(1)

Genom förordning (EG) nr 1193/2008 (2) införde rådet antidumpningstullar på import av citronsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina eller det berörda landet) (de ursprungliga åtgärderna). Den undersökning som ledde till införandet av de ursprungliga åtgärderna kallas den ursprungliga undersökningen. Åtgärderna infördes i form av en värdetull på 6,6–42,7 %.

(2)

Genom beslut 2008/899/EG (3) godtog Europeiska kommissionen (kommissionen) prisåtaganden från sex kinesiska exporterande tillverkare (däribland en grupp exporterande tillverkare) tillsammans med den kinesiska handelskammaren för importörer och exportörer av metaller, mineraler och kemikalier (den kinesiska handelskammaren).

(3)

Genom beslut 2012/501/EU (4) återtog kommissionen det åtagande som erbjudits av en exporterande tillverkare, dvs. Laiwu Taihe Biochemistry Co. Ltd (Laiwu Taihe).

(4)

Genom förordning (EU) 2015/82 (5) förlängde kommissionen de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna på import av citronsyra med ursprung i Kina i fem år till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång.

(5)

Genom förordning (EU) 2016/32 (6) utvidgade kommissionen antidumpningsåtgärderna på import av citronsyra med ursprung i Kina till att även omfatta import av citronsyra som avsänts från Malaysia, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Malaysia eller inte.

(6)

Genom förordning (EU) 2016/704 (7) återtog kommissionen åtagandena från ytterligare två kinesiska exporterande tillverkare, på grund av överträdelser av åtagandena.

(7)

Genom genomförandeförordning (EU) 2021/607 (8) förlängde kommissionen de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna på import av citronsyra med ursprung i Kina i fem år till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång (den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång).

(8)

Den 17 maj 2022 tog kommissionen emot en begäran om att inleda en översyn avseende en ny exportör enligt artikel 11.4 i grundförordningen. Begäran ingavs av Seven Star Lemon Technology co., Ltd (sökanden), en exporterande tillverkare av citronsyra i Kina.

(9)

Sökanden hävdade att företaget inte exporterade den berörda produkten till unionen under den ursprungliga undersökningsperioden, dvs. mellan den 1 juli 2006 och den 30 juni 2007.

(10)

Vidare hävdade sökanden att företaget inte är närstående någon av de exporterande tillverkare av den berörda produkten som omfattades av ovannämnda antidumpningsåtgärder.

(11)

Sökanden påstod också att företaget började exportera den berörda produkten till unionen först efter utgången av den ursprungliga undersökningsperioden, nämligen från och med juni 2021.

(12)

Kommissionen granskade den bevisning som sökanden lagt fram och ansåg att den var tillräcklig för att motivera inledandet av en översyn avseende en ny exportör enligt artikel 11.4 i grundförordningen.

(13)

Kommissionen slog efter samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen fast att bevisningen var tillräcklig för att motivera en översyn avseende en ny exportör och inledde därför, den 30 januari 2023, genom förordning (EU) 2023/185 (9) (förordningen om inledande), en översyn av genomförandeförordning (EU) 2021/607 med avseende på sökanden.

(14)

I enlighet med förordning (EU) 2023/185 upphävdes den antidumpningstull på citronsyra som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2021/607 när det gäller import av den berörda produkten som tillverkas och säljs för export till unionen av sökanden. I enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen fick tullmyndigheterna samtidigt instruktioner om att vidta lämpliga åtgärder för att registrera importen.

(15)

Den produkt som översynen gäller är citronsyra och trinatriumcitratdihydrat.

(16)

Den produkt som berörs av denna undersökning är den produkt som översynen gäller med ursprung i Kina som för närvarande omfattas av KN-nummer 2918 14 00 och ex 2918 15 00 (Taric-nummer 2918150011 och 2918150019).

(17)

Kommissionen informerade unionsindustrin, sökanden och företrädarna för exportlandet om att översynen hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att skriftligen lämna synpunkter och att bli hörda.

(18)

Kommissionen sände ett antidumpningsfrågeformulär till sökanden och fick svar inom tidsfristen.

(19)

Kommissionen strävade efter att kontrollera alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa ställning som ny exportör och dumpning, och utförde ett kontrollbesök på plats hos sökanden i Kina.

(20)

Två unionstillverkare, NV Citrique Belge SA och Jungbunzlauer Austria AG, registrerade sig som berörda parter och lämnade synpunkter.

(21)

Ett hörande hölls den 7 juni 2023 med unionstillverkaren NV Citrique Belge SA.

(22)

Översynsperioden avseende dumpning omfattade perioden mellan den 1 januari 2022 och den 31 december 2022 (översynsperioden).

(23)

Den 3 augusti 2023 underrättade kommissionen alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att införa en antidumpningstull på 31,5 % på import av den berörda produkten från sökanden och att ändra kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/607 i enlighet med detta (slutligt utlämnande av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på de uppgifter som lämnats ut.

(24)

Kommissionen mottog synpunkter från sökanden och från de två unionstillverkare som nämns i skäl 20.

(25)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter gavs berörda parter möjlighet att bli hörda. Ingen part begärde att bli hörd.

(26)

Undersökningen bekräftade att företaget inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden utan hade börjat exportera till unionen först efter den perioden.

(27)

Företaget kunde också visa att det inte hade några direkta eller indirekta kopplingar till någon av de kinesiska exporterande tillverkare som omfattas av de gällande antidumpningsåtgärderna avseende den berörda produkten.

(28)

I enlighet därmed bekräftas att företaget bör anses som en ny exportör i enlighet med artikel 11.4 i grundförordningen, och att det därför bör fastställas en individuell dumpningsmarginal för företaget.

(29)

I samband med den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång drog kommissionen slutsatsen att priserna och kostnaderna för den produkt som översynen gäller, inbegripet kostnaderna för råvaror, energi och arbetskraft, inte var resultatet av fria marknadskrafter, eftersom de var påverkade av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. På grundval av detta konstaterade kommissionen att det inte var lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet.

(30)

Den 15 juni 2023 underrättade kommissionen genom en notering (noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor som den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet. I noteringen tillhandahöll kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, t.ex. råvaror, arbetskraft och energi, som användes vid tillverkningen av citronsyra. På grundval av de kriterier som låg till grund för valet av icke snedvridna priser eller referensvärden angav kommissionen dessutom att den skulle använda Colombia som ett representativt land, efter den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång. Kommissionen tog inte emot några synpunkter på valet av representativt land.

(31)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(32)

Följande anges dock i artikel 2.6a a i grundförordningen: ”Om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden”, och ”ska omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”.

(33)

Såsom förklaras närmare nedan konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av tillgänglig bevisning, och i linje med den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(34)

Följande anges i artikel 2.6a b i grundförordningen: ”Betydande snedvridningar är sådana snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande. Vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar ska hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av följande aspekter:

(35)

Enligt artikel 2.6a b i grundförordningen ska bedömningen av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a bland annat beakta den icke uttömmande förteckningen över aspekter i den föregående bestämmelsen. Vid bedömningen av om det föreligger betydande snedvridningar ska hänsyn i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen tas till den potentiella effekten av en eller flera av dessa faktorer på priser och kostnader i det exporterande landet för den produkt som översynen gäller. Eftersom denna förteckning inte är fullständig behöver inte alla aspekter beaktas för att betydande snedvridningar ska kunna konstateras. Samma faktiska omständigheter kan dessutom användas för att påvisa förekomsten av en eller flera aspekter i förteckningen. Slutsatser om betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a måste dock dras på grundval av all tillgänglig bevisning. I den övergripande bedömningen avseende förekomsten av snedvridningar kan även förhållandena och situationen generellt sett i exportlandet beaktas, särskilt där de grundläggande delarna av exportlandets ekonomiska och administrativa struktur ger regeringen betydande befogenheter att ingripa i ekonomin på ett sätt som gör att priser och kostnader inte är resultatet av marknadskrafternas fria utveckling.

(36)

Följande anges i artikel 2.6a c i grundförordningen: ”När kommissionen har välgrundade indikationer på en eventuell förekomst av sådana betydande snedvridningar som avses i led b i ett visst land eller i en viss sektor i det landet, och när så är lämpligt för en effektiv tillämpning av denna förordning, ska kommissionen utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en rapport som beskriver de marknadsförhållanden som avses i led b i det landet eller den sektorn.”

(37)

I enlighet med denna bestämmelse har kommissionen lagt fram en landrapport om Kina (rapporten eller Kinarapporten) (10), som visar att det finns ett betydande statligt inflytande på många nivåer i ekonomin, inbegripet specifika snedvridningar av många centrala produktionsfaktorer (såsom mark, energi, kapital, råvaror och arbetskraft) samt inom specifika sektorer (såsom stål och kemikalier). Vid tidpunkten för inledandet inbjöds berörda parter att motbevisa, kommentera eller komplettera bevisningen i ärendehandlingarna. Rapporten infördes i undersökningens ärendehandlingar i det inledande skedet.

(38)

De kinesiska myndigheterna har inte kommenterat eller lämnat bevisning som stöder eller motbevisar den befintliga bevisningen i ärendehandlingarna, inbegripet rapporten, om förekomsten av betydande snedvridningar och/eller om lämpligheten av att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det nu aktuella fallet.

(39)

Det kinesiska ekonomiska systemet bygger på begreppet ”socialistisk marknadsekonomi”. Detta begrepp finns inskrivet i den kinesiska konstitutionen och avgör Kinas ekonomiska styrning. Den centrala principen är ”socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen, som ägs av hela folket och kollektivt av arbetarna”. Den statsägda ekonomin är den ”ledande kraften i den nationella ekonomin” och staten har i uppdrag att ”säkerställa dess konsolidering och tillväxt” (11). Detta innebär att den kinesiska ekonomins övergripande struktur inte bara möjliggör ett betydande statligt inflytande i ekonomin, utan också att staten uttryckligen har i uppdrag att utöva ett sådant inflytande. Det faktum att det offentliga ägandet har företräde framför privat ägande genomsyrar hela rättssystemet och betonas som en allmän princip i alla centrala lagar. Den kinesiska egendomslagen är ett utmärkt exempel på detta: enligt den befinner sig Kina i det primära stadiet i socialismen och staten har i uppgift att upprätthålla det grundläggande ekonomiska system enligt vilket det offentliga ägandet spelar en dominerande roll. Andra former av ägande tolereras, och lagen ger dem möjlighet att utvecklas sida vid sida med statligt ägande (12).

(40)

Enligt den kinesiska rätten utvecklas dessutom den socialistiska marknadsekonomin under ledning av Kinas kommunistparti. Den kinesiska statens och det kinesiska kommunistpartiets strukturer är sammanflätade på alla nivåer (rättsligt, institutionellt, personligt), och bildar en överbyggnad där kommunistpartiets och statens roller är oskiljbara. Efter en ändring av den kinesiska konstitutionen i mars 2018 blev det kinesiska kommunistpartiets ledande roll ännu mer framträdande genom att den på nytt bekräftades i artikel 1 i konstitutionen. Efter den befintliga första meningen i bestämmelsen, ”[d]et socialistiska systemet är det grundläggande systemet för Folkrepubliken Kina”, infogades en ny andra mening, som lyder ”[d]et främsta kännetecknet för den kinesiska formen av socialism är det kinesiska kommunistpartiets ledarskap” (13). Detta åskådliggör det kinesiska kommunistpartiets absoluta och allt större kontroll över Kinas ekonomiska system. Detta ledarskap och denna kontroll är en väsentlig del av det kinesiska systemet och går mycket längre än vad som är brukligt i andra länder, där staten utövar allmän makroekonomisk kontroll inom vars gränser de fria marknadskrafterna råder.

(41)

Den kinesiska staten för en interventionistisk ekonomisk politik och strävar efter mål som sammanfaller med den politiska dagordning som fastställs av det kinesiska kommunistpartiet, i stället för att avspegla de ekonomiska förhållandena på en fri marknad (14). De kinesiska myndigheterna använder interventionistiska ekonomiska verktyg av många olika slag, bland annat systemet för industriell planering, finanssystemet samt regelverket.

(42)

För det första styrs den kinesiska ekonomins inriktning, när det gäller den övergripande administrativa kontrollen, av ett komplext system av industriell planering som påverkar alla ekonomiska verksamheter i landet. Sammantaget täcker dessa planer en omfattande och komplex matris av sektorer och övergripande politiska åtgärder, och de tillämpas på alla myndighetsnivåer. Planerna på provinsiell nivå är detaljerade, medan de nationella planerna innehåller bredare mål. I planerna anges även de verktyg som ska användas för att stödja de berörda industrierna/sektorerna samt tidsramar för när målen ska vara uppnådda. Vissa planer innehåller fortfarande uttryckliga produktionsmål, vilket även var ett vanligt förekommande inslag under tidigare planeringsperioder. Inom ramen för dessa planer väljs enskilda industrisektorer och/eller projekt ut som (positiva eller negativa) prioriteringar i linje med statens prioriteringar och särskilda utvecklingsmål fastställs för dem (industriell uppgradering, internationell expansion osv.). De ekonomiska aktörerna, såväl privata som statsägda, måste effektivt anpassa sina affärsverksamheter efter villkoren i planeringssystemet. Detta beror inte bara på att planerna är bindande, utan även på att de berörda kinesiska myndigheterna på alla nivåer följer systemet med planer och utövar sina befogenheter därefter, vilket innebär att de förmår de ekonomiska aktörerna att uppfylla de prioriteringar som stakas ut i planerna (se även avsnitt 3.2.2.1.5) (15).

(43)

För det andra, när det gäller fördelningen av finansiella resurser, domineras Kinas finansiella system av de statsägda affärsbankerna. När dessa banker fastställer och genomför sin utlåningspolicy måste de anpassa sig till regeringens industripolitiska mål i stället för att först och främst bedöma de ekonomiska fördelarna med ett visst projekt (se även avsnitt 3.2.2.1.8) (16). Detsamma gäller de andra komponenterna i Kinas finansiella system, såsom aktiemarknader, obligationsmarknader, marknaden för riskkapital osv. Även dessa andra delar av finanssektorn är institutionellt och operativt sett strukturerade på ett sätt som inte är inriktat på att se till att finansmarknaderna fungerar så effektivt som möjligt, utan på att säkerställa kontroll och möjliggöra ingripande från staten och kommunistpartiet (17).

(44)

För det tredje ingriper staten i ekonomin på olika sätt genom regelverket. Reglerna för offentlig upphandling används till exempel ofta för att uppnå andra politiska mål än ekonomisk effektivitet, vilket undergräver de marknadsbaserade principerna på detta område. Den tillämpliga lagstiftningen föreskriver uttryckligen att offentlig upphandling ska genomföras för att underlätta uppnåendet av de mål som uppställs utifrån statens politik. Målens karaktär fastställs dock inte, vilket ger de beslutande organen ett stort utrymme för egna bedömningar (18). På investeringsområdet har de kinesiska myndigheterna likaså en betydande kontroll och ett stort inflytande över både vad de statliga och privata investeringarna ska inriktas på och hur omfattande de ska vara. Investeringskontroll och olika incitament, begränsningar och förbud i samband med investeringar är viktiga verktyg för myndigheterna för att stödja industripolitiska mål, exempelvis att upprätthålla statlig kontroll av viktiga sektorer eller stödja den inhemska industrin (19).

(45)

Sammanfattningsvis grundas Kinas ekonomiska modell på vissa grundläggande axiom som föreskriver och uppmuntrar statliga ingripanden av olika slag. Sådana betydande statliga ingripanden strider mot de fria marknadskrafterna, vilket snedvrider en effektiv resursfördelning enligt marknadsprinciperna (20).

(46)

I Kina utgör företag som ägs av eller drivs under kontroll och/eller politisk styrning eller överinseende av staten en väsentlig del av ekonomin.

(47)

De kinesiska myndigheterna och kommunistpartiet har strukturer som säkerställer deras fortsatta inflytande över företag, särskilt statsägda företag. Staten (och i många avseenden också kommunistpartiet) inte bara utformar och övervakar statsägda företags genomförande av den allmänna ekonomiska politiken, utan hävdar även sina rättigheter att delta i de statsägda företagens operativa beslutsfattande. Detta sker vanligen genom rotation av tjänstemän mellan de statliga myndigheterna och de statsägda företagen, genom att partimedlemmar sitter med i de statsägda företagens styrelser, genom particeller i företagen (se även avsnitt 3.2.2.1.4) samt genom att staten formar företagsstrukturen hos statsägda företag (21). I gengäld har statsägda företag en särskild ställning inom den kinesiska ekonomin, vilket medför flera ekonomiska fördelar, i synnerhet skydd mot konkurrens och förmånstillträde till relevanta insatsvaror, även finansiering (22). De faktorer som visar på förekomsten av statlig kontroll över företag i citronsyresektorn beskrivs närmare i avsnitt 3.2.2.1.4.

(48)

Den kinesiska regeringen utövar uppenbarligen ett visst ägarskap inom sektorn för citronsyra. Undersökningen visade att en av de största exportörerna av citronsyra, COFCO, ingår i COFCO-koncernen, ett statsägt företag inom ramen för SASAC (23). De två andra största exportörerna av citronsyra, Seven Star Lemon Technology Co. Ltd (24) och Weifang Ensign Co. Ltd (25), är båda privata företag, men har nära kopplingar till staten. I en artikel som publicerades på webbplatsen för Yishuis distriktsregeringen bekräftas till exempel det ekonomiska och rättsliga stöd som den lokala distriktsregeringen gett Seven Star Lemon Technology (26). Weifang Ensign har dessutom gjorts till ett ”kärnföretag” av de två branschorganisationerna China Light Industry Federation och China Bio Fermentation Industry Association, vilket gör företaget delaktigt i branschorganisationernas beslutsprocess, vilka är föremål för politisk vägledning från staten (se skäl 57) (27).

(49)

Med tanke på att kommunistpartiets ingripanden i det operativa beslutsfattandet har blivit normen även i privata företag (28), eftersom kommunistpartiet gör anspråk på att styra praktiskt taget alla aspekter av landets ekonomi, leder statens inflytande genom kommunistpartiets strukturer inom företagen i praktiken också till att ekonomiska aktörer kontrolleras och övervakas på ett politiskt plan av regeringen, med tanke på hur långt stats- och partistrukturerna har vuxit samman i Kina.

(50)

Detta framgår även när det gäller China Starch Industry Association (29) och China Biotech Fermentation Industry Association (30). Enligt artikel 3 i stadgarna ska båda organisationerna ”ansluta sig till det kinesiska kommunistpartiets övergripande ledarskap. I enlighet med bestämmelserna i det kinesiska kommunistpartiets stadgar ska en organisation inrättas för Kinas kommunistparti, partiverksamhet ska bedrivas och nödvändiga förutsättningar ska skapas för partiorganisationens verksamhet […]” (31) (32) . I stadgarna för China Biotech Fermentation Industry Association anges vidare följande: ”Organisationen godtar vägledning, övervakning och förvaltning när det gäller verksamheten av de organ som ansvarar för registrering och förvaltning, av organ som ansvarar för partiuppbyggnad samt av relevanta administrativa avdelningar som ansvarar för branschens förvaltning (33).” I artikel 3 i stadgarna för China Petrochemical and Chemical Industry Association, en annan stor branschorganisation inom citronsyreindustrin, anges vidare följande: ”I enlighet med bestämmelserna i det kinesiska kommunistpartiets stadgar inrättar sammanslutningen en organisation för Kinas kommunistparti, bedriver partiverksamhet och skapar nödvändiga förutsättningar för partiorganisationens verksamhet […]”. Detta är ytterligare ett bevis på kommunistpartiets kontroll och politiska övervakning av branschorganisationerna (34).

(51)

Förutom att utöva kontroll över ekonomin genom ägande av statsägda företag och andra verktyg kan de kinesiska myndigheterna påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen. De berörda statliga myndigheternas rätt att utse och avsätta nyckelpersoner i ledningen för statsägda företag enligt den kinesiska lagstiftningen kan anses återspegla motsvarande äganderättigheter (35), men kommunistparticeller i företagen, såväl statsägda som privata, utgör en annan viktig kanal genom vilken staten kan utöva inflytande över affärsbeslut. Enligt Kinas bolagsrätt ska en partiorganisation upprättas i varje företag (med minst tre medlemmar i kommunistpartiet enligt partiets stadgar (36)), och företaget ska skapa nödvändiga förutsättningar för partiorganisationens aktiviteter. Tidigare förefaller detta krav inte alltid ha följts eller tillämpats strikt, men åtminstone från och med 2016 har kommunistpartiet stärkt sina krav på att kontrollera statsägda företags affärsbeslut som en politisk princip. Det kinesiska kommunistpartiet uppges också ha utövat påtryckningar på privata företag så att de ska sätta ”patriotism” i första rummet och rätta sig efter partidisciplinen (37). Under 2017 rapporterades att det fanns particeller i 70 % av de omkring 1,86 miljoner privatägda företagen och att trycket ökar på att partiorganisationerna ska ha sista ordet i affärsbeslut inom sina respektive företag (38). Dessa regler gäller generellt i den kinesiska ekonomin och inom alla sektorer, inklusive tillverkare av citronsyra och leverantörer av deras insatsvaror.

(52)

Undersökningen har visat att kopplingarna mellan kommunistpartiet och företagsledningar kvarstår inom citronsyresektorn. Den verkställande direktören för COFCO Biotech (39) och ordföranden i COFCO:s styrelse innehar båda poster i företagens partiavdelningar, som ställföreträdande sekreterare i partikommittén (40) respektive som sekreterare i partiorganisationen (41). I COFCO:s årsrapport ges dessutom en konkret beskrivning av partiuppbyggnadsverksamhet som ska bedrivas i företaget: ”Ansluta sig till partiets ledarskap och stärka partiuppbyggnadens ledarskap när det gäller företagets utveckling. Fortsätta att följa vägledningen från Xi Jinpings tankar om den kinesiska formen av socialism för den nya eran, fördjupa ansvarssystemet för partiuppbyggnadsarbetet samt på ett heltäckande och strikt sätt genomdriva partiets huvudsakliga ansvar, samtidigt som innovation integreras i företagsledningen och samtidigt som konkreta resultat eftersträvas när det gäller att främja affärsutveckling; fortsätta att konsolidera och förbättra kvaliteten på partiuppbyggnadsarbetet (42).”

(53)

I en artikel på webbplatsen för Weifang Ensign beskrivs dessutom partiuppbyggande verksamhet för att ”högtidlighålla 99-årsdagen av partiets grundande, stärka utbildning och lärande i partiets anda för företagets partimedlemmar och bättre involvera föredömliga partimedlemmar som ledare” (43).

(54)

Kommunistpartiets prisinblandning kan också observeras genom China Petrochemical och Chemical Industry Federation, som i en särskild kommission angav att dess roll var att ”[v]ägleda och reglera marknadens och branschens utveckling; upprätthålla rättvis konkurrens på marknaden, hjälpa regeringen att reglera marknadsbeteenden såsom priser och handelsplattformar, stärka företagens självdisciplin och tillhandahålla konsulttjänster för en sund företagsutveckling” (44).

(55)

Den statliga närvaron och inflytandet över finansmarknaderna (se även avsnitt 3.2.2.1.8) och vid tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror snedvrider dessutom marknaden ytterligare (45). Den statliga närvaron i företag, inbegripet statsägda företag, i sektorn för citronsyra och andra sektorer (t.ex. finanssektorn och sektorn för insatsvaror) gör det därmed möjligt för den kinesiska regeringen att ingripa i fråga om priser och kostnader.

(56)

Den kinesiska ekonomins inriktning avgörs i hög grad av ett välutvecklat planeringssystem som fastställer prioriteringar och anger de mål som de centrala och lokala myndigheterna måste inrikta sig på. Relevanta planer finns på alla förvaltningsnivåer och täcker i stort sett alla ekonomiska sektorer. De mål som fastställs genom planeringsinstrumenten är bindande och myndigheterna på varje administrativ nivå övervakar respektive lägre myndighets genomförande av planerna. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser riktas mot sektorer som regeringen har betecknat som strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga i stället för att fördelas enligt marknadskrafterna (46).

(57)

Även om citronsyreindustrin i sig inte är någon viktig industri i Kina är de råvaror som används vid tillverkningen av citronsyra starkt reglerade i Kina. Den viktigaste råvaran, majs, är synnerligen reglerad.

(58)

Kina har stora lager av majs, vilket gör att staten på konstgjord väg kan sänka eller höja priserna på denna råvara genom att köpa eller sälja stora volymer majs på marknaden. I den 14:e femårsplanen för China Starch Industry Association anges till exempel att ”[p]roduktionskapaciteten för majsstärkelse och produkter för djupbearbetning har en allvarlig överkapacitet” och att ”[p]å grund av den kontinuerliga ökningen av ny produktionskapacitet kommer problemen med överkapacitet för bearbetning av majsstärkelse och den knappa tillgången på råvaror gradvis att bli framträdande” (47).

(59)

Även om Kina började ta itu med problemet med de alltför stora majsreserverna under 2016 har landet fortfarande mycket stora lager, som har en snedvridande inverkan på priserna (48). Dessutom kontrollerar regeringen de olika aspekterna av hela värdekedjan för majs på alla nivåer av det politiska beslutsfattandet. Detta kan exemplifieras genom att titta på olika femårsplaner som nämner majs och relaterade produkter. I den 14:e femårsplanen för främjande av modernisering av jordbruket och landsbygdsområden 2021–2025 anges bland annat följande: ”Förbättra politiken för stöd till spannmålsproduktion. Stabilisera stödet till spannmålsodlare, förbättra politiken för minimipriser för ris och vete samt subventionspolitiken för majs- och sojabönsodlare. Förbättra stödsystemet för större spannmålsproducerande län [och] utöka planteringsarealen för majs i fördelaktiga områden” (49).

(60)

I den 14:e femårsplanen för utveckling av planteringssektorn på nationell nivå anges vidare följande: ”Under perioden för den 14:e femårsplanen kommer [Kina] att undersöka möjligheterna till expansion, öka produktionskapaciteten, optimera strukturen, främja en diversifierad utveckling och förbättra kapaciteten för försörjningstrygghet. År 2025 kommer den besådda arealen att uppgå till mer än 630 miljoner mu [42 miljoner hektar], öka produktionen till mer än 530 miljarder jin [265 miljoner ton] och sträva efter att nå 555 miljarder jin [277,5 miljoner ton].” Kina kommer också att ”[f]örbättra mekanismen för investeringsgarantier för planteringsindustrin […] öka subventionerna till majs- och sojabönsodlare […] förbättra stödsystemet för större spannmålsproducerande län och förbättra mekanismen för räntekompensation för större spannmålsproducerande områden [samt] [ö]ka täckningen av fullkostnadsförsäkringar för livsmedelsgrödor och inkomstförsäkringar för plantering” (50).

(61)

I den 14:e femårsplanen för utveckling av bioekonomin beskrivs en bredare strategi för att ”bygga upp nationell strategisk bioteknisk kapacitet för vetenskap och teknik, förbättra mekanismen för bioteknisk vetenskaplig forskning, påskynda genombrottet när det gäller flaskhalsar i bioekonomins utveckling, uppnå självständighet och styrka inom vetenskap och teknik samt förbättra säkerheten och stabiliteten i industrin och leveranskedjan” (51). I femårsplanen anges också att ”[s]tärka ställningen för viktiga intressenter inom företagsinnovation; [i]nvolvera ledande företag på det biologiska området, vägleda stora företag att öppna upp och dela resurser såsom teknisk innovation, försörjningskedja och finansiella tjänster med industrikedjan i tidigare och senare led, och främja integrering och innovation med små och medelstora företag; [f]okusera på viktiga områden med stort och omfattande inflytande, såsom biomedicin, biojordbruk och biotillverkning, och uppmuntra bioinnovativa företag att vidareutveckla undersektorer, främja deras utvecklingsfördelar och uppmuntra dem att bli enskilda föregångare med global konkurrenskraft” (52).

(62)

I det vägledande yttrandet om främjande av en högkvalitativ utveckling av den petrokemiska och kemiska industrin under perioden för den 14:e femårsplanen uppmanas ekonomiska aktörer att ”[a]ktivt utveckla den biokemiska industrin, uppmuntra utvecklingen av de enzymer som behövs för användning av biomassa och bioraffinering på grundval av biologiska resurser” (53).

(63)

På provinsnivå anges följande i Hebei-provinsens 14:e femårsplan för strategiska och framväxande industrier: ”Påskynda innovationstakten och utvecklingen inom bioindustrin […] Avsevärt utveckla industrierna för biologisk fermentering, biobaserade produkter och specifika biologiska produkter samt främja en integrerad tillämpning av bioteknik inom medicin, kemisk industri, material, djupbearbetning av livsmedel och ny energi. Befästa och förbättra fördelarna med aminosyror, stärkelsesocker, enzympreparat, vitaminer och andra produkter samt utveckla nya biologiska material såsom biobaserade fibrer, biobaserade kemikalier, biobaserad plast och biobaserat gummi” (54).

(64)

Åtgärder som diskriminerar till förmån för inhemska leverantörer kan också observeras när det gäller specifika företag. COFCO har till exempel fått regleringsstöd genom kommunen Yushu, som också har förklarat att man bör inrikta sig på att bygga biokemiska industriparker på provinsnivå, för att utveckla särskilda COFCO-projekt (55). Företaget fick också statligt finansiellt stöd på 56,9 miljoner renminbi 2022 och 17,7 miljoner renminbi 2021 (56). Statens inflytande i hela värdekedjan har åtminstone potentiellt en snedvridande inverkan på priserna.

(65)

Sammanfattningsvis har den kinesiska regeringen infört åtgärder för att förmå verksamhetsutövare att uppfylla de offentliga politiska målen att stödja främjade industrier, inbegripet produktionen av majs, varvid majs är den viktigaste råvaran vid tillverkning av citronsyra. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.

(66)

Enligt informationen i ärendehandlingarna är det kinesiska konkurssystemet olämpligt för att uppnå de egna huvudmålen, exempelvis att reglera fordringar och skulder på ett rättvist sätt och skydda borgenärers och gäldenärers lagstadgade rättigheter och intressen. Detta verkar bero på att den kinesiska konkursrätten visserligen formellt sett grundas på liknande principer som i motsvarande lagar i andra länder, men att det kinesiska konkurssystemet kännetecknas av en systematiskt bristande efterlevnadskontroll. Antalet konkurser är fortfarande uppseendeväckande lågt jämfört med storleken på landets ekonomi, inte minst på grund av ett antal brister i insolvensförfarandena, som i själva verket avskräcker från att ansöka om konkurs. Staten har dessutom en fortsatt stark och aktiv roll i insolvensförfaranden, och har ofta direkt inflytande över resultatet av förfarandena (57).

(67)

Bristerna i systemet för egendomsrättigheter är dessutom särskilt uppenbara när det gäller markägande och markanvändningsrättigheter i Kina (58). All mark ägs av den kinesiska staten (kollektivt ägande av mark på landsbygden och statligt ägande i tätorter). Det är endast staten som kan tilldela mark. Det finns rättsliga bestämmelser för att fördela markanvändningsrättigheter på ett öppet sätt och till marknadspriser, exempelvis genom att införa anbudsförfaranden. Det är dock vanligt att dessa bestämmelser inte följs, och vissa köpare erhåller sin mark utan kostnad eller till lägre priser än marknadspriserna (59). Dessutom har myndigheterna ofta specifika politiska mål när de tilldelar mark, bland annat genomförandet av ekonomiska planer (60).

(68)

Kommissionen drog preliminärt slutsatsen att den kinesiska konkurs-, bolags- och egendomsrätten inte fungerar ordentligt, vilket ger upphov till snedvridningar när insolventa företag hålls flytande och i fördelningen av markanvändningsrättigheter i Kina. Som andra sektorer i den kinesiska ekonomin omfattas tillverkarna av citronsyra av dessa lagar, vilket innebär att de även är föremål för de snedvridningar som genomsyrar hela systemet och uppstår till följd av diskriminerande tillämpning eller bristande efterlevnad. I den aktuella undersökningen framkom inget som stred mot dessa slutsatser.

(69)

Mot bakgrund av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det förekom diskriminerande tillämpning eller bristande efterlevnad av konkurs- och egendomsrätten inom sektorn för citronsyra, även när det gäller den produkt som översynen gäller.

(70)

Ett system med marknadsbaserade löner kan inte utvecklas fullt ut i Kina, eftersom arbetstagare och arbetsgivare hindras i sin rätt att organisera sig kollektivt. Kina har inte ratificerat ett antal grundläggande konventioner från Internationella arbetsorganisationen (ILO), bland annat de om föreningsfrihet och om kollektivavtal (61). I enlighet med nationell lagstiftning finns det endast en aktiv fackorganisation. Denna organisation är dock inte oberoende i förhållande till de statliga myndigheterna och dess deltagande i kollektivförhandlingar och skydd av arbetstagarnas rättigheter är fortfarande begränsat (62). Den kinesiska arbetskraftens rörlighet begränsas dessutom av systemet för registrering av hushåll, som begränsar tillgången till fullständig social trygghet och andra förmåner för lokala invånare i varje administrativt område. Detta leder ofta till att arbetstagare som inte är registrerade som lokala invånare har en svag ställning på arbetsmarknaden och lägre inkomst än registrerade arbetstagare (63). Dessa undersökningsresultat visar att lönekostnaderna i Kina är snedvridna.

(71)

Ingen bevisning har lämnats in för att sektorn för citronsyra inte omfattas av det beskrivna kinesiska arbetsrättssystemet. Sektorn för citronsyra påverkas således av snedvridningarna av lönekostnader, både direkt (vid tillverkningen av produkten som översynen gäller eller den huvudsakliga råvaran för tillverkningen av produkten) och indirekt (när det gäller tillgång till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättssystem i Kina).

(72)

Tillgången till kapital för företagsaktörer i Kina snedvrids på flera olika sätt.

(73)

För det första kännetecknas Kinas finansiella system av att de statsägda bankerna har en stark ställning (64) och av att dessa tar hänsyn till andra kriterier än ett projekts ekonomiska bärkraft när de ger tillgång till finansiering. I likhet med icke-finansiella statsägda företag är bankerna knutna till staten inte bara genom ägandeförhållanden, utan även via personliga relationer (personer i den högsta ledningen för de stora statsägda finansinstituten utses av det kinesiska kommunistpartiet) (65), och i likhet med icke-finansiella statsägda företag genomför bankerna regelbundet offentlig politik utformad av regeringen. I och med detta uppfyller bankerna ett uttryckligt rättsligt krav att bedriva sin verksamhet enligt behoven i fråga om den nationella ekonomiska och sociala utvecklingen och att följa statens industripolitik (66). Dessutom tillkommer ytterligare regler för direkt finansiering till sektorer som regeringen har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (67).

(74)

Det har visserligen bekräftats att det finns flera rättsliga bestämmelser som föreskriver att normal bankpraxis och aktsamhetsregler ska följas, såsom undersökning av låntagares kreditvärdighet, men nästan all bevisning, bland annat resultat från undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder, tyder på att dessa bestämmelser endast spelar en underordnad roll vid tillämpningen av de olika rättsliga instrumenten.

(75)

Obligations- eller kreditbetyg snedvrids dessutom ofta av flera olika skäl, bland annat på grund av att riskbedömningarna påverkas av företagens strategiska betydelse för de kinesiska myndigheterna och styrkan hos eventuella implicita garantier från staten. Uppskattningar talar starkt för att de kinesiska kreditbetygen systematiskt motsvarar lägre internationella kreditbetyg (68).

(76)

Dessutom tillkommer ytterligare regler för direkt finansiering till sektorer som regeringen har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (69). Detta leder till att utlåning till statsägda företag, stora privata företag med goda förbindelser och företag inom viktiga industrisektorer prioriteras, vilket i sin tur innebär att tillgången till och kostnaden för kapital inte är lika för alla aktörer på marknaden.

(77)

För det andra har lånekostnaderna hållits artificiellt låga för att stimulera mer investeringar. Detta har lett till en överdriven användning av kapitalinvesteringar med allt lägre räntabilitet. Detta åskådliggörs av den senaste tidens ökningar av företagens skuldsättning i den statliga sektorn, trots betydande lönsamhetsminskningar, vilket talar för att banksystemets mekanismer inte fungerar enligt normal kommersiell praxis.

(78)

För det tredje styrs prissignalerna fortfarande inte av de fria marknadskrafterna trots en avreglering av den nominella räntan i oktober 2015, utan påverkas av snedvridningar som föranletts av staten. Utlåning till eller under referensräntan utgör fortfarande 45 % av all utlåning och användningen av riktad kredit förefaller ha ökat, eftersom denna andel, trots försämrade ekonomiska förhållanden, har ökat markant sedan 2015. Konstgjort låga räntor leder till underprissättning, vilket i sin tur leder till överdriven kapitalanvändning.

(79)

Den totala kredittillväxten i Kina visar att kapitalallokeringen blir alltmer ineffektiv, utan tecken på den kreditåtstramning som kunde ha förväntats under icke snedvridna marknadsförhållanden. Till följd av detta har antalet nödlidande lån ökat snabbt under de senaste åren. Ställda inför en situation med ökad risk för osäkra fordringar har de kinesiska myndigheterna valt att undvika fallissemang. Problemet med osäkra fordringar har följaktligen hanterats genom förlängning av lånen, vilket i sin tur skapat s.k. zombieföretag, eller genom överföring av äganderätten till skulden (t.ex. via sammanslagningar eller utbyte av skulder mot aktier), vilket inte nödvändigtvis undanröjer skuldproblemet i sig eller påverkar dess grundorsaker.

(80)

Trots den senaste tidens åtgärder för att liberalisera marknaden påverkas Kinas företagskreditsystem således i grund och botten av betydande snedvridningar till följd av statens fortsatt genomgripande roll på kapitalmarknaderna.

(81)

Inga bevis har lämnats för att sektorn för citronsyra, och/eller leverantörerna i denna sektor, skulle undantas från de ovan beskrivna statliga ingripandena i det finansiella systemet. De omfattande statliga ingripandena i det finansiella systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(82)

Kommissionen noterade att de snedvridningar som beskrivs i rapporten är typiska för den kinesiska ekonomin. Den tillgängliga bevisningen visar att de fakta och särdrag som utmärker det kinesiska systemet enligt beskrivningen i avsnitten 3.2.2.1.1–3.2.2.1.5 och i del A i rapporten gäller hela landet och i dess ekonomiska sektorer. Detsamma gäller beskrivningen av produktionsfaktorer i avsnitten 3.2.2.1.6–3.2.2.1.8 och i del B i rapporten.

(83)

Kommissionen erinrar om att det krävs en hel rad insatsvaror för att tillverka citronsyra, däribland majs, torkad sötpotatis, svavelsyra, saltsyra, kol osv. Enligt akten köpte de flesta exporterande tillverkare i urvalet alla sina insatsvaror i Kina, och de importerade insatsvarorna utgör en försumbar andel av råvarorna för de exporterande tillverkare som köper vissa av sina insatsvaror utomlands. När tillverkare av citronsyra köper eller kontrakterar dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma snedvridningar av systemet som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan ha lånat medel som omfattas av snedvridningarna i finanssektorn. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(84)

Till följd av detta är det inte bara de inhemska försäljningspriserna för citronsyra som inte kan användas i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (inklusive råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas, eftersom deras prisbildning påverkas av statens betydande inflytande enligt beskrivningen i delarna I och II i rapporten. Det statliga inflytande som beskrivs när det gäller fördelningen av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har tillverkats i Kina, även genom en kombination av flera produktionsfaktorer, har påverkats av betydande snedvridningar. Detsamma gäller insatsvarornas insatsvaror och så vidare. Varken den kinesiska regeringen eller de exporterande tillverkarna har åberopat någon bevisning eller framfört några argument för motsatsen i denna undersökning.

(85)

Sökanden lämnade, efter det slutliga utlämnandet av uppgifter, ett antal synpunkter angående tillämpningen av artikel 2.6a a i grundförordningen. För det första gjorde sökanden gällande att kommissionen grundade sina beslut på föråldrade referenser. Sökanden menade att skälen var följande: i) Rapporten var föråldrad och inte objektiv, med tanke på att det under de senaste åren har skett betydande förändringar i den globala ekonomin, varför det inte är möjligt att dra slutsatser på grundval av resultat som inte återspeglar den nuvarande situationen. ii) Kommissionen underlät att klargöra förhållandet mellan rapporten och sektorn för citronsyra, eftersom rapportens omfattning var mycket större, inklusive ett antal andra sektorer.

(86)

För det andra ansåg sökanden att kommissionens resonemang inte är tillräckligt för att kunna fastställa förekomst av betydande snedvridningar i Kina. Enligt sökanden kunde kommissionen inte visa att det faktiskt förekom statliga ingripanden och/eller snedvridande effekter på priset och tillverkningskostnaden för den produkt som översynen gäller. I detta sammanhang i) hänvisade sökanden till överprövningsorganets resonemang i tvisten US – Countervailing Measures (China), enligt vilket ”förekomsten av prissnedvridningar till följd av statligt inflytande måste fastställas och tillräckligt förklaras” och att ”fastställandet måste göras i varje enskilt fall, med hänsyn till särdragen hos den marknad som undersöks”; ii) ansåg sökanden att kommissionen gjorde en felaktig tolkning av (den 14:e) femårsplanen, vilken enligt sökanden endast ska tolkas som ett vägledande dokument som inte kompletteras av obligatoriska nationella instrument eller påföljder för producenter som inte uppfyller målen i femårsplanen; iii) gjorde sökanden gällande att kommissionen även missuppfattade kommunistpartiets ställning och befogenheter i den dagliga ledningen av ett företag, eftersom partiorganisationen inte spelar någon roll i beslutsprocesserna, även om medlemmarna i partiet och styrelseledamöterna kan överlappa varandra.

(87)

När det gäller sökandens första argument påpekade kommissionen redan från början att rapporten är ett omfattande dokument som bygger på omfattande objektiva bevis, inbegripet lagstiftning, förordningar och andra officiella policydokument som offentliggjorts av Kinas regering, tredjepartsrapporter från internationella organisationer, akademiska studier och artiklar från forskare samt andra tillförlitliga oberoende källor. Även om rapporten offentliggjordes 2017 noterade kommissionen, oberoende av eventuella påstådda förändringar i den globala ekonomin, att den kinesiska ekonomins grundläggande förutsättningar, såsom paradigmet för den socialistiska marknadsekonomin, planeringssystemet eller kommunistpartiets ledning av ekonomin inte har förändrats sedan rapporten offentliggjordes. Bevisningen i rapporten är därför i stort sett giltig och den kompletterades under alla omständigheter av ytterligare bevisning under den nu aktuella undersökningen, såsom anges i skälen 48, 50, 52–54 och 58–64, vilket också bekräftas av sökanden i punkt 13 i synpunkterna. Mot denna bakgrund är sökandens argument, att kommissionen drar slutsatser som grundar sig på bevisning som inte återspeglar den aktuella situationen, ogrundat. Kommissionen erinrade dessutom om att ett avgörande om förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen inte är beroende av att rapporten finns, än mindre vad gäller vilka sektorer den omfattar. Kommissionen har inte bara visat på omfattningen av betydande snedvridningar i den kinesiska ekonomin i allmänhet – se särskilt avsnitten 3.2.2.1.2 och 3.2.2.1.9 – utan även på deras direkta samband med sektorn för den produkt som översynen gäller – se särskilt avsnitten 3.2.2.1.3–3.2.2.1.8. Följaktligen kan sökandens argument inte tillmätas någon betydelse.

(88)

När det gäller sökandens andra argument höll kommissionen inte med. För det första är sökandens hänvisning till US – Countervailing Measures (China) felaktig, eftersom den tvisten inte berörde tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen – som är den relevanta rättsliga grunden för fastställandet av normalvärdet i den nuvarande undersökningen – utan tolkningen av WTO:s avtal om subventioner och utjämningsåtgärder. Dessutom erinrade kommissionen om att planeringssystemet i den kinesiska ekonomin går långt utöver den nationella 14:e femårsplanen. I stället är hela ekonomin föremål för ett komplext nät av femårsplaner som driver på offentliga myndigheters beslut på alla nivåer, vilket redan anges i skäl 42. Kommissionen anser också att femårsplanerna är bindande, vilket framgår av respektive avsnitt om genomförande i planerna. Till exempel innehåller den nationella 14:e femårsplanen ett avsnitt om att ”förbättra mekanismen för genomförande av planeringen”, där följande anges: ”[n]är det gäller bindande indikatorer, större byggnadsprojekt och uppgifter inom offentliga tjänster, miljöskydd, säkerhet och andra områden som anges i denna plan är det nödvändigt att klargöra de ansvarsområden som parterna och tidsplaneringskraven, att anslå offentliga resurser, vägleda och kontrollera sociala resurser och se till att de fullgörs som planerat. När det gäller de förväntade indikatorerna och uppgifterna på områdena industriell utveckling och strukturanpassning som anges i denna plan är det nödvändigt att främst förlita sig på marknadsaktörernas roll för att uppnå dem. Regeringar på alla nivåer måste skapa en gynnsam politisk miljö, en institutionell miljö och en rättslig miljö.” På samma sätt innehåller avsnitt 5 i den 14:e femårsplanen för främjande av modernisering av jordbruket och landsbygdsområdena 2021–2025 (se skäl 59) olika uppföljningsmekanismer som kopplar genomförandet av planen till myndigheternas stöd till annan politik. När det gäller kommunistpartiets roll upprepade kommissionen dessutom sin ståndpunkt som anges i skälen 49 och 50. Beträffande riktlinjerna för att intensifiera Förenade frontens arbete inom den privata sektorn för den nya eran påminde kommissionen särskilt om att det i avsnitt II.4 i riktlinjerna anges följande: ”[v]i måste utöka partiets övergripande kapacitet att leda arbetet enligt Förenade fronten inom den privata sektorn och intensifiera arbetet inom detta område på ett effektivt sätt” medan avsnitt III.6 har följande lydelse: ”[v]i måste ytterligare trappa upp partibyggandet i privata företag och göra det möjligt för particellerna att spela sin roll som fästning på ett effektivt sätt och göra det möjligt för partimedlemmarna att spela sin roll som förtrupper och pionjärer.” På samma sätt anser kommissionen att det är svårt att följa sökandens argument att ett företag, trots överlappningar mellan styrelseledamöter och partiorganisationerna, inte skulle stå under politisk vägledning och statlig kontroll, eftersom sökanden inte i övrigt försökte motbevisa kommissionens slutsatser, särskilt de som anges i skälen 50 och 52–54. Mot bakgrund av ovanstående avvisade kommissionen detta argument.

(89)

Analysen i avsnitten 3.2.2.1.2–3.2.2.1.9, som omfattar en undersökning av all tillgänglig bevisning om den kinesiska statens inflytande i landets ekonomi i allmänhet och i sektorn för citronsyra (inklusive den produkt som översynen gäller) i synnerhet, visar att priser och kostnader för den produkt som översynen gäller, inbegripet kostnader för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter, eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av de faktiska eller potentiella följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges i den artikeln. På grundval av detta, och i avsaknad av samarbete från den kinesiska regeringens sida, konstaterade kommissionen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall.

(90)

Kommissionen konstruerade således normalvärdet endast på grundval av tillverknings- och försäljningskostnader som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket diskuteras i det följande avsnittet.

(91)

Valet av representativt land baserades på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen:

(92)

Såsom förklaras i skäl 30 underrättade kommissionen, den 15 juni 2023, genom en notering alla berörda parter om vilka relevanta källor som den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet.

(93)

I noteringen hänvisade kommissionen till den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, där Colombia, Brasilien och Thailand identifierats som länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas enligt Världsbanken, dvs. de klassificeras alla av Världsbanken som övre medelinkomstländer på grundval av sin bruttonationalinkomst där det var känt att den produkt som översynen gäller tillverkas.

(94)

När det gäller Thailand drog kommissionen i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång slutsatsen att det inte skulle vara ett lämpligt representativt land. Detta berodde på att tillverkarna av den produkt som översynen gäller gick med förlust och/eller var dotterbolag till kinesiska företag, och att det fanns exportrestriktioner (krav på exportlicens) för vissa produktionsfaktorer. De företag som tillverkar den produkt som översynen gäller uppvisade dessutom inte skäliga försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst.

(95)

Under den nuvarande översynsperioden noterade kommissionen att även om två av de tre tillverkarna, enligt finansiella uppgifter från 2021, åter hade blivit lönsamma har deras verkliga ägande inte förändrats, dvs. de var fortfarande närstående kinesiska företag. Dessutom hade de identifierade exportrestriktionerna inte avskaffats.

(96)

När det gäller Brasilien drog kommissionen i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång också slutsatsen att det inte skulle vara ett lämpligt representativt land. Detta berodde på att den brasilianska importen av majs, som är den viktigaste produktionsfaktorn (den står för mer än 70 % av kostnaden för insatsvaror), var liten i förhållande till den inhemska produktionen och till priser som skilde sig avsevärt från de internationella priserna. Det enda företag som tillverkade citronsyra i Brasilien och för vilket finansiella uppgifter fanns tillgängliga var dessutom ett konglomerat som tillverkade ett bredare produktsortiment och uppvisade låg lönsamhet under åtminstone en del av den dåvarande skadeundersökningsperioden. När det gäller Thailand fanns det exportrestriktioner (krav på exportlicens) för vissa produktionsfaktorer.

(97)

I den nuvarande undersökningen noterade kommissionen att på grundval av uppgifter från Global Trade Atlas (GTA) för 2022 är den brasilianska importen av majs fortfarande mycket liten jämfört med den inhemska produktionen (72), och att priserna fortfarande skiljer sig avsevärt från de internationella priserna. När det gäller brasilianska tillverkare av citronsyra fanns det inga tillförlitliga finansiella uppgifter tillgängliga efter 2020. Slutligen hade de exportrestriktioner som identifierats för vissa produktionsfaktorer inte avskaffats.

(98)

För Colombias del, i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, var importen av majs däremot i representativa kvantiteter och till priser som låg i linje med internationella priser. Den colombianska tillverkaren av citronsyra, Sucroal SA, uppvisade en låg eller negativ lönsamhet åtminstone under en del av skadeundersökningsperioden för den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, men kommissionen identifierade sju andra företag som tillverkar produkter i en produktkategori som ligger nära citronsyra, dvs. ingredienser för dryckes-, rengörings-, livsmedels-, hälso- och läkemedelsindustrin, för vilka tillförlitliga finansiella uppgifter fanns tillgängliga och som visade en skälig vinstnivå. Dessutom identifierades inte några relevanta exportrestriktioner i Colombia. På grundval av ovanstående drog kommissionen, i samband med den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, slutsatsen att Colombia skulle vara det lämpliga representativa landet.

(99)

I den nuvarande undersökningen noterade kommissionen att på grundval av uppgifter från GTA för 2022 var importen av majs till Colombia i representativa kvantiteter och till priser i linje med internationella priser. När det gäller Sucroal SA blev dess lönsamhet positiv först 2020 och 2021 (de två senaste åren för vilka finansiella uppgifter fanns tillgängliga när noteringen offentliggjordes), och endast på marginella nivåer.

(100)

Mot bakgrund av ovanstående ansåg kommissionen att det inte hade skett några betydande förändringar av omständigheterna som skulle leda till en annan slutsats i detta fall, när det gäller valet av lämpligt representativt land. Kommissionen underrättade därför de berörda parterna om att den avsåg att använda Colombia som lämpligt representativt land och de sju colombianska företag som tillverkar produkter i en produktkategori som ligger nära citronsyra.

(101)

Berörda parter uppmanades att lämna synpunkter på lämpligheten av Colombia som representativt land och av tidigare nämnda företag som tillverkare i det representativa landet.

(102)

Inga synpunkter inkom beträffande valet av Colombia som lämpligt representativt land.

(103)

När det gäller de företag som skulle användas för att beräkna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst hävdade sökanden att deras produktdefinition var för bred och att kommissionen inte hade visat att deras försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst låg på samma nivå som för citronsyretillverkarna. Dessutom var försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna och/eller vinsten för vissa av dessa företag oskäligt höga, och dessa företag borde därför inte beaktas vid beräkningen av normalvärdet. Sökanden föreslog därför att uppgifter skulle användas från citronsyretillverkare med positiv lönsamhet.

(104)

Sedan noteringen offentliggjordes gjordes ingen offentlig finansiell information för 2022 tillgänglig för de brasilianska och thailändska citronsyretillverkarna. Finansiella uppgifter för 2022 blev dock allmänt tillgängliga för Sucroal SA, den colombianska tillverkaren av citronsyra. Enligt dessa uppgifter fortsatte Sucroal SA att uppvisa lönsamhet även under 2022, och på nivåer som inte längre var marginella. Kommissionen ansåg därför att uppgifter från Sucroal SA skulle vara den lämpligaste grunden för att fastställa skäliga nivåer för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinstmarginal. Påståendena om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst för de colombianska företag som tillverkar produkter i en närliggande kategori var därför ogiltiga och behandlades inte.

(105)

Eftersom kommissionen hade fastställt att Colombia var det enda tillgängliga lämpliga representativa landet i detta fall, på grundval av alla ovanstående faktorer, var det inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med sista meningen i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(106)

Ovanstående analys visade att Colombia uppfyllde kriterierna i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land.

(107)

I noteringen förtecknade kommissionen produktionsfaktorerna, exempelvis råvaror, energi och arbetskraft, som de exporterande tillverkarna använde vid tillverkningen av citronsyra. Förteckningen över dessa produktionsfaktorer reviderades något under kontrollbesöket på plats.

(108)

I noteringen uppgav kommissionen dessutom att den, för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, skulle använda GTA (73) för att fastställa icke snedvridna kostnader för de flesta av produktionsfaktorerna, särskilt för råvaror. Kommissionen angav dessutom att den skulle använda information från Internationella arbetsorganisationen (ILO) för att fastställa icke snedvridna kostnader för arbetskraft (74) och offentliga taxor från en stor elleverantör (75) för att fastställa icke snedvridna arbetskraftskostnader respektive elkostnader. För att fastställa icke snedvridna kostnader för ånga förklarade kommissionen dessutom att den skulle använda den metod som föreslagits av amerikanska energiministeriet (76) och som baserades på den kostnad för gas som krävs för att producera den, och genom att lägga till skäliga marginaler för andra driftskostnader, försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(109)

I noteringen angav kommissionen också att för koncentrerad svavelsyra var ytterligare analys nödvändig för att fastställa om colombianska importpriser eller alternativa lämpliga icke snedvridna internationella priser, kostnader eller referensvärden i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen borde användas.

(110)

I sina synpunkter på noteringen hävdade sökanden att när det gällde koncentrerad svavelsyra var importen till Colombia mycket liten, och att importpriserna till Colombia därför inte var representativa. Enligt sökanden var brasilianska importpriser för denna råvara lämpligare för beräkningen av normalvärdet.

(111)

Med tanke på de små kvantiteter som importerades till Colombia (cirka 200 ton till Colombia jämfört med 660 000 ton till Brasilien) höll kommissionen med om att importpriserna inte var representativa och godtog argumentet att brasilianska importpriser skulle vara lämpligare för beräkningen av normalvärdet, i linje med den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång.

(112)

Med beaktande av alla tillgängliga uppgifter, dvs. informationen i begäran och den efterföljande information som lämnats av sökanden och övriga berörda parter, liksom information som samlats in och verifierats under kontrollbesöken, har följande produktionsfaktorer och deras källor identifierats för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för citronsyra

(113)

För att fastställa det icke snedvridna priset på råvaror som levereras till en tillverkare i det representativa landet använde kommissionen som grund det vägda genomsnittliga importpriset till det representativa landet såsom det rapporterats i GTA till vilket import- och transportkostnader lades. Ett importpris i det representativa landet fastställdes som ett vägt genomsnitt av enhetspriserna för importen från alla tredjeländer förutom Kina, och från länder som inte är WTO-medlemmar och som anges i bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (77). Kommissionen beslutade att undanta import från Kina till det representativa landet, eftersom den drog slutsatsen att det på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina. Eftersom det inte finns någon bevisning som visar att samma snedvridningar inte påverkar de produkter som är avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exportpriserna. Efter att ha uteslutit importen från Kina till det representativa landet förblev importvolymen från övriga tredjeländer representativ.

(114)

Kommissionen angav att sökandens transportkostnader för leverans av råvaror utgjorde en procentandel av den faktiska kostnaden för dessa råvaror och tillämpade därefter samma procentsats på de icke snedvridna kostnaderna för samma råvaror för att erhålla de icke snedvridna transportkostnaderna. Kommissionen ansåg att förhållandet mellan sökandens råvaror och de angivna transportkostnaderna inom ramen för denna undersökning rimligen kunde användas för att uppskatta de icke snedvridna råvarukostnaderna när de levererades till företagets fabrik.

(115)

Kommissionen använde ILO-statistik för att fastställa lönerna i Colombia (78). Statistiken ger information om månadslönerna för anställda inom tillverkningsindustrin och den genomsnittliga arbetstiden per vecka i Colombia under undersökningsperioden (år 2022).

(116)

Två unionstillverkare hävdade också att arbetskraftskostnaderna i Colombia borde justeras för andra avgifter, såsom 12 % för arbetsgivaravgiften till pensionsfonden, 8,5 % för sjukförsäkringen, 1–2 % för den solidariska pensionsfonden och 4–9 % för löneskatter. De hävdade vidare att den genomsnittliga arbetskraftskostnaden för kategorin ”män” borde användas, eftersom nästan alla anställda inom biokemisk produktion är män. Dessa unionstillverkare hävdade dessutom att de arbetskraftskostnader som användes borde justeras för produktivitet, och tillhandahöll en jämförelse av produktiviteten mellan Frankrike och Colombia mätt i produktionsvärde per timme.

(117)

I beräkningen av arbetskraftskostnaden i Colombia lade kommissionen till en avgift på 12 % till pensionsfonden och yrkesriskskatten på 2,436 % för den tredje grupprisken baserat på den företagsverksamhet som Sucroal SA tillhör (79). Sjukförsäkringsavgiften på 8,5 % och löneskatterna på 4–9 % gäller endast löner som är högre än de totala tio minimilönerna per månad, men månadslönerna inom tillverkningssektorn överskrider inte denna tröskel. Den solidariska pensionsfonden betalas dessutom endast av arbetstagaren (80). När det gäller att endast använda de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för kategorin ”män” har unionstillverkarna inte lagt fram några bevis för könsfördelningen hos personalen inom den biokemiska tillverkningssektorn. Slutligen är en justering för produktivitet inte lämplig för att fastställa icke snedvridna arbetskraftskostnader, eftersom referensvärdet för arbetskraft beräknas per antal arbetstimmar för att tillverka ett kilo citronsyra och de anställdas produktivitet inte påverkar arbetskraftskostnaden. Därför tillbakavisades dessa påståenden.

(118)

När det gäller elektricitet använde kommissionen det lättillgängliga priset från Enel (81), Colombias största elleverantör. Denna källa tillhandahåller ett enhetligt genomsnittspris för elektricitet per månad under 2022.

(119)

I sina synpunkter på noteringen hävdade unionsindustrin att den tillämpliga eltaxan från Enel Colombia skulle vara ”Nivel 2”-taxan för industrikunder, motsvarande en spänning på 11,4–13,2 kV, snarare än den ”Nivel 4”-taxa som valts av kommissionen i noteringen, vilket motsvarar en spänning på 115 kV.

(120)

Vad gäller den tillämpliga eltaxan bekräftade kommissionen att sökanden försörjs med elektricitet med en spänning på 110 kV, varför Enel Colombias ”Nivel 4”-taxa är den lämpligaste taxan. Påståendet avvisades därför.

(121)

Priset på ånga för företag (industriella användare) i Colombia beräknades med hjälp av den metod som föreslagits av amerikanska energiministeriet (82), som baseras på den kostnad för gas som krävs för att producera den, och genom att lägga till skäliga marginaler för andra driftskostnader, försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(122)

När det gäller kostnaden för gas i Colombia använde kommissionen det gaspris som offentliggjorts av colombianska gasleverantörer såsom Grupo Vanti (83) och EPM (84) under översynsperioden.

(123)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet omfatta ”ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett värde för tillverkningsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i ovannämnda produktionsfaktorer.

(124)

De samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas tillverkningsomkostnader uttrycktes som en procentandel av de exporterande tillverkarnas faktiska tillverkningskostnader. Denna procentandel tillämpades på de icke snedvridna tillverkningskostnaderna.

(125)

För att fastställa ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst förlitade sig kommissionen på de finansiella uppgifterna från Sucroal SA 2022, som hämtades från Orbis-databasen (85).

(126)

På grundval av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp fritt fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(127)

Först fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Kommissionen tillämpade de icke snedvridna enhetskostnaderna på den faktiska förbrukningen av de olika produktionsfaktorerna som sökanden hade. De förbrukningskvoter som sökanden angett kontrollerades vid kontrollbesöket på plats i företagets lokaler. Kommissionen multiplicerade förbrukningskvoterna med de icke snedvridna enhetskostnader som noterats i det representativa landet Colombia.

(128)

När den icke snedvridna tillverkningskostnaden hade fastställts lade kommissionen till tillverkningsomkostnaderna, försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna samt vinsten, i enlighet med vad som beskrivs i skälen 123–125. Tillverkningsomkostnaderna fastställdes på grundval av uppgifter som lämnats av sökanden. Försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst fastställdes på grundval av Sucroal SA:s årsredovisning för år 2022. Kommissionen lade till följande punkter till de icke snedvridna tillverkningskostnaderna:

(129)

På denna grundval konstruerade kommissionen normalvärdet per produkttyp från fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(130)

Sökanden exporterade till unionen direkt till oberoende kunder. Exportpriset var därför det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den produkt som översynen gäller när den säljs på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(131)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik.

(132)

I syfte att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset gjordes justeringar för olikheter som påverkade prisjämförbarheten i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Justeringar för frakt i landet i fråga, hanterings-, lastnings- och därmed sammanhängande kostnader, sjöfrakt och sjöförsäkringar, förpackningskostnader, bankavgifter och kreditkostnader beviljades i samtliga fall där de befanns vara rimliga, korrekta och underbyggda av kontrollerad bevisning.

(133)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och ett vägt genomsnitt av priserna på alla exporttransaktioner till unionen.

(134)

På grundval av detta fastställdes den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 31,5 %.

(135)

Unionstillverkarna NV Citrique Belge SA och Jungbunzlauer Austria AG hävdade att covid-19-pandemins inverkan, de höga sjöfraktskostnaderna under översynsperioden och den knappa tillgången till produkten på marknaden gör priset på exportförsäljningen under 2022 (översynsperioden) otillförlitligt för att bedöma dumpning och skada, och även för att fastställa en antidumpningstull för företagets framtida försäljning, eftersom prissättningen inte var representativ och inte av bestående karaktär. Unionstillverkarna noterade att sökandens exportvolymer till unionen under 2022 var mycket låga, och hänvisade i detta avseende till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/306 av den 3 mars 2016 (86) (rördelar), där kommissionen konstaterade att den inte kunde förlita sig på den exporterande tillverkarens exportpriser i det fallet, bland annat på grund av att den exporterande tillverkaren endast sålde ”försumbara volymer av den berörda produkten” till unionen. De två unionstillverkarna hävdade också att priserna på sökandens export till tredjeländer under översynsperioden var betydligt lägre än priserna på exporten till unionen, vilket enligt deras uppfattning tydde på att de senare var konstlade och fastställda med tanke på undersökningen. Till stöd för sina påståenden lämnade de två unionstillverkarna rapporter från marknadsanalytiker om utvecklingen av kvantiteter och priser för exporten från kinesiska företag, inbegripet sökanden, till unionen.

(136)

Kommissionen erinrade om att dumpning är jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset fritt fabrik. De svåra marknadsförhållandena under 2022, såsom produktbrist, skulle inte bara påverka exportpriset, utan kommer sannolikt att ha en liknande effekt på de faktorer som används vid beräkningen av normalvärdet, såsom kostnaden för produktionsfaktorerna i ett representativt land. Medan sjöfrakten under översynsperioden låg på en relativt hög nivå återspeglade den situationen under översynsperioden och kunde därför inte ignoreras. Enligt artikel 11.4 i grundförordningen ska kommissionen fastställa en individuell dumpningsmarginal om en ny exportör visar att den i) inte har exporterat den berörda produkten till unionen under den ursprungliga undersökningsperioden, ii) inte är närstående en exporterande tillverkare som omfattas av åtgärder, och iii) faktiskt har exporterat till unionen efter den ursprungliga undersökningsperioden (eller genom avtal gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till unionen). Såsom konstateras i avsnitt 3.1 fann kommissionen att sökanden uppfyllde kraven i grundförordningen och att det därför var motiverat att fastställa en individuell marginal.

(137)

Kommissionen noterade också att omständigheterna i den nuvarande undersökningen inte är jämförbara med de uppgifter som fastställdes i undersökningen om rördelar som unionstillverkarna hänvisar till. Såsom anges i skäl 29 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/306 var exportvolymen till unionen endast en av flera faktorer som beaktades i bedömningen. Även om sökandens importkvantiteter var något små kan de inte anses vara ”försumbara” och befanns vara tillräckliga för en tillförlitlig dumpningsberäkning, i och med att de avsåg flera kunder och flera fakturor. Kommissionen noterar också att någon skadeanalys inte ingår i denna undersökning. På grundval av ovanstående avvisades alla argument från de två unionstillverkarna.

(138)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter höll inte unionstillverkarna NV Citrique Belge SA och Jungbunzlauer Austria AG med om kommissionens påstående i skäl 136 att de svåra marknadsförhållandena under 2022 inte bara skulle påverka exportpriset, utan sannolikt skulle få en liknande effekt på de faktorer som används vid beräkningen av normalvärdet, såsom kostnaden för produktionsfaktorerna i ett representativt land. Unionstillverkarna lade fram argument av rent allmän karaktär om de störande effekterna av Kinas nollpolitik mot covid-19 på den kinesiska marknaden, dock utan att lämna några ytterligare förklaringar eller uppgifter och utan någon konkret inverkan på eller något samband med den berörda produkten. Detta påstående avvisades därför.

(139)

De två unionstillverkarna hävdade också att de synpunkter som de lämnat före utlämnandet av uppgifter om de höga sjöfraktskostnaderna 2022 inte hade behandlats på ett korrekt sätt i det slutliga utlämnandet av uppgifter. De hävdade att deras argument inte var att bortse från kostnaderna för sjöfrakt utan snarare till stöd för påståendet att kalenderåret 2022 var exceptionellt och därför inte en lämplig undersökningsperiod för dumpningsbedömningen. Unionstillverkarna hävdade vidare att kommissionen inte var begränsad till den formella granskningen av de tre villkoren enligt artikel 11.4 i grundförordningen, utan att den hade möjlighet att avvika från den ”sedvanliga” undersökningsperioden från och med den dag då begäran om översyn inleddes. I detta avseende hänvisade de till domen från Europeiska unionens tribunal i mål T-164/94, Ferchimex (87), och hävdade att kommissionen inte skulle ha överträtt sitt utrymme för skönsmässig bedömning om den hade avvikit från valet av den normala undersökningsperioden, även om den valda perioden hade negativa ekonomiska effekter för sökanden. Eftersom pandemins ekonomiska konsekvenser var exceptionella omständigheter borde kommissionen ha använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning för att välja en annan undersökningsperiod än 2022.

(140)

Kommissionen har utrymme för skönsmässig bedömning när den väljer undersökningsperiod för en undersökning. I detta fall valde kommissionen undersökningsperiod i enlighet med artikel 6.1 i grundförordningen och allmän praxis, dvs. omedelbart innan undersökningen inleddes. Kommissionen ansåg dessutom att den valda perioden som baserades på ett helt kalenderår underlättade sökandens samarbete och därmed resultatens riktighet och tillräcklighet. Det faktum att sjöfrakten var högre än normalt under 2022 eller att andra faktorer kan ha påverkats av pandemin gjorde inte den valda undersökningsperioden olämplig. Sådana faktorer bedöms från fall till fall, om de är relevanta för undersökningen. Påståendet avvisades därför.

(141)

De två unionstillverkarna hävdade vidare att även i undersökningen om rördelar skedde exportförsäljningen till unionen till tre olika kunder och via fjorton försäljningsfakturor, och att kommissionen fortfarande ansåg att försäljningsvolymen var försumbar, medan den i den nuvarande undersökningen inte gjorde det.

(142)

Kommissionen noterade att i undersökningen om rördelar kunde den exporterande tillverkaren inte visa att antidumpningstullen verkligen hade betalats, vilket gjorde att det kunde ifrågasättas om varorna i fråga hade övergått till fri omsättning i unionens tullområde. Dessutom skedde denna försäljning till tre kunder för specifika projekt med egna specifikationer. Dessutom skedde försäljningen i form av ett ”paket” med andra rördelar och produkter som inte var den berörda produkten. Mot denna bakgrund ansågs det finnas en betydande risk för korsvis kompensation. Den nu aktuella undersökningen visade inte på några sådana problem när det gäller sökandens försäljning. Sökandens försäljningsvolym till unionen under 2022 var visserligen låg, men försäljningspriserna ansågs utgöra en tillförlitlig grund för beräkningen av dumpningsmarginalen. Påståendet avvisades därför.

(143)

De två unionstillverkarna hävdade också att kommissionen inte bemötte argumentet att sökandens exportpriser till unionen inte borde anses vara tillförlitliga, eftersom sökandens exportpriser till unionen var mellan 10 % och 30 % högre än sökandens exportpris till Indien. De hänvisade till domstolens dom i mål C-374/12, Valimar, och hävdade att liknande omständigheter föranledde domstolen att dra slutsatsen att den exporterande tillverkarens exportpriser inte borde beaktas (88).

(144)

Kommissionen ansåg detta påstående vara sakligt felaktigt. Undersökningen visade att exportpriserna till Indien inte var 10 % till 30 % lägre än priserna till unionen, utan betydligt lägre, dvs. i genomsnitt mindre än 5 % lägre. Det erinras dock om att kommissionen i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång drog slutsatsen att unionsmarknaden var attraktiv jämfört med andra tredjelandsmarknader, eftersom de fyra samarbetsvilliga företagens exportpriser till tredjeländer var 20–40 % lägre än exportpriserna till unionen. Enbart det faktum att exportpriserna till en annan tredjelandsmarknad är lägre än exportpriserna till unionsmarknaden är därför inte ett skäl för att anse sökandens exportpriser till unionen vara otillförlitliga. Påståendet avvisades därför.

(145)

De två unionstillverkarna hävdade också att sökandens exportpris till unionen inte var tillförlitligt på grund av det gällande minimiimportpriset. I detta avseende hänvisade de till solcellsmoduler av kristallint kisel (89) och linor och kablar av järn eller stål (90) där åtaganden hade ingåtts och tillverkarnas exportpriser till unionen var betydligt högre än deras exportpriser till andra tredjeländer, och kommissionen drog slutsatsen att exportpriserna till unionen påverkades avsevärt av åtagandet och därför var otillförlitliga.

(146)

För det första visade undersökningen att sökandens exportpris till tredjeländer inte var systematiskt högre än exportpriset till unionen. På vissa marknader var exportpriset högre än till unionen. När det gäller minimiimportpriset drog kommissionen i de fall som det hänvisas till slutsatsen att exportpriset till unionen påverkades avsevärt av åtagandet, eftersom exportpriset till unionen i genomsnitt låg på samma nivå som minimiimportpriset. I den aktuella undersökningen har det konstaterats att sökandens exportpris till unionen var högre än minimiimportpriset vid den tidpunkten. Det genomsnittliga exportpriset för alla andra exportörer, inklusive de som inte omfattades av åtagandet, låg också på en liknande nivå som sökandens exportpris. Kommissionen kunde därför inte dra slutsatsen att exportpriset påverkades av åtagandet och påståendet avvisades.

(147)

De två unionstillverkarna hävdade också att kommissionen inte bemötte påståendet om diskrepanserna mellan de uppgifter som sökanden lämnat i svaret på frågeformuläret och allmänt tillgänglig exportstatistik.

(148)

Såsom anges i skäl 19 verifierade kommissionen det svar på frågeformuläret som lämnats av sökanden på plats hos denne i Kina. Undersökningen visade inte på någon information som skulle göra uppgifterna som lämnats av sökanden otillförlitliga. Kommissionen måste därför använda den verifierade informationen. Å andra sidan kan kommissionen inte kontrollera riktigheten hos offentligt tillgängliga uppgifter, och därför är eventuella avvikelser mellan de kontrollerade uppgifter som sökanden lämnat inom ramen för undersökningen och offentligt tillgängliga uppgifter irrelevanta i detta fall. Påståendet avvisades därför.

(149)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter lämnade sökanden tillsammans med den kinesiska handelskammaren, inom de tidsfrister som anges i artikel 8.2 i grundförordningen, ett erbjudande om prisåtaganden.

(150)

Enligt artikel 8 i grundförordningen måste de prisåtaganden som erbjudits vara tillräckliga för att undanröja dumpningens skadevållande verkan och godtagandet av åtagandet får inte anses vara opraktiskt eller av andra skäl, inbegripet allmänna politiska skäl. Kommissionen bedömde erbjudandet mot bakgrund av dessa kriterier och ansåg att det erbjudna åtagandet inte kunde godtas av följande skäl:

(151)

För det första hävdade sökanden att dess åtagande baserades på det indexerade minimiimportpris som gällde för andra exporterande tillverkare. Den uppfyllde således kravet i artikel 8.1 i grundförordningen.

(152)

Uppgifterna om minimiimportpriset i de tidigare godtagna åtagandena är dock konfidentiella uppgifter som endast är tillgängliga för de parter som undertecknar åtagandena och/eller deras juridiska ombud. Sökanden var varken part i dessa åtaganden eller berörd part i de tidigare förfarandena. Endast den kinesiska handelskammaren var part i de ursprungliga åtagandeavtalen som avtalspart med respektive exporterande tillverkare med tanke på dess roll och engagemang i övervakningen av dem.

(153)

Kommissionen noterade dock följande. För det första ansåg kommissionen, med beaktande av företagsstrukturen, samarbetsviljan och kvaliteten på de uppgifter som lämnades under undersökningen, att det åtagande som sökanden erbjudit skulle vara praktiskt att övervaka.

(154)

För det andra undersökte kommissionen huruvida åtagandet inte skulle vara godtagbart av ”andra skäl” i enlighet med artikel 8.3 i grundförordningen. I detta avseende noterade kommissionen att den metod för minimiimportpriset och dess indexeringsmekanism som sökanden erbjöd var oförenlig med dess specifika situation till följd av denna undersökning (dvs. att den borde ha baserats på dess normalvärde eftersom Seven Stars tullnivå baseras på dess dumpningsmarginal och inte på det icke-skadevållande priset). Detta minimiimportpris skulle dessutom leda till en omotiverad och betydande rabatt för den citronsyra som sökanden exporterar.

(155)

Mot bakgrund av ovanstående konstaterade kommissionen att åtagandeerbjudandet inte kunde godtas.

(156)

Kommissionen skickade skrivelser till Seven Star och den kinesiska handelskammaren och redogjorde i detalj för skälen till att erbjudandet om åtagande avvisades. Inga synpunkter inkom.

(157)

Dumpningsmarginalen för sökanden, som fastställdes för översynsperioden, var 31,5 %. Kommissionen har inte gjort någon ny beräkning av den icke-skadevållande prisnivån under översynsperioden inom ramen för den nuvarande undersökningen, eftersom detta inte ingår i en översyn i enlighet med artikel 11.4 i grundförordningen. Av det skälet är den icke-skadevållande prisnivå tillämplig som fastställdes under den ursprungliga undersökningen på nivån för skadan för alla övriga företag på 42,7 %. Med tillämpning av regeln om lägre tull i artikel 9.4 i grundförordningen bör antidumpningstullen för Seven Star följaktligen fastställas till en nivå som motsvarar den fastställda dumpningsmarginalen, dvs. 31,5 %. Genomförandeförordning (EU) 2021/607 bör därför ändras i enlighet med detta.

(158)

Mot bakgrund av dessa undersökningsresultat bör den registrering av import som infördes genom förordning (EU) 2023/185 upphöra med retroaktivt uttag av antidumpningstullar från och med den 30 januari 2023.

(159)

Denna översyn påverkar inte det datum då de åtgärder som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2021/607 upphör att gälla i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(160)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.