(1)

I sitt meddelande Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (2) av den 20 maj 2020 tillkännagav kommissionen att den skulle se över handelsnormerna för att öka användningen av och tillgången på hållbara jordbruksprodukter samt för att stärka hållbarhetskriterierna med beaktande av handelsnormernas eventuella inverkan på livsmedelsförluster och livsmedelsavfall. I detta sammanhang bör även de befintliga handelsnormerna för ägg ändras med hänsyn till den tekniska utvecklingen och efterfrågan bland konsumenterna samt utvecklingen av aviär influensa som en riskfaktor för producenter av ägg från utehöns.

(2)

Förordning (EU) nr 1308/2013 upphävde och ersatte rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (3). I del II avdelning II kapitel I avsnitt 1 i förordning (EU) nr 1308/2013 fastställs bestämmelser om handelsnormer för ägg, utan att några väsentliga ändringar införs, och kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter på området. För att säkerställa att marknaden för ägg fungerar smidigt inom den nya rättsliga ramen behöver vissa bestämmelser antas genom sådana akter. Den här förordningen och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/2466 (4) bör ersätta kommissionens förordning (EG) nr 589/2008 (5), som därför bör upphöra att gälla.

(3)

För att marknaden för ägg ska fungera smidigt bör handelsnormerna för ägg omfatta klassificeringskriterier, konservering och hantering, märknings- och förpackningskrav, användning av frivilliga förbehållna begrepp, toleransnivåer samt import- och exportvillkor. Eftersom alla dessa aspekter är nära förbundna med varandra bör bestämmelserna om handelsnormerna för ägg bibehållas som en sammanhängande uppsättning bestämmelser och därför fastställas i en enda delegerad akt.

(4)

Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 852/2004 (6) och (EG) nr 853/2004 (7) gäller för ägg. Eftersom de är relevanta för handelsnormerna för ägg och för att säkerställa enhetlighet bör det i möjligaste mån hänvisas till dessa övergripande förordningar.

(5)

I rådets direktiv 1999/74/EG (8) fastställs principer för hönsuppfödning i olika jordbrukssystem. Eftersom bestämmelserna i det direktivet har kopplingar till handelsnormerna för ägg bör man för att säkerställa enhetlighet i möjligaste mån hänvisa till det direktivet.

(6)

Det bör fastställas kvalitetsegenskaper för ägg av klass A för att garantera att det är ägg av hög kvalitet som levereras direkt till slutkonsumenten och det bör fastställas kriterier som kan kontrolleras av inspektionsorgan. Kvalitetsegenskaperna bör grunda sig på standard nr 42, utfärdad av FN:s ekonomiska kommission för Europa (Unece), beträffande saluföring och kommersiell kvalitetskontroll av ägg med skal inom den internationella handeln mellan och till de länder som är medlemmar i Unece.

(7)

Ägg bör i allmänhet varken tvättas eller rengöras eftersom det kan skada äggskalet, som har en hel rad antimikrobiella egenskaper som effektivt skyddar ägget mot bakterieangrepp. Ägg av klass A bör dessutom inte tvättas på grund av risken för att skada de fysiska skyddsbarriärerna, till exempel hinnorna, vid eller efter tvättning. Sådana skador kan leda till att bakterier tränger igenom skalen och till vattenförlust och därmed öka risken för konsumenterna, i synnerhet om de efterföljande torknings- och lagringsförhållandena inte är optimala.

(8)

Vissa metoder, till exempel behandling av ägg med ultraviolett strålning, bör dock inte betraktas som rengöring. Äggtvättningssystem som godkänts och som tillämpas under väl kontrollerade former används dock i vissa medlemsstater med goda resultat. Enligt det yttrande som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhets panel för biologiska faror på kommissionens begäran antog den 7 september 2005 (9) beträffande mikrobiologiska risker med att tvätta bordsägg, kan den äggtvättning som sker på vissa förpackningscentraler godtas ur hygiensynpunkt, under förutsättning att det bland annat tas fram riktlinjer för äggtvättningssystem.

(9)

Ägg av klass A bör klassificeras efter vikt. Det bör i detta syfte fastställas ett begränsat antal viktklasser och motsvarande tydliga begrepp samt minimikrav i fråga om märkning som inte utesluter ytterligare frivillig märkning, förutsatt att kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 (10) är uppfyllda.

(10)

Endast företag vars lokaler och tekniska utrustning lämpar sig för arten och omfattningen av den verksamhet de bedriver, och som följaktligen har möjlighet att hantera äggen korrekt, bör få tillstånd att som förpackningscentraler klassificera ägg efter kvalitet och vikt.

(11)

För att säkerställa att äggen är färska bör det fastställas tidsfrister för klassificering, märkning och förpackning av ägg samt märkning av förpackningarna.

(12)

Utöver det allmänna kravet att det ska vara möjligt att spåra livsmedel, foder, livsmedelsproducerande djur eller ämnen som är avsedda att eller kan förväntas ingå i ett livsmedel eller ett foder genom alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (11), bör det fastställas vilka uppgifter som i kontrollsyfte ska förekomma på transportförpackningar som innehåller ägg och i följedokumenten.

(13)

Om äggen levereras till en annan medlemsstat bör de på produktionsenheten märkas med producentkoden. När det gäller ägg av klass B bör det särskilt anges att dessa även bör märkas med en annan symbol, om det inte av producentkoden tydligt går att utläsa vilken kvalitetsklass äggen har.

(14)

Kännetecknen för den andra symbol som ägg av klass B kan märkas med enligt del VI punkt III.1 andra stycket i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013 bör fastställas.

(15)

Om äggen levereras direkt till livsmedelsindustrin för bearbetning, och om det finns tillräckliga garantier beträffande äggens slutdestination, får medlemsstaterna på aktörernas begäran medge undantag från märkningskraven, under förutsättning att äggen levereras direkt från en produktionsenhet till livsmedelsindustrin.

(16)

I förordning (EU) nr 1169/2011 fastställs allmänna bestämmelser för alla livsmedel som släpps ut på marknaden. Det bör dock fastställas vissa särskilda märkningskrav för äggförpackningar.

(17)

Begreppen för identifiering av produktionsmetoden samt minimikraven när det gäller produktionssystem för de olika äggproduktionsmetoderna bör fastställas.

(18)

Om ägg säljs med frivilligt förbehållna begrepp som indikerar att äggen är särskilt färska bör det fastställas en tidsfrist för hur länge det ska vara tillåtet att använda dessa begrepp.

(19)

Vid försäljning av ägg med en uppgift om vilken typ av foder värphönsen har fått bör det fastställas minimikrav för användningen av sådana uppgifter.

(20)

Vid lösviktsförsäljning av ägg bör viss information, som normalt står på förpackningen, finnas tillgänglig för konsumenten.

(21)

Utöver de allmänna hygienkraven för inslagning och emballering av livsmedel bör det fastställas vissa ytterligare krav för att minska risken för kvalitetsförsämring eller kontaminering av äggen under lagring och transport. Sådana normer bör grunda sig på Unece-standard nr 42.

(22)

Industriägg är otjänliga som livsmedel. Förpackningar med sådana ägg bör därför vara försedda med särskilda banderoller eller etiketter så att de lätt kan identifieras.

(23)

Tredjeländer kan ha andra krav än de som fastställts för handeln med ägg i unionen. För att underlätta export bör man se till att ägg som förpackas och som är avsedda för export utanför unionen uppfyller de kraven.

(24)

Det bör fastställas närmare bestämmelser om den utvärdering av likvärdighet som kommissionen ska göra på begäran av ett tredjeland för att bedöma huruvida tredjelandets handelsnormer är likvärdiga med kraven i unionslagstiftningen. Det bör fastställas bestämmelser om märknings- och etiketteringskrav för ägg som importeras från tredjeland.

(25)

En viss tolererad avvikelse bör tillåtas vid kontrollen av om handelsnormerna har följts. Toleranserna bör skilja sig åt beroende på de olika försäljningsleden.

(26)

Detaljhandeln i de franska utomeuropeiska departementen är delvis beroende av äggleveranser från den europeiska kontinenten eftersom den lokala produktionen fortfarande inte är tillräcklig för att möta efterfrågan. På grund av transporttiden och klimatförhållandena bör det för ägg som transporteras till de franska utomeuropeiska departementen ingås särskilda leveransöverenskommelser som gör det möjligt att leverera äggen kylda. Dessa särskilda överenskommelser kan motiveras med bristen på tillräcklig lokal äggproduktionskapacitet. Till dess att det byggts upp tillräcklig lokal produktionskapacitet bör dessa särskilda överenskommelser bibehållas.

(27)

För att beakta de särskilda förhållandena för saluföring av ägg i vissa avlägsna landskap i Finland bör producenternas försäljning till detaljhandelsföretag i de landskapen undantas från kraven i förordning (EU) nr 1308/2013 och i den här förordningen.

a)

klassificeringskriterier,

b)

konservering och hantering,

c)

märknings- och förpackningskrav,

d)

användning av frivilliga förbehållna begrepp,

e)

toleransnivåer,

f)

import- och exportvillkor.

a)

förpackning: emballage som innehåller ägg av klass A eller klass B, med undantag av transportförpackningar och behållare med industriägg.

b)

lösviktsförsäljning av ägg: försäljning av ägg i detaljhandelsledet till slutkonsumenten, med undantag av ägg i förpackningar.

c)

uppsamlare: anläggning som registrerats i enlighet med artikel 6 i förordning (EG) nr 852/2004 för att samla in ägg från en producent för leverans till en förpackningscentral, till en marknad som uteslutande säljer till grossister vars företag är godkända som förpackningscentraler eller till livsmedelsindustrin eller annan industri än livsmedelsindustrin.

d)

livsmedelsindustri: anläggning som producerar äggprodukter avsedda att användas som livsmedel, med undantag för storhushåll.

e)

annan industri än livsmedelsindustrin: företag som producerar produkter innehållande ägg som inte är avsedda att användas som livsmedel.

f)

storhushåll: de anläggningar som avses i artikel 2.2 d i förordning (EU) nr 1169/2011.

g)

ägg: ägg med skal – med undantag för knäckta ägg, ruvade ägg eller kokta, stekta eller på annat sätt tillagade ägg – som är producerade av höns av arten Gallus gallus och som är lämpliga att användas som livsmedel i obearbetat tillstånd eller för beredning av äggprodukter.

h)

knäckta ägg: ägg som uppvisar sprickor i både skal och hinnor så att innehållet är synligt.

i)

ruvade ägg: ägg från och med den tidpunkt då de placeras i ruvmaskinen.

j)

industriägg: ägg som inte är avsedda att användas som livsmedel.

k)

parti: ägg i förpackningar eller i lösvikt från samma produktionsenhet eller förpackningscentral, belägna på samma plats, med samma värpdag eller datum för minsta hållbarhetstid eller förpackningsdag, samma produktionsmetod och, när det gäller kvalitets- och viktklassificerade ägg, samma kvalitets- och viktklass.

l)

omförpackning: fysisk överföring av ägg till en annan förpackning eller ommärkning av en förpackning innehållande ägg.

m)

saluföring: att saluhålla ägg för försäljning, inbegripet att bjuda ut till försäljning, förvaring, förpackning, märkning, leverans eller varje annan form av överlåtelse, kostnadsfri eller inte.

n)

aktör: producent eller varje annan fysisk eller juridisk person som saluför ägg.

o)

produktionsenhet: anläggning som håller värphöns och som registrerats i enlighet med kommissionens direktiv 2002/4/EG (12).

p)

förpackningscentral: förpackningscentral i den mening som avses i förordning (EG) nr 853/2004 som är godkänd enligt artikel 3.2 i genomförandeförordning (EU) 2023/2466 och där ägg indelas i klasser efter kvalitet och vikt.

q)

slutkonsument: den slutliga konsumenten av ett livsmedel som inte kommer att använda livsmedlet som en del i ett livsmedelsföretags verksamhet.

r)

producentkod: särskiljande nummer för produktionsenheten i enlighet med punkt 2 i bilagan till direktiv 2002/4/EG.

a)

Märkning med spannmål som ingrediens i fodret får endast göras om spannmål utgör minst 60 viktprocent av foderblandningen, varav högst 15 % får vara biprodukter från spannmålsproduktion.

b)

Om det hänvisas till särskilda spannmålsslag ska det aktuella spannmålsslaget utgöra minst 30 % av foderblandningen; detta påverkar dock inte det minimiinnehåll på 60 viktprocent som avses i led a. I de fall då flera spannmålsslag nämns ska var och en av dessa utgöra minst 5 % av foderblandningen.

a)

Kvalitetsklass;

b)

Viktklass i enlighet med artikel 5.

c)

Uppgift om produktionsmetod enligt artikel 11.2.

d)

En förklaring av innebörden av producentkoden.

e)

Datum för minsta hållbarhetstid.

a)

namn och adress för den aktör för vilken äggen är avsedda,

b)

namn och adress för den aktör som har levererat äggen,

c)

orden ”INDUSTRIÄGG”, skrivet med 2 cm höga versaler, och ”olämpliga som livsmedel”, skrivna med minst 8 mm höga bokstäver.