51998PC0030

Förslag till rådets direktiv om skattebehandling av privata motorfordon vid permanent införsel till en annan medlemsstat i samband med byte av hemvist eller vid tillfälligt bruk i en annan medlemsstat än den där de är registrerade (98/C 108/12) (Text av betydelse för EES) KOM(1998) 30 slutlig - 98/0025 (CNS)

(Framlagt av kommissionen den 10 februari 1998)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 90 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

Skattemässiga hinder för den fria rörligheten för personer och deras personliga egendom, bland annat motorfordon, bör undanröjas från den inre marknaden.

Gemenskapslagstiftningen när det gäller skattebehandling av motorfordon som tillfälligt används i en annan medlemsstat än den där de är registrerade är för närvarande onödigt restriktiv med hänsyn till principerna för den inre marknaden.

Den gällande gemenskapslagstiftningen när det gäller skattebehandling av motorfordon som innehas av personer som byter hemvist från en medlemsstat till en annan kan dessutom medföra onödigt krångliga administrativa rutiner för enskilda personer som skall bevisa att skattskyldighet inte föreligger.

Villkoren för befrielse från skattskyldighet i rådets direktiv 83/182/EEG om skattebefrielser inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan medlemsstat (1) och direktiv 83/183/EEG om skattebefrielse på permanent införsel från en medlemsstat av personlig egendom (2) motsvarar inte dagens behov när det gäller fri rörlighet för personer och varor.

Direktiven 83/182/EEG och 83/183/EEG täcker inte längre på ett tillfredsställande sätt de skattesystem för motorfordon som tillämpas i medlemsstaterna sedan den inre marknaden infördes. Tillämpningen av direktiven i samband med undantag från medvärdesskatteregler har redan upphört genom artikel 2 i rådets direktiv 91/680/EEG med tillägg till det gemensamma systemet för mervärdesskatt och med ändring av direktiv 77/388/EEG med sikte på avskaffandet av fiskala gränser (3). I praktiken uppstår problem i samband med beskattning av egendom vid byte av hemvist endast vad gäller motorfordon och därför behövs inte längre några bestämmelser för andra typer av varor. Det behövs inte längre några bestämmelser om permanenta undantag annat än i samband med byte av hemvist.

Missbruk på grund av skilda skattenivåer för motorfordon i medlemsstaterna bör emellertid förhindras. Det är därför fortfarande nödvändigt med vissa restriktioner för personer med hemvist i en medlemsstat att tillfälligt använda fordon som är registrerade i en annan medlemsstat.

Bestämmelserna i direktiv 83/182/EEG och 83/183/EEG måste därför uppdateras och dessa direktiv bör upphävas och ersättas av ett enda sammanslaget direktiv.

Medlemsstaterna bör inte påföra skatt på privata motorfordon som flyttas till territoriet från andra medlemsstater av personer som byter hemvist.

Medlemsstaterna bör inte påföra skatt på privata motorfordon som är registrerade i andra medlemsstater om de tillfälligt används i medlemsstaten under vissa fastställda omständigheter.

För att fastställa skyldigheten att betala skatt är det nödvändigt att fastställa fordonsägarens normala hemvist.

När det gäller byte av hemvist skall skatt inte erläggas i den nya medlemsstaten, med förbehåll för vissa villkor och under förutsättning att fordonet har införskaffats i enlighet med skattereglerna i den första medlemsstaten.

Tillfälligt bruk i en annan medlemsstat utan att skatt erläggs bör tillåtas under sex månader under en tolvmånadersperiod. När det gäller en person med yrkesmässig anknytning till en annan medlemsstat bör denna period utökas till nio månader.

För att den inre marknaden skall utnyttjas på bästa sätt är det nödvändigt att införa viss flexibilitet när det gäller användning av hyrbilar i en annan medlemsstat än den där de är registrerade. Det är dessutom också nödvändigt att uttryckligen tillåta vissa personer utöver ägaren att använda fordonet och att i vissa fall tillåta en person med hemvist i en medlemsstat använda ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat.

Det är nödvändigt att fastställa regler för tillfälligt affärsmässigt bruk av privata fordon i en annan medlemsstat.

Fordon som tillfälligt används i en annan medlemsstat och som åsamkas en skada som inte kan repareras bör inte leda till skyldighet att betala skatt.

Personer som önskar använda fordon i en annan medlemsstat än den där de har sin hemvist bör ha rätt att registrera fordon i de medlemsstaterna. I sådana fall skall skatt betalas i den medlemsstat där fordonet registreras. Den medlemsstat där ägaren har sin hemvist kan dessutom förbjuda att sådana fordon används på dess territorium.

Om nationell lagstiftning överträds, skall påföljderna stå i proportion till överträdelsen.

I de fall medlemsstater har rätt att påföra registreringsavgifter eller liknande skatter och avgifter på begagnade fordon som införs från andra medlemsstater, måste medlemsstaten se till att skattebeloppet inte överstiger det resterande skattevärdet för liknande fordon på den inhemska marknaden, i enlighet med artikel 95 i EG-fördraget.

Vid tvister skall de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna samråda med varandra. I sådana fall bör skatt dessutom inte påföras innan myndigheterna fattat ett beslut genom samrådet. Om de behöriga myndigheterna inte kan komma överens, bör kommissionen fatta ett beslut i ärendet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1 Förbud mot att påföra skatt under vissa omständigheter

1. Medlemsstaterna skall inte påföra punktskatter, registreringsavgifter och/eller andra konsumtionsskatter, vilket omfattar den typ av skatter som finns förtecknade i bilaga I men inte de skatter som finns förtecknade i bilaga II, på privata motorfordon som är registrerade i en annan medlemsstat och som permanent införs till medlemsstaten i samband med att en person byter normal hemvist från en annan medlemsstat, om inte annat sägs i nedan fastställda villkor.

2. Medlemsstaterna skall inte påföra punktskatter, registreringsavgifter, andra konsumtionsskatter och/eller vägtrafikskatter, vilket omfattar den typ av skatter som finns förtecknade i bilaga I och bilaga II, på privata motorfordon som är registrerade i en annan medlemsstat och som tillfälligt används på dess territorium, om inte annat följer av nedan fastställda villkor.

2. Bestämmelserna i punkterna 1-2 skall också gälla normala reservdelar, tillbehör och utrustning till motorfordonet.

4. Detta direktiv skall inte tillämpas på mervärdesskatt.

Artikel 2 Definitioner

I detta direktiv avses med

a) kommersiellt fordon: landsvägsfordon som genom sin konstruktion eller utrustning är lämpat och avsett för att, med eller utan betalning, transportera:

- mer än nio personer, inräknat föraren,

- gods,

liksom landsvägsfordon för annat särskilt ändamål än transport som sådan,

b) privatfordon: annat landsvägsfordon, inklusive eventuellt släp, som inte är kommersiellt fordon,

c) affärsmässigt bruk av ett motorfordon: användning av detta i direkt utövning av en verksamhet som utförs mot vederlag eller för ekonomisk vinning,

d) privat bruk: annan användning än affärsmässigt bruk.

e) hemvist: normal hemvist enligt definitionen i artikel 3.

f) I en persons familj ingår make/maka, egna och makens/makans föräldrar och avkomma.

AVDELNING II NORMAL HEMVIST

Artikel 3 Allmänna regler för att bestämma normal hemvist

1. I detta direktiv avses med normal hemvist den plats där en person stadigvarande vistas, det vill säga minst 185 dygn under ett kalenderår på grund av personlig och yrkesmässig anknytning eller, när det gäller en person utan yrkesmässig anknytning, på grund av personlig anknytning som visar på nära samband mellan personen och platsen.

2. Trots vad som sägs i punkt 1 skall den normala hemvisten för en person, som har yrkesmässig anknytning till en annan plats än den han/hon har personlig anknytning till och som följaktligen omväxlande bor på olika platser, belägna i två eller flera medlemsstater, antas vara den plats där han/hon har sin personliga anknytning, förutsatt att vederbörande regelbundet återvänder dit.

3. När en person bor i en medlemsstat för att genomföra en uppgift av bestämd varaktighet och därför har sin yrkeksmässiga anknytning till en annan plats än den personliga anknytningen, skall hans/hennes hemvist antas vara den plats där han/hon har sin personliga anknytning, oberoende av om han/hon regelbundet återvänder dit.

4. Universitetsstudier eller skolgång i en annan medlemsstat medför inte att byte av normal hemvist har ägt rum.

5. En förändring av en persons civilstånd innebär inte i sig ett byte av normal hemvist.

6. Enskilda personer skall förete bevis på sin normala hemvist på lämpligt sätt, till exempel genom identitetskort eller annan giltig handling.

7. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12, får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat dit införsel sker kräva ytterligare information eller bevis om de tvivlar på sanningshalten i en uppgift om normal hemvist som givits i enlighet med denna artikel eller för vissa specifika kontroller, antingen från den enskilda person som lämnat uppgiften eller från den behöriga myndigheten i den andra berörda medlemsstaten.

AVDELNING III BYTE AV HEMVIST

Artikel 4 Villkor enligt vilka skatt inte skall betalas vid byte av hemvist

1. Bestämmelserna i artikel 1.1 skall gälla när följande villkor är uppfyllda:

a) Motorfordonet har förvärvats i enlighet med de allmänna beskattningsvillkor som gäller på den inhemska marknaden i en av medlemsstaterna och ger inte genom utförsel till en annan medlemsstat rätt till undantag från eller återbetalning av de skatter som anges i artikel 1.1 i den medlemsstat från vilken fordonet förs ut.

Dessa två villkor skall antas vara uppfyllda om fordonet har en standardregistreringsskylt i den medlemsstat där det är registrerat, med undantag för alla typer av tillfälliga skyltar.

I detta direktiv skall de allmänna beskattningsvillkoren antas omfatta diplomatiska och konsulära arrangemang, avtal som gäller internationella organisationer och deras medlemmar, avtal för Natostyrkor och dessa styrkors civila personal.

b) Den person som byter hemvist har använt fordonet i minst sex månader före bytet av hemvist.

c) Motorfordonet förs in i medlemsstaten inom tolv månader efter det att ägaren bytt hemvist.

2. När det gäller fordon som anskaffats enligt de diplomatiska och konsulära arrangemang eller andra arrangemang som nämns i punkt 1 a tredje stycket kan medlemsstaterna förlänga den period som nämns i punkt 1 b till 12 månader.

AVDELNING IV TILLFÄLLIGT BRUK AV ETT FORDON

Artikel 5 Allmänna villkor enligt vilka skatt inte skall betalas när ett fordon tillfälligt används i en annan medlemsstat än den där det är registrerat

1. Bestämmelserna i artikel 1.2 skall gälla för motorfordon som tillfälligt används i en annan medlemsstat än den där det är registrerat under en period, sammanhängande eller på annat sätt, på maximalt sex månader under en tolvmånadersperiod, under förutsättning att

a) personen som använder fordonet har sin normala hemvist i en annan medlemsstat än den där fordonet tillfälligt används,

b) fordonet bara används för privat bruk,

c) fordonet inte hyrs ut i den medlemsstat där det tillfälligt används eller lånas ut till en person med hemvist i den staten annat än i enlighet med artikel 6.

2. Sexmånadersperioden som anges i punkt 1 skall förlängas till nio månader för en person som inte har yrkesmässig anknytning till den medlemsstat där han/hon har sin normala hemvist och som i den medlemsstat där han/hon har sin yrkesmässiga anknytning använder ett fordon som är registrerat i den medlemsstat där han/hon har sin normala hemvist.

Artikel 6 Bestämda fall av privat bruk då beskattning inte är tillåten

Utöver de fall som omfattas av artikel 5 skall bestämmelserna i artikel 1.2 gälla i följande fall:

a) När ett privatfordon, som tillhör ett biluthyrningsföretag, befinner sig i den medlemsstat där det tillfälligt används till följd av ett hyresavtal som löpte ut i den medlemsstaten och som

aa) på nytt hyrs ut till en person som inte är bosatt i den stat där fordonet tillfälligt används, under förutsättning att ett sådant avtal löper ut inom två månader efter upphörandet av det ursprungliga avtal enligt vilket fordonet återlämnades till biluthyrningsföretaget i den berörda medlemsstaten, såvida inte fordonet hyrs ut på nytt till en person som inte är bosatt i den berörda medlemsstaten för att föras ut från den staten inom 30 dagar efter det att den nya hyresperioden inletts,

bb) på nytt hyrs ut till en person som inte är bosatt i den stat där fordonet tillfälligt används för att föras ut från den staten inom 15 dagar efter det att hyresperioden inletts, eller som

cc) återlämnas av en anställd hos biluthyrningsföretaget till det land där det ursprungligen hyrdes, även om den anställda är bosatt i den medlemsstat där fordonet tillfälligt används.

b) När ett privatfordon, som är registrerat i en annan medlemsstat, genom ett hyresavtal som inleds i den medlemsstaten hyrs från ett biluthyrningsföretag av en person som är bosatt i den medlemsstat där fordonet tillfälligt används, för bruk i högst åtta dagar.

c) När ett privatfordon används av familjen till den person som ansvarade för införseln till den medlemsstat där fordonet tillfälligt används, så länge denne person befinner sig in den berörda medlemsstaten, vare sig familjemedlemmarna har sin normala hemvist i den medlemsstaten eller ej.

d) När ett privatfordon används av vilken person som helst, under förutsättning att den person som ansvarade för införseln till den medlemsstat där fordonet tillfälligt används också finns i fordonet under färden.

e) När ett privatfordon som är registrerat i en annan medlemsstat används av en person som är bosatt i den medlemsstat där fordonet tillfälligt används, till följd av att dennes bil tillfälligt är ur funktion på grund av haveri eller en olycka i den andra medlemsstaten, förutsatt att sådant bruk begränsas till den period under vilket det egna fordonet repareras och i inga händelser överstiger en period på två månader.

f) När ett privatfordon, som är registrerat i en annan medlemsstat, tillhör eller hyrs av ett företag med säte i den medlemsstat där det är registrerat och används av en anställd i företaget, eller av en medlem i den anställdes familj, om användaren har sin normala hemvist i den medlemsstat där fordonet tillfälligt används. Denna kategori skall inte underkastas någon tidsbegränsning.

g) När ett privatfordon som är registrerat i den stat där användaren har sin normala hemvist används för resan från bostaden till arbetsplatsen i en annan medlemsstat och omvänt. Denna kategori skall inte underkastas någon tidsbegränsning.

h) När ett privatfordon är registrerat i den medlemsstat där en student har sin normala hemvist och används i den medlemsstat där studierna bedrivs, om den medlemsstaten inte är den normala hemviststaten.

Artikel 7 Fall av affärsmässigt bruk då beskattning inte är tillåten

1. En medlemsstat skall inte påföra de skatter som specificeras i artikel 1.2 på ett privatfordon som tillfälligt används på dess territorium av affärsmässiga skäl, under följande förutsättningar:

a) Personen som använder fordonet har sin normala hemvist i en annan medlemsstat än den där fordonet tillfälligt används.

Detta villkor behöver inte gälla om en person som har sin normala hemvist i den medlemsstat där fordonet tillfälligt används är anställd av ett företag med säte i en annan medlemsstat och använder ett fordon, som ägs eller hyrs av detta företag och är registerat i den medlemsstat där företaget har sitt säte.

b) Fordonet använts inte för att transportera passagerare mot hyra eller vederlag av något slag eller för industriell och/eller kommersiell transport av gods, vare sig det sker mot betalning eller ej, i den medlemsstat där det tillfälligt används.

c) Fordonet hyrs inte ut och lånas inte ut i den medlemsstat där det tillfälligt används.

d) Fordonet är registrerat i den medlemsstat där användaren har sin normala hemvist.

e) Fordonet har förvärvats i enlighet med de allmänna beskattningsvillkoren i den medlemsstat där användaren har sin normala hemvist och ger inte rätt till återbetalning av någon av de skatter som anges i artikel 1.2 genom att det används i en annan medlemsstat.

Detta villkor skall antas vara uppfyllt om fordonet har en standardregistreringsskylt i den medlemsstat där det är registrerat, dock med undantag för alla typer av tillfälliga skyltar.

f) De periodiska fordonsskatter som normalt betalas i den medlemsstat där fordonet är registrerat är betalda.

2. För bestämmelserna i punkt 1 finns ingen tidsbegränsning.

Artikel 8 Bestämmelser om irreparabel skada på fordon

Om ett fordon, som är registrerat i en annan medlemsstat tillfälligt används i en medlemsstat utan att de skatter som anges i artikel 1.2 påförts, i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv, och om fordonet blir svårt skadat genom en vederbörligen dokumenterad olycka, ett haveri eller genom kriminell eller uppsåtlig handling i den medlemsstaten, och om kostnaden för de erforderliga reparationerna överstiger fordonets marknadsvärde och om fordonet avyttras för att skrotas eller förstöras, skall medlemsstaten där fordonet tillfälligt används inte avkräva några av de skatter som anges i artikel 1.2. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kan kräva bevis på skadan och/eller på att fordonet avyttrats ordentligt.

Artikel 9 Stadigvarande användning i en annan medlemsstat än den där personen har sin normala hemvist

1. Om en person under en längre tid än den som anges i artikel 5 önskar använda ett fordon i en annan medlemsstat än den där han/hon har sin normala hemvist, till exempel på regelbunden basis i samband med ett andra hem, skall medlemsstaten i fråga registrera detta fordon.

2. I de fall bestämmelserna i punkt 1 tillämpas, skall registreringslandet få ta ut de skatter som normalt skulle ha påförts i samband med och efter registrering av fordonet.

3. Den medlemsstat i vilken ägaren av ett fordon som beskrivs i punkt 1 har sin hemvist, kan vägra tillåta att fordonet används på dess territorium.

AVDELNING V SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 10 Överträdelser och påföljder

1. Om ett fordon tillfälligt används i en medlemsstat och bestämmelserna i det här direktivet inte är uppfyllda, skall fordonet inte antas ha införts permanent till den medlemsstaten och man skall inte utan vidare anta att skatt skall betalas. I sådana fall kan den enskilda personen, utan hinder av eventuella påföljder, antingen välja att föra ut fordonet från den medlemsstat där det tillfälligt används eller att registrera det och betala skatt på sedvanligt sätt i den medlemsstaten.

2. När medlemsstaterna utdömer påföljder, skall de ta hänsyn till om de berörda personerna har handlat i god tro och det inte funnits något bedrägligt uppsåt.

3. De kontrollförfaranden som tillämpas av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall inte utformas på ett sådant sätt att de begränsar den fria rörlighet för varor och personer som krävs enligt EG-fördraget. Vid överträdelse av bestämmelserna i detta direktiv skall påföljderna inte vara så oproportionerliga till överträdelsens art att de blir ett hinder för den fria rörligheten för varor och personer.

Artikel 11 Beräkning av skatt då sådan skall betalas

Om ett motorfordon införs permanent från en medlemsstat till en annan under andra förhållanden än de som regleras av det här direktivet, och den senare medlemsstaten påför en registreringsavgift eller liknande skatter och avgifter (till exempel de skatter som finns förtecknade i bilaga I) på det fordonet, måste medlemsstaten i fråga se till att skattebeloppet inte överstiger det resterande skattevärdet för ett fordon i samma ålder, med liknande egenskaper och i liknande skick på den medlemsstatens inhemska marknad.

Artikel 12 Lösning av tvister

1. Om den praktiska tillämpningen av detta direktiv ger upphov till svårigheter, skall de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna fatta de beslut som krävs genom ömsesidig överenskommelse.

2. I synnerhet gäller detta om en person påstår sig ha ändrat sin normala hemvist från en medlemsstat till en annan och den uppgiften ifrågasätts av de behöriga myndigheterna i någon av dessa medlemsstater, då de behöriga myndigheterna i båda staterna skall samråda med varandra om vilken hemvist som bör användas för att besluta var fordonet skall beskattas. Likaledes skall myndigheterna i de fall då en person påstår sig använda ett fordon tillfälligt i en medlemsstat men har sin normala hemvist i en annan medlemsstat, och den uppgiften ifrågasätts av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där fordonet används, samråda om vilken hemvist som bör användas för att besluta var fordonet skall beskattas. Den medlemsstat till vilken personen säger sig ha bytt hemvist, eller i vilken han/hon säger sig tillfälligt använda ett fordon, skall inte påföra de skatter som anges i punkt 1 innan myndigheterna fattat ett beslut genom samrådet.

3. Om medlemsstaterna inte kommer överens inom sex månader från den dag då den berörda personen lämnat i sin ansökan, skall de hänskjuta frågan till kommissionen. Kommissionen skall efter att ha granskat de synpunkter som förts fram av de två medlemsstaterna och, om kommissionen anser det lämpligt, av den berörda personen, att fatta ett beslut om vilken hemvist som skall användas för beskattning av fordonet.

Artikel 13 Upphävande

Följande direktiv skall upphöra att gälla den 1 juli 1998:

- Direktiv 83/182/EEG.

- Direktiv 83/183/EEG, ändrat genom direktiv 89/604/EEG.

Artikel 14 Genomförande av direktivet

1. Medlemsstaterna kan behålla eller införa bestämmelser som är förmånligare för användarna än de bestämmelser som fastställs i detta direktiv i syfte att tillåta tillfälligt bruk av fordon som är registrerade i andra medlemsstater eller permanent införsel av fordon från andra medlemsstater utan att påföra de skatter som anges i artikel 1.

2. Medlemsstaterna får inte med stöd av detta direktiv inom gemenskapen tillämpa en skattebehandling som är mindre förmånlig än den som tillämpas i samband med import eller användning av fordon som införts direkt från tredje land.

3. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 juli 1998. Medlemsstaterna skall genast informera kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

4. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 15 Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

(1) EGT L 105, 23.4.1983, s. 59.

(2) EGT L 105, 23.4.1983, s. 64.

(3) EGT L 376, 31.12.1991, s. 1.

BILAGA I

BELGIEN

- Taxe en mise en circulation

DANMARK

- Registreringsafgift av motorkoretojer

TYSKLAND

-

GREKLAND

- Special Consumption Tax (EFK)

- Registration Tax (EPET)

SPANIEN

- Impuesto Especial sobre Determinados Medidos de Transporte

FRANKRIKE

- Taxe sur les certificates d'immatriculation des véhicules à moteur

IRLAND

- Vehicle Registraion tax

ITALIEN

- IET

- APIET

LUXEMBURG

-

NEDERLÄNDERNA

- Belastung Personenauto's en Motorrijwielen

ÖSTERRIKE

- Normverbrauchsabgabe

PORTUGAL

- Imposto Automovel

FINLAND

- Autovero

SVERIGE

- Omsättningsskatt

FÖRENADE KUNGARIKET

-

BILAGA II

BELGIEN

- Taxe de circulation sur les vehicules automobiles/Verkeersbelasting op de autovoertuigen

- Taxe compensatoire des accises/

- Taxe de circulation complémentaire/

DANMARK

- Vægtafgift av motorkoretojer

TYSKLAND

- Kraftfahrzeugsteuer (Kraftfahrzeugsteuergesetz - 1979)

- Kraftfahrzeugsteuer (Durchführungsverordnung - 1979)

GREKLAND

- ÔÝëç êõêëïöïñßáò

SPANIEN

- Impuesto sobre vehiculos de traccion mecanica

- Tributos Locales sobre circulacion de vehiculos automoviles

FRANKRIKE

- Taxe différentielle sur les véhicules à moteur

- Taxe sur les véhicules des sociétés

IRLAND

- Motor vehicle excise duties

ITALIEN

- Tassa sulla circolazione degli autoveicoli

LUXEMBURG

- Taxe sur les véhicules automoteurs

NEDERLÄNDERNA

- Motorrijtuigenbelastung

ÖSTERRIKE

- Kraftfahrzeugsteuer

PORTUGAL

- Imposto municipal sobre veiculos

- Imposto de circulação

FINLAND

- Moottoriajoneuvovero

- Windscreen Sticker Tax

SVERIGE

- Vägtrafikskatt

FÖRENADE KUNGARIKET

- Vehicle excise duty