora företag. Företagskuvöser befanns också vara effektiva när det gällde allmän regional utveckling, särskilt på områden med lågt anseende bland potentiella företagare och investerare även om regionerna skiljer sig åt när det gäller hur framgångsrika dessa åtgärder varit.

Beträffande utbildningsåtgärder för små och medelstora företag anses det vara viktigt att projekten övervinner många små och medelstora företags tveksamhet inför att delta i utbildning och utveckling på grund av vad som uppfattas som begränsade möjligheter och yttterligare kostnader. Värdet av att skräddarsy system för att fylla småföretagens behov betonades också.

På grundval av analyser av skriftligt material, fallstudier och en undersökning [205], drogs i utvärderingen slutsatsen att strukturfondernas stöd får följande positiva effekter:

[205] Nittio projekt som berör små och medelstora företag och som representerar de viktigaste kategorierna av stöd till små och medelstora företag granskades, 1 072 små och medelstora företag deltog i undersökningen.

* Sysselsättning. Det bedöms att mellan 460 000 och 2,7 miljoner arbetstillfällen skapades eller bevarades inom de små och medelstora företag som erhöll stöd från strukturfonderna under programperioden 1994-1999 [206].

[206] Undersökningssvaren pekar på att 5 092 arbetstillfällen i små och medelstora företag skapades eller bevarades på grund av gemenskapens stöd. Dessa effekter kan räknas upp och överföras till den bredare population av små och medelstora företag som mottagit stöd varvid hänsyn tas till faktorer som företagsstorlek.

* Additionalitet. Ca 70 % av stödmottagarna angav att deras projekt utan EU:s stöd inte skulle ha genomförts alls, genomförts i mindre skala, eller ha tagit längre tid att utarbeta. Men en relativt stor andel, 26 %, konstaterade att också utan EU:s stöd skulle deras projekt ha genomförts som planerat, och att de med andra ord var en belastning.

* Leverans av tjänster. Knappt 90 % av stödmottagarna rapporterade att den hjälp de hade fått hade tillhandahållits på ett professionellt sätt. Ca 75 % av samtliga stödmottagande företag hade dock behövt göra sina egna efterforskningar efter vilka olika slags gemenskapsbistånd som fanns tillgängliga och angav att det fanns utrymme för de förmedlande organen att vara aktivare i förväg för att göra små och medelstora företag uppmärksamma på relevanta program.

I utvärderingarna förs också fram kritik, bl. a. behovet av att målinrikta åtgärderna bättre och av att göra urvalskriterier överskådligare liksom på behovet av att införa en mer systematisk utvärdering av mätning av resultat och verkan.

I allmänhet pläderas i utvärderingarna för en tydligare inriktning av åtgärderna på innovation inom lokala små och medelstora företag, de mänskliga resursernas kvalitet och på upprättande av ett nätverk för aktörerna, särskilt små och medelstora företag, på transregional och transnationell nivå. Hänsyn bör tas till dessa lärdomar i programmen under den kommande programperioden.

8.1.2. Gemenskapsinitiativen

Två av de 13 gemenskapsinitiativ (GI) som genomfördes under perioden 1994-1999 avsåg mer direkt små och medelstora företag, nämligen GI för små och medelstora företag och GI Leader. Åtgärderna inom merparten av de övriga gemenskapsinitiativen och särskilt Interreg II (gränsöverskridande samarbete) och de som rör regioner med industriell omvandling (Konver, Rechar II, Resider II och Retex) innehöll också en betydande del insatser som gynnade små och medelstora företag. Gemenskapsinitiativen representerade under perioden 1994-1999 en budget på 9 % av strukturfonderna.

8.1.2.1. Gemenskapsinitiativet för små och medelstora företag

Gemenskapsinitiativet för små och medelstora företag som omfattar regionerna i målen 1, 2, 5b och 6 hade tilldelats 1,1 miljarder euro varav 800 miljoner för regionerna inom mål 1. Initiativet syftar till att hjälpa små och medelstora företag att anpassa sig till den inre marknaden och bli internationellt konkurrenskraftiga. Flertalet av medlemsstaterna har genomfört nationella program medan andra har valt regionala program. Förbättring av små och medelstora företags finansiella villkor utgör en viktig del av detta gemenskapsinitiativ. Detta stöd kan ta formen av ett finansiellt deltagande i skapandet av riskkapitalfonder, etableringskapitalfonder eller garantifonder. Programmet omfattar också åtgärder till förmån för miljörevision (Tyskland) rådgivning, tillträde till marknader via nätverk, ny informationsteknik (Sverige, Spanien, Nordirland och Österrike). De bidrar ibland till att förstärka förbindelserna mellan forskning och utbildning, till tillämpning av den inre marknadens tekniska bestämmelser och till gruppering av verksamheter ("clusters" i Finland) och till förbättring av utbildning och förvaltning.

De senaste programmen antogs 1997 och genomförandet av dem har nått olika långt i de olika medlemsstaterna.

Gemenskapsinitiativet för små och medelstora företag: Åtaganden och utbetalningar vid utgången av 1999

>Plats för tabell>

I Irland utgör t. ex. 80 % av programmet en åtgärd för finansieringslösning (räntesubventioner) till småföretag (< 50 anställda) som är fullt utnyttjad och betalad.

I Frankrike har samarbetet mellan företag för modernisering och innovation och det transnationella partnerskapet varit föremål för förslagsinbjudan. Dessa två åtgärder kompletterar den åtgärd för finansieringslösningar som genomförts av Sofaris/Banque de Développement des PME som syftar till att ta hand om en del av kostnaderna för de lånegarantier som beviljats små och medelstora företag. Åtaganden har gjorts för hela programmet.

I Nederländerna har man prioriterat samarbete mellan företag liksom teknisk innovation i samarbete med forskningscentra.

I Italien inriktades åtgärderna på kvalitet, miljö och finansiering. I Spanien däremot omfattar tre delar åtgärder för samarbete mellan företag, för handel respektive avancerade tekniska tjänster. I Portugal besvärades programmet av förseningar vid genomförandet vilket bl. a. berodde på förekomsten av ett stort antal program inom mål 1.

I Förenade kungariket inriktas programmet på samarbete mellan företag för att underlätta deras tillträde till nya marknader och till offentlig upphandling. Därtill kompletterar det på ett icke-försumbart sätt åtgärderna för finansiellt stöd som finansieras inom ramen för det nationella åtgärdsprogrammet.

Genomförandet av gemenskapsinitiativet för små och medelstora företag sker på grundval av en strategi för stöd till utveckling av företagen ("Business Support Strategy").

I Grekland inriktas programmet på omgruppering av verksamheterna för att uppnå stordriftsfördelar och på stöd till små och medelstora företag för modernisering av deras produktionsverksamhet och deras organisation (s. k. "företagsplaner").

I Sachsen (Tyskland) syftar programmet till att stödja utveckling av nya produkter och till att främja marknadsföring av dem genom att hjälpa små och medelstora företag att få tillträde till nya marknader, t. ex. i Östeuropa och Sydostasien.

Det är ännu alltför tidigt att dra lärdomar av genomförandet av detta initiativ men utvärderingar genomförs för närvarande i medlemsstaterna och särskilt i Frankrike. En tematisk studie om finansieringslösningar har genomförts i Italien och en fallstudie i regionen Kampanien.

Transnationella åtgärder inom gemenskapsinitiativet för små och medelstora företag

25 miljoner euro har reserverats för transnationella åtgärder mellan medlemsstaterna och omfattar följande slags åtgärder:

* Små och medelstora företag inom turistsektorn och Internet: "EnjoyEurope-Télétourisme"

För att hjälpa små och medelstora företag som är verksamma inom turistsektorn i de minst gynnade regionerna att få tillgång till och utnyttja "information highways" och särskilt Internet, har kommissionen inlett åtgärden Pmetour [207] som syftar till att samla och administrera små och medelstora företags utbud med hjälp av lokala eller regionala servrar som är kopplade till en gemensam portal på gemenskapsnivå. 40 regionala projekt har bildats som gör det möjligt för små och medelstora företag inom turistsektorn att skapa en reklamsida på nätet och att införa system för att göra reservationer och betalningar direkt via Internet. Nätet kommer till slut att bli självfinansierande.

[207] http://www.enjoyeurope.com.

* De internationella upphandlingsmässorna Ibex ("International Buyers' Exhibitions") [208]

[208] http://www.inforegio.cec.eu.int/wbpro/prord/guide/ibex/ibex01.htm.

Dessa mässor inleddes inom ramen för näringslivspolitiken och syftade till att förbättra läget för små och medelstora företag när det gäller legoarbeten denna åtgärd överfördes till regionalpolitiken för små och medelstora företag i mindre gynnade områden. Inom denna ram har 16 Ibex fått eller får stöd, t. ex. 1998 i Magdeburg (Tyskland, energisektorn), Léon (Spanien, jordbruks- och livsmedelssektorn) och Libramont (Belgien, trävarusektorn), under 1999 i Kavala (Grekland, byggnadsmaterialsektorn), i Galatina (Italien, jordbruks- och livsmedelssektorn), Cordova (möbelsektorn), och under 2000 planeras mässor i Klagenfurt (Österrike, ekologiska livsmedel) i Porto (Portugal, förpackningsmaterial), i Leipzig (metallurgi) och i Jyväskylä (Finland, elektronik).

* Erfarenhetsutbyte och bästa metoder

Inom ramen för projektet Reacte som syftar till att främja erfarenhetsutbyte och utarbetande av transnationella projekt har kommissionen anordnat två konferenser. Den första ägde rum i Lille i november 1998 och den andra i Valence i november 1999. Under 1999 godkändes 6 samarbetsprojekt som bl. a. avsåg förvaltning av innovation, rådgivning till de små och medelstora företag, som hade svårigheter under etableringsfasen, benchmarking, ny informationsteknik och elektronisk handel av livsmedels- och hantverksprodukter av hög kvalitet. Ytterligare information finns att hämta på webbplatsen Reacte [209].

[209] http://www.reacte.cerrm.com/Reacte_frm_fr.htm.

8.1.2.2 Gemenskapsinitiativet Leader II

Stödet till små och medelstora företag och hantverksföretagen är ett viktigt inslag i Leader II, som är ett initiativ som ägnas utvecklingsprojekt på landsbygden och omfattar 102 program/globala stöd. Gemenskapens bidrag uppgår till 1 755 miljoner euro och bör göra det möjligt att investera över 4 miljarder euro i 1 000 Leader-områden. Det bedöms att drygt 20 % av medlen i genomsnitt är avsedda för stöd till små och medelstora företag och till hantverkssektorn. Denna procentandel varierar från ett område till ett annat och speglar endast en del av det stöd som Leader ger till små och medelstora företag och till hantverkssektorn. Även om det bland de åtgärder som finansieras genom Leader II finns åtgärder som direkt avser små och medelstora företag (tillträde för små och medelstora företag och hantverksföretag till företagstjänster, skapande av närtjänster t. ex. kontor som handhar flera frågor, stöd till innovativa investeringar, stöd till skapande av företag eller underlättande av distansarbete) finns det också andra åtgärder som indirekt gynnar små och medelstora företag. Det är fallet med olika åtgärder för tekniskt stöd till landsbygdsutveckling, åtgärder för att tillvarata och marknadsföra jord- och skogsbruksprodukter samt det lokala fisket eller utbildningsåtgärder. Men det som präglar Leader är framför allt åtgärder för att med deltagande av olika berörda lokala aktörer utarbeta en integrerad utvecklingsstrategi inom ett visst område samt innovation. Genom Leader-projekten kan små och medelstora företag utveckla sina verksamheter inom ramen för ett mer övergripande utvecklingsprojekt och prova nya metoder för organisation och marknadsföring samt nya produkter.

Den del inom Leader II som avser transnationellt samarbete och som i gemenskapsbidrag tilldelats 139 miljoner euro har slutligen gjort det möjligt för stödmottagarna att tillsammans utforma, genomföra och marknadsföra produkter och tjänster inom samtliga områden som rör landsbygdsutveckling.

8.1.3. Pilotprojekt och innovativa åtgärder

8.1.3.1. Pilotprojekten

Enligt artikel 10 i Eruf-förordningen finns det möjlighet att finansiera pilotprojekt varav vissa avser små och medelstora företag, antingen det gäller innovativa åtgärder på regional nivå (t. ex. "nya källor till sysselsättning"), eller inom det interregionala samarbete som bedrivs internt (Recite II) eller externt (Ecos-Ouverture II). Dent stora flertalet av de 100 projekten för internationellt samarbete har en stor del som avser små och medelstora företag och minst en tredjedel av dem avser stimulans av innovationsförmågan inom små och medelstora företag och internationalisering av dessa företag.

Kommissionen stöder också utvecklingen av innovativa små och medelstora företag i de regioner som mottar stöd från unionen via nätet för Europeiska centra för innovativt företagande (se punkten om innovation).

8.1.3.2. De territoriella sysselsättningspakterna

Förslagen till de territoriella sysselsättningspakterna lades fram 1996 inom ramen för Förtroendepakten för sysselsättning. De föreslogs för att utnyttja den flexibilitetsmarginal i strukturfonderna (medel som ännu inte utnyttjats) som fanns i de program, som höll på att genomföras för att anslå medel till initiativ till förmån för sysselsättningen, och som föreslagits av de lokala aktörer som engagerat sig i ett partnerskap.

Under 1998 slutförde och erkände kommissionen det stora flertalet åtgärdsplaner i de 89 territoriella sysselsättningspakter, som omfattar ca 10 % av gemenskapens befolkning. Pakterna, som utarbetats med hjälp av ett tekniskt bistånd från gemenskapen på 200 000 euro per pakt, syftar till att inom ramen för ett stort lokalt partnerskap utveckla en integrerad insats som avser såväl utbud som efterfrågan på arbetskraft. De åtgärder som är planerade inriktas främst på tillvaratagande av mänskliga resurser (särskilt program inriktade på yrkesutbildning och varvad utbildning) och på utveckling av lokala möjligheter där tonvikten är lagt på stöd till små och medelstora företag och de finansieringslösningar, som kan gynna dem. Dessa åtgärder svarar för över hälften av de utnyttjade finansiella medlen. De övriga större åtgärderna avser små infrastrukturer, bl. a. de som är förknippade med utveckling av den ekonomiska strukturen, och mekanismer för att slussa in människor i arbetslivet, varvid prioritet givits till införlivande genom besparingar.

Den detaljerade analysen av handlingsplanerna visar att jämfört med de traditionella insatserna inom strukturfonderna utgör de en betydande kvalitativ förbättring med hänsyn till det slags åtgärder som genomförs för näringslivet.

Det finns anledning att understryka att det partnerskap som införs av de lokala aktörerna ofta har gjort det möjligt för företagen och deras sammanslutningar att spela en aktiv roll när det gällt att fastställa riktlinjerna för handlingsplanerna.

Totalt sett är de första resultaten av denna pilotåtgärd uppmuntrande. När det gäller omfördelning av resurser till förmån för sysselsättningen skulle de 89 planerna inom pakterna vid utgången av 1999 ha mottagit en omfördelning av anslag från strukturfonderna som uppgick till ett finansiellt anslag på över 1 600 miljoner euro.

Ur kvantitativ synvinkel visar fördelningen mellan de olika åtgärdsområdena i den sammanlagda budget som fastställts i handlingsplanerna att å ena sidan tillvaratagande av de lokala möjligheterna och särskilt åtgärder som rör utveckling av den ekonomiska strukturen, företag, turism och nya arbetstillfällen och å andra sidan verksamhet som avser företagens ekonomiska klimat såsom åtgärder förknippade med marknadsföring och finansieringslösningar står för 44,7 % respektive 6,2 % av åtgärderna. Totalt sett har hälften av pakternas utgifter anslagits till stöd till företag och i synnerhet till små och medelstora företag. Detta tar inte hänsyn till de åtgärder för tillvaratagande av mänskliga resurser, och i synnerhet utbildning av företagare, som i allmänhet var integrerade i de nämnda åtgärdsområdena.

De åtgärder, som avser finansieringslösningar svarade för 2,6 % av den sammanlagda budgeten och avsåg särskilt insatser inom området för riskkapital.

I november 1999 anordnades en konferens som samlade 800 deltagare och som syftade till att sprida resultatet av pakternas arbete, varvid tillfälle gavs att erinra om vikten av att främja detta slags åtgärd inom den kommande programplaneringen. I detta syfte delades dokumentet "vägledning för de territoriella sysselsättningspakterna för 2000-2006", utarbetat av kommissionen ut, liksom en redovisning av de bästa metoder, som samlats in bland de 89 pakterna. För perioden 2000-2006 skall förhoppningsvis ca 200 pakter upprättas.

8.2. Den framtida sammanhållningspolitiken och små och medelstora företag (programperioden 2000-2006)

8.2.1. De nya förordningarna och budgetarna

Stöd till små och medelstora företag utgör en uttrycklig prioritering i strukturfondernas åtgärder. I rådets nya förordning [210] anges att gemenskapen strävar efter att främja en harmonisk, balanserad och varaktig utveckling av den ekonomiska verksamheten. Stödet avser regioner som släpar efter i utvecklingen (mål 1), regioner med strukturella problem (nya mål 2) och stöd till anpassning och modernisering av politik och system när det gäller utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning (det nya mål 3). Små och medelstora företag har självfallet en framträdande plats i dessa utvecklingssträvanden.

[210] Förordning nr 1260/99, 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser om strukturfonderna, EGT L 161, 26.6.1999, s. 1. Förordningarna finns på Internet: http://www.inforegio.cec.eu.int/wbdoc/docoffic/sf20002006/regul_en.htm.

Urvalet av de insatser och åtgärder, som fonderna kan medfinansiera, är mycket brett och kommer att fortsätta att främjas inom samtliga regionala och övergripande mål. Följande inslag i förordningen förtjänar dock att betonas:

Nya tröskelvärden gäller för fondernas medfinansiering av direktinvesteringar i företagen. Åtgärden får inte överstiga 35 % av den totala stödberättigande kostnaden i regioner som omfattas av mål 1 och 15 % i områden som omfattas av mål 2.

När det gäller investeringar i små och medelstora företag och för att stimulera utnyttjande av de finansieringslösningar som i utvärderingarna framhållits som ändamålsenliga, får dessa procentsatser höjas med 10 % för andra former av finansiering än direkta stöd.

Inom ramen för bestämmelserna i den nya förordningen som förstärker den strategiska analysen, krävs en kvantifierad beskrivning av situationen för företagen i den berörda regionen. Bland de kvantifierade indikatorerna och målen skall indikatorer för små och medelstora företag ingå på det sätt som kommissionen föreslagit i sina dokument om metodhandledningar [211] och stödmottagande små och medelstora företag delas in i olika storleksgrupper.

[211] http://www.inforegio.cec.eu.int/wbdoc/docoffic/working/sf2000_en.htm.

I artikel 41 i den allmänna förordningen om strukturfonderna anges att särskild hänsyn skall tas till situationen för små och medelstora företag vid förhandsbedömningen liksom till resultaten av de utvärderingar som rör tidigare programperioder.

Näringslivets organisationer och arbetsmarknadens parter inklusive företrädare för små och medelstora företag blir fullgoda partner, på samma sätt som offentliga eller institutionella partner samt regionala och lokala myndigheter.

Partnerskapet utvidgas dessutom till nya områden eftersom det förutom utarbetande och finansiering av åtgärderna omfattar övervakning och utvärdering av dem. Medlemsstaterna är skyldiga att se till att samtliga partner deltar i de olika stadierna av programplaneringen på lämplig nivå och i enlighet med de förhållanden, som är specifika för varje medlemsstat. Medlemsstaterna skall i sina planer ange resultaten av samrådet och åtgärder som vidtagits för att engagera partner.

För att slutligen sörja för att strukturåtgärderna under perioden 2000-2006 synliggörs, antog kommissionen den 24 maj 2000 ett förslag till förordning om åtgärder för information och publicitet [212] som skall bedrivas i medlemsstaterna. Syftet är att ge stödmottagarna större överblick över strukturfonderna och att göra allmänheten medveten om den roll som unionen spelar i utveckling av regionerna, vilket är särskilt relevant när det gäller små och medelstora företag.

[212] http://www.inforegio.cec.eu.int/wbdoc/docoffic/art46_20002006/art46_en.htm.

Vid Europeiska rådets möte i Berlin den 24 och 25 mars 1999 beslutades beloppet för det finansiella anslag till strukturfonderna, som är det finansiella instrumentet för politiken för ekonomisk och social sammanhållning, för den kommande programperioden (2000-2006). Detta anslag uppgår till 195 miljarder euro för de kommande sju åren och minskar något från och med 2003. Till detta belopp kommer 18 miljarder euro för Sammanhållningsfonden (som finansierar stora infrastrukturprojekt för kommunikation eller miljöskydd). De fyra framtida gemenskapsinitiativen kommer att tilldelas en total budget på 10 442 miljoner euro varav Interreg III mottar 4 875 miljoner euro, Equal 2 847 miljoner euro, Leader+ 2 020 miljoner euro och Urban 700 miljoner euro.

8.2.2. Kommissionens riktlinjer

Stödet till små och medelstora företag upptar också en framträdande plats i de riktlinjer som sänts till medlemsstaterna inför genomförandet av strukturåtgärderna. En del av dessa riktlinjer [213] ägnas stödet till företagen (inklusive mikroföretag, unga företagsledare, kvinnliga företagsledare) till turismen och den sociala ekonomin. Dessa verksamheter bidrar direkt till skapandet av arbetstillfällen och till de regionala ekonomiernas konkurrenskraft.

[213] EGT C 267, 22.9.1999.

För att bidra till etablering eller expansion av konkurrenskraftiga företag och därmed till att skapa varaktiga arbetstillfällen för att främja regional ekonomisk utveckling, måste stöd inom strukturfonderna för att stimulera den produktiva sektorn särskilt inriktas på små och medelstora företag.

Följande prioriteringar gäller för den nya programperioden 2000-2006:

* Stöd i form av kapitaltillskott minskar i betydelse till förmån för alternativa finansieringskällor som återbetalningspliktiga förskott, riskkapital, lånekapital och rörelsekapital samt ömsesidiga garantisystem.

* Tillhandahållandet av stödet förbättras genom förbättrad målinriktning med hänsyn till de särskilda behoven inom varje kategori eller sektor av små och medelstora företag samt utarbetande av integrerade och tydligt identifierbara stödpaket som omfattar åtgärder som förbättrad tillgång till finansiering, åtgärder för företagsstöd och utbildning.

* Stöd till utveckling av sektorer som informationssamhället och tjänster i allmänhet kommer att prioriteras i nästan alla regioner på grund av deras betydelse för att skapa sysselsättning. Inom tjänstesektorn intar handeln en särställning på regional nivå. Erfarenheter från de nuvarande programmen har visat att det finns vissa sektorer där denna potential för att skapa arbetstillfällen är mycket stor men hittills inte har utnyttjats till fullo. Dessa sektorer omfattar stöd till miljöförbättringar och miljörelaterade produkter och tjänster, turism och kultur liksom till den sociala ekonomin.

* Hänsynstagande tas till det ömsesidiga beroendet mellan större och mindre företag. Stöd till större företag bör därför fortsätta men knytas till det mervärde de ger den regionala ekonomin, särskilt genom de nätverk som upprättas med små och medelstora företag.

* Medverkan från den privata sektorn vid formulering av strategier eftersträvas för att skapa breda partnerskap i syfte att förbättra programmens kvalitet.

* Ökande betoning läggs vid arbetskraftens färdigheter i allmänhet.

* Vikten av tjänster för företagsstöd för att framgångsrikt skapa, utveckla och överlåta företag, och i synnerhet små och medelstora företag, är väl känd. Sådana tjänster gör det möjligt för företag att öka sin konkurrenskraft och sin förmåga att finna nya marknader. De har tenderat att samlas till de mer välmående och centralt belägna regionerna, där efterfrågan på dessa tjänster har varit störst. Åtgärder inom strukturfonderna för att stödja utveckling av sådana tjänster i de missgynnade regioner bör innefatta stöd till tekniköverföring, främjande av marknadsföring och internationalisering, innovation i organisation och förvaltning och stöd till skapande och utveckling av finansiella instrument som etableringsstöd eller företag för ömsesidiga garantier.

I den tematiska utvärderingen av åtgärder till förmån för små och medelstora företag lämnas ytterligare rekommendationer till ett förnyat engagemang när det gäller sektorn för små och medelstora företag. I framtiden bör dock verksamheten inte inriktas på vilken andel av strukturfondernas utgifter som tilldelas detta område, utan på programinnehåll och förvaltning. Följande förtjänar särskilt att nämnas:

* Den privata sektorns medverkan i projektförvaltningen har lett till förbättrad målinriktning och större effektivitet och rekommenderas därför som ett tillvägagångssätt som kan få en bredare tillämpning i framtida insatser.

* System för finansieringslösningar - sådd- och riskkapitalfonder, lån, räntesubventioner och andra stöd av det slag som finns inom den privata sektorn, betraktas som en varaktig och effektiv form av stöd.

* Tjänster för företagsstöd. En tendens till tillhandahållande av ett "mjukare" slags stöd till små och medelstora företag (t. ex. rådgivning, utlåning av experter) konstateras och bedöms som positiv. Underlättande av företagsnät och rationalisering av leveransmekanismer (t. ex. "one stop shops") förordas också. Det föreslås att stödet där så är lämpligt skall göras avhängigt av mottagande av företagsrådgivning.

* Innovation och teknologi. I utvärderingen rekommenderas att låta chefer för små och medelstora företag bli mer medvetna om det potentiella värdet av ny teknik och av att integrera teknikfrågor i bredare stödpaket. Utvecklingen av kopplingar mellan små och medelstora företag och FoU-centra som universitet rekommenderas också.

* Projekt för fysisk infrastruktur. Företagskuvöser konstateras vara av vikt för utvecklingen av små och medelstora företag. Det föreslås att dessa i framtiden skall kunna vända sig till särskilda sektorer eller regioner med lågt anseende bland potentiella företagare och investerare.

* Utbildningsåtgärder för små och medelstora företag. Det bedöms vara av avgörande betydelse att projekten syftar till att övervinna tveksamheten inom många små och medelstora företag inför att medverka i utbildning och utveckling som grundas på vad som uppfattades som brist på möjligheter och andra kostnader. Värdet av att skräddarsy utbildningar som kan fylla småföretagens behov fördes fram som en effektiv metod.

Kommissionens riktlinjer liksom de rekommendationer som utfärdats av utvärderarna utgör basen för bedömningen av medlemsstaternas planer för utveckling och omvandling. Dessa planer överlämnades till kommissionen i slutet av 1999 (mål 1) och i början av 2000 (mål 2). När kommissionen har antagit samtliga ramar för gemenskapsstöd och andra programdokument kommer den att redogöra för resultaten av denna bedömning. I denna redogörelse kommer man att försöka ge stort utrymme åt små och medelstora företags särskilda problematik och åt de prioriterade områden som antagits till deras förmån under den nya programperioden 2000-2006.

9. Stödåtgärder till förmån för små och medelstora företag inom jordbrukssektorn

Mål 5a (anpassning av jordbruksstrukturer)

Vissa stöd som beviljas inom ramen för mål 5a avser särskilt jordbruksföretagen och företag som sysslar med bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter. I bestämmelserna i förordning (EG) 950/97 om förbättring av jordbruksstrukturernas effektivitet nämns stöd till investeringar i jordbruksföretag för anpassning eller diversifiering av produktionen, minskning av produktionskostnader, förbättring av levnadsvillkor och arbetsförhållanden eller hygienförhållanden och djurens välfärd. 40 000 företag mottar dessa stöd varje år. Stöden till unga jordbrukares etablering beviljas också till 23 000 ungdomar per år. Dessa företag kan likställas med småföretag.

I enlighet med förordning (EG) nr 951/97 om förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter och förordning (EG) nr 867/90 för skogsbruksprodukter kan stöd beviljas för finansiering av investeringar för paketering, bevarande, bearbetning, inträde på marknaden och förbättring av produkternas kvalitet. Dessa stöd är främst avsedda för små och medelstora företag. Som exempel kan nämnas att 65 % av de projekt som godkänts i Spanien under den nuvarande programperioden genomförs av små och medelstora företag, och att samma siffra är 50 % för Finland och Sverige.

10. Samarbete mellan företag

10.1. Ett juridiskt instrument lämpat för transnationellt samarbete: EEI

Den Europeiska ekonomiska intressegrupperingen (EEI) är ett juridiskt instrument som möjliggör transnationellt samarbete mellan företag eller mellan företag och offentliga organ. Kommissionen gav 1999 ut den andra utgåvan av en praktisk vägledning för små och medelstora företag om EEI [214] för att medverka till att små och medelstora företag får bättre kunskaper om detta instrument och ge praktiska upplysningar om hur en EEI är sammansatt och om fördelarna för dess partner. EEI kan visa sig särskilt lämplig för att bilda transnationella strukturer inom ramen för gemenskapsinitiativet Interreg III.

[214] Utgiven på unionens elva språk av EUR-OP, Luxemburg, nr katalog CT-11-97-229-**-C och tillgänglig på Internet: http://europa.eu.int/comm/dg23/bus_cooperation/geie/eeig.htm.

10.2. Europeisering av företagen

10.2.1. Programmen Europartenariat och Interprise

Europartenariat

Europartenariat [215] avser ekonomisk utveckling av de regioner som är stödberättigade enligt strukturfonderna genom att stimulera det transnationella samarbetet mellan små och medelstora företag. Detta program erbjuder företagen möjligheter att möta potentiella partner för att diskutera och förhandla om möjliga samarbetsavtal. Två evenemang om året hålls inom Europeiska unionen. Arrangemanget följer följande modell: ett värdland väljs ut, små och medelstora företag belägna i det valda området som önskar ingå i ett partnerskap väljs ut (ca 400 stycken), en katalog med profiler för de utvalda företagen upprättas, katalogen distribueras inom samtliga 15 medlemsstater och tredje land, enskilda företagsmöten anordnas och resultaten av kontakterna utvärderas och följs upp.

[215] http://europa.eu.int/comm/enterprise/entrepreneurship/partnership/index.htm.

De framgångar som denna modell har fått har fått Europartenariat att täcka mer än 60 länder. I samarbete med de generaldirektorat som ansvarar för yttre förbindelser utsträcks nu marknadsföringen av varje evenemang till Medelhavsländerna, länderna i Central- och Östeuropa, USA, Latinamerika och Asien. Därtill har partnerskapsevenemang som följer modellen för Europartenariatet införlivats med de olika programmen för dessa länder (Asia-Invest, Meda, Al-Invest, Tasbi).

Europartnerskap uttryckt i siffror:

Under 1998, Nederländerna och Spanien

- Europartnerskap Nederländerna (Apeldoorn, 11-12 juni 1998). 420 holländska små och medelstora företag mötte nära 1 700 besökande företag från hela världen. Av de 1 690 registrerade besökande företagen kom 1 016 från EU, 40 från Efta-länderna, 219 från Centraleuropa, 94 från Östeuropa, 220 från Medelhavsområdet, 30 från Asien, 25 från Latinamerika, 18 från Nordamerika och 28 från Sydafrika. Sammanlagt 12 282 möten ordnades under evenemanget.

- Europartnerskap Spanien (Valencia, 12-13 november 1998). 518 spanska små och medelstora företag (från Valencia, Murcia och Balearerna) sammanträffade med nästan 2 500 besökande företag från hela världen. Av de 2 583 registrerade besökarna kom 1 431 från EU, 45 från Efta-länderna, 259 från Centraleuropa, 64 från Östeuropa, 331 från Medelhavsområdet, 91 från Asien, 364 från Latinamerika och 24 från Nordamerika. Sammanlagt 19 365 möten ordnades under evenemanget.

Under 1999 Österrike och Tyskland

- Europartnerskap Österrike (Wien 10-11 maj 1999). Europartnerskapet kombinerades med ett Phare-partnerskap. 575 värdföretag (455 små och medelstora företag från Österrike inom Europartnerskapet och 120 små och medelstora företag från Ungern, Bulgarien, Tjeckien, Rumänien, Slovakien och Slovenien för Phare-partnerskapet) mötte drygt 2 100 besökande motparter från hela världen. Av de drygt 2 100 besökande företagen kom 1 073 från EU, 60 från Efta-länderna, 525 från Centraleuropa, 89 från Östeuropa, 235 från Medelhavsområdet, 143 från Asien, 13 från Latinamerika, 15 från Nordamerika och 24 från Sydafrika. Sammanlagt 15 496 möten hölls under evenemanget.

- Europartnerskap Brandenburg (Potsdam, 28-29 oktober 1999). Även detta Europartnerskap kombinerades med ett Phare-partnerskap. 510 värdföretag (402 från Brandenburg, Berlin och Thüringen, och 108 företag från Polen, Litauen, Estland och Lettland) sammanträffade med cirka 2 000 besökande företag från hela världen.

Under 2000 Danmark och Italien

- Europartnerskapet Danmark 2000 (Ålborg, 8-9 juni 2000). Som värd för Danmarks första Europartnerskapsevenemang stod hamnstaden Ålborg, som är huvudort i Nordjylland, en region där tyngdpunkten förskjuts från råvaruindustrier och skeppsbyggnad till tjänster och innovation. 417 små och medelstora företag från Danmark fungerade som värdar, diskuterade och förhandlade om affärsmöjligheter med företagare från hela världen. Av de 1 453 besökande företagen kom 759 från EU, 115 från Efta-länderna, 269 från Centraleuropa, 40 från Östeuropa, 118 från Medelhavsområdet, 136 från Asien, 4 från Nordamerika och 22 från Sydafrika. Sammanlagt 10 424 förberedda möten hölls under evenemanget: 7 554 mellan värdföretag och besökande företag, 2 722 mellan besökande företag och 148 mellan värdföretagen.

- Europartnerskap Sydtalien 2000 kommer att äga rum den 3-5 december i Palermo, Italien. Företagsmöten håller på att ordnas med ca 400 värdföretag från Mezzogiorno, som är en region som är berättigad till stöd från EU:s strukturfonder (regionalpolitik). Sammanlagt kommer ca 2 000 företag att delta.

Interprise

Syftet med Interprise [216] är att främja lokala, regionala eller nationella initiativ för att stimulera transnationellt samarbete mellan små och medelstora företag genom direkta möten mellan företagsledare.

[216] http://europa.eu.int/comm/enterprise/entrepreneurship/partnership/index.htm.

Detta program är baserat på den metod som Europartnerskapet bygger på. Det finns dock flera skillnader mellan de två programmen. Interprise stödjer evenemang i liten skala (ca 100 små och medelstora företag) vilka inriktas på en eller två verksamhetssektorer i samtliga gemenskapens regioner oavsett om de är stödberättigade enligt strukturfonderna eller inte.

Som ett resultat av detta kan lokala aktörer använda Interprise för att praktiskt illustrera en ekonomisk utvecklingsstrategi i en viss verksamhetssektor. Detta tillvägagångssätt har varit mycket framgångsrikt. Drygt 250 projekt har utarbetats sedan programmet inleddes 1990.

29 Interprise-evenemang som anordnades i medlemsstaterna 1997 lockade ca 3 000 företag. Drygt 100 företag deltog i varje enskilt arrangemang och genomsnittligt ca 550 möten ägde rum. 23 evenemang stöddes under 1998 och 27 evenemang 1999.

Liksom i fallet med Europartenariat, har evenemang av samma typ som Interprise införlivats med de olika programmen för tredje länder (Asia-Invest, Meda, Al-Invest).

Samtidigt som kommissionen erkänner värdet med Interprise-programmet planerar den att i framtiden inte stödja projektet finansiellt och anmodar deltagarna, inklusive medlemsstaterna, att utforska möjligheter att fortsätta dessa åtgärder i egen regi.

10.2.2. Gränsöverskridande legotillverkning

Legotillverkning blir en allt viktigare konkurrensfaktor för industrin i EU. Fler och fler större företag lägger ut delar av sin tillverkning på entreprenad för att minska omfattningen av sin verksamhet och inrikta sig på sin kärnverksamhet. Detta öppnar möjligheter för underleverantörer och kan bidra till att stimulera tillväxt och sysselsättning i företag runt om i unionen.

Kommissionen avser att främja skapandet av en europeisk underleverantörsmarknad, internationaliseringen av europeisk legotillverkning och förstärkningen av dess konkurrenskraft i den globala ekonomin. Hittills har initiativet genomförts inom ramen för det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag. Gemensamma initiativ har också utarbetats tillsammans med andra avdelningar inom kommissionen.

Det nuvarande arbetsprogrammet för legotillverkning som genomförts sedan 1992 har utvärderats noggrant och blev föremål för samråd med gemenskapens underleverantörssammanslutningar under det andra forumet för europeiska underleverantörer som ägde rum i Graz, Österrike, i oktober 1998. Under forum i Graz betonades behovet av fortlöpande och förbättrade insatser för att stödja gemenskapens legotillverkning på gemenskapsnivå och andra nivåer. Samtidigt underströks att underleverantörer står inför nya utmaningar som troligtvis kommer att förändra synen på legotillverkning och den roll som underleverantörer spelar inom försörjningskedjan.

Som en följd av den ansökningsomgång för projekt på området för legotillverkning, utläggning på underleverantörer och förvaltning av försörjningskedjan, som lanserades 1999 [217], genomförs tio projekt på följande sex områden: utvecklingscentra för legotillverkning, benchmarking, gruppering och nätverk, integrerad leverantörsutbildning, internationalisering av gemenskapens underleverantörer och spridande av bästa metoder.

[217] EGT C 245, 28.8.1999, s. 31.

Dessutom inleddes i augusti 2000 en anbudsinfordransomgång för att undersöka hur det juridiska klimatet påverkar förhållandena mellan företag och underleverantörer i tre länder i Central- och Östeuropa (Polen, Tjeckiska republiken och Rumänien) [218]. I samarbete med Eurostat har kommissionen också inlett en anbudsinfordransomgång för att införa en statistisk definition för legotillverkning inom byggnadssektorn som gäller för hela gemenskapen. Andra verksamheter innefattar skapande av en övergripande webbsida om gemenskapsinitiativ på området för legotillverkning [219].

[218] EGT S 149, 5.8.2000.

[219] http://europa.eu.int/comm/enterprise/entrepreneurship/supply/subcontracting.htm.

Ibex: Internationella upphandlingsmässor

Begreppet Ibex lanserades och provades inom företagspolitiken för att prova modellen för de möten mellan företag som anordnades för att möta de stora företagens efterfrågan på utveckling av nya partnerskap inom industrin (upphandlingsmässor). Detta begrepp övertogs därefter inom regionalpolitiken inom gemenskapsinitiativet för små och medelstora företag för att stödja Ibex-mässor i mindre gynnade områden.

Ibex-programmet anordnar planerade möten mellan storföretag och små och medelstora företag på internationell nivå och inriktas på de behov som tydligt angivits av storföretagens och små och medelstora företags särskilda förmåga att tillgodose dem. Dessa kontakter mellan företag, som riktas till en särskild strategisk sektor (motorindustrin, jordbruk/livsmedel, textil eller trä) avser att (a) bistå storföretag i deras internationella sökande efter små och medelstora företag som partnerföretag för särskilda samarbetsbehov och (b) främja förbindelser mellan storföretag och små och medelstora företag genom att erbjuda små och medelstora företag möjligheter till direkta kontakter med de storföretag, som är intresserade av deras produkter och tjänster eller deras kunskaper. Ibex-mässorna utnyttjar maximalt den kvalitet och de fördelar som det innebär att föra samman små och medelstora företag med storföretag och erbjuder deltagarna såväl tids- som kostnadsbesparingar jämfört med traditionella underleverantörsmässor.

Inom ramen för näringslivspolitiken stödde kommissionen följande fem Ibex under 1998 och 1999:

- Vibex i Göteborg i mars 1998 (fordonsindustrin), där 46 köpare sammanträffade med 196 underleverantörer inom ramen för 2 200 möten.

- Aeromart i Toulouse i december 1998 (flygindustrisektorn), där 111 köpare sammanträffade med 213 leverantörer i 5 500 möten.

- Satcar i Clermont Ferrand i juni 1999 (motorindustrin), där 85 köpare sammanträffade med 87 leverantörer i 4 500 möten.

- Citext i Troyes i juni 1999 (textilindustrin), där 105 köpare sammanträffade med 92 leverantörer i 3 000 möten, och

- Ibex-Tampere (metallindustrin) hölls i Tampere i september 1999.

Liksom fallet är med Interprise anser inte kommissionen att den skall fortsätta att finansiellt stödja anordnandet av Ibex även om modellen anses vara bra, eftersom detta är ett initiativ som snarare bör handhas av den privata sektorn.

11. Stöd till företagaranda och till målgrupper

11.1 Hantverksföretag, småföretag och mikroföretag

Sektorns potential och behov

Företag som inte har några anställda alls (egenföretagare) och mikroföretag med 1-9 anställda utgör 93 % av samtliga gemenskapsföretag och står för 1/3 av den totala sysselsättningen [220]. Enligt senast tillgängliga siffror [221] uppvisade mycket små företag (1-9 anställda) den största ökningen under 1997 inom hela ekonomin och inom alla sektorer med en allmän tillväxt på 5,5 %. När det gäller sysselsättningsskapande uppvisade detta slags företag den största ökningen inom EU med en allmän tillväxt på mer än 1 %. Antalet företag utan anställda minskade däremot med 0,8 %, vilket följaktligen ledde till en allmän minskning med mer än 1 % i antalet arbetstillfällen. Småföretag bidrar till nya arbetstillfällen i högre proportion än andra företag och sysselsätter fler kvinnor och ungdomar.

[220] Eurostat, Företag i Europa, 5:e rapporten s. 90-113.

[221] Eurostat, Statistics in focus, Industry, Trade and Services, Theme 4, 11/2000, juli 2000.

Målgrupper av företagare (t. ex. ungdomar, kvinnor, minoriteter) är främst småföretag. Insatser för dessa målgrupper syftar till att främja deras tillträde till det ekonomiska livet och skräddarsydda stödtjänster.

Affärsmiljön för småföretag och hantverksföretag förändras snabbt. Denna sektor står inför särskilda svårigheter när det gäller att internationalisera, få tillgång till extern rådgivning och innovation, ny teknik, regional sammanhållning, och erhålla och öka kunskaper och få insikter om marknaden. Å andra sidan har sektorn också strategiskt starka sidor: flexibilitet när den ekonomiska cykeln fluktuerar, stark sysselsättningspotential (främst i tjänstesektorn), lokal ekonomisk dynamik, integrering av särskilda målgrupper som påverkas av arbetslöshet som ungdomar och kvinnor i det ekonomiska livet och på arbetsmarknaden.

Initiativen för hantverkssektorn, småföretag och målgrupper inom det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag innefattar pilotprojekt, studier, konferenser och seminarier. De har två syften: att identifiera, föregripa och fylla de särskilda behov som småföretag och hantverksföretag liksom målgrupper har, samt att identifiera problem och framgångsrika erfarenheter i syfte att främja politiska åtgärder för dessa särskilda ekonomiska sektorer och aktörer.

Åtgärdens bakgrund

År 1997 föreslog Europaparlamentet att en särskild budgetpost skulle inrättas (B5-3201 [222]) för att stödja insatser inom ramen för det Tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag, och i synnerhet för att bistå de minsta företagen med särskild betoning på kvinnliga företagare och medhjälpande makar/makor.

[222] EGT, 14.2.1997.

Europaparlamentet antog dessutom i juni 1998 rapporten "De kooperativa företagens roll för ökande antal arbetstillfällen för kvinnor" som utarbetats av utskottet för kvinnors rättigheter.

De tre gemenskapskonferenser för hantverksföretag och småföretag som anordnades 1990 (Avignon), 1994 (Berlin) och 1997 (Milano), har visat att småföretagens särskilda behov kräver särskilda insatser.

I det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag (1997-2000) har hänsyn tagits till de många olika slags små och medelstora företag som finns. Programmet bygger på rekommendationer från konferensen i Berlin 1994 [223] där behovet av att inrikta politiska åtgärder på mikroföretag och småföretag liksom på särskilda grupper av företagare (ungdomar, kvinnor och minoriteter) betonades.

[223] KOM(1995) 502, 26.10.1995: "Hantverksindustrin och småföretagen, centrala för tillväxt och sysselsättning i Europa. Resultat av den andra europeiska konferensen om hantverksindustrin och småföretagen som hölls i Berlin, 26 och 27 september 1994, uppföljningsåtgärder och rekommendationer till medlemsstaterna ".

Sammanfattning av de viktigaste insatserna sedan 1997.

Inom det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag har drygt 10 miljoner euro hittills utnyttjats för att stödja pilotprojekt, konferenser och studier. Insatser utformas för att förbättra företagsmiljön för hantverksföretag och småföretag, för att främja entreprenörskap och förbättra företagares ledningsförmåga. Särskild uppmärksamhet ägnades kvinnliga företagare, medhjälpande makar och makor (företagare som hjälper sin maka/make vid driften av ett företag), unga företagare och företagare från missgynnade minoriteter.

Inriktningen har legat på att stimulera tillgång till finansiering och kredit, stödja småföretag i missgynnade regioner, internationalisera småföretag, stärka konkurrenskraften, förbättra tillträdet till forskning, innovation och utbildning, främja entreprenörskap och stimulera ett större hänsynstagande till miljön.

Uppföljning av konferensen i Milano1997

Den tredje europeiska konferens för hantverksföretag och småföretag som hölls i november 1997 i Milano lockade 2 000 deltagare från 32 länder inklusive ministrar från 7 medlemsstater. Konferensen förbereddes genom 11 förkonferenser vid vilka viktiga frågor som påverkar sektorn togs upp (se 1998 års rapport).

I slutsatserna från konferensen angavs följande prioriterade områden:

* Att främja småföretags och hantverksföretags framgång genom att skapa ett klimat som är gynnsamt för deras utveckling.

* Att främja framväxt och utveckling av en europeisk småföretagarkultur.

* Att säkerställa att särdragen inom sektorn för småföretag och hantverksföretag beaktas redan på planeringsstadiet när nationella åtgärder och gemenskapsåtgärder eller politik på de ekonomipolitiska och socialpolitiska områdena utformas, i synnerhet genom samråd och förhandling på alla nivåer.

* Att uppmuntra småföretag och hantverksföretag och deras företrädare att engagera sig i processer för utbyte och samarbete, såväl inom gemenskapen som med icke-medlemsstater.

* Att öka småföretags och hantverksföretags konkurrenskraft och innovationsförmåga.

Efter konferensen bildades "uppföljningsgruppen till Milanokonferensen" för att föra samman företrädare för sektorn och kommissionens tjänstemän för att genomföra slutsatserna från Milanokonferensen. En tabell för att övervaka framstegen offentliggjordes första gången i december 1998 [224].

[224] http://europa.eu.int/comm/enterprise/entrepreneurship/craft/craft-third-confrence/thirdconference.htm.

Pilotprojekt, studier och seminarier

Efter en första förslagsinbjudan 1996 [225], som syftade till att stödja transnationellt samarbete mellan hantverksföretag och småföretag, publicerades en andra förslagsinbjudan 1997 [226]. Syftet var att främja transnationellt samarbete, gemensam medverkan av hantverksföretag och småföretag i handelsmässor och utställningar, stimulera en europeisk företagskultur och företagaranda, finansiering och tillgång till kredit, yrkesutbildning för hantverkare och dem som etablerar småföretag, tillträde till information och tjänster genom datatillämpningar och utbildning av euro-rådgivare. Tjugotvå projekt som omfattar samtliga 15 medlemsstater jämte två länder från Östeuropa och Nordafrika valdes ut. Nedan lämnas några exempel.

[225] EGT C 232, 10.8.1996, s. 31.

[226] EGT C 117, 15.4.1997, s. 17.

Att främja unga företagare och kvinnliga företagare i hantverkssektorn och i mikroföretag (497 515 euro). Projektet syftar till att skapa 5 stödcentra: 4 i Grekland (Aten, Larissa, Ioannina, Thessaloniki) och 1 i Italien (Bologna) som är specialiserade på stödtjänster till unga företagare och kvinnliga företagare. Målet är att stimulera företagandet och att tillsammans med lokala och regionala myndigheter utveckla ett finansiellt instrument anpassat till särskilda målgrupper. Varje stödcentrum förväntar att 60 företag skapas vilka skall övervakas under tre år.

Att öka medvetenheten om möjligheterna inom småföretag och hantverksföretag (265 130 euro). Syftet är att stärka ungdomars och kvinnors roll inom hantverkssektorn och sektorn för småföretag och att i Danmark och Sverige stimulera samspel mellan utbildningssystemet och hantverks- och småföretagssektorn. Projektet kommer att sträva efter att upprätta en tydlig organisation inom varje utbildningsinstitution i syfte att främja företagarandan.

Inom ramen för en allmän ansökningsomgång som lanserades 1998 [227] och som avsåg utbildning och tillhörande stödtjänster till små och medelstora företag, återfinns under punkt 10 en anmodan att lämna in förslag till en informationskampanj riktad till studerande på högstadium och gymnasium för att bidra till att öka medvetenheten om och intresset för karriärer som entreprenörer, och undvika missförstånd och förutfattade åsikter om företagande bland föräldrar och lärare. Utvalda projekt kommer att vara slutförda mellan december 2000 och juni 2001.

[227] EGT C 263, 20.8.1998, s. 13. Denna ansökningsomgång är öppen till den 30 juni 2000 med tidsfrister för inlämnande av förslag var sjätte månad.

Övervakning och andra uppföljningsåtgärder

Under 1999 inriktades åtgärderna på att befästa och övervaka projekt som valts ut under förslagsinbjudan 1996, 1997 och 1998. En utvärdering som inleddes 1999 om de projekt som finansierats inom det 2:a fleråriga programmet (1993-1996) finns nu tillgänglig. En broschyr gavs ut för att informera nationella, regionala och lokala myndigheter liksom företagsorganisationer och företagare om de projekt som hade valts ut för småföretag och hantverksföretag. Såväl utvärderingen som broschyren finns på Internet [228].

[228] http://europa.eu.int/comm/enterprise/entrepreneurship/craft.htm.

Därutöver inleddes 1999 följande tre studier [229] och resultaten av dem bör kunna läggas fram inom kort:

[229] Anbudsinfordran publicerad i EGT S 137, 18.7.1998.

* En studie om unga företagare, kvinnliga företagare och medhjälpande makar och makor liksom företagare från etniska minoriteter för att granska vad som särskilt utmärker varje målgrupp och de hinder de står inför när det gäller att etablera och upprätthålla en framgångsrik affärsrörelse. I studien framläggs också ett antal exempel på företagare som tillhör dessa målgrupper. Studien har redan offentliggjorts och finns på adressen: http://europa.eu.int./comm/enterprise/entrepreneurship/craft/craft-studies/entrepreneurs-young-women-minorities.htm.

* En studie som syftar till att finna organisationer (nätverk) och metoder för överföring av kunskaper i sektorn för sällsynta hantverksyrken.

* En studie som är inriktad på att skapa ett gemenskapsnät av arrangörer av internationella mässor för småföretag och hantverksföretag.

Tre seminarier om lokal utveckling

Som ett gemensamt initiativ mellan kommissionen, regionkommittén och lokala myndigheter anordnades 1999 tre seminarier (Gijon den 18-19 mars, Bayreuth 22-23 april, Kemi, Finland 23-24 juni) för att stimulera lokala och regionala myndigheter att främja företagande och tillhandahålla en plattform för utbyte av bästa metoder. Syftet var att fastställa europeisk benchmarking för bästa metoder som ett sätt att främja entreprenörskap och integrering av ny teknik i utbildningssystemen, att identifiera småföretagens och hantverksföretagens behov i Central- och Östeuropa, att underlätta anpassningsprocessen och bedöma de nya möjligheter som globaliseringen innebär för lokalt baserade företag. Slutsatserna lades fram vid det forum för små och medelstora företag som anordnades 25-26 september 1999 under det finska ordförandeskapet.

Insamling av statistik om hantverksrelaterad verksamhet

Hittills har det inte funnits någon gemensam europeisk definition av hantverk. Detta gör det svårt att identifiera hantverksverksamhet. Därför inleddes nyligen åtgärder för att i befintliga databaser i gemenskapen definiera verksamhet av hantverksbaserat slag för att göra det möjligt för Eurostat att ge ut en skrift om hantverksverksamhet i EU. Detta kommer att göra det möjligt att utveckla en metod för att i framtiden definiera hantverksrelaterad verksamhet.

Enterprises Electronic Networking: Screen

Screen (elektroniskt nätverksarbete för småföretag och hantverksföretag) som är ett gemenskapsregister över webb-tjänster håller på att ställas samman som en stödtjänst för småföretag. Syftet är att samordna utvecklingen av europeiska webbtjänster för småföretag och hantverksföretag och att samla in och sprida exempel på bästa metoder via ett nät av intresserade parter. En selektiv anbudsinfordran för informationsåtgärder lanserades via nätverket EIC den 27 maj 1999.

Höja medvetenheten om företagande

Verksamhet för att ge publicitet åt och höja medvetenheten om företagande har genomförts för att ge sektorn ett högt anseende och övervinna fördomar om företagande. Priset till duktiga unga företagare [230] lanserades 1999 i de 15 medlemsstaterna som en viktig insats för att höja medvetenheten och den slutliga ceremonin för utdelning av de europeiska prisen för företagande ägde rum i Paris i juni 2000.

[230] http://www.jee.org.

Skräddarsydda stödtjänster för småföretag

Kommande politiska åtgärder kommer att betona tillhandahållandet av skräddarsydda stödtjänster för småföretag och mikroföretag.

11.2. Kvinnliga företagare och medhjälpande makar och makor

Av de 18 miljoner små och medelstora företag som finns i medlemsstaterna drivs 20-30 % av kvinnor. En tredjedel av samtliga nya företag etableras av kvinnor. Med hänsyn till att över 70 % av de nya arbetstillfällena skapas i små och medelstora företag, är kvinnors bidrag till skapandet av nya arbetstillfällen i gemenskapen 21 %. Ändå möter kvinnor fortfarande stora hinder för företagsverksamhet jämfört med män, och som exempel kan följande nämnas:

* Krav på orimliga färdigheter under företagets etableringsfas.

* Svårigheter att förena familje- och arbetsliv.

* Svårigheter att få tillgång till lån. Banker och andra finansieringsorgan ger inte kvinnliga företagare stort erkännande.

Om gemenskapen till fullo skall kunna dra nytta av kvinnors potential att skapa arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt, måste beslutsfattare på lokal, nationell och gemenskapsnivå komma överens om åtgärder för att garantera bästa möjliga ramar för att stödja kvinnliga företagare.

I 1999 års riktlinjer för sysselsättningen uppmanades medlemsstaterna för första gången uttryckligen att införliva jämlikhetsaspekten med de tre första pelarna inom sysselsättningsstrategin, inklusive den som gäller företagande. De flesta medlemsstater har inlett särskilda åtgärder för att uppmuntra kvinnor att bli företagare och exempel på detta är stimulans av etableringsråd för kvinnor i Österrike och Sverige och åtgärden "Kvinnor på nätet" i Tyskland.

Kommissionen har uppmuntrat inrättandet av ett egenfinansierat nät (Wes) uppbyggt av tjänstemän från offentliga myndigheter som ansvarar för kvinnligt företagande och som kan fungera som officiell samtalspartner för gemenskapens institutioner.

Genom sina olika program och sin politik har kommissionen åtagit sig att stimulera kvinnligt företagande som en del av integreringen av jämställdhetsperspektivet i all politik. I rutorna nedan ges några exempel på gemenskapsinitiativ på detta område.

Gemenskapsinitiativet Employment-NOW [231]

[231] http://europa.eu.int/comm/employment_social/equal/index.cfm.

Gemenskapsinitiativet Employment-Now (1994-1999) som har en budget på nästan 1 miljard euro är utan jämförelse det största programmet i gemenskapen för att utarbeta, prova och genomföra nya idéer som rör kvinnors utbildning och sysselsättning. 1 750 projekt över hela Europa ha utvecklat nya sätt att förbättra anställningssituationen för kvinnor. Mer än hälften av projekten tar upp någon aspekt av företagsbildande.

* Fasen innan företaget etableras: åtgärder för att förbereda kvinnor på att etablera företag, varvid dessa åtgärder avses utmynna i en konkret företagsplan.

Projektet Centros Vivem som utvecklats av Kvinnoinstitutet erbjuder en specialiserad tjänst i var och en av de åtta provinserna i Andalusien. Sammanlagt 1 344 kvinnor har följt modellen för egenanställning vilket lett till etablerandet av 246 företag, medan 302 kvinnor följt kursen om företagande och etablerat 60 företag och 825 kvinnor slutligen har deltagit i seminarier om bokföring, marknadsföring eller beslutsfattande som enskilt stöd.

* Under inledningsfasen: stöd från konsolidering till dess att företagsplanen faktiskt inleds.

Det grekiska projektet DataWeb omfattar en företagskuvös som riktar sig till kvinnor som håller på att etablera ett företag. Företagskuvösen ger tillträde till information, inklusive databaser. Företagskuvösen spelar också en viktig roll för att underlätta kontakter mellan de kvinnliga företagarna och relevanta organ för företagsutveckling..

* Efter det att förtaget etablerats: strategier för konsolidering och tillväxt.

Det svenska projektet syftar till att stimulera kvinnligt företagande, särskilt kvinnliga företagares exportpotential. Det riktar sig till yrkesverksamma kvinnor som redan har etablerat och driver förtag och inbjuder till en rad informationsmöten i de tre städer som deltar I projektet.

Under 1997 inrättade kommissionen och medlemsstaterna ett tematiskt nät där kvinnor som etablerar företag och kvinnliga företagare ingår. 21 framgångsrika Now-projekt som företrädde samtliga medlemsstater valdes ut för fallstudier. I april 1999 sammanfördes de för att jämföra sina resultat och den effekt som utveckling av politik för kvinnligt företagande fått i deras regioner och länder. Dessa 21 projekt har bidragit till att mer än 800 nya företag har etablerats.

Gemenskapsinitiativet Leader (se denna punkt i avsnittet om regionalpolitik) har underlättat kvinnors utveckling av mikroföretag inom områden som landsbygdsturism, tillverkning av typiska regionala produkter samt inom hantverkssektorn.

Gemenskapens fjärde handlingsprogram för lika möjligheter [232]

[232] http://europa.eu.int/comm/employment_social/equ_opp/index_en.htm.

Gemenskapens handlingsprogram för lika möjligheter för kvinnor och män (1996-2000, 30 miljoner euro) stöder projekt inriktade på innovativ företagsverksamhet och på kvinnliga företagares tillgång till lån. Projekten offentliggörs på webben.

Ett projekt som drivs av Credito Italiano Bank med partner i Förenade kungariket, Belgien och Portugal, utvecklar särskilda möjligheter för kvinnliga företagare som en uppföljning av en undersökning om kvinnors behov av finansiella instrument som leasing, projektfinansiering och elektroniska banktjänster.

Verksamhet inom det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag (1997-2000)

I den ansökningsomgång som lanserades 1997 [233] ingick bland annat åtgärder som avsåg företag som etablerats av kvinnor. Av de 400 projekt som lämnades in, valdes 20 ut och 5 av dessa avsåg kvinnliga företagare.

[233] EGT C 117, 15.4.1997, s. 17.

Dessa 5 projekt inriktar sig särskilt på att främja kvinnligt företagande på följande områden [234]:

[234] Projekten presenteras på: http://europa.eu.int/comm/enterprise/entrepreneurship/craft/craft-women/women.htm.

* Att stimulera kvinnliga företagare att i högre grad utnyttja elektroniska nätverk

Kvinnliga företagares elektroniska nätverk (339 319 euro): Syftet är att öka antalet kvinnliga företagare som använder informations- och kommunikationsteknik för att få tillgång till information och som deltar i elektroniska nät. Detta bör hjälpa dem att göra företagen effektivare och stärka deras deltagande i den inre marknaden.

* Att upprätta ett europeiskt nätverk av företagsrådgivare som kan tillhandahålla utbildning och information om alla aspekter av företagsledning, och särskilt om gemenskapens åtgärder som påverkar småföretag, till kvinnliga företagare.

* Att skapa ett nätverk av stödcentra för kvinnliga företagare och unga företagare.

* Att stärka kvinnors och ungdomars roll inom hantverks- och småföretagssektorn genom att inom utvalda utbildningsinstitutioner främja företagande.

* Att utveckla ett nät av resurscentra där erfaret företagsfolk kan fungera som "mentorer" för kvinnliga företagare och där särskilda problem med anknytning till denna sektor kan tas upp.

Därtill lanserades som en del av 1998 års ansökningsomgång för utbildning och därtill hörande tjänster till små och medelstora företag, en pilotåtgärd för att "främja utveckling eller spridande av erkända yrkesutbildningskurser för medhjälpande makar/makor. Fyra projekt valdes ut.

12. Tilltråde till forskning och teknisk utveckling

EU:s politik för forskning och teknisk utveckling (FoTU) genomförs inom fleråriga ramprogram som utgör ett sammanhängande instrument som omfattar samtliga gemenskapsfinansierade FoU-verksamheter. Gemenskapens 4:e ramprogram för FoTU omfattade perioden 1994-1998 medan det nuvarande 5:e ramprogrammet omfattar perioden 1998-2002. De tre främsta målen för EU:s FoU-program är att främja den europeiska industrins konkurrenskraft, att höja livskvaliteten i Europa och att stödja annan gemenskapspolitik.

Ramprogrammen samlar partner som företag, universitet och forskningscentra från olika länder, och skapar förbindelser mellan olika nationella företag och forskningssamfund. Deras främsta stödinstrument är projekt med delad kostnad där gemenskapen finansiellt stöder konsortier som samlar partner från olika medlemsstater och associerade stater [235].

[235] Efter undertecknande av associationsavtalen kan organisationer från 16 icke-medlemsstater i EU nu delta fullt ut. För mer information om samtliga länder associerade till gemenskapens FoTU-politik var god se: http://www.cordis.lu/fp5/src/3rdcountries.htm.

12.1. Europeiska FoU-program: verktyg för innovation och internationalisering

Gemenskapens ramprogram för FoTU är ett utmärkt instrument som kan hjälpa många små och medelstora företag att angripa de utmaningar som de möter. Det rör sig bland annat om ökad konkurrens som beror på slutförandet av gemenskapens inre marknad och den allt större efterfrågan från större företag för vilka de ofta arbetar som underleverantörer. För att möta dessa utmaningar och för att förbli konkurrenskraftiga, måste små och medelstora företag konstant vara nyskapande. Bland annat innebär det att inom företaget utveckla ny teknik eller få tillgång till denna teknik. Därutöver både vill och måste många små och medelstora företag bli mer internationella när det gäller att söka nya marknader och affärsmöjligheter. Gemenskapens FoU-projekt är utmärkta instrument för att nå båda dessa mål.

När små och medelstora företags behov av och förmåga till forskning skall tillgodoses måste man dock indela små och medelstora företag i tre olika typer [236]. Genom att använda databasen över små och medelstora företag och gemenskapens innovationsundersökning som handhas av Eurostat har det blivit möjligt att bedöma hur dessa tre typer fördelar sig bland de 2,5 miljoner små och medelstora företag från industri- eller forskningsintensiva tjänstesektorer (information och kommunikation, forskning, maskinteknik och provning) som tillsammans står för drygt 90 % av forskningsverksamheten i EU:s 15 medlemsstater. Följande fördelning konstaterades:

[236] Utvärderingsstudie av kooperativ/kollektiv forskning för små och medelstora företag på europeisk nivå med särskild hänvisning till i Brite-EuRam II programmet, EG, 1994

Företag som utvecklar teknik (3-5 %)

Endast 3-5 % av dessa 2,5 miljoner små och medelstora företag, dvs. 60 000-100 000 små och medelstora företag, är företag med stor forskningskapacitet som utvecklar ny teknik och marknadsför den eller säljer produkter som innehåller denna teknik. De är vanligtvis små, nya företag i högteknologisektorer. Många är avknoppningar från universitet och återfinns ofta i FoTU-tjänstesektorn. De eftersträvar långsiktiga resultat och investerar därför betydande belopp i forskning. De lanserar ofta tekniskt förbättrade produkter eller tjänster, och deltar gärna i multinationella forskningsprojekt. Ett stort antal av dessa företag deltar i gemenskapsfinansierade forskningsprojekt. De kan dock behöva stöd för att kunna konkurrera på jämlik fot med större företag när de utarbetar förslag.

Företag som är ledande teknikanvändare (10-15 %)

Mellan 200 000 och 300 000 europeiska små och medelstora företag tillhör denna kategori. De är vanligen mer än 10 år gamla och investerar mycket mindre i forskning än vad teknikutvecklarna gör. De kommer från såväl tillverknings- som tjänstesektorerna.

Dessa små och medelstora företag kan uppge behov av FoTU men har ofta mycket begränsad eller ingen egen kapacitet för FoTU och lägger därför ofta ut den forskning som krävs på underleverantörer. De spelar dock en avgörande roll för att sprida och anpassa teknisk innovation till genomsnittliga eller lågtekniska företag. När framgångsrikt genomförande av en teknik som ger ett litet eller medelstort företag en konkurrensfördel studeras, kan andra små och medelstora företag från samma sektor lockas att skaffa sig tillgång till denna teknik och därigenom bidra till att sprida den tekniska förbättringen. Även om många av dessa små och medelstora företag kan finna relevanta lösningar på nationell/regional nivå, kräver ett ökande antal av dem lösningar eller teknik som ingen nationell partner kan tillhandahålla helt och hållet och därför ofta leder dem till gemenskapens Craft-projekt.

Företag som är teknikutnyttjare - efterföljare (80-85 %)

Det stora flertalet av gemenskapens små och medelstora företag har endast intresse av den slutliga FoTU-produkten. De förbättrar vanligen sin teknikbas genom köp av utrustning eller material och utbildning av sin personal. De tenderar att finnas i mer traditionella sektorer, vara äldre och investera mindre i FoTU. De har föga eller inget behov av att genomföra FoTU-verksamhet och investerar inte hårt förvärvad likviditet i riskabla FoTU-projekt som endast ger avkastning på lång sikt. De tenderar att söka resultat på kort sikt och kan endast återfinnas i gemenskapens FoTU-projekt i mindre antal och agerar som partner för slutanvändning snarare än som ledare.

12.2. Särskilda åtgärder för små och medelstora företag i det fjärde ramprogrammet för forskning

Gemenskapens ramprogram för FoTU erbjuder möjlighet för såväl företag som utvecklar teknik som företag som är ledande teknikanvändare att införliva forskningsåtgärder utförda av små och medelstora företag och särskilda instrument för små och medelstora företag.

Forskning utförd av små och medelstora företag

Sedan gemenskapen inledde sin FoTU-politik 1982 har små och medelstora företag med kapacitet för forskning, typiska teknikutvecklare, deltagit i forskningsprojekt med delad finansiering, som är det traditionella projektformatet i gemenskapens FoTU-program. I dessa projekt medverkar olika slags organisationer, små och större företag, universitet och forskningcentra i samarbete för att utföra banbrytande forskningsverksamhet.

Forskning för små och medelstora företag

För att tillgodose de särskilda behov som de ledande teknikanvändarna har, utvecklades ett system vid namn Craft (kooperativa forskningsprojekt för teknik). Genom detta system kan grupper av små och medelstora företag med gemensamma forskningsbehov men otillräcklig eller ingen egen FoTU-kapacitet lägga ut den forskning som krävs på en tredje part.

Särskilda åtgärder för små och medelstora företag

Craft-systemet är en del av de mer omfattande särskilda åtgärderna för små och medelstora företag och omfattar två huvudinstrument för små och medelstora företag:

1. Förstudiebidrag (Exploratory Awards, EA) gör det möjligt för små och medelstora företag att övervinna problem när de utarbetar förslag. Två små och medelstora företag från olika medlemsstater som finner ett gemensamt intressant FoTU-projekt kan på grundval av en kort förslagsskiss, erhålla finansiering (75 % av de totala kostnaderna) för att utarbeta ett fullständigt förslag. Den första fasen är valfri (dvs. förslagsställarna kan inlämna kompletta förslag direkt) och bör inte pågå längre 12 månader. Den kan omfatta definition av projekt, sökande efter partner, kontroll av om idén är helt ny eller bedömning av den ekonomiska effekten av projektet om det kröns med framgång. Detta instrument har gjort det möjligt för små och medelstora företag, både med och utan FoTU-förmåga, att på ett bättre sätt konkurrera med större företag och forskningsorganisationer när de besvarar förslagsinfordran.

2. Kooperativa forskningsprojekt (Craft-projekt) riktar sig till företag som är ledande teknikutnyttjare och gör det möjligt för dem att engagera tredje parter (universitet, forskningscentra eller industripartner, kallade FoTU-utövare) för att genomföra forskning på deras vägnar. FoTU-utövarna kommer att vara underleverantörer, få betalt till 100 % för den forskning som genomförs, medan resultaten kommer att ägas helt och hållet av små och medelstora företag. Kommissionen delar forskningskostnaderna med de små och medelstora företagen genom att finansiera 50 % av de totala kostnaderna.

Förutom de ovannämnda särskilda instrumenten för små och medelstora företag genomfördes andra initiativ för att ytterligare underlätta små och medelstora företags medverkan i 4:e ramprogrammet, enligt följande:

Ett nätverk av nationella kontaktpunkter för Craft som lämnar information och stöd

För att delta i gemenskapens FoTU-program krävs att minst två utländska partner sluter sig samman för att lämna ett förslag. För att hjälpa små och medelstora företag med denna ytterst viktiga del och förse dem med information har ett nät av kontaktpunkter för Craft inrättats. Samtliga medlemsstater och associerade stater ombads att föreslå organisationer med lämpliga resurser och färdigheter för att bilda ett nät som kunde säkerställa relevant tematisk och geografisk täckning av varje stat. Dessa organisationer informerar och bistår små och medelstora företag i sökandet efter partner eller vid förberedandet av förslag. Små och medelstora företag som är intresserade av att lämna in ett projekt kan också söka en partner genom att använda den "intresseanmälan" som finns tillgänglig på den webb-baserade databasen Cordis, "RTD Partner".

Sammanlagt informerade Crafts kontaktpunkter ca 500 000 små och medelstora företag om de särskilda åtgärderna för små och medelstora företag, besvarade ca 60 000 ansökningar och bistod ca 20 000 små och medelstora företag med att förbereda förslag för deltagande. Det bedöms att 25 % av de små och medelstora företag som slutligen lämnade in ett förslag inom det fjärde ramprogrammet mottagit stöd från en nationell kontaktpunkt.

Därutöver har andra europeiska förmedlare som Euro Info Centres (EICs) lämnat information till små och medelstora företag i sin kapacitet av "first stop shop" liksom nätverket för teknikförmedlingscentra. De har utbildats för att lämna en första information och höja medvetenheten om åtgärder för små och medelstora företag samt uppmuntrats att samarbeta med medlemmar i Craft-nätverket för att ömsesidigt vägleda intresserade små och medelstora företag.

Multinationella informations- och stödinsatser

Erfarenheten har visat att systematiska multinationella informations- och stödinsatser riktade till små och medelstora företag inom ett eller flera forskningsområden/industrisektorer underlättar inrättandet av transnationella partnerskap och är ett effektivt sätt att främja små och medelstora företags deltagande. Sådana åtgärder omfattar fyra steg (inspirerade av den metod som utvecklats inom Euromanagement-systemet [237]): spridande av information om de särskilda åtgärderna för små och medelstora företag, teknikgranskning av små och medelstora företag, förmedling av resultaten av "intresseanmälan" för att bilda transnationella konsortier och stöd för att utforma projektförslag.

[237] Detta pilotsystem utformades av enheten för näringslivspolitik för att hjälpa små och medelstora företag att delta i FoTU-program.

Inom det fjärde ramprogrammet har tre stora multinationella informations- och stödinsatser (som sammanlagt mottar 5 miljoner euro i gemenskapsfinansiering) erhållit stöd av kommissionen. De avsåg privata konsulter specialiserade på granskning av små och medelstora företags teknikbehov (Euromanagement II), medlemmar i nätverket av nationella kontaktpunkter för Craft och europeiska industrifederationer (Cecimo, Orgalime, Fefac...). Ytterligare insatser lanserades genom de olika program som genomförde de särskilda åtgärderna för små och medelstora företag och som främst berörde de nationella kontaktpunkterna, men också teknikförmedlingscentra, Euro Info Centres och andra förmedlande organ.

Dessa åtgärder uppgick sammanlagt till ca 10 miljoner euro i gemenskapsfinansiering som nästan alltid motsvarades av finansiering från deltagarna till en sammanlagd kostnad på 18 miljoner euro. Inom ramen för dessa åtgärder under det fjärde ramprogrammet informerades ca 150 000 små och medelstora företag, varav 7 000 granskades, främst nykomlingar i gemenskapens FoTU-program, och de bidrog med ca 30-40 % av samtliga de förslag som lämnades inom ramen för det särskilda programmet för små och medelstora företag inom det fjärde ramprogrammet. Totalt anordnades över 25 workshops och förmedlingsevenemang som gav de resultat som var avgörande för att möjliggöra för små och medelstora företag att bilda partnerskap.

För att hjälpa små och medelstora företag med förberedelserna för lansering av det femte ramprogrammet, inledde forskningsprogrammen på området för biovetenskap och industriteknik slutligen ca 45 ytterligare åtgärder under 1998.

En samordningsenhet för små och medelstora företag

En liten samordningsenhet för små och medelstora företag etablerades för att samordna ett harmoniserat genomförande av de särskilda åtgärderna för små och medelstora företag i samtliga 10 forskningsprogram och för att sköta sambandet med andra gemenskapsinstrument med anknytning till små och medelstora företag. Denna enhet utvecklades till en first-stop shop där samtliga förslag togs emot och behandlades. Ett enda informationspaket om de 10 programmen utarbetades och standardblanketter för anmälan tillhandhölls för samtliga program, varigenom inlämningsförfarandet förenklades. Den särskilda åtgärden för små och medelstora företag genomfördes genom öppna förslagsinfordringar med regelbundna utvärderingar varje kvartal. Genom den rationalisering av interna förvaltningsförfaranden som samordningsenheten för små och medelstora företag genomfört säkerställdes att samtliga förslagsställare inom den särskilda åtgärden för små och medelstora företag informerades om resultatet inom tre månader efter dessa utvärderingar.

Alla dessa ytterligare initiativ ligger i linje med kommissionens meddelande om det integrerade programmet för små och medelstora företag och rapporten från arbetsgruppen BEST där det sägs att system till förmån för små och medelstora företag kräver användarvänliga metoder för deltagandet liksom åtgärder för att informera och höja medvetenheten för att underlätta och främja små och medelstora företags deltagande.

12.3. Små och medelstora företags deltagande i EU:s FoTU-program

Mot bakgrund av den ökade inriktningen på små och medelstora företags medverkan i gemenskapens FoTU-program, uppdaterar enheten för små och medelstora företag och innovation inom generaldirektoratet för forskning regelbundet en rapport i detta ämne [238]. Efter de påpekanden som gjorts av revisionsrätten [239] granskades samtliga databaser om gemenskapens avtalsparter inom FoTU för att kontrollera uppgifterna om företagens storlek och art. Dessa databaser användes för att sammanställa rapporten.

[238] Fjärde ramprogrammet, små och medelstora företags deltagande, 1994-1998, Jfr. www.CORDIS.lu/sme/src/library.htm.

[239] Revisionsrättens årsrapport (1996), EGT C 348, 18.11.1997.

Innan ett avtal inom de särskilda åtgärderna för små och medelstora företag slöts kontrollerade en oberoende part de uppgifter som samtliga medverkande små och medelstora företag lämnat för att säkerställa att de uppfyllde den definition av små och medelstora företag som användes för det 4:e ramprogrammet [240] och därmed var berättigade att omfattas av dessa åtgärder.

[240] För tredje och fjärde ramprogrammet är ett litet eller medelstort företag ett företag som har färre än 500 anställda, har en årlig omsättning på högst 38 miljoner euro och inte ägs till mer än en tredjedel av en organisation som inte är ett litet eller medelstort företag om det inte är en finansiell investerare som en bank eller en riskkapitalinvesterare.

En annan av revisionsrättens kommentarer avsåg behovet av att kommissionen förbättrar övervakningen av Craft-projekt. En anbudsinfordran [241] har publicerats och organisationer valts ut för att bistå kommissionens tjänstemän i övervakningen av Craft-projekt.

[241] DG RTD/SME/97/02, EGT S 221, 13.11.1997.

12.3.1. Ökat deltagande av små och medelstora företag i EU:s FoTU-program

Sedan 1991 har små och medelstora företags medverkan i gemenskapens FoTU-program ökat betydligt. I tabellen nedan jämförs för varje forskningsområde antalet små och medelstora företag som deltagit i de två senaste ramprogrammen. Ytterligare information lämnas i den ovannämnda rapporten [242].

[242] Fjärde ramprogrammet, små och medelstora företags deltagande, 1994-1998, Jfr. www.CORDIS.lu/sme/src/library.htm.

Små och medelstora företags medverkan per projektslag i det tredje respektive fjärde ramprogrammet (antal små och medelstora företag som har undertecknat ett avtal)

>Plats för tabell>

Små och medelstora företags* medverkan i EU:s FoTU-program

>Plats för tabell>

SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAGS DELTAGANDE I FP 3-FP 4: VIKTIGASTE SLUTSATSER

* Mer än 14 500 små och medelstora företag har undertecknat forskningsavtal om delade kostnader inom ramen för det fjärde ramprogrammet. Detta är nästan tre gånger fler än under det tredje ramprogrammet. Den totala finansieringen till små och medelstora företag uppgår till över 1 400 miljoner euro (732 miljoner euro för det tredje ramprogrammet). Detta innebär att det fjärde ramprogrammet är det största gemenskapssystemet för direkt finansiering av små och medelstora företag.

* Små och medelstora företags andel av medverkan och finansiering har ökat inom det fjärde ramprogrammet (1994-1998) jämfört med det tredje ramprogrammet (1990-1994) och det andra ramprogrammet (1987-1991). De står för 28,5 % av hela deltagandet och mottog 20,5 % av all gemenskapsfinansiering. Små och medelstora företag står för 62 % av hela deltagandet från industrin.

* Avtal om FoTU-projekt med delad finansiering omfattar 7 900 små och medelstora företag och uppgår till 1 100 miljoner euro av gemenskapens finansiering. Dessa avtal är det största projektslaget inom det fjärde ramprogrammet, men andelen för de särskilda insatserna för små och medelstora företag har ökat från 10 % inom det tredje ramprogrammet till 23 % i det fjärde ramprogrammet när det gäller finansiering till små och medelstora företag.

* Andelen deltagande små och medelstora företag och finansieringen till små och medelstora företag inom det fjärde ramprogrammet har ökat för de flesta program jämfört med det tredje ramprogrammet. Små och medelstora företags deltagande är fortfarande främst inriktat på de industriella programmen som industri- och materialteknik samt informationsteknik, men de särskilda insatserna för små och medelstora företag har bidragit till att sprida små och medelstora företags deltagande jämnare, varvid t. ex. de små och medelstora företagens deltagande inom programmen för biovetenskaper har ökat från 1 % till 8 % och i program på miljöområdet från 2 % till 4 %.

* De små och medelstora företagen står för 69 % av samtliga samordnare av industriprojekt.

12.3.2. Särskilda insatser för små och medelstora företag: nykomlingar och breddat deltagande

De särskilda insatserna för små och medelstora företag (förstudiebidrag och Craft-projekt) stod för nästan hälften av de små och medelstora företagens medverkan i det fjärde ramprogrammet. Av tabellen nedan framgår att de flesta projekten lämnades in och valdes ut inom området för industri- och materialteknikprogrammet, men de särskilda insatserna för små och medelstora företag har ökat inom de andra program inom vilka hälften av förstudiebidragen och en tredjedel av Craft-projekten lämnades in.

Inlämnade och utvalda projekt inom de särskilda insatserna för små och medelstora företag i de tredje och fjärde ramprogrammen för forskning och teknisk utveckling

>Plats för tabell>

När antalet och profilerna för de små och medelstora företag som deltar i de särskilda insatserna för små och medelstora företag inom det fjärde ramprogrammet studeras, förtjänar följande punkter att belysas:

* Nykomlingar är välkomna: Mer än 75 % av de 16 000 små och medelstora företag som lämnade in ett förslag hade aldrig förut deltagit i gemenskapens FoTU-projekt. Trots detta har 40 % valts ut och 7 000 deltagit i ett projekt (2 650 med förstudiebidrag, 4 250 i ett Craft-projekt). När ett litet eller medelstort företag lämnar in ett intressant förslag (på grundval av bedömningsrapporten) uppmuntras de små och medelstora företag som inte valts ut att lämna in nya och förbättrade förslag.

* Det kostar mycket att delta, men investeringen sker gradvis: I genomsnitt kräver deltagande i ett av EU:s 800 000 Craft-projekt inom ramprogram 4 (6 partner) endast ca 73 000 euro av egna investeringar per litet eller medelstort företag (3 000 för att utarbeta förslaget till förstudie, 5 000 för att finansiera beredningsfasen och 65 000 för själva Craft-projektet).

* Mindre företag deltar: 65 % av avtalsparter som är små och medelstora företag har färre än 50 anställda.

* EU:s FoTU är inte endast för den högteknologiska industrin: 35 % av deltagarna i Craft kommer från mer traditionella sektorer (jordbruks- och livsmedelsindustrin, byggnadsbranschen, gruv-, textil- eller träindustrin). 20 % av deltagarna finns i "sammanhållningsländerna " (Grekland, Spanien, Irland och Portugal).

* Den största fördelen är nya transnationella partnerskap: Inom det 4:e ramprogrammet har de särskilda insatserna för små och medelstora företag givit drygt 6 000 små och medelstora företag möjlighet att för första gången delta i ett av EU:s FoTU-projekt.

12.3.3. Andra åtgärder i det fjärde ramprogrammet som är rör små och medelstora företag

Demonstrationsprojekt på området för biovetenskaper

De tre särskilda programmen på området för biovetenskaper (jordbruk, skogsbruk och fiske - Fair, bioteknik - Biotech, samt biomedicin och hälsa - Biomed) i det fjärde ramprogrammet stöder alla demonstrationsprojekt som syftar till att utnyttja och sprida ny teknik. Demonstrationsprojekt syftar till att visa den nya teknikens livskraft, att övervinna hinder för marknadsföring av denna teknik och främja medvetenhet om dess ekonomiska, sociala och medicinska fördelar. Baserat på principen "att se är att tro", utgör demonstrationsprojekt en tydlig avvikelse från kulturen i traditionella FoTU-projekt eftersom de använder tillgängliga kunskaper för att visa att ny teknik eller maskiner kan tillämpas konkret.

Även om dessa demonstrationsprojekt inte direkt riktar sig till små och medelstora företag, utgör förslagsställare som är små och medelstora företag i genomsnitt 22 % av samtliga utvalda förslagsställare och det finns minst ett litet eller medelstort företag som deltar i 3 av 4 projekt. Antalet förslag inom Biotech-programmet ökade med en faktor på åtminstone 20 från första (4 förslag) till sista inbjudan (75 förslag) vilket visar det stora intresse som finns hos industrin och små och medelstora företag för detta slags projekt.

Demonstrationsprojekt inom programmet för biovetenskaper (fjärde ramprogrammet) Små och medelstora företags deltagande

>Plats för tabell>

"Forum för bioteknik och finansiering"

Högteknologiska små och medelstora företag och nyetablerade företag har en viktig roll att spela för tillväxt och sysselsättning i Europa. Kommissionen och den Europeiska sammanslutningen av fondmäklare (European Association of Security Dealers, Easd) inrättade 1997 ett "Forum för bioteknik och finansiering" [243] som syftar till att främja banden mellan de vetenskapliga och industriella organen och finanskretsar och därigenom stimulera utveckling av gemenskapens bioteknikindustri och i synnerhet högteknologiska små och medelstora företag med stor tillväxtpotential. Den andra konferensen om bioteknik och finansiering anordnades i Lyon 26-29 mars 1999. Den lockade cirka 1 200 deltagare.

[243] Mer information om detta forum finns på http://europa.eu.int/comm/research/biotech/finance.html.

Stimulande medverkan och intresse från industrin och slutanvändarna

Följande två specifika mekanismer har ökat de små och medelstora företagens medverkan i projekt som rör biovetenskaper och utnyttjandet av resultaten:

* Industriella plattformar [244] består av intresseorganisationer som är fristående från EU men som etablerats runt områden som främst finansieras genom programmet för bioteknik inom det fjärde ramprogrammet. De fungerar som plattformar för att sprida resultaten av gemenskapsfinansierade projekt och berör ca 200 företag, bland dem många små och medelstora företag.

[244] Mer information om industriella plattformar finns på http://europa.eu.int/comm/research/biotech/ip1.html.

* Spridningsplattformar är specialiserade spridningsprojekt (Flair flow) och elektroniska nät (NF 2000-nät) vilka upprättades under det fjärde ramprogrammet för att aktivt sprida information om de resultat som uppnåtts för varje projekt inom livsmedels- och icke-livsmedelsområdena.

12.4. Effekten av EU:s FoTU-politik på små och medelstora företag

Under perioden 1997-1999 genomfördes flera studier [245] för att bedöma små och medelstora företags medverkan såväl kvantitativt som kvalitativt i gemenskapens FoTU-program.

[245] Industriteknik: förväntad verkan, levererad verkan, Europeiska kommissionen, 1998. -Små och medelstora företags deltagande i fjärde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling, Vertica Oy för Europeiska kommissionen, 1998 (jfr. http://www.Cordis.lu/sme/src/surv.htm) - Effektivitet och resultat när det gäller systemet för förstudiebidrag inom det 4:e ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling- Segal Quince Wicksteed för kommissionen, 1999.

Resultaten och rekommendationerna som dessa studier utmynnade i och diskuterades i workshops där företrädare för små och medelstora företag (t. ex. Ueapme, men också enskilda små och medelstora företag som är aktiva inom forskning), industriföreningar (t. ex. Cecimo som företrädde maskininstrumentsektorn) och forskningsorganisationer (t. ex. Earto, Europeiska sammanslutningen av forsknings- och teknikorganisationer) deltog. I dessa workshops deltog också företrädare för samtliga berörda generaldirektorat inom kommissionen, som GD forskning och näringsliv.

Dessa studier och tillhörande workshops bidrog till utarbetandet av den särskilda insatsen för små och medelstora företag inom gemenskapens femte ramprogram för FoTU (1998-2002).

Vilka små och medelstora företag deltog i det fjärde ramprogrammet-

Det fjärde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling riktades till de två kategorier som tidigare identifierats i rapporten. En tredjedel av de små och medelstora företag som deltog i det fjärde ramprogrammet kan betraktas som "företag som utvecklar teknik", och 62 % är "ledande teknikanvändare". Endast 4 % tillhör gruppen "teknikutnyttjare, efterföljare".

Uppgifter tyder på att det främst var småföretag och nykomlingar som skapade nya partnerskap inom det fjärde ramprogrammet.

* Småföretag deltog i det fjärde ramprogrammet: Majoriteten av deltagarna från industrin (62 %) är små och medelstora företag och 42 % av dem har färre än 50 anställda.

Industrins medverkan i det fjärde ramprogrammet per projektslag och storleksklass

>Plats för tabell>

* Det fjärde ramprogrammet lockade nya små och medelstora företag att delta i FoTU. Nästan två tredjedelar (64 %) av samtliga små och medelstora företag som deltog i det fjärde ramprogrammet var nykomlingar. När det gäller Craft-projekt var denna siffra ännu högre och uppgick till nästan fyra femtedelar (78 %), medan nästan hälften av deltagarna i projekt med delad finansiering var nykomlingar.

* Det fjärde ramprogrammet skapade nya partnerskap. Nästan hälften av alla små och medelstora företag som deltog i fjärde ramprogrammet hade aldrig tidigare samarbetat med någon av de andra medlemmarna av deras konsortium.

* Det fjärde ramprogrammet erbjöd små och medelstora företag en möjlighet till gemensam FoTU. För de drygt tre femtedelar (63 %) av de små och medelstora företag, som deltog i det fjärde ramprogrammet var detta deras första erfarenhet av samarbete inom FoTU. De hade aldrig förr deltagit i något regionalt, nationellt eller multinationellt program som Eureka eller Cost.

Små och medelstora företag är beredda att medverka igen

Fem år efter det att de projekt som inleddes inom området för industriteknik avslutats, står det tydligt att:

* Små och medelstora företag är den kategori som har gynnats mest: 43 % av de medverkande små och medelstora företagen hade ökat sin omsättning, 53 % hade fått tillträde till nya marknader och 42 % skapat nya arbetstillfällen. Små och medelstora företag utgjorde 33 % av det stickprov som utvärderades och stod för 47 % av dem som hade ökat omsättningen, 66 av dem som hade fått tillträde till nya marknader och 76 % av dem som skapade nya arbetstillfällen.

* Andra effekter på små och medelstora företag: I rapporten nämns också andra fördelar för små och medelstora företag som är svårare att mäta:

(1) Inom samtliga Craft-projekt och i 65 % av projekten med delad finansiering, spelade små och medelstora företag en viktig roll.

(2) 60 % av partner till små och medelstora företag nämnde andra fördelar som nya affärsrelationer, förbättrade kunskaper, ökat anseende eller bättre intern organisation.

(3) Små och medelstora företag som inte var partner gynnades också av tekniköverföring från 30 % av de avslutade projekten.

* Det fjärde ramprogrammet hjälpte små och medelstora företag till innovation och till att utveckla transnationella partnerskap. Förutom att utveckla transnationella partnerskap är den största fördelen som små och medelstora företag ser i att delta i gemenskapens FoTU-projekt att de kan utveckla en ny produkt eller process, få tillträde till teknik och utnyttja befintliga kunskaper. Enbart gemenskapsfinansieringen betraktas inte vara en huvudanledning till att delta.

* Det fjärde ramprogrammet bidrog till produktinnovation. Drygt hälften av de små och medelstora företag som deltog var verksamma inom tillverkningsindustrin med hög- och lågteknologi företrädd i lika stor omfattning. Små och medelstora företag som är lågteknikföretag tenderar att delta i Craft medan tjänste- och konsultföretag tenderar att genomföra projekt med delad finansiering.

* Deltagarna i det fjärde ramprogrammet var nöjda. De små och medelstora företagen är mycket nöjda med fördelarna av att delta i ramprogrammet. Nästan samtliga företag (96 %) skulle göra det igen.

De särskilda insatserna för små och medelstora företag medverkade till att de små och medelstora företagen deltog.

Studier har visat att förstudiebidraget spelat en unik roll för att hjälpa små och medelstora företag att delta i det fjärde ramprogrammet.

* Bland de små och medelstora företag som gick vidare och deltog i fullständiga forskningsprojekt ansåg 54 % att det förstudiebidrag de erhållit varit av avgörande betydelse, och ytterligare 33 % att det i betydande mån bidragit till att det förslag de utarbetat i en andra fas valts ut.

* Sammantaget stod det också klart att ett litet eller medelstort företags möjlighet att väljas ut vid ansökan om bidrag för ett fullständigt forskningsprojekt förbättrades genom ett förstudiebidrag: mellan 43 % och 48 % när det gäller Craft-projekt och mellan 23 % och 25 % för projekt med delad finansiering. Dessutom användes förstudiebidragen mest av mycket små företag och nykomlingar inom transnationell forskning som utan detta bidrag inte skulle ha lämnat in något förslag.

Andra viktiga slutsatser är följande:

* De förfaranden som används inom Craft är användarvänliga. Hinder för medverkan i gemenskapens FoTU-projekt kan ligga inom små och medelstora företag (brist på tid inom ledningen eller brist på interna resurser) eller utanför små och medelstora företag (förseningar vid bedömningen av förslagen, komplicerade förfaranden, få utvalda förslag). De förfaranden som införts inom Craft har halverat de externa hindren från 75 % i forskningsprojekt med delad finansiering till 35 % i Craft.

* Små och medelstora företag upptäcker europeisk FoTU hos sina affärspartner eller tjänsteleverantörer. Affärspartner är den viktigaste källan till allmän information för de små och medelstora företag som inte tidigare deltagit i gemenskapens forskningsprojekt. När det dock gäller Craft, används också i hög grad specialiserade tjänsteleverantörer som de nationella kontaktpunkterna för Craft, nätverket av teknikförmedlingscentra och Euro Info Centres.

* Europeiska kommissionen och dess nätverk av specialiserade tjänsteleverantörer spelar en viktig roll för att informera och bistå små och medelstora företag. Partner är också den viktigaste källan till bistånd. Vid sidan av dessa är källor inom den offentliga sektorn (inklusive kommissionen och dess nätverk) de mest utnyttjade källorna för forskning med delade kostnader. Craft-projekten förlitar sig både på de inom FoTU verksamma och på kommissionens nätverk.

Små och medelstora företag kräver oftast tre grundläggande slags hjälp för att förbereda ett projekt: sökande efter experter och partner, klargöranden om ansökningsmaterialet samt kontroll av förslagets kvalitet och rätt att erhålla stöd.

12.5. Det femte ramprogrammet och dess särskilda insatser för små och medelstora företag

Inom det femte ramprogrammet för verksamhet inom FoTU [246] (1998-2002, budget: 14 960 miljoner euro), prioriteras små och medelstora företag tydligt. På begäran av Europaparlamentet, kommer varje tematiskt program att ägna minst 10 % av sin budget åt små och medelstora företag. Därtill har de befintliga särskilda åtgärderna för små och medelstora företag förstärkts ytterligare och gjorts mer flexibla.

[246] EGT L 26, 1.2.1999, s. 1.

Gemenskapens definition av små och medelstora företag infördes liksom rådets beslut av den 22 december 1998 om bestämmelser för företag, forskningscentra och universitet och om spridande av forskningsresultat för genomförandet av det 5:e ramprogrammet [247].

[247] EGT L 26, 1.2.1999, s. 46.

12.5.1. Åtgärder som genomförts av varje tematiskt program

Inom det femte ramprogrammet genomförs de särskilda åtgärderna för små och medelstora företag fortfarande genom en öppen ansökningsomgång, vilket innebär att förslag kan lämnas in när som helst under året men de erbjuds nu av samtliga tematiska forskningsprogram:

* Förstudiebidrag: finansiella bidrag (75 % av kostnaderna upp till 22 500 euro) som gör det möjligt för två små och medelstora företag från två olika medlemsstater eller associerade stater att förbereda ett projektförslag inom något av de fyra tematiska programmen.

* Forskning i samarbete (Craft): ett system som möjliggör för minst tre oberoende små och medelstora företag från minst två olika medlemsstater eller associerade stater, som står inför gemensamma problem men inte har tillräcklig forskningsförmåga, att anförtro större delen av den forskning som krävs åt en tredje part (FoTU-utövaren). Gemenskapen stödjer 50 % av kostnaderna upp till 1 miljon euro. Vid projektets slut kommer forskningsresultaten att ägas av de små och medelstora företagen.

Utöver dessa åtgärder stimuleras små och medelstora företag med egen forskningskapacitet att delta i någon av de övriga projekttyperna tillsammans med andra företag, universitet och forskningsinstitutioner.

12.5.2. Stöd till små och medelstora företags deltagande

Det övergripande "programmet för främjande av innovation och små och medelstora företags deltagande" ger stöd och samordnar dessa instrument. I synnerhet enheten för små och medelstora företag och innovation inom generaldirektoratet för forskning säkerställer ett harmoniserat och enhetligt genomförande av de ovannämnda projektslagen, t. ex. genom att utarbeta vetenskapliga och allmänna informationshandlingar, anordna gemensamma bedömningssessioner och genom att strömlinjeforma interna förvaltningsstrukturer som projekturval, information till förslagsställarna om resultatet av bedömningen och utarbetandet av avtal. Målet är att se till att samtliga förslagsställare får information om resultatet av bedömningen inom tre månader efter det att förslaget lämnats in och att avtal kan undertecknas snabbt så att projekten kan inledas.

Förutom den samordnande roll det har, spelar det övergripande "programmet för främjande av innovation och små och medelstora företags deltagande" [248] en roll som hävstång genom att genomföra kompletterande stödåtgärder som ytterligare kommer att underlätta och stimulera små och medelstora företags deltagande:

[248] http://www.cordis.lu/innovation-smes/home.html.

* Inrättande av en enda kontaktpunkt: en gemensam kontaktpunkt för samtliga gemenskapens FoTU-program till vilken små och medelstora företag kan vända sig med sina frågor, idéer och förslag när det gäller gemenskapens FoTU-åtgärder för små och medelstora företag [249].

[249] Helpdesk för små och medelstora företag: E-post Research-SME@cec.eu.int, Fax. +32-2 295.71.10, Tel. +32-2 295.71.75.

* Förvaltning av ett nätverk av specialiserade nationella kontaktpunker för små och medelstora företag, som täcker samtliga medlemsstater eller associerade stater och som kan förse de små och medelstora företagen med information och bistånd (t. ex. vid sökandet efter partner) för att kunna delta i gemenskapens FoTU-program.

* Genomförande av ekonomiska och tekniska upplysningsåtgärder. Det rör sig om kompletterande åtgärder som ytterligare breddar insatserna för information och medvetandegörande. De gör det möjligt för befintliga nätverk av tjänsteleverantörer och förmedlande organ (t. ex. nationella kontaktpunkter, europeiska industriorganisationer, regionala utvecklingsorgan) att finna relevant information (t. ex. om tendenser inom tekniken) som kan hjälpa små och medelstora företag att utarbeta förslag till ett av gemenskapens FoTU-program.

12.5.3. Små och medelstora företags deltagande i det femte ramprogrammet: första resultat

Även om resultaten av de första ansökningsomgångarna inom de tematiska programmen ännu inte är slutgiltiga, är de första uppgifterna uppmuntrande, och visar en relevant andel av små och medelstora företag bland de utvalda förslagsställarna.

När det gäller de särskilda insatserna för små och medelstora företag (förstudiebidrag och Craft) lanserades en öppen anbudsomgång den 1 april 1999 [250], och två bedömningar gjordes under våren och hösten 1999. Tack vare den ökade medvetenhet som den andra omgången av teknikdagar för små och medelstora företag som hölls i Wien i december 1998 lett till och de informationskampanjer som genomförts av nätverket av de nationella kontaktpunkterna för små och medelstora företag, inlämnades under de första sex månaderna ca 1 000 projekt som omfattade 2 700 små och medelstora företag, vilket är 20 % fler än under det fjärde ramprogrammets första år.

[250] EGT C 92, 1.4.1999, s. 14.

Förstudiebidrag

* 850 ansökningar om förstudiebidrag lämnades in och berörde 1 700 små och medelstora företag. Sex veckor efter det att de inlämnats hade cirka 40 % av samordnarna informerats om att deras förslag förutsågs få stöd av kommissionen. Detta nya förfarande som genomförts inom det femte ramprogrammet kommer att göra det möjligt att parallellt bedriva förhandlingarna om avtal och genomföra det formella urvalsförfarandet, varigenom tidsperioden mellan det att projektförslaget lämnas in och projektet kan inledas kommer att kunna förkortas.

* Endast 10 % av projekten kunde inte behandlas, vilket är hälften av procentandelen på 17 % för det fjärde ramprogrammet.

* Förslagen har en bredare spridning över programmen än inom det fjärde ramprogrammet, med 40 % av förslagen inom området för konkurrenskraftig och varaktig tillväxt och 30 % inom området för livskvalitet och förvaltning av levande resurser.

* Spridningen av förslagsställande små och medelstora företag inom medlemsstaterna är också större än inom det fjärde ramprogrammet, vilket återigen beror på de insatser som gjorts av alla de nationella kontaktpunkterna. Inom det femte ramprogrammet kommer ca 100 av dessa förslagsställande små och medelstora företag från stater som är associerade till det femte ramprogrammet, vilket visar det ökande intresset för gemenskapens FoTU-program i dessa länder.

* Små och mycket små företag deltar: 80 % av de förslagsställande små och medelstora företagen har färre än 50 anställda, och 40 % t. o. m. färre än 10 anställda.

* 5 % av förslagsställarna är kvinnliga företagare. Även om denna siffra är låg, överensstämmer den med den procentandel av Europas kvinnor som förvaltar teknikorienterade företag.

CRAFT-projekt

* 150 Craft-projekt som berör cirka 1 000 små och medelstora företag lämnades in. Också i detta fall hade cirka 40 % av förslagen valts ut för finansiering och förhandlingar har inletts för slutförande av avtal om och inledande av projekten i början av 2000.

* Endast 13 % kunde inte behandlas, vilket är en mycket låg siffra med hänsyn till att inget av dessa projekt ännu kunde ha mottagit ett förstudiebidrag för att utarbeta förslaget.

* Fördelningen av projekten är mer begränsad än för förstudiebidragen, eftersom 2/3 av dem avsåg programmet om konkurrenskraftig och varaktig tillväxt. Elva Craft-projekt inlämnades dock inom ramen för programmet för informationssamhället, vilket är mer än för hela fjärde ramprogrammet.

* Även i detta fall är spridningen av de förslagsställande små och medelstora företagen bredare än inom det fjärde ramprogrammet och cirka 50 av dessa förslagsställare kommer från stater associerade till det femte ramprogrammet.

* För flertalet av Craft-projekten står små och mycket små företag: 70 % av de förslagsställande små och medelstora företagen har färre än 50 anställda och 30 % av dem har färre än 10 anställda.

Ekonomiska och tekniska upplysningsåtgärder

Elva av de 23 förslag som lämnades in före den första tidsfristen (juli 1999) [251] har valts ut och förhandlingar har inletts för att stödja insatser på områden som läder, biomassa, elektronisk handel, aerorymd och nanoteknik. Andra insatser inriktas särskilt på att stimulera deltagandet av små och medelstora företag i mindre gynnade europeiska regioner eller på utbildning och ackreditering av medlemmar i stödjande nätverk i associerade stater.

[251] EGT C 92, 23.4.1999, s. 35.

12.5.4. Cordis

Genom Cordis, som är gemenskapens informationstjänst för forskning och utveckling och som huvudsakligen är webb-baserad [252] erbjuds fri tillgång till:

[252] http://www.cordis.lu.

- information om gemenskapens forskningsverksamhet och forskningspolitik, i syfte att stimulera deltagande i forskning och utnyttjande av resulterande teknik,

- information och tjänster som bidrar till att skapa länkar mellan forskning och innovation i enlighet med kapitel 3 i handlingsplanen för innovation [253].

[253] EGT L 361, 31.12.1994, s. 101.

Bland tjänsterna på Cordis webbplats är följande:

- Fullständig information om det femte ramprogrammet om forskning, inklusive ansökningsomgångar tillsammans med all den officiella dokumentation som behövs för att lämna in förslag och webbplatser för vart och ett av programmen inom det femte ramprogrammet.

- En nyhetsservice om gemenskapens forsknings- och innovationsverksamhet som uppdateras dagligen.

- En uppsättning databaser om gemenskapens forskning, som omfattar nuvarande och föregående ramprogram, med information om program, projekt, resultat, kontaktpunkter och förkortningar. Databasen över "resultat" är grundvalen för en tjänst för "teknikutbud".

- En tjänst för "sökande efter partner" för potentiella deltagare i det femte ramprogrammet och för utnyttjande av den teknik som blir resultatet.

- Sidor om tjänster för att bidra till utnyttjandet av forskning, som Ipr och Lift (innovationsfinansiering).

Utnyttjandet av webbplatsen Cordis ökade drastiskt under 1999, vilket speglar dess roll som den främsta informationstjänsten inom det femte ramprogrammet liksom dess större användarvänlighet. Antalet dokument som laddats ner per månad ökade från 40 000 till mer än 200 000, medan antalet användare fördubblades från 65 000 till 120 000 per månad.

Nyhetsbrevet innovation och teknologiöverföring är knutet till CORDIS, och ges ut varannan månad. I nyhetsbrevet rapporteras om genomförandet av programmet för innovation och de små och medelstora företagens deltagande och om utvecklingen inom gemenskapens innovationspolitik.

13. Yrkesutbildning

Som en del av företagens konkurrenskraft är yrkesutbildning och investering i mänskliga resurser oundgängliga för att företagen (såväl dess ledare som anställda) skall kunna anpassa sig till de nya utmaningar som globaliseringen, internationaliseringen, det framväxande informationssamhället och sifferekonomin innebär. Olika program och gemenskapsinitiativ bidrar till utveckling av system för yrkesutbildning bl. a. för företag t. ex. Leonardo da Vinci, program som medfinansieras av Europeiska socialfonden, gemenskapsinitiativen Adapt och Employment, som i framtiden ersätts med Equal liksom andra åtgärder som genomförs inom näringspolitiken.

13.1. Europeiska socialfonden

Början av den nya sjuårsperioden 2000-2006 är en viktig milstolpe i Europeiska socialfondens, (ESF) utveckling. ESF nämns nu som det främsta finansiella verktyget genom vilket Europeiska unionen skall överföra den europeiska sysselsättningsstrategi som antogs vid det särskilda toppmötet om sysselsättning i Luxemburg 1997. Detta innebär att ESF är helt integrerat, såväl när det gäller politik som förvaltning - i det som görs på medlemsstatsnivå för att i praktiken omsätta prioriteringarna inom europeisk sysselsättningsstrategi (förbättra arbetskraftens "anställningsbarhet" och "anpassningsförmåga", utveckla företagsamhet, främja lika möjligheter).

ESF täcker hela Europeiska unionen genom allmänna program för mål 1 (strukturell utveckling och anpassning i regioner där utvecklingen släpar efter), mål 2 (ekonomisk och social omställning) eller mål 3 (utveckling av mänskliga resurser) och det nya gemenskapsinitiativet Equal. Medlemsstaterna eller regionerna och kommissionen beslutar tillsammans om programmen så att hänsyn därmed tas till de olikheter som finns när det gäller situationer och strukturer. Gemenskapsinitiativet Equal kommer att bidra till att transnationella partnerskap skapas för att söka nya sätt att bekämpa alla former av utslagning, diskrimination och bristande jämställdhet på arbetsmarknaden.

ESF:s uppgift är att hjälpa till att förhindra arbetslöshet och att bekämpa den, att göra gemenskapens arbetskraft och företag bättre utrustade att möta nya utmaningar, och att förhindra att människor förlorar kontakt med arbetsmarknaden. ESF-programmen kommer att inriktas på fem strategiska områden: utarbetande av en aktiv arbetsmarknadspolitik, främjande av lika möjligheter för alla när det gäller tillträde till arbetsmarknaden, livslångt lärande, utveckling av anpassningsbarhet och företagsamhet och inom alla dessa områden inrymma möjligheten till särskilda åtgärder för det underrepresenterade könet. De tre huvudmål som eftersträvas inom dessa fem områden är följande: att stödja lokala sysselsättningsinitiativ, att utnyttja informationssamhällets sysselsättningspotential och säkerställa lika möjligheter för kvinnor och män vilket är ett mål inom all verksamhet. Stödberättigade åtgärder är bl. a. olika former av utbildning och yrkesutbildning, sysselsättningsstöd, utbildning av chefer och utveckling av nya källor till sysselsättning t. ex. de som finns inom den sociala ekonomin.

Utvärderingar av programmen för perioden 1994-1999

ESF inriktas på investeringar i människor. Eftersom en majoritet av arbetskraften arbetar inom små och medelstora företag, har denna grupp företag dragit stor fördel av ESF:s verksamhet. Med hänsyn till ESF:s inriktning på arbetskraften och inte på företagen, liksom till de många skilda projekten och det stora antalet projekt (där vart och ett tar hänsyn till olika nationella sammanhang) finns inga detaljerade och exakta uppgifter om de små och medelstora företagens deltagande i program stödda av ESF. Enligt halvtidsutvärderingarna av ESF:s program (som omfattade projekt 1996-1997), uppskattas den sammanlagda andelen små och medelstora företag inom mål 4-program variera mellan 40 % och 90 % av programmen under perioden 1994-1999.

Rapporter om halvtidsutvärderingarna liksom annan användbar information finns på kommissionens webbplats om ESF på följande adress: http://europa.eu.int/comm/dg05/esf/en/index.htm. Halvtidsutvärderingen visar att det på grund av brist på tydliga indikatorer för att övervaka små och medelstora företags deltagande eller människor anställda i små och medelstora företag är ganska svårt att ge exakta uppgifter. Man konstaterar ändå att de flesta program antingen är inriktade på företag (små och medelstora) och deras anställda (Sverige, italienska regioner, tyska delstater, Finland och franska regioner) eller koncentrerade på kategorier av anställda som förmodas vara mer direkt hotade av arbetslöshet särskilt de som finns i krisdrabbade sektorer. En slutlig utvärdering av verksamheterna under programperioden 1994-1999 genomförs för närvarande.

Under 1998 och 1999 har vissa medlemsstater inlett nya mål 4-program varav somliga är av särskilt intresse för små och medelstora företag.

Förenade kungariket har t. ex. inlett ett mål 4-program som löper under 1998-1999. Insatserna inriktas nästan uteslutande på små och medelstora företag medan storföretag kan få stöd endast på särskilda villkor. ESF:s bidrag till detta program uppgår till nästan 250 miljoner euro under de två åren.

Följande tre områden prioriteras för anställda som står inför industriella förändringar:

* Att utveckla förebyggande verktyg som kan tjäna som vägledning när program för yrkesutbildning sammanställs.

* Att inrikta utbildningen på de personer inom företagen som inte har relevanta aktuella färdigheter och som riskerar att bli arbetslösa.

* Att finansiera utveckling av innovativa utbildningssystem, som utnyttjar ny teknik och tar hänsyn till nya arbetsmetoder och produktionstekniker. Att stimulera till förbättrat arbete i nätverk mellan små och medelstora företag och mellan små och medelstora företag och storföretag och spridning av resultat av den forskning som genomförs inom det första prioriterade området.

I Italien är en av de främsta nyheterna som mål 4 fört med sig dess bidrag till att bygga ett nationellt system för "utbildningsbehov" som inte fanns tidigare. Detta ligger i linje med tanken att förebyggande åtgärder är grundläggande när det gäller att formulera en utbildningspolitik. ESF har medfinansierat studier och forskning (särskilt om industrin och hantverkssektorn), som har bidragit till att med stöd av arbetsmarknadens parter gradvis skapa ett nationellt system för "utbildningsbehov".

Förbättring av framtida utvärderingar av små och medelstora företags deltagande i ESF:s program

Kunskapen om hur ofta små och medelstora företag deltar i ESF-verksamhet kommer att förbättras under den nya programperioden 2000-2006. Den prioritering av utveckling av företagandet, som anges i den europeiska sysselsättningsstrategin har lett kommissionen och medlemsstaterna till att enas om att det är nödvändigt att förbättra övervakningen av aspekterna på små och medelstora företag vid genomförandet av ESF. Därför har särskilda indikatorer för små och medelstora företag fastställts. I kommissionens dokument om "riktlinjer för övervakning och utvärdering av ESF:s stöd under perioden 2000-2006", uppmanas medlemsstaterna att samla in mer detaljerade uppgifter om små och medelstora företags deltagande och lägga större tonvikt vid aspekter som rör små och medelstora företag när de övervakar och utvärderar ESF:s verksamhet.

13.1.1 Gemenskapsinitiativen Adapt och Employment

Gemenskapsinitiativet Adapt (1995-1999 - budget: 1 573 miljoner euro) [254] syftar till att ändra det sätt på vilket företag och särskilt småföretag, de företag som stöder dem och de anställda själva reagerar på industriella förändringar. När det gäller de metoder som används har i projekten från 1997 större tonvikt lagts vid utnyttjandet av ny informations- och kommunikationsteknik och skapande av informationssamhället.

[254] Ytterligare information finns på: http://europa.eu.int/comm/employment_social/equal/ae.cfm.

Adapt stödde innovationsprojekt som kunde visa ett tillvägagångssätt "nerifrån och upp", ett transnationellt partnerskap och en potentiell multiplikatoreffekt. Projekten omfattade åtgärder på följande områden: yrkesutbildning, rådgivning och vägledning, föregripande åtgärder, arbete i nätverk och nya sysselsättningsmöjligheter, anpassning av stödtjänster samt information och spridning.

De små och medelstora företagens direkta deltagande i Adapt-projekt är totalt 15 %. Därutöver omfattar 45 % av alla projekt stöd till små och medelstora företag och skapandet av företag. Uttryckt som målgrupp, inriktas 35 % av projekten på anställda i små och medelstora företag och små organisationer och 37 % på chefer och företagare.

Även om gemenskapsinitiativet Employment inte direkt riktar sig till små och medelstora företag är det värt att nämna här.

Gemenskapsinitiativet Employment (1995-1999, budget: 1 855 miljarder euro) riktar sig till de grupper av människor som står inför särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Det har fyra besläktade delar: Now för att förbättra situationen för kvinnor på arbetsmarknaden, Horizon för integrering av människor med funktionshinder, Integra för socialt utestängda, och Youthstart för ungdomar. Syftet med Employment är att finna nya lösningar på problemet med arbetslöshet inom EU genom att finansiera pilotprojekt, bidra till utveckling av mänskliga resurser, förbättra arbetsmarknadens funktion, samt att främja social solidaritet och lika möjligheter. Innovativa projekt stöddes på följande områden: systemutveckling, yrkesutbildning, skapande av sysselsättning, information och spridning.

Andelen deltagande små och medelstora företag inom de olika delarna av gemenskapsinitiativet Employment är följande: för Now 8,4 % med ytterligare 35 % i alla projekt som innefattar stöd till små och medelstora företag och skapande av företag, för Horizon är siffrorna 5 % respektive 20 %, för Integra 5,5 % respektive 26,3 %. För Youthstart, slutligen, rör 7,8 % av projekten små och medelstora företag direkt medan ytterligare 22,7 % av alla projekt inbegriper stöd till små och medelstora företag och skapande av företag.

Totalt sett är procentandelen av små och medelstora företag som direkt deltar i gemenskapsinitiativet Employment 7 % och därtill omfattas ytterligare 26 % av samtliga projekt för stöd till små och medelstora företag och skapande av företag.

13.2. Programmet Leonardo da Vinci

Resultat 1995 -1998

Programmet Leonardo da Vinci [255] (620 miljoner euro, 1995-1999) är gemenskapens instrument för att genom olika stimulansåtgärder genomföra en politik som syftar till att underlätta anpassning till industriella förändringar, förbättra grundutbildning och fortbildning, främja tillträde till yrkesutbildning och stimulera rörlighet och samarbete på området för yrkesutbildning.

[255] Rådets beslut 94/819/EG, 6.12.1994, EGT L 340, 29.12.1994, s. 8.

I den föregående rapporten redovisades i detalj de olika delarna och prioriteringarna i detta program liksom resultaten av ansökningsomgångarna 1995, 1996 och 1997. Den innehåller en kvantitativ och kvalitativ analys av de små och medelstora företagens medverkan.

Under den tid programmet funnits, 1995-1999, har det präglats av den stora uppmärksamhet som fästs vid de små och medelstora företagens tillgång till yrkesutbildning. Denna uppmärksamhet kommer till uttryck i de små och medelstora företagens större medverkan i programmets samtliga delar.

Strävan har varit att systematiskt förbättra de små och medelstora företagens deltagande om inte som projektledare så åtminstone som aktörer i aktiva partnerskap.

I ansökningsomgångarna från 1997 [256], 1998 [257] och 1999 [258] bibehölls de fem gemenskapsprioriteringarna från ansökningsomgången 1996 [259] vilka härrörde från kommissionens vitbok "Lära och lära ut - På väg mot kunskapssamhället" där en av prioriteringarna var investering i mänskliga resurser.

[256] EGT C 381, 17.12.1996, s. 44.

[257] EGT C 372, 9.12.1997, s. 23.

[258] EGT C 381, 8.12.1998, s. 10.

[259] EGT C 60, 29.2.1996, s. 16.

En politik för att sprida och tillvarata resultat

Kommissionen strävar ständigt efter större deltagande från företagens sida liksom från de branschorganisationers som företräder dem på olika nivåer och särskilt på gemenskapsnivå. Denna strävan bekräftas vid varje ansökningsomgång, bl. a. i de kvalitetskriterier som anges för urval av förslag. De små och medelstora företagen och de organisationer som företräder dem är viktiga inslag i partnerskapen oavsett om det rör sig om rörlighet för personer under utbildning, utveckling av innovativa tillvägagångssätt inom ramen för pilotprojekt, undersökningar och analyser, nätverk för tillvaratagande av resultaten av gemenskapens program för yrkesutbildning genom anpassning och spridande av innovativa produkter, verktyg och metoder på gemenskapsnivå.

Under 1997 uppgick de små och medelstora företagens deltagande som partner i programmen till 27 %. Denna siffra sjönk till 22 % för 1998. Man kan dock konstatera reell närvaro av små och medelstora företag vid programmens genomförande.

Den statistik som anges ovan speglar endast de små och medelstora företagens deltagande individuellt. Därför är det viktigt att understryka att också föreningar som företräder små och medelstora företag eller företagare, konsulat osv. deltar och kan sprida erfarenheter från Leonardo bland sina medlemmar.

Ett stort antal av de förslag som lämnats in har små och medelstora företag som målgrupp. T. ex. hade 115 av pilotprojekten 1996 som "tema" yrkesutbildning inom små och medelstora företag medan 185 projekt hade chefer/ägare av småföretag som målgrupp. Den sistnämnda siffran uppgick till 214 vid ansökningsomgången 1997. Det är dock föga som tyder på att en förhandsanalys gjorts av dessa målgruppers behov. Få av projekten beaktar de åtgärder eller analyser som redan genomförts.

Framtidsutsikter: den andra fasen av Leonardo da Vinci

Den första fasen av Leonardo da Vinci avslutas med ansökningsomgången 1999. Mot bakgrund av den halvtidsutvärdering som genomfördes av kommissionen [260] antog ministerrådet den 26 april 1999 en andra fas av programmet för perioden 2000 - 2006 [261] och tilldelade den en budget på 1 150 miljoner euro.

[260] KOM(1997) 399 slutlig.

[261] Rådets beslut 26.4.1999 om upprättande av den andra etappen av gemenskapens handlingsprogram för yrkesutbildning "Leonardo da Vinci" (1999/382/EG), EGT L 146, 11.6.1999, s. 33-47.

I förlängningen av kommissionens meddelande "För ett kunskaps-Europa" som syftar till att stimulera europeiskt samarbete inom området för utbildning, ungdomsfrågor och yrkesutbildning, eftersträvas målet att bilda ett europeiskt utbildningsområde för utveckling av färdigheter under hela livet.

Det nya programmet är avsett att stödja och komplettera medlemsstaternas insatser och syftar till att genom transnationellt samarbete höja kvaliteten samt förbättra nyskapandet och spridandet av system och metoder för yrkesutbildning inom gemenskapen.

Programmet är öppet för samtliga organisationer och institutioner, såväl offentliga som privata som är engagerade i insatser för yrkesutbildning, inklusive företag, bl. a. de små och medelstora företagen och hantverkssektorn.

Det nya programmet har följande tre mål:

* Att förbättra färdigheter och kvalifikationer hos deltagare i grundläggande yrkesutbildning på alla nivåer särskilt hos ungdomar. Detta kan bl. a. uppnås genom yrkesutbildning med arbetslivsanknytning och lärlingsutbildning.

* Att förbättra kvalitet och tillgänglighet när det gäller den fortsatta yrkesutbildningen och möjligheterna till ett livslångt inlärande av färdigheter och kvalifikationer.

* Att främja och stärka yrkesutbildningens bidrag till förnyelseprocessen i syfte att förbättra konkurrensförmågan och företagarandan.

De behov av yrkesutbildning som små och medelstora företag har tillgodoses genom följande fem olika typer av gemenskapsåtgärder:

* Rörlighet: Det nya programmet bör kunna ge ca 250 000 personer möjligheter till yrkesutbildning eller till praktik i utlandet.

* Pilotprojekt, som syftar till att utveckla innovation och kvalitet.

* Främjande av språkkunskaper.

* Transnationella nätverk, som underlättar utbyte av erfarenheter och goda metoder.

* Utarbetande av referensinstrument.

13.3. BENE: Europeiskt nätverk för utbildning av företagare

Kommissionen stödjer skapandet av Bene, ett europeiskt nätverk som erbjuder utbildning av företagare. Avsikten är att inrätta ett interaktivt nät av utbildningsorgan som är direkt engagerade antingen i undervisning av företagande eller i utbildning av företagare [262]. Genom nätverket kommer utbildningsorganen att få möjligheter att utbyta erfarenheter och bästa metoder och det kommer också att gynna företagarna vilka kommer att få tillgång till information om de kurser som erbjuds. Projektet inleddes i januari 2000. Det kommer att pågå under 24 månader och syftet är att det skall bli finansiellt och förvaltningsmässigt oberoende.

[262] Öppen ansökningsomgång nr 102676 publicerad i EGT S 141, 23.7.1999.

14. Övriga Stödprogram

Energiprogram

Två program har utvecklats som inte riktar sig särskilt till små och medelstora företag men som i hög grad är till nytta för dessa företag, nämligen Altener II och Save II, som främjar förnyelsebar energi respektive effektiv energianvändning. Två direktivförslag [263] har lagts fram för rådet och Europaparlamentet för att införliva dessa program med det mer omfattande fleråriga ramprogrammet för energi (1998-2002) [264].

[263] Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om att anta ett flerårigt program för främjande av förnyelsebara energikällor i gemenskapen (Altener) (1998-2002), KOM(1999) 560 slutlig, 4.11.1999. Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om antagande av ett flerårigt program för att främja en effektiv energianvändning Save (1998-2002), KOM(1999) 211 slutlig, 21.5.1999.

[264] Rådets beslut 1999/21/EG, Euratom, 14.12.1998, EGT L 7, 13.1.1999.

Altener II: främjande av förnyelsebara energikällor

Altener II [265] (22 miljoner euro för 1998-1999) inriktas främst på främjande av förnyelsebara energikällor. Det är ett icke-tekniskt program som stöder pilotåtgärder som läggs fram av företag liksom av andra juridiska personer i unionens medlemsstater och i EES (Island, Liechtenstein, Norge). Det syftar också till att öka införandet av förnyelsebara energikällor i EU och öka handeln med förnyelsebara produkter, utrustning och tjänster inom och utanför unionen, vilket bör minska utsläppet av koldioxid liksom andra växthusgaser.

[265] EGT L 159, 3.6.1998, s. 53-57.

Eftersom industrin för förnyelsebar energi domineras av små och medelstora företag, innebär detta att de företag som gynnas mest av programmet, antingen som huvudpart eller som underordnad part, är små och medelstora företag.

I vitboken om en kommunikationsstrategi och handlingsplan "Energi för framtiden: förnybara energikällor" [266] anges uttryckligen att "undersökning av möjligheter för att skapa nya små och medelstora företag" och "införande av frågor som rör förnybara energikällor i de åtgärder som riktas till små och medelstora företag inom socialfonden" är insatser som "förtjänar särskild uppmärksamhet".

[266] KOM(1996) 576, 22.11.1996.

Save II: främjande av effektiv energianvändning (Rue)

Save II [267] (45 miljoner euro för perioden 1997-2000), är ett annat icke-tekniskt gemenskapsprogram, som syftar till att främja effektiv energianvändning genom att skapa ett klimat där investeringar i energisnål teknik kommer att påskyndas och effektiv energianvändning kommer att erkännas som en marknadsfördel. Liksom Altener II, är Save II inte särskilt inriktat på små och medelstora företag men ett stort antal små och medelstora företag gynnas av programmet. Save II stöder följande åtgärder: studier, sektorsvisa pilotåtgärder, informationsspridning, utvärdering och övervakning av vilka framsteg som görs i fråga om energisnål teknik inom EU samt energiförvaltning på regional nivå och i städer.

[267] Rådets beslut 96/737/EG, 16.12.1996, EGT L 335, 24.12.1996, s. 50.

Små och medelstora företag omnämns särskilt i "Informationsbroschyr för förslagsinlämning" för 1998 när det gäller åtgärder som avser utbildning och yrkesutbildning: "främjande genom utnyttjande av system för utbildning/yrkesutbildning om effektiv energianvändning i små och medelstora företag".

Det finansiella instrumentet för miljön: LIFE

Sedan 1992, kan små och medelstora företag erhålla finansiering genom det finansiella instrumentet för miljön, Life. Under 1992-1995 (första fasen av Life) medfinansierades 464 demonstrationsprojekt i medlemsstaterna till en kostnad av 190 miljoner euro. Under 1996-1999 medfinansierades 483 projekt till en kostnad av 200 miljoner euro.

Det bedöms att bland dessa projekt mer än 400 berör de små och medelstora företag som mottog ca 40 % av finansieringen enligt Life. De sektorer som främst berörs är följande: ren teknik (ytbehandling, keramik, beredning av hudar, papper, jordbruks- och livsmedelsprodukter, textilsektor), avfallshantering, särskilt genom återvinning, utnyttjande av mark inom stads- och landsbygdsmiljö eller i kustområden.

Sysselsättningseffekterna är svåra att bedöma eftersom pilotprojekten för demonstration i allmänhet förutsätter tillfälliga eller befintliga arbetstillfällen. Varje projekt avsåg dock 4-6 arbetstillfällen, eller cirka 1 600-2 400 arbetstillfällen i de små och medelstora företag som mottog finansiering inom ramen för Life.

KAPITEL III: VERKSAMHET FÖR UTVIDGNINGEN OCH FÖRE ANSLUTNINGEN SAMT SAMARBETE MED TREDJE LAND

15. Verksamhet för utvidgningen och före anslutningen

Europeiska unionen bistår kandidatländerna i deras politiska och ekonomiska förberedelser för en framtida anslutning till EU. När det gäller små och medelstora företag har EU öppnat det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag i kandidatländerna. Därtill främjar EU inrättandet av gemensamma bolag och tillgång till finansiering av investeringsverksamhet för små och medelstora företag i länderna i Central- och Östeuropa (CÖE) (Phare Jop-programmet och det nya Phare-finanssystemet för små och medelstora företag i samarbete med Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling och Europarådets utvecklingsbank). EU har också inlett ett program för att stärka organisationer som företräder företag i CÖE och deras förmåga att bistå företagen att anpassa sig till kraven för anslutning, i synnerhet gemenskapens rättsliga ram (Phare-programmet för företagsstöd). När det gäller Cypern, Malta och Turkiet har EU genom ECIP-programmet främjat skapandet av samriskföretag. Även Meda-programmet har tillhandahållit stöd till upprättandet av Euro Info korrespondentcentra (EICC) i dessa länder och till deltagande i evenemang inom Europartnerskapet, Med-partnerskapet och Med-interprise [268].

[268] Se punkt 16.4 i denna rapport.

15.1. Deltagande i det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag

Öppnandet av gemenskapsprogrammen spelar en avgörande roll under föranslutningsperioden. Det ger kandidatländerna möjligheter att bli bekanta med gemenskapens politik och instrument och ger en grund för ett ännu närmare samarbete med och utbyte av erfarenheter mellan EU och de associerade länderna på en lång rad olika områden.

Det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag har öppnats för nio kandidatländer: Bulgarien [269], Tjeckiska republiken [270], Estland [271], Ungern [272], Polen [273] och Slovakien [274] från den 1 december 1998, Rumänien [275] från den 1 januari 1999, Slovenien [276] från den 1 oktober 1999 och Litauen [277] från den 1 mars 2000. Programmet öppnades för Lettland [278] och Cypern [279] under år 2000.

[269] EGT L 35, 9.12.1999, s. 23 - Associeringsrådets beslut nr 4/98, (1999/111/EG).

[270] EGT L 6, 12.1.1999, s. 11 - Associeringsrådets beslut nr 3/98, (1999/15/EG).

[271] EGT L 307, 17.11.1998, s. 27 - Associeringsrådets beslut nr 5/98, (98/645/EG).

[272] EGT L 343, 18.12.1998, s. 36 - Associeringsrådets beslut nr 2/98, (98/722/EG).

[273] EGT L 315, 25.11.1998, s. 35 - Associeringsrådets beslut nr 2/98, (98/670/EG).

[274] EGT L 35, 9.2.1999, s. 39 - Associeringsrådets beslut nr 3/98, (1999/115/EG).

[275] EGT L 35, 9.2.1999, s. 4 - Associeringsrådets beslut nr 2/98 (1999/107/EG).

[276] EGT L 281, 4.11.1999, s. 79 - Associeringsrådets beslut nr 4/99 (1999/709/EG).

[277] EGT L 80, 31.3.2000, s. 34 - Associeringsrådets beslut nr 1/2000 (2000/259/EG).

[278] EGT L 278, 31.10.2000, s. 21 - Associeringsrådets beslut nr 4/2000 (2000/663/EG).

[279] EGT L 197, 3.8.2000, s. 48 - Rådets beslut av 20.7.2000 (2000/488/EG).

Kandidatländernas deltagande i det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag innebär deltagande i operativa åtgärder på i stort sätt samma sätt som för medlemsstaterna liksom en intensifierad politisk dialog inom området för näringslivspolitik och utvecklingen av små och medelstora företag.

Villkor och omständigheter för inlämning, bedömning och urval av ansökningar som hänför sig till stödberättigade institutioner och organisationer är desamma som de som gäller för medlemsstaterna. Kandidatländerna betalar ett årligt bidrag för att delta i de delar av programmet som de själva har valt ut. Detta bidrag finansieras delvis från deras egen budget och delvis från deras nationella Phare-anslag.

Följande operativa verksamheter påverkas av öppnandet av programmet:

* Stöd till Euro Info Centres (EIC): befintliga Euro Info korrespondentcentra (ett i varje huvudstad) uppgraderades till fullvärdiga EICs och nya centra valdes ut för att utöka servicen till regionerna. Det finns nu 47 EIC i drift i åtta av kandidatländerna (Bulgarien: 8, Tjeckiska republiken: 7, Estland: 2, Ungern: 7, Polen: 12, Rumänien: 6, Slovakien: 2 och Slovenien: 3).

* Deltagande i Europartnerskapsevenemang: Två medelstora "Phare"-partnerskap inriktade på företagsamarbete i Central- och Östeuropa anordnades parallellt med två Europartnerskapsdagar i Wien (maj 1999) och i Brandenburg (oktober 1999). Fem Interprise-evenemang anordnades år 2000 i kandidatländerna, ett i vardera Slovakien, Bulgarien, Rumänien, Tjeckien och Estland. Två evenemang skall anordnas år 2001 i Ungern och Polen.

Upprättandet av Euro Info korrespondentcentra (EICC) understöddes inom Meda-programmet på Cypern, Malta och i Turkiet. Små och medelstora företag i dessa länder kan också delta i evenemangen inom Europartnerskapet, Med-partnerskapet och Med-interprise.

15.2. JOP: Program för samriskföretag

Programmet för samriskföretag, Jop, som inrättades 1991 är ett särskilt program inom Phare-programmet som syftar till att stödja skapandet av samriskföretag i länderna i Central- och Östeuropa (CÖE) mellan gemenskapens små och medelstora företag och partner i dessa länder. Sedan 1995 har programmet utsträckts till att också omfatta de nya oberoende staterna och Mongoliet (inom Tacis-progammet). En sammanlagd budget om 164,5 miljoner euro har hittills beviljats detta program.

Jop anlitar på ett nätverk av finansförmedlare som kanaliserar de förfrågningar från små och medelstora företag, som söker stöd från Jop för att finansiera kostnader för genomförbarhetsstudier, investeringar, utbildning av personal engagerad i ett samriskföretag och att lämna den information som krävs för att etablera detta företag (datatjänsten EuroJop). De åtgärder som har genomförts har i de flesta fall möjliggjort för EU:s små och medelstora företag att genomföra de förberedande faserna i deras projekt för samriskföretag och därmed minskat de administrativa, finansiella och rättsliga hindren.

Genom att stimulera skapandet av samriskföretag i Central- och Östeuropa har detta program främjat företagssamarbete mellan företag i EU och CÖE såväl som utländska investeringar av små och medelstora företag från Europeiska unionen. Av 2 773 inlämnade projekt godkändes 1 765 under år 2000, vilket motsvarar ett totalt åtagande av 156,1 miljoner euro. I juni 2000 hade 350 samriskföretag etablerats eller höll på att etableras.

Till följd av Phares nya inriktning i samband med anslutningsförfarandet, beslöt kommissionen den 6 mars 2000 att stänga Jop för nya projektförslag inom "Instrument 1" (främjande av kontakter inom företagssamarbetet), "Instrument 2" (genomförbarhetsstudie) och "Instrument 4" (kunskapsöverföring). De projekt inom "Instrument 3" (garantier vid etablering av samriskföretag) som härrör ur ett förslag inom Instrument 2 antogs fortfarande fram till den 30 september 2000.

15.3. PHARE: program för tekniskt bistånd på nationell nivå

Phare-programmets mål har ändrats under de senaste två åren. Nya riktlinjer för programmet godkändes i syfte att omdirigera stödet till att förbereda kandidatländerna för anslutning på de nyckelområden som angivits i partnerskapen för anslutning. Som ett resultat av detta, inriktas alla nya Phare-verksamheter på partnerländernas behov av stöd för att bygga upp institutioner och investering.

Nationella program och sådana program som omfattar flera länder har i detta sammanhang godkänts för att angripa de problem som hänger samman med de utmaningar som den privata sektorn och i synnerhet små och medelstora företag i kandidatländerna måste möta om de skall klara den framtida konkurrensen på den inre marknaden.

Phare har bidragit till att inrätta nya institutioner för att stödja små och medelstora företags utveckling och har givit betydande finansiellt stöd direkt till små och medelstora företag. Phares nationella program har stött utvecklingen av små och medelstora företag, privatisering, omstrukturering av företag och modernisering av banktjänster och finansiella tjänster genom tillhandahållande av kunskaper. Nationella Phare-program för utveckling av små och medelstora företag har också fått betydande effekt på institutionsuppbyggnad och på utveckling och främjande av lokala rådgivningscentra för företag samtidigt som de har förbättrat lokala förbindelser och lokal utveckling.

Små och medelstora företag i CÖE har också indirekt dragit fördel av andra program som kommissionen stöder inom Phare och som fått viss effekt också på företagen, såsom program för miljö, utbildning, yrkesutbildning, forskning, infrastrukturer, regional utveckling, sysselsättning och tillnärmning av lagstiftning.

15.4. Finansieringsinstrumentet för små och medelstora företag

När det gäller de program som omfattar flera länder och de övergripande programmen, uppmanades kommissionen i Agenda 2000 att inrätta en facilitet som omfattar flera länder för att stimulera finansförmedlare i de tio kandidatländerna [280] att utvidga och bibehålla lån och finansiering av eget kapital för små och medelstora företag på lång sikt. Mot denna bakgrund inledde kommissionen i april 1999 i samarbete med Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) finansieringsinstrumentet för små och medelstora företag med en total budget på 200 miljoner euro (50 miljoner euro från Phare och 150 miljoner euro ur EBRD:s egna medel).

[280] Bulgarien, Tjeckiska republiken, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakiska republiken och Slovenien.

Genom instrumentet lämnas lån och finansiering av eget kapital till finansförmedlare för att underlätta expansion av finansiering till små och medelstora företag. Det syftar också till att stimulera finansförmedlare att inrätta nya metoder för företagsfinansiering för att få större erfarenhet av att arbeta med små och medelstora företag och skapa ett intäktsflöde.

Instrumentet erbjuder en lång rad olika produkter genom utvalda finansförmedlare i CÖE. Det innehåller två "fönster":

* Fonder för investering av eget kapital och tekniskt stöd/förvaltningsstöd.

* Lånefinansierings- och lånefonder, garantier, resultatrelaterade avgifter och tekniskt stöd/förvaltningsstöd.

Finansieringen kanaliseras genom de förmedlare i de tio kandidatländer som har visat att de uppnått en tillfredsställande nivå när det gäller finansiell bärkraft, en kunnig ledningsgrupp och vilja att bistå små och medelstora företag i deras låne/investeringspolitik.

Efter lanseringen av åtgärderna tillsammans med EBRD under fas 1 genomförde kommissionen ett marknadsföringsinitiativ gentemot andra internationella finansinstitut (IFI) för att väcka ytterligare intresse för och möjliga åtaganden inom finansieringsinstrumentets fas 2. Kommissionen utsträckte inbjudan att delta i finansieringsinstrumentets fas 2 till Nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO), Nordiska investeringsbanken (NIB), Europarådets utvecklingsbank (CEB), Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och Internationella finansieringsbolaget (IFC). Dessa IFI har inbjudits till finansieringsinstrumentet, emedan de hade kontaktats redan under förberedelsen av fas 1 samt i sin egenskap av undertecknare av ett samförståndsavtal om samarbete vid förberedelserna inför de central- och östeuropeiska ländernas anslutning [281]. Dessutom inbjöds också EIB att delta i finansieringsinstrumentet.

[281] Samförståndsavtalet med dessa IFI undertecknades den 30 mars 2000.

Som resultat nåddes ytterligare en överenskommelse med Europarådets utvecklingsbank i samarbete med Kreditanstalt för Wiederaufbau (CEB/KfW) om deras deltagande i finansieringsinstrumentet under låne- och garantifonden. CEB/KfW deltar i finansieringsinstrumentet med 113 miljoner euro, medan Phares bidrag uppgår till 21 miljoner euro.

Den sammanlagda budgeten för finansieringsinstrumentet för små och medelstora företag uppgår således hittills till

* 293 miljoner euro till låne- och garantifonden och

* 50 miljoner euro till fonden för eget kapital.

Slutligen har kommissionen och EBRD nyligen överenskommit om att inträda i fas 2 under finansieringsinstrumentets låne- och garantifond med en tilläggsbudget, som skall fördelas mellan 150 miljoner euro från EBRD och 30 miljoner från Phare. De projekt som under den nya fas 2 framläggs av varje samfinansierande partner godkänns av kommissionen och respektive partner. Kommissionen samordnar programmet genom en styrkommitté som består av tre företrädare för kommissionen och en företrädare från varje deltagande organisation. De samfinansierande organisationerna styr sina respektive projekt inom finansieringsinstrumentet och är också ansvariga för att kartlägga nya projekt liksom att till kommissionen rapportera om och övervaka genomförandet av projekten. Lokala banker kommer att ge ytterligare underlån till små och medelstora företag och investeringsfonden kommer att investera i enskilda små och medelstora företag.

Hittills har 10 projekt, som täcker 7 av de 10 CÖE-kandidatländerna, under fas 1 av låne- och garantifonden undertecknats eller håller på att undertecknas motsvarande en kreditgräns från EBRD på 87,9 miljoner euro och ett anslag på 17,7 miljoner euro från Phare för tekniskt samarbete och resultatrelaterade avgifter.

15.5 Phares program för företagsstöd

1998 antog kommissionen ett nytt program som omfattar flera länder och syftar till att stödja den privata sektorns utveckling i kandidatländerna i Central- och Östeuropa. Programmet för företagsstöd lämnar stöd till utveckling av de organisationer som företräder företagen så att de effektivt kan stödja och företräda företagens intressen.

Programmet syftar också till att förbättra deras förmåga att bistå företagen när de förbereder sig för utvidgningen och för att uppfylla de krav som är förknippade med gemenskapens rättsliga ram (gemenskapens regelverk). Programmet Det bör ses som ett komplement till det stöd som ges till utveckling av den privata sektorn inom de nationella Phare-programmen. Två ansökningsomgångar anordnades 1999 [282] och de utvalda organisationerna har inlett sina åtgärder under det första halvåret 2000.

[282] EGT C 183, 29.6.1999, s. 10 och 13.

16. Företagens internationalisering: samarbete med tredje land

Det föreligger ett positivt samband mellan fri världshandel och företagsexpansion, ekonomisk tillväxt och sysselsättning. En stor del Europeiska unionens välstånd beror på utrikeshandel och utländska investeringar. I denna alltmer globaliserade ekonomi och trots konkurrenstrycket, har de små och medelstora företagen en oöverträffad tillväxt och konkurrenskraftpotential som måste stärkas.

För att uppnå konkurrenskraft i den globala ekonomin måste unionens företag både till fullo utnyttja fördelarna med den inre marknaden och säkra sin närvaro på tredje länders marknader. Fördelar som ges till utländska konkurrenter genom liberalisering av den inre marknaden bör balanseras av insatser för att säkra gemenskapsföretagens, inklusive de små och medelstora företagen, affärs- och investeringsmöjligheter på tredje länders marknader. I tillägg till att genom handelspolitiken säkerställa fritt tillträde till tredje lands marknader genomför kommissionen särskilda ordningar för att stödja de små och medelstora företagens verksamhet utanför gemenskapens gränser.

16.1. Handelspolitik

Förordningen om handelshinder [283] som är helt tillämplig sedan den trädde i kraft den 1 januari 1996, utgör ett viktig steg framåt och är ett användbart instrument för de små och medelstora företag som önskar expandera på nya framväxande dynamiska marknader. Den viktigaste nyheten i förordningen är utan tvivel skapandet av en så kallad "tredje väg". Vid sidan av klagomål från medlemsstater och gemenskapens industrisektorer, anges i förordningen också en möjlighet för enskilda företag att inlämna klagomål om störningar i handeln baserade på multilaterala eller plurilaterala handelsavtal.

[283] EG förordning 3286/94 av den 22.12.1994, EGT L 349, 31.12.1994, s. 71.

Databasen över marknadstillträde, som är öppen för alla ekonomiska aktörer via Internet [284], har varit helt i drift sedan slutet av 1996 och har fått tydliga positiva fördelar, i synnerhet för små och medelstora företag. Det kan erinras om att den täcker följande tre områden:

[284] http://mkaccdb.eu.int

* En förteckning över alla handelshinder som påverkar gemenskapens export per sektor och per land samtidigt som systematisk uppföljning och gemenskapsåtgärder säkerställs för varje handelshinder som identifieras.

* Att tillhandahålla grundläggande information av intresse för gemenskapsindustrin och gemenskapsexportörerna, som tullavgifter och interna skatter på viktiga exportmarknader, importlicenskrav, särskilda tullklareringsformaliteter osv.

* Att tillhandahålla ett interaktivt kommunikationsmedel mellan företag och gemenskapens myndigheter som möjliggör informationsutbyte online.

Efter kommissionens meddelande "Att tjäna Europas exportörer på 2000-talet, nästa fas i strategin för marknadstillträde " [285] gav rådet (allmänna frågor) den 21 juni 1999 sitt fulla stöd till programmet för undanröjande av handelshinder.

[285] SEK(1999) 601/4, 22.4.1999.

Detta program för undanröjande av handelshinder som fokuserar kommissionens resurser på undanröjande av prioriterade hinder i tredje länder är särskilt relevant för små och medelstora företag.

Ömsesidigt erkännande har under de senaste tre åren fortsatt att ligga högst på dagordningen över internationella handelsfrågor som ett av de instrument som står till förfogande för att minska de rättsliga hinder som handelsföretag och exportföretag möter. Hittills har avtal om ömsesidigt erkännande (Mutual Recognition Agreements, MRA) av bedömningar av överensstämmelse av reglerade produkter undertecknats med Kanada, Förenta staterna, Australien, Nya Zeeland och Schweiz och ett avtal om ömsesidigt erkännande av goda laboratoriemetoder, om uppgifter om säkerhetsprovning av alla kemikalier, med Israel. De positiva fördelarna för företag och handel av MRA är särskilt stora för små och medelstora företag som vanligen måste hantera den stora bördan av rättskrav, provningskrav och certifieringskrav i flera inhemska rättsordningar.

Parallellt med de bilaterala initiativ som tagits under de senaste tre åren har Europeiska gemenskapen med kraft följt en fast strategi för öppnandet av marknader på multilateral nivå som kommer att få stora potentiella fördelar för gemenskapsföretagen inklusive de små och medelstora företagen.

Strategin består av följande delar:

* Konsolidering av Uruguayrundans regelverk och säkerställande av att samtliga signatärstater till slutakten noga genomför alla sina åtaganden.

* Aktivt utnyttjande av Världshandelsorganisationens tvistlösningsförfarande för att säkerställa att våra partner lever upp till sina skyldigheter enligt Världshandelsorganisationens avtal.

* Identifiering av sätt att föra öppnandet av marknaderna ytterligare framåt och införa nya områden som konkurrens och investering i multilaterala ordningar och främja ytterligare övergripande liberalisering.

Effekten på de små och medelstora företagens utveckling förväntas bli positiv. Under alla förhållanden och med hänsyn till utvidgningen av det sakområde över vilket Världshandelsorganisationen råder i jämförelse med GATT, kommer genomförandet och insatserna för att se till att bestämmelserna följs att bli mycket mer omfattande och mera komplicerade än vad som krävdes inom GATT och bl. a. utsträckas till att också gälla immateriella rättigheter och tjänster.

Efter det att EU under de senaste fyra åren har varit en av de främsta förespråkarna för genomförande och uppfyllande av skyldigheter inom avtalen i Uruguayrundan, har unionen spelat en avgörande roll i de framgångsrika förhandlingarna om grundläggande telekommunikations- och informationsteknikprodukter samt finansiella tjänster.

Gemenskapen har konstant förespråkat en politik för att stödja och förbättra multilaterala förhandlingar och ordningar. Effektiva multilaterala ordningar är den bästa garantin för att våra exportörer och investerare skall bli skyddade mot olaglig protektionism. Den framgångsrika förhandlingsrundan har under GATT:s tillvaro lett till en aldrig tidigare skådad sänkning av tullar och icke-tariffära handelshinder. Slutet på Uruguayrundan och skapandet av Världshandelsorganisationen var ett avgörande steg i denna process. Efter Uruguayrundan har gemenskapen också varit aktivt engagerad för att främja ländernas tillträde till Världshandelsorganisationen liksom för att integrera utvecklingsländer i handelssystemet. När ekonomin utvecklas allt snabbare och internationell handel mer och mer inriktas på områden som endast delvis omfattas av nuvarande system, måste det multilaterala systemet hålla jämna steg med dessa förändringar om det skall kunna fortsätta att ge våra företag bättre tillgång till marknader utomlands.

EU är särskilt intresserad av att ytterligare stärka den internationella handelsordningen och dess väktare, Världshandelsorganisationen. Meddelandet EU:s strategi inför WTO:s millenierunda [286] bör helt klargöra EU:s inställning. Dessutom har resultaten av Uruguayrundan redan givit positiva effekter på total tillväxt och konkurrens. Dessa resultat har uppmuntrat till dynamik inom företagen och till produktivitet i EU:s ekonomi inklusive inom affärssektorn.

[286] KOM(1999) 331.

16.2. Samarbete med USA och Kanada

* Samarbetet med USA

Den transatlantiska företagsdialogen (Trans-Atlantic Business Dialogue, Tabd) som inleddes 1995 är ett unikt företagsstyrt förfarande genom vilket europeiska och amerikanska företagsledare kan avge gemensamma rekommendationer på högsta regeringsnivå i EU och USA och därigenom underlätta transatlantisk handel och investering.

Det transatlantiska småföretagsinitiativet, (Tasbi) som lanserades 1996 är utformat för att sörja för småföretagens särskilda behov. Det utgör en integrerad och övergripande del i den transatlantiska företagsdialogen och syftar till att underlätta ömsesidigt fördelaktiga affärsförbindelser mellan europeiska och amerikanska små och medelstora företag. För närvarande består initiativet av följande två större delar:

- Partnerevenemang som inriktas på att stimulera sektorsspecifika små och medelstora företag på båda sidor av Atlanten att bilda affärsallianser och partnerskap.

- Utveckling av ett sammanlänkat informationssystem mellan EU och USA som kan förse företagen med information i ämnen som rör genomförandet av affärer i EU och i USA.

De särskilda frågor som är angelägna för små och medelstora företag behandlas dessutom genom att viktiga ämnen som standarder och certifiering samt genomförandet av den gemensamma studien EU/USA behandlas inom företagsdialogens fem arbetsgrupper.

Under Tabd-konferensen i Rom i november 1997, gjordes ytterligare framsteg när det gäller utveckling av småföretagsinitiativet. Ytterligare nyckelfrågor för små och medelstora företag identifierades som elektronisk handel. Tasbi-kommittén (som består av företrädare för den privata sektorn med deltagande av företrädare för Europeiska kommissionen och USA:s regering) kommer att utvidgas och sammanträffa två gånger per år. Nya förslag presenterades och kommer att granskas ytterligare (på områdena för analys, yrkesutbildning, spridande av framgångsrika erfarenheter och allmän information). Beslut fattades om nya åtgärder för att bilda partnerskap och för att utveckla informationssystem och kooperativa system.

Partnerskapsevenemang

1998/1999 stödde kommissionen två evenemang för att bidra till partnerskap mellan företag i EU och USA då vid varje tillfälle cirka 1 000 möten ägde rum mellan företagen:

- Chicago (26-27 oktober 1998). 126 små och medelstora företag från EU vilka kom från maskin-, elektronik-, bioteknik- och livsmedelsberedningssektorerna sammanträffade med 50 amerikanska motparter under två dagar.

- Dallas (15-16 april 1999). 110 europeiska små och medelstora företag från sektorerna för elektronisk handel och multimedia sammanträffade med 65 amerikanska motparter. Därtill anordnade kommissionen tio workshops som avsåg IT.

I september 1999 offentliggjorde kommissionen en ansökningsomgång för projekt som avsåg transatlantiska partnerskap varvid 19 förslag lämnades in och 4 förslag valdes ut för evenemang som skulle äga rum 2000/2001. Kommission underlättade därtill för amerikanska företag att delta i Europartnerskapsmöten i oktober 1999.

Informations- och samarbetssystem

EU och USA utvecklar en användarvänlig databas för små och medelstora företag om informations- och samarbetssystem. DoC har redan utvecklat en Tabd-hemsida för små och medelstora företag med information om tjänster [287] och kommande evenemang för små och medelstora företag. En förgenomförbarhetsstudie har inlämnats till kommissionen av den amerikanska motparten och i denna studie granskas möjligt samarbete mellan USA och EU om partnerskapsverksamheter och samarbetsnät.

[287] http://www.tasbi.com

I oktober 1998 genomförde dessutom Euro Infor Centres en undersökning för att bättre ringa in vilka avsikter som organisationer som t. ex. handelskamrarna har med de nuvarande eller framtida avtalen med partner i Nordamerika.

* Samarbetet med Kanada

Mot bakgrund av handelsinitiativet EU-Kanada (EU-Canada Trade Initiative, Ecti), som inleddes i december 1998, har den viktiga roll som den privata sektorn spelar för att stimulera samarbetet mellan små och medelstora företag i EU och Kanada betonats. Kommissionen bjöd in representativa sammanslutningar för unionens små och medelstora företag för att samarbeta med Kanada och kallade dem till ett första arbetsmöte i januari 1999. En styrgrupp för samarbetet mellan små och medelstora företag i EU och Kanada inrättades.

Under hela 1999 har nya kommunikations- och informationskanaler öppnats och de kanadensiska myndigheterna har försökt identifiera kanadensiska förmedlande organ för små och medelstora företag inför ett möte med styrgruppen. Processen drivs av företagen och är avsedd att inriktas på särskilda sektorer.

Inom Ecti har också planerna på att utveckla en utökad dialog mellan myndigheter och företag lett till skapandet av Kanadas rundabordskonferens för företag eller Cert (Canada Europe Round Table for Business). Den har inrättats av företagen och innefattar cirka tjugo företag från både Kanada och EU.

De deltagande företrädarna för företagsvärlden har som mål att Cert skall bli det främsta språkröret för europeiska och kanadensiska företag när det gäller att ge råd till kanadensiska regeringen och EU och dess medlemsstater i bilaterala handels- och investeringsfrågor.

Detta initiativ lanserades i Bryssel den 16 juni 1999 omedelbart före det toppmöte som hölls mellan EU och Kanada i Bonn i närvaro av Kanadas handelsminister och Europeiska kommissionens vice ordförande.

16.3 Samarbete med Japan

Industriellt samarbete är en av konkurrenspolitikens fyra pelare [288]. Syftet är att stärka EU:s industriella närvaro på snabbt växande marknader och att förbättra företagens konkurrenskraft genom utbyte av erfarenheter och kunskaper som bör ge europeiska industriledare, vetenskapsmän och regeringstjänstemän omfattande förståelse för Japan. Centrum för industrisamarbete mellan EU och Japan upprättades 1987 som ett samriskföretag mellan kommissionen och Miti. Det tillhandahåller effektiv företagsinformation liksom yrkesutbildningsprogram. I juni 1996 öppnades ett kontor i Bryssel.

[288] Fastställd i kommissionens meddelande "En industriell konkurrenspolitik för Europeiska unionen", KOM(1994) 319, 14.9.1994.

Följande yrkesutbildningsprogram erbjuds:

* Hrtp - kunskaper om japansk industri (Japan Industry Insight): är riktad till chefer som spelar en viktig roll när det gäller att utarbeta och genomföra sina företags politik gentemot Japan, och Hrtp ger en integrerad och djupgående syn på japanskt näringsliv och industri. Hela programmet varar 11 veckor men det finns en kortare version på fyra veckor. Små och medelstora företag med färre än 250 anställda som inte ägs av en större grupp kan vara berättigade till ett stipendium från GD näringsliv som kan bidra till att täcka levnadsomkostnader i Japan.

* Program för ämnesinriktade delegationsresor: tvåveckorsprogram

- Marknads- och produktstrategi - ger många svar på frågan "hur utvecklar japanska företag en innovativ idé till en säljbar produkt ".

- Möt Asien i Japan - hjälper unionens företag som önskar utveckla industriellt samarbete i Asien att förstå det asiatiska företagsklimatets särprägel och att utnyttja Japans erfarenhet som regionens ledande industrination.

- Stimulans till tillverkning i världsklass - ger insikter i japanska företagsprinciper som Kaizen (stegvis förbättring), Tpm (totalt produktunderhåll) och Tqm (total kvalitetskontroll).

- Distributions- & företagspraxis i Japan - analyserar Japans förändrade distributionsmetoder som erbjuder europeisk industri nya möjligheter att tränga in på den japanska marknaden.

* Vulcanus: Utbildningsprogram för studerande från EU för att göra framtidens chefer inom gemenskapens industri förtrogna med japansk företagskultur, ekonomiska struktur och institutioner. Det bidrar också till att etablera de personliga nätverk som ofta är avgörande för att kunna bygga upp framgångsrikt industriellt samarbete liksom att tillhandahålla en grupp av särskilt utbildade akademiskt utbildade personer som kan bistå sina framtida europeiska arbetsgivare med deras företagsförbindelser med Japan. Det finns ett motsvarande program som placerar japanska studenter hos värdföretag i gemenskapen.

Detta centrums företagsinformationstjänster innefattar ett nyhetsbrev, ett adressregister (Johogen) över informationskällor om japansk handel och teknik, seminarier om japanska och europeiska marknader, ett referensbibliotek och en upplysningstjänst online [289].

[289] http://www.eujapan.com.

Stöd för att bistå små och medelstora företag i EU att utveckla deras exportkapacitet till Japan lämnas inom Exprom-programmet som innehåller följande två huvuddelar:

* EU:s exportfrämjande program "Inkörsport till Japan (Gateway to Japan)". Denna kampanj för exportfrämjande är särskilt inriktad på de behov som små och medelstora företag med styrkt exportpotential har. Programmet underlättar inträdet på den japanska marknaden genom handelsdelegationsresor till och deltagande i handelsmässor i Japan i tio av unionens exportsektorer som betraktas ha stor potential i Japan.

* Chefsutbildningsprogrammet (ETP Japan). Detta chefsutbildningsprogram som pågått i flera år består av 12 månaders avancerad utbildning i japanska, universitetsseminarier och sex månaders praktik i ett eller flera japanska företag. Programmet är utformat för att hjälpa deltagarna att bättre förstå och finna sig tillrätta i Japans unika och komplicerade företagskultur och och i dess språk. Deltagarna är vanligen män och kvinnor runt trettio år utbildade på universitetsnivå och med minst två års yrkeserfarenhet.

16.4. Samarbete med länderna i Medelhavsområdet, Latinamerika och Asien

* Det finansiella instrumentet Ecip som syftar till att främja gemensamma företag i utvecklingsländerna i Asien, Latinamerika, Medelhavsområdet och Sydafrika.

Kommissionen har utarbetat ett särskilt instrument "Europeiska gemenskapens investeringspartner, European Community Investment Partners - Ecip" [290] (250 miljoner euro för perioden 1995-1999) som syftar till att främja direktinvesteringar i länder i Medelhavsområdet, Asien, Latinamerika och Sydafrika.

[290] Rådets förordning (EG) nr 213/96, EGT L 28, 6.2.1996, s. 2.

Ecip finansierar upprättandet av samriskföretag mellan företag från Europeiska unionen och lokala företag liksom licensavtal. Det vänder sig främst till små och medelstora företag men storföretag kan också erhålla stöd. De stora multinationella företagen är dock uteslutna från programmet.

Under 1997 och 1998 godkändes 648 finansieringsansökningar till ett sammanlagt belopp på mer än 65 miljoner euro.

Inom ramen för de fyra instrument, som programmet innefattar, kan medfinansiering beviljas för att stödja insatser som avser identifiering av partner och investeringsprojekt (instrument 1: stöd), genomförbarhetsstudier eller pilotprojekt (instrument 2: räntefria förskott), skapande av ett gemensamt företag (instrument 3: medverkan med eget kapital) eller utbildningsåtgärder, tekniskt bistånd eller stöd till förvaltning av gemensamma företag (instrument 4: stöd till små och medelstora företag eller räntefria förskott till storföretag).

Ecip-programmet har visat hur viktigt det är för de små och medelstora företagen. Under perioden 1988-1998 fick över 42 000 små och medelstora företag stöd genom finansieringsinstrument 1 för att söka partner och investeringsprojekt, och investeringar i utvecklingsländerna för över 3,5 miljarder euro skulle ha planerats efter genomförandet av medfinansierade åtgärder inom en eller flera instrument i Ecip-programmet.

Den största delen (92 %) av de investeringar som gjorts ligger inom små och medelstora företag vilket framgår av tabellen nedan:

>Plats för tabell>

Ecip-programmet löpte ut den 31 december 1999.

* Meda: samarbete med länder i Medelhavsområdet

Sedan 1992 har kommissionen givit ett betydande bidrag till främjandet av det transnationella samarbetet mellan små och medelstora företag i EU och små och medelstora företag i Medelhavsområdet inom ramen för det gamla programmet Med-Invest. Dessa insatser befästes under 1996 inom ramen för Meda-finansieringen.

Euro Info korrespondenscentra (EICC) har upprättats i 10 av de 12 Medelhavsländerna. Dessa EICC lämnar all nödvändig information till små och medelstora företag om unionens verksamhet och program.

Deltagande av Medelhavsländernas små och medelstora företag i partnerskaps-instrumenten:

- Deltagande av Medelhavsländernas små och medelstora företag i Europartnerskapets och Interprises verksamhet har stimulerats. Sedan 1992 har drygt 3 000 små och medelstora företag från Medelhavsområdet deltagit i 14 evenemang som anordnats inom ramen för Europartnerskapet. Under 1998 hölls Europartnerskapsmöte i Apeldoorn (Nederländerna) varvid 212 företag från tredje land i Medelhavsregionen deltog medan partnerskapsevenemanget i Valencia (Spanien) noterade det största deltagandet från Medelhavsområdet med 331 företag. Under 1999 deltog 231 små och medelstora företag från Medelhavsländerna i Europartnerskapsmötet i Wien och ett ungefär lika stort antal små och medelstora företag företräddes i Tyskland vid Europartnerskapsmötet i Brandenburg (oktober 1999).

- Partnerskapsmetoden har utsträckts till Medelhavsområdet (Med-partnerskapet Med-Interprise). Fem Med-partnerskap har redan ägt rum (Turkiet i april 1994, Marocko maj 1995, Israel oktober 1995, Jordanien, juli 1997, Tunisien september 1997) med ett mycket stort deltagande. Ett växande intresse har också visats för initiativen Med-Interprise (tolv Med-Interprise har redan ägt rum i Tunisien, Turkiet, Marocko, Libanon, Cypern, Syrien, Egypten, Malta och den palestinska myndigheten och flera förbereds för 1999 och 2000). Under 1998 ägde en manifestation Med-Interprise rum i Syrien (Damaskus och Aleppo) inom textilsektorn där de syriska företagsledarna kunde sammanträffa med sina europeiska motparter.

Genom Europartnerskapets, Med-partnerskapets och Med-Interprises verksamhet har det blivit möjligt för sammanlagt drygt 5 000 företag i Medelhavsländerna att knyta särskilt målinriktade förbindelser med små och medelstora företag i Europeiska unionen.

* Al-Invest: Samarbete med länder i Latinamerika

Efter det framgångsrika slutförandet av den första fasen av Al-Invest (41 miljoner euro under 1996-2000), beslutade kommissionen att inleda Al-Invest II (43 miljoner euro för 2001-2004). Al-Invest [291] syftar till att främja både internationalisering och partnerskap mellan små och medelstora företag från de två regionerna särskilt genom att främja ett årligt anordnande av 50 sektorsmöten, som är möten företag-till-företag vilka i förväg förberetts av europeiska och latinamerikanska aktörer, som arbetar tillsammans och kommer överens om en gemensam dagordning. Cirka 6 500 små och medelstora företag har omfattats av detta program.

[291] http://www.al-invest.org.

Al-Invest II är ett decentraliserat (vilket innebär att initiativ som tas under dess överinseende främst stöds av privata operatörer som handelskamrar, industriföreningar och konsultfirmor, som också överlämnar förslag till sektorsmöten för kommissionens godkännande) och "resultatinriktat" program (kommissionens finansiella medverkan står i själva verket i strikt proportion till de konkreta resultat som de medverkande aktörerna uppnår).

Ett Al-Partnerskapsevenemang ägde rum i Mexico City den 24-26 februari 1999 och inriktades på sektorerna för kemikalier, livsmedel, hälsovård, läderprodukter, metallbearbetning, telekommunikationer och textilier. Under dessa dagar sammanträffade 242 europeiska små och medelstora företag med cirka 600 motparter från Mexico, Guatemala, El Salvador, Costa Rica, Panama, Honduras och Nicaragua.

Vid sidan av dessa sektorsmöten har ett nätverk av sydamerikanska organisationer ("Eurocentros de cooperación empresarial") inrättats och knutits till de europeiska samarbets- och informationsnätverken (särskilt Bc-Net och Bre) som är i fullt gång i de flesta latinamerikanska länder. Detta nät har kompletterats genom tillägg av en syd-syd elektronikinformationstjänst som kallas Tips.

* Asia-Invest : samarbete med länder i Asien [292]

[292] http://www.asia-invest.com.

Asia-Invest (35 miljoner euro för 1997-2002) syftar till att underlätta företagssamarbete mellan ekonomiska aktörer från Europa och Asien. Det innehåller flera instrument för att stimulera tillväxt inom handel och investeringsflöden och skapa större medvetenhet bland europeiska företag, och särskilt bland små och medelstora företag, om affärsmöjligheter i Asien. Under 1996 utsträcktes Asia-Invest till Kina och fick ett tillskott till budgeten på 10 miljoner euro. Asia-Invest administreras av ett sekretariat i Bryssel.

Asia-Interprise och Asia-Partnerskapet

Sju evenemang som hållits inom ramen för Asia-Interprise i Malaysia, Kina och Thailand (1999) samt i Frankrike (1998) lockade 582 företag från Asien och 351 företag från EU.

Inom programmet Asia-Partnerskap har följande två evenemang organiserats:

Partnerskapet Asean-EU i Singapore i november 1997 där 296 företag från Asean-länderna sammanträffade med 264 företag från EU vid över 1 600 möten. Hittills har 30 samarbetsavtal rapporterats.

Partnerskapet EU-Indien i New Delhi i mars 1999 där 407 företag från Indien sammanträffade med 306 företag från EU vid över 3 700 möten. 79 avtal har slutits eller kommer med största sannolikhet att slutas.

Asia-Invest främjar asiatiska företags deltagande i evenemang som anordnas inom ramen för Europartnerskapet. Som ett resultat har 694 asiatiska företag redan deltagit i 7 Europartnerskapsmöten.

16.5 Samarbete med de nya oberoende staterna

* Tacis: Program för tekniskt bistånd till de nya oberoende staterna

Utveckling av den privata sektorn är ett av de prioriterade områdena inom Tacis-programmet för de nya oberoende staterna och Mongoliet. Stöd till små och medelstora företag återfinns som ett inslag i de olika program som beskrivs nedan.

Tacis kontor för företagssamarbete

Kontor för företagssamarbete (Business Communication Centres, BCC) har inrättats för att lämna information till små och medelstora företag i de nya oberoende staterna. Dessa centra som vanligen hör till handelskamrarna är en unik källa till information om lokala företag både för företag inom regionen och för företag från andra nya oberoende stater och EU.

Systemet syftar till att bistå sektorn för små och medelstora företag och lokal industri att utvecklas genom att små och medelstora företag i EU delar med sig av expertkunskaper och erfarenheter. Kontoren främjar informationsutbyte mellan små och medelstora företag i de nya oberoende staterna och i EU om exportmöjligheter, möjligheter att bilda gemensamma företag som omfattar såväl utländska som inhemska partner, och möjligheter till utländska investeringar. Kontoren kommer att upprätta förbindelser med företagsnät i EU, främja liknande organ i andra städer och regioner i de nya oberoende staterna och tillhandahålla ledarutbildning för små och medelstora företag.

Tacis utvecklingsorgan för små och medelstora företag (Smeda)

Utvecklingsorganen för små och medelstora företag (Smeda) lämnar råd samt tillhandahåller rådgivning till och utbildning av nya och befintliga företagare i de nya oberoende staterna. De är ett viktigt hjälpmedel genom vilket Tacis kan stödja utveckling av privata företag i de nya oberoende staterna. De kompletterar det arbete som utförs inom kontoren för företagssamarbete. Utvecklingsorganen bistår företagens chefer med att utarbeta företagsplaner och förser dem med det stöd de behöver för att lägga fram information om företaget för potentiella utländska investerare. Företagskontoren erbjuder därefter nätverkets tjänster för att hjälpa små och medelstora företag att finna lämpliga partner och lämna upplysningar om företagsklimatet, eftersom utvecklingsorgan och kommunikationscentra ofta är belägna på samma plats. Skillnaden mellan dem blir allt mindre.

Många utvecklingsorgan har mottagit stöd eller mottar stöd från Tacis-programmet inom ramen för företagsstödet. Tacis har inriktat sig på inrättande av utvecklingsorgan.

Genom Tacis stöd till små och medelstora företag etablerades tack vare lokala, offentliga och privata initiativ 23 utvecklingsorgan i Ryssland. Detta nätverk har utsträckts till 46 organ. Tacis fortsätter att lämna stöd till nätverket genom att tillhandhålla stöd till utbildning och information. Utbildningen inkluderar kurser om hur man etablerar företag, utarbetar företagsplaner och ger råd till företagare.

De tjänster som har ställts till förfogande inom ramen för Tacis omfattar stöd från experter i gemenskapen, utbildning av personal och anordnandet av studiebesök i EU:s medlemsstater för lokal personal. Helt nyligen har Tacis-programmet arbetat med utvecklingsorganen för att hjälpa dem att utveckla ett brett utbud av tjänster för deras kunder, inklusive mer specialiserade verksamheter. Bland dessa är utbildning av kvinnliga företagare och specialiserad rådgivning för entreprenörer i viktiga industrisektorer.

Genom de kunskaper som Tacis har ställt till förfogande eftersträvars att skapa organ som kommer att fortsätta att bidra till utveckling av små och medelstora företag i de nya oberoende staterna långt efter det att deras enskilda program har avslutats. Den framtida verksamheten inom Tacis kommer att inriktas på att främja nätverk av kontor för företagssamarbete (Bcc) och utvecklingsorgan (Smeda) på nationell och internationell nivå.

Nätverket av seniortjänster (ESSN)

Programmet för nätverket av seniortjänster (The European Senior Service Network, Essn) skapades för att göra det möjligt för ägare av och chefer i små och medelstora företag i de nya oberoende staterna och Mongoliet att få tillgång till de kunskaper och erfarenheter som pensionerade chefer och yrkesverksamma inom Europeiska unionen har. Äldre personer med yrkeserfarenhet från företagsvärlden från en av de 23 europeiska organisationerna för pensionerade experter besöker företag som kan dra nytta av kunskaper från gemenskapen och somutför uppdrag under högst sex veckor. Programmet syftar främst till att stödja övergången till marknadsekonomi genom att inriktas på privatisering och omstrukturering av företag.

Experterna från Europeiska unionen ger råd till de små och medelstora företag som planerar att privatisera eller som redan har privatiserats och behöver vägledning under omstruktureringstiden. Organisationer som stöder eller stimulerar små och medelstora företag i egenskap av finansiella organ eller utbildningsanstalter är inte stödberättigade.

Partnerorganisationen förväntas tillhandahålla logi, lokal transport, tolkning, översättningstjänst och sekreterarhjälp till den besökande experten.

Uppföljningsuppdrag uppmuntras. Efteråt finns möjligheter till arbete/utbildningsprogram i Europa. Ett antal seminarier anordnas i de nya oberoende staterna för att utbilda chefer där som proaktivt deltar för att finna lösningar på företagsproblem.

16.6. Utvecklingssamarbete (AVS-länderna)

Den 23 juni 2000 undertecknades det nya Cotonou-avtalet som ersätter den fjärde Lomé-konventionen, och som utgör den rättsliga grunden för utvecklingssamarbete och omfattar alla politiska, ekonomiska och kommersiella förbindelser mellan EU och de 77 associerade länderna i Afrika, Karibien och Stilla havsområdet (AVS-länderna). Genom att lägga fram möjligheter att förnya partnerskapet EU-AVS understryker kommissionen intresset av att stödja den privata sektorn, som skall spela en pådrivande roll i utvecklingsprocessen. Fördjupningen av dialogen mellan den offentliga och den privata sektorn, partnerskapet, skapandet av ett gynnsamt klimat för företagen, tillträde till produktionsfaktorer och särskilt till utländska investeringar utgör huvudinslagen i det nya avtalet.

Sedan november 1998 har en ny strategi utarbetats för att stödja utveckling av den privata sektorn, och särskilt de små och medelstora företag, som utgör den största delen av den privata sektorn i dessa länder. Eftersom fasen för makroekonomisk stabilisering i de flesta fall nu har uppnåtts, är det nu dags att börja driva andra generationens reformer med ett tillvägagångssätt som integrerar de tre nivåerna makro, meso och mikro. Regler har redan utarbetats eller håller på att förberedas för att beakta dessa tre nivåer som främst syftar till att hjälpa små och medelstora företag i AVS-länderna.

CDE (Centrum för företagsutveckling, f. d. CDI) stöder skapande, utvidgning, diversifiering omstrukturering av tillverknings- och tjänsteföretag i AVS-länderna samt ökad sakkunskap och kompetens hos konsulter och konsultföretag, organiserar möten för kontakter mellan AVS- och EU-företag och uppmuntrar tekniska, kommersiella och finansiella partnerskap mellan AVS-och EU-företagare. CDE mottar ca 1 000 ansökningar om stöd varje år och utnyttjar en budget på 5 miljoner euro för att finansiera ca 350 nya direktinsatser till förmån för små och medelstora företag i AVS-länderna och i EU.

Andra särskilda åtgärder riktade till små och medelstora företag kan genomföras inom ramen för de vägledande nationella och regionala programmen. Eftersom kommissionen, EIB och CDE (Centrum för företagsutveckling) har kompletterande uppgifter bedriver de ett nära operativt samarbete. CDE väljer t. ex. ut "diskonterbara " projekt som har fördel av lättare tillträde till EIB:s resurser, och vissa globala lån från EIB till de lokala små och medelstora företagen åtföljs av tekniskt bistånd från kommissionen och CDE. De europeiska små och medelstora företagen träder in vid genomförandet av gemenskapens utvecklingsbistånd mera allmänt genom upphandling av arbeten, entreprenader och tjänster.

För att öka de små och medelstora företagens deltagande i denna upphandling har kommissionen förbättrat den information om programmen som finns tillgänglig på Internet [293] och som får 800 besök per dag. För att förbättra kunskaperna om gemenskapsbestämmelserna och reglerna om stöd till små och medelstora företag granskar kommissionen möjligheterna att utsträcka nätet av Euro Info Centres till AVS-länderna.

[293] http://europa.eu.int/comm/development/index_en.htm.

16.7. Samarbete med Sydafrika

Inom ramen för EU:s program för återuppbyggnad och utveckling i Sydafrika, ger kommissionen stöd till sektorn för små och medelstora företag och inriktar sig därvid på offren för apartheid. Detta stöd avser inrättande av specialiserade organ som kan tillföra de finansiella tjänster som krävs för utveckling av dessa små och medelstora företag: "Program för utveckling av små företag och mikroföretag" (11 miljoner euro, med Khula Finance), "Program för handel och investering för små och medelstora företag" (8,9 miljoner euro, med Ntsika Enterprise Promotion Agency). Det innefattar också ett stöd till skapande av företag inom de sektorer som är lokalt ledande: "Community Projects Fund Support Programme in the Free State" (17 miljoner euro, jordbruksföretag) och "Support to the Wild Coast Spatial Development Initiative" (12,8 miljoner euro, företag inom jordbruksturism). I framtiden planeras stödet till små och medelstora företag fortsätta och inriktas på införande av instrument som riskkapital i samarbete med EIB och lokala specialiserade finansorgan. Ett globalt avtal om handel, utveckling och samarbete för att reglera förbindelserna mellan EU och Sydafrika undertecknades den 11 oktober 1999 och trädde i kraft i januari 2000.

SLUTSATSER

I denna rapport återges målen i det integrerade programmet för små och medelstora företag [294] som fungerar som ram för den samordning av unionens olika åtgärder till förmån för små och medelstora företag som genomförs inom näringspolitiken eller gemenskapens politik på andra områden liksom inom ramen för de gemensamma åtgärderna. Av rapporten torde framgå att dimensionen för små och medelstora företag numera är integrerad i all gemenskapspolitik som kan påverka dem och att de små och medelstora företagen utgör ett prioriterat område i ett stort antal program, varav vissa också omfattar särskilda åtgärder riktade till dem.

[294] KOM(1994) 207 av 3.6.1994 uppdaterad genom KOM(1996) 329, 10.7.1996.

Den politiska prioriteringen av små och medelstora företag och företagandet bekräftas

Utvecklingen sedan slutet av 1997 visar att små och medelstora företag är en central fråga inom europeisk politik. Inom den s. k. Luxemburgprocessen som styr den europeiska samordningen av de nationella handlingsplanerna för sysselsättningen, utgör stimulans av företagaranda bland män och kvinnor ett av de prioriterade områden som delas med medlemsstaterna och där kommissionen samordnar uppföljningen. Medlemsstaterna utvecklar likaledes inom ramen för Cardiff-processen ett regelklimat, som är förmånligare för små och medelstora företag. Dessa olika förfaranden införlivas med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken [295]. Handlingsplanen för enklare företagsvillkor, BEST, som omfattar åtgärder ledda av kommissionen och medlemsstaterna genomförs därefter tillsammans med medlemsstaterna för att förbättra företagsklimatet. När det gäller strukturfonderna, vilka träder in för att stödja nationella åtgärder i de regioner som stöds av unionen, innehåller kommissionens riktlinjer en uppmaning till medlemsstaterna att prioritera små och medelstora företag i sina program under hänsynstagande till målet om lika möjligheter för män och kvinnor. Initiativet e-Europe [296], som kommissionen lade fram för Europeiska rådets särskilda möte i Lissabon (23-24 mars 2000), tar upp ett helt annat men ytterst aktuellt ämne. I meddelandet uppmuntras regeringarna att införa en kunskapsbaserad ekonomi i Europa stödd av en företagaranda som är gynnsam för finansiering och utveckling av nya idéer. Medlemsstaterna uppmanas särskilt att införa användarvändliga webbplatser för företagen på Internet för att förbättra information och dialog och underlätta finansiering av högteknologiska små och medelstora företag. Europeiska rådet i Lissabon för i sina slutsatser fram införande av ett gynnsamt klimat för etablering och utveckling av företag som ett prioriterat område och uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om ett öppet och nyskapande företagareuropa liksom ett flerårigt program 2001-2005 för företagen och företagarandan. Det uppmanar också rådet och kommissionen att utarbeta en europeisk stadga för småföretag, att inleda benchmarking för att identifiera bästa metoder om bl. a. frågor som rör kostnader och tidsåtgång för att skapa ett företag och om investeringar av riskkapital samt att på nytt granska EIB:s och EIF:s finansiella instrument för företagen. Slutligen har processen för utbyte av erfarenheter och bästa metoder på området för politik och åtgärder till stöd för små och medelstora företag som lanserats inom de samordnade åtgärderna tillstyrkts av rådet som uppmanat kommissionen att fortsätta på den inslagna vägen.

[295] KOM(2000) 214, 11.4.2000.

[296] KOM(1999) 687.

Sedan Europeiska rådet höll sitt möte i Lissabon har den Europeiska stadgan för småföretag antagits av rådet den 13 juni 2000 och mottagits positivt av Europeiska rådet i Feira (19-20 juni 2000). Vid detta möte godkände Europeiska rådet också handlingsplanen eEuropa 2002. Kommissionen antog därtill i april 2000 ett meddelande om näringspolitiken inom den kunskapsbaserade ekonomin och ett förslag till rådets beslut om ett flerårigt program för företag och företagaranda 2001-2005 vilket antogs av rådet i december 2000.

Gemensamt för samtliga dessa initiativ är en strävan att uppnå effektivare åtgärder i synnerhet när det gäller de som riktar sig till företagen, särskilt de allra minsta företagen. Inom politiken på olika områden råder överensstämmelse om målet att förbättra företagsklimatet och stödet till företagen. Denna överensstämmelse omsätts i praktiken genom olika samordningsmekanismer som de riktlinjer för sysselsättning som överförts till nationella handlingsplaner för sysselsättningen, de riktlinjer för strukturfonderna som avspeglas i medlemsstaternas program, samt benchhmarking och utbyte och överföring av bästa metoder genom de samordnade åtgärderna.

Den 1 januari 2000 tillkom det nya generaldirektoratet näringsliv som omfattar de tidigare generaldirektoraten för industri, små och medelstora företag samt enheten för innovation.

Ökat deltagande av små och medelstora företag i gemenskapsprogrammen

Rent allmänt kan det konstateras att en förstärkning av små och medelstora företags deltagande i gemenskapsprogrammen inträtt. Kommissionen har under de senaste åren ansträngt sig att förbättra utvärderingen av åtgärderna för små och medelstora företag, vilket den tematiska utvärderingen av strukturfondernas inverkan på små och medelstora företag liksom utvärderingen av programmen för forskning och teknisk utveckling visar.

Utöver det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag (1997-2000) som särskilt ägnas små och medelstora företag, är de viktigaste programmen eller instrumenten för stöd till små och medelstora företag i främsta hand strukturfonderna och därefter EIB och EIF, forskningsprogrammen och i olika hög grad de övriga gemenskapsprogrammen.

Den tematiska utvärderingen av strukturfondernas effekt på små och medelstora företag visar att nära 800 000 små och medelstora företag kom i åtnjutande av ca 18,2 % av fonderna under perioden 1994-1999, vilket motsvarade ett belopp på 21,3 miljarder euro. De små och medelstora företagen utgör som en faktor för förbättring av den regionala konkurrenskraften ett prioriterat område för den kommande programperioden 2000-2006. Följaktligen bör programmen i ännu högre grad inriktas på företagens behov.

De små och medelstora företagens tillgång till finansiering förblir en grundläggande fråga för dessa företag. Förutom initiativ som programmen Jev (Joint European Venture), Crea (startkapital) och inrättandet av ett nätverk av informella investerare ("företagsänglar") har EIB:s och EIF:s verksamhet alltmer inriktats på små och medelstora företag särskilt inom åtgärden "Tillväxt och sysselsättning". 49 000 små och medelstora företag, av vilka 85 % är småföretag, har kommit i åtnjutande av EIB:s allomfattande lån under de fem senaste åren. En miljard euro från EIB:s överskott har anslagits till en åtgärd för små och medelstora företag och omfattar åtgärder för att deltaga i riskkapitalfonder avsedda att finansiera högteknologiska små och medelstora företag eller små och medelstora företag med stor tillväxtpotential liksom åtgärder för att dela risken med banker, där över hälften av beloppet har utnyttjats. Vissa av dessa åtgärder genomförs tillsammans med EIF som den europeiska finansieringsordningen för teknologi (ETF - 125 miljoner euro), ETF Start-up (168 miljoner euro) liksom garantifaciliteten för små och medelstora företag (168 miljoner euro). EIF:s garantivolym till förmån för små och medelstora företag uppgår till 879 miljoner euro vilket motsvarar 33 % av fondens hela garantiverksamhet. På uppmaning av Europeiska rådet i Lissabon i mars 2000 kommer unionens finansiella instrument särskilt EIB och EIF att granskas för att bli inriktade på nyetablerade företag inom högteknologisektorn och andra åtgärder som avser riskkapital.

De små och medelstora företagens deltagande i programmen för forskning och teknisk utveckling har mer än fördubblats under det 4:e ramprogrammet jämfört med det föregående programmet. 14 754 små och medelstora företag deltog under perioden 1994-1998 jämfört med 5 424 under 1990-1994. De 14 754 små och medelstora företag som deltog stod för 28,5 % av projekten och mottog över 20 % av hela budgeten. Upprättandet av en enda kontaktpunkt för små och medelstora företag, en förenkling av ansökningsförfarandena för små och medelstora företag liksom de särskilda insatserna för små och medelstora företag (förstudiebidrag och Craft-åtgärder) har underlättat för dem att delta. Små och medelstora företags deltagande bör därför öka ytterligare under det femte ramprogrammet som för närvarande är i kraft, och särskilt genom det övergripande programmet "Främjande av innovation och små och medelstora företags deltagande".

När det gäller yrkesutbildning utgör Europeiska socialfonden det främsta finansiella instrumentet för att stödja medlemsstaternas politik. Även om uppgifterna om små och medelstora företags deltagande ännu är ganska inexakta, uppskattar man att små och medelstora företag har en övervägande andel av de projekt som ingår i mål 4 där denna del varierar mellan 40 och 90 % för programmen 1994-1999. Små och medelstora företags deltagande i gemenskapsinitiativet Adapt uppskattas till 15 % av projekten till vilket kommer 45 % av de projekt som avser stöd till små och medelstora företag eller företagsetablering. Den pelare som anslagits till utveckling av företagaranda i de riktlinjer som medlemsstaterna uppmanats att genomföra inom ramen för den europeiska strategin för sysselsättning bör öka den betoning som läggs vid små och medelstora företag under den kommande programperioden 2000-2006. När det gäller programmet Leonardo överstiger de små och medelstora företagens deltagande i genomsnitt 20 % även om dessa företag inte är programmets prioriterade målgrupp.

Inom området för internationellt samarbete präglades den gångna perioden av förberedelsearbetet inför den kommande utvidgningen av unionen som yttrade sig i att det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag gradvis öppnades för anslutning från kandidatländerna.

Trots de framsteg som gjorts förblir förbättringar önskvärda bl. a. när det gäller utvärdering av den inverkan som programmen får på små och medelstora företag.

Förbättringar bör göras bl. a. när det gäller utvärdering av gemenskapsprogrammens inverkan på små och medelstora företag. För de program som kan påverka små och medelstora företag bör en kategor i små och medelstora företag (som urskiljer storleksklasserna < 250, < 50 och < 10 anställda) anges för stödmottagarna från det att programmet inleds så att uppgifter om de små och medelstora företagens faktiska deltagande därefter kan insamlas och jämförelser göras. Inom forskningsprogrammen har statistiksystem införts som gör det möjligt att få fram exakta uppgifter om små och medelstora företags deltagande. För de gemenskapsprogram som medfinansieras av strukturfonderna är kommissionen däremot beroende av de olika utvärderingssystem som används i medlemsstaterna. För att underlätta insamling av uppgifter och utvärderingar, har kommissionen utarbetat metodikdokument för medlemsstaterna som omfattar effektindikatorer och resultatindikatorer.

För små och medelstora företag utgör tillgången till gemenskapsprogrammen ett större problem vilket ofta beror på brist på information men också på att förfarandena framstår som komplicerade. Inom ett stort antal program har kommissionen ansträngt sig att förenkla ansökningsförfarandena, t. ex. när det gäller forskningsprogrammen där små och medelstora företag kan inlämna sina projekt när som helst och få svar inom tre månader. Därutöver har tillgången till information om programmen förbättrats betydligt tack var utnyttjandet av Internet. Dessutom har gensvar från företagen och medborgarna underlättats genom t. ex. webbplatser som "dialog med företagen" som ger möjligheter att bättre förstå och ta hänsyn till deras behov.

Ett ökat samarbete mellan samtliga partner är nödvändigt för att skapa ett Europa som är mer företagsvänligt och för att stimulera skapande och utveckling av dynamiska, innovativa företag som får förmåga att skapa arbetstillfällen.

Även om gemenskapens åtgärder bidrar till att skapa ett gynnsamt klimat för att företagen skall blomstra, är medlemsstaternas insatser likaledes viktiga. Låt oss erinra om att det i artikel 157 i EG-fördraget fastställs att "gemenskapen och medlemsstaterna skall säkerställa att det finns nödvändiga förutsättningar för gemenskapsindustrins konkurrensförmåga". Kommissionen samarbetar mycket nära med medlemsstaterna och stimulerar utbyte och överföring av bästa metoder och jämförelse av resultat. Den metod som utnyttjas t. ex. inom de samordnade åtgärderna och benchmarking avses bidra till att göra den offentliga politiken till stöd för små och medelstora företag effektivare. Därför är det helt avgörande att samarbetet med samtliga berörda aktörer inklusive branschorganisationerna fortsätter så att dessa gemensamma insatser kan skapa ett starkare och konkurrenskraftigare Europa.