51996AC1087

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Vitbok - Förberedelse av de associerade staterna i Central- och Östeuropa för integrering med den inre marknaden i unionen"

(97/C 30/20)

Den 14 juli 1995 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 198c i EG-fördraget rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om "Vitbok - Förberedelse av de associerade staterna i Central- och Östeuropa för integrering med den inre marknaden i unionen".

Sektionen för externa relationer, handels- och utvecklingspolitik, som var ansvarig för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 10 september 1996. Föredragande var Ettore Masucci.

Vid sin 338:e plenarsession den 25-26 september 1996 (sammanträdet den 25 september 1996) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 101 röster för, 2 röster mot och 2 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Europeiska rådet i Köpenhamn samtyckte till att de associerade länderna i Central- och Östeuropa (CÖE) som önskar det kan bli medlemmar i Europeiska unionen, och Europeiska rådet i Essen definierade den förberedande strategin för anslutning. Denna grundas på den "strukturerade relation" som omedelbart inleder den konkreta integrationsprocessen.

1.2. Det finns en uppenbar vilja att redan från början styra omvandlingen till marknadsekonomi och demokrati i enlighet med integrationsprocessen. Detta skall ske genom att man använder de samlade erfarenheterna från byggandet av Europeiska unionen.

1.3. De svårigheter, problem och obalanser som inte enbart kommer att utvecklas inom CÖE-länderna utan också inom EU-länderna under processens gång, kan inte minska den historiska betydelsen av dessa beslut.

1.3.1. Denna process kommer att ha enorm betydelse för det nya Europa. Då beror det inte enbart på den geografiska utvidgningen, som kan innebära stark ekonomisk tillväxt, utan också på de mäktiga kulturella traditionerna till vilka vi är historiskt bundna, samt på utvidgningen av EU:s säkerhetszon.

ESK hoppas att detta leder till ömsesidigt positiva effekter och att det blir fördelaktigt för befolkningen i de nya medlemsländerna.

1.4. De problem och obalanser som redan dyker upp kan delvis förekommas och måste angripas tidigt för att man skall kunna undvika dem och rätta till dem.

1.4.1. För EU:s del gäller det speciellt frågorna om den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), regionalpolitiken och nödvändiga finansiella resurser för olika åtgärder.

Mer allmänt sett måste man även inbegripa ökande svårigheter i beslutsprocessen och när det gäller förvaltningen av unionen med 25 eller fler medlemsstater.

1.5. Att integrera CÖE-länderna är oerhört invecklat och man ställs inför två viktiga problem:

- Att dessa länder som utgår från olika villkor när det gäller institutioner, administrativa strukturer, marknadsstrukturer, sociala förhållanden och medborgerliga rättigheter verkligen kan överta gemenskapens regelverk.

- Den ekonomiska och sociala tillbakagång som följde på den stora politiska omvandlingen som började 1989 och som innebar ekonomisk recession, hög inflation, minskad köpkraft, sänkning av den sociala trygghetsnivån och hög arbetslöshet ().

1.6. På det ekonomiska planet måste man när man integrerar en stor potentiell konsumentmarknad beakta att det också medföljer svårigheter att omorganisera ett produktions- och handelssystem som är ineffektivt och centraliserat.

1.6.1. Behovet av enorma investeringar för infrastrukturer och tjänster måste ställas mot absolut brist på kapital inom länderna och risk för starka inflationsprocesser.

Omvandlingen av den statliga administrationen måste få effekter på den nedärvda byråkratiska apparaten.

1.7. Politisk osäkerhet tillsammans med osäkerhet på de ekonomiska och juridiska områdena har varit avgörande för tillflödet av utländskt kapital som framför allt riktats mot Tjeckien, Ungern och Polen. I de andra länderna har kapitalet oftast koncentrerats till de stora städerna, och då främst till huvudstäderna, för att göra en snabbare utveckling möjlig och erbjuda värdefull sysselsättning. Men detta har spätt på skillnaderna och inneburit en ökning av de ekonomiska och sociala obalanserna mellan olika regioner inom länderna.

1.8. På arbetsmarknadsplanet har ekonomins omstrukturering och arbetslösheten drivit många arbetstagare till att emigrera till västländer. Dock har strömmen avtagit kraftigt under de två sista åren, vilket delvis beror på bättre kontroller i destinationsländerna. Man lägger också märke till att emigranter återvänder, i några fall på grund av att situationen har förbättrats, i andra fall på grund av att de inte har funnit arbete och att vissa har drabbats av social utslagning.

1.9. Allt detta har lett till besvikelse och reaktioner på omvandlingen hos en stor del av befolkningen, samtidigt som det i några fall har ökat stödet för de politiska krafter som leds av moderata företrädare för den gamla regimen. Dessa föreslår en omvandling till marknadsekonomi som åtminstone till en del bromsar de höga sociala kostnader som omvandlingen har till följd. Så småningom kommer det att bli möjligt att bedöma denna strategis trovärdighet.

1.10. Sedan 1993 har en förbättring ägt rum i alla dessa länder, även om den har yttrat sig på olika sätt. Alla problem som hänger samman med en starkt centraliserad ekonomi finns dock kvar, vilket gör det nödvändigt med djupgående förändringar. Tyvärr förfogar man inte över modern företagsamhet och företagsledning, lämpliga teknologier eller tillräckligt med kapital.

1.10.1. Gemenskapens PHARE-program har spelat en viktig roll under dessa år. Dess relevans och effektivitet (samt de olika problemen) har varit föremål för fördjupade undersökningar från kommitténs sida ().

1.10.2. Trots de stora problemen har privatiseringen och omorganiseringen av CÖE-ländernas ekonomier gått förvånansvärt fort, med påtagliga förändringar (och inledande misstag) när det gäller modellerna för produktion och marknadsföring.

I de flesta CÖE-länder kommer hälften eller mer än hälften av BNP från privata företag (se bilaga 2).

1.11. Med detta politiska, ekonomiska och sociala sammanhang som bakgrund har kommissionen utarbetat sin vitbok.

2. Vitbokens innehåll och syfte

2.1. Vitboken är ytterligare en etapp i den förberedande strategin för anslutning. Den behandlar:

- Fastställande av associationsavtalen.

- Införande av en "strukturerad dialog" mellan EU och de associerade länderna i sektorer av transeuropeisk natur (energi, transporter, miljö, vetenskap och teknik) och i de sektorer som berör utrikespolitik och säkerhet samt rättsväsende och inrikespolitik.

- Genomförande av åtgärder och tekniskt stöd inom ramen för ett intensivt samarbete, vars viktigaste styrmedel har varit PHARE-programmet.

2.2. Regeringskonferensen som öppnades den 29 mars i Turin har som en av sina målsättningar att förbereda EU:s institutioner och åtgärder för utvidgningen.

Först efter regeringskonferensens slut kommer man att starta förhandlingar om anslutning som innebär att hela gemenskapslagstiftningen skall antas. Men kommissionen har under den förberedande anslutningsfasen föreslagit "en lämplig ordning enligt vilken de associerade länderna kan införliva lagstiftningen på varje större område" ().

Målsättningen för den förberedande anslutningsfasen är att inrätta en arbetsplan för de associerade länderna som är inriktad mot ett successivt antagande av gemenskapens regelverk. Vid anslutningen blir de aktuella länderna en del av den inre marknaden. Därför ansåg Europeiska rådet i Essen att förberedelserna måste få stå i centrum för den inledande strategin för anslutning och begärde att kommissionen skulle presentera en vitbok om den inre marknaden. Denna vitbok har som målsättning att inrätta ett program genom vilket varje land under unionens kontroll kan uppfylla kraven för att delta på den inre marknaden.

2.3. Dokumentet riktar sig till de sex länder som redan har associationsavtal med EU, det vill säga Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och Rumänien. Det gäller också de baltiska staterna och Slovenien, som är på väg att bli associerade. Därför är det viktigt att man även på dessa länder börjar tillämpa en förberedande anslutningsstrategi.

Vitboken är giltig på generell nivå: Den stakar inte ut en väg för varje enskilt land utan behandlar ifrågavarande länder i grupp.

2.4. Vitboken består av två delar. Den första är kortare och har ett mer politiskt innehåll. Den fördjupar målsättningar, sammanhang och den inre marknadens natur. Den andra delen, som i själva verket är en bilaga, är mycket mer omfattande och teknisk, eftersom den går igenom gemenskapslagstiftningen utifrån den inre marknadens alla aspekter.

2.4.1. I detalj har den första delen följande innehåll:

- Kapitel 1 beskriver vitbokens uppläggning.

- Kapitel 2 belyser den inre marknaden, anger hindren för den fria rörligheten och på vilket sätt gemenskapslagstiftningen har tagit itu med dem samt analyserar konkurrensens betydelse.

- Kapitel 3 förklarar kriterierna för val av gemenskapslagstiftning, som presenteras i bilagan, och artiklarna som rör varje sektor och målsättningarna med dem.

- Kapitel 4 beskriver den aktuella situationen i CÖE-länderna i förhållande till den inre marknaden och framhåller några viktiga problem när det gäller anpassningen till gemenskapsreglerna.

- Kapitel 5 innehåller specifika program och strategier för gemenskapsstöd till CÖE-länderna.

- Kapitel 6 avslutar med att belysa de positiva resultat som vitboken kan föra med sig och de åtgärder som kommissionen skall genomföra, å ena sidan, och CÖE-länderna och medlemsländerna å andra sidan.

2.4.2. Bilagan analyserar de enskilda sektorerna, från fri rörlighet till socialpolitik, från veterinär- till miljöproblem och från transporter till audiovisuella produkter. Gemenskapens grundläggande val, lagstiftningen och de nödvändiga strukturerna för att säkerställa deras tillämpning förklaras också.

2.5. Vitbokens viktigaste uppgift består i att "fastställa de viktigaste åtgärderna som bör vidtas inom varje sektor av den inre marknaden och föreslå i vilken prioriteringsordning åtgärderna för anpassning av lagstiftningen skall vidtas" ().

Som Europeiska rådet i Cannes betonade i sina slutsatser varken rangordnar vitboken sektorerna, gör prioriteringar eller fastställer någon tidsplan. Det är de aktuella länderna som själva måste fastställa sin tidsplan på grundval av sin nationella situation och sina prioriteringar, samtidigt som de tar hänsyn till den allmänna ramen i associationsfördragen.

2.6. I detta yttrande uttalar sig ESK om i vad mån dokumentet lever upp till kommissionens målsättningar. Man utgår ifrån en helhetsbild av villkoren för politisk, ekonomisk och social utveckling i CÖE-länderna och inom EU, samtidigt som man identifierar eventuella brister och föreslår integration och lämpliga förändringar.

3. Ett grundläggande instrument

3.1. Syftet är att detta yttrande skall ha ett allmänpolitiskt värde. De bedömningar som följer rör vitboken som helhet varför det verkar lämpligt att remittera analyser som rör de olika sektorerna (fri rörlighet, socialpolitik, transporter, energi, telekommunikationer, konkurrens, miljö och konsumentskydd etc.) till efterföljande yttranden som kommitténs behöriga sektioner kan anta.

På så sätt kommer man att kunna genomföra en mer djupgående och exakt undersökning och kunna lämna kommissionen mer detaljerade förslag till integration och förändringar.

Det är ändå på sin plats att även formulera några korta kommentarer av allmän karaktär när det gäller de viktigaste övergripande frågorna (se bilaga 1).

3.1.1. Kommissionen arbetar i denna riktning i och med att man redan har utarbetat några dokument om särskilda frågor som rör gemenskapens utvidgning till CÖE-länderna, både när det gäller effekterna på EU:s politik och de nationella effekterna för dessa länder.

Det första dokumentet beaktar handelspolitiken och stödet med avseende på CÖE-länderna (och de nya oberoende staterna i före detta Sovjetunionen) () och visar tydligt med hjälp av statistiska data hur EU har blivit dessa länders största handelspartner. Det andra dokumentet handlar om jordbruk () och ser behovet av modernisering och tekniskt stöd som det första som måste åtgärdas. Detta dokument analyserar också följdeffekterna av utvidgningen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

3.2. Det skall också sägas att kommissionens vitbok är av grundläggande betydelse eftersom den verkligen omfattar hela Europa. I vitboken analyseras den inre marknadens komplicerade verklighet, som har byggts under de senaste decennierna, såväl ur ett mer raffinerat juridiskt perspektiv som ur de institutionella och administrativa strukturernas synvinkel.

Även representanterna för olika intresseorganisationer i CÖE-länderna har, både i undersökningsresultat och vid hearingen i Warszawa, bedömt vitboken som nyttig och angelägen.

3.2.1. När man undersöker de olika kapitlen av allmänt intresse och sedan mer detaljerat bilagans artiklar får man en närbild av förloppet som ofta varit besvärligt och kantat av problem. Det har dock övervunnits på ett intelligent och flexibelt sätt av medlemsstaterna och regeringarna, på väg mot en ständigt mer omfattande och djupare europeisk integration.

3.2.2. Det är otvivelaktigt så att regeringsmyndigheterna och även CÖE-ländernas ekonomiska och sociala krafter kommer att ha ett viktigt instrument i vitboken när det gäller att angripa problemen som hör samman med anslutningen till Europeiska unionen.

3.2.3. Särskilt den framställning (kapitlen 2 och 3) som rör principerna för den inre marknaden och konkurrenspolitiken, och lagstiftningen om avskaffandet av handelshinder för att säkerställa fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital, ger regeringarna i CÖE-länderna underlag för ett program med nödvändiga lagstiftande och administrativa reformer. Genom detta program kan dessa länder förbereda sig för harmoniseringen med gemenskapen och för att förverkliga den inre marknaden.

3.2.4. Trots förändringarna under de senaste åren finns det fortfarande djupa skillnader mellan de statliga ekonomiska och administrativa systemen i CÖE-länderna. Därför föreslår vitboken när det gäller den förberedande anslutningsfasen en prioriteringslista för att införliva lagstiftningen, som innefattar mer radikala förändringar. Det görs även en distinktion mellan "nyckelåtgärder" och resten av de tillämpliga åtgärderna, samtidigt som det också finns prioriteringar bland de förstnämnda.

3.2.5. Lika viktig är ihärdigheten när det gäller de nödvändiga villkoren för att införa och tillämpa lagstiftningen, det vill säga:

- Att reformera de administrativa organen och hela samhället.

- Att det finns organ och strukturer som säkerställer att lagarna och deras funktioner respekteras.

3.3. I själva verket är den verkliga svårigheten inte att anpassa eller inlemma lagstiftningen utan att anpassa administrationen och att skapa sociala, politiska, ekonomiska och tekniska villkor för att tillämpa denna lagstiftning.

3.4. Hearingen i Warszawa visade att vitboken kan bli en kraftfull intern pådrivare för CÖE-länderna. Detta är ytterligare en anledning att ta med den sociala dimensionen och uppmaningen att ta hänsyn till olika intressegruppers åsikter, till exempel konsumenter.

4. Allmänna kommentarer

4.1. Kommittén stöder kommissionens uppläggning när det gäller att skjuta på förhandlingarna till efter regeringskonferensens slut. Anslutningen förutsätter ett antagande av gemenskapens regelverk, och de enskilda staternas anslutningstid kommer också att bero på hur anpassningen till regelverket förlöper. Kommittén ser det som önskvärt att förutsättningarna för att starta förhandlingarna är uppfyllda så att anslutningsförhandlingarna kan starta samtidigt för alla de stater som har associeringsavtal eller är på väg att bli associerade. Denna önskan syftar till att uppmuntra de länder som har en lång väg att gå för att uppfylla de villkor som fastställts av EU att intensifiera sina ansträngningar.

4.1.1. Att införliva och genomföra gemenskapens regelverk är visserligen svåra uppgifter för CÖE-länderna, men det är det obligatoriska förloppet för en fullständig integrering med EU.

Den union som de skall ingå i definieras just i gemenskapens regelverk och detta är ett faktum som inte kan diskuteras.

4.1.2. Integrationsprocessen som äger rum inom CÖE-länderna är total eftersom den omfattar lagstiftningens alla sektorer. Eventuella skillnader som finns på grund av särskilt betydelsefulla ekonomiska, sociala och kulturella motiv kan man ta itu med genom ramdirektivens tekniska styrmedel. Detta gör det möjligt att respektera särskilda förhållanden.

4.1.3. Under tiden skulle det vara fördelaktigt om CÖE-länderna kunde intensifiera det interna samarbetet, åtminstone på samma nivå som EU-samarbetet.

Det interna samarbetet mellan CÖE-länderna stöter på svårigheter av historisk karaktär. EU:s institutioner måste i sina program och i praktiken åta sig att uppmuntra och underlätta detta interna samarbete.

4.2. Kommittén anser att vitboken är ett viktigt styrmedel för att påskynda CÖE-ländernas integration med EU och för att underlätta samarbetet mellan dem. Integrationen kommer till slut att vara fördelaktig både för länderna i öst och i väst och förblir den slutliga målsättningen för relationerna mellan EU och CÖE-länderna.

Det behövs ett särskilt åtagande när det gäller att bygga upp integrerade transport- och telekommunikationsnätverk mellan CÖE-länderna och EU. Utvecklingen av oberoende intressegrupper som representerar ett aktivt medborgarsamhälle är viktig, både för ekonomiska och demokratiska framsteg.

För att främja tillväxten och den ekonomiska konvergensen i CÖE-länderna måste omstruktureringen och moderniseringen av ekonomin stimuleras, särskilt när det gäller industrin och den offentliga sektorn. De inhemska och utländska investeringarna måste också öka.

Dessa omvandlingar måste så fort som möjligt bidra till att förbättra befolkningarnas livs- och arbetsvillkor. Detta är det främsta målet med den europeiska integrationen.

4.3. En förutsättning för ökade investeringar och snabbare utveckling är en säker ram för lagstiftningen, med ett stabilt regelverk och med förutbestämda tillämpningar.

Det viktigaste problemet är emellertid att det inte räcker med att anpassa lagarna, utan man behöver också ha strukturerna och resurserna. Av denna anledning kommer det tekniska och ekonomiska stöd som EU kan ge genom PHARE och andra stödprogram att ha väsentlig betydelse för ett homogent genomförande av den inre marknadens lagstiftning.

För att uppnå maximal effektivitet bör dessa åtgärder inrikta sig på ekonomiska, juridiska och regelmässiga flaskhalsar som även kan identifieras med hjälp av nationella och internationella ekonomiska aktörer i CÖE-länderna ().

Med en uppmärksam uppföljning tillsammans med arbetsmarknadens intresseorganisationer kommer man att bättre kunna kontrollera om gemenskapens fonder används effektivt.

4.3.1. Det rör sig även om ett behov av "rättssäkerhet", det vill säga att "garantera att en enskild medborgare får möjlighet att vända sig till domstol framförallt när det gäller beslut av offentliga myndigheter" (). Denna möjlighet måste också vara tillräckligt snabb.

4.4. Å andra sidan finns det ytterligare ett problem inom unionen som har betydande effekter på hela utvidgningens förlopp, det vill säga det fullständiga förverkligandet av den inre marknaden. Man måste dock ta med i beräkningen att den inre marknaden är en fortgående process och att CÖE-länderna inte kommer att anslutas till den inre marknaden som den ser ut idag, utan som den kommer att se ut vid tidpunkten för anslutningen.

I yttrandet () om den inre marknadens förverkligande framhöll även ESK att "de allt större utmaningarna och den mer ansträngda tidsplanen för Europeiska unionen klart talar för en politisk impuls så att den inre marknaden verkligen kommer till stånd fortast möjligt. Utmaningarna kan vara trycket från internationell konkurrens, införandet av en gemensam valuta eller nya utvidgningar av EU".

4.4.1. EU måste snabbt anta de nödvändiga åtgärder som fortfarande behövs för att fullborda den inre marknaden bland de 15 medlemsstaterna innan unionen utvidgas med nya medlemmar. För att avskaffa de befintliga tekniska hindren skall framförallt den fria rörligheten för personer, ett definitivt och komplett skattesystem för transaktioner inom gemenskapen och ett starkare tullsamarbete med avseende på tredje land fogas till regelverket. Denna önskan har framhållits på ett effektivt sätt i kommitténs senaste yttrande om förverkligandet av den inre marknaden ().

4.5. När CÖE-länderna skall införa gemenskapens kompletta regelverk bör även åtgärder omfattas som ännu inte trätt i kraft i de aktuella medlemsstaterna.

Vid tidpunkten för anslutningen kommer dessutom EMU förmodligen redan att vara förverkligad, vilket medför en helt förändrad ekonomisk och politisk situation. Detta motiverar nödvändiga anpassnings- och omvandlingsperioder när det gäller vissa väl avgränsade frågor inför vilka varje land kan ha svåra anpassningsproblem.

5. Utvidgningens effekter

5.1. För att bättre kunna bedöma vitbokens effekter är det även lämpligt att beakta utvidgningens effekter på gemenskapspolitiken. I december 1995 presenterade kommissionen en interimsrapport () i denna fråga, som begärdes vid Europeiska rådet i Essen.

5.2. Framför allt bekräftas det att tidsplanen för utvidgningen huvudsakligen kommer att bero på ansökningsländernas framsteg när det gäller de politiska och ekonomiska reformerna som är nödvändiga för anslutning. Man bedömer alltså att det är för tidigt att fastställa en tidsplan med tanke på att varje anslutning skall granskas var för sig och för att undvika att ett lands förseningar blir avgörande för de andra länderna.

5.3. Med tanke på att CÖE-ländernas integrationsprocess och utvidgningen av EU redan har börjat anser kommissionen att unionen i den fortsatta utvecklingen av sin politik måste beakta detta utvidgningsperspektiv.

5.4. Med anledning av detta föreskriver kommissionen att, om det under regeringskonferensen "inte införs reformer när det gäller institutionernas verksamhet och beslutsprocess, skulle utvidgningen kunna medföra total blockering och till och med desintegration" ().

Detta betraktas "inte bara som ett avgörande villkor för att påbörja anslutningsförhandlingar utan också för att kunna genomföra utvidgningen på ett framgångsrikt sätt".

5.5. När det gäller utvidgningens effekter bedömer kommissionen dem som mycket positiva, framför allt därför att CÖE-ländernas anslutning kommer att vara betydelsefull för freden, säkerheten och stabiliteten i Europa och öka EU:s betydelse i världen. Kommissionen väntar sig i synnerhet att utvidgningen kommer att öka möjligheten till samarbete i den internationella kampen mot kriminalitet och narkotika.

5.5.1. Kommissionen framhåller i några fall att skydd av de olika minoriteterna fortfarande är en svår fråga och anser att det är nödvändigt med ett effektivare system för kontroll och verifiering på konstitutionell nivå. ESK delar denna åsikt.

5.6. När det gäller de ekonomiska effekterna understryks betydelsen av den inre marknadens utvidgning till mer än 100 miljoner konsumenter, men man framhåller likaså det allvarliga problemet med den stora skillnad som finns mellan CÖE-ländernas och EU-ländernas ekonomier. CÖE-ländernas genomsnittliga BNP per capita uppgår för närvarande till 30 % av unionens genomsnittliga BNP (utom i Slovenien där den är 50 % och i Tjeckien där den överstiger 40 %). Mot bakgrund av detta och de mest trovärdiga tillväxtprognoserna för regionen och världen, framhåller kommissionen att många av dessa länder år 2005 ännu inte kommer att ha en BNP per capita som överstiger 40 % av unionens genomsnittliga BNP vid den tidpunkten.

5.6.1. Kommissionen uppmanar dock till att "inte överdriva de ekonomiska problem som unionen måste lösa inom ramen för anpassningen" ().

5.7. När det gäller de särskilda åtgärder som skall antas inom de olika sektorerna meddelar kommissionen att man undersöker de problem som kan uppstå när det gäller den fria rörligheten för personer och kapital, finansiella tjänster, energiområdet, transporter, miljön, socialpolitiken och konsumentskyddet. Rådet kommer att informeras i en rapport om resultatet av dessa analyser.

5.8. När det gäller sammanhållningspolitiken hävdar kommissionen att "det är nog så svårt att förutse unionens framtida politik i sammanhållningsfrågor eller dess finansiella följder i unionens nuvarande situation, och när det gäller den utvidgade unionen är de teoretiska beräkningarna som grundas på extrapolering av de aktuella avtalen inte tillförlitliga" (). Man anser dock att en successiv reform är nödvändig och att en viss tid måste avsättas för denna.

5.8.1. Enligt antagandet om fullständig tillämpning av sammanhållningspolitiken i de nya medlemsstaterna föreskriver kommissionen övergångsavtal som skall åtfölja anslutningen. Samtidigt påminner man om att "erfarenheten säger att höga stödbelopp i förhållande till BNP inte kan användas på ett effektivt sätt och till och med kan snedvrida den ekonomiska strukturen" ().

5.9. Rapporten uppehåller sig också vid jordbrukspolitiken och påminner om de reformer som redan genomförts för att göra den mer marknadsorienterad, samtidigt som man hänvisar till den redan citerade studien. Man bekräftar också kommissionens uppfattning att det oberoende av utvidgningen inte är önskvärt att bevara den aktuella situationen.

5.9.1. Enligt kommissionen "verkar det mer önskvärt att ytterligare utveckla det synsätt som redan inletts med reformerna från 1992. Detta innebär mindre utnyttjande av prisstöd och ytterligare betoning på aspekter av miljömässig och social karaktär och utveckling av en integrerad jordbrukspolitik" ().

Denna strategi skulle underlätta integrationen av CÖE-ländernas jordbruk genom att främja program som är avsedda för strukturell förbättring och landsbygdsutveckling. Detta är viktigt för dessa länders behov, utan att för den skull framkalla störande effekter på prisnivåerna.

Ett särskilt yttrande från ESK är under utarbetande i detta ämne.

6. Rapporten om vitboken och den förberedande anslutningsstrategin

6.1. Samtidigt som kommissionen får erkännande för att ha utarbetat ett styrmedel av grundläggande betydelse, både när det gäller CÖE-ländernas närmande till EU och när det gäller det framtida utarbetandet av gemenskapspolitiken, måste man ändå framhålla några brister som reducerar vitbokens rätta värde.

6.2. Först och främst måste man betona att det sätt på vilket man har angripit sambandet mellan harmoniseringen av den inre marknaden och antagandet av gemenskapens hela lagstiftning samt mellan nyckelåtgärderna och hela regelverket som rör den inre marknaden inte klargör vilka de begärda villkoren för anslutning kommer att vara. Angreppssättet skapar snarare en viss förvirring.

6.2.1. Vitboken påstår () till exempel att "...den verkliga anslutningen till unionen (...) innebär att hela gemenskapens regelverk måste antas". Längre fram under punkt 3.4 anges att "ingen del av regelverket i praktiken kan avskiljas från resten" och att "eventuella anslutningsförhandlingar med CÖE-länderna skall omfatta hela gemenskapens lagstiftning".

6.2.2. Bara om man läser slutsatserna från Europeiska rådet i Cannes kan man förstå att "när de associerade länderna blir medlemmar i unionen skall de eventuellt efter en bestämd övergångsperiod anta hela regelverket, som består av lagstiftning och gemenskapspolitik".

6.3. Denna uppläggning gör behandlingen av den "sociala dimensionen" ännu mer oroväckande.

Problemet behandlas uttryckligen i kapitel 3, punkt 3.8 och 3.9 och tas upp igen i kapitel 4, punkt 25.

6.4. Det fastslås under punkt 3.8 att "den sociala dimensionen är en viktig del av den inre marknadens politik. Detta gäller explicit i fördraget". Under punkt 3.9 bekräftar man att "höga sociala skyddsnivåer är ett grundläggande mål för unionen. För detta är de ekonomiska vinsterna från den inre marknaden till nytta". Alltså bekräftas det med rätta att de två aspekterna kompletterar varandra.

6.5. Men detta ter sig som ett förskönande, eftersom vitbokens huvudsakliga problem framförallt verkar vara att säkerställa att den inre marknaden utnyttjas maximalt snarare än att säkerställa de bästa livs- och arbetsvillkoren för gemenskapens medborgare. I själva verket tar man de grundläggande motiven som har gjort att medlemsländerna ger stort utrymme åt den sociala dimensionen för givna, men å andra sidan understryker man att "en ojämn syn på arbetstagares rättigheter, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen kan medföra ojämna kostnader för de ekonomiska operatörerna och hota att snedvrida konkurrensen" (punkt 3.8).

6.5.1. Man skulle alltså med rätta kunna hoppas att socialpolitiken hänskjuts till en annan vitbok som inriktar sig på att samordna den sociala modellen.

6.6. Å andra sidan står det under punkt 3.9: "I vitbokens presentation av lagstiftning som berör den inre marknaden ingår de delar av social lagstiftning som påverkar den inre marknadens funktion eller som är nödvändiga komplement till andra åtgärder som anses som huvudinstrument, framför allt inom bolagslagstiftningen."

6.7. Vitboken utgör ett slags inbjudan till EU för de länder som vill ansluta sig. Även om den är inriktad mot den inre marknaden är denna en del av en komplex socioekonomisk modell. Å andra sidan erkänner kommissionen att vitboken inte berör alla EU:s aktiviteter och måste kompletteras. Man måste fråga sig om den bild som framställs av vitboken är representativ för det som unionen är och vill vara.

6.8. Mot bakgrund av detta är det omöjligt att dela synen på den sociala dimensionen i vitboken som en av flera faktorer som påverkar konkurrensen och den inre marknaden, först och främst därför att man på så sätt riskerar att ta ifrån den sociala dimensionen dess oberoende.

6.8.1. Den inre marknaden utgör unionens mervärde, men utvidgningens yttersta mål borde ändå vara att främja säkerheten och stabiliteten och den europeiska socioekonomiska modellen.

Den inre marknaden får inte vara ett mål i sig själv, utan måste ses som ett styrmedel för att förbättra livskvaliteten och arbetsvillkoren för medborgarna och villkoren för en fri utveckling av företagens ekonomiska verksamhet.

6.8.2. De fyra friheter som garanteras av den inre marknaden måste vara nära förbundna med den sociala dimensionen. Alltså måste den sociala dialogen vara en del i skapandet av den inre marknaden.

6.8.3. Socialpolitiken kan inte behandlas som om det vore fråga om en aspekt som bara berör vissa sektorer, utan den måste få vara en "dimension" som genomsyrar hela integrationen. En anslutningsstrategi måste baseras på två grundläggande plan, den ekonomiska och den sociala.

6.8.4. Man måste betona att den inre marknaden och den sociala dimensionen är oskiljaktiga, främst för att undvika att en utvidgning till CÖE-länderna begränsar sig till skapandet av en zon för fri rörlighet, istället för att bygga ett Europa som karaktäriseras av marknadsanpassad samhällsekonomi. Socialpolitiken måste även den stå i centrum för integrationen.

6.9. Man skulle kunna säga att vitboken begränsar sig till åtgärder som rör den inre marknaden, men det är i så fall ett klart obefogat konstaterande, eftersom det är uppenbart hur mycket de sociala kostnaderna påverkar konkurrensvillkoren.

6.10. En viktig del av problemet är faran för "social dumpning" som riskerar att försätta hela sektorer inom EU i kris på grund av att tillverkningsindustrin omlokaliseras. Då kan den allmänna opinionen i medlemsländerna bli fientligt inställd till integrationsprocessen och detta gynnar säkerligen inte byggandet av ett utvidgat Europa.

6.11. De begränsningar som kommissionen framhåller för den förberedande anslutningsfasen i vitboken härrör otvivelaktigt från dokumentets politiska uppläggning. Detta dokument har sin grund i bilaga IV till slutsatserna från Europeiska rådet i Essen, där ingenting alls sägs om socialpolitiken.

6.12. Även här insisterar man på en filosofi som bidrar till att fjärma medborgarna från de europeiska institutionerna och som medfört stora svårigheter när det gäller att ratificera Maastrichtfördraget.

6.13. Följande bekräftelse från regeringarna i CÖE-länderna förs slutligen "utan ytterligare tillägg" till punkt 4.25: "Beträffande socialpolitiksektorn anser de associerade länderna att mycket av deras lagstiftning ganska nära sammanfaller med EU:s normer." Denna bekräftelse ifrågasattes dock av fackförbunden vid hearingen i Warszawa och bör åtminstone få kommissionen att se över sitt sätt att lägga fram ärendet.

6.14. Med denna vitbok bortser kommissionen från de verkliga problemen, som man oundvikligen träffar på när man skall anpassa CÖE-ländernas villkor. Man tar till exempel inte hänsyn till att inkomstfördelningen förändras. Detta orsakas av att det centraliserade ekonomiska systemet och de gamla regimernas byråkratiska apparater bryts ner (det har fortfarande inte genomförts på vissa ställen), och av att man går över till en konkurrensutsatt fri marknad. Detta innebär att nya sociala klasser uppstår och att andra kategorier som tidigare var skyddade drabbas hårt, med påföljder både på det politiska och sociala planet.

7. Slutsatser

7.1. Kommittén hävdar eftertryckligt att både en anslutningsstrategi och en verklig integrationsstrategi måste definieras för CÖE-länderna. Detta innebär för det första att EU tydligt måste klargöra de förändringar man vill göra för att förbereda CÖE-ländernas anslutning, för det andra att CÖE-länderna måste anta EU:s socioekonomiska modell, som måste ha målsättningen att förbättra medborgarnas livs- och arbetsvillkor samt villkoren för företagarnas fria verksamhet. För det tredje måste gemenskapsinstitutionerna noggrant följa upp olika sociala åtgärder i CÖE-länderna.

7.1.1. Kommittén anser att det är viktigt för EU, och även för att öka mottagligheten hos den allmänna opinionen i medlemssländerna och i de associerade länderna, att som "centralt budskap" föreslå en heltäckande socioekonomisk modell inom vilken socialpolitiken skulle bli grundläggande.

7.2. ESK uppmanar kommissionen att analysera de sociala effekterna av vitbokens åtgärder och att föreslå åtföljande åtgärder som sträcker sig utöver PHARE-programmets tekniska stöd.

Enligt vad som beslutades vid det senaste toppmötet i Madrid måste kommissionen för varje enskilt land utarbeta en rapport om framstegen med lagstiftningen och med de administrativa styrmedel som är nödvändiga för anslutningen till EU. Den måste även omfatta sociallagstiftning, säkerhets- och skyddsmekanismer för arbetstagare, kvinnor och minderåriga etc.

7.3. Detta är också viktigt för att undvika att det skapas en "zon för fri rörlighet" mellan EU och CÖE-länderna utan någon verklig gemensam struktur, även om det bara skulle vara för en obestämd övergångsperiod.

De aktuella europeiska fördragen kan skapa situationer av ovannämnda slag och den strukturerade dialogen räcker inte till för att klara av den inledande fasen av en ekonomisk allians. Således rör det sig om att på nytt bekräfta att det verkligen finns en önskan att integreras med CÖE-länderna.

7.3.1. Målsättningen får inte vara att utvidga konsumentmarknaden, som fortfarande domineras av producenter från västvärlden, vilket bevisas av handelsbalansens överskott till EU:s fördel (1988 var import och export nästan lika), utan den huvudsakliga målsättningen måste vara att integrera medborgarna i en samhällsmodell med anpassad marknadsekonomi, där arbetsmarknadens parter och andra intresseorganisationer deltar.

7.4. Det är nödvändigt att undvika de fel som redan begåtts under de senaste decennierna inom EU: att byggandet av gemenskapen och unionen reduceras till att man anförtror specialisterna ett elitistiskt utarbetande av politiska, ekonomiska och juridiska förfaranden utan att engagera medborgarna, genom att informera och göra arbetsmarknadens parter och andra intresseorganisationer delaktiga.

Detta är desto viktigare i länder som genomgår en omfattande politisk och ekonomisk omvandlingsprocess med höga sociala kostnader. Dessa länder riskerar att utveckla en uppfattning om integrationen med EU som enbart grundar sig på de ökande sociala kostnaderna, utan att se utvidgningen i hela dess politiska, ekonomiska, sociala och kulturella sammanhang.

7.5. Det är viktigt att lägga märke till att alla arbetslivsorganisationer i CÖE-länderna, liksom även akademisk expertis, observerar att integrationsprocessen inte bara åligger regeringarna. Under hearingen beklagade de sig över att de inte hade fått delta i regeringarnas dialog med EU:s myndigheter.

Resultatet av en så begränsad inställning kan inte bli positivt, vare sig för den inre marknadens funktion eller för ett ökat deltagande från arbetslivsorganisationernas sida.

Kommissionen borde officiellt kräva att arbetsmarknadens parter och andra intresseorganisationer involveras och att den sociala dialogen framhålls som en viktig komponent i den samhällsmodell som vi tillsammans håller på att bygga. Ett medborgarnas samhälle har en viktig roll att spela när det gäller att stärka demokratin.

7.5.1. De informationsmekanismer som kommissionen inrättat i CÖE-länderna räcker inte för att säkerställa medvetenheten om och insynen i den aktuella integrationsprocessen. De kan inte överta de nationella institutionernas uppgift i CÖE-länderna och dessa räcker för närvarande inte till, även om detta inte gäller i lika stor utsträckning överallt.

7.5.2. Av den allmänna enigheten inom integrationsprojektet, både hos den allmänna opinionen och bland olika intresseorganisationer, framkommer det att spridd information och spritt deltagande inte kommer att försena processen på grund av intressegruppernas självklara påtryckningar, utan kommer att underlätta och förstärka den. Dessutom kommer dessa intressegruppers ökande deltagande att undvika att okunnigheten kan utnyttjas av någon som i ett visst ögonblick skulle kunna sätta sig emot anslutningen. Detta gäller även för de grupper som kan drabbas särskilt hårt i anslutningens inledande fas.

7.6. ESK bör för egen del kräva att ekonomiska och sociala råd med representanter från EU och CÖE-länderna inrättas. Trots att beslutet fattades för tre år sedan är det endast i Ungern som det börjar fungera efter ett beslut som associationsrådet fattade i juli 1996. Ekonomiska och sociala råd skulle kunna vara mycket användbara för att arbetsmarknadens parter och andra intresseorganisationer skall kunna yttra sig i frågor som tas upp i den strukturerade dialogen mellan CÖE-ländernas regeringar och Europeiska rådet.

7.6.1. Enligt en önskan från olika representanter för CÖE-länderna under hearingen i Warszawa beslutade ESK att skapa och upprätthålla en dialog med dessa representanter. Detta innebär att en observationsgrupp skapas som kan följa integrationens förlopp på nära håll.

7.7. När man beaktar de speciella problemen måste man under övergångsperioden ta hänsyn till att varje land har olika utgångspunkter och till hur anpassningen har genomförts.

Till denna åsikt anslöt sig det senaste toppmötet i Madrid som beslutade att anslutningsförhandlingarna skulle inledas, men i en utvecklingstakt som är anpassad efter varje land.

7.8. Med anledning av den senaste tidens politiska och sociala instabilitet, som uppkommit till följd av förändringen, bedömer man att det är nödvändigt att integrationsprocessen inte försenas.

EU och varje enskild medlemsstat måste ha integrationen som en egen målsättning som direkt angår dem i deras framtida sociala och ekonomiska utveckling. Resultatet av integrationen kommer att innebära en avgörande förstärkning av Europas roll och konkurrenskraft i förhållande till andra stora handelsområden.

EU bör inte försena de nödvändiga interna reformerna för att förbereda detta.

7.9. Det är också viktigt att även understryka möjligheten för CÖE-länderna att, medan de förbereder sig på att bli medlemmar i EU, under tiden bygga upp maximal inbördes integration genom att också harmonisera anslutningsprogrammen.

Detta kommer även att kunna förverkligas genom att det regionala samarbetet intensifieras när det ekonomiska och politiska motståndet väl är övervunnet. Även ett antal program för utvecklingsstöd till regionala åtgärder är inriktade på detta.

7.10. För att kommittén skall kunna uttala sig i god tid, både genom yttranden på eget initiativ och på begäran av kommissionen, begär kommittén att kommissionen skall hålla kommittén kontinuerligt informerad om hur förberedelserna för integrationsprocessen fortskrider och om olika åtgärder man vidtar.

7.11. Kommittén hänskjuter de fördjupade bedömningarna av de olika aspekterna på anslutningen till tilläggsyttranden som kommitténs respektive sektioner kommer att besluta om.

Bryssel den 25 september 1996.

Ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Carlos FERRER

() Europeiska kommissionen, Europa 2000+, 1994, sid 234.

() ESK, informationsrapport om "Utvärdering av PHARE-programmet", föredragande: José Ignacio Gafo Fernández, dok. CES 1281/94.

() Europeiska kommissionen, "Vitbok - Förberedelse av de associerade staterna i Central- och Östeuropa för integrering med den inre marknaden i unionen", dok. KOM(95) 163 slutlig, punkt 3.16.

() Europeiska kommissionen, Vitbok, 1995, s. 1a.

() Europeiska kommissionen, För en bättre ekonomisk integration, 1995.

() Europeiska kommissionen, Studie över de alternativa strategierna för att utveckla jordbruksförbindelserna mellan EU och länderna i Central- och Östeuropa inför dessa länders framtida anslutning. (Dokument om jordbruksstrategin), IP/95/1314.

() Även underavsnitt B3, budgetpost 4.004, som upprättats av Europaparlamentet, föreskriver att kostnaderna för deltagande av CÖE-ländernas medborgare i de finansierade åtgärderna skall täckas.

() Europeiska kommissionen, Vitbok, 1995, punkt 2.30.

() ESK, yttrande om "Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet - den inre marknaden 1994" (Föredragande: Bruno Vever), EGT nr C 39, 12. 2. 1996.

() ESK, yttrande om "Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet - den inre marknaden 1995" (Föredragande: Bruno Vever), EGT nr C 212, 22. 7. 1996.

() Europeiska kommissionen, Kommissionens interimsrapport till rådet om effekterna av utvidgningen till länderna i Central- och Östeuropa på EU:s politik, dok. CES(95) 605.

() Se fotnot 1, punkt 5.

() Se fotnot 1, punkt 24.

() Se fotnot 1, punkt 38.

() Se fotnot 1, punkt 42.

() Se fotnot 1, s. 64, punkt 45.

() Vitbok, s. 1a.

BILAGA I

Kommentarer om vitbokens bilaga

1. Inom sektorn för fri rörlighet för kapital är det svårt att skilja mellan nyckelåtgärder och andra åtgärder, men beskrivningen av EU:s utveckling sedan 1960 kan vara till stor nytta. Eftersom finansmarknadernas situation har förändrats radikalt sedan 60- och 70-talen och den rigida distinktionen mellan kapitalrörelser på lång och kort sikt även har minskat i betydelse, kan raden av åtgärder bli annorlunda och man kommer snarare att beakta varje enskilt lands ekonomi för sig.

1.1. En fullständig liberalisering är en nödvändig prioritering för att dra till sig utländska investerare och skapa en konkurrenskraftig finansiell sektor.

Vitbokens bilaga framhåller, kanske på ett alltför generellt sätt, de nödvändiga åtföljande åtgärderna.

2. Fri rörlighet för och skydd av industriprodukter är grundläggande för den inre marknaden och handelns utveckling. Kommittén stöder helt och hållet bilagans synsätt och delar åsikten att harmoniseringen inom detta område inte bara är en teknisk fråga, utan en mycket invecklad process för att omvandla ett stelbent och centraliserat system till ett nytt system med aktivt deltagande.

Man betonar speciellt två aspekter vilkas effekter sträcker sig utöver sektorn i fråga.

2.1. När det gäller att förebygga nya hinder för handeln (direktiv 83/189/EEG) berör den första aspekten rekommendationen att upprätta ett jämförbart system för utbyte av information mellan CÖE-länderna, för att i andra hand kunna förverkliga ett fördrag mellan EU och dessa länder, det vill säga mellan två jämförbara system. Detta förfarande är ett steg mot ett nära regionalt samarbete.

2.2. Den andra aspekten - som rör direktiven om de allmänna frågorna säkerhet, hälsa och miljö - innebär att de berörda grupperna, konsumenterna och arbetsmarknadens parter engageras och deltar och att de statliga organen ersätts med harmoniseringsorgan som är grundade på samförstånd.

Det är helt klart att det rör sig om en övergång av stor politisk och social betydelse.

3. Att bygga upp villkoren för en fri marknad inom den konkurrensutsatta sektorn är en av de svåraste uppgifterna i dessa länder där planekonomi är dominerande. Ett inledande steg parallellt med den svåra privatiseringsprocessen är att skilja mellan staten i sig och statskontrollerade företag som olika juridiska personer.

Under den förberedande anslutningsfasen måste CÖE-länderna också inrätta en nationell övervakningsmyndighet som har samma funktion som liknande myndigheter i EU-länderna.

4. När det gäller socialpolitiken upprepar kommittén att den sociala dimensionen måste betraktas för sig och inte bara i förhållande till den inre marknaden. Den sociala stadgan och protokollet om socialpolitiken, som är bilagor till Maastrichtfördraget, kan därför utnyttjas i den förberedande anslutningsfasen. Kommittén håller med om att de framhållna prioriteringarna har stor betydelse och lägger till några preliminära allmänna kommentarer.

4.1. Särskilt med avseende på lika möjligheter för kvinnor och män bör man komma ihåg att gemenskapens lagstiftning inte är konstruerad för att ersätta mer progressiva nationella regler. De kvinnliga arbetstagarnas roll och deras deltagande undermineras för närvarande i CÖE-länderna på grund av lägre BNP och sämre levnadsstandard.

4.2. Det sätt på vilket man refererar till artikel 118a i fördraget skulle kunna framkalla misstankar om att inga administrativa krav kommer att ställas på de små och medelstora företagen med anledning av lagstiftningen om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Ändå kan man läsa i fördragstexten att "sådana ålägganden [bör] undvikas som motverkar tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag".

I den inledande fasen skall alla allmängiltiga direktiv omfattas.

4.3. När det gäller arbetslagstiftning och arbetsvillkor verkar det klokt att direktivet 94/95/EG om europeiska företagsråd omfattas i den inledande fasen, delvis för att förstärka den aktuella situationen med företagsråd i CÖE-länderna.

5. Miljön bör vara bland de åtgärdsområden som omfattas av de "strukturerade rapporterna" och - som angetts i anslutningsfördragen - relevanta åtgärder måste inbegripas i utvecklingspolitiken redan från början. Miljöförstöring är ett speciellt allvarligt problem i praktiskt taget alla CÖE-länder och inga undantag kan accepteras.

Även i det här fallet kan inte miljöpolitik beaktas enbart med avseende på den inre marknaden utan måste beaktas för sig själv, och miljön kräver ett speciellt konvergens- och harmoniseringsprogram, något som miljörådet föreslog den 5 oktober 1994.

5.1. Kompletterande åtgärder är särskilt viktiga inom detta område för att öka lagstiftningens effekt. Europeiska miljöbyrån skulle kunna göra en insats här.

6. Företagslagstiftning som omfattar gemensamma elementära regler är avgörande för den inre marknadens funktion.

Kommittén håller med om att man bör prioritera det som står i vitboken: lagstiftning som rör företagsetablering och aktieägande, regler för att säkerställa skydd av kreditgivare samt de viktigaste administrativa och åtföljande åtgärderna.

7. Skydd av immateriella rättigheter är ett nödvändigt villkor på en marknad där konkurrensen ständigt ökar, och det är avgörande för att skapa intellektuell kreativitet och fri rörlighet för innovationer.

Kommittén håller med om att CÖE-ländernas anslutning (med undantag för Bulgarien) till Uruguayrundans överenskommelser och alltså även till de handelsrelaterade aspekterna på immateriella rättigheter inte räcker för att möta den inre marknadens krav, och att en juridiskt harmoniserad miljö därför måste skapas.

Under tiden bör övergångsbestämmelser när det gäller skydd av varor och tjänster antas.

8. Slutligen stöder kommittén tanken på att konsumentskyddet måste erkännas, förstärkas och ha en egen målsättning. Det får inte betraktas som en biprodukt av den inre marknaden och konkurrenspolitiken. Det är tvärtom ett viktigt bidrag till utvecklingen av en marknadsekonomi.

Den lista som omfattar villkoren för att lagstiftningen skall kunna tillämpas är extremt utförlig, särskilt när det gäller att erkänna grundläggande konsumenträttigheter, information till konsumenter och utbildning, möjligheter att föra talan inför domstol och främjande av föreningsintressen.

BILAGA II

Ekonomiska utvecklingstrender

1.1. Som en kort sammanfattning redovisas nedan statistik över utvecklingstrenderna i de associerade CÖE-länderna. Man bör dock komma ihåg att avsevärda förbättringar måste göras när det gäller insamling och utarbetande av data i dessa länder ().

När det gäller BNP-trenderna, som beräknats i USA-dollar, från 1992 till 1995 har följande utveckling ägt rum:

- Bulgarien: en ökning från 8,6 miljarder USD till 12,9 miljarder.

- Tjeckien: en ökning från 28 miljarder USD till 45 miljarder.

- Ungern: en ökning från 36,5 miljarder USD till 44 miljarder.

- Polen: en ökning från 84,3 miljarder USD till 121 miljarder.

- Rumänien: en ökning från 22,1 miljarder USD till 33,7 miljarder.

- Slovakien: en ökning från 10,9 miljarder USD till 16 miljarder.

1.2. Utlandsskulden uppgick till 10,7 miljarder USD i Bulgarien (1995), 13 miljarder USD i Tjeckien (1995 andra tertialet), 33 miljarder USD i Ungern (1995 andra tertialet), 44,3 miljarder USD i Polen (1995 sista tertialet), 4,8 miljarder USD i Rumänien (1995 andra tertialet) och 5 miljarder USD i Slovakien (1995 andra tertialet).

1.3. Privatiseringen har ökat, men i olika takt i de olika länderna. År 1994 var den privata sektorns andel av BNP 27,2 % i Bulgarien, 56,3 % i Tjeckien, 35 % i Rumänien och 58 % i Slovakien. I Ungern och Polen var andelen 50 % respektive 55,3 % 1993.

1.4. Mönstren för privatkonsumtionen varierar mycket. Konsumtionen minskade i några länder (till exempel i Bulgarien med 13,2 % under 1992-93), i Tjeckien ökade konsumtionen mellan 1992 och 1994 med 23,3 %. Efter en lätt nedgång 1992 (1,3 %) ökade konsumtionen i Ungern med 1,3 % per år under perioden 1993-1994. Ökningen i Polen var 11,8 % 1992-94. För Rumänien finns det bara information från ett tillfälle, en minskning med 9,8 % 1992. I Slovakien var trenden splittrad, 1993 ökade konsumtionen med 1,2 % och föll med 3,4 % 1994.

1.5. Alla länder, om än med vissa variationer, hade hög inflation. I Bulgarien hade man en toppinflation på 122 % 1994, men den föll tillbaka till 28,6 % 1995. Polens inflation på 44,4 % 1992 föll till 20,7 % 1995. Rumäniens inflation nådde 295 % 1993, men föll dramatiskt till 27,4 % 1995. Trots ett hopp från 9,1 % 1992 till 25,1 % 1993 minskade inflationen i Slovakien till 11,7 % 1994 och föll till 6,7 % 1995. Efter en ökning till 18,2 % i Tjeckien 1993 (från 12,7 % 1992) föll inflationen tillbaka till 10,25 % 1994 och till 8,7 % 1995.

1.6. Arbetslösheten var vid slutet av 1995 11 % i Bulgarien, 10,4 % i Ungern, 14,9 % i Polen och 13,1 % i Slovakien. Rumänien hade 8,7 % medan Tjeckien hade den lägsta arbetslösheten på 3,1 %.

Den genomsnittliga månadslönen 1995 motsvarade 123 USD i Bulgarien, 380 USD i Tjeckien, 346 i Ungern, 294 i Polen, 146 i Rumänien och 279 i Slovakien.

1.7. Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, OECD och Internationella valutafonden är i sina prognoser för 1996 eniga om att de associerade CÖE-länderna är ett område som har stor tillväxtpotential.

1.8. Man måste betona att när man beskriver dessa länders tillväxt från 1990 till idag så är inte alltid den statistiska informationen komplett. Detta beror delvis på den svarta marknadens explosion som är svår att kartlägga men som till exempel återspeglas av skillnaden mellan köpkraftens ökningstakt och den verkliga konsumtionsökningen. Ett exempel från Polen visar att mellan 1990 och 1992 föll lönernas köpkraft med 30 % samtidigt som konsumtionen ökade explosionsartat, vilket räddade landet från en djup lågkonjunktur. Man uppskattar att den svarta marknaden svarar för ca 30 % av BNP i Ungern och minst 20 % i Polen ().

1.9. Under de senaste åren har de associerade CÖE-länderna mottagit stora summor ekonomiskt stöd från gemenskapen. Mellan 1990 och 1993 fördelades 2 200 miljoner ecu genom PHARE-programmet, 1 308 miljoner ecu från Europeiska investeringsbanken samt 29 212 miljoner ecu från Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

1.10. Under 90-talet har det varit en anmärkningsvärd ökning av handeln mellan EU och Östeuropa. Statistiken för 1994 över CÖE-länderna totalt () visade att EU:s export dit ökade med 21,7 % och importen till EU från samma länder ökade med 26,7 %. Detta motsvarade ett värde på 40 miljarder respektive 33,6 miljarder ecu. För att få ett begrepp om den kraftiga ökningen räcker det med att notera att handelsvärdet (dvs export och import) 1988 var ca 20 miljarder ecu.

Handeln mellan EU och de associerade CÖE-länderna svarar för mer än tre fjärdedelar (ca 77 %) av handeln mellan EU och CÖE-länderna totalt (1994).

Handelsöverskottet till EU:s fördel uppgår till 6,4 miljarder ecu.

Tre medlemsländer (Tyskland, Italien och Frankrike) svarar för mer än 76 % av denna handel (Tyskland står själv för mer än 50 %).

1.10.1. När det gäller EU:s import är Polen den största exportören (27 % vilket motsvarar 9,1 miljard ecu), följt av Tjeckien (19 %) och Ungern (15 %). Tyskland är den största marknaden för CÖE-ländernas export (ca 53 % av den totala exporten), följt av Italien (16 %) och Frankrike (8 %).

När det gäller EU:s export är fortfarande Polen i topp (ca 27 % av importen vilket motsvarar 10,8 miljarder ecu), följt av Tjeckien (20 %) och Ungern (15 %). Tyskland är den medlemsstat som exporterar mest till CÖE-länderna (ca 50 %), följt av Italien (ca 18 %) och Frankrike (8 %).

1.11. EU:s handelsöverskott (6,4 miljarder ecu 1994) hänför sig till export av motorer, maskinell utrustning, mekanisk utrustning, fordon, plast och plastprodukter. EU importerar mer enklare konfektion, trä och träprodukter, järn och stål än vad man exporterar.

Över hälften av detta överskott kommer från handel med Polen (1,7 miljarder ecu), Tjeckien (1,6 miljarder ecu) och Ungern (1,2 miljarder ecu).

Italien är den medlemsstat som har det högsta handelsöverskottet (2,1 miljarder ecu). Procentuellt hade Portugal och Irland 1993 den kraftigaste exportökningen jämfört med föregående år (68 % respektive 53 %), medan Beneluxländerna och Spanien uppvisade den starkaste exportökningen till CÖE-länderna 1994 jämfört med 1993 (60 % respektive 58,5 %).

() Informationen i denna bilaga har hämtats från följande källor:

- Key Economic Indicators. 1992 - second quarter 1995, Stockholm Institute of East European Economies;

- Eurostat, Statistics in focus - External trade. 1995-1997.

- Business Central Europe, May 1996.

() De ungerska uppskattningarna har gjorts av ekonomen Lazlo Csaba, ledande ekonom vid forskningsinstitutet Kopint-Datorg. Informationen om Polen härrör från en studie av det centrala statistikinstitutet (GUS) i samarbete med den polska vetenskapsakademin.

() CÖE-länderna omfattar Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Albanien, Slovenien, Kroatien, Bosnien-Hercegovina och f d jugoslaviska republiken Makedonien.

BILAGA III

>Plats för tabell>