This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 51997PC0093
Proposal to the Council for a Joint Action based on Article K.3 (2) (b) of the Treaty on European Union concerning temporary protection of displaced persons
Förslag till rådet om en gemensam åtgärd på grundval av artikel K 3.2 b i Fördraget om Europeiska unionen angående tillfälligt skydd för fördrivna personer
Förslag till rådet om en gemensam åtgärd på grundval av artikel K 3.2 b i Fördraget om Europeiska unionen angående tillfälligt skydd för fördrivna personer
/* KOM/97/0093 slutlig - CNS 97/0081 */
EGT C 106, 4.4.1997, pp. 13–16
(ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)
Förslag till rådet om en gemensam åtgärd på grundval av artikel K 3.2 b i Fördraget om Europeiska unionen angående tillfälligt skydd för fördrivna personer /* KOM/97/0093 slutlig - CNS 97/0081 */
Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 106 , 04/04/1997 s. 0013
Förslag till rådet om en gemensam åtgärd på grundval av artikel K.3. 2 b i Fördraget om Europeiska unionen angående tillfälligt skydd för fördrivna personer (97/C 106/07) KOM(97) 93 slutlig - 97/0081(CNS) (Framlagt av kommissionen den 20 mars 1997) EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT OM DENNA GEMENSAMMA ÅTGÄRD med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel K.3.2 b i detta, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och med beaktande av följande: Enligt artikel K.1.1 i fördraget betraktar medlemsstaterna asylpolitiken som ett gemensamt intresse. I överensstämmelse med artikel K.2 i fördraget skall principen om icke-avvisning/-utvisning, som är garanterad genom Konventionen angående flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951 och Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna av den 4 november 1950, respekteras i alla situationer. Antalet fördrivna personer i Europa har ökat kraftigt under de senaste åren. Medlemsstaterna och Europeiska unionens institutioner har upprepade gånger uttalat sin oro över fördrivna personers situation, särskilt i slutsatsen om personer som fördrivits till följd av konflikten i före detta Jugoslavien, antagen av ministrarna med ansvar för invandring vid deras möte i London den 30 november och 1 december 1992, resolutionen om gemensamma riktlinjer i fråga om mottagande av särskilt sårbara grupper från före detta Jugoslavien, antagen av ministrarna med ansvar för invandring vid deras möte i Köpenhamn den 1 och 2 juni 1993, kommissionens meddelande (1) till rådet och Europaparlamentet om invandrings- och asylpolitiken och Europaparlamentets resolution (2) om kommissionens meddelande om invandrings- och asylpolitiken. Rådet antog den 25 september 1995 en resolution (3) om ansvarsfördelning vid mottagande av fördrivna personer och tillfälligt uppehälle för fördrivna personer och den 4 mars 1996 ett beslut (4) om ett varnings- och beredskapsförfarande för ansvarsfördelning vid mottagande av och tillfällig vistelse för fördrivna personer. Rådet har i ovannämnda resolution bekräftat att situationer då en massiv ström av fördrivna personer kommer in eller förväntas komma in på medlemsstaternas område kan kräva ett snabbt och samordnat handlande för att avvärja allvarlig fara för människoliv. Ett sådant samordnat handlande bör vara ett uttryck för solidaritet mellan medlemsstaterna och avspegla Europas humanitära tradition, på så sätt att alla som står i behov av internationellt skydd inom deras jurisdiktion tillförsäkras människovärdig behandling. Det är därför nödvändigt att på EU-nivå besluta om att upprätta en ordning för tillfälligt skydd i vissa specifika situationer. Det är även nödvändigt att föreskriva om vissa minimirättigheter som de fördrivna personer skall garanteras som omfattas av en sådan ordning för tillfälligt skydd. Beslut om att upprätta ordningar för tillfälligt skydd och därigenom genomföra denna gemensamma åtgärd skall fattas med kvalificerad majoritet. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Definitioner Inom ramen för denna gemensamma åtgärd används följande beteckningar med de betydelser som här anges: a) ordning för tillfälligt skydd: en ordning i enlighet med denna gemensamma åtgärd varigenom skydd tillfälligt erbjuds personer som har behov av internationellt skydd. b) personer i behov av internationellt skydd: varje medborgare i tredje land eller statslös person som har lämnat sitt bosättningsland och som inte har möjlighet att i säkerhet och under människovärdiga förhållanden återvända till det landet mot bakgrund av det tillstånd som råder i där. Särskilt gäller detta - personer som har flytt från områden som är drabbade av väpnad konflikt och oavbrutet våld, - personer som har stått eller står i allvarlig fara att utsättas för systematiska eller omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat de som hör till grupper vilka tvingats att lämna sina hem till följd av kampanjer för etnisk eller religiös förföljelse, och - personer som av andra skäl, som är specifika för deras personliga situation, antas ha behov av internationellt skydd. c) massiv tillströmning av personer i behov av internationellt skydd: en situation då ett betydande antal personer kommer in på unionens område och hävdar att de har behov av internationellt skydd eller stor sannolikhet för att en sådan situation snart kan uppstå. d) Genèvekonventionen: konventionen angående flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967. e) erkända flyktingar: personer som har tillerkänts flyktingstatus, enligt Genèvekonventionen. Artikel 2 Allmänna bestämmelser 1. Denna gemensamma åtgärd gäller inte personer som mottagits i medlemsstaterna inom ramen för nationella ordningar för tillfälligt skydd som upprättats innan denna gemensamma åtgärd träder i kraft. 2. Medlemsstaterna skall tillämpa bestämmelserna för denna gemensamma åtgärd utan diskriminering med avseende på ras, religion eller nationalitet. 3. Denna gemensamma åtgärd skall inte inverka på medlemsstaternas rätt att bevilja gynnsammare villkor för personer i behov av internationellt skydd. Artikel 3 Upprättande av ordningar för tillfälligt skydd 1. Vid massiva tillströmningar av personer i behov av internationellt skydd skall rådet, efter att först ha undersökt om effektivt skydd kan ges i ursprungsområdet, besluta om att upprätta en ordning för tillfälligt skydd i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 12.1. 2. I det beslut som avses i punkt 1 skall de särskilda grupper fastställas som skall omfattas av ordningen för tillfälligt skydd, liksom den tid under vilken ordningen skall tillämpas. Artikel 4 Förlängning och/eller avveckling av ordningar för tillfälligt skydd Varje år, och minst sex månader innan en ordning för tillfälligt skydd upphör, skall kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om tillståndet i ursprungslandet och om medlemsstaternas tillämpning av ordningen för tillfälligt skydd, samt om ordningens ekonomiska konsekvenser. Mot bakgrund av denna rapport, och minst tre månader innan en ordning för tillfälligt skydd upphör, skall rådet i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 12.1, antingen - besluta om en översyn av det beslut som fattats enligt artikel 3, eller - besluta om att avveckla ordningen för tillfälligt skydd och om att berörda personer skall återvända till ursprungslandet, såvida tillståndet där är sådant att ett återvändande i säkerhet under människovärdiga förhållanden är möjligt. Vid organiseringen av återvändandet skall frivillig repatriering föredras, och skall främjas i nära samarbete med aktuella internationella organisationer, särskilt Förenta nationernas flyktingkommissariat. Artikel 5 Bistånd till särskilt berörda medlemsstater På grundval av den rapport från kommissionen som avses i artikel 4 skall rådet undersöka hur de medlemsstater bäst kan bistås som har ställts inför särskilt omfattande tillströmningar av personer i behov av internationellt skydd. Artikel 6 Uppehållstillstånd Medlemsstaterna skall bevilja uppehållstillstånd till dem som omfattas av en ordning för tillfälligt skydd för den tid ordningen tillämpas. Artikel 7 Familjeåterförening 1. Medlemsstaterna skall säkerställa att de som omfattas av en ordning för tillfälligt skydd har rätt till familjeåterförening som gäller deras makar och deras minderåriga och underhållsberättigade barn. 2. När beslut fattas om familjeåterförening bör avsaknad av bevis i form av handlingar som styrker äktenskapet eller barns och föräldrars släktskapsförhållande inte i sig anses vara ett hinder. Alla relevanta fakta och omständigheter bör beaktas i strävan att avgöra giltigheten i varje bevis som framläggs och trovärdigheten i den sökandes uttalanden. Artikel 8 Förvärvsarbete och social trygghet Medlemsstaterna skall säkerställa att personer som omfattas av en ordning för tillfälligt skydd ges tillstånd att bedriva inkomstbringande verksamhet. Personer som omfattas av en ordning för tillfälligt skydd skall behandlas lika i fråga om löneförmåner, social trygghet och arbetsvillkor som erkända flyktingar. Artikel 9 Boende, sociala förmåner och utbildning 1. Medlemsstaterna skall försöka tillhandahålla dem som omfattas av en ordning för tillfälligt skydd ett boende som är likvärdigt med det som tillhandahålls erkända flyktingar. Provisoriskt kan dock tillfälligt boende ordnas under det första året efter upprättandet av ordningen för tillfälligt skydd. 2. Medlemsstaterna skall säkerställa att de som omfattas av en ordning för tillfälligt skydd får allt stöd de behöver, särskilt i fråga om kost och hälsovård. I de fall då dessa personer har möjlighet att förvärvsarbeta skall deras förmåga att själva svara för sin försörjning beaktas då stödåtgärdernas innehåll och omfattning fastställs. 3. Medlemsstaterna skall säkerställa att de som omfattas av en ordning för tillfälligt skydd har tillträde till det offentliga utbildningsväsendet på samma villkor som erkända flyktingar. Artikel 10 Asyl Prövningen av en ansökan om asyl under åberopande av Genèvekonventionen, inlämnad av en person som omfattas av en ordning för tillfälligt skydd, får uppskjutas tills rådet har fattat ett beslut om att avveckla ordningen för tillfälligt skydd enligt artikel 4 andra strecksatsen, dock inte längre än fem år efter upprättandet av ordningen för tillfälligt skydd. Artikel 11 Undantagsbestämmelser En ordning för tillfälligt skydd skall inte omfatta en person om vilken det finns allvarliga skäl att tro att han eller hon - har begått ett brott mot freden, en krigsförbrytelse eller ett brott mot mänskligheten, såsom dessa definieras i de internationella avtal som innehåller bestämmelser om sådana brott, - har begått ett allvarligt icke-politiskt brott utanför det land dit han eller hon tagit sin tillflykt innan ankomsten till en av medlemsstaternas territorium, - har gjort sig skyldig till handlingar som står i strid med Förenta nationernas syften och principer. En medlemsstat kan förvägra en person tillgång till en ordning för tillfälligt skydd om det finns rimliga skäl att tro att han eller hon kan utgöra ett hot mot säkerheten i denna medlemsstat, eller om han eller hon har fått en slutgiltig dom för ett synnerligen allvarligt brott och därför utgör en fara för samhället i medlemsstaten. Artikel 12 Genomförandebestämmelser 1. På initiativ av någon av medlemsstaterna eller av kommissionen som kan rådfråga FN:s flyktingkommissarie, skall rådet anta de genomförandebestämmelser för denna gemensamma åtgärd som avses i artiklarna 3 och 4, varvid kvalificerad majoritet krävs. 2. De genomförandebestämmelser som avses i punkt 1 skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Artikel 13 Bestämmelser om skydd under längre tid Om rådet fem år efter införandet av en ordning för tillfälligt skydd inte har fattat ett beslut om att avveckla ordningen enligt artikel 4, skall medlemsstaterna undersöka om mer långfristiga åtgärder bör vidtas för de personer som omfattas av tillfälligt skydd. Artikel 14 Slutbestämmelse Denna gemensamma åtgärd skall träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. (1) KOM(94) 23 slutlig, 23.2.1994. (2) EGT nr C 269, 16.10.1995, s. 156. (3) EGT nr C 262, 7.10.1995, s. 1. (4) EGT nr L 63, 13.3.1996, s. 10.