52001AR0271

Yttrande från Regionkommittén om "Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 2002"

(2002/C 107/30)

BAKGRUND

Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 2002 (KOM(2001) 511 slutlig - 2001/0208 CNS).

Rådets beslut av den 17 oktober 2001 att i enlighet med artiklarna 128 och 265 första stycket i EG-fördraget rådfråga Regionkommittén i ärendet.

Presidiets beslut av den 12 juni 2001 att utarbeta ett yttrande i ärendet och ge utskott 6 - sysselsättning, ekonomisk politik, inre marknaden, industri, småföretag - i uppdrag att förbereda detta yttrande.

Regionkommitténs yttrande om "Meddelande från kommissionen: Riktlinjer omsätts i praktisk handling: De nationella handlingsplanerna för sysselsättning" och "Meddelande från kommissionen - Förslag till riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 1999", som antogs av kommittén den 19 november 1998 (CdR 279/98 fin)(1).

Regionkommitténs yttrande om "Kommande riktlinjer för gemenskapens ekonomiska politik", som antogs av kommittén den 19 november 1998 (CdR 110/98 fin)(2).

Regionkommitténs yttrande om "De territoriella sysselsättningspakternas innehåll och deras inverkan på strukturpolitiken", som antogs av kommittén den 3 juni 1999 (CdR 91/1999 fin)(3).

Regionkommitténs yttrande om "Rapporten från arbetsgruppen för enklare företagsvillkor (BEST-gruppen)" och "Kommissionens meddelande: Att främja företagaranda och konkurrenskraft - Kommissionens svar på rapporten från BEST och dess rekommendationer", som antogs av kommittén den 3 juni 1999 (CdR 387/98 fin)(4).

Regionkommitténs resolution om "En europeisk sysselsättningspakt", som antogs av kommittén den 2 juni 1999 (CdR 156/1999 fin)(5).

Regionkommitténs yttrande om "Kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: De europeiska företagens konkurrenskraft i samband med globaliseringen - stimulansåtgärder", som antogs av kommittén den 18 november 1999 (CdR 134/1999 fin)(6).

Regionkommitténs yttrande om "Förslag till riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik år 2000", som antogs av kommittén den 18 november 1999 (CdR 360/1999 fin)(7).

Regionkommitténs resolution om "Genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin", som antogs av kommittén den 12 april 2000 (CdR 461/1999 fin)(8).

Regionkommitténs yttrande om "Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 2001" och "Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om gemenskapens stödåtgärder inom sysselsättningsområdet" (CdR 310/2000 fin)(9).

Ordförandens beslut av den 12 oktober 2001 att i enlighet med artikel 40.2 i Regionkommitténs arbetsordning utse Annelie Stark till huvudföredragande för yttrandet.

Det utkast till yttrande (CdR 271/2001 rév.) som utarbetades av huvudföredraganden Annelie Stark, (S-PSE, regionråd, Västra Götalandsregionen).

Med beaktande av ovanstående antog Regionkommittén enhälligt vid sin 41:a plenarsession den 14-15 november 2001 (sammanträdet den 14 november 2001) följande yttrande.

1. Kommitténs synpunkter på sysselsättningsriktlinjerna

1.1. Regionkommittén ser med tillfredsställelse på den kontinuitet som de senaste åren präglat den europeiska sysselsättningsstrategien: Strukturen med de fyra pelarna och de olika riktlinjerna står fast och är oförändrad. ReK ser därför ingen anledning att föreslå några större förändringar, utan inriktar sitt yttrande huvudsakligen på sådana förändringar som kan vara lämpliga/önskvärda att genomföra efter det att den pågående utvärderingen av riktlinjernas effekter har genomförts. ReK föreställer sig att sådana framtida förändringar också kan komma att kräva ändringar i nu gällande fördrag.

1.2. ReK anser att det är positivt att kommissionen i riktlinjerna uppmärksammat den lokala och regionala nivåns betydelse. Flera av de förslag som läggs fram ligger helt i linje med vad ReK föreslagit i sina tidigare yttranden. Subsidiaritetsprincipen och närheten till medborgarna är nyckeln till framtidens Europa. Delaktighet är en viktig komponent vid bedömningen av politiska systems legitimitet och möjliggör effektiva lösningar.

1.3. Så gott som samtliga riktlinjer för sysselsättningen 2002 rör frågor som den lokala och regionala nivån i flertalet medlemsstater har ansvar eller delansvar för. Det gäller allt från att bekämpa ungdomsarbetslöshet till att agera lokalt för sysselsättning och stödja anpassningsförmågan inom företag och stärka jämställdhetspolitiken. ReK vill därför framhålla betydelsen av att man i såväl EU:s sysselsättningsriktlinjer som i de nationella handlingsplanerna beaktar perspektivet "nedifrån-och-upp".

1.4. ReK vill framhålla att det inte räcker med att man erkänner den lokala och regionala nivåns betydelse, utan man måste också ge dem mandat och redskap att arbeta med. Kommissionen har uppmärksammat behovet av differentierade insatser beroende på ökande regionala skillnader och s.k. flaskhalsproblematik. Ingen samhällsnivå i EU förfogar i dag över alla de befogenheter och möjligheter som kan ge önskvärda och adekvata lösningar. De lokala och regionala organen måste därför tillsammans med andra aktörer - inte minst det lokala näringslivet - få reella möjligheter att genom samordning, och i överensstämmelse med EU:s sysselsättningsstrategi, samt inom ramen för medlemsstaternas strategier, utveckla egna strategier och handlingsplaner för sysselsättning. ReK välkomnar att kommissionen framhåller att partnerskap på alla nivåer skall uppmuntras och att såväl arbetsmarknadens parter som lokala och regionala organ och företrädare för det civila samhället ska ges möjlighet att bidra. Kommittén vill dock uppmärksamma medlemsstaterna på att, om beslut medför ökade kostnader för kommuner, landsting och regioner, dessa skall kompenseras av den nationella regeringen.

1.5. Enligt kommitténs förmenande borde medlemsstaterna åläggas att till kommissionen rapportera både vilka åtgärder som vidtagits för att förverkliga direktiven och i vilken utsträckning åtgärderna genomförts på nationell respektive lokal eller regional nivå. ReK har erfarit att varken den europeiska sysselsättningsstrategin eller innehållet i de nationella handlingsplanerna är bekanta på lokal/regional nivå. Än mindre återspeglar de nationella handlingsplanerna de strategier som på olika håll i Europa har tagits fram på lokal och/eller regional nivå. ReK kräver därför att medlemsstaterna redovisar vad de gör för att underlätta ett framtagande av lokala handlingsplaner, främja samarbete med arbetsmarknadens parter, regionala aktörer och företrädare för det civila samhället i syfte att uppnå en hög sysselsättningsgrad.

1.6. Att kommissionen sett betydelsen av att mobilisera alla regionala och lokala aktörer för att genomföra sysselsättningsstrategin innebär inte automatiskt att medlemsstaterna har tagit till sig detta budskap. Det finns en allmän uppfattning bland kommuner och regionala organ att medlemsstaterna har behållit ett alltför fast grepp om regionala och lokala utvecklingsfrågor. ReK har också erfarit att detta även gäller för lokala och regionala handlingsplaner, vilket medför att en del av dessa planer inte återspeglar målen i EU:s sysselsättningsstrategi. Dessutom fokuserar de ofta, i alltför hög utsträckning, enbart på ett av flera politikområden, t.ex. en ensidig näringslivsinriktning.

1.7. ReK vill understryka betydelsen av långsiktiga sysselsättningsstrategier och betydelsen av att dessa strategier får genomslag såväl nationellt som regionalt och lokalt. Strategierna skall vara hållbara och inte påverkas av t.ex. tillfälliga förändringar i de ekonomiska förutsättningarna. Om den europeiska sysselsättningsstrategin skall få genomslag och om målen skall uppnås måste den nationella samrådsprocessen breddas och fördjupas. Samarbetet mellan regeringen och valda representanter på lokal och regional nivå måste stärkas - liksom samverkan på expertbasis mellan tjänstemän - under såväl förslags-, besluts- som genomförandefaserna.

1.8. Den kommande utvärderingen av den europeiska sysselsättningsstrategin under 2003 bör ge underlag för framtida förändringar. ReK anser att sysselsättningsriktlinjerna skall omfatta en längre period än för närvarande. I stället för årliga riktlinjer och rekommendationer borde EU kunna presentera målsättningar som skall realiseras på två eller tre års sikt. På motsvarande sätt skulle medlemsstaterna kunna åläggas att inkomma med nationella handlingsplaner vartannat eller vart tredje år, men även med obligatoriska årsrapporter till toppmötena på våren. På ett års sikt hinner varken den nationella, regionala eller lokala nivån omsätta riktlinjerna i praktisk handling samt åstadkomma och återrapportera resultat. Detta förslag fordrar förändringar i fördragstexten (artikel 128), som skulle kunna behandlas av regeringskonferensen år 2004.

1.9. En sådan nyordning innebär dock inte att ReK förordar avsteg från de principer som antogs på toppmötet i Amsterdam där man enades om att sysselsättningen var en fråga av gemensamt intresse, som man skall ta itu med på gemenskapsnivå. ReK förordar sålunda att sysselsättningsfrågorna blir kvar på dagordningen vid kommande toppmöten.

1.10. I syfte att öka kommunikationen mellan olika samhällsnivåer och för att få till stånd ett informationsutbyte som känns meningsfullt vill ReK föreslå att kommissionen inför kommande års riktlinjer omarbetar dessa. ReK tror att arbetet på alla nivåer skulle underlättas om riktlinjerna var färre och lättare att förstå. Indikatorer är viktiga, men inom EU bör endast sådana indikatorer användas som är lätta att tolka för medlemsländerna. Det finns all anledning att minimera byråkrati och det finns all anledning att också försöka sprida enkla men slagkraftiga budskap. Enligt ReK:s uppfattning är de fyra pelarna i EU:s sysselsättningsstrategi fullt tillräckliga som budskap för att täcka nödvändiga nationella, regionala och lokala utvecklingsåtgärder. ReK kan därvid också tänka sig att de nuvarande horisontella målen avvecklas.

1.11. Kommittén föreslår att kommissionen och medlemsstaterna utvecklar indikatorer som underlättar benchmarking och som även beaktar utvecklingen och effekterna på regional och lokal nivå. Hit hör förutom sysselsättningsläget även indikatorer som gör det möjligt att bedöma utvidgningen av den europeiska arbetsmarknaden, överensstämmelsen mellan olika sociala system och främjandet av företagandet. Kommittén förordar en sysselsättningsstrategi som både tar hänsyn till regionalpolitiska mål och säkerställer en ekonomisk tillväxt i unionen. ReK anser att det är viktigt att olika politikområden befrämjar varandra och kommittén välkomnar att hållbarhetsbegreppet inom EU:s sysselsättningsstrategi har kompletterats med en miljödimension vid sidan av de ekonomiska och sociala frågorna, som beslutades vid mötena i Lissabon, Feira och Stockholm.

1.12. ReK ser positivt på kommissionens vilja att i ansträngningarna för att uppnå full sysselsättning förena insatser för att skapa både fler och bättre arbeten. ReK vill uppmärksamma kommissionen på risken att det som kallas för flexibla lösningar kan leda till "kvinnofällor" om flexibiliteten medför att kvinnor får inkomster som de inte kan försörja sig på och som inverkar negativt på ersättningen från de sociala trygghetssystemen. För att undvika denna risk anser ReK att medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter bör främja en politik för att förena arbetslivet och familjelivet på ett sätt som både gynnar arbetsgivaren och arbetstagaren.

1.13. ReK vill framhålla betydelsen av social integration och behovet att motverka främlingsfientlighet. Detta åstadkommer man, enligt ReK:s förmenande, bäst genom att främja social delaktighet och värna allas rätt till arbete. Vi möter allt oftare situationer där många står utanför arbetsmarknaden ibland p.g.a. kompetensbrister eller för att arbetstillfällena försvunnit i hembygden, men alldeles för ofta därför att den enskildes resurser inte uppmärksammas. I det framtida Europa måste vi, på grund av demografiska förändringar, släppa in alla som kan arbeta på arbetsmarknaden. Vi kommer i framtiden inte - som det sker på många håll idag - att kunna välja bort arbetskraft. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle, vilket måste avspegla sig på arbetsmarknaden.

1.14. ReK anser att det är dags att ompröva begreppen jämställdhet och lika möjligheter. Många av de insatser som på lokal nivå genomförs för att stärka jämställdhetspolitiken inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategien omfattar åtgärder för en vidare personkrets än kvinnor. ReK vill därför föreslå att kommissionen får i uppdrag innan regeringskonferensen år 2004 att utreda om jämställdhetspolitiken i fortsättningen skall innefatta insatser för att stärka jämställdheten oberoende av kön, etnisk bakgrund, religion, ålder, sexuell läggning samt fysiskt och psykiskt funktionshinder.

1.15. ReK vill framhålla betydelsen av att utveckla sätt och metoder för att kandidatländerna aktivt skall kunna omfatta målen och delta i genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin. Hittills har diskussionerna i huvudsak rört arbetskraftens rörlighet och en oro för att utvidgningen skall få negativa konsekvenser för de nuvarande medlemsstaterna. Det är emellertid ReK:s åsikt att utvidgningen kommer att skapa nya möjligheter för tillväxt och sysselsättning. ReK vill dock varna för att kandidatländerna riskerar att förlorar sin mest kompetenta arbetskraft om den ekonomiska tillväxten sker i alltför långsam takt. ReK anser att en fördjupad interkulturell förståelse är lika viktig som ökad ekonomisk samverkan och efterlyser en politik som i princip inte utesluter någon enda region.

1.16. Avslutningsvis vill ReK peka på det faktum att många medborgare i medlemsstaterna har haft svårt för att ta till sig EU-tanken, politiskt och känslomässigt. EU:s beslut måste utformas så att de blir begripliga och det bör vara ett gemensamt ansvar för alla samhällsnivåer att sprida information om dessa. Som tidigare nämnts har ReK erfarit att man på lokal och regional nivå mycket sällan känner till innehållet i EU:s sysselsättningsstrategi och dess riktlinjer. ReK vill därför tillsammans med kommissionen fortsätta det arbete som inleddes med kampanjen "Agera lokalt för sysselsättning". Syftet är att sprida kunskap om EU:s sysselsättningsmål och att utbyta erfarenheter om framgångsrika insatser som skapat ökad sysselsättning på lokal/regional nivå. En sådan kampanj kan endast genomföras genom att man aktivt involverar ett stort antal informationsspridare. Först då vi i handling kan visa att unionen bedriver en framgångsrik sysselsättningspolitik kan vi räkna med ett brett folkligt stöd och först då kan det skapas en känsla av lojalitet gentemot unionen.

2. Kommitténs rekommendationer beträffande de övergripande målen - att skapa förutsättningar för full sysselsättning i ett kunskapsbaserat samhälle

2.1. Den övergripande arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken är medlemsstaternas ansvar. De lokala myndigheternas roll framgår tydligt av riktlinje 11. Regionkommittén finner dock att det finns andra frågor som direkt anknyter till de lokala myndigheternas ansvarsområde och att denna aspekt inte bör gå förlorad i de andra riktlinjerna.

2.2. Om den europeiska sysselsättningsstrategin skall få genomslag och om målen skall uppnås måste den nationella samrådsprocessen breddas och fördjupas. ReK föreslår därför att samarbetet mellan regeringen och valda representanter på lokal och regional nivå måste stärkas - liksom samverkan på expertbasis mellan tjänstemän - under såväl förslags-, besluts- som genomförandefaserna.

2.3. Kommittén menar att den europeiska sysselsättningsstrategins lokala dimension är viktig när det gäller att genomföra de nationella handlingsplanerna. För att främja sysselsättningsutvecklingen i alla delar av Europa är det, enligt ReK uppfattning, nödvändigt att beakta den lokala/regionala dimensionen när den europeiska sysselsättningsstrategin - EES - skall vidareutvecklas och omformuleras inför år 2003.

2.4. Den kommande utvärderingen av den europeiska sysselsättningsstrategin - EES under 2003 bör ge underlag för framtida förändringar. ReK anser att sysselsättningsriktlinjerna skall omfatta en längre period än för närvarande. I stället för årliga riktlinjer och rekommendationer borde EU kunna presentera målsättningar som skall realiseras på två eller tre års sikt. På motsvarande sätt skulle medlemsstaterna kunna åläggas att inkomma med nationella handlingsplaner vartannat eller vart tredje år, eventuellt med korta årliga rapporter. På ett års sikt hinner varken den nationella, regionala eller lokala nivån omsätta riktlinjerna i praktisk handling samt åstadkomma och återrapportera resultat. Förslaget fordrar förändringar i fördragstexten (artikel 128), som skulle kunna behandlas av IGC år 2004.

2.5. ReK vill föreslå att kommissionen får i uppdrag innan regeringskonferensen år 2004 att utreda om jämställdhetspolitiken i fortsättningen skall innefatta insatser för att stärka jämställdheten oberoende av kön, etnisk bakgrund, religion, ålder, sexuell läggning samt fysiskt och psykiskt funktionshinder.

2.6. Indikatorer är viktiga, men ReK förordar att det endast sådana indikatorer bör användas inom EU som är lätta att tolka för medlemsländerna.

2.7. Kommittén föreslår att kommissionen och medlemsstaterna utvecklar indikatorer som underlättar benchmarking och som även beaktar utvecklingen och effekterna på regional och lokal nivå.

3. Kommitténs synpunkter och rekommendationer rörande sysselsättningsriktlinjerna

3.1. Enligt kommitténs förmenande borde medlemsstaterna åläggas en skyldighet att till kommissionen rapportera både vilka åtgärder som vidtagits för att förverkliga direktiven och i vilken utsträckning åtgärderna genomförts på nationell respektive lokal eller regional nivå. ReK har erfarit att varken den europeiska sysselsättningsstrategin eller innehållet i de nationella handlingsplanerna är bekant på lokal/regional nivå.

3.2. ReK kräver att medlemsstaterna redovisar vad de gör för att underlätta ett framtagande av lokala handlingsplaner.

3.3. ReK har funnit att samtliga riktlinjer, förutom möjligtvis riktlinje 12, berör frågor där lokala och regionala organ i majoriteten av medlemsstaterna har ett ansvar utifrån sina olika roller. Kommittén föreslår därför att det i sysselsättningsriktlinjerna för år 2003 skrivs in en tydlig hänvisning till den roll lokala och regionala organ har i genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin.

3.4. ReK vill framhålla betydelsen av att utveckla sätt och metoder för att kandidatländerna aktivt skall kunna omfatta målen och delta i genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin.

3.5. ReK vill - tillsammans med kommissionen- fortsätta det arbete som inleddes med kampanjen "Agera lokalt för sysselsättning". Syftet är att sprida kunskap om EU:s sysselsättningsmål och att utbyta erfarenheter om framgångsrika insatser som skapat ökad sysselsättning på lokal/regional nivå.

Bryssel den 14 november 2001.

Regionkommitténs

ordförande

Jos Chabert

(1) EGT C 51, 22.2.1999, s. 59.

(2) EGT C 51, 22.2.1999, s. 63.

(3) EGT C 293, 13.10.1999, s. 1.

(4) EGT C 293, 13.10.1999, s. 48.

(5) EGT C 293, 13.10.1999, s. 70.

(6) EGT C 57, 29.2.2000, s. 23.

(7) EGT C 57, 29.2.2000, s. 17.

(8) EGT C 226, 8.8.2000, s. 43.

(9) EGT C 144, 16.5.2001, s. 30.