51999PC0494

Förslag RÅDETS FÖRORDNING om ändring av förordning (EG) nr 1488/96 om finansiella och tekniska stödåtgärder (Meda) för reformering av ekonomiska och sociala strukturer inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. Den allmänna ramen

Detta förslag till ändring grundar sig på resultaten från den utvärdering av genomförandet av Meda-förordningen som gjorts i enlighet med artikel 15 i förordningen. Förslaget läggs också fram i enlighet med rekommendationerna i kommissionens reformprogram "För en sund och effektiv ekonomisk förvaltning år 2000" (SEM 2000).

Det bör observeras att den föreslagna ändringen inte hindrar att det i framtiden fastställs harmoniserade förfaranden för gemenskapens samarbetsåtgärder.

Enligt artikel 15.6 i förordning (EG) nr 1488/96 av den 23 juli 1996 skall kommissionen före den 31 december 1998 överlämna en utvärdering av genomförandet av Meda tillsammans med eventuella förslag till ändringar av förordningen [1]. För att få en oberoende bedömning av genomförandet av förordningen har kommissionen bett en extern expert att utarbeta en rapport. Denna utvärderingsrapport bifogas detta dokument.

[1] "I detta syfte skall kommissionen före den 31 december 1998 överlämna en utvärderingsrapport till rådet, tillsammans med förslag om förordningens framtid och, om så behövs, med de ändringar som skall företas i förordningen."

I avsnitten 2-4 i det följande sammanfattas resultatet av utvärderingen och anges i vilka avseenden kommissionen önskar föreslå Europaparlamentet och rådet att Meda-förordningen ändras. Förslagen till ändringar i förordningen finns i bilaga 2.

Det övergripande syftet med förslagen är att förenkla genomförandet av Meda. De följer därmed upp vad som i utvärderingsrapporten anges som ett av de största problemen och ligger i linje med de politiska åtaganden som gjorts. Anledningen till att genomförandet av Medelhavspolitiken är invecklat står att finna i vissa bestämmelser i den nuvarande Meda-förordningen samt i vissa interna regler inom kommissionen. De senare är för närvarande föremål för en ingående översyn, som inte kommer att beröras ytterligare här.

När det gäller bestämmelserna i Meda-förordningen ställs i utvärderingsrapporten frågan om Med-kommitténs dubbla granskning av genomförandet av politiken är ändamålsenlig. Granskningen sker första gången i samband med prövningen av de nationella och regionala vägledande programmen och en andra gång i samband med prövningen av själva projekten. Detta leder till onödigt, tungt och föga effektivt dubbelarbete. Det tillvägagångssätt med programplanering som är utmärkande för Meda när det gäller ekonomiska förändringar talar för att medlemsstaterna deltar i programplaneringen snarare än i genomförandet. Detta kommer - tillsammans med den ekonomiska dialog som föreskrivs i associeringsavtalen - att möjliggöra en effektiv samordning med den politik som Europeiska unionens samarbetspartner i Medelhavsområdet (Medelhavspartnerna) själva genomför. Projekt som fastställts inom ramen för en sålunda överenskommen programplanering behöver inte närmare granskas av kommittén. Det bör räcka med att kommittén snabbt och effektivt informeras om de projekt som kommissionen fattat beslut om. Detta skulle innebära en väsentlig förenkling.

När det gäller kommissionens egna förfaranden kommer denna förenkling att kompletteras med en noggrannare granskning i de berörda generaldirektoraten i kommissionen av det nationella vägledande programmet och av det regionala vägledande programmet. Inrättandet av Gemensamma tjänsten för administration av bistånd från gemenskapen till tredje land (Gemensamma biståndstjänsten) kommer dessutom säkerligen att leda till betydande effektivitetsvinster. Erfarenheterna från samarbetet med de central- och östeuropeiska länderna och från genomförandet av strukturfonderna tyder vidare på att det inte går att få till stånd någon egentlig förenkling av förfarandena och uppnå de därmed förenade effektivitetsvinsterna utan en faktisk decentralisering i kombination med klara och tydliga regler för delegering av befogenheter. Parallellt med en sådan decentralisering måste det införas enkla och effektiva övervakningsinstrument. Det är emellertid inte möjligt att ta itu med dessa frågor förrän Gemensamma tjänsten för administration av gemenskapsbistånd till tredje land är i full verksamhet.

Övervakningen bör dock för att vara effektiv gälla projekt och program av större omfattning. Självfallet måste man i vissa fall, för mindre omfattande projekt, fortsätta att konsekvent tillämpa den strategi som programplaneringen bygger på. Detta ligger i linje med slutsatserna i utvärderingsrapporten. För att medge decentralisering och effektiv uppföljning bör icke desto mindre den genomsnittliga projektstorleken öka. Kommissionen kommer att bemöda sig om att bidra till de ansträngningar till förenkling som är nödvändiga.

Med hänvisning till kommittésystemet och med sikte på förenkling av förfarandena föreslår kommissionen att den beslutsordning som nu tillämpas i enlighet med artikel 11 och som motsvarar en kommitté av typ III a enligt rådets beslut från 1987 beträffande kommittésystemet [2] skall ersättas med det "förvaltningsförfarande" som fastställs genom rådets nya beslut av den 28 juni 1999 [3]. Detta är klart motiverat, eftersom Med-kommittén har till uppgift att biträda kommissionen när den fullgör sin skyldighet att förvalta Meda-programmet. "Förvaltningsförfarandet" är just avsett för behandlingen av frågor med anknytning till förvaltningen av gemenskapsprogram, medan kommittéer av "typ III a" var avsedda för frågor som gällde föreskriftsgivande verksamhet.

[2] Beslut 87/373/EEG, EGT L 197, 18.7.1987, s. 33.

[3] Beslut 1999/468/EG om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter EGT L 184, 28.6.1999, s. 23.

2. Meda-programmet

Meda-programmet [4] är det viktigaste finansieringsinstrumentet inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet (Europa-Medelhavspartnerskapet). Det utgör en del av ett finansiellt stödpaket på totalt 4 685 miljoner ecu under en femårsperiod som beslutades vid Europeiska rådets möte i Cannes i juni 1995. Själva partnerskapet upprättades vid utrikesministrarnas Europa-Medelhavskonferens i Barcelona i november 1995.

[4] EGT L 189, 30.7.1996, s. 1.

De bilaterala förbindelserna mellan Europeiska unionen och Medelhavspartnerna regleras också av Europa-Medelhavsavtalen om associering. Sådana avtal har undertecknats, ingåtts eller håller på att förhandlas fram med nio av de tolv Medelhavspartnerna. Förbindelserna mellan EU och Cypern, Malta och Turkiet regleras genom tidigare ingångna associeringsavtal.

Meda-programmet bör alltså sättas in i det större sammanhang som gäller för förbindelserna mellan EU och Medelhavspartnerna och ses i relation till hur dessa förbindelser utvecklas. Meda-programmet har ersatt den tjugo år gamla ordning som genomfördes genom finansprotokollen och syftar till att ledsaga genomförandet av den nya generationens associeringsavtal.

Operationellt skall Meda-programmet genomföras inom den övergripande regelram som ges genom bland annat budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget och rådets beslut 1987 beträffande kommittésystemet.

I sin rapport av den 14 september 1998 (KOM (1998) 524 slutlig) har kommissionen informerat rådet om genomförandet av Meda-programmet i tekniskt, ekonomiskt och rättsligt hänseende sedan antagandet av Meda-förordningen 1996. I rapporten framhålls särskilt en rad organisatoriska åtgärder som vidtagits sedan 1996, bland annat rekryteringen av ytterligare teknisk stödpersonal i form av s.k. Meda-grupper ("Meda teams") och ingåendet av ramavtal om finansiering mellan kommissionen och de nio Medelhavspartner som vid halvårsskiftet 1998 var mottagare av bilateralt finansiellt stöd via Meda-programmet. Genom dessa åtgärder har det skapats en lämplig rättslig och administrativ struktur för genomförandet av Meda-förordningen. Detta har på ett avgörande sätt bidragit till kommissionens och Medelhavspartnernas förmåga att genomföra Meda-programmet och gjort det möjligt att ingå åtaganden för 100 % av budgetanslagen för Meda sedan 1996 för en rad olika program och projekt som fastställts och bedömts i enlighet med rådets beslut beträffande riktlinjer för de vägledande programmen inom ramen för Meda [5].

[5] EGT L 325, 14.12.1996, s. 21.

Vid bedömningen av omfattningen av EU:s insatser bör observeras att den finansiering som sammanlagt ställts till förfogande under perioden 1995-1998, dels från det över EG:s budget finansierade Meda-programmet, dels genom lån av egna medel som EIB beviljat i området, väsentligt överstiger den finansiering som Världsbanken ställt till förfogande:

>Plats för tabell>

3. De viktigaste slutsatserna i utvärderingen

Det positiva helhetsresultatet bekräftas av slutsatserna i en extern utvärdering som mellan juni och november 1998 genomfördes av en oberoende europeisk konsultgrupp och som överlämnas till rådet tillsammans med detta meddelande. Mot bakgrund av erfarenheterna från Meda-programmets första tre genomförandeår och med hänsyn till slutsatserna i utvärderingen anser kommissionen att nuvarande kriterier när det gäller vilka geografiska sektorer [6] och sektorer [7] som skall omfattas av förordningen har visat sig vara lämpliga och ägnade att främja reformer av de ekonomiska och sociala strukturerna hos Medelhavspartnerna. Därför föreslås inga ändringar i dessa avseenden.

[6] Finansiering från Meda-programmet är begränsad till de tolv Medelhavspartner som i Barcelonaförklaringen av den 28 november 1995 kom överens med EU om att upprätta ett omfattande Europa-Medelhavspartnerskap. Bilateralt ekonomiskt partnerskap inom ramen för det nationella vägledande Meda-programmet kan ingås endast med Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Västbanken/Gazaremsan, Jordanien, Libanon, Syrien och Turkiet, medan Israel, Cypern och Malta kan få finansiellt stöd inom ramen för det regionala vägledande Meda-programmet.

[7] I bilaga II till Meda-förordningen anges en rad samarbetssektorer som i princip är berättigade till finansiering från Meda. Urvalet av sektorer för enskilda finansieringsbeslut i Meda-förordningens anda bör emellertid inriktas på att understödja Medelhavspartnernas ekonomiska och sociala reformprocesser. Detta sker land för land, på grundval av en gemensam bedömning av reformbehoven mellan kommissionen och respektive Medelhavspartner och i enlighet med det nationella vägledande program som godkänts av den Med-kommitté som inrättas genom artikel 11 i Meda-förordningen. Till dessa sektorer hör främjande av investeringar och finansiering av infrastrukturer. De största insatserna på dessa områden görs dock av EIB.

I utvärderingsrapporten redovisas emellertid också följande slutsatser:

§ De inledande programplaneringsomgångarna har visserligen lett till ökad sammanhållning mellan projekten, programmen och målen för Meda, men de operationella förutsättningar för beslutsfattande och övervakning som fastställs i Meda-förordningen måste ändras så att ökad verkan kan uppnås.

§ När det gäller takten i utbetalningarna har inte samma goda resultat uppnåtts som för åtagandebemyndigandena, för vilka takten i budgetgenomförandet varit högt. Ordningen för programplaneringen av Meda behöver därför förbättras och effektiviseras för att bidra till att bevara den politiska trovärdigheten och reformverkan hos Meda-programmet som centralt verktyg för genomförandet av Europa-Medelhavspartnerskapet.

§ Betingelserna för genomförandet av programmet behöver förbättras genom stärkt politisk dialog och programplaneringsdialog med Medelhavspartnerna och genom effektivare genomförandeförfaranden.

Utvärderingsrapporten visar också att det är möjligt att åstadkomma förbättringar i genomförandet av Meda-programmet endast om andra faktorer av betydelse, som rör kommissionen, medlemsstaterna och Medelhavspartnerna och som faller utanför själva Meda-förordningen, beaktas.

Att Gemensamma biståndstjänsten fungerar som avsett och att de eftersträvade effektivitetsvinsterna när det gäller det finansiella och tekniska genomförandet av samarbetsåtgärderna förverkligas kommer sålunda, vad kommissionen beträffar, att direkt inverka på det framtida genomförandet av samarbetet. Förfarandena för samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna behöver förbättras så att ökad samordning både på central och på lokal nivå kan komma till stånd. Rådet och Europaparlamentet måste ge sitt fulla stöd så att den ändrade Meda-förordningen kan införas i tid. Meda-gruppernas fortsatta närvaro måste säkerställas så att förseningar av det slag som drabbade Meda-programmet när detta infördes kan undvikas. Medelhavspartnerna, slutligen, kan på ett avgörande sätt bidra genom att ta tillvara möjligheterna att mera fullständigt integrera de mål som överenskommits i Europa-Medelhavspartnerskapet i dialogen om programplaneringen för Meda, och likaså genom att ta tillvara möjligheterna att effektivisera genomförandet på plats.

4. Förbättringar av beslutsprocessen enligt Meda-förordningen och förenkling av förfarandena

I syfte att effektivisera tillämpningen av Meda-förordningen föreslår kommissionen att en strategi omfattande följande tre huvudmoment antas:

§ Effektivisering av beslutsprocessen för att få till en stånd en mera effektiv programplanering.

§ Förstärkning av kapaciteten för programplanering och genomförande.

§ Förkortande av förfarandena för att effektivisera genomförandet.

Ändringar av Meda-förordningen i denna riktning skulle enligt kommissionens mening kunna bidra till att väsentligt förenkla, och därmed påskynda, genomförandet av Meda, förbättra effektiviteten i Meda-programmet och stärka samordningen och dialogen både med Medelhavspartnerna och bland givarna i EU (medlemsstaterna och kommissionen). Programsammansättningen för Meda på medellång sikt bör vidare förbättras, med beaktande av centrala mål i Europa-Medelhavsavtalen om associering.

En omprövning av nuvarande programsammansättning i sådan riktning att Meda-programmet kan få större verkan när det gäller ekonomiska förändringar och strukturanpassning skulle huvudsakligen kunna ske genom en omorientering av de nationella och regionala vägledande programmen och kräver därför ingen ändring av Meda-förordningen [8]. De ovan nämnda strategierna förutsätter däremot viss anpassning av Meda-förordningen. Detta utvecklas närmare i det följande.

[8] I detta syfte föreslås att ett förslag om översyn och uppdatering av rådets beslut av den 6 december 1996 rörande riktlinjer för de vägledande Meda-programmen skall överlämnas till rådet 1999, med beaktande av resultatet av utrikesministrarnas Europa-Medelhavskonferens i Stuttgart. Denna översyn och uppdatering bör innebära att programplaneringen inom ramen för Meda får en starkare inriktning på frågor som rör ekonomiska förändringar och på krav som aktualiseras i samband med upprättandet av frihandelsområdet mellan Europa och Medelhavsområdet.

4.1 Effektivisering av beslutsprocessen för att få till stånd en mera effektiv programplanering

Med-kommittén engageras för närvarande två gånger under programplanerings- och bedömningscykeln för ett projekt, nämligen dels i samband med den strategiska och sektorsinriktade planeringen, då kommittén diskuterar och godkänner nationella och regionala vägledande program, dels i samband med de enskilda projekten, då kommittén yttrar sig över enskilda finansieringsförslag omfattande mer än 2 miljoner euros och över förslag till totala anslag som täcker flera projekt, vart och ett innefattande ett mindre omfattande ekonomiskt bidrag. Det har genom den externa utvärderingen bekräftats att denna ordning med godkännande i två omgångar leder till dubbelarbete och resulterar i ett onödigt långdraget och byråkratiskt godkännandeförfarande som inte i någon större utsträckning bidrar till att förbättra projektens kvalitet utan binder upp resurser som skulle utnyttjas bättre om de användes för strategisk planering och samordning.

Kommissionen föreslår därför att Med-kommitténs arbete inriktas på strategisk planering och programplanering enligt följande:

- Med-kommittén yttrar sig liksom tidigare över treåriga vägledande program i enlighet med den ordning som fastställs i artiklarna 5.2, 9.1 och 9.2 i förordningen.

- På grundval av dessa vägledande program underställer kommissionen Med-kommittén för godkännande nationella eller regionala finansieringsplaner (normalt ettåriga) i vilka det anges maximala belopp för kommissionens beslut om finansiellt stöd till bilaterala och regionala Meda-program och Meda-projekt.

- Genom dessa nationella eller regionala finansieringsplaner överförs de godkända långfristiga vägledande programmen till programplanering för finansieringsbeslut omfattande den tid som planerna omfattar, i regel ett år. Planerna bör innehålla en kort allmän presentation tillsammans med en beskrivning av vart och ett av projekten eller programmen samt uppgift om ett vägledande maximalt belopp för gemenskapens finansiella bidrag.

- Kommissionen fattar sedan beslut om finansiering inom ramen för den årliga budgeten och på grundval av de nationella eller regionala finansieringsplaner som Med-kommittén godkänt. Med-kommittén informeras omedelbart om kommissionens finansieringsbeslut.

- Nuvarande godkännandeförfaranden bör behållas för förslag om finansiering som inte täcks av en nationell eller regional finansieringsplan.

- Eftersom räntesubventioner på lån från EIB skulle täckas av godkända nationella finansieringsplaner, behöver förslag om sådana subventioner inte föreläggas Med-kommittén i särskild ordning. EIB:s godkännandeförfarande på grundval av artikel 14 i förordningen behöver alltså inte ändras.

Den ovan beskrivna effektiviseringen av beslutsförfarandena förutsätter vissa ändringar i Meda-förordningen. Genom en sådan effektivisering skulle insynen och öppenheten i den finansiella programplaneringen öka väsentligt både för medlemsstaterna och för Medelhavspartnerna, och tiden för projektberedning skulle kunna förkortas med i genomsnitt tre månader.

4.2 Förstärkning av kapaciteten för programplanering och genomförande

Enligt de associeringsavtal som ingåtts inom ramen för Europa-Medelhavspartnerskapet skall frihandel gradvis införas mellan EU och dess samarbetspartner i Medelhavsområdet. I avtalen föreskrivs att bilaterala möten skall äga rum inom ramen för ett associeringsråd, en associeringskommitté och en ekonomisk dialog i syfte att övervaka genomförandet av avtalet, inbegripet framstegen i upprättandet av frihandelsområdet. Avsikten är att Meda-programmet skall spela en viktig roll genom att understödja partnerna i den reformprocess som är nödvändig i detta sammanhang. Därför bör dialogen med partnerna om programplaneringen på medellång sikt av Meda och om hur deras respektive reformstrategier och strategier inför införandet av frihandel skall passas in i planeringen ges ökad tyngd, liksom samordningen mellan kommissionen och EU:s medlemsstater. I detta syfte bör följande gälla:

- De verkningar som planerade Meda-finansierade åtgärder bedöms komma att få i samband med Medelhavspartnernas reformprocesser och upprättandet av Europa-Medelhavspartnerskapet bör analyseras och tydligare än nu komma till uttryck i treåriga rullande nationella och regionala vägledande program. Dessa program, genom vilka det fastställs ett flerårigt vägledande program för partnerskapet och resurstilldelningen till olika sektorer, skall grundas på en bedömning av den makroekonomiska, strukturella, politiska, sociala, samhälleliga (inbegripet könsrollsspecifika) samt miljömässiga utvecklingen och skall vidare ge uttryck för regeringens/regeringarnas prioriteringar samt återspegla samordning bland givarna. De skall innehålla en analys av lärdomarna från det samarbete som tidigare ägt rum.

- De nationella vägledande programmen bör mer ingående än vad som nu är fallet diskuteras med Medelhavspartnerna mot bakgrund av deras egna reformbehov och antas i enlighet med förfarandet i artiklarna 5.2 och 11 i förordningen.

- I syfte att få till stånd ökad samordning inom EU och säkerställa att åtgärderna kompletterar varandra bör de nationella vägledande programmen diskuteras med medlemsstaternas beskickningar hos samarbetspartnerna i Medelhavsområdet. Sedan de nationella finansieringsplanerna formellt antagits bör de föreläggas beskickningarna för kännedom.

- Med-kommittén bör bli den centrala instansen för övervakning, på grundval av den årliga rapport som avses i artikel 15.1 i förordningen, av genomförandet av de nationella och regionala vägledande programmen och av de nationella och regionala finansieringsplanerna. Vid Med-kommitténs diskussioner om programmen och finansieringsplanerna och övervakningen av dessa bör principerna om samordning, konsekvens och komplementaritet beaktas.

De strategier som beskrivs ovan kräver inga ändringar i Meda-förordningen.

4.3 Förkortande av förfarandena för att effektivisera genomförandet

Snabbare genomförandeförfaranden behöver införas så att Meda-programmet kan få ökad verkan när det gäller samarbetspartnernas ekonomiska och sociala reformer och så att programmet kan bli ett ännu mera effektivt instrument i genomförandet av Europa-Medelhavspartnerskapet. Det skulle också kunna bidra till att förbättra det nuvarande relationstalet mellan ekonomiska åtaganden och utbetalningar. Inom kommissionens avdelningar pågår det därför för närvarande ett arbete med att utveckla harmoniserade förfaranden för det tekniska och finansiella genomförandet av samarbetsåtgärderna, i syfte framför allt att uppnå ytterligare rationalisering och effektivisering.

4.4 Förväntade tidsbesparingar i projektberedningen

Genom en omstrukturering av beslutsprocessen, särskilt antagandet av nationella och regionala finansieringsplaner, kommer den tid som nu krävs för beslut beträffande enskilda finansieringsförslag att förkortas. Tidsbesparingen kommer att bli uppskattningsvis tre månader och framför allt gälla den tid som krävs för översättning, granskning hos medlemsstaternas förvaltningar och diskussion i Med-kommittén.

En harmonisering av förfarandena för det tekniska och finansiella genomförandet av samarbetsåtgärderna bör också leda till en betydande minskning i den tid som krävs för att genomföra dessa åtgärder.

5. Personalresurser

Kvaliteten när det gäller vårt samarbete har ett direkt samband med de personalresurser som avdelas för det, såväl kvalitativt som kvantitativt. Det direktorat vid GD Yttre förbindelser som svarar för Medelhavsfrågor ("Medelhavsdirektoratet") har som ansvarig enhet för genomförandet av Meda-förordningen ett stort antal arbetsuppgifter. Hit hör central budgetplanering och budgetuppföljning samt urval, bedömning och framläggande för finansieringskommittén av ett hundratal samarbetsprojekt årligen samt beredning av finanseringsåtaganden från kommissionen sida för dessa projekt. Härtill kommer åtskilliga tiotals projekt som drivs av icke-statliga organisationer eller utgör decentraliserade samarbetsprojekt. Många av projekten, särskilt projekt inom ramen för program som gäller ekonomisk övergång eller strukturanpassning, förvaltas direkt av Medelhavsdirektoratet. De betydande samordningsuppgifterna (t.ex. med EIB) och rapporterings- och utvärderingsuppgifterna enligt Meda-förordningen bör också noteras.

Det är uppenbart att direktoratet inte har tillräckligt med personal. De otillräckliga personalresurserna har vid flera tillfällen erkänts och kritiserats av revisionsrätten (Särskild rapport 1/98), rådet, OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC), externa utvärderare och Allmänna tjänsteinspektionen vid kommissionen.

Det framstår därför som lämpligt (med hänsyn till tillgängligheten av ytterligare resurser och till möjligheterna till intern omfördelning av personal) att förstärka direktoratet med 25 tjänster, som förslagsvis skulle fördelas på följande sätt:

>Plats för tabell>

Förslag

RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av förordning (EG) nr 1488/96 om finansiella och tekniska stödåtgärder (Meda) för reformering av ekonomiska och sociala strukturer inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 308 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [9],

[9] EGT C &

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [10], och

[10] EGT C &

av följande skäl:

1. I artikel 15.6 i rådets förordning (EG) nr 1488/96 [11], ändrad genom förordning (EG) nr 780/98 [12], föreskrivs att rådet före den 30 juni 1999 skall se över förordningen och att kommissionen vid behov skall överlämna förslag till ändringar i förordningen.

[11] EGT L 189, 30.7,1996, s. 1.

[12] EGT L 113, 15.4.1998, s. 3.

2. Medelhavsregionen är ett prioriterat område för Europeiska unionen, och Medelhavspartnernas politiska, ekonomiska och sociala utveckling utgör en allt större utmaning.

3. Det är viktigt att det samarbete som inletts inom ramen för det partnerskap mellan Europa och Medelhavsområdet (Europa-Medelhavspartnerskapet) vilket upprättades genom Barcelonaförklaringen som antogs vid Europa-Medelhavskonferensen den 27 och 28 november 1995 fortsätts och intensifieras.

4. Nya Europa-Medelhavsavtal om associering börjar nu träda i kraft, och förberedelserna inför och genomförandet av associeringsavtalen kräver betydande anpassningsinsatser från Medelhavspartnernas sida. Dessa ansträngningar bör stödjas av gemenskapen.

5. Genomförandet av förordning (EG) nr 1488/96 har under perioden 1995-1998 varit tillfredsställande, men det är nu nödvändigt att effektivisera beslutsförfarandena så att stödet från gemenskapen kan genomföras på ett mera effektivt sätt.

6. Den vägledande programplaneringen bör därför på ett tydligare sätt ge uttryck åt den verkan som planerade åtgärder med finansiering från Meda förväntas få när det gäller Medelhavspartnernas reformprocesser och upprättandet av Europa-Medelhavspartnerskapet.

7. I rådets beslut 96/706/EG [13] anges riktlinjer för de vägledande programmen om finansiella och tekniska stödåtgärder för reformering av ekonomiska och sociala strukturer inom ramen för Europa-Medelhavspartnerskapet.

[13] EGT L 325, 14.12.1996, s. 20.

8. I de nationella och regionala vägledande programmens anges de huvudsakliga målen, riktlinjerna och prioriterade sektorerna för gemenskapens stöd.

9. Genom införandet av nationella och regionala finansieringsplaner på grundval av de vägledande programmen underlättas en effektivisering av beslutsförfarandena.

10. Genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen [14] fastställs en gemensam rättslig ram för alla de områden som omfattas av gemenskapens egna medel och utgifter. Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter [15] gäller för alla områden av gemenskapernas verksamhet, utan att det påverkar tillämpningen av de gemenskapsregler som är specifika för de olika politikområdena.

[14] EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.

[15] EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.

11. De åtgärder som behövs för genomförandet av denna förordning utgör förvaltningsåtgärder enligt artikel 2 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [16] och de bör antas enligt förvaltningsförfarandet i artikel 4 i nämnda beslut.

[16] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

12. Kommissionen och Europeiska investeringsbanken är fast beslutna att se till att deras samarbete i fråga om genomförandet av riskkapitaltransaktioner och räntesubventioner ytterligare förbättras.

13. Förordning (EG) nr 1488/96 bör därför ändras i enlighet med detta.

14. Fördraget ger för antagandet av denna förordning inga andra befogenheter än de som anges i artikel 308 i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1488/96 ändras på följande sätt:

1. I artikel 1 skall punkt 3 utgå.

2. Artikel 5 skall ändras på följande sätt:

a) Följande stycke skall läggas till i punkt 2:

"Programmen skall innehålla en beskrivning av de reformer som skall genomföras av partnerna i de prioriterade sektorerna samt en utvärdering av de framsteg som gjorts i detta avseende."

b) Följande punkter 2a och 2b skall införas:

"2a På grundval av de vägledande program som avses i punkt 2 skall nationella och regionala finansieringsplaner antas, som regel årligen. Planerna skall innehålla en förteckning över de projekt som skall finansieras. Redovisningen i planerna skall vara tillräckligt detaljerad för att den kommitté som inrättas i artikel 11.1 skall kunna yttra sig.

2b. Kommissionen och banken skall se till att programplaneringen av åtgärder som avser riskkapital och räntesubventioner kompletterar och harmonierar med de nationella och regionala vägledande programmen och de nationella och regionala finansieringsplanerna."

c) Punkt 3 skall ersättas med följande:

"3. Finansieringsbesluten skall grundas på de vägledande programmen eller på finansieringsplanerna."

3. Artikel 6 skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 skall tredje meningen ersättas med följande:

"Räntesubventionen skall, med hänsyn till marknadsförhållandena, uppgå till mellan 1 och 3 %."

b) I punkt 3 skall första stycket ersättas med följande:

"Finansieringsbesluten och de finansieringsöverenskommelser och kontrakt som grundar sig på dem skall innehålla bestämmelser om uppföljning och finansiell kontroll från kommissionens sida, inbegripet kontroller och inspektioner på platsen i enlighet med rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96*, och om revision från revisionsrättens sida, vid behov på platsen.

Kommissionen skall vidta åtgärder i enlighet med förfarandet i artikel 11.2 i syfte att i överensstämmelse med rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95** säkerställa ett adekvat skydd av gemenskapens finansiella intressen.

_____________

* EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.

** EGT L 312, 23.12.1995, s. 1."

4. Artikel 7 skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 skall första stycket ersättas med följande:

"1. De åtgärder som avses i denna förordning kan täcka kostnaderna för import av varor och tjänster samt lokala utgifter som är nödvändiga för att genomföra projekt och program. Direkt budgetstöd till förmån för den mottagande partnern kan också täckas i syfte att stödja ekonomiska reformer. Skatter, tullar och andra avgifter skall inte kunna täckas av gemenskapens finansiering."

b) Punkt 2 skall ersättas med följande:

"2. Kostnaderna för att avgränsa, bereda, förvalta, övervaka, revidera och kontrollera programmen eller projekten kan också täckas. Detta kan innefatta kostnader med anknytning till tekniskt och administrativt bistånd som är till ömsesidig nytta för kommissionen och förmånstagarna för åtgärden och som inte utgör sådana tjänster som det offentliga normalt skall tillhandahålla."

5. Artikel 9 skall ändras på följande sätt:

a) Punkterna 2, 3 och 4 skall ersättas med följande:

"2. De vägledande programmen, finansieringsplanerna och eventuella ändringar av dessa skall antas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 11.2."

3. Finansieringsbeslut som inte omfattas av en nationell eller regional vägledande finansieringsplan skall, om inte annat följer av punkt 4 i denna artikel, antas vart och ett för sig i enlighet med förfarandet i artikel 11.2, utom då det är fråga om beslut som rör räntesubventioner på lån från banken och riskkapital.

4. Finansieringsbeslut enligt punkt 3 som fattas inom ramen för ett totalt anslag och som inte överstiger 2 000 000 euro skall antas av kommissionen. Beslut om ett totalt anslag skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 11.2. Den kommitté som inrättas i artikel 11.1 skall systematiskt och skyndsamt och under alla omständigheter före nästa möte i kommittén informeras om finansieringsbeslut som inte överstiger 2 000 000 euro."

b) Punkterna 5 och 6 skall utgå.

6. Artikel 10.2 skall ersättas med följande:

"2. I de finansieringsbeslut som fattas med stöd av denna förordning och de utvärderingar som nämns i artikel 15 skall kommissionen följa principerna om sund ekonomisk förvaltning, särskilt de principer rörande sparsamhet och kostnadseffektivitet som avses i budgetförordningen."

7. Artikel 11.1, 11.2 och 11.3 skall ersättas med följande:

"1. Kommissionen skall biträdas av Med-kommittén (nedan "kommittén").

2. När hänvisning sker till denna punkt skall förvaltningsförfarandet i artikel 4 i beslut 1999/468/EG tillämpas, varvid artikel 7.3 i det beslutet skall iakttas.

3. Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3a. En företrädare för banken skall delta i kommitténs arbete, dock utan rösträtt."

8. Artikel 15 skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 skall "30 april" ersättas med "30 juni".

b) I punkt 2 skall första meningen ersättas med följande:

"Kommissionen och banken skall företa en utvärdering av de viktigaste projekt och åtgärdssektorer som berör dem båda för att fastställa om målen har nåtts och för att komma fram till riktlinjer för att öka effektiviteten i den framtida verksamheten."

c) Punkt 6 skall utgå.

9. Bilaga II skall ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordföranden

BILAGA

Bilaga II skall ändras på följande sätt:

1. Del I punkt B skall ersättas med följande:

"b) Det skall också avse åtgärder för stöd till partnernas reformprogram. Dessa skall genomföras på grundval av följande principer:

- Stödprogrammen skall syfta till att återupprätta eller i förekommande fall befästa överordnad finansiell jämvikt och till att skapa ett ekonomiskt klimat som är gynnsamt för ökad tillväxt, samtidigt som de skall syfta till att förbättra befolkningens välstånd.

- Stödprogrammen kan också inriktas på att stödja reformer inom nyckelsektorer som genomförs med sikte på skapandet av ett frihandelsområde med gemenskapen.

- Stödprogrammen skall anpassas till den särskilda situationen i varje land och ta hänsyn till de ekonomiska och sociala förhållandena.

- Stödprogrammen skall omfatta åtgärder som särskilt har till syfte att mildra de negativa verkningar som den ekonomiska övergångsprocessen och förverkligandet av ett frihandelsområde mellan Europa och Medelhavsområdet kan få på det sociala området och för sysselsättningen, särskilt för utsatta befolkningsgrupper.

- Stödet kommer att utgå i form av direkt budgetstöd och betalas ut i omgångar allt eftersom de mål, inbegripet sektoriella mål, som överenskommits inom ramen för stödprogrammet, uppfylls.

Följande villkor måste uppfyllas för att rätt till stöd skall föreligga:

- Landet i fråga skall inleda ett reformprogram som godkänts av Bretton Woods-institutionerna eller genomföra program som i samråd med dessa institutioner bedöms vara jämförbara vad beträffar reformernas omfattning och effektivitet men som inte nödvändigtvis stöds finansiellt av dem.

- Hänsyn skall tas till landets ekonomiska situation, både i makroekonomiskt hänseende (skuldsättning, kostnader för skuldtjänst, betalningsbalans, budgetsituation, monetär situation, inkomst per capita och arbetslöshetsnivå) och vad gäller sektoriella reformer som genomförs med sikte på att skapa ett frihandelsområde med Europeiska gemenskapen."

2. I del II skall elfte strecksatsen ersättas med följande:

"- samarbete och tekniskt bistånd för att stärka samarbetet i invandringsfrågor och bekämpningen av olaglig invandring, inbegripet återsändande av olagliga invandrare, och människohandel, förstärkning av det civilrättsliga samarbetet samt samarbetet för att förhindra och bekämpa brottslighet, inbegripet olaglig narkotikahandel."