51998AC0112

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Kommissionens meddelande - Informationssamhället och utvecklingen: Europeiska unionens roll"

(98/C 95/14)

Den 16 juli 1997 beslutade rådet i enlighet med bestämmelserna i artikel 198 i EG-fördraget rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda meddelande.

Sektionen för externa relationer, handels- och utvecklingspolitik, som var ansvarig för kommitténs förberedande arbete, antog sitt yttrande den 17. december 1997. Föredragande var Sture Lindmark.

Vid sin 351:a plenarsessionen den 28-29 januari 1998 (sammanträdet den 29 januari 1998) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 70 röster för, 15 röster mot och 20 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Kommissionen har lagt fram ett meddelande om ett program avseende Europeiska unionens roll i informationssamhället. Meddelandet åtföljs av ett förslag om att anta ett program för gemenskapsåtgärder i anslutning till relationerna med utvecklingsländer. Kommissionen betonar att de aktuella tendenserna i riktning mot informationssamhället berör de flesta mänskliga verksamheter, såsom inlärning, kommunikation, arbete och fritid. Detta gäller utvecklingsländerna i lika hög grad. I meddelandet presenteras ett antal riktlinjer och mekanismer som skall stimulera utvecklingsländerna att ta del i informationssamhället, inte bara som konsumenter utan också i en aktiv roll.

1.2. Kommissionen hänvisar till G7-konferensen om informationssamhället i Bryssel 1995, där man uttryckte en önskan att undvika att ytterligare vidga klyftan mellan industriländerna och utvecklingsländerna, och manade till "en gemensam vision om mänskligt berikande". "Vår insats skall bidra till alla länders integration i en global ansträngning." Konferensen om informationssamhället och utvecklingen i Midrand 1996 inriktade sig också på utvecklingsländernas specifika behov och att visa upp den nya teknikens möjligheter.

1.3. EU har inlett en satsning för att omformulera och modernisera sina förbindelser med samtliga stora utvecklingsregioner, vilket ger möjlighet att väga in informationssamhället som begrepp i relationerna med dessa. Gemenskapen strävar efter en samordning med medlemsstaternas och berörda internationella organisationers aktiviteter. Kommissionen betonar att budskapet till externa partner bör vara realistiskt, så att de uppmärksammas på vad som står på spel i dagens omvälvningar och på vilka ansträngningar de måste göra.

1.4. Kommittén konstaterar att utvecklingen är en komplex process, där IKT spelar en stor roll utan att därför vara den enda faktorn av betydelse. Utvecklingsländerna erfar snabb befolkningstillväxt i storstadsområdena men är ofta huvudsakligen jordbrukssamhällen där landsbygdens utveckling är fundamental för både livsmedelsförsörjning och för att undvika överbelastning av storstädernas ofta bristfälliga infrastruktur. Just infrastruktur är ett prioriterat område, där teleinfrastrukturen är en aspekt. Modern IKT ger stora möjligheter att förbättra denna aspekt och IKT bör utnyttjas på ett sätt som bidrar till den allmänna utvecklingen och minskar existerande klyftor snarare än vidgar.

1.5. Ekonomiska och sociala kommittén påpekar att blotta omfattningen av denna uppgift är hisnande. Redan att bygga upp och modernisera den grundläggande teleinfrastrukturen kräver investeringar i en storleksordning som är svår att finansiera enbart via statliga budgetar. Det är ofta direkt nödvändigt att näringslivet engagerar sig aktivt och finansiellt. Dessutom är det en avgörande förutsättning att man ser till att de mest kostnadseffektiva lösningarna tillämpas på det mest produktiva sättet, så att telekommunikationssektorn kan komma in i en positiv spiral, där ett ökat inslag av självfinansiering genereras av positiva marknadsreaktioner och kassaflöden. Följaktligen, för att möjliggöra dessa nödvändiga investeringar, är det av största betydelse att utvecklingsländerna avskaffar eventuella kvarvarande hinder eller begränsningar gällande utländskt ägarskap. Detta accentueras av att de främsta industriländerna tyvärr sänkt sitt bistånd från 56 till 41 miljarder USD 1990-1996, medan privata investeringar i utvecklingsländerna ökat kraftigt under samma period, förvisso med en mycket ojämn fördelning utvecklingsländerna emellan.

1.6. Ekonomiska och sociala kommittén anser att denna rapport med all rätt understryker vikten av att WTO-avtalet genomförs snabbt och fullständigt. Liberalisering och öppnande av de nationella och internationella marknaderna för teletjänster är helt avgörande förutsättningar för att tekniska framsteg skall komma till produktiv användning och höja livskvalitet och ekonomisk tillväxt, genom att erbjuda valfrihet på alla nivåer.

Men valfrihet förutsätter ekonomiska möjligheter och det saknar merparten av u-ländernas invånare. Detta betyder att dessa länder inte blir ekonomiskt mer intressanta, även sedan marknaderna öppnats det även efter ett öppnande av marknaderna, dessa blir ekonomiskt ointressanta. Politiska insatser blir därför nödvändiga. Dessa behövs också, på samma sätt som i Europa, för att garantera lika tillgång i olika regioner inom u-länderna.

Kommittén framhåller att kommissionens främsta uppgift är att å ena sidan öka medvetenheten i utvecklingsländerna om fördelarna med och nödvändigheten av att vara en del av informationssamhället, och att å andra sidan främja det europeiska näringslivets deltagande i denna utveckling.

Kommittén instämmer med kommissionen att gemenskapsåtgärder bör vara inbegripna i de andra program som tidigare diskuterats inom kommittén. Kommittén noterar också att inga ytterligare medel kommer att finnas tillgängliga och att, om nödvändigt, existerande medel kommer att omfördelas.

1.7. Tekniken i sig bildar emellertid inte något informationssamhälle. Det behövs utbildning för att kunna ta vara på de nya möjligheterna fullt ut och på ett produktivt sätt, och ett villkor är också frihet att leverera information och programmaterial. Många återstående restriktioner måste ses över om man skall kunna skörda alla vinster.

1.8. Det finns tullbestämmelser i de flesta länder - EU-länderna själva, icke att förglömma. Det är förstås direkt avgörande att all marknadsliberalisering inom EU - enligt tidtabellen från och med den 1 januari 1998 - genomförs snabbt och fullständigt. I annat fall skapas ingen trovärdighet för insatser på världsomspännande nivå, som att sätta WTO-avtalet i verket.

1.9. Lyckligtvis ger ny teknik avsevärda möjligheter för utvecklingsländerna att hoppa över mellanlägen och gå direkt till det senaste på marknaden. Ett exempel är att inte bara satelliter utan även markbundna radiosystem kan sättas in snabbt och ge täckning över stora områden. Därmed kan kostnaderna för att bygga ut nationell infrastruktur hållas mycket lägre än traditionella trådburna nät. På internationella linjer ger optiska fibrer kapacitetsökningar till snabbt sjunkande kostnader. Med hänsyn till att den tekniska utvecklingen är så dramatisk är det inte längre realistiskt att utgå ifrån traditionella långsiktiga planer, där man förr specificerade utbyggnaden av nätkapaciteten många år i förväg. Det måste snarare bli en marknads- och kundstyrd utveckling, där ett flertal operatörer och företagare riskerar sina investeringar för att nå nya kunder genom att lansera nya tillämpningar på grundval av ny teknik.

1.10. Typexempel finns i Sverige och vissa andra skandinaviska länder. Konkurrensen mellan tre, snart fyra, rikstäckande mobiltelefonoperatörer har lett till ett marknadsgenomslag på över 30/100 invånare, vilket motsvarar nästan varje hushåll. Det som började som en exklusiv tjänst för näringslivet har snabbt förvandlats till tjänster inom räckhåll för de flesta medborgare.

1.11. Bland de kriterier som används för att mäta hur liberaliseringen efterlevs märks:

- Fullständig liberalisering av telefoni- och datatjänster.

- Fullständig liberalisering av mobiltjänster (minst två operatörer).

- Utnyttjande av alternativ infrastruktur för att producera tjänster (järnväg, energiföretag).

- Oberoende regleringsfunktion (tydligt skild från dominerande operatörer).

- Licenssystem (klara regler och licensvillkor).

- Samtrafikregler (klara regler och licensvillkor).

- Tillträde till marknaden inkl. avskaffande av begränsningar gällande utländskt ägarskap.

- Nummerportabilitet.

- Kriterier för allmänna tjänster som syftar till reellt genomförande av rätten att kommunicera, med hänsyn tagen till varje lands speciella ekonomiska, sociala, mänskliga och geografiska villkor.

2. Utmaningen att integrera utvecklingsländerna i det globala informationssamhället

2.1. I likhet med kommissionen betonar Ekonomiska och sociala kommittén att informationssamhället i grunden ändrar organisationen av arbete, undervisning och samhället i stort. Det erbjuder en mängd nya redskap med enastående kapacitet som ger utvecklingsländerna chansen att ta stora tekniksprång och hoppa över vissa utvecklingsstadier som industriländerna passerat.

2.2. Ekonomiska och sociala kommittén delar uppfattningen att länder som avskärmar sig från dessa förändringar och isolerar sig från de internationella handels- och investeringsflödena - och från nätverk för vetenskaplig och kulturell skaparkraft - löper risken att marginaliseras.

2.3. Den nya informationstekniken har orsakat djupgående förändringar i näringslivet både nationellt och internationellt. Det är som att "börja om från början". Produktion, organisationsledning och relationer med finansiärer genomgår en omvandling. Genomgripande förändringar sker också på kundsidan. Datorerna tränger in i hushållssektorn. Vissa iakttagare hävdar att digitaliseringen kommer att ge upphov till förändringar som blir ännu mer genomgripande och uppenbara än i näringslivet. Man förutsäger att den interaktiva tekniken kommer att förändra vårt sätt att kommunicera eller göra inköp, vårt sätt att sköta våra affärer och leverera information. Hur viktigt det är att bli en del av informationssamhället dokumenteras tydligt i en rad av kommissionens rapporter, t.ex. meddelandet om elektronisk handel, och i kommitténs tidigare kommentarer.

3. Informationsteknikens bidrag till utvecklingen

3.1. På det teknologiska planet mobiliserar utvecklingen mot informationssamhället ett helt sortiment av nya redskap som sprids på bredden i utvecklingsländerna. Många av de nya teknologierna är mindre kapitalintensiva och bättre lämpade för utkantsregioner och glesbygd. EU bör stödja aktiviteter som gör ny teknologi tillgänglig för utvecklingsländerna.

3.2. Internet och WWW är en plattform för att integrera annan teknik som ISDN-linjer och ATM-servrar. Telehamnar utgör "anslutningscentra" för distansarbetsverksamheter, i synnerhet för starkt sysselsättningsintensiva tjänster som statistik, bokföring, programvaruproduktion eller flygbokningssystem.

3.3. Ett viktigt led i strävandena att erbjuda utvecklingsländerna fördelarna med informations- och kommunikationsteknologin, som ett led i försöken att främja den ekonomiska utvecklingen, är industriellt samarbete.

Samarbete inom en så avancerad sektor som informationsteknologi och telekommunikationer bör inte bygga endast på traditionella utlokaliseringskoncept vad gäller lokal produktion eller legoproduktion i syfte att dra fördelar av låga arbetskostnader och billigare lokal service.

Tvärtom måste en verklig framtidsinriktad medverkan av europeiska företag i utvecklingsländerna syfta till att skapa och sedan utnyttja lokal mjukvara och tekniskt kunnande.

Den dramatiska utvecklingen av mikroelektronik innebär en ständig reduktion av manuell arbetskraft. Utnyttjandet av sofistikerade och effektiva industrirobotar i produktionen har sänkt tillverkningskostnaderna på ett sätt som gör det svårt för utvecklingsländerna att konkurrera med traditionell billig arbetskraft. Det bör tilläggas att ökat engagemang på andra marknader i hög grad även betingas av företagens strävanden att vinna konkurrensfördelar på dessa marknader. Att EU-företag lyckas i denna strävan är av självklart intresse för EU som helhet.

4. Prioriterade områden

4.1. Kommissionen betonar med all rätt den betydelse som informations- och kommunikationsteknologin har för små och medelstora företag. Genom informationssamhällets tillämpningar avtecknar sig nya möjligheter för utvecklingsländerna som för med sig fördelar som är jämförbara med vad man kan se i industriländerna, t.ex. effektivare förvaltning i små och medelstora företag och tillgång till ekonomisk information, utbildning, interaktiva klient-servernät och internationella marknader, och även en ökad effektivitet för regeringar och statsförvaltningar.

4.2. Kommittén framhåller att de nya teknologierna för utbildning och yrkesutbildning, särskilt distansutbildning, som komplement till traditionell utbildning erbjuder oerhörda möjligheter för utvecklingsländerna. Distansundervisning, som används i allt större utsträckning inom näringslivet, gör det möjligt för anställda att använda sina nya kunskaper i det dagliga arbetet och gör att man slipper tillbringa långa perioder borta från de dagliga sysslorna. Erfarenheterna från Sverige visar att detta i synnerhet är viktigt för små och medelstora företag, eftersom det är särskilt svårt för dessa att hantera frånvaron, oavsett om de är belägna i avlägset liggande områden eller ej. Detta kombinerar inlärning med praktisk tillämpning.

4.3. Detta är i linje med kommissionens rapport om livslångt lärande och stöds av kommittén, som betonar de mänskliga resursernas avgörande betydelse. Relativt enkla och billiga lösningar, t.ex. Internet i kombination med PC-baserad video, skulle kunna visa sig effektiva för vissa former av tillgång till nätet. Snabbt sjunkande kostnader, även för internationella överföringar, kommer att leda till att fördelarna - inklusive tillgång till internationella experter - blir mer allmänt spridda. EU kan stödja detta på ett flertal olika sätt, bl.a. genom att se till att sakkunniga finns tillgängliga och genom att stödja demonstrationsprojekt och därigenom ge positiv hjälp på grund av samarbete, ej exploatering.

4.4. Ekonomiska och sociala kommittén föreslår att EU:s regeringar går vidare med ambitiösa och långsiktiga program för att informationssamhällets revolution skall spridas till skolorna såväl inom EU som i utvecklingsländerna. Regeringarna borde skapa lämpliga villkor för att upprätta ett nära samarbete mellan näringslivet och utbildningsinstitutionerna i syfte att få fram IT-experter.

4.5. Ekonomiska och sociala kommittén stöder förslaget från Europeiska ministerkonferensen i Bonn den 6-8 juli 1997 om att europeiska internationella aktörer tillsammans med regeringar och internationella organisationer skall bilda en "Superhögskola för global information" för världsomspännande bärkraft såsom ett nytt utbildningskoncept under nästa århundrade. Kommissionens rapport bör ta upp detta förslag.

4.6. Ett viktigt område som inte nämns i kommissionens rapport är de möjligheter att delta i kulturella och sociala aktiviteter, arbetsliv och utbildning som IKT öppnar för kvinnor. Kommittén efterlyser att denna aspekt beaktas och betonas, med särskild vikt lagd vid könens jämställdhet, som ett fundamentalt kännetecken för ett fungerande informationssamhälle. IKT kan vara ett viktigt inslag i strävandena att bryta kvinnornas isolering framförallt på landsbygden.

4.7. Enligt kommissionens rapport kan IKT också komma att få en näst intill revolutionerande betydelse när det gäller läkarvård på distans, där man kan möta alla typer av utmaningar rörande hälso- och läkarvård. IKT skapar en lång rad möjligheter för industriländerna att via läkarvård på distans bistå utvecklingsländerna. IKT ger tillgång till medicinsk expertis genom distanskonsultation och medicinsk rådgivning i samband med kirurgiska ingrepp osv.

4.8. Kommittén anser att det är viktigt att man förstår att "läkarvård på distans" inte längre kan ses som en ersättning för "den äkta varan", eller att den endast kan vara av betydelse för avlägset liggande områden. Tvärtom visar erfarenheterna från Sverige att läkarvård på distans nu ofta bäst kan utnyttjas i de större städerna. Ett användningsområde som kan nämnas är överföring av EKG-data och andra viktiga uppgifter via radio från ambulanserna till sjukhuset, vilket avsevärt förkortar den tid som krävs för behandling av hjärtinfarkter och följaktligen också den tid som behövs för eftervård. Ett mindre dramatiskt men lika viktigt exempel är trygghetslarm som gör att patienterna kan bo kvar i sina egna hem med full tillgång till akutbehandling om behovet skulle uppstå. Dessa möjligheter att framhäva humanitära aspekter bör kommissionen beakta i sina program. I sina program bör kommissionen även uppmärksamma möjligheterna att betona de humanitära aspekterna av att utnyttja IKT, inte bara befintliga sjukvårdsanläggningar utan också till stöd för bashälsovård och förebyggande vård.

4.9. Inom industri och internationell handel, sägs det i kommissionens rapport, spelar IKT en avgörande roll för att förbättra konkurrenskraften genom att öka produktionens kvalitet och genom att integrera produktionen i sammansatta processer samt generellt sett genom dess funktion inom handeln, särskilt när det gäller offentlig upphandling eftersom denna inom en nära framtid kommer att ske genom elektronisk handel.

4.10. Kommittén anser i likhet med kommissionen att IKT spelar en ytterst viktig roll inom forskningen. På det flesta områden ger IKT möjlighet för forskare i utvecklingsländerna att få tillgång till nödvändig information och dokumentation som endast finns tillgänglig via elektroniska media.

4.11. Kommissionen påpekar med rätta, anser kommittén, att uppkomsten av en ny oberoende press i många utvecklingsländer liksom den explosiva utvecklingen av Internet bidrar till att stärka det civila samhället och trygga demokratiseringsprocessen.

4.12. Kommittén föreslår att kommissionen bistår utvecklingsländerna med utveckling av konsumentskydd inom IKT. Det behövs regelverk för transaktioner på bl.a. Internet i för konsumenterna angelägna frågor, som t.ex. kontrakts giltighet, ansvar, skydd för mänsklig värdighet.

4.13. Kommittén menar att IKT är ett centralt verktyg för att stärka demokratin i de flesta delar av världen, under förutsättning att censur motverkas. IKT kommer också att kunna utnyttjas för att utveckla och skapa förståelse för det multikulturella samhället.

5. IKT främjar strukturella förändringar

5.1. Kommissionen framhåller att IKT inte är det enda redskap som kan främja den strukturella utvecklingen. Sådan teknik kan fungera optimalt endast om de samhällen som utnyttjar den kan behärska den. Kommittén vill betona att man måste ha förståelse för de ekonomiska, sociala, kulturella och religiösa skillnaderna, inte bara mellan utvecklade länder och utvecklingsländer, utan också mellan olika utvecklingsländer.

5.2. Kommittén anser att man inte behöver dölja att den omvandling som är nödvändig för att träda in i informationssamhället, som nämns i kommissionens rapport, kräver att en del svåra politiska beslut fattas i varje enskilt land. För att kunna dra full fördel av både marknadsmekanismer och eventuella biståndsprogram, är det viktigt för utvecklingsländerna att skilja på bistånds- och handelsfrågor. Ett exempel är taxorna för internationell telekommunikation, som bör ses som en renodlad handelsfråga och inte som ett verktyg för överförande av ekonomiskt bistånd.

5.3. Ett exempel är att priset för internationella telekommunikationer har varit mycket högre än kostnaderna i de flesta länder, medan priserna inom andra delar av nätet, särskilt vad gäller lokalsamtal, har legat under kostnaderna eller rentav varit kraftigt subventionerade. Detta var möjligt under monopolförhållanden, men kommer att visa sig förödande i samband med de nya teknologier som nu utvecklas. Ett pris som inte är relaterat till kostnaderna för att erbjuda tjänsten utgör en alltför generös inbjudan till konkurrenter att ta ut det bästa av de alltför lönande linjerna, vilket gör att en allt mindre del av intäkterna kan användas till subventioner inom andra segment. I och med att man snart kommer att kunna göra röstöverföringar över Internet, kommer radikalt lägre priser för fjärrsamtal och internationella samtal att erbjudas. Att avstånd inte längre spelar någon roll är en god nyhet, inte bara för näringslivet utan även för samhället i stort.

5.4. Övergången har emellertid visat sig vara svår också i många EU-medlemsstater ända tills alla kunder ser att deras totala telefonkostnader har sänkts. Det är därför viktigt att kommissionen på ett aktivt sätt lyfter fram de prissänkningar som uppnåtts i vissa länder som Storbritannien och Sverige till följd av att marknaderna öppnats.

6. De utmaningar som utvecklingsländerna står inför

6.1. Nivån på utvecklingsländernas telekommunikationsinfrastruktur är enligt kommissionens rapport mycket skiftande men rent allmänt är den långt lägre än industriländernas. Om man hänvisar till indikatorn för telefontäthet (antal huvudlinjer per 100 invånare), så har industriländerna mer än 48, medelinkomstländerna omkring 10, medan de minst utvecklade länderna har omkring 1,5 och medeltalet i världen ligger på 11,5. Infrastrukturerna kan inte tillfredsställa den lokala efterfrågan och kan inte garantera tillgång till de internationella kommunikationsnätverken.

6.2. Enligt kommittén finns det emellertid en mängd tillväxtfaktorer. Det finns en betydande uppdämd efterfrågan som kommer till konkret uttryck och i praktiken ofta möts med kommunikationserbjudanden som uppfattas som lagstridiga i vissa länder. Detta förklarar varför det i många länder har funnits en ihållande tillväxt inom telekommunikation. Sänkningen av teknikkostnaden och konkurrensen från de nya internationella operatörerna, som till exempel använder call-backförfaranden, medför en minskning av de traditionella inkomsterna från internationella kommunikationer, vilket oroar utvecklingsländerna och leder till att de blir medvetna om de förändringar som äger rum.

6.3. Kommittén anser att det är viktigt att regeringar och privata operatörer samarbetar för att kontrollera eventuella oegentligheter på ett lämpligt sätt. Det måste slutas avtal om att inkomster från internationella kommunikationer skall användas till investeringar i IKT och inte för ovidkommande ändamål.

7. Datortäthet

7.1. Kommissionens rapport visar tydligt att i fråga om annan informationsstruktur ger datortätheten per 100 invånare en indikation om dataklyftan; siffran varierar från 18 i höginkomstländer till 2,3 i medelinkomstländer och 0,01 i länder med låga inkomster. Med avseende på marknadsandelar inom informationsteknologi svarar Förenta staterna för 35 %, Europa för 29 %, Japan för 15 % och övriga världen endast för 21 %. Datormarknaden är dynamisk och skulle kunna följa i televisionens fotspår; TV har numera bred spridning i låginkomstländerna, där 46 % av hushållen har en apparat. Man måste emellertid notera att det finns stora standardskillnader länderna emellan, både i Europa och i utvecklingsländerna.

7.2. Kommittén räknar med att människornas önskan och behov att kommunicera även i utvecklingsländerna kommer att öka. Detta behov kommer att förstärkas av att persondatorer successivt blir allt mer användarvänliga, billiga och tillgängliga överallt. Denna utveckling möjliggör också kommissionens hypotes att datormarknaden följer i TV:s fotspår även om skillnaderna mellan ett "passivt" medium (TV) och ett "aktivt" (PC) inte skall underskattas. Internet kommer att bli en stark drivkraft. Kommissionen bör erkänna och stödja denna utveckling.

8. Investeringsbehov

8.1. (Punkt 2.3) Enligt Världsbanken krävs årliga investeringar om 60 miljarder USA-dollar för utbyggnad av telekommunikationerna i utvecklingsländerna under den kommande femårsperioden. Finansiering i form av internationellt offentligt bistånd skulle inte överskrida 2,3 miljarder, och de flesta länder kan inte svara för mellanskillnaden. Att bygga på privata, inhemska och utländska, investeringar och internationellt samarbete har visat sig nödvändigt för att täcka de stora behoven.

8.2. Med hänsyn till den uppdämda efterfrågan och många människors önskan och behov av att ta del av informationssamhället utgår kommittén ifrån att den privata sektorn kommer att upptäcka marknadsmöjligheterna och mobilisera privata investerare. Statsmakterna och de internationella organisationerna måste emellertid driva fram lagstiftning och regelramar för att möjliggöra sådana investeringar och bilda underlag för stabila, förutsägbara och rationella ekonomiska beslut bland de privata investerarna. I allmänhetens intresse måste också system för skydd av konkurrensen finnas till hands, t.ex. liknande EU:s konkurrensregler till skydd mot missbruk av dominans. En annan uppgift för statsmakterna är att säkerställa att alla medborgare och företag får tillgång till adekvata kommunikationsmedel till överkomligt pris. Utvecklingsländerna måste övertygas om att det krävs regelverk som präglas av en vederhäftig och underlättande inställning för att locka den privata sektorn att delta i nya, kostnadskrävande och riskabla investeringsobjekt. Kommissionen bör övertyga utvecklingsländerna att detta ligger i deras eget intresse.

8.3. Kommittén vill att unionen skall sätta hårdare press och intensifiera ansträngningarna att öppna marknader och formulera regleringsprinciper, inom ramen för WTO-förhandlingarna, både genom att övertyga fler länder om att bli medlemmar i WTO och genom att erbjuda marknadstillträde för grundläggande teletjänster. Sådana aktiviteter ökar intresset för dessa länder bland investerare.

9. Mänskliga resurser

9.1. Kommittén stöder helt kommissionens syn att mänskliga resurser är den avgörande faktorn vid anpassning till förändringar, såsom teknisk personal inom telekommunikationer och databehandling, och speciellt inom programvarusektorn, där det finns utsikter till nya arbetstillfällen. Detta är ett område som lämpar sig särskilt väl för samarbete mellan utvecklingsländer och industriländer.

9.2. Kommittén efterlyser ett konkret yrkesutbildningsprogram för människor i utvecklingsländer som arbetar på informationsområdet, från lärare till företagsledare. Man måste också ta hänsyn till arbetsvillkoren för experterna i utvecklingsländerna. Det är viktigt, anser kommittén, att informera allmänheten om att informationssamhället inte bara skapar nya chanser och nya arbetstillfällen på informationsteknologins område, utan också inom närliggande tjänstesektorer. Rätt miljö kommer att locka till sig flyttbara verksamheter.

GEMENSKAPSÅTGÄRDER

10. Europeiska unionens bidrag till marknadsföringen av informationssamhället i utvecklingsländerna

10.1. Europeiska unionens insatser för samarbete inom tele och informationsteknik har förstärkts successivt under årens lopp. Nya samarbetsavtal har undertecknats med utvecklingsländer utanför gemenskapen, bland annat a formella villkor för informationssamhället och berörd teknologi.

10.2. Det ekonomiska, finansiella och tekniska samarbetet har lett till stor aktivitet i unionens olika partnerregioner. Kommissionen presenterar en förteckning över olika verksamheter, såsom medlemsstaternas bilaterala program.

11. Ny drivkraft i gemenskapsåtgärderna för utvecklingsländer

11.1. Kommissionen anser att det har utvecklats större medvetenhet inom gemenskapen och i mottagarländerna när det gäller den strategiska karaktären av att integrera utvecklingsländerna i informationssamhället. Informationssamhällesdimensionen bör systematiskt inlemmas i de befintliga programmen, med partnerländernas samtycke, genom att man omfördelar de resurser som ställs till förfogande. Att främja inrättandet av en ekonomisk och rättslig ram blir även fortsättningsvis ett mål av högsta prioritet. Det gäller att mobilisera lokalt och internationellt kapital för att ge utvecklingsländer tillgång till IKT så att de kan dra fördel av den. Det andra målet är att ställa tekniken i utvecklingens tjänst.

11.2. Kommittén understryker att regelverken bör vara så varsamma och flexibla som möjligt. Rättsregler som gäller världsomspännande informationsnät och affärstransaktioner som görs på näten bör tillämpas konsekvent över nationsgränserna. Telekommunikationsmarknaderna bör öppnas snabbt för en verksam konkurrens så att telekostnaderna kan sänkas för nationell och internationell trafik. Det måste skapas villkor som gör att näringslivet sätter tilltro till att transaktionerna till kunderna kan ske säkert, insynsskyddat och korrekt. Det måste finnas ett pragmatiskt sätt att angripa frågan om globala tekniska standarder. Diskriminerande skattebelastning bör inte läggas på utnyttjande av nätverken. Det krävs upphovsrättsskydd på hög nivå för att programinnehåll skall utvecklas, lagras och distribueras och skydd för programvara. Likaså behövs adekvata regler för persondata för att bl.a. kommunikation över gränserna inte skall hindras av skillnader i sådana regler. Det är också viktigt att möjligheterna att tillägna sig datakunskaper öppnas för människor i alla åldrar och ur alla samhällsklasser. Detta gör utbildningen till en avgörande faktor för utnyttjande av de globala informationsnäten.

11.3. För att väga in de specifika ekonomiska, politiska och kulturella karaktärsdragen i utvecklingsländerna och deras egna krav bör man anpassa de planerade insatserna i enlighet med varje större regions speciella drag och med karaktären på den dialog som gemenskapen för med regionen.

12. Slutsatser

12.1. Den övergripande uppgiften för unionen är att inte enbart övertyga utvecklingsländerna utan även medlemsstaterna om att informationssamhället är här. Allt vi önskar göra inom området för kommunikation är nu tekniskt möjligt genom den moderna elektroniken. De enda begränsningar som finns är av ekonomisk, juridisk och politisk karaktär. De länder som vill delta i den ekonomiska utvecklingen måste öka sin medvetenhet om denna utveckling, annars kommer klyftan att vidgas ytterligare. När man betänker den enorma potential som utvecklingsländerna erbjuder måste den privata sektorn få möjlighet att engagera sig i det omfattande område av nödvändiga åtgärder som informationsteknologin kräver, med hänsyn tagen till skillnaderna i ekonomisk, politisk, social, kulturell och religiös utveckling.

12.2. Kommittén betonar starkt att snabb tillgång till informationssamhället kräver specifika insatser både inom unionen och i utvecklingsländerna. Under loppet av de senaste 12-18 månaderna har kommissionen behandlat en hel rad direktiv som syftar till att uppnå målsättningarna för 1998. Att bara handlägga lagstiftningen är emellertid inte tillräckligt, den egentliga frågan är att se till att den efterlevs. Kommissionen bör, till nytta för både utvecklingsländer och medlemsstater, framhäva den dubbla utmaning som det innebär att föra utvecklingsländerna in i informationssamhället och att främja det europeiska näringslivets medverkan i denna utveckling.

Bryssel, den 29 januari 1998.

Ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Tom JENKINS