(1)

Den 22 oktober 2020 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av aluminiumfolie för vidare förädling med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 7 september 2020 (3) av sex europeiska tillverkare (nedan kallade klagandena eller klaganden) som företrädare för över 50 % av unionens sammanlagda tillverkning av aluminiumfolie för vidare förädling (nedan kallad den berörda produkten). Klagomålet innehöll bevisning för dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Enligt artikel 14.5a i grundförordningen ska kommissionen registrera import som är föremål för en antidumpningsundersökning under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand såvida den inte har tillräcklig bevisning för att vissa krav inte är uppfyllda. Ett av dessa krav, som anges i artikel 10.4 d i grundförordningen, är att det sker ytterligare en betydande ökning av den import som vållade skada under undersökningsperioden. Som framgår av tabell 1 minskade importen av aluminiumfolie för vidare förädling med ursprung i Kina med 22 % under de fem månaderna efter inledandet jämfört med undersökningsperioden (den 1 juli 2019 till och med den 30 juni 2020). Eftersom det inte fanns något i ärendehandlingarna som tydde på säsongsmässiga variationer i importen av aluminiumfolie för vidare förädling i den mening som avses i skäl 45, ansåg kommissionen inte att det var nödvändigt att jämföra importnivåerna under perioden från november 2019 till mars 2020 med importnivåerna under samma månader i undersökningsperioden. De uppgifter som användes baserades på de Taric-nummer som skapats för den berörda produkten vid inledandet av undersökningen. Uppgifterna jämfördes med den genomsnittliga importen per månad från Kina under undersökningsperioden.

Tabell 1

Import från Kina under undersökningsperioden och efter inledandet (ton)

(4)

Följaktligen registrerade kommissionen inte denna import av den berörda produkten enligt artikel 14.5a i grundförordningen, eftersom villkoret i artikel 10.4 d i grundförordningen, dvs. en ytterligare betydande ökning av importen, inte var uppfyllt.

(5)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen klagandena, kända unionstillverkare, kända exporterande tillverkare och myndigheter i Kina, kända importörer och användare samt intresseorganisationer som såvitt känt berördes av inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(6)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(7)

Flera parter begärde att få bli hörda av kommissionens avdelningar. Parter som lämnade in en begäran inom den utsatta tidsfristen gavs möjlighet att höras.

(8)

En användare, Manreal, samt ett konsortium av fem importörer (Cartonal Italia, Cutting Packaging, Now Plastics, QualityFoil och Transparent Paper) hävdade att uppgifterna i klagomålet ofta var motsägelsefulla och byggde på ogrundade och otillförlitliga antaganden. En av de exporterande tillverkarna, Xiamen, förde fram liknande argument.

(9)

För det första hävdade de berörda parterna att klagomålet inte är konsekvent med avseende på det sätt på vilket uppgifterna rörande EU-industrin och den andel av den sammanlagda tillverkningen av aluminiumfolie för vidare förädling som klagandena står för hade sammanställts. Klagandena hade angivit sin andel av unionsindustrin med olika värden: 69,93 %, 61,20 % och 70 % av unionens sammanlagda tillverkning.

(10)

Kommissionen ansåg att de förklaringar som gavs för dessa olika värden i klagomålet var tillräckligt tydliga. Som anges på sidan 6 i klagomålet utgör 69,93 % procentandelen av unionens sammanlagda tillverkning för samtliga klagande. Denna andel skulle gå ned till 61,20 % om kommissionen hade ansett att ett av de klagande företagen måste uteslutas från beräkningen eftersom detta företag importerar begränsade mängder aluminiumfolie för vidare förädling från folkrepubliken Kina. På sidan 36 anger klagandena att skadeanalysen ska göras på en grupp företag som tillsammans står för minst 70 % av unionens sammanlagda tillverkning. I denna grupp ingår dock Novelis, som inte är en av klagandena. Denna andel på 70 % avser alla klagandenas andel av EU-tillverkningen, nämligen 69,93 %, plus Novelis andel, och är ett avrundat värde. Eftersom 70 % används för beskrivning och inte för beräkning har avrundningen inte heller någon inverkan på analysen. Under alla omständigheter uppfyller alla dessa procentsatser det tröskelvärde som anges i artikel 5.4 i grundförordningen.

(11)

För det andra anser de berörda parterna att det är inkonsekvent att klagandena i sin skadeanalys inkluderar uppgifterna för Novelis, som upphörde med sin tillverkning av den berörda produkten 2019. Den inverkan som upphörandet av Novelis tillverkning hade på den totala unionstillverkningen av aluminiumfolie för vidare förädling under 2019 och undersökningsperioden (se skäl 38) samt på den andel av den totala unionstillverkningen som är avsedd för företagsintern användning skulle vara otillförlitlig.

(12)

Kommissionen ansåg att de förklaringar som angavs i klagomålet angående inverkan av uppgifterna rörande Novelis var tillförlitliga. Genom hela skadeanalysen angav klaganden särskilda uppgifter eller detaljer med avseende på Novelis som gjorde det möjligt att påvisa dessa uppgifters inverkan. Dessutom är Novelis upphörande med sin tillverkning av den berörda produkten en del av unionsindustrins utveckling under skadeundersökningsperioden. Eftersom medtagandet av uppgifterna rörande Novelis var tydligt angivet kunde kommissionen bedöma det inflytande på företagsintern användning som var relevant för skadan. Bevisen, däribland uppgifterna rörande Novelis, ansågs vara tillräckliga och tillförlitliga för att motivera inledandet av en undersökning.

(13)

För det tredje kritiserade de berörda parterna klagandenas strategi att bygga sina beräkningar av den totala unionstillverkningen på uppgifter från EAFA, Europeiska aluminiumfolieförbundet (European Aluminium Foil Association). Dessa uppgifter hade anpassats till klagandenas tillverkningsvolym och justerats med ytterligare 5 procent för att ta hänsyn till att två klagande företag inte tillverkade hushållsfolie. Denna strategi påstods till sin natur vara osäker och grundad på antaganden. Xiamen påstod att minskningen av tillverkningen följde förbrukningstrenden och till och med var lite bättre än minskningen av förbrukningen. Dessutom påstods olika unionstillverkares utträden från marknaden för aluminiumfolie för vidare förädling vara felaktigt beskrivna som en följd av skadan, eftersom pressmeddelanden som berömde denna åtgärd tydde på att dessa var frivilliga affärsbeslut.

(14)

Kommissionen ansåg att beräkningsmetoden på grundval av data från EAFA utgjorde tillräckliga bevis för att motivera inledandet av undersökningen. Xiamens påstående att minskningen av tillverkningen helt enkelt följde minskningen av förbrukningen är inte förenligt med det faktum att unionstillverkarna under denna period förlorade marknadsandelar. Pressmeddelanden med positiv underton från unionstillverkare som har beslutat sig för att lämna marknaden är dessutom inte avgörande bevis för de verkliga underliggande skälen till att de berörda tillverkarna har lämnat marknaden.

(15)

För det fjärde påstod de berörda parterna att klagandenas metod för uppskattning av den totala försäljningsvolymen (dvs. ”förbrukningen av den berörda produkten i EU minus den totala importen av den berörda produkten”) var snedvriden eftersom ingen särskiljning gjordes av företagsintern försäljning. De hävdade att endast den tillverkning som avsågs för EU:s fria marknad skulle vara relevant för analysen. Xiamen framhöll påståendet att minst en unionstillverkare nästan uteslutande tillverkade hushållsfolie av aluminium, vilket skulle ha lett till en ytterligare snedvridning av den uppskattade totala försäljningsvolymen.

(16)

Kommissionen ansåg att klagandenas metod var tillräckligt exakt för klagomålets syfte. Som framgår av analysen av försäljningen under skadeundersökningsperioden enligt skäl 271 är den företagsinterna försäljningen inte tillräckligt betydande för att ifrågasätta den övergripande skadeanalysen.

(17)

För det femte påstod de berörda parterna att uppgifterna var snedvridna på grund av det mått som använts. I klagomålet anges uppgifterna i ton, men de borde ha kompletterats med genomsnittliga uppgifter i mikrometer, eftersom marknadstrenden med att minska tjockleken skulle leda till en högre produktion i m2 per ton.

(18)

Kommissionen ansåg att trenden att använda aluminiumfolie för vidare förädling av tunnare tjocklekar inte gör att de uppgifter som tillhandahållits i ton skulle vara otillförlitliga, eftersom de även kompletterats med uppgifter om marknadsandelar. Trenden att byta till tunnare folie påverkar också alla tillverkare i lika hög grad.

(19)

För det sjätte bestred de berörda parterna tillförlitligheten och riktigheten hos indikatorerna i klagomålet genom att hänvisa till flera enskilda fall där det förekom skillnader mellan beloppen i de tabeller som ingick i klagomålet, jämfört med de tabeller som ingick i de öppna versionerna av bilaga 1A.2 till klagomålet, vilket skulle ha påverkat indikatorerna.

(20)

Kommissionen noterade att de påstådda avvikelserna mellan värdena beror på det faktum att bilaga 1A.2 innehåller en sammanfattning av de sammanlagda siffrorna för de klagande företagen, medan den sekretessbelagda versionen innehåller detaljerade siffror per företag. Dessutom ingår siffror för Novelis i tabellerna i klagomålet, vilket emellertid anges tydligt i handlingarna. Avvikelserna mellan siffrorna i huvuddokumentet och i bilagorna leder därför inte till några oförenligheter. I samband med sin bedömning förlitade kommissionen sig dessutom på de mer detaljerade företagsspecifika bilagorna i den sekretessbelagda versionen. De olika sätten att förevisa siffrorna påverkade därför inte kommissionens möjlighet att bedöma skadeindikatorerna.

(21)

För det sjunde hävdade de berörda parterna att klagomålet inte innehöll några avgörande bevis på förekomsten av väsentlig skada på grund av import med ursprung i Kina och hänvisade till felaktigheter i påståendena om makro- och mikroindikatorer. Enligt parterna uppvisade flera av indikatorerna inte någon minskning eller endast en obetydlig minskning.

(22)

Kommissionen erinrade om kravet i artikel 5.2 i grundförordningen att klagomålet ska innehålla uppgifter som rimligen är tillgängliga för den klagande vad gäller ändringar i volymen av den påstått dumpade importen, verkningarna av denna import på priset för den likadana produkten på unionsmarknaden och följderna av denna import för unionsindustrin, enligt vad som framgår av relevanta (men inte nödvändigtvis alla) faktorer och förhållanden som är av betydelse för unionsindustrins tillstånd, t.ex. de som räknas upp i artikel 3.3 och 3.5 i grundförordningen. I det aktuella ärendet innehöll den specifika skadeanalysen i klagomålet bevisning som pekar på ett betydande intrång på EU:s marknader av import från Kina som säljs till priser som markant underskrider unionsindustrins priser. Kommissionen ansåg därför att klagomålet innehöll tillräcklig bevisning för att detta hade lett till väsentlig skada för unionsindustrin. Följaktligen tillbakavisades dessa påståenden.

(23)

En användare, Alupol Packaging, hävdade att inköpt aluminiumfolie för vidare förädling, till skillnad från klagandenas produktdefinition, som inbegrep ”valsad men inte vidare bearbetad”, regelbundet genomgår vidare bearbetning av tillverkaren, däribland delning, klippning till den vidd som krävs, lindning på givna kärnor och diametrar samt glödgning (normalisering).

(24)

Kommissionen ansåg att de ytterligare produktionssteg som angivits av Alupol Packaging var en väsentlig del av tillverkningsprocessen och inte kan betecknas som ”valsad men inte vidare bearbetad”. Dessutom är bredden en del av uppbyggnaden av produktens kontrollnummer (PCN). Därför tillbakavisades detta påstående.

(25)

Synpunkterna på inledandet av undersökningen innehöll kommentarer från berörda parter rörande begäran om undantag för aluminiumfolie för vidare förädling med en tjocklek på under 6 mikrometer och för aluminiumfolie för vidare förädling som används för elbilbatterier. I det inledande skedet fanns det inget som tydde på att dessa segment behövde analyseras separat. Kommissionen beslutade dock att samla in ytterligare uppgifter avseende dessa begäranden. Dessa synpunkter, såväl som synpunkterna avseende införandet av en lägre gräns för tjocklekar i den allmänna produktdefinitionen, tas upp separat i avsnitt 2.3 om begäranden om undantag. Synpunkter rörande en förväntad försörjningsbrist i händelse av införande av tullar, däribland försörjningsbrist som följer av företagsintern förbrukning, samt påståenden om otillräckliga investeringar av unionsindustrin tas upp i avsnitt 6 om unionens intresse.

(26)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas för de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(27)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Kommissionen gjorde sitt urval baserat på volymen av tillverkning och försäljning av den likadana produkten i unionen under undersökningsperioden. Tre unionstillverkare ingick i urvalet. Unionstillverkarna i urvalet svarade för över 50 % av den uppskattade sammanlagda produktionen och 40 % av den uppskattade totala försäljningsvolymen av den likadana produkten i unionen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom angående det preliminära urvalet.

(28)

Mot bakgrund av ovanstående ansågs urvalet vara representativt för unionsindustrin.

(29)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(30)

Två icke-närstående importörer lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. Med tanke på det begränsade antalet svar var det inte nödvändigt med ett stickprovsförfarande avseende icke-närstående importörer.

(31)

För att avgöra om ett stickprov var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla kända exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande tillverkare som skulle kunna vara intresserade av att delta i undersökningen.

(32)

Nio exporterande tillverkare i det berörda landet lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av tre företag på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Dessa företag stod för över 90 % av den uppskattade totala importen av den berörda produkten till unionen. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen gavs alla de kända berörda exporterande tillverkarna och myndigheterna i det berörda landet möjlighet att lämna synpunkter på urvalet för stickprovsundersökningen. Inga synpunkter inkom.

(33)

Sex exporterande tillverkare i Kina som begärt enskild undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen uppmanades att besvara ett frågeformulär. Ingen exporterande tillverkare lämnade emellertid in ett ifyllt frågeformulär inom tidsfristen. Av denna anledning kunde ingen begäran om enskild undersökning granskas.

(34)

Kommissionen sände ett frågeformulär om förekomsten av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen till Kinas regering. Kommissionen sände även ett frågeformulär om råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a och 7.2b i grundförordningen till den kinesiska regeringen.

(35)

Kommissionen skickade ut frågeformulär till alla unionstillverkare i urvalet, utvalda importörer, användare samt exporterande tillverkare i urvalet. Samma frågeformulär gjordes även tillgängligt via internet (4) på dagen för inledandet.

(36)

Kommissionen mottog svar på frågeformuläret från tre av de unionstillverkare som ingick i urvalet, sex unionstillverkare som inte ingick i urvalet (makrofrågeformulär), en icke-närstående importör, nio användare och tre exporterande tillverkare.

(37)

Med tanke på covid-19-utbrottet och de isoleringsåtgärder som infördes av olika medlemsstater och tredjeländer kunde kommissionen i det preliminära skedet inte göra några kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen. I stället dubbelkontrollerade kommissionen alla uppgifter som ansågs vara nödvändiga för dess preliminära beslut på distans i linje med tillkännagivandet om covid-19-utbrottets konsekvenser för antidumpnings- och antisubventionsundersökningar (5). Kommissionen genomförde dubbelkontroller på distans hos följande företag/parter:

(38)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från den 1 juli 2019 till den 30 juni 2020 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattar perioden från och med den 1 januari 2017 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(39)

Detta ärende inleddes under övergångsperioden efter Förenade kungarikets utträde ur EU. Under denna övergångsperiod omfattades Förenade kungariket fortfarande av unionsrätten. Övergångsperioden löpte ut den 31 december 2020. Från och med den 1 januari 2021 betraktas därför företag och intresseorganisationer med säte i Förenade kungariket inte längre som berörda parter i detta förfarande. Sammanfattningsvis omfattas Förenade kungariket inte längre av unionsrätten, och därför bygger undersökningsresultaten om dumpning och skada på marknadsuppgifter för EU-27.

(40)

Den produkt som är föremål för denna undersökning är aluminiumfolie för vidare förädling med en tjocklek på mindre än 0,021 mm, utan förstärkning, valsad men inte vidare bearbetad, i rullar av vikt som överstiger 10 kg med ursprung i Folkrepubliken Kina som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7607 11 19 (Taric-nummer 7607111960 och 7607111991) (nedan kallad den berörda produkten). Dessa KN-nummer och Taric-nummer nämns endast upplysningsvis.

Följande produkter ingår inte:

(41)

Aluminiumfolie för vidare förädling tillhandahålls på stora rullar och bearbetas sedan i en förädlare (lamineras, beläggs, lackeras, strängpressas (trycks) formateras). Efter förädlingen används aluminiumfolie för vidare förädling inom en lång rad olika användningsområden, däribland till förpackningar för livsmedel, läkemedel, kosmetika och tobak, samt i byggnadsmaterial.

(42)

Aluminiumfolie för vidare förädling tillverkas genom att upphettade göt valsas (varmvalsning) ned till bredband med en tjocklek på mellan 2 och 4 mm. Bredbanden kallvalsas därefter till den folietjocklek som önskas. En andra möjlig valsningsmetod för folie (kontinuerlig gjutning) kringgår götstadiet och omvandlar smält metall direkt till ett tjockt band som omedelbart valsas till det bredband från vilket folien därefter valsas.

(43)

Av undersökningen framgick att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden:

(44)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(45)

Flera parter ingav begäranden om undantag från produktdefinitionen avseende följande produkter: aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer och aluminiumfolie för vidare förädling för elektriska bilbatterier.

(46)

Flera användare, Walki, Gascogne och Alupol, påstod att unionstillverkarna inte erbjuder aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer. Enligt påståendet bevisas detta av det faktum att unionstillverkarna inte marknadsför dessa produkter på sina webbplatser eller i sina broschyrer, och genom att de vägrar ta emot beställningar på dessa produkter. Unionstillverkarna är inte heller intresserade av att erbjuda aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer, eftersom deras produktionskapacitet är uppfylld med beställningar av andra produkter, även med beaktande av den förväntade efterfrågan på folie för bilbatterier. Unionstillverkarna är inte i stånd att tillhandahålla den efterfrågade ”handelskvaliteten”, i synnerhet rörande porositet/permeabilitet, som mäts i maximalt antal porer per kvadratmeter. Användningen av tunnare aluminiumfolie för vidare förädling är mer miljövänlig och borde även av detta skäl undantas från undersökningen.

(47)

Dessutom hävdade användarna Tetrapak och Huhtamäki att unionsindustrin har leveransrestriktioner på tunnare aluminiumfolie för vidare förädling.

(48)

Kommissionen har begärt att alla de nio användarna ska samarbeta med undersökningen genom att ange sin nuvarande efterfrågan på och källor till aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer. Endast en användare bekräftade att företaget under undersökningsperioden hade köpt in en mängd aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer som översteg kvalitetströskeln för kommersiell tillverkning, från en enda kinesisk tillverkare. Dock utgör aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer även för denna användare endast en mycket liten del av förbrukningen av aluminiumfolie för vidare förädling. Andra användare angav endast önskemål från sina respektive kunder om produkter som innehåller aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer, vilket efter undersökningsperioden har gett upphov till provbeställningar både till unionens industri för aluminiumfolie för vidare förädling och till kinesiska tillverkare.

(49)

Svaren tydde på att efterfrågan på aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer har uppstått först nyligen och att trenden är att denna efterfrågan ökar. Som nämnts i skäl 50 har det funnits viss begränsad efterfrågan på denna folie under de senaste tio åren, men inget tydligt mönster. Detta ligger i linje med förklaringar från unionstillverkarna att det även tidigare förekom en gradvis övergång till aluminiumfolie för vidare förädling med tunnare tjocklekar, från att 7–8 mikrometer brukade vara den nedre gränsen till att 6 och 6,35 mikrometer är den nuvarande standarden för många användningsområden.

(50)

En utfrågning av unionstillverkarna har visat att ingen av dem för närvarande aktivt marknadsför aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer, med undantag för i direkta förhandlingar, men kommissionen har samlat in gott om bevis på att unionstillverkarna har kapacitet att tillverka aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer. Detta inbegriper provvalsningstillverkning efter undersökningsperioden, som enligt provningsdokumentation uppfyller köparnas tekniska krav. Dessutom kunde kommissionen bekräfta att flera olika unionstillverkare har sålt aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer i kommersiell tillverkningsmängd, om än i begränsad skala, under en period på tio år före undersökningsperioden. Kommissionen kunde även konstatera att investeringar gjorts i kvalitetskontroll. Kommissionen drog därför slutsatsen att unionsindustrin kan tillhandahålla den kvalitet som är lämplig för marknadsefterfrågan.

(51)

För det andra, eftersom kapaciteten att tillverka aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer är begränsad i det sista stadiet, dvs. valsningen. Kommissionen har därför analyserat olika unionstillverkares kapacitet i detta sista stadium, även med hänsyn till efterfrågan på andra produkter i de olika tillverkningsstadierna. Alla unionstillverkare i urvalet har tillräckligt med outnyttjad kapacitet för att kunna tillhandahålla aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer, även om efterfrågan på folie för bilbatterier ökar i framtiden. Kommissionen kunde därför inte bekräfta risken för försörjningsbrist vid en framtida ökning av efterfrågan på aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer.

(52)

För det tredje, rörande argumentet att användningen av tunnare aluminiumfolie för vidare förädling är mer miljövänlig, påminde kommissionen om att den avsedda effekten av handelspolitiska skyddsåtgärder i form av tullar inte är att förhindra import av en viss produkt, utan att se till att handel med denna import bedrivs till icke-skadevållande priser. Kommissionen påminde även om unionstillverkarnas kapacitet att tillverka aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer på det sätt som beskrivs i skäl 50 ovan.

(53)

Avslutningsvis, vad gäller Tetrapaks och Huhtamäkis argument rörande leveransrestriktioner, visade undersökningen att unionsindustrins tillverkningskapacitet när det gäller aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer är betydligt högre än efterfrågan.

(54)

Mot bakgrund av ovanstående överväganden avslog kommissionen preliminärt begäran om att aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer skulle undantas från produktdefinitionen för den undersökta produkten.

(55)

En berörd part, Xiamen, begärde att aluminiumfolie för bilbatterier skulle undantas av följande skäl:

(56)

Som svar noterade kommissionen för det första att alla de legeringar som nämnts av den berörda parten har samma egenskaper, dvs. alla innehåller över 98 procent aluminium, och att klagomålet inte begränsas till en särskild legering. Det är inte ovanligt att olika legeringar används för olika produktvariationer, och detta kan inte tjäna som ett uteslutningskriterium.

(57)

För det andra är en blank/matt yta resultatet av att man valsar två lager av aluminiumfolie för vidare förädling tillsammans i den sista valsmaskinen, där de sidor på aluminiumfolien för vidare förädling som ligger mot varandra blir matta. Denna tillverkningsmetod omfattades av klagomålet, där det uttryckligen anges att båda ytorna på aluminiumfolie för vidare förädling kan vara blanka om kunden så önskar (6). Den avsedda användningen av aluminiumfolie för vidare förädling för bilbatterier kan därför inte motivera något undantag från produktdefinitionen eftersom produktens fysiska egenskaper är desamma. Detsamma gäller för den högre kostnaden på grund av valsning av ett enda lager.

(58)

För det tredje befinner sig tillverkningen av bilbatterier i unionen fortfarande i sin inledningsfas. Kommissionen samlade in bevis som visade att unionstillverkarna förbereder sig för att möta efterfrågan i detta framväxande marknadssegment. Argumentet motbevisas dessutom av Walkis påstående, när det gäller undantaget för aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer, att unionsindustrin kanske är så inriktad på folie för bilbatterier att de potentiellt inte skulle vara intresserade av att avsätta tillräckligt med tillverkningskapacitet för aluminiumfolie för vidare förädling med tjocklek under 6 mikrometer.

(59)

För det fjärde avspeglar det faktum att det för närvarande inte finns någon betydande export från Kina att tillverkningen av elektriska bilbatterier i EU fortfarande är i sin linda. Detta är därför inte ett giltigt argument för ett undantag.

(60)

Analysen har visat att aluminiumfolie för vidare förädling för elektriska bilbatterier tekniskt sett är aluminiumfolie för vidare förädling som ingår i undersökningens definierade tillämpningsområde.

(61)

Mot bakgrund av ovanstående överväganden avslog kommissionen preliminärt begäran om att aluminiumfolie för vidare förädling för elbilbatterier skulle undantas från den undersökta produktens produktdefinition.

(62)

Den bevisning som fanns tillgänglig när undersökningsperioden inleddes tydde på att betydande snedvridningar förekom i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen ansåg därför att det var lämpligt att inleda undersökningen med beaktande av artikel 2.6a i grundförordningen.

(63)

För att samla in de nödvändiga uppgifterna för en möjlig tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen alla exporterande tillverkare i det berörda landet att lämna uppgifter om de insatsvaror som används för att tillverka aluminiumfolie för vidare förädling. Sju exporterande tillverkare lämnade de relevanta uppgifterna.

(64)

Kommissionen uppmanade även alla berörda parter att senast 37 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter på, uppgifter om och bevisning för lämpligheten av att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(65)

I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande informerade kommissionen de berörda parterna, på grundval av de uppgifter som var tillgängliga i det skedet, om att Brasilien och Turkiet kunde vara möjliga lämpliga representativa länder enligt artikel 2.6a a i grundförordningen. Kommissionen uppgav även att den skulle undersöka andra eventuellt lämpliga representativa länder i enlighet med de kriterier som anges i punkt 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(66)

Den 25 november 2020 utfärdade kommissionen en första not angående källorna till fastställandet av normalvärdet (nedan kallad den första noten), genom vilken kommissionen informerade de berörda parterna om de relevanta källor som den avsåg att använda för att fastställa normalvärdet. I den noteringen tillhandahöll kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, t.ex. råvaror, arbetskraft och energi, som användes vid tillverkningen av aluminiumfolie för vidare förädling. Dessutom identifierade kommissionen Brasilien, Ryssland och Turkiet som möjliga lämpliga representativa länder. Kommissionen gav alla berörda parter möjlighet att lämna synpunkter. Kommissionen mottog yttranden från alla exporterande tillverkare i urvalet.

(67)

Den 17 mars 2021, efter att ha analyserat de mottagna synpunkterna, utfärdade kommissionen en andra not angående källorna till fastställandet av normalvärdet (nedan kallad den andra noten) (den första noten och den andra noten kallas tillsammans noterna). I den andra noten uppdaterade kommissionen förteckningen över produktionsfaktorer och informerade de berörda parterna om sin avsikt att använda Turkiet som representativt land enligt artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen. Kommissionen informerade även de berörda parterna om att den skulle fastställa försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader och vinster på grundval av offentligt tillgängliga årsredovisningar från tillverkare av aluminiumprofiler i Turkiet. Kommissionen uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter. Yttranden mottogs från alla exporterande tillverkare i urvalet.

(68)

Efter att ha analyserat de synpunkter och uppgifter som inkommit efter den andra noten drog kommissionen den preliminära slutsatsen att Turkiet var ett lämpligt val av representativt land där icke snedvridna priser och kostnader kunde hämtas för att fastställa normalvärdet. De underliggande skälen till detta val beskrivs mer ingående i avsnitt 3.4.

(69)

Vid inledandet av undersökningen på grundval av artikel 2.6a a i grundförordningen skickade kommissionen två frågeformulär angående förekomsten av snedvridningar till den kinesiska regeringen. Den lämnade dock inga synpunkter. Den 8 december 2020 underrättade kommissionen genom en verbalnot den kinesiska regeringen om att den avsåg att tillämpa artikel 18 i grundförordningen med avseende på den möjliga förekomsten av betydande snedvridningar på den kinesiska inhemska marknaden för aluminiumfolie för vidare förädling i den mening som avses i artikel 2.6a i grundförordningen, och den möjliga förekomsten av råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen. Kommissionen uppmanade den kinesiska regeringen att lämna synpunkter på tillämpningen av artikel 18. Inga synpunkter inkom.

(70)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(71)

Följande anges dock i artikel 2.6a a i grundförordningen: ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden”, och ”ska omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”.

(72)

Såsom förklaras närmare nedan konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av tillgänglig bevisning och med tanke på den kinesiska regeringens bristande samarbetsvilja var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(73)

Följande anges i artikel 2.6a b i grundförordningen: ”Betydande snedvridningar är sådana snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande. Vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar ska hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av följande aspekter:

(74)

Eftersom förteckningen i artikel 2.6a b inte är uttömmande behöver inte alla aspekter beaktas för att konstatera betydande snedvridningar. Samma faktiska omständigheter kan dessutom användas för att påvisa förekomsten av en eller flera aspekter i förteckningen. Slutsatser om betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a måste dock dras på grundval av all tillgänglig bevisning. I den övergripande bedömningen avseende förekomsten av snedvridningar kan även förhållandena och situationen generellt sett i exportlandet beaktas, särskilt där de grundläggande delarna av det exporterande landets ekonomiska och administrativa struktur ger staten betydande befogenheter att ingripa i ekonomin på ett sätt som gör att priser och kostnader inte är ett resultat av marknadskrafternas fria utveckling.

(75)

I artikel 2.6a c i grundförordningen sägs att när ”kommissionen har välgrundade indikationer på en eventuell förekomst av sådana betydande snedvridningar som avses i led b i ett visst land eller i en viss sektor i det landet, och när så är lämpligt för en effektiv tillämpning av denna förordning, ska kommissionen utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en rapport som beskriver de marknadsförhållanden som avses i led b i det landet eller den sektorn”.

(76)

I enlighet med denna bestämmelse har kommissionen utfärdat en landrapport om Kina (nedan kallad rapporten) (7) som visar att det finns ett betydande statligt inflytande på många nivåer i ekonomin, inbegripet specifika snedvridningar av många centrala produktionsfaktorer (såsom mark, energi, kapital, råvaror och arbetskraft) samt inom specifika sektorer (såsom stål och kemikalier). Rapporten infördes i undersökningens ärendeakt i det inledande skedet. Klagomålet innehåller även viss relevant bevisning som kompletterar rapporten. Vid tidpunkten för inledandet av undersökningen uppmanades berörda parter att motbevisa, kommentera eller komplettera bevisningen i ärendeakt.

(77)

Klagomålet innehöll uppgifter om ytterligare studier och rapporter som utarbetats för att analysera aluminiumindustrins situation i Kina. För det första angav klaganden OECD-artikeln med titeln ”Measuring distortions in international markets – The aluminium value chain” (nedan kallad OECD-studien) (8), som innehåller en noggrann analys av frågan om finansiella subventioner som beviljats företag inom aluminiumindustrin. Som klagandena noterat på grundval av OECD-studien uppmanar den kinesiska utvecklingsplanen för icke-järnmetallindustrin 2016–2020 bland annat till skyddsåtgärder via tillhandahållandet av finansiellt och skattemässigt stöd, inklusive räddningsaktioner för företag eller hjälp med nödlidande lån. För det andra hänvisade klagandena till en rapport som utarbetats för WVMetalle, den tyska organisationen för icke-järnmetallbranschen, daterad den 24 april 2017 (9) (nedan kallad WVMetalle-rapporten), som stöder resultaten i rapporten samt i OECD-studien. Slutligen påpekade klagandena att kommissionen i en nyligen genomförd översyn vid giltighetstidens utgång av antidumpningstullar på import av viss aluminiumfolie i rullar med ursprung i Kina (10) bekräftade förekomsten av betydande snedvridningar av priset på aluminium, och vidhöll att denna slutsats inte var begränsad till den produkt som berördes av den särskilda undersökningen utan även omfattade aluminiumfolie för vidare förädling, som tillverkas med samma insatsvaror och har identiska tillverkningsprocesser. Avslutningsvis hänvisar klagandena till en antisubventionsundersökning avseende kinesisk aluminiumfolie som slutfördes av Förenta staternas handelsministerium 2018 (11), och där det fastslås att det förekom statligt stöd från de kinesiska myndigheterna till den kinesiska aluminiumfolieindustrin och subventionering av primärt aluminium.

(78)

Som anges i skäl 69 lämnade den kinesiska regeringen i det inledande skedet inga synpunkter på eller någon bevisning som underbyggde eller motbevisade den befintliga bevisningen i ärendehandlingarna, inbegripet rapporten samt den ytterligare bevisning som lämnats av klaganden, när det gäller förekomsten av betydande snedvridningar och/eller huruvida det är lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella ärendet. De synpunkter som inkom från ett antal berörda parter i detta avseende tas upp i avsnitt 3.3.1.11 nedan.

(79)

Kommissionen undersökte huruvida det skulle vara lämpligt eller inte att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina, på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av tillgänglig bevisning i ärendet, inbegripet bevisningen i rapporten, som bygger på allmänt tillgängliga källor. Analysen omfattade en undersökning av det betydliga statliga inflytandet i den kinesiska ekonomin i allmänhet, men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn, som inbegriper den berörda produkten. Kommissionen kompletterade vidare dessa bevisuppgifter med sin egen undersökning av de olika kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten av betydande snedvridningar i Kina.

(80)

Kinas ekonomiska system bygger på begreppet ”socialistisk marknadsekonomi”. Konceptet är inskrivet i den kinesiska författningen och bestämmer Kinas ekonomiska styrning. Den centrala principen är ”socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen, dvs. att de ägs av hela folket och kollektivt av arbetarna”. Den statsägda ekonomin är den ”ledande kraften i nationens ekonomi”, och staten har i uppdrag att ”säkerställa dess konsolidering och tillväxt” (12). Detta innebär att den kinesiska ekonomins övergripande struktur inte bara möjliggör ett betydande statligt inflytande i ekonomin, utan också att staten uttryckligen har i uppdrag att utöva ett sådant inflytande. Det faktum att det offentliga ägandet har företräde framför privat ägande genomsyrar hela rättssystemet och betonas som en allmän princip i alla centrala rättsakter. Den kinesiska egendomsrätten är ett utmärkt exempel på detta: den hänvisar till det primära stadiet i socialismen och anförtror staten uppgiften att upprätthålla det grundläggande ekonomiska system enligt vilket det offentliga ägandet spelar en dominerande roll. Andra ägandeformer tolereras, eftersom rätten tillåter dem att utvecklas vid sidan av statligt ägande (13).

(81)

Enligt den kinesiska rätten utvecklas dessutom den socialistiska marknadsekonomin under ledning av Kinas kommunistparti. Den kinesiska statens och kommunistpartiets strukturer är sammanflätade på alla nivåer (rättsligt, institutionellt och på personnivå) och bildar en överbyggnad där kommunistpartiets och statens roller är oskiljbara. Genom en ändring av författningen i mars 2018 fick det kinesiska kommunistpartiets ledande roll en ännu mer framträdande plats genom att den på nytt bekräftades i artikel 1 i författningen. Efter den befintliga första meningen i bestämmelsen, ”det socialistiska systemet är det grundläggande systemet i Folkrepubliken Kina”, lades en ny andra mening till med följande lydelse: ”Det främsta kännetecknet för den kinesiska formen av socialism är det kinesiska kommunistpartiets ledarskap” (14). Detta åskådliggör det kinesiska kommunistpartiets absoluta och allt större kontroll över Kinas ekonomiska system. Detta ledarskap och denna kontroll är en väsentlig del av det kinesiska systemet och går mycket längre än vad som är brukligt i andra länder, där staten utövar allmän makroekonomisk kontroll inom vars gränser de fria marknadskrafterna råder.

(82)

Den kinesiska staten för en interventionistisk ekonomisk politik som eftersträvar mål som sammanfaller med den politiska dagordning som fastställs av kommunistpartiet, i stället för att avspegla de rådande ekonomiska förhållandena på en fri marknad (15). De kinesiska myndigheterna använder interventionistiska ekonomiska verktyg av många olika slag, bland annat systemet för industriell planering, finanssystemet samt regelverket.

(83)

För det första styrs den kinesiska ekonomins inriktning när det gäller den övergripande administrativa kontrollen av ett komplext system av industriell planering, som påverkar alla ekonomiska verksamheter i landet. Sammantaget täcker dessa planer en omfattande och komplex matris av sektorer och övergripande politiska åtgärder, och de förekommer på alla myndighetsnivåer. Planerna på provinsnivå är detaljerade, medan de nationella planerna innehåller bredare mål. I planerna anges även de verktyg som ska användas för att stödja de berörda industrierna/sektorerna samt tidsramar för uppnåendet av målen. Vissa planer innehåller fortfarande uttryckliga produktionsmål, och detta var ett vanligt förekommande inslag under tidigare planeringscykler. Inom ramen för dessa planer väljs enskilda industrisektorer och/eller projekt ut som (positiva eller negativa) prioriteringar i linje med statens prioriteringar, och de tilldelas specifika utvecklingsmål (industriell uppgradering, internationell expansion osv.). De ekonomiska aktörerna, såväl privata som statsägda, måste i grunden anpassa sina affärsverksamheter efter villkoren i planeringssystemet. Detta beror inte bara på att planerna är bindande, utan även på att de berörda kinesiska myndigheterna på alla nivåer följer systemet med planer och utövar sina lagstadgade befogenheter därefter, vilket innebär att de förmår de ekonomiska aktörerna att följa de prioriteringar som stakas ut i planerna (se även avsnitt 3.3.1.5) (16).

(84)

För det andra domineras Kinas finansiella system av statsägda affärsbanker när det gäller fördelningen av ekonomiska resurser. När dessa banker fastställer och genomför sin utlåningspolicy måste de anpassa sig till statens industripolitiska mål i stället för att först och främst bedöma de ekonomiska fördelarna med ett visst projekt (se även avsnitt 3.3.1.8) (17). Detsamma gäller de andra komponenterna i Kinas finansiella system, såsom aktie- och obligationsmarknader, marknader för riskkapital osv. Även dessa delar av finanssektorn som inte ingår i banksektorn är institutionellt och operativt sett strukturerade på ett sätt som inte är inriktat på att se till att finansmarknaderna fungerar så effektivt som möjligt, utan på att säkerställa kontroll och möjliggöra ingripande från statens och kommunistpartiets sida (18).

(85)

För det tredje ingriper staten i ekonomin på en rad olika sätt genom regelverket. Reglerna för offentlig upphandling används till exempel regelmässigt för att uppnå andra politiska mål än ekonomisk effektivitet, vilket undergräver de marknadsbaserade principerna på detta område. I den tillämpliga lagstiftningen föreskrivs uttryckligen att offentlig upphandling ska genomföras för att underlätta uppnåendet av mål som utformas utifrån statens politik. Målens karaktär fastställs emellertid inte, vilket ger de beslutande organen en bred marginal för egna bedömningar (19). På investeringsområdet har den kinesiska regeringen likaså en betydande kontroll och ett stort inflytande över vad både statliga och privata investeringar ska inriktas på och hur omfattande de ska vara. Investeringskontroll och olika incitament, begränsningar och förbud i samband med investeringar är viktiga verktyg som myndigheterna använder för att stödja politiska mål, exempelvis att upprätthålla statlig kontroll över viktiga sektorer eller stödja den inhemska industrin (20).

(86)

Sammanfattningsvis bygger Kinas ekonomiska modell på vissa grundsatser som föreskriver och uppmuntrar statliga ingripanden av många olika slag. Sådana betydande statliga ingripanden går stick i stäv med principen om att ge marknadskrafterna fritt spelrum, vilket snedvrider en effektiv resursfördelning i linje med marknadsprinciperna (21).

(87)

I Kina utgör företag som ägs av eller drivs under kontroll och/eller politisk styrning eller överinseende av staten en väsentlig del av ekonomin.

(88)

Den kinesiska regeringen och kommunistpartiet vidmakthåller strukturer som säkerställer deras fortsatta inflytande över företag, särskilt statsägda företag. Staten (och i många avseenden också kommunistpartiet) inte bara utformar och övervakar aktivt de enskilda statsägda företagens genomförande av den allmänna ekonomiska politiken, utan hävdar även sina rättigheter att delta i de statsägda företagens operativa beslutsfattande. Detta sker vanligen genom att tjänstemän roterar mellan de statliga myndigheterna och de statsägda företagen, genom att partimedlemmar sitter med i de statsägda företagens verkställande organ och att particeller verkar i företagen (se även avsnitt 3.3.1.4) samt genom att staten utformar bolagsstrukturen inom sektorn för statsägda företag (22). I gengäld har statsägda företag en särskild ställning inom den kinesiska ekonomin, vilket medför flera ekonomiska fördelar, i synnerhet skydd mot konkurrens och förmånligt tillträde till relevanta insatsvaror, inbegripet finansiering (23). De faktorer som visar på förekomsten av statlig kontroll över företag i aluminiumsektorn beskrivs närmare i avsnitt 3.3.1.5.

(89)

I OECD-studien, som klaganden lade fram som bevisning, hänvisas det till statsägda företag inom aluminiumsektorn som i sina lagstadgade uppgiftsinlämningar särskilt betonar hur statligt ägande påverkar relevant industripolitik och hur statligt ägande leder till statligt stöd. Mer specifikt nämner ett statsägt företag i ett obligationsprospekt från 2016 att det är ett av 52 konstitutiva statsägda företag, att det spelar en viktig roll i utformningen och genomförandet av politiken inom kraftsektorn och att det får omfattande och varaktigt stöd från den kinesiska regeringen. Ett annat statsägt företag hänvisar i sitt obligationsprospekt från 2017 till det faktum att respektive provinsstyrelse kan utöva ett betydande inflytande på koncernen (24).

(90)

Folkrepubliken Kina är den största aluminiumtillverkaren i världen, och landet har flera stora statsägda företag som återfinns bland världens största tillverkare. I WVMetalle-rapporten påpekas att statsägda företag står för en dominerande andel av den inhemska marknaden (25), vilket bekräftas av andra uppskattningar, enligt vilka statsägda företag står för över 50 procent av den totala produktionen av primärt aluminium i Kina (26). Även om en kapacitetsökning under de senaste åren delvis kan tillskrivas privatägda företag, skulle en sådan kapacitetsökning vanligtvis också innebära olika former av (lokal) offentlig inblandning, till exempel att man tolererar olaglig kapacitetsökning (27). Dessutom har produktionskapaciteten för aluminium bland de viktigaste statsägda företagen också ökat, om än i mindre utsträckning (28).

(91)

Förutom att kontrollera de statsägda företagen utövar den kinesiska regeringen även ett inflytande över de privatägda företagen i Kina. Under undersökningen kunde det fastställas att tillverkarna av aluminiumfolie för vidare förädling tog emot subventioner av staten. Till exempel redovisade samtliga företag i urvalet ett antal statliga subventioner i sina årsrapporter. Beviljandet av dessa subventioner visar också på det betydande statliga inflytandet över marknaden.

(92)

På grund av den höga nivån av statliga ingripanden i aluminiumindustrin och den höga andelen statligt ägda företag i sektorn hindras även privatägda aluminiumtillverkare som är verksamma i marknadssegmentet för aluminiumfolie för vidare förädling från att bedriva verksamhet på marknadsmässiga villkor. Både offentliga och privatägda företag inom aluminiumsektorn står också under politisk styrning och vägledning, vilket framgår av avsnitt 3.3.1.5.

(93)

Förutom att utöva kontroll över ekonomin genom ägande av statsägda företag och andra verktyg kan den kinesiska regeringen påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen. De berörda statliga myndigheternas rätt att utse och avsätta nyckelpersoner i ledningen för statsägda företag enligt den kinesiska lagstiftningen kan anses återspegla motsvarande äganderättigheter (29), men kommunistpartiets celler i företagen, såväl statsägda som privata, utgör en annan viktig kanal genom vilken staten kan utöva inflytande över affärsbeslut. Enligt Kinas bolagsrätt ska en partiorganisation upprättas i varje företag (med minst tre medlemmar i kommunistpartiet enligt partiets stadgar (30)), och företaget ska skapa de nödvändiga förutsättningarna för partiorganisationens aktiviteter. Tidigare förefaller detta krav inte alltid ha följts eller tillämpats strikt, men kommunistpartiet har åtminstone sedan 2016 stärkt sina krav på att kontrollera företagsbeslut i statsägda företag som en politisk princip. Kommunistpartiet uppges även pressa privata företag till att prioritera ”patriotism” och rätta sig efter partidisciplinen (31). År 2017 rapporterades att det fanns particeller i 70 % av de omkring 1,86 miljoner privatägda företagen och att pressen hela tiden ökar på att partiorganisationerna ska ha sista ordet i affärsbeslut inom sina respektive företag (32). Dessa regler gäller generellt i den kinesiska ekonomin och i alla sektorer, inbegripet för tillverkare av aluminiumprodukter och leverantörer av insatsvaror till dessa.

(94)

Den 15 september 2020 offentliggjordes dessutom ett dokument med titeln ”Riktlinjer från kommunistpartiets centralkommitté om en upptrappning av Förenade frontens arbete i den privata sektorn för den nya eran” (33), som ytterligare utvidgade partikommittéernas roll i de privata företagen. Följande anges i avsnitt II.4 i riktlinjerna: ”Vi måste utöka partiets övergripande kapacitet att leda Förenade frontens arbete inom den privata sektorn och intensifiera arbetet inom detta område på ett effektivt sätt.” I avsnitt III.6 anges följande: ”Vi måste trappa upp partiuppbyggnaden ytterligare i de privata företagen, göra det möjligt för particellerna att verka effektivt som ett försvarsverk och göra det möjligt för partimedlemmarna att utöva sina roller som förtrupper och pionjärer.” Med detta dokument betonade partiet de privata företagens roll i ”Förenade frontens arbete” i ett försök att förstärka kommunistpartiets roll i organisationer och enheter som inte styrs av partiet (34).

(95)

Följande exempel illustrerar den ovan beskrivna tendensen att den kinesiska regeringen i allt högre utsträckning ingriper i aluminiumsektorn:

(96)

Som kommissionen konstaterade i en annan undersökning av viss aluminiumfolie i rullar med ursprung i Kina (35) ändrade en kinesisk, statsägd aluminiumtillverkare, China Aluminium International Engineering Corporation Limited (nedan kallad Chalieco), under 2017 sin bolagsordning så att particellerna fick en mer framträdande roll inom företaget. Företaget införde ett helt kapitel om partikommittén, och i artikel 113 sägs att styrelsen ”i förväg ska samråda med företagets partikommitté när viktiga affärsbeslut ska fattas” (36). I sin årsrapport för 2017 (37) anger Aluminum Corporation of China (nedan kallad Chalco) vidare att ett antal direktörer, övervakare och högre chefer, däribland ordföranden, den verkställande direktören och ordföranden för övervakningskommittén, är medlemmar i kommunistpartiet.

(97)

Med avseende på de företag som är verksamma inom tillverkningen av aluminiumfolieprodukter för vidare förädling förklarar Xiamen partibyggnadsaktiviteterna på följande sätt: ”Xiashun arbetar aktivt för att främja partiuppbyggnad och fackföreningsarbete, och står fast vid systemet med årliga gemensamma möten mellan partiet, regeringen och arbetarna för att skapa en viktig plattform där medarbetarna kan delta i beslutsfattandet, skydda sina rättigheter och intressen och bygga upp en harmonisk atmosfär” (38).

(98)

Statens närvaro och ingripande på finansmarknaderna (se även avsnitt 3.3.1.8 nedan), liksom i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror, har dessutom en ytterligare snedvridande effekt på marknaden (39). Den statliga närvaron i företag, inklusive statsägda företag, inom aluminiumindustrin och andra sektorer (t.ex. finans- och insatsvarusektorerna) gör därmed att den kinesiska regeringen kan påverka priser och kostnader.

(99)

Inriktningen på Kinas ekonomi bestäms i betydande utsträckning av ett välutvecklat planeringssystem som innehåller prioriteringar och anger de mål som de centrala och lokala myndigheterna måste inrikta sig på. Relevanta planer finns på alla myndighetsnivåer och omfattar praktiskt taget alla ekonomiska sektorer. De mål som fastställs genom planeringsinstrumenten är bindande, och myndigheterna på varje administrativ nivå övervakar hur de lägre myndigheterna genomför planerna. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser riktas mot sektorer som regeringen har betecknat som strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga i stället för att fördelas efter marknadskrafterna (40).

(100)

Staten har till exempel en viktig roll i utvecklingen av den kinesiska aluminiumsektorn. Detta bekräftas av de många planer, direktiv och andra dokument som direkt eller indirekt rör sektorn och som utfärdas på nationell, regional och kommunal nivå. Genom dessa och andra instrument styr och kontrollerar staten praktiskt taget alla aspekter av hur aluminiumsektorn utvecklas och fungerar. Denna politik har en betydande direkt eller indirekt inverkan på tillverkningskostnaderna för produkter av aluminium.

(101)

I linje med kommissionens slutsatser i ärendet angående viss aluminiumfolie i rullar med ursprung i Kina (41), i ärendet om aluminiumprofiler (42) och i ärendet angående valsade platta produkter av aluminium (provisoriska åtgärder) (43) är följande omständigheter även tillämpliga på den aktuella berörda produkten, vilken på liknande sätt är en aluminiumprodukt i senare led i förädlingskedjan:

(102)

Även om den trettonde femårsplanen för ekonomisk och social utveckling (44), vilken omfattar undersökningsperioden, inte har några särskilda bestämmelser om aluminium, innehåller den en allmän strategi för icke-järnmetallindustrin om att främja samarbete om internationell tillverkningskapacitet och tillverkning av utrustning. För att uppnå dessa mål anges i planen att den ska förbättra stödsystemen för beskattning, finansiering, försäkringar och investeringar, finansieringsplattformarna och plattformarna för riskbedömning (45).

(103)

I utvecklingsplanen för icke-järnmetallindustrin (2016–2020) (nedan kallad planen), som är den motsvarande sektorsplanen, fastställs specifika strategier och mål som staten strävar efter att uppnå för ett antal icke-järnmetallindustrier (46), däribland aluminiumindustrin.

(104)

Syftet med planen är att uppgradera de produkttyper som tillverkas av den kinesiska aluminiumindustrin, vilket bland annat ska ske genom stöd till innovation. Den manar till en snabb utveckling av systemet för blandat ägande och en förstärkning av de statsägda företagens livskraft. Den ger även möjlighet till lagring av icke-järnmetaller för att trygga försörjningen av resurser, inklusive aluminium, och innehåller specifika kvantitativa mål för att minska energiförbrukningen, öka andelen återvunnet aluminium i tillverkningen och öka kapacitetsutnyttjandet (47).

(105)

I planen föreskrivs vidare strukturanpassningar med striktare kontroll av nya smältverk och nedläggning av föråldrad kapacitet. Föreskrifterna omfattar en geografisk fördelning av bearbetningsanläggningar, en inriktning på projekt som syftar till att öka exploateringen av bauxit- och aluminiumoxidresurser samt regler för elförsörjning och prissättning (48).

(106)

Genom denna breda uppsättning av åtgärder och strategier utgör planen en fortsättning på 2009 års anpassnings- och vitaliseringsplan för icke-järnmetallindustrin, som antogs för att mildra finanskrisens negativa effekter på icke-järnmetallindustrin. Planens huvudmål täcker bland annat kontroll av tillverkningsvolym, omstrukturering, råvaruanskaffning, exportskattepolitik, tryggad resursförsörjning, lagring, teknisk innovation, finansiering samt planering och genomförande (49).

(107)

Ett annat policydokument som är inriktat på aluminiumsektorn är de standardvillkor för aluminiumindustrin som utfärdades av ministeriet för industri och informationsteknik (Ministry of Industry and Information Technology – MIIT) den 18 juli 2013, i syfte att påskynda strukturanpassningen och hindra en okontrollerad ökning av kapaciteten för aluminiumsmältning. I standardvillkoren införs minimiproduktionsvolymer för nya anläggningar, kvalitetsstandarder och tryggad försörjning av importerad och inhemskt anskaffad bauxit och aluminiumoxid. I standardvillkoren anges att MIIT är den myndighet som ansvarar för standardisering och förvaltning av aluminiumindustrin samt offentliggörande av förteckningen över företag med tillstånd att bedriva verksamhet i aluminiumindustrin (50).

(108)

I det vägledande yttrandet om att skapa en utmärkt marknadsmiljö, främja strukturanpassning och omvandling av icke-järnmetallindustrin och öka förmånerna, som utfärdades av statsrådets allmänna kansli 2016 (2016/42) (51), anger de kinesiska myndigheterna som huvudmål att ”optimera icke-järnmetallindustrins struktur, i princip balansera tillgång och efterfrågan på viktiga produktkategorier, behålla en utnyttjandegrad på över 80 % av produktionskapaciteten för elektrolytiskt aluminium, och avsevärt öka kapaciteten att trygga försörjningen av mineraltillgångar som koppar och aluminium” (52). I dokumentet anges även målet att ”ny produktionskapacitet måste kontrolleras strikt”. För att uppnå detta är det nödvändigt att ”säkerställa genomförandet av oumbärliga nya (reformerade, utvidgade) byggprojekt för elektrolytiskt aluminium, […] använda social övervakning och andra verktyg, intensifiera övervaknings- och inspektionsinsatserna, och strikt undersöka och hantera nya projekt för elektrolytiskt aluminium som bryter mot bestämmelserna” (53). Dessa bestämmelser visar att den kinesiska regeringen i betydande utsträckning ingriper i sektorn för icke-järnhaltiga metaller, inklusive aluminiumsektorn.

(109)

Det ovan beskrivna statliga inflytandet i aluminiumsektorns verksamhet med hjälp av planeringsdokument återspeglas också på provinsnivå. Till exempel anger provinsstyrelsen i Shandongprovinsen (där Donghai, en stor tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling, är etablerad), i sitt meddelande om genomförandeplanen för att påskynda en högkvalitativ utveckling av sju energiintensiva industrier (2018/248) av den 6 november 2018, att man måste ”främja utvidgningen av den industriella förädlingskedjan för elektrolytiskt aluminium” genom att ”ytterligare öka andelen fin- och djupbearbetning av elektrolytisk aluminiumvätska och material för aluminiumbearbetning, påskynda och främja utvidgningen av aluminiumindustrins förädlingskedja till färdiga produkter och produkter i det övre marknadssegmentet, utöka användningen av avancerade aluminiummaterial, och öka utvecklingsmöjligheterna inom industrin för aluminiumbearbetning” (54).

(110)

Staten har under många år ingripit i aluminiumsektorns funktion redan innan ovannämnda policydokument utfärdades, vilket till exempel illustreras av riktlinjerna för att påskynda omstruktureringen av aluminiumindustrin (nedan kallade riktlinjerna för omstrukturering) (55), som utfärdades av den nationella utvecklings- och reformkommissionen (NDRC) i april 2006. I dessa riktlinjer betraktas aluminium som en grundläggande produkt för den nationella ekonomins utveckling. I riktlinjerna för omstrukturering anges att vid genomförandet av den politik för industriell utveckling som godkänts av det statliga rådet ska särskilda mål uppnås inom vissa områden. Områdena är följande: Ökad koncentration i industrin. Tillgång till finansiellt kapital (se även avsnitt 3.3.1.8). Industrins organisation. Strikt kontroll av exporten av elektrolytiskt aluminium. Nedläggning av föråldrad kapacitet.

(111)

Dessutom påverkas priserna på viktiga insatsvaror såsom energi och elektricitet av olika typer av statliga ingripanden (56). Staten ingrep i synnerhet till förmån för kinesiska tillverkare genom differentierade och mer fördelaktiga energipriser. I det vägledande yttrande om att skapa en utmärkt marknadsmiljö, främja strukturanpassning och omvandling av icke-järnmetallindustrin och öka förmånerna som nämns ovan fastställer de kinesiska myndigheterna som politiskt mål att ”fortsätta att genomföra politiken för differentierade elpriser, uppmuntra berättigade elanvändare att ingå direkta avtal med elproduktionsföretag, och fastställa priser via förhandlingar” (57). Kommissionen konstaterade även att en liknande politik fördes på provinsnivå. I provinsen Yunnan gäller till exempel följande enligt uppgifter som rapporterades av China Industry Journal i november 2019: ”För att genomföra planen har Yunnan successivt utfärdat specifika strategier såsom ett genomförandeyttrande om att främja en integrerad utveckling av vattenkraft och aluminiummaterial och en plan för genomförande av förmånspriser för att främja användning av vattenkraft. Det framgår tydligt att alla företag som överför sin kapacitetskvot till Yunnan ska omfattas av principen om ’ett förmånspris, full överföring’, vilket innebär att elektrolytiskt aluminium under de första fem åren ska åtnjuta ett särskilt förmånligt elpris på 0,25 renminbi yuan per kWh. När det gäller djupbearbetning av material ska ett särskilt förmånligt elpris på 0,20 renminbi yuan per kWh beviljas. Enligt flera rapporter har Henan Shenhuos och Sichuan Qiyas integrerade projekt, som innebär överföring av kvoter för uppförande i Yunnan, redan dragit nytta av politiken för integrationsprojekt, och relevanta avtal har undertecknats med lokala myndigheter, elnätsföretag och elproduktionsföretag” (58).

(112)

Som ett annat exempel på statlig inblandning på provinsnivå har myndigheterna i meddelandet från Shandongprovinsens styrelse om genomförandeplanen för att påskynda en högkvalitativ utveckling av sju energiintensiva industrier (se skäl 109) fastställt omvandlings- och uppgraderingsmål för industrin för elektrolytiskt aluminium när det gäller energiförbrukning: ”Senast 2022 ska elförbrukningen för elektrolytiskt aluminium per ton aluminium ha sjunkit till cirka 12 800 kWh, andelen för elektrolytisk djupbearbetning för elektrolytiskt aluminium i provinsen uppgå till cirka 50 % och mervärdet av aluminium per ton öka med i genomsnitt mer än 30 %” (59).

(113)

När det gäller kontrollen av att bestämmelserna i planeringsdokumenten efterlevs spelar kinesiska branschorganisationer en viktig roll. Dessa ska garantera att industrin genomför den kinesiska regeringens politik. Detta ansvar bekräftas av det faktum att de i sin verksamhet har nära kontakter med statliga myndigheter, vilket återspeglas i deras stadgar. När det gäller aluminiumsektorn anges det i stadgarna för China Nonferrous Metals Industry Association i synnerhet att förbundet ”ansluter sig till partiets grundsatser och olika principer och strategier, respekterar författningen, lagar, förordningar och nationell politik samt iakttar samhälleliga och moraliska värderingar. Det ska hålla sig till målet att tjäna staten, industrin, företagen och företagsledarna, det ska inrätta och förbättra mekanismen för självreglering inom industrin, det ska till fullo involvera statlig personal för att få hjälp, och det ska spela en roll som brobyggare mellan staten och företagen.” (artikel 3). Enligt samma linjer anges i artikel 25 att förbundets ordförande, vice ordförande och generalsekreterare ska ”följa partiets linje, principer och politik och ha goda politiska kvaliteter.” (60)

(114)

På liknande sätt anges i stadgarna för China Non-Ferrous Fabrication Industry Association att ”förbundet godtar den affärsvägledning samt den övervakning och ledning som utförs av statsrådet, inrikesministeriet och China Nonferrous Metals Industry Association genom den statligt ägda Assets Supervision and Administration Commission” (artikel 4). Ett av de fastställda inslagen i förbundets verksamhetsområde är också att ”aktivt lägga fram förslag och yttranden om industriell utveckling, industripolitik, lagar och andra författningar, i enlighet med partiets och statens allmänna principer och uppgifter när det gäller uppbyggnaden av ett socialistiskt marknadsekonomisystem och med beaktande av industrins faktiska situation” (artikel 6). Slutligen anges i artikel 22 att förbundets ordförande, vice ordförande och generalsekreterare bland annat ska uppfylla villkoret att ”följa partiets linje, principer och politik och ha goda politiska kvaliteter.” (61)

(115)

Det stora antalet planer, direktiv och andra dokument som rör aluminium och som utfärdats på nationell, regional och kommunal nivå visar följaktligen tydligt den kinesiska statens höga grad av ingripande i aluminiumsektorn (62). Genom dessa och andra instrument styr och kontrollerar staten praktiskt taget alla aspekter av sektorns utveckling och funktion.

(116)

Förutom planerna har statens ingripande i sektorn bland annat skett i form av exportrelaterade åtgärder, exempelvis exporttullar, exportkvoter, exportprestationskrav och krav på minimiexportpriser för olika råvaror till aluminium.

(117)

Den kinesiska regeringen strävar dessutom efter att minska exporten av primärt aluminium och insatsvaror för sådant aluminium, i syfte att främja aluminiumprodukter med högre förädlingsvärde. Detta mål eftersträvas genom att man beviljar fullständiga eller partiella momsrabatter för aluminiumprodukter i senare led i förädlingskedjan i kombination med ofullständiga momsrabatter och exportskatter på primärt aluminium (63).

(118)

Andra typer av statliga ingripanden som leder till marknadssnedvridningar är politiken för lageruppbyggnad genom State Reserve Bureau och den roll som spelas av Shanghai Futures Exchange (SHFE) (64). Dessutom har flera undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder visat att den kinesiska staten konsekvent har beviljat aluminiumtillverkare olika typer av statliga stödåtgärder (65). Den kinesiska regeringens omfattande ingripanden i aluminiumsektorn har lett till överkapacitet (66), vilket kan hävdas vara det tydligaste exemplet på konsekvenserna av statens politik och den snedvridning som den leder till.

(119)

I OECD-studien identifierades även ytterligare statligt stöd som påverkar marknadskrafterna inom aluminiumsektorn. Ett sådant stöd ges vanligtvis i form av att insatsvaror, särskilt elektricitet och primärt aluminium, säljs till priser under marknadspriserna (67). I OECD-studien beskrivs vidare hur den kinesiska regeringens mål för aluminiumsektorn omsätts i industripolitik och särskilda åtgärder på provinsnivå och lokal nivå. Det kan röra sig om kapitaltillskott, företrädesrätt till mineralresurser, statliga bidrag och subventioner eller skatteincitament (68).

(120)

Sammanfattningsvis har den kinesiska regeringen infört åtgärder för att förmå verksamhetsutövare att uppfylla de offentliga politiska målen att stödja nyckelindustrier, däribland aluminiumsektorn, vilken omfattar tillverkningen av produkter av aluminiumfolie för vidare förädling. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.

(121)

Enligt uppgifterna i ärendeakten är Kinas konkurssystem otillräckligt för att uppfylla sina huvudmål, däribland att på ett rättvist sätt reglera fordringar och skulder och skydda borgenärers och gäldenärers lagliga rättigheter och intressen. Detta förefaller bero på att konkursrätten visserligen formellt sett grundas på liknande principer som motsvarande lagar i andra länder, men att konkurssystemet kännetecknas av en systematiskt bristande efterlevnadskontroll. Antalet konkurser är fortfarande uppseendeväckande lågt jämfört med storleken på landets ekonomi, inte minst på grund av ett antal brister i insolvensförfarandena, som i själva verket avskräcker från att ansöka om konkurs. Staten har dessutom en fortsatt stark och aktiv roll i insolvensförfaranden, och har ofta direkt inflytande över resultatet av förfarandena (69).

(122)

Bristerna i systemet för egendomsrättigheter är särskilt uppenbara när det gäller markägande och markanvändningsrättigheter i Kina (70). All mark ägs av staten (kollektivt ägande på landsbygden och statligt ägande i tätorter). Det är endast staten som kan tilldela mark. Det finns rättsliga bestämmelser för att fördela markanvändningsrättigheter på ett öppet sätt och till marknadspriser, exempelvis genom att införa anbudsförfaranden. Det är emellertid vanligt att dessa bestämmelser inte följs och att vissa köpare erhåller sin mark utan kostnad eller till lägre priser än marknadspriserna (71). Myndigheterna har dessutom ofta specifika politiska mål när de tilldelar mark, bland annat genomförandet av ekonomiska planer (72).

(123)

I likhet med många andra sektorer i den kinesiska ekonomin omfattas tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling av de allmänna reglerna i den kinesiska konkurs-, bolags- och egendomsrätten. Detta innebär att även dessa företag är föremål för de snedvridningar som genomsyrar hela systemet och som uppstår till följd av diskriminerande tillämpning eller otillräcklig efterlevnadskontroll av konkurs- och egendomsrätten. I denna undersökning framkom inget som stred mot dessa slutsatser. Därför drog kommissionen slutsatsen att den kinesiska konkurs- och egendomsrätten inte fungerar ordentligt, vilket ger upphov till snedvridningar när insolventa företag hålls flytande och i fördelningen av markanvändningsrättigheter i Kina. På grundval av tillgänglig bevisning förefaller dessa överväganden även stämma in helt på sektorn för produkter av aluminiumfolie för vidare förädling.

(124)

Denna slutsats stöds av det preliminära positiva fastställandet av Förenta staternas handelsministerium i dess undersökning avseende viss aluminiumfolie från Kina, där man på grundval av tillgängliga uppgifter fann att den kinesiska statens tillhandahållande av mark mot otillräcklig ersättning utgör ett finansiellt bidrag i den mening som avses i avsnitt 771.5 D i lagen om tullar från 1930, i dess ändrade lydelse (73).

(125)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det förekom diskriminerande tillämpning eller otillräcklig efterlevnadskontroll av konkurs- och egendomsrätten inom aluminiumsektorn även när det gäller den berörda produkten.

(126)

Ett system med marknadsbaserade löner kan inte utvecklas fullständigt i Kina, eftersom arbetstagarna och arbetsgivarna inte har rätt att organisera sig kollektivt. Kina har inte ratificerat ett antal grundläggande konventioner från Internationella arbetsorganisationen (ILO), bland annat konventionerna om föreningsfrihet och om kollektivavtal (74). Enligt nationell rätt finns det endast en aktiv facklig organisation. Denna organisation är emellertid inte oberoende i förhållande till de statliga myndigheterna, och dess deltagande i kollektiva förhandlingar och skyddet av arbetstagarnas rättigheter är fortfarande mycket begränsat (75). Den kinesiska arbetskraftens rörlighet begränsas dessutom av systemet för registrering av hushåll, vilket begränsar tillgången till fullständig social trygghet och andra förmåner till lokala invånare i varje administrativt område. Detta leder vanligtvis till att arbetstagare som inte är registrerade som lokalt bosatta har en sårbar ställning på arbetsmarknaden och lägre inkomst än registrerade arbetstagare (76). Dessa undersökningsresultat visar på en snedvridning av lönekostnaderna i Kina.

(127)

Ingen relevant bevisning inlämnades för att aluminiumsektorn, inbegripet tillverkarna av produkter av aluminiumfolie för vidare förädling, inte skulle omfattas av det arbetsrättsliga system som beskrivs ovan. Aluminiumsektorn påverkas således av snedvridna lönekostnader både direkt (när det gäller tillverkning av den berörda produkten eller den huvudsakliga råvaran för dess tillverkning) och indirekt (när det gäller tillgång till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättsliga system i Kina).

(128)

Tillgången till kapital för företag i Kina snedvrids på flera olika sätt.

(129)

För det första kännetecknas Kinas finansiella system av att de statsägda bankerna har en stark ställning (77) och att de tar hänsyn till andra kriterier än ett projekts ekonomiska lönsamhet när de ger tillgång till finansiering. I likhet med icke-finansiella statsägda företag är bankerna inte bara knutna till staten genom ägandeförhållanden, utan även via personliga relationer (de högsta cheferna för de stora statsägda finansinstituten utses i slutändan av det kinesiska kommunistpartiet) (78), och precis som icke-finansiella statsägda företag genomför bankerna regelmässigt en offentlig politik som har utformats av staten. Därigenom uppfyller bankerna ett uttryckligt rättsligt krav att bedriva sin verksamhet utefter behoven i fråga om nationell ekonomisk och social utveckling och med statens industripolitik som vägledning (79). Dessutom tillkommer ytterligare regler som styr finansieringen till sektorer som staten har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (80).

(130)

Det har visserligen bekräftats att det finns flera rättsliga bestämmelser som föreskriver att normal bankpraxis och aktsamhetsregler ska följas, däribland undersökningar av låntagares kreditvärdighet, men nästan all bevisning, bland annat resultat från undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder, tyder på att dessa bestämmelser endast spelar en underordnad roll vid tillämpningen av de olika rättsliga instrumenten.

(131)

Till exempel har den kinesiska regeringen mycket nyligen tydliggjort att till och med beslut rörande privat kommersiell bankverksamhet måste övervakas av kommunistpartiet och ligga i linje med den nationella politiken. Ett av statens tre övergripande mål när det gäller bankförvaltning är nu att stärka partiets ledarskap inom bank- och försäkringssektorn, även när det gäller operativa frågor och ledningsfrågor inom företag (81). Utvärderingskriterierna för de kommersiella bankernas resultat måste nu även omfatta hur enheterna ”tjänar de nationella utvecklingsmålen och realekonomin”, och i synnerhet hur de ”tjänar strategiska och framväxande industrier” (82).

(132)

Obligations- eller kreditbetyg snedvrids dessutom ofta av flera olika skäl, bland annat på grund av att riskbedömningarna påverkas av företagens strategiska betydelse för den kinesiska regeringen och styrkan hos eventuella implicita garantier från staten. Uppskattningar talar starkt för att de kinesiska kreditbetygen systematiskt motsvarar lägre internationella kreditbetyg (83).

(133)

Dessutom tillkommer ytterligare regler som styr finansieringen till sektorer som staten har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (84). Detta leder till att man gynnar utlåning till statsägda företag, stora privata företag med goda förbindelser och företag inom viktiga industrisektorer, vilket innebär att tillgången till och kostnaden för kapital inte är lika för alla aktörer på marknaden.

(134)

I detta avseende hänvisas i OECD-studien till anekdotiska belägg för att vissa aluminiumtillverkare i Kina har erhållit finansiering på förmånliga villkor, där finansieringskostnaderna tycks vara frikopplade från motsvarande skuldsättningsgrad. Enligt den studien uppgav en statligt ägd aluminiumtillverkare uttryckligen i sitt obligationsprospekt från 2016 att den får betydande finansiellt stöd från kinesiska programbanker till en ränta som ligger under referensvärdet. På liknande sätt hänvisas det i 2017 års obligationsprospekt från en annan statsägd tillverkare till de starka band som företaget upprätthåller med kinesiska banker, inbegripet programbanker som har erbjudit företaget finansiering till låga kostnader. I OECD-studien dras slutsatsen att även om det kan finnas många skäl till att räntorna är låga för dessa företag, kan kontrasten mellan dåliga ekonomiska indikatorer och låga räntor tyda på att det finns potentiell underprissättning av de risker som förknippas med dessa låntagare (85).

(135)

För det andra har lånekostnaderna hållits artificiellt låga för att stimulera ökade investeringar. Detta har lett till en överdriven användning av kapitalinvesteringar med allt lägre räntabilitet. Detta åskådliggörs av ökningen av företagens skuldsättning i den statliga sektorn, trots kraftiga lönsamhetsminskningar, vilket talar för att banksystemets mekanismer inte fungerar enligt normal kommersiell praxis.

(136)

För det tredje styrs prissignalerna fortfarande inte av de fria marknadskrafterna trots en avreglering av den nominella räntan i oktober 2015, utan de påverkas av snedvridningar som framkallats av staten. Utlåning till eller under referensräntan utgjorde i slutet av 2018 fortfarande en tredjedel av all utlåning (86). Officiella medier i Kina rapporterade nyligen att kommunistpartiet uppmanade till ”styrning av lånemarknadens ränta nedåt” (87). Artificiellt låga räntor leder till underprissättning, vilket i sin tur leder till överdriven kapitalanvändning.

(137)

Den totala kredittillväxten i Kina visar att kapitalfördelningen blir alltmer ineffektiv, utan tecken på den kreditåtstramning som skulle kunna förväntas under icke snedvridna marknadsförhållanden. Till följd av detta har antalet nödlidande lån ökat snabbt under de senaste åren. Ställda inför en situation med ökad risk för osäkra fordringar har den kinesiska regeringen valt att undvika fallissemang. Problemet med osäkra fordringar har följaktligen hanterats genom förlängning av lånen, vilket i sin tur skapat s.k. zombieföretag, eller genom överföring av äganderätten till skulden (t.ex. via sammanslagningar eller utbyte av skulder mot aktier), vilket inte nödvändigtvis undanröjer skuldproblemet i sig eller påverkar dess grundorsaker.

(138)

Trots åtgärder för att liberalisera marknaden påverkas företagskreditsystemet i Kina således fortfarande av betydande snedvridningar till följd av statens fortsatt genomgripande roll på kapitalmarknaderna.

(139)

Ingen bevisning inlämnades för att aluminiumsektorn, inbegripet de företag som tillverkar produkter av aluminiumfolie för vidare förädling, skulle vara undantagen från de ovan beskrivna statliga ingripandena i det finansiella systemet. De omfattande statliga ingripandena i det finansiella systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(140)

Kommissionen noterade att de snedvridningar som beskrivs i rapporten är typiska för den kinesiska ekonomin. Den tillgängliga bevisningen visar att de omständigheter och särdrag som utmärker det kinesiska systemet enligt beskrivningen i avsnitten 3.3.1.1–3.3.1.5 gäller hela landet och alla dess ekonomiska sektorer. Detsamma gäller beskrivningen av produktionsfaktorer i avsnitten 3.3.1.6–3.3.1.8.

(141)

Kommissionen erinrar om att det krävs ett brett sortiment av insatsvaror för att tillverka aluminiumfolieprodukter för vidare förädling. Det finns inga bevis i ärendeakten för att dessa insatsvaror inte kommer från Kina. När tillverkare av aluminiumfolieprodukter för vidare förädling köper/kontrakterar dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma snedvridningar av systemet som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalallokeringen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och inom alla sektorer.

(142)

Till följd av detta är det inte bara de inhemska försäljningspriserna för aluminiumfolieprodukter för vidare förädling som inte kan användas i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas, eftersom deras prisbildning påverkas av statens betydande inflytande enligt beskrivningen i delarna A och B i rapporten. Det statliga inflytande som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har tillverkats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer påverkas av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för insatsvarorna för tillverkningen av insatsvaror, och så vidare. De argument och den bevisning som de exporterande tillverkarna har lagt fram i detta avseende behandlas i följande avsnitt.

(143)

Den föregående analysen, vilken omfattar en undersökning av all tillgänglig bevisning om offentliga interventionsåtgärder i den kinesiska ekonomin i allmänhet och i aluminiumsektorn (inklusive den berörda produkten), visar att priser eller kostnader för den berörda produkten, inbegripet kostnader för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter, eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av de faktiska eller potentiella följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges i den artikeln. På grundval av detta, och i avsaknad av samarbete från den kinesiska regeringens sida, konstaterade kommissionen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall.

(144)

Xiamen påstod som svar på den andra noten att det inte finns något behov av att använda referensvärden om produktionsfaktorerna införskaffas av Xiamen på marknadsmässiga villkor. Xiamen hävdade särskilt att referenspriserna och de priser som fastställts av Xiamen för göt och skivor var jämförbara, vilket tycks motbevisa påståendena om betydande snedvridningar. Dessutom påstod Zhongji att företaget köpte in råvarorna och energin på kommersiell basis och på marknadsmässiga villkor.

(145)

Kommissionen påpekade att när det väl har slagits fast att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i exportlandet på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i det landet i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen, konstrueras normalvärdet med användning av icke snedvridna priser eller referensvärden i ett lämpligt representativt land för varje exporterande tillverkare enligt artikel 2.6a a i grundförordningen. Enligt samma bestämmelse i grundförordningen är det tillåtet att använda inhemska kostnader om det har fastställts på grundval av korrekta och lämpliga bevis att de inte är snedvridna. I det föreliggande ärendet har dock Xiamen och Zhongji underlåtit att lägga fram sådana korrekta och lämpliga bevis. Liknande prisnivåer för vissa råvaror i exportlandet och det representativa landet tyder i sig inte på en frånvaro av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen, eftersom priser kan fluktuera och anpassas till varandra under en viss period av ett antal andra skäl. Tvärtom finns det en mängd andra faktorer som bidrar till slutsatsen att det förekommer betydande snedvridningar, vilket framgår av avsnitten 3.3.1.2–3.3.1.9. Följaktligen kan inte endast en hänvisning till jämförbarheten mellan de inhemska priserna på vissa råvaror och referensvärdena i det representativa landet uppfylla villkoret att anföra korrekta och lämpliga bevis. Därför måste Xiamens och Zhongjis påståenden tillbakavisas.

(146)

Dessutom påstod Xiamen i sina synpunkter på inledandet av undersökningen att artikel 2.6a är oförenlig med WTO:s antidumpningsavtal. Orsaken till detta skulle, för det första, vara att artikel 2.2 i antidumpningsavtalet omfattar tre scenarier som medger en konstruktion av normalvärdet: i) försäljningen sker inte vid normal handel, ii) det finns en särskild situation på marknaden eller iii) försäljningen är inte representativ på grund av den låga försäljningsvolymen på den inhemska marknaden. Xiamen hävdade att betydande snedvridningar inte uppfyller något av de tre kriterierna. Företaget hävdade vidare att även om begreppet betydande snedvridningar möjligen skulle kunna anses falla inom det andra av de ovanstående kriterierna bekräftade panelen i ärendet WTO DS529 Australia – Anti-Dumping Measures on A4 Copy Paper att det faktum att det inhemska priset på den berörda produkten och dess insatsvaror påverkas av statliga snedvridningar inte var tillräckligt för att anse att en riktig jämförelse mellan försäljningen på den inhemska marknaden och exportförsäljningen påverkas ”på grund av den särskilda marknadssituationen”. Dessutom påpekade Xiamen att kommissionen tillämpade konstruktionen av normalvärdet på ett systematiskt sätt, medan den borde kontrollera från fall till fall om villkoren i artikel 2.2 i antidumpningsavtalet är uppfyllda. Xiamen hävdade vidare att artikel 2.2 i antidumpningsavtalet innehåller krav på att konstruktionen av normalvärdet måste återspegla ”en kostnad i ursprungslandet”, vilket bekräftas av ärendena WTO DS529 Australia – Anti-Dumping Measures on A4 Copy Paper och WTO DS473 European Union – Anti-Dumping Measures on Biodiesel from Argentina. Xiamen hävdade vidare att normalvärdet borde konstrueras i enlighet med artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet, och tillade att slutsatserna i den ovannämnda rapporten DS473 samt ärendet WTO DS427 China – Anti-Dumping and Countervailing Duty Measures on Broiler Products from the United States omfattade krav på att de undersökande myndigheterna skulle ta hänsyn till de exporterande tillverkarnas registrerade kostnader utom ifall de inte stämmer överens med allmänt godtagna redovisningsprinciper eller inte i rimlig omfattning återspeglar kostnaderna för tillverkning och försäljning av den berörda produkten. Även om de registrerade kostnaderna uppfyller dessa två villkor är artikel 2.6a i grundförordningen enligt Xiamen oförenlig med artikel 2.2.1.1 i WTO:s antidumpningsavtal, eftersom den systematiskt bortser från den exporterande tillverkarens kostnader.

(147)

Kommissionen ansåg att bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen är fullt förenliga med Europeiska unionens skyldigheter gentemot WTO. Som uttryckligen klargjordes av WTO:s överprövningsorgan i ärendet DS473 European Union – Anti-Dumping Measures on Biodiesel from Argentina är det enligt WTO-rätten tillåtet att använda uppgifter från ett tredjeland som justerats på vederbörligt sätt om en sådan justering är nödvändig och underbyggd. Kommissionen påpekade att ärendena DS529 Australia – Anti-Dumping Measures on A4 Copy Paper och DS427 China – Broiler Products inte gällde tolkningen av artikel 2.6a i grundförordningen och villkoren för dess tillämpning. Den faktiska situationen i dessa ärenden skiljer sig dessutom från den underliggande situation och de kriterier som föranleder tillämpningen av metoden enligt denna bestämmelse i grundförordningen, vilken gäller förekomsten av betydande snedvridningar i det exporterande landet. Enligt artikel 2.6a är det endast när betydande snedvridningar konstateras påverka kostnader och priser som normalvärdet konstrueras med hänvisning till icke snedvridna kostnader och priser som hämtats från ett representativt land eller genom hänvisning till ett internationellt referensvärde. Under alla omständigheter anges det i artikel 2.6a andra stycket tredje strecksatsen i grundförordningen att inhemska kostnader kan användas i den mån det har slagits fast att de inte är snedvridna. Kommissionen tillbakavisade därför dessa påståenden.

(148)

För det andra hävdade Xiamen att artikel 2.6a i grundförordningen inte är förenlig med artikel 2.2.2 i WTO:s antidumpningsavtal. Företaget framhöll vidare att överprövningsorganet i ärendet DS219 EC – Tube or Pipe Fittings hade bekräftat att den undersökande myndigheten är skyldig att använda de exporterande tillverkarnas faktiska försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader och vinster om sådana uppgifter finns tillgängliga. Xiamen ansåg därför att artikel 2.6a i grundförordningen inte var förenlig med artikel 2.2.2 i WTO:s antidumpningsavtal.

(149)

Kommissionen påpekade att när det väl har slagits fast att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i exportlandet på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i det landet i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen, konstrueras normalvärdet med användning av icke snedvridna priser eller referensvärden i ett lämpligt representativt land för varje exporterande tillverkare enligt artikel 2.6a a i grundförordningen. Som förklaras i skäl 147 är det enligt samma bestämmelse i grundförordningen tillåtet att använda inhemska kostnader om det har fastställts att de inte är snedvridna. I detta sammanhang hade de exporterande tillverkarna därför möjlighet ett inkomma med bevisning om att deras individuella försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och/eller andra kostnader för insatsvaror faktiskt var snedvridna. Som framgår av avsnitten 3.3.1.2–3.3.1.9 har kommissionen emellertid fastställt att det förekommer snedvridningar inom den kinesiska aluminiumindustrin och att det inte fanns någon bevisning för att de exporterande tillverkarnas produktionsfaktorer inte var snedvridna. Därför tillbakavisades dessa påståenden.

(150)

För det tredje hävdade Xiamen att kommissionen enligt bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen får använda inhemska kostnader och att den måste utföra en företagsspecifik och kostnadsspecifik analys i detta avseende. Därför borde en specifik analys av Xiamen ha utförts på grundval av det frågeformulär som företaget lämnat in.

(151)

Kommissionen konstaterade att den förekomst av betydande snedvridningar som föranleder tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen fastställs på landsomfattande nivå. Om förekomsten av betydande snedvridningar har fastställts är bestämmelserna i artikel 2.6a i princip tillämpliga på alla exporterande tillverkare i Kina och på alla kostnader för deras produktionsfaktorer. Under alla omständigheter föreskrivs i samma bestämmelse i grundförordningen att inhemska kostnader får användas om det fastställs att de inte påverkas av betydande snedvridningar. Om detta är fallet med avseende på en eller flera exporterande tillverkare ska, enligt artikel 2.6a tredje stycket, en separat bedömning av dessa påståenden utföras för varje enskild exportör och tillverkare, utan att det påverkar bestämmelserna om stickprovsförfarandet.

(152)

Beräkningarna av Xiamens antidumpningstull återspeglar de uppgifter som företaget lämnat och har beräknats i enlighet med bestämmelserna grundförordningen, i synnerhet artikel 2.6a. Det fanns inte några bevis för att Xiamens inhemska priser och kostnader inte var snedvridna av de genomgripande snedvridningar som fastställs på grundval av den tillgängliga bevisningen, med undantag för stänger av titan, bor och aluminium i enlighet med vad som avses i skäl 161. De preliminära dumpningsmarginalerna återspeglar därför företagets specifika situation, inbegripet de produktionsfaktorer och belopp som rapporterats av företaget i frågeformuläret, men med vederbörligt beaktande av förekomsten och effekterna av betydande snedvridningar i Kina. Därför tillbakavisades dessa påståenden.

(153)

Med avseende på företagets enskilda situation hävdade Xiamen att företaget var ett privatägt företag och att det inte fanns några bevis för att det drivs under kontroll, politisk styrning och överinseende av de kinesiska myndigheterna på samma sätt som ett statsägt företag eller att det omfattas av politisk styrning och överinseende genom en statlig närvaro som påverkar priser och kostnader. Företaget hävdade således att det inte ”ägs av eller drivs under kontroll, politisk styrning eller överinseende av exportlandets myndigheter” såsom avses i artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen.

(154)

Kommissionen upprepade att den metod som anges i artikel 2.6a i grundförordningen gäller på landsomfattande nivå när betydande snedvridningar har konstaterats, såvida det inte har fastställts att vissa kostnader inte påverkas av snedvridningarna. Xiamen tillhandahöll inte någon sådan bevisning, utan endast allmänna argument angående vissa av kriterierna i artikel 2.6a b i grundförordningen rörande förekomsten av betydande snedvridningar i det exporterande landet som helhet och inte för att deras specifika kostnader inte var snedvridna. Xiamens påstående att företaget var oberoende av statlig kontroll kan inte bestrida den omfattande bevisningen och de slutsatser som presenteras i avsnitten 3.3.1.3–3.3.1.5, vilka visar hur mycket myndigheterna och kommunistpartiet påverkar den kinesiska ekonomin, inbegripet aluminiumsektorn. Som anges i avsnitt 3.3.1.8 har regeringen dessutom tillgång till ett stort antal instrument och finansiella incitament för att styra företagen, inklusive de privatägda, att följa dess riktlinjer. Som beskrivs i samma avsnitt har finansinstituten, däribland de privata, tillgång till incitament för att underlätta åtkomsten till finansiering för projekt som ligger i linje med de statliga planerna, vilket får stora följder för de privatägda företagen, som måste uppfylla de statliga direktiven för att säkerställa finansiell likviditet. Därför bör Xiamens argument att företaget är fritt från statligt inflytande, inbegripet ägande, kontroll, politisk styrning och överinseende av de kinesiska myndigheterna, tillbakavisas.

(155)

Mer specifikt konstaterade kommissionen att Xiamen formellt erkänns som ett viktigt högteknologiskt företag på nationell nivå av statsrådet, Fujianprovinsens konstitutiva företag för strategiska och nyetablerade industrier av Fujianprovinsens ekonomi- och it-kommission, ett av Fujianprovinsens innovativa företag av Fujianprovinsens vetenskapliga och tekniska byrå, Fujianprovinsens ekonomi- och it-kommission, Fujianprovinsens fackföreningsförbund och Fujianprovinsens statsägda tillsyns- och administrationskommission för tillgångar (88). För att kunna få dessa formella erkännanden måste företaget ha uppfyllt de relevanta behörighetskraven, vilka bland annat omfattar att följa den kinesiska regeringens officiella linje och uppfylla officiella statliga strategier och policyer. Detta är även nödvändigt för att företaget ska kunna behålla dessa erkännanden och dra nytta av det direkta eller indirekta statliga stöd som följer av dem. Som exempel kan nämnas att vissa av de specifika policyer, mål och fördelar som följer av erkännandet som ett konstitutivt företag för strategiska och framväxande industrier i Fujianprovinsen, en utmärkelse som tilldelats Xiamen, omfattar ”att involvera konstitutiva företag som ledare och föregångare, att främja den vetenskapliga utvecklingen av strategiska framväxande industrier i Fujian och att uppnå de mål och fullgöra de uppgifter som fastställts i genomförandeplanen för att påskynda utvecklingen av strategiska framväxande industrier i Fujianprovinsen”, ”att stödja Fujians olika typer av riskkapitalfonder för att strategiska framväxande industrier ska kunna genomföra kapitalinvesteringar för att utveckla viktiga projekt för konstitutiva företag”, ”att uppmuntra och stödja provinsens konstitutiva företag för strategiska framväxande industrier att börsintroducera sig och utfärda företagsobligationer, kortsiktiga finansieringslösningar etc., och att tillhandahålla relevanta stödtjänster för företagsfinansiering”, ”att tillsammans med ekonomi- och handelsdepartementen i distrikten, städerna och Pingtan Comprehensive Experimental Zone och med provinsiella koncernbolag (holdingföretag) och provinsens ekonomi- och handelskommitté inrätta ett arbets- och kontaktsystem med konstitutiva företag för strategiska framväxande industrier för att bidra till att samordna och lösa de svårigheter och problem som kan uppstå i samband med utvecklingen av företag och att säkerställa en övervakning och analys av utvecklingen av konstitutiva företag” (89). Kommissionen godtog därmed inte det företagsspecifika försvaret att Xiamen skulle vara fritt från kontroll eller politisk styrning eller vägledning från de kinesiska myndigheternas sida.

(156)

Dessutom framhöll Xiamen att det var ett helägt utländskt företag som omfattades av den kinesiska lagstiftningen. Dess aktieägare var Daching Enterprises Limited, ett företag som var registrerat i Hongkong. Xiamen hävdade vidare att dess årsredovisningar granskades enligt internationella redovisningsstandarder, eftersom företaget ingår i en internationell koncern, och att företaget hade bildats på grundval av Kinas lag om utrikeshandel och lag om utländska investeringar samt kinesisk bolagsrätt och att det omfattades av den kinesiska lagen om företagskonkurs. Enligt dessa lagar var företaget skyddat av konkurslagen, och dess kapital kunde överföras fritt inom och utanför företaget i enlighet med lagen. Företaget hävdade vidare att dess årsredovisningar granskades enligt internationella redovisningsstandarder av Ernst & Young och att företaget skulle vara tvunget att följa internationella standarder och möjligen försättas i konkurs om dess finansiella sundhet äventyrades.

(157)

Kommissionen påpekade att snedvridningarna i Kina inom lagens område, enligt beskrivningen i avsnitt 3.3.1.6, inte härrör från det faktum att de kinesiska lagarna är otillräckliga för deras syfte. Tvärtom bygger de kinesiska lagarna på liknande lagar i andra länder, och det finns därför inte några kvalitetsmässiga problem med lagarna som sådana. Problemet ligger i ett otillräckligt verkställande av lagarna och den roll som staten har i insolvensförfarandena. På grundval av slutsatserna i avsnitt 3.3.1.6 och i avsaknad av bevis för att Xiamen inte skulle omfattas av de landsomfattande snedvridningarna när det gäller konkursförfaranden tillbakavisades detta påstående.

(158)

Xiamen framhöll vidare att företaget genomförde oberoende prisförhandlingar med sina kunder i EU och i andra länder på grundval av produktionskostnaden och de rådande marknadsvillkoren. Företaget tillade att dess priser vid försäljning till kunder i EU baserades på en omvandlingsavgift plus det angivna aluminiumpriset, för försäljning till EU, på Londons metallbörs (LME).

(159)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen måste normalvärdet konstrueras på grundval av icke snedvridna priser eller referensvärden om det har fastställts att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i det exporterande landet på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i det landet. De påståenden som sammanfattas i föregående skäl rör exportpriset till EU (eller annorstädes) och inte normalvärdet. Kommissionen tillbakavisade således detta påstående.

(160)

När det gäller råvaror hävdade Xiamen att det inte finns några statliga policyer eller åtgärder som är diskriminerande till förmån för inhemska leverantörer eller som på annat sätt påverkar de fria marknadskrafterna i Kina. Företagets uppfattning är att det fritt kan välja egna leverantörer, oavsett om de är tillverkare eller distributörer, till fritt framförhandlade priser. Det tillade att inköpspriset för råvaror och andra insatsvaror fastställdes genom förhandlingar och budgivning mellan olika leverantörer. Xiamen uppgav även att företaget köpte en del av sina råvaror utomlands. Detta gäller i synnerhet stänger av titan, bor och aluminium, som företaget uteslutande köper från Förenade kungariket.

(161)

I detta hänseende påminde kommissionen om att Xiamen inte hade tillhandahållit några bevis för att företagets kostnader för inhemska insatsvaror inte påverkades av det betydande statliga inflytande som fastställts i avsnitten 3.3.1.2–3.3.1.9. I undersökningen fastställdes att det förekom snedvridningar i hela kedjan i aluminiumsektorn. Dessa snedvridningar gäller även råvaruleverantörerna, vilka omfattas av alla typer av snedvridningar som konstaterats i Kina, däribland kostnaden för elektricitet, arbetskraft, tillgång till finansiering etc. I motsats till detta, när det gäller Xiamens inköp utomlands, på grundval av den bevisning som lämnats och sedermera dubbelkontrollerats på distans, inbegripet svaren på frågeformuläret och en prisanalys av dessa inköp (som visade att priserna motsvarade de som använts från det representativa landet), och i avsaknad av bevis på snedvridningar för denna insatsvara i Förenade kungariket, kunde det fastställas att inköpspriset för stänger av titan, bor och aluminium från Förenade kungariket (vilket utgör en liten del av företagets totala kostnader för råvaror) inte är snedvridet och inte behöver ersättas med uppgifter från ett representativt land.

(162)

Undersökningen visade dessutom att Xiamen hade etablerat sig gemensamt med Yunnan Yunlv Yongxin Metal Processing Co., Ltd, ett statsägt företag som registrerats under namnet Yunnan Yongshun Aluminium Co., Ltd. i kommunen Jianshui i Yunnan-provinsen. Det företagets huvudsakliga verksamhet är produktion av stora skivor av aluminiumlegeringar som levereras till Xiamen. Detta visar för det första att Xiamen har ett nära samarbete med den kinesiska staten, genom ett samriskföretag tillsammans med ett statsägt företag, och för det andra att de landsomfattande snedvridningarna även gäller företagets leverantörer.

(163)

Xiamen hävdade vidare att staten inte hade något inflytande över företagets förmåga att få tillgång till krediter eller de kreditvillkor som företaget beviljades och att kreditvillkoren, däribland räntan, fastställs utifrån den relevanta gällande marknadsräntan. Xiamen framhöll även att dess försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader var icke-snedvridna och skäliga och att de borde beaktas.

(164)

Kommissionen erinrade om att den vid fastställandet av huruvida betydande snedvridningar föreligger i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen analyserar de potentiella följderna av en eller flera av de snedvridande aspekter som anges i den bestämmelsen för priserna och kostnaderna i det exporterande landet. Även om den exporterande tillverkaren inte hade erhållit någon betydande statlig finansiering direkt, vilket inte var fallet, hade Xiamen rätt till ekonomiskt stöd enligt beskrivningen i avsnitt 3.3.1.8 i kombination med avsnitt 3.3.1.5. Som förklaras i avsnitt 3.3.1.5 beror detta på att den exporterande tillverkaren, liksom alla företag inom aluminiumsektorn, omfattades av kinesiska statliga planerings- och vägledningsdokument och hade tillgång till finansiering genom det kinesiska finansiella system som beskrivs i avsnitt 3.3.1.8. I detta hänseende underlättar banker och andra finansinstitut, i enlighet med den kinesiska regeringens vägledning, tillgången till finansiering för marknadsaktörer, inbegripet tillverkare av aluminiumprodukter, och skapar därmed ett finansiellt skyddsnät för dessa företag och ger dem en fördel jämfört med deras motparter utanför Kina. Som förklaras i skäl 118 omfattas Xiamen dessutom av det finansiella stöd som beviljas till företag med status som strategisk framväxande industri, såsom beskrivs i det angivna skälet.

(165)

När det gäller arbetskraft hävdade Xiamen att företaget följde ett sunt och normalt lönekostnadssystem. Det förde oberoende förhandlingar om individuella löner som baserades på marknadsnivåer och de anställdas personliga expertkunskap och prestationer. Företaget tillade att det inte finns något statligt mandat för lönekontroll i Kina.

(166)

Kommissionen erinrade om att snedvridningar på arbetsmarknaden hade fastställts på landsomfattande nivå i avsnitt 3.3.1.7. Problemen på den kinesiska arbetsmarknaden, däribland avsaknaden av fackföreningar som är oberoende av staten och begränsningarna av arbetskraftens rörlighet på grund av det system med registrering av hushåll som beskrivs i skäl 130, har en snedvridande effekt på lönebildningen i Kina. I detta avseende finns det inte några bevis för att de snedvridande effekterna av den landsomfattande avsaknaden av oberoende fackföreningar och systemet med registrering av hushåll inte skulle vara tillämpliga för Xiamen. Därför tillbakavisades påståendet.

(167)

Slutligen hävdade Xiamen, med hänvisning till de skäl som nämns ovan, att dess försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst var icke snedvridna och skäliga och att de borde beaktas i beräkningarna.

(168)

När det gäller påståendet om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst noterade kommissionen först och främst att det var allmänt och ogrundat, eftersom det helt enkelt byggde på andra påståenden av denna exporterande tillverkare som alla har tillbakavisats. I artikel 2.6a a i grundförordningen anges dessutom specifikt att det konstruerade normalvärdet, om betydande snedvridningar har konstaterats, ska innehålla ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinster. Eftersom detta är fallet i denna undersökning, och eftersom den exporterande tillverkaren och dess leverantörer påverkas av dessa snedvridningar, tillbakavisades dessa påståenden.

(169)

Med vederbörlig hänsyn till undantaget för stänger av titan, bor och aluminium konstruerade kommissionen därför normalvärdet på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden, dvs. i detta fall på grundval av motsvarande kostnader för produktion och försäljning i ett lämpligt representativt land, i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, såsom diskuteras i följande avsnitt.

(170)

Valet av representativt land baserades på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen:

(171)

Som förklaras i skälen 70–71 utfärdade kommissionen två noter om de källor som använts för att fastställa normalvärdet och införde dem i ärendehandlingarna. I noterna beskrevs de fakta och bevis som låg till grund för de relevanta kriterierna och de synpunkter som inkommit från de berörda parterna om dessa aspekter och deras relevanta källor. I den andra noten informerade kommissionen berörda parter om sin avsikt att betrakta Turkiet som ett lämpligt representativt land i det föreliggande ärendet, om förekomsten av betydande snedvridningar enligt artikel 2.6a i grundförordningen skulle bekräftas. Kommissionens bedömning kan sammanfattas på följande sätt:

(172)

I den första noten identifierade kommissionen 55 länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas. Under undersökningsperioden klassificerade Världsbanken dessa länder som ”högremedelinkomstländer” på grundval av bruttonationalinkomsten. Endast fem av dessa länder hade emellertid en ansenlig tillverkning av den berörda produkten, nämligen Armenien, Brasilien, Indonesien, Ryssland och Turkiet.

(173)

Mot bakgrund av bristen på meningsfulla uppgifter om import/export och/eller finansiella uppgifter om tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling i Armenien och Indonesien undersöktes dessa länder inte närmare som potentiella representativa länder.

(174)

Efter den första noten hävdade Xiamen att kommissionen borde överväga Malaysia som ett möjligt representativt land. Denna exporterande tillverkare påstod att tillräckligt representativa mängder aluminiumfolie tillverkas i Malaysia och hänvisade till två företag som tillverkar den berörda produkten, Alcom och UACJ Foil Malaysia. Xiamen upprepade detta påstående efter den andra noten.

(175)

För det första noterade kommissionen att det finns handelsmässiga exportrestriktioner i form av licenskrav och exportskatter på aluminiumskrot i Malaysia. Denna produktionsfaktor står för omkring 5–10 procent av tillverkningskostnaden. För det andra verkade Alcom inte tillverka aluminiumfolie för vidare förädling, och enligt de senaste finansiella uppgifterna för 2019 (en period som delvis överlappar med undersökningsperioden) i databasen Dun&Bradstreet (D&B) gick UAJC Foil Malaysia med förlust (91). Noterna innehåller slutligen en särskild bilaga med vägledning för att hjälpa parterna att lämna in upplysningar om andra möjliga representativa länder och/eller företag enligt artikel 2.6a a i grundförordningen. Xiamen kunde inte tillhandahålla information av den standard och detaljnivå som föreskrivs i denna bilaga. Av ovanstående skäl måste Xiamens påstående tillbakavisas.

(176)

För Rysslands vidkommande konstaterades dessutom att det fanns exportrestriktioner i form av en exportskatt på aluminiumskrot (92), en betydande biprodukt som till viss del kan återanvändas i tillverkningsprocessen för aluminiumfolie för vidare förädling. Dessutom importeras huvuddelen av banden för vidare valsning (en central insatsvara för tillverkningen av aluminiumfolie för vidare förädling som representerar över 90 procent av tillverkningskostnaden, beroende på tillverkningsprocessen) från Kina eller från länder som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2015/755 (93) (förordning 2015/755). Kommissionen uteslöt därför Ryssland från den grupp av länder som övervägdes och analyserade i noterna Brasilien och Turkiet i större detalj som potentiella representativa länder.

(177)

Efter den första noten hävdade alla exporterande tillverkare i urvalet att Brasilien inte var ett lämpligt representativt land med tanke på förekomsten av olika snedvridningar på den brasilianska aluminiummarknaden. De påstod även att Novelis do Brasil Ltda, det företag som föreslogs av kommissionen som representativ tillverkare, var olämpligt, främst med tanke på en osedvanligt hög rapporterad vinstnivå, som ansågs vara icke-representativ för den berörda industrisektorn och olämplig att använda i det föreliggande fallet.

(178)

Kommissionen är medveten om att de brasilianska myndigheterna den 29 juli 2020 inledde en antidumpningsundersökning av den kinesiska importen av aluminiumprodukter till Brasilien (cirkulär nr 46 av den 28 juli 2020 [nedan kallat cirkulär 46] från det brasilianska sekretariatet för utrikeshandel [nedan kallat SECEX]) (94). Produktdefinitionen i den undersökning som avses i cirkulär 46 överlappade till stor del definitionen av den berörda produkten i den aktuella undersökningen, vilken framgår av avsnitt 2. I cirkulär 46 offentliggjordes även verksamhetsresultat i indexformat för klagandena (tre företag, däribland Novelis do Brasil), som visade att klagandena hade redovisat förluster under hela perioden 2015–2019.

(179)

På grundval av denna bevisning ansåg kommissionen att det var osannolikt att Novelis do Brasils rapporterade vinst (19,4 % under den senaste räkenskapsperioden) hade uppnåtts med hjälp av den undersökta produkten. I detta hänseende, och med tanke på att företaget tillverkar ett stort sortiment av produkter, ansåg kommissionen att en sådan vinst med största sannolikhet, och i stor utsträckning, hade uppnåtts tack vare andra produkter som tillverkas av Novelis do Brasil, däribland produkter inom rymd- eller fordonsindustrin och för tillverkning av dryckesburkar.

(180)

Kommissionen ansåg därför att Novelis do Brasils uppgifter inte utgjorde ett lämpligt referensvärde för att fastställa skäliga försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst för den undersökta produkten. Kommissionen avförde således Brasilien som lämpligt representativt land i samband med den andra noten och inriktade sin analys på Turkiet.

(181)

Analysen av importen av de huvudsakliga produktionsfaktorerna till Turkiet visade att importen av råmaterial till folie till Turkiet inte påverkades i väsentlig grad av import från Kina eller något av de länder som förtecknas i bilaga I till förordning 2015/755. Dessutom fastställdes att mer exakta importuppgifter för de viktigaste insatsvarorna (inklusive råmaterial till folie) fanns att tillgå för Turkiet jämfört med Brasilien.

(182)

I föreliggande ärende identifierade kommissionen två turkiska tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling (Assan Aluminyum och Asaş Aluminyum). Assan Aluminyum gick med förlust under räkenskapsåret 2019 (som delvis överlappar med undersökningsperioden), medan Asaş Aluminyums vinst under 2019 var nära noll. I detta avseende noterar kommissionen att det konstruerade normalvärdet, enligt vad som anges i artikel 2.6a a i grundförordningen, ska innehålla ”ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. En vinst som ligger nära noll kan inte anses vara skälig, i synnerhet med tanke på den vinstnivå som uppnåddes av andra turkiska företag i aluminiumsektorn (95). Därför ansågs preliminärt att uppgifterna för Asaş Aluminyum som tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling inte var lämpliga som referensvärde.

(183)

I avsaknad av ett lämpligt referensvärde för fastställande av rimliga försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst för den undersökta produkten i Turkiet, ansåg kommissionen preliminärt att uppgifter för företag i en sektor som tillverkar en liknande produkt skulle kunna vara lämpliga under dessa omständigheter. Mer exakt ansåg kommissionen att uppgifter för turkiska företag som var verksamma i sektorn för aluminiumprofiler skulle kunna vara lämpliga att använda. Kommissionen baserade sin slutsats på den kunskap och information som redan fanns att tillgå i en annan antidumpningsundersökning som nyligen genomförts (96) i samma sektor (aluminium), under en liknande period och angående en liknande produkt, nämligen aluminiumprofiler. Detta kompletterades vidare med ytterligare forskning.

(184)

Aluminiumprofiler är produkter som har en liknande råmaterialsammansättning som aluminiumfolie för vidare förädling. När det gäller produktionsprocessen kan aluminium formas till en mängd olika produkter genom strängpressning, valsning eller gjutning. Profiler anses, liksom aluminiumfolie för vidare förädling, vara aluminiumhalvfabrikat och ingår därmed i samma allmänna produktkategori. Dessutom tillverkar företag som tillverkar profiler i vissa fall även andra aluminiumprodukter, däribland valsade produkter som aluminiumfolie för vidare förädling (se skäl 193 för mer information). Detta motiverar valet av profiltillverkare för fastställandet av försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst i det representativa landet.

(185)

I det föreliggande ärendet fastställdes först tillgången till företagens uppgifter för räkenskapsåret 2019, vilket utgjorde halva undersökningsperioden. Inga finansiella uppgifter fanns att tillgå för 2020. Därefter valdes företag som gick med vinst (97) under denna räkenskapsperiod. Av de företag som valts ut befanns tre företag (98) ha en lämplig vinstnivå på grundval av uppgifterna i D&B-databasen under 2019.

(186)

Dessutom noterades, på grundval av kompletterande undersökningar utförda av kommissionen, att Asaş Aluminyum (tillverkaren av aluminiumfolie för vidare förädling) samt två andra företag som identifierats av Zhongji i synpunkterna som svar på den första noten (P.M.S. Metal Profil Aluminyum Sanayi Ve Ticaret Anonim Sirketi och Cansan Aluminyum Profil Sanayi Ve Ticaret Anonim Sirketi) är inblandade i tillverkningen av aluminiumprofiler vid sidan av deras tillverkning av andra aluminiumhalvfabrikat (99). De finansiella uppgifterna för P.M.S. Metal och Cansan Aluminyum är lättillgängliga i D&B-databasen, och till skillnad från Asaş Aluminyum redovisade dessa företag rimliga vinstnivåer under 2019. Dessa två företag övervägdes därför också av kommissionen som representativa tillverkare i Turkiet i detta fall (se skäl 223 för en komplett förteckning över de utvalda företagen).

(187)

Som svar på den andra noten motsatte sig alla de exporterande tillverkarna i urvalet användningen av uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst för företag i profilsektorn, och uppmanade i stället till användning av motsvarande uppgifter från antingen turkiska tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling (med hjälp av faktiska eller justerade siffror) eller tillverkare av andra aluminiumprodukter, såsom aluminiumfolie. Företagen hävdade att profiler och aluminiumfolie för vidare förädling inte ingår i samma allmänna produktkategori och/eller sektorer och att det inte finns någon överensstämmelse mellan de två produkterna, vare sig när det gäller fysiska eller tekniska egenskaper, slutanvändning, tillverkningsprocess eller tillverkningskostnad.

(188)

För det första bör noteras att kommissionen försöker identifiera faktiska, rimliga och icke-snedvridna siffror för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst i det representativa landet. Som förklaras i den andra noten får kommissionen, när den försöker hitta lämpliga referensvärden, vid behov överväga tillverkare som tillverkar en produkt i samma allmänna kategori och/eller sektor som den undersökta produkten i frånvaro av en representativ tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling. Även om vissa egenskaper, slutanvändningar, tillverkningsprocesser och tillverkningskostnader för aluminiumfolie för vidare förädling och aluminiumprofiler inte är identiska kan dessa aspekter inte anses vara utslagsgivande i föreliggande ärende. Utöver de skäl som anförs i skäl 184 ingår tillverkning av aluminiumprofiler i samma allmänna kategori av näringsverksamhet och industri som tillverkning av aluminiumfolie för vidare förädling enligt den statistiska klassificeringen av näringsverksamheter i unionen (100).

(189)

När det gäller påståendet att kommissionen borde använda tillverkare av andra aluminiumprodukter, dvs. aluminiumfolie (utom aluminiumfolie för vidare förädling), förklarade den berörda parten inte varför denna produkt och dess egenskaper och användning skulle vara lämpligare än aluminiumprofiler eller hur de olika produkterna skulle kunna jämföras. Dessutom underlät de exporterande tillverkarna att föreslå tillverkare av aluminiumfolie med tillgängliga finansiella uppgifter och rimlig vinst från det potentiella representativa landet. Under alla omständigheter, som anges i skäl 190 nedan, är de företag som preliminärt används i denna undersökning representativa för en bredare aluminiumproduktgrupp, inklusive valsade produkter.

(190)

För det andra tillverkar företag som anses vara lämpliga enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ofta fler än en produkt. Det är också vanligt att detaljnivån i de allmänt tillgängliga finansiella uppgifterna för lämpliga företag i det representativa landet inte möjliggör en mer detaljerad analys av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för enskilda produkter. I detta ärende finns finansiella uppgifter om de profiltillverkare som identifierats endast tillgängliga på aggregerad nivå i D&B-databasen, medan en del profiltillverkare, som beskrivs i skäl 186 ovan, även tillverkar andra aluminiumhalvfabrikat. Därför är de tillgängliga finansiella uppgifterna för aluminiumprofilföretag representativa för situationen inte bara på profilmarknaden, utan även på marknaden för en bredare produktgrupp inklusive valsade produkter. Därför avslogs begäran att använda alternativa finansiella uppgifter.

(191)

Dessutom vände sig alla exporterande tillverkare i urvalet mot att kommissionen åsidosatte Asaş Aluminyum (tillverkaren av aluminiumfolie för vidare förädling) för att företaget hade för låg vinst, samtidigt som alla lönsamma aluminiumprofilföretag, oberoende av deras enskilda vinstnivåer, övervägdes som potentiella representativa tillverkare. Zhongji hävdade vidare att Asaş Aluminyums lönsamhet inte var orimlig för branschen för aluminiumfolie för vidare förädling.

(192)

Kommissionen påpekade att användningen av sammanslagna och viktade finansiella uppgifter för en grupp av företag med rimliga vinstsiffror (bättre än en negativ vinstnivå eller nollresultat) är lämpligare än att undersöka resultaten för en enskild tillverkare i syfte att hitta ett rimligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader och vinst. Som nämns i skäl 177, såväl som i noterna, kan i detta fall en vinst som ligger nära ett nollresultat, enbart på grundval av uppgifterna för ett enskilt företag, inte anses vara rimlig i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen.

(193)

Zhongji hävdade vidare att kommissionens slutsatser om vilka finansiella uppgifter som ska användas för representativa tillverkare måste omprövas efter det att uppgifterna för 2020 blir tillgängliga. Enligt Zhongji var uppgifterna för 2019 i stort sett opåverkade av covid-19-pandemin både för kinesiska och andra tillverkare i potentiella representativa länder, medan uppgifterna för 2020 fullt ut har påverkats av pandemin.

(194)

Som svar noterade kommissionen, för det första, att covid-19-pandemin inte utlystes förrän i mars 2020 (101), och att den därmed endast överlappade med undersökningsperioden under ett kvartal. För det andra omfattade undersökningsperioden perioden från juli 2019 till juni 2020, vilket innebär att uppgifterna för 2019 och 2020 är lika relevanta för kommissionens bedömning. I vilket fall som helst har kommissionen inte identifierat några tillgängliga finansiella uppgifter för 2020 som är relevanta för detta ärende. Zhongjis påstående om covid-19-pandemins inverkan på tillverkarna är ogrundat, och med tanke på resultaten under undersökningsperioden för de exporterande tillverkarna i urvalet jämfört med 2019 förefaller det även vara osannolikt.

(195)

Avslutningsvis finns finansiella uppgifter att tillgå om en representativ grupp tillverkare av aluminiumprofiler som anses vara vägledande när det gäller situationen och vinstnivåerna i segmentet för aluminiumhalvfabrikat (inklusive aluminiumfolie för vidare förädling). Dessa uppgifter anses vara tillräckliga för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(196)

Eftersom kommissionen hade fastställt att Turkiet var det lämpliga representativa landet i detta skede av undersökningen, på grundval av alla ovanstående faktorer, var det inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen sista meningen i grundförordningen.

(197)

Mot bakgrund av ovanstående analys och i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen har kommissionen (i linje med den andra noten) för avsikt att använda Turkiet som ett lämpligt representativt land och att använda de finansiella uppgifter som anges för tillverkare av stänger, profiler och rör av aluminium som anges i skäl 223.

(198)

Med utgångspunkt i de uppgifter som lämnats av de berörda parterna och andra relevanta uppgifter i ärendehandlingarna upprättade kommissionen, i den första noten, en inledande förteckning över de produktionsfaktorer, t.ex. råvaror, energi och arbetskraft, som de exporterande tillverkarna använder i tillverkningen av den undersökta produkten.

(199)

I enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen identifierade kommissionen även källor som kunde användas för att fastställa icke snedvridna priser och referensvärden. Som den viktigaste källan föreslog kommissionen Global Trade Atlas (nedan kallad GTA). Slutligen identifierade kommissionen produktionsfaktorernas koder i det harmoniserade systemet (HS), vilka enligt den första noten skulle användas för GTA-analysen på grundval av de uppgifter som lämnats av de berörda parterna.

(200)

Kommissionen uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter och förslag på offentligt tillgängliga uppgifter om icke snedvridna värden för var och en av de produktionsfaktorer som nämns i den första noten. I den andra noten uppdaterade kommissionen uppgifterna för flera av produktionsfaktorerna på grundval av de synpunkter som tagits emot från de berörda parterna.

(201)

Kommissionen konstaterade även att flera av de produktionsfaktorer som inledningsvis angavs i noterna inte kunde användas för att konstruera normalvärdet, eftersom de i själva verket inte användes av någon av de exporterande tillverkarna i urvalet vid framställning av aluminiumfolie för vidare förädling (se även skälen 230–231 för mer information).

(202)

Mot bakgrund av ovanstående identifierades följande produktionsfaktorer och deras källor med avseende på Turkiet för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 2

Produktionsfaktorer för aluminiumfolie för vidare förädling

(203)

För att fastställa det icke snedvridna priset på råvaror utgick kommissionen från det vägda genomsnittliga importpriset (cif) till det representativa landet, så som det rapporterats i GTA, från alla tredjeländer utom Kina och länder som inte är medlemmar i WTO, vilka förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2015/755. Kommissionen beslutade att undanta import från Kina, eftersom den drog slutsatsen att det till följd av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte var lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina (se avsnitt 3.3.1 ovan). Eftersom det saknas bevis för att samma snedvridningar inte påverkar produkter avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exporten. Det vägda genomsnittliga importpriset justerades för importtullar i tillämpliga fall.

(204)

Kommissionen angav att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas transportkostnader för leverans av råvaror utgjorde en procentandel av den faktiska kostnaden för dessa råvaror och tillämpade därefter samma procentsats på de icke snedvridna kostnaderna för samma råvaror för att erhålla de icke snedvridna transportkostnaderna. Kommissionen ansåg att förhållandet mellan den exporterande tillverkarens råvaror och de angivna transportkostnaderna inom ramen för denna undersökning rimligen kunde användas för att uppskatta de icke snedvridna transportkostnaderna för råvarorna när de levererades till företagets fabrik.

(205)

För ett mindre antal av produktionsfaktorerna utgjorde de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas faktiska kostnader en försumbar andel av de totala råvarukostnaderna under undersökningsperioden. Eftersom det värde som användes för dessa faktorer inte hade någon märkbar inverkan på beräkningarna av dumpningsmarginalen, oavsett vilken källa som användes, behandlade kommissionen dessa produktionsfaktorer som förbrukningsvaror enligt förklaringen i skäl 227.

(206)

Som svar på den andra noten hävdade Zhongji att de databaser som kommissionen förlitade sig på (främst GTA och D&B) inte är allmänt tillgängliga, utan endast tillgängliga för abonnenter, och att parterna därför inte kan utöva sin rätt att försvara sig utan ett abonnemang. Vidare uttryckte Zhongji farhågor kring tillförlitligheten hos uppgifterna i D&B-databasen, och hänvisade till att felaktiga uppgifter hade angivits för Zhongjis dotterbolag i Hongkong. Slutligen påstod Zhongji att kommissionen varken hade angivit de uppdaterade värden som skulle användas för varje produktionsfaktor eller de bakomliggande källuppgifterna och de utförda beräkningarna i den andra noten.

(207)

För det första påpekade kommissionen att artikel 2.6a i grundförordningen inte innehåller något krav på att uppgifterna ska finnas ”allmänt tillgängliga”, utan ”lätt tillgängliga”. Kommissionen påpekade vidare att ”allmänt tillgängliga” betyder att uppgifterna finns tillgängliga för allmänheten i stort, medan ”lätt tillgängliga” betyder att uppgifterna finns tillgängliga för alla under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda, exempelvis betalning av en avgift. För det andra är D&B-databasen en omfattande och allmänt erkänd företagskatalog som kommissionen använde utan åtskillnad för att identifiera tillverkare i möjliga representativa länder. Inga felaktiga uppgifter har kunnat styrkas för Zhongjis dotterbolag i Hongkong. Det finns i själva verket inte några uppgifter alls om detta företag i D&B-databasen (102), och dessutom innehåller de utdrag som tillhandahölls av Zhongji modellerade i stället för faktiska intäkter. Under alla omständigheter skulle de påstådda felaktigheterna inte påverka tillförlitligheten hos de uppgifter som använts av kommissionen i detta fall, eftersom uppgifterna avseende Zhongjis dotterbolag i Hongkong inte har använts på något sätt vid tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. För det tredje tillgängliggjordes alla relevanta uppgifter som användes vid konstruktionen av normalvärdet för exporterande tillverkare, däribland alla underliggande uppgifter och detaljerade beräkningar, genom generellt eller företagsspecifik utlämnande av uppgifter för att de nämnda företagen skulle kunna utöva sin rätt att försvara sig. Därför avvisades detta påstående.

(208)

Som svar på den andra noten ifrågasatte både Donghai och Zhongji vid upprepade tillfällen varför den importtull som betalats i det representativa landet hade inkluderats för varje råvara vid konstruktionen av normalvärdet. Enligt Zhongji snedvrider kommissionen denna kostnad genom att inkludera importtullarna, vilket gör att icke snedvridna tillverkningskostnader i Kina inte kan beräknas. Zhongji hävdade vidare att de motsvarande kostnaderna i Kina, i linje med artikel 2.6a i grundförordningen, inte omfattar importtullar eftersom insatsvarorna tillverkas på den egna marknaden. På liknande sätt påstod Donghai att inkluderingen av importtullar på råvaror som de kinesiska företagen köper på den inhemska marknaden inte kan anses vara skälig, eftersom bedömningen, i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen, ska utföras separat för varje exportör och tillverkare.

(209)

Vidare noteras att tillämpningen av artikel 2.6a a i grundförordningen syftar till att fastställa icke snedvridna priser på insatsvaror på de representativa marknaderna. Om det inte finns några tillgängliga uppgifter om de inhemska priserna i de möjliga representativa länderna (vilket är fallet i detta ärende) ska uppgifter om importpriser som finns lätt tillgängliga för kommissionen tillämpas. För att nå fram till ett skäligt standardvärde som motsvarar ett icke snedvridet inhemskt pris på den inhemska marknaden i det valda representativa landet måste de importpriser som identifierats justeras genom att lägga till de relevanta importtullarna, eftersom dessa också påverkar det faktiska priset på den inhemska marknaden. Om priset inte hade omfattat importtullar skulle det inte vara representativt för marknadspriset i det representativa landet. Denna bedömning utfördes dessutom separat för varje exporterande tillverkare i urvalet när deras dumpningsmarginaler fastställdes. Parternas påståenden måste därför avvisas.

(210)

Som svar på den andra noten hävdade både Donghai och Zhongji att det aluminiumskrot som de genererar under tillverkningen av aluminiumfolie för vidare förädling hade samma eller liknande renhet som aluminiumgöt och att skrotet användes på samma sätt som aluminiumgöt vid gjutningen. Enligt dessa företag skulle följaktligen det HS-nummer som angetts av kommissionen i noterna (7602 00), eller även det 8-siffriga numret 7602 00 90, gälla en annan produkt, nämligen aluminiumskrot med annat ursprung, lägre renhet och annan legeringssammansättning som inte motsvarar kvaliteten på det skrot som faktiskt tillverkas av företaget.

(211)

För det första noterade kommissionen, på grundval av den bevisning som lagts fram av både Donghai och Zhongji under processen med korskontroller på distans, att det aluminiumskrot som använts (och sålts) av dessa exporterande tillverkare inte var prissatt på samma nivå som aluminiumgöt, utan med en prisminskning beroende på skrotets kvalitet för att återspegla dess renhetsgrad. Därmed kunde det bekräftas att priset på aluminiumgöt var högre än priset på det aluminiumskrot som genererades.

(212)

För det andra konstaterade kommissionen att den relevanta varukoden i den turkiska nomenklaturen är uppdelad mellan så kallat tillverkningsskrot under den 8-siffriga råvarunummer 7602 00 19 och skrot under den 8-siffriga varukoden 7602 00 90. På grundval av kommissionens granskning av de respektive numren och de argument som lagts fram av parterna förefaller det som om råvarunumret 7602 00 19 är en bättre beteckning på den typ av skrot som används och produceras av både Donghai och Zhongji. Kommissionen beslutade därför att använda importpriset enligt råvarunummer 7602 00 19 som referensvärde, och inte ett importpris för aluminiumgöt som föreslagits av företagen.

(213)

Som svar på den andra noteringen hävdade Zhongji att de turkiska importuppgifterna i GTA med 8-siffriga råvarunummer för band för vidare valsning (7606 12 92) inte var representativa och att de inte motsvarade Zhongjis kostnader för band för vidare valsning. Mer specifikt hävdade Zhongji att de turkiska priserna i GTA är högre än priserna i unionen. Enligt företaget omfattar importuppgifterna för varukoden 7606 12 92 dessutom import av band för vidare valsning som används till flygplansdelar och inom fordonsindustrin, vilket påstås leda till en betydande prisinflation. Zhongji hävdade vidare att uppgifterna i GTA inte skiljer sig åt när det gäller de olika typerna av legeringar. Zhongji använder endast vissa billigare typer av legeringar i sina band för vidare valsning, medan samtliga legeringar ingick i de GTA-uppgifter som kommissionen använde. Zhongji begärde därför att uppgifterna i GTA skulle justeras baserat på priset på en specifik legering som är jämförbar med den kvalitet som används av Zhongji i CRU-rapporten (103) i fråga om kemisk sammansättning och metallkomponenter. Zhongji hävdade att klaganden även förlitade sig uppgifter från CRU, särskilt med avseende på Turkiet som representativt land. Donghai lämnade in ett liknande klagomål och hävdade att det är lämpligare att använda CRU-data eftersom den gör att produkterna kan skiljas åt baserat på deras specifika typer av legeringar. Slutligen ansåg Zhongji att flera av importtransaktionerna i GTA för import av band för vidare valsning uppvisade onormalt höga enhetspriser och därmed borde undantas.

(214)

Inledningsvis bör det noteras att kommissionen, i linje med artikel 2.6a i grundförordningen, strävade efter att identifiera motsvarande tillverkningskostnader i ett lämpligt representativt land med en nivå av ekonomisk utveckling som liknade det exporterande landet eller, om den ansåg att det var lämpligt, icke snedvridna internationella priser, kostnader eller referensvärden (104).

(215)

I det föreliggande ärendet är importpriserna till Turkiet även tillgängliga i GTA-databasen (105). När det gäller band för vidare valsning är uppgifterna i GTA tillgängliga på 8-siffrig nivå, vilket gör att kommissionen specifikt kan fånga upp importen av band med den tjocklek som används av tillverkarna av aluminiumfolie för vidare förädling (mindre än 3 mm). Genom det 8-siffriga numret undantas likaså band som är tjockare och band som utformats för annan slutanvändning som tillverkning av dryckesburkar eller belagd folie. GTA-uppgifterna på 8-siffrig nivå fångar därför inte bara upp alla typer av band för vidare valsning som används vid tillverkning av aluminiumfolie för vidare förädling, utan utesluter även i betydande grad de typer av band för vidare valsning som används inom andra områden. Dessa uppgifter är därmed lämpliga för tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen.

(216)

I motsats till uppgifterna i GTA, vilka omfattar de band för vidare valsning som används av tillverkarna av aluminiumfolie för vidare förädling, har uppgifterna i CRU:s rapport flera egenskaper som gör att de är mindre lämpliga att använda. För det första gäller de uppgifter i CRU-rapporten som används av Donghai och Zhongji endast priserna för band för vidare valsning som tillverkas av den specifika legeringstypen 1050. De exporterande tillverkarna i urvalet hade emellertid inte bara använt olika legeringar i 1xxx-serien, utan även betydande mängder av legeringar i 8xxx-serien, vilka har en överlägsen kvalitet (vilket även bekräftades under processen med korskontroller på distans och Zhongji) och därmed är dyrare än legeringarna i 1xxx-serien. Priset på 1050-legeringen kan därför inte anses vara representativt för priserna på de band för vidare valsning som faktiskt används av tillverkarna av aluminiumfolie för vidare förädling. De priser i CRU-rapporten som parterna föreslog gällde dessutom prisnivån i ett antal EU-medlemsstater (Tyskland, Italien, Frankrike) och Förenade kungariket, och de återspeglade därför varken situationen i ett representativt land med liknande nivå av ekonomisk utveckling eller internationella referensvärden. Även om uppgifter från CRU-rapporten användes i klagomålet var syftet att fastställa produktionskapaciteten och förbrukningen av aluminiumfolie för vidare förädling i Turkiet och inte för att identifiera referensvärden för produktionsfaktorer.

(217)

Slutligen tog kommissionen hänsyn till de tillgängliga importuppgifterna för band för vidare valsning i sin helhet. Användningen av ett genomsnittspris minskar effekterna av eventuella onormala priser i den lägre och högre änden av intervallet och återspeglar samtidigt en blandning av olika kvaliteter hos den råvara som används (i detta fall t.ex. legeringar i 1xxx- och 8xxx-serien) på den berörda representativa marknaden.

(218)

För att fastställa referensvärdet för arbetskraftskostnader använde kommissionen den senaste statistik som offentliggjorts av det turkiska statistikinstitutet (106). Detta institut offentliggör detaljerad information om arbetskraftskostnader inom olika ekonomiska sektorer i Turkiet. Kommissionen fastställde referensvärdet baserat på arbetskraftskostnader per timme för den ekonomiska aktiviteten C.24 (Stål- och metallframställning) (107) 2016. Värdena justerades vidare för inflation med användning av det inhemska producentprisindex (108) som offentliggörs av det turkiska statistikinstitutet för att återspegla kostnaderna under undersökningsperioden.

(219)

När det gäller referensvärdet för arbetskraft hävdade både Donghai och Zhongji att produktionen av aluminiumfolie för vidare förädling ligger närmare verksamheten enligt nummer 25 (Tillverkning av metallvaror utom maskiner och apparater), närmare bestämt klass 25.50 (Arbeten med smidning, pressning, prägling och valsning av metall; pulvermetallurgiarbeten) eller klass 25.92 (Tillverkning av lättmetallförpackningar), snarare än verksamheten enligt nummer C.24. Dessutom hävdade Zhongji att vissa av unionstillverkarna (Amcor och Carcano Antonio) klassificeras under NACE-klass 25.92.

(220)

Kommissionen noterade att tillverkning av aluminium, enligt den statistiska klassificeringen av näringsverksamheter i unionen (vilken stämmer överens med FN:s internationella klassificering), ingår i avdelning 24, mer specifikt grupp 24.4 (Framställning av andra metaller än järn) och klass 24.42 (109). Denna undergrupp omfattar verksamheter som tillverkning av halvfabrikat av aluminium och tillverkning av aluminiumfolie. Det faktum att vissa tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling skulle kunna klassificeras i en annan Nace-undergrupp (t.ex. 25.92) innebär bara att dessa företag bland annat även tillverkar metallförpackningar som inte betraktas som aluminiumfolie för vidare förädling. Kommissionen vidhöll därför att den hade fastställt referensvärdet på ett korrekt sätt med användning av arbetskraftskostnader för näringsverksamheten C.24 (Stål- och metallframställning) som underlag och att parternas påståenden skulle avvisas.

(221)

För att fastställa referenspriset för elektricitet använde kommissionen de elpriser för företag (industrianvändare) i Turkiet som offentliggjorts av Turkiets statistikinstitut (110). Referensvärdet fastställdes på grundval av det elpris som offentliggjordes den 23 september 2020. Det pris som det hänvisas till är genomsnittspriset för andra halvåret 2019 och första halvåret 2020. Kommissionen använde uppgifter om elpriser inom industrin i konsumtionsintervallen 70 000 ≤ T < 150 000 MWh respektive > 150 000 MWh. Kommissionen använde priser på nettonivå (utan moms).

(222)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet innehålla ”ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett värde för tillverkningsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i produktionsfaktorerna ovan.

(223)

För att fastställa ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst använde kommissionen uppgifter från de fem företag i Turkiet som hade identifierats som tillverkare av den liknande produkten (bland andra halvfabrikat av aluminium), dvs. stänger, profiler och rör av aluminium i enlighet med skälen 190–196. Som beskrivs i de skälen använde kommissionen siffror från 2019 års finansiella uppgifter, eftersom de var de senaste tillgängliga uppgifterna och eftersom de överlappar med ett halvt år av undersökningsperioden. Uppgifter från följande fem företag användes:

(224)

På grundval av de icke snedvridna priser och de referensvärden som beskrivs ovan konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp från fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(225)

För att fastställa de icke-snedvridna tillverkningskostnaderna för varje juridisk enhet som tillverkar och exporterar den berörda produkten ersatte kommissionen, för varje exporterande tillverkare, de produktionsfaktorer som köpts från både närstående och icke-närstående parter med de produktionsfaktorer som anges i tabell 2.

(226)

Först fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna på grundval av de produktionsfaktorer som inhandlats av vart och ett av företagen. Därefter tillämpade den de icke snedvridna enhetskostnaderna på var och en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas faktiska förbrukning av de olika produktionsfaktorerna. Kommissionen minskade tillverkningskostnaderna med de icke snedvridna kostnaderna för biprodukter som återanvändes i tillverkningsprocessen.

(227)

Som ett andra steg lade kommissionen till tillverkningsomkostnader för att fastställa en total icke snedvriden tillverkningskostnad. De samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas tillverkningsomkostnader ökades med kostnaderna för de förbrukningsvaror som avses i skäl 205 och uttrycktes därefter som en andel av de faktiska tillverkningskostnaderna för var och en av de exporterande tillverkarna. Denna procentandel tillämpades på de icke snedvridna tillverkningskostnaderna.

(228)

Slutligen lade kommissionen till försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst, som fastställts med utgångspunkt i de fem turkiska företagen (se skäl 223). Försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, uttryckta som en procentandel av kostnaden för sålda varor och tillämpade på de totala icke snedvridna tillverkningskostnaderna, uppgick till 8,7 %. Vinsten, uttryckt som en procentandel av kostnaden för sålda varor och tillämpad på de totala icke snedvridna tillverkningskostnaderna, uppgick till 7,5 %.

(229)

På denna grundval konstruerade kommissionen normalvärdet per produkttyp från fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(230)

Donghai ansåg att dess enhet som tillverkar aluminiumfolie för vidare förädling borde behandlas på ett konsoliderat sätt, tillsammans med andra enheter som tillhör samma företagsgrupp (Nanshan-gruppen), när det gäller beräkningen av normalvärdet, dvs. kommissionen borde endast överväga att ersätta priserna för produktionsfaktorer som Nanshan-gruppen köpte i början av tillverkningsprocessen från en icke närstående part med referenspriserna. Donghai hänvisade i detta avseende till kommissionens förfarande när det gäller begreppet ”en enda ekonomisk enhet” för att fastställa exportpriset. På liknande sätt framhöll Zhongji att dess enhet som tillverkar aluminiumfolie för vidare förädling köpte huvuddelen av banden för vidare förädling från närstående företag och att kommissionen borde ta hänsyn till de närstående företagens kostnadskomponenter (för tillverkning av band för vidare valsning) när den konstruerar normalvärdet för Zhongjis tillverkningsenhet. Enligt Zhongji borde det faktum att Zhongjis tillverkningsenhet var en del av en integrerad grupp av företag som köpte råvaror från de närstående enheterna vederbörligen återspeglas och hanteras på ett annat sätt än ett scenario där råvaror tillhandahålls av icke närstående leverantörer.

(231)

För det första noterade kommission att begreppet ”en enda ekonomisk enhet” är tillämpligt för fastställandet av exportpriset eller det inhemska priset, i den mån det ligger till grund för identifieringen av det relevanta priset till oberoende kunder, och de möjliga justeringarna av dessa priser, om den inhemska försäljningen eller exportförsäljningen sker via en närstående handlare. Däremot gäller den fråga som tas upp av Donghai och Zhongji den tillverkningsprocess som följs av och de relevanta insatsvaror som används av tillverkningsenheterna vid tillverkning av den berörda produkten. I det avseendet är det kommissionens praxis (vilken även tillämpas i föreliggande ärende) att konstruera ett normalvärde för varje enskild exporterande tillverkare baserat på den specifika tillverkningsprocessen och de insatsvaror som köps av varje juridisk enhet som tillverkar den berörda produkten. Begäran att fastställa tillverkningsprocessen på gruppnivå och med användning av närstående tillverkares produktionsfaktorer för andra produkter i tidigare led än aluminiumfolie för vidare förädling skulle dölja den industriella och ekonomiska verkligheten för de enheter som tillverkar aluminiumfolie för vidare förädling genom att på ett omotiverat sätt förutsätta att gruppen av närstående företag utgör en enda integrerad tillverkningsenhet Därför avvisades de påståenden som framförts av Donghai och Zhongji.

(232)

Den första av de exporterande tillverkarna i urvalet, Donghai, exporterade den berörda produkten till unionen genom ett närstående företag i Kina, och exportpriset var det pris som faktiskt betalades eller skulle betalas för den berörda produkten när den såldes för export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(233)

Dessutom sålde Donghai även den berörda produkten till unionen genom ytterligare ett närstående företag som var etablerat i unionen och som agerade som importör. För dessa försäljningar konstruerades exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. De justeringar som gjordes gällde samtliga kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inklusive försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst, för att fastställa ett tillförlitligt exportpris vid unionens gräns.

(234)

Det andra företaget i urvalet, Zhongji, exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen såväl som genom ett närstående företag i Hongkong. Exportpriset för Zhongji fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export till unionen.

(235)

Slutligen exporterade den tredje tillverkaren i urvalet, Xiamen, den berörda produkten genom ett närstående företag i Hongkong och, i små kvantiteter, direkt till oberoende kunder i unionen. Exportpriset för Xiamen fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export till unionen.

(236)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset för de exporterande tillverkarna i urvalet på grundval av priset från fabrik.

(237)

För att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Exportpriset justerades för transport, försäkring, hantering och lastning, packning, provision, rabatter, kreditkostnader, bankavgifter, årsrabatter och andra tullavgifter.

(238)

Donghais exportförsäljning av den berörda produkten skedde uteslutande via ett närstående inhemskt handelsföretag i Kina, som antingen sålde aluminiumfolie för vidare förädling direkt till oberoende kunder i unionen eller via ett närstående handelsföretag i Tyskland. Enligt Donghai agerade det inhemska handelsföretaget som tillverkningsföretagens interna försäljningsavdelning. På grundval av en bedömning av den tillgängliga bevisningen godtog kommissionen påståendet preliminärt, och inga justeringar gjordes enligt artikel 2.10 (i) för det inhemska handelsföretaget.

(239)

Under undersökningsperioden exporterade dessutom både Zhongji och Xiamen aluminiumfolie för vidare förädling till unionen genom närstående handlare utanför unionen, närmare bestämt i Hongkong. Kommissionen konstaterade att dessa handelsföretag till sin funktion liknade agenter, eftersom de fick ett tillägg för sina tjänster.

(240)

I detta sammanhang begärde Xiamen att dess handelsföretag i Hongkong skulle få status som ”en enda ekonomisk enhet”. Det bör noteras att i) Xiamens handelsföretag inte var stationerat i eller i närheten av tillverkarnas lokaler och förvarade sin bokföring i sina egna lokaler, ii) handelsföretaget, vid sidan av sin handelsverksamhet, även agerar som inköpsenhet för vissa av gruppens insatsvaror och deltar i prissäkring och annan ekonomisk verksamhet som gruppens holdingbolag, iii) det närstående handelsföretagets egen vinst, baserat på den kontrollerade resultaträkningen, täckte dess kontorsutgifter, iv) handelsföretaget tog ansvar för kundens kreditrisk, v) handelsföretaget betalade kostnaderna för sjöfrakt och bankavgifter vid exportförsäljning av den berörda produkten till unionen, vi) alla varor som tillverkas av Xiamen inte säljs via det närstående handelsföretaget – omkring [20–30 %] av försäljningen av den berörda produkten till EU och 100 % av försäljningen av andra produkter till EU och till andra tredjeländer ombesörjs direkt av Xiamen. Mot bakgrund av ovanstående måste Xiamens argument avvisas.

(241)

Följaktligen gjordes en justering enligt artikel 2.10 i för försäljningen genom Xiamens och Zhongjis närstående handelsföretag. Genom en analog tillämpning av artikel 2.9 utgjordes justeringen av ett avdrag för de respektive handelsföretagens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en teoretisk vinst baserad på vinstmarginalen för den enda samarbetsvilliga icke-närstående importören i detta ärende.

(242)

För de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingick i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten för att beräkna dumpningsmarginalen, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(243)

När det gäller de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes därför på grundval av marginalerna för de exporterande tillverkarna i urvalet.

(244)

På denna grund fastställdes den provisoriska dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet till 69,6 %.

(245)

För samtliga övriga exporterande tillverkare i Kina fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta ändamål fastställde kommissionen de exporterande tillverkarnas grad av samarbetsvilja. Graden av samarbetsvilja fastställs baserat på de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas exportvolym till unionen i förhållande till den totala exportvolymen – enligt Eurostats importstatistik – från det berörda landet till unionen.

(246)

Graden av samarbetsvilja anses vara hög i detta fall, eftersom exporten från de samarbetsvilliga exporterande producenterna utgjorde mer än 90 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. Kommissionen ansåg därför att det var lämpligt att fastställa den landsomfattande dumpningsmarginal som ska tillämpas på alla andra icke samarbetsvilliga exporterande tillverkare på samma nivå som den högsta dumpningsmarginal som fastställts för de exporterande tillverkarna i urvalet, nämligen för Donghai. Dumpningsmarginalen fastställdes således till 98,9 %.

(247)

De provisoriska dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(248)

Som anges i skäl 39 löpte övergångsperioden för Förenade kungarikets utträde ur EU ut den 31 december 2020, och sedan den 1 januari 2021 omfattas landet inte längre av unionsrätten. Kommissionen begärde därför att de berörda parterna skulle lämna uppdaterade uppgifter på grundval av EU-27. De nedanstående indikatorerna och marginalerna för prisunderskridande och målprisunderskridande beräknades följaktligen uteslutande på grundval av uppgifter från EU-27.

(249)

Den likadana produkten tillverkades av elva tillverkare i unionen under undersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(250)

Den totala tillverkningen i unionen under undersökningsperioden fastställdes till omkring 209 000 ton. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av alla tillgängliga uppgifter för unionsindustrin, däribland svaren på frågeformuläret om antidumpning från unionstillverkarna i urvalet och svaren på det övergripande formuläret från unionstillverkare utanför urvalet. Uppgifternas tillförlitlighet och fullständighet dubbelkontrollerades mot siffrorna i klagomålet. Som anges i skäl 27 svarade de tre unionstillverkare som ingick i urvalet för över 50 % av den totala unionstillverkningen av den likadana produkten.

(251)

För att avgöra om unionsindustrin lidit skada och för att fastställa förbrukningen och de olika ekonomiska indikatorerna för unionsindustrins situation undersökte kommissionen om, och i så fall i vilken utsträckning, den efterföljande användningen av den likadana produkt som produceras av unionsindustrin skulle beaktas i analysen.

(252)

För detta ändamål, och för att få en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrin, inhämtade kommissionen uppgifter om hela verksamheten för aluminiumfolie för vidare förädling och fastställde om tillverkningen var avsedd för företagsintern användning eller för den fria marknaden.

(253)

Kommissionen konstaterade att en del av unionstillverkarnas totala tillverkning var avsedd för den företagsinterna marknaden, vilket framgår av tabell 3 nedan. Den företagsinterna marknaden växte under skadeundersökningsperioden, men låg kvar på en relativt låg nivå kring 15 % av förbrukningen under undersökningsperioden. I detta skede av undersökningen har kommissionen emellertid inte några avgörande belägg för huruvida de företag som använder aluminiumfolie för vidare förädling vid tillverkning i senare led har ett fritt val när det gäller leverantörer, eftersom uppgifterna om företagsintern försäljning och tillverkning baseras på uppgifter som inhämtats från företag utanför urvalet. Kommissionen ansåg preliminärt att det kan finnas konkurrens mellan dem, och följaktligen har alla marknadsandelar beräknats på grundval av den totala förbrukningen i EU. Detta är det mest konservativa tillvägagångssättet i detta skede, och det förändrar under alla omständigheter inte slutsatserna om skada.

(254)

Kommissionen undersökte vissa ekonomiska indikatorer med avseende på unionsindustrin uteslutande på grundval av uppgifter för den fria marknaden. Dessa indikatorer är försäljningsvolym och försäljningspriser på unionsmarknaden, tillväxt, exportvolym och exportpriser, lönsamhet, räntabilitet och kassaflöde. I de fall där det var möjligt och motiverat jämfördes undersökningsresultaten med uppgifterna för den företagsinterna marknaden för att få en fullständig bild av unionsindustrins situation.

(255)

Övriga ekonomiska indikatorer kunde däremot endast granskas på ett meningsfullt sätt genom att se till hela verksamheten, inklusive unionsindustrins företagsinterna användning. Dessa övriga indikatorer är produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, investeringar, lager, sysselsättning, produktivitet, löner och kapitalanskaffningsförmåga. Indikatorerna hänför sig till hela verksamheten, oavsett om produktionen är företagsintern eller säljs på den fria marknaden.

(256)

Kommissionen fastställde unionens förbrukning på grundval av unionstillverkarnas svar på frågeformuläret om antidumpning, det övergripande formuläret samt importen baserad på uppgifter från Eurostat.

(257)

Unionens förbrukning utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 3

Förbrukning i unionen (ton)

(258)

Under skadeundersökningsperioden ökade förbrukningen först en aning med mindre än 1 % under 2018, innan den sjönk med 5 % under 2019 och därefter med ytterligare 1 % under undersökningsperioden. Därmed sjönk förbrukningen med 6 % under skadeundersökningsperioden. Minskningen orsakades åtminstone delvis av de allmänna riktlinjer för en cirkulär ekonomi som tillkännagavs av EU 2019, vilka bland annat omfattade återvinningsmål för basmaterial som aluminium, stål, glas etc. De laminat som tunn folie används till i kombination med andra basmaterial som plastfilm, papper etc. kontrolleras noggrant eftersom de knappast kan återvinnas med befintlig teknik. Detta hade en negativ effekt på efterfrågan på tunn aluminiumfolie.

(259)

Det verkar som om förbrukningen inte påverkades av covid-19-pandemin. Enligt de uppgifter som lämnades av unionstillverkarna ledde hamstringen av livsmedel i början av pandemin förvisso till en ökad förbrukning, men därefter minskade förbrukningen i takt med den minskade försäljningen av livsmedelsförpackningar under de efterföljande månaderna.

(260)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av två Taric-nummer (111) som hämtades från Eurostat-databasen. Marknadsandelen för importen fastställdes på grundval av importvolymen i det berörda landet i förhållande till volymen av unionens totala förbrukning, vilket framgår av tabell 3.

(261)

Importen från det berörda landet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Importvolym och marknadsandel

(262)

Volymen av importen från Kina ökade med 21 % under skadeundersökningsperioden, och dess marknadsandel ökade med 5 procentenheter till 23 % under undersökningsperioden. Före pandemin, dvs. 2019, uppgick den kinesiska importens marknadsandel till 24 %.

(263)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat, med användning av de Taric-nummer som anges i skäl 260.

(264)

Det vägda genomsnittspriset för import från det berörda landet utvecklades enligt följande under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Importpriser (i euro per ton)

(265)

Det genomsnittliga priset på importen från Kina sjönk med 3 % under skadeundersökningsperioden, från 2 869 euro/ton till 2 782 euro/ton. Dessa priser var fortfarande betydligt lägre än försäljningspriserna för unionstillverkarna i urvalet under skadeundersökningsperioden, vilket framgår av tabell 9.

(266)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(267)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp och för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna vid behov och efter avräkning av avdrag och rabatter. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av den teoretiska omsättningen för unionstillverkarna i urvalet under undersökningsperioden. Den visade en prisunderskridandemarginal på mellan 3,9 och 14,2 % för importen från det berörda landet på unionsmarknaden. Det vägda genomsnittliga prisunderskridandet var 10,8 %.

(268)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(269)

Som anges i skäl 27 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(270)

Vid fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i de svar på frågeformuläret om antidumpning som lämnats av tillverkarna i urvalet och de svar på det övergripande frågeformuläret som lämnats av tillverkare utanför urvalet, vilka dubbelkontrollerades mot uppgifterna i klagomålet. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformulären från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna av uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(271)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(272)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, likviditetsflöde, investeringar, avkastning på investeringar och förmåga att anskaffa kapital.

(273)

Unionens totala tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(274)

Produktionsvolymen var nästan oförändrad mellan 2017 och 2018, varefter den sjönk under 2019 och sedan ytterligare under undersökningsperioden. Den totala produktionsvolymen minskade under skadeundersökningsperioden med 13 %. Mot bakgrund av situationen på den fria marknaden och den minskade försäljningen (se tabell 7) ökade unionstillverkarna sin företagsinterna försäljning (se tabell 7) och sin exportförsäljning (se tabell 14) för att upprätthålla produktionen och späda ut de fasta kostnaderna. Trots dessa ansträngningar sjönk produktionsvolymen.

(275)

Produktionskapaciteten minskade med 6 % under skadeundersökningsperioden. Detta var en väl avvägd reaktion för att begränsa skadan av den minskade försäljningen på den fria marknaden som drog ner produktionen under skadeundersökningsperioden. Eftersom produktionen minskade snabbare än produktionskapaciteten sjönk kapacitetsutnyttjandet med 7 % under skadeundersökningsperioden och uppgick till 75 % under undersökningsperioden.

(276)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Försäljningsvolym och marknadsandel

(277)

Den totala försäljningen i EU följde en nedåtgående trend under skadeundersökningsperioden (–11 %). Den största minskningen (–10 %) noterades mellan 2018 och 2019 och följdes av en svag uppgång med 2 %, vilken sammanföll med störningarna i de globala leveranskedjorna till följd av covid-19-pandemins utbrott i Kina.

(278)

Som nämns i skäl 253 var en del av unionstillverkarnas totala tillverkning avsedd för den företagsinterna marknaden. Denna del motsvarade 15 % av unionens förbrukning under undersökningsperioden och ökade under skadeundersökningsperioden med 12 %. Ökningen skedde huvudsakligen mellan 2018 och 2019 och under undersökningsperioden.

(279)

Unionsindustrins totala försäljning på den fria marknaden minskade med 15 % under skadeundersökningsperioden. Som en följd av detta minskade marknadsandelen för unionsindustrins försäljning på den fria marknaden från 63 % under 2017 till 57 % under undersökningsperioden. Efter att ha sjunkit med 5 procentenheter 2018–2019 hade den ökat med 1 procentenhet vid slutet av undersökningsperioden.

(280)

På grund av den minskade förbrukningen har unionsindustrin inte bara förlorat försäljningsvolymer i EU utan även marknadsandelar på den fria marknaden, vilket framgår av avsnitt 4.5.2.2.

(281)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Sysselsättning och produktivitet

(282)

Sysselsättningen minskade med 10 % under skadeundersökningsperioden, eftersom unionsindustrin försökte säkerställa hållbarheten och anpassa sysselsättningen till efterfrågan på hemmamarknaden.

(283)

Till följd av detta steg produktiviteten till en början under 2018 från 108 till 112 ton/heltidsekvivalent innan den sjönk när tillverkningsvolymen minskade. Den totala produktiviteten minskade således med 3 %. Detta beror på att sysselsättningen minskade under 2018, samtidigt som produktionen låg kvar på en relativt stabil nivå. Från 2019 och fram till slutet av undersökningsperioden sjönk produktionen emellertid snabbare än sysselsättningen på grund av de lägre försäljningsvolymerna, vilket ledde till en motsvarande minskning av produktiviteten.

(284)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen av och priserna för importen från det berörda landet.

(285)

Detta är den första antidumpningsundersökning som gäller den berörda produkten. Därför fanns inga uppgifter tillgängliga för att bedöma inverkan av eventuell tidigare dumpning.

(286)

De vägda genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för unionstillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Försäljningspriser i unionen

(287)

Försäljningspriserna på den fria marknaden steg till en början från 3 396 till 3 557 euro/ton under 2018. Därefter sjönk de till 3 408 euro/ton under 2019, innan de föll ytterligare till 3 359 euro/ton under undersökningsperioden.

(288)

Tillverkningskostnaden per enhet för tillverkarna i urvalet ökade med 6 % under 2018 och sedan med ytterligare 3 % under 2019, från 3 423 euro/ton till 3 733 euro/ton. Denna siffra var mer eller mindre stabil under undersökningsperioden. En av unionstillverkarna i urvalet ådrog sig kostnader i samband med omstrukturering (huvudsakligen avgångsvederlag), vilket påverkade tillverkningskostnaden under undersökningsperioden. Tillverkningskostnaden per enhet för tillverkarna i urvalet skulle emellertid vara 3 % högre i undersökningsperioden än under 2017 även utan dessa kostnader.

(289)

Den totala ökningen av tillverkningskostnaden per enhet under skadeundersökningsperioden orsakades främst av minskningen av produktionsvolymen med 13 % (15 % för unionstillverkarna i urvalet). Bortsett från exceptionella omstruktureringskostnader var detta särskilt tydligt 2019, då dessa kostnader var mindre samtidigt som produktionsminskningen var betydande för unionstillverkarna i urvalet (–19 %). Efter detta började alla unionstillverkare i urvalet anpassa sig, vilket ledde till att försäljningen och produktionsvolymen under undersökningsperioden förbättrades en aning, även på grund av mindre importvolymer från Kina till följd av pandemins utbrott. Denna eliminering och utspädning av vissa av de fasta kostnaderna ledde till en minskad tillverkningskostnad per enhet under undersökningsperioden (om omstruktureringskostnaderna inte tas med i beräkningen).

(290)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(291)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade med 6 % under 2018, varpå den minskade med 7 % under 2019. Därefter ökade den med 26 % under undersökningsperioden, vilket delvis beror på de omstruktureringskostnader som en av unionstillverkarna ådrog sig. Om dessa extraordinära kostnader undantas skulle siffran för undersökningsperioden vara [77 000–81 000], vilket är en ökning med [2–7] % från 2017.

(292)

Lagernivåerna hos de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lagerhållning

(293)

De utgående lagren låg kvar på en rimlig nivå under hela skadeundersökningsperioden. Med tanke på att industrin för aluminiumfolie för vidare förädling generellt bedrivs på beställningsbasis är denna indikator av mindre betydelse för den övergripande skadeanalysen.

(294)

Andelen av utgående lager jämfört med produktionen uppvisar en mindre minskning 2019 och en liten ökning under undersökningsperioden. Dessa är emellertid inte några extraordinära lagervariationer.

(295)

Lönsamheten, kassaflödet, investeringarna och räntabiliteten för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(296)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning.

(297)

Unionsindustrins försäljning till icke-närstående kunder utvecklades från en förlust 2017 till en något mindre förlust 2018, en betydande förlust 2019 och en ännu större förlust under undersökningsperioden (–9,6 %). Det bör noteras att en av unionstillverkarna i urvalet påbörjade en omstrukturering under undersökningsperioden. Kostnaden för denna omstrukturering, inklusive avgångsvederlag, hade en negativ inverkan på den andra delen av undersökningsperioden. Även utan dessa extraordinära utgifter skulle unionstillverkarna i urvalet emellertid ha gjort en förlust på –5,6 % under undersökningsperioden.

(298)

Det är tydligt att unionsindustrin hade lidit skada redan 2017. Detta är inte överraskande med tanke på den kinesiska importens marknadsandel (18 % under 2017) till priser som inte bara låg under unionsindustrins priser, utan även under dess tillverkningskostnader. Som förklaras i skälen 260 och 261 ökade unionstillverkarnas kostnader mer än deras priser, vilket ledde till att unionsindustrins lönsamhet minskade. Unionsindustrin kunde inte höja priserna i samma takt som kostnaderna ökade på grund av det nedåtgående tryck som importen från Kina vållade (i form av både volymer och låga priser). Faktum är att de kinesiska priserna under skadeundersökningsperioden låg på en konsekvent låg nivå och betydligt under unionsindustrins priser (se tabellerna 5 och 9), vilket begränsade prisökningarna. Detta ledde till ökat pristryck och minskande lönsamhet, vilket fortsatte under undersökningsperioden. Efter en mindre ökning med 1 % under 2018 minskade de kinesiska priserna med 3 % 2019 och sedan med 0,7 % under undersökningsperioden. De låg hela tiden betydligt under unionsindustrins prisnivå. Detta framgår även av de betydande prisunderskridandemarginaler som anges i skäl 224.

(299)

Nettolikviditetsflödet är ett mått på unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sin verksamhet. Nettolikviditetsflödets trend utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden i linje med lönsamhetsutvecklingen.

(300)

Investeringarna minskade med 23 % under skadeundersökningsperioden. Ambitiösa investeringsplaner stoppades på grund av den dåliga lönsamheten. I stället genomfördes mindre ambitiösa planer.

(301)

Avkastningen på investeringar är vinsten i procent av investeringarnas bokförda nettovärde. Avkastningen utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden, från –2 % under 2017 till –24 % under undersökningsperioden. Denna utveckling följer unionsindustrins minskande lönsamhet.

(302)

Som nämns i skäl 256 blir det allt svårare för unionstillverkarna i urvalet att anskaffa kapital för investeringar. Med en så snabbt sjunkande avkastning på investeringarna kommer det att bli ännu svårare för tillverkarna i urvalet att anskaffa kapital i framtiden.

(303)

Importen av aluminiumfolie för vidare förädling från Kina, vilken redan var betydande 2017, ökade kraftigt under skadeundersökningsperioden, både i absoluta tal (+21 %) och relativa tal (+5 procentenheter i marknadsandelar), samtidigt som förbrukningen i EU minskade med 6 %. Under undersökningsperioden var importpriserna för de exporterande tillverkarna i urvalet i genomsnitt 10,8 % lägre än unionspriserna. Oberoende av vilka specifika underskridanden som konstaterades för de exporterande tillverkarna i urvalet observerade kommissionen även att de kinesiska priserna var konstant låga och betydligt lägre än unionsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden (se tabellerna 5 och 9). Unionsindustrin kunde inte höja priserna i samma takt som kostnaderna ökade på grund av det nedåtgående tryck som importen från Kina vållade (i form av både volymer och låga priser).

(304)

Redan i början av skadeundersökningsperioden visade unionsindustrin tecken på skada. Detta är inte överraskande med tanke på att marknadsandelen för den kinesiska importen var 18 % under 2017 och att priserna låg betydligt under unionsindustrins priser (se tabellerna 5 och 9).

(305)

Alla makroekonomiska indikatorer, däribland produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym på unionsmarknaden, marknadsandel, sysselsättning och produktivitet, uppvisade en negativ trend under skadeundersökningsperioden. Detta gällde även så gott som alla mikroekonomiska indikatorer, däribland försäljningspris på den öppna unionsmarknaden, tillverkningskostnad, arbetskraftskostnader, lönsamhet, utgående lager, likviditetsflöden, investeringar och räntabilitet. Samma skadeindikatorer uppvisade även en negativ utveckling under perioden 2017–2019, dvs. före covid-19-pandemin. För många av indikatorerna var situationen bättre under undersökningsperioden än 2019. Detta beror främst på den minskade importen från Kina på grund av pandemiutbrottet i slutet av 2019 och början av 2020. Detta understryker ytterligare att denna import har en stor effekt på unionsindustrins övergripande situation.

(306)

Mot denna bakgrund drog kommissionen preliminärt slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(307)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från det berörda landet vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även om andra kända faktorer samtidigt kunde ha skadat unionsindustrin och säkerställde att annan möjlig skada som orsakats av andra faktorer än den dumpade importen från det berörda landet inte hänfördes till den dumpade importen. De potentiella faktorer som identifierades var förbrukning, covid-19-pandemin, påstådd brist på investeringar, omstrukturering av unionsindustrin, höga tillverkningskostnader i unionen, import från tredjeländer, och unionsindustrins exportresultat.

(308)

Unionsindustrins försämrade situation sammanföll med en betydande penetrering av import från Kina, vars priser konsekvent underskred unionsindustrins priser och förhindrade prishöjningar på unionens marknad. Som nämns i skäl 224 underskred de importpriser som togs ut av de exporterande tillverkare som ingick i urvalet unionens priser med i genomsnitt 10,8 %.

(309)

Importvolymen från Kina ökade (vilket framgår av tabell 4) från 36 660 ton 2017 till 44 276 ton under undersökningsperioden, en ökning med 21 %. Samtidigt ökade marknadsandelen med 29 %, dvs. från 18 % till 23 %. Under samma period (se tabell 7) minskade unionsindustrins försäljning på den fria marknaden med 15 %, och dess marknadsandel på den fria marknaden sjönk från 63 till 57 %, dvs. en minskning med 10 %.

(310)

Än mer talande är situationen under perioden 2017–2019, då den kinesiska importen ökade med 27 % (från 36 660 ton till 46 595 ton) och uppnådde en marknadsandel på 24 %, samtidigt som unionsindustrins andel av den fria marknaden sjönk till 56 % (en minskning med 12 %). Trots minskad förbrukning mellan 2018 och 2019 fortsatte den kinesiska importen att stiga och vinna marknadsandelar från unionsindustrin.

(311)

Priserna på den dumpade importen sjönk med 3 % under skadeundersökningsperioden (se tabell 5), från 2 869 till 2 781 euro/ton. I jämförelse minskade unionsindustrins priser bara med 1 % under samma period, från 3 396 euro/ton under 2017 till 3 359 euro/ton under undersökningsperioden. Det innebär att de kinesiska priserna, trots att de låg på en lägre prisnivå 2017, minskade mer (–88 euro/ton) än unionsindustrins priser (–37 euro/ton) under skadeundersökningsperioden. Under perioden 2017–2019 sjönk dessutom de kinesiska priserna med 2 %, medan unionsindustrins priser ökade med mindre än 1 % (12 euro/ton).

(312)

Trycket från den dumpade importen orsakade därmed ett betydande pristryck för unionsindustrin. Unionsindustrin kunde inte höja priserna i samma takt som kostnaderna på grund av det nedåtgående tryck som importen från Kina vållade (i form av både volymer och låga priser). Inverkan av detta nedåtgående tryck framgår tydligt av det faktum att de kinesiska priserna under hela skadeundersökningsperioden var konstant låga på en nivå som låg långt under unionsindustrins priser och tillverkningskostnader, vilket begränsade möjligheten att höja priserna (se skäl 265). Detta ledde till en minskande lönsamhet för unionsindustrin.

(313)

Skillnaden mellan 2019 och undersökningsperioden är särskilt tydlig när det gäller kopplingen mellan importen från Kina och situationen för unionsindustrin. När importen minskade till följd av störningarna i Kinas tillverkning och export i samband med pandemin uppvisade unionsindustrin en viss förbättring i fråga om produktion, försäljning, tillverkningskostnad per enhet och lönsamhet (bortsett från extraordinära omstruktureringskostnader).

(314)

På grundval av ovanstående drog kommissionen den preliminära slutsatsen att importen från Kina vållade unionsindustrin väsentlig skada. Denna skada yttrade sig i både volymeffekter och priseffekter.

(315)

En exporterande tillverkare hävdade att den skada som unionsindustrin lidit kunde ha orsakats av att aluminiumfolie för vidare förädling ersatts med andra produkter i vissa segment.

(316)

Som anges i skäl 258 minskade unionens förbrukning 2019 och under undersökningsperioden. Ändå ökade importen från Kina under hela skadeundersökningsperioden, samtidigt som förbrukningen minskade. När efterfrågan går ner förväntar man sig i regel att alla tillverkare drabbas på liknande sätt eller att exporten till och med sjunker mer i jämförelse med den inhemska försäljningen (i unionen) med tanke på närheten mellan de inhemska tillverkarna och kunderna. Trots det ökade importen från Kina under skadeundersökningsperioden med 21 % (27 % under 2019), samtidigt som unionens försäljning på den fria marknaden minskade med 15 % (16 % under 2019). Dessutom sammanföll den lilla förbättring av vissa indikatorer som diskuteras i skäl 284 med den kontinuerliga minskning av förbrukningen som framgår av tabell 4. Den enda avgörande skillnaden mellan dessa två perioder var de lägre nivåerna av billig import från Kina på grund av pandemin.

(317)

Covid-19-pandemin som bröt ut under första halvåret 2020 påverkade situationen på EU-marknaden på olika sätt. Som nämns i skäl 259 påverkades inte den totala förbrukningen trots att importen från Kina minskade en aning.

(318)

Som förklaras i skäl 262 hade den dumpade kinesiska importen redan ökat stadigt från år till år under perioden 2017–2019, vilket lett till en ökning på över 27 % fram till covid-19-pandemins början under första halvåret 2020. Med andra ord hade den dumpade importen redan vållat unionsindustrin väsentlig skada när covid-19 utbröt, vilket framgår av den negativa utvecklingen av alla makro- och mikroekonomiska indikatorer under perioden 2017–2019, innan covid-19 kom in i bilden. Som diskuteras i skäl 284 påverkades dessutom vissa av skadeindikatorerna positivt av de lägre importvolymerna från Kina till följd av pandemin i början av 2020. Detta är ytterligare ett exempel på den starka kopplingen mellan importen och unionsindustrins skadliga situation.

(319)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen den preliminära slutsatsen att covid-19-pandemin inte bidrog till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(320)

En exporterande tillverkare och två användare hävdade att en brist på investeringar i unionsindustrins produktionsanläggningar var en av orsakerna till skadan.

(321)

Det är riktigt att vissa ambitiösa investeringar avbröts av unionstillverkarna i urvalet, vilket även anges i skäl 256. Detta var emellertid resultatet av unionsindustrins skadliga situation, och inte dess orsak. Undersökningen visade att unionsindustrin, trots den svåra situationen under hela skadeundersökningsperioden, investerade i interna mekanismer för kvalitetskontroll och andra uppgraderingar av den befintliga maskinparken. Flera av företagen investerade dessutom i forskning och utveckling för att ta fram tunnare aluminiumfolie och aluminiumfolie till elbilsbatterier. Detta visar att unionsindustrin anpassade sig till marknadskraven inom ramen för dess ekonomiska möjligheter.

(322)

Även om det inte kan uteslutas att ytterligare investeringar i den senaste tekniken kan behövas för att säkerställa unionsindustrins långsiktiga hållbarhet drog kommissionen slutsatsen att det skick som unionsindustrins produktionsutrustning befinner sig i och utvecklingen av dess driftskostnader inte minskar orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(323)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen den preliminära slutsatsen att bristande investeringar inte bidrog till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(324)

En användare framhöll det faktum att unionstillverkare hade lämnat marknaden eller omstrukturerat sig som en av orsakerna till unionsindustrins skadliga situation.

(325)

De flesta av de nedläggningar som användaren hänvisade till hade ägt rum redan före skadeundersökningsperioden. Det fanns inte något som antydde att detta skulle ha skett under rättvisa marknadsförhållanden. I likhet med den situation angående investeringar som förklaras i skäl 271 är nedläggningen av produktionsanläggningar och företag snarare ett resultat av unionsindustrins skadliga situation, och inte dess orsak. I samband med omstrukturering och anpassning bidrar sådana nedläggningar vanligen till att minska och inte förvärra skadan.

(326)

Som nämns i skäl 253 är det riktigt att kostnaden för att omstrukturera en av unionstillverkarna i urvalet under den andra delen av undersökningsperioden kan ha inverkat på vissa indikatorer, däribland tillverkningskostnad, arbetskraftskostnad och lönsamhet. Därför tog kommissionen även hänsyn till skadebilden utan dessa kostnader i skälen 260–261, 263 och 268. Även bortsett från dessa kostnader är det tydligt att unionsindustrin led skada under hela skadeundersökningsperioden, inklusive undersökningsperioden. Därför avvisades dessa påståenden.

(327)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen den preliminära slutsatsen att omstruktureringen av unionsindustrin inte bidrog till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(328)

En användare påstod att höga löner och energipriser är orsaken till unionsindustrins skadliga situation.

(329)

Från 2017 till undersökningsperioden minskade unionstillverkarna antalet anställda inom produktion och administration för att sänka sina totala arbetskraftskostnader och upprätthålla konkurrenskraften med en mindre marknadsandel. Som framgår av tabell 10 ökade den genomsnittliga kostnaden per anställd under undersökningsperioden, men detta berodde främst på omstruktureringen av en av tillverkarna i urvalet. Bortsett från dessa extraordinära utgifter låg den genomsnittliga kostnaden per anställd på en relativt stabil nivå under hela skadeundersökningsperioden, samtidigt som unionstillverkarna i urvalet fortfarande gjorde en förlust på –5,6 % (se skäl 268).

(330)

Energikostnaderna utgör en relativt liten andel av tillverkningskostnaden (omkring 3 %), och har därmed inte någon väsentlig inverkan på den ökning av tillverkningskostnaden som framgår av tabell 9. Även om energikostnaden per ton av aluminiumfolie för vidare förädling som tillverkades av unionstillverkarna i urvalet ökade med 12 % under skadeundersökningsperioden berodde detta delvis på den minskade produktionsvolymen och kan under alla omständigheter, med tanke på energikostnadernas låga andel av tillverkningskostnaden, inte vara en orsak till ökningen av tillverkningskostnaden i tabell 9.

(331)

En användare hävdade att bristen på vertikal integration var en källa till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(332)

Kommissionen påpekade att en brist på vertikal integration inte medför ett avbrott i orsakskedjan, eftersom denna faktor inte ändrades under skadeundersökningsperioden. Dessutom är inte heller alla kinesiska exporterande tillverkare vertikalt integrerade. Därför avvisades detta påstående.

(333)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen den preliminära slutsatsen att löner, energikostnader och brist på vertikal integration inte bidrog till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(334)

Importvolymen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Import från tredjeländer

(335)

Importen från tredjeländer var relativt begränsad. De genomsnittliga priserna på importen från tredjeländer var konsekvent högre än de kinesiska priserna under skadeundersökningsperioden. De låg endast en aning under unionens priser under 2017 och 2018, och översteg dem under 2019 och i undersökningsperioden. Importens volym minskade (–21 %) under skadeundersökningsperioden. På grund av den minskade förbrukningen låg importens marknadsandel kvar på omkring 5 % under hela skadeundersökningsperioden. Priserna ökade med 12 % under skadeundersökningsperioden.

(336)

På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att utvecklingen av importen från andra länder under skadeundersökningsperioden inte bidrog till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(337)

Exportvolymen för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Exportresultat för unionstillverkarna i urvalet

(338)

Unionsindustrins export ökade med 7 % under skadeundersökningsperioden, från 57 356 ton 2017 till omkring 61 811 ton under undersökningsperioden.

(339)

Det genomsnittliga priset på denna export ökade först med 4 % under 2018 innan det sjönk gradvis till en lägre nivå än 2017 (–3 %) under undersökningsperioden. Det genomsnittliga priset på denna export låg konstant över det pris som unionsindustrin kunde uppnå på EU-marknaden.

(340)

Mot bakgrund av prisnivåerna för unionsindustrins export till tredje länder drog kommissionen den preliminära slutsatsen att exportresultatet inte bidrog till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(341)

Det finns en tydlig koppling mellan unionsindustrins försämrade situation och ökningen av importen från Kina.

(342)

Kommissionen särskilde och avgränsade verkningarna av alla kända faktorer som hade betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkningar. Ingen av faktorerna bidrog, varken enskilt eller i kombination, till den negativa utveckling av skadeindikatorerna som noterades under skadeundersökningsperioden.

(343)

På grundval av ovanstående drog kommissionen i detta skede slutsatsen att den dumpade importen från det berörda landet vållade unionsindustrin väsentlig skada och att de andra faktorerna, betraktade var för sig eller tillsammans, inte mildrade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan.

(344)

I unionen finns elva kända grupper av företag som tillverkar aluminiumfolie för vidare förädling. Unionsindustrin sysselsätter omkring 2 000 arbetstagare direkt, och många fler är indirekt beroende av den. Tillverkarna är mycket spridda över hela unionen.

(345)

Om inga åtgärder vidtas får detta sannolikt en betydande negativ inverkan på unionsindustrin i form av fortsatt förhindrade prishöjningar, lägre försäljningsvolymer och ytterligare försämring av lönsamheten. Om åtgärder vidtas kommer unionsindustrin att kunna uppnå sin potential på unionsmarknaden, återvinna förlorade marknadsandelar och höja lönsamheten till sådana nivåer som kan förväntas råda under normala konkurrensförhållanden.

(346)

Kommissionen konstaterade följaktligen att ett införande av åtgärder ligger i unionsindustrins och dess leverantörers intresse.

(347)

Som nämns i skäl 36 svarade nio användare på frågeformuläret som företrädare för industrin för flexibla förpackningar och industrin för byggmaterial. De nio företagen stod för omkring 27 % av den kinesiska importen under undersökningsperioden. Två andra användare lämnade synpunkter, men besvarade inte frågeformuläret. Med dessa svar som utgångspunkt kunde kommissionen inte konstatera något betydande beroende av aluminiumfolie för vidare förädling som importeras från Kina. För de flesta av de samarbetsvilliga användarna utgjorde aluminiumfolie för vidare förädling från Kina mellan 0 och 7 % av tillverkningskostnaderna för de produkter som innehöll sådan aluminiumfolie. Undantaget från detta var två användare (en i byggbranschen och en annan i förpackningssektorn) som importerar [80–95] % respektive [85–100] % av sin aluminiumfolie för vidare förädling från Kina, vilket utgör [15–25] % respektive [20–30] % av deras kostnader för den relevanta tillverkningen. I detta skede av undersökningen innehåller deras svar inte tillräckliga uppgifter, och deras förmåga att föra över eller absorbera de ytterligare kostnaderna kan inte bedömas på ett tillförlitligt sätt. Denna aspekt kommer att undersökas vidare.

(348)

Fyra användare hävdade att unionstillverkarna inte kunde erbjuda aluminium för vidare förädling av samma kvalitet som de kinesiska tillverkarna på grund av bristande investeringar i nya maskiner och integrerad utrustning för kvalitetskontroll. Det är riktigt att unionstillverkarna överlag har en äldre maskinpark än de kinesiska tillverkarna, men unionstillverkarna har genomfört ett antal investeringar och även infört integrerade verktyg för kvalitetskontroll. Som siffrorna för unionsindustrins export visar kan unionstillverkarna konkurrera framgångsrikt på marknader i tredjeland, vilket bevisar att deras produkter generellt sett inte är sämre än den globala standarden. Även om vissa av de ledande kinesiska tillverkarna har anläggningar för effektiv tillverkning av produkter av hög kvalitet visar den kvalitetsanalys som lämnades av en av användarna att detta inte gäller för hela den berörda branschen i Kina eller alla dess exporterande tillverkare.

(349)

Tre användare påstod att unionstillverkarna inte skulle tillhandahålla produkter med stor bredd eller åtminstone skulle ha svårt att leverera produkter med vissa dimensioner. Undersökningen visade att unionstillverkarna kunde leverera produkter i alla bredder som efterfrågades på marknaden. Vissa bredder kan vara mer kostnadseffektiva än andra, beroende på valsverkets maximala bredd, vilket sedan återspeglas i prisförhandlingarna. Detta är emellertid normal affärspraxis.

(350)

Tre användare hävdade att unionstillverkarna inte skulle kunna leverera aluminiumfolie för vidare förädling av hög kvalitet med en tjocklek under 6 mikrometer. Som förklaras i skäl 50 konstaterade kommissionen att unionsindustrin inte bara har befintlig kapacitet och konkurrenskraftig försäljning i detta segment, utan att den även investerar för att kunna tillverka folie med en tjocklek under 6 mikrometer. Detta var ett framväxande marknadssegment med relativt låg förbrukning under undersökningsperioden.

(351)

Två användare menade att antidumpningstullar skulle orsaka avbrott i leveranskedjan. Även om en stor efterfrågan i vissa situationer kan leda till längre ledtider, och trots att de kinesiska tillverkarna kan ha större finansiell flexibilitet när det gäller lagring av råvaror, är det viktigt att notera att störningar även kan uppstå i leveranskedjan från Kina, som varit fallet på grund av covid-19-pandemin. Unionstillverkarnas överlevnad är därmed en viktig faktor för leveransstabiliteten i Europa. Som framgår av tabell 6 finns det under alla omständigheter en stor outnyttjad produktionskapacitet i unionen som är tillgänglig för användarna.

(352)

Två användare hävdade att antidumpningstullar skulle äventyra förädlingsindustrins konkurrenskraft på unionsmarknaden, i konkurrens med tillverkare i länder utanför unionen, eftersom kostnadsökningarna inte skulle kunna överföras till kunderna. Europeiska förädlingsföretag skulle därför behöva flytta sin tillverkning utanför unionen. Dock lämnades inte några specifika bevis på att de ytterligare kostnaderna inte skulle kunna överföras.

(353)

Två användare hävdade att tullarna skulle strida mot de europeiska hållbarhetsmålen, eftersom användningen av tunnare aluminiumfolie för vidare förädling skulle kunna bidra till uppnåendet av dessa mål. Även om kommissionen redan har dragit slutsatsen (se skäl 50) att unionsindustrin har tillräcklig förmåga att tillverka tunnare aluminiumfolie bör det noteras att Europeiska unionen inte kan bygga en hållbar miljövänlig politik, varav miljövänliga isoleringsmaterial utgör en del, på en starkt dumpad och skadevållande import från Kina.

(354)

En användare påstod att tullar skulle snedvrida marknaden, eftersom två av de största tillverkarna av aluminiumfolie för vidare förädling, som själva är förädlare, skulle ha en företagsintern förbrukning på mer är 70 % av deras tillverkning. Med tanke på antalet unionstillverkare är det mycket osannolikt att den företagsinterna förbrukningen för två integrerade tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling, som även är förädlare, skulle snedvrida marknaden. Dessutom finns det en stor outnyttjad kapacitet i EU. Slutligen skulle en affärsmodell (icke integrerad tillverkning) gynnas framför den andra om antidumpningsåtgärder inte skulle införas av detta skäl.

(355)

En användare ansåg att statligt stöd skulle kunna erbjudas till unionsindustrin i stället för att inför antidumpningstullar. Kommissionen noterade emellertid att statligt stöd inte är rätt instrument för att motverka skadevållande dumpning.

(356)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte finns något enhetligt intresse för användarna, varken för eller emot ett införande av åtgärderna. De användare som argumenterat mot införandet av åtgärderna, i synnerhet de två som anges i skäl 339, kan drabbas av vissa negativa konsekvenser.

(357)

Ett konsortium med fem icke närstående importörer lämnade synpunkter på inledandet av åtgärden. Dock besvarades importörernas frågeformulär endast av en icke närstående importör, som stod för [15–25 %] av importen från Kina. I detta skede av undersökningen innehåller importörens svar inte tillräckliga uppgifter, och dess förmåga att föra över eller absorbera de ytterligare kostnaderna kan inte bedömas på ett tillförlitligt sätt. Denna aspekt kommer att undersökas vidare.

(358)

Konsortiet hävdade att unionstillverkarna inte har förmåga att tillverka hela spektrumet av aluminiumfolie för vidare förädling med rätt kvalitet och i tillräckliga volymer eftersom tekniska begränsningar har lett till en brist på vertikal integration hos de flesta av unionstillverkarna. Detta skulle orsaka högre tillverkningskostnader, lägre kvalitet, ett större beroende av råvarumarknaden (band för vidare valsning) och längre ledtider på grund av en längre leveranskedja. De påstod vidare att en brist på investeringar, särskilt när det gäller integrerade kontrollsystem, har lett till kvalitetsproblem. Konsortiet förväntar sig därför en bristande tillgång om åtgärderna införs, särskilt för tunn aluminiumfolie. I kombination med högre priser skulle detta undergräva konkurrenskraften hos unionens förädlingsföretag (användarna).

(359)

Som diskuteras i avsnitt 4.6.2.1 förefaller det som om unionsindustrin har tillräcklig outnyttjad kapacitet, även med beaktande av den höga nivån av företagsintern användning för två stora unionstillverkare. I motsats till vad konsortiet av importörer påstår har investeringar genomförts när det gäller den integrerade kvalitetskontrollen, och det finns inte några konsekventa uppgifter om att kinesisk aluminiumfolie skulle ha högre kvalitet.

(360)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen i detta skede slutsatsen att ett införande av åtgärder inte nödvändigtvis skulle ligga i importörernas intresse. Kommissionen gjorde dock en närmare bedömning av deras sannolika effekter med beaktande av de olika intressen som berörs (se avsnitt 6.4).

(361)

I linje med artikel 21.1 i grundförordningen bedömde kommissionen de motstridiga intressena och beaktade särskilt behovet av att undanröja snedvridningen av handeln till följd av skadevållande dumpning och av att återupprätta en effektiv konkurrens.

(362)

När det gäller prisökningen visade undersökningen att de kinesiska priserna underskred unionens priser med i genomsnitt 10,8 % och att pristrycket ledde till en försämrad situation för unionsindustrin. Om priserna återigen skulle stiga till hållbara nivåer anser kommissionen att en sådan ökning skulle vara begränsad med tanke på graden av konkurrens på unionens marknad. Som redan nämnts i avsnitt 4.6.2.1 har unionsindustrin tillräckligt med outnyttjad kapacitet. Därmed skulle den negativa effekten på användarna också vara begränsad. Inget av de specifika argument som lagts fram av användarna och importörerna, och som diskuteras i skälen 340–348 och 350–351, kan ändra denna slutsats.

(363)

Vid bedömningen av de negativa effekternas betydelse för importörerna noterade kommissionen först och främst att samarbetsnivån var relativt låg, eftersom endast en av de fem samarbetsvilliga importörerna lämnade in svar på frågeformuläret. Som nämns i skäl 349 är det i detta skede av undersökningen omöjligt att fastställa om importören skulle ha förmåga att absorbera prisökningen, eftersom relevanta uppgifter inte lämnades in.

(364)

På grundval av ovanstående drog kommissionen preliminärt slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl som talar emot att det ligger i unionens intresse att införa provisoriska åtgärder beträffande import av aluminiumfolie för vidare förädling med ursprung i Kina.

(365)

För att kunna fastställa åtgärdernas nivå undersökte kommissionen om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som den dumpade importen vållar unionsindustrin.

(366)

I det aktuella ärendet hävdade klagandena att det fanns råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen. För att utföra bedömningen av den lämpliga nivån för åtgärderna fastställde kommissionen därför först storleken på den tull som krävs för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit utan några snedvridningar enligt artikel 7.2a i grundförordningen. Därefter undersökte kommissionen om dumpningsmarginalen för de exporterande tillverkarna i urvalet skulle bli högre än deras målprisunderskridandemarginal (se skäl 380 nedan).

(367)

Kommissionen fastställde först storleken på den tull som krävs för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit utan några snedvridningar enligt artikel 7.2a i grundförordningen. I detta fall undanröjs skadan om unionsindustrin kan täcka sina tillverkningskostnader, inbegripet kostnader till följd av multilaterala miljöavtal och protokoll till dessa, som unionen är part i, samt Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner (enligt artikel 7.2d i grundförordningen), och erhålla en skälig vinst (nedan kallat vinstmål).

(368)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen beaktade kommissionen följande faktorer för att fastställa vinstmålet:

(369)

Denna lönsamhetsmarginal bör inte vara lägre än 6 %.

(370)

Under skadeundersökningsperioden kunde endast ett företag i urvalet uppnå en vinst som översteg 6 % 2017. De två andra företagen i urvalet, vilka tillsammans stod för [65–85] % av den totala försäljningen för de företag som valts ut i unionen, gick med förlust under hela skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins konsoliderade vinstmarginal, med beaktande av den största vinstmarginalen för varje företag i urvalet under skadeundersökningsperioden, var en förlust på 1 %.

(371)

Mot bakgrund av ovanstående överväganden fastställdes vinstmarginalen till 6 %, i enlighet med bestämmelserna i artikel 7.2c.

(372)

I enlighet med artikel 7.2d i grundförordningen bedömde kommissionen som ett sista steg de framtida kostnader som unionsindustrin kommer att ådra sig till följd av multilaterala miljöavtal och protokoll till dessa, som unionen är part i, samt de ILO-konventioner som förtecknas i bilaga Ia till grundförordningen, under den period då åtgärden tillämpas enligt artikel 11.2. Kommissionen fastställde en ytterligare kostnad som uppgick till mellan 9,93 och 15,64 euro/ton, som lades till det icke-skadevållande priset för de berörda unionstillverkarna i urvalet. Det finns en not i den ärendeakt som berörda parter kan begära att få ta del av, om dessa parter vill se hur kommissionen har fastställt denna ytterligare kostnad.

(373)

Dessa kostnader innefattade de ytterligare framtida kostnaderna för att säkerställa efterlevnaden av EU:s utsläppshandelssystem. Detta utsläppshandelssystem utgör en hörnsten i EU:s politik för att följa multilaterala miljöavtal. Dessa ytterligare kostnader beräknades på grundval av de genomsnittliga uppskattade ytterligare utsläppsrätter som måste köpas in under tillämpningsperioden för åtgärderna (2021–2025). Utsläppsrätterna beräknades netto utan gratis utsläppsrätter och justerades för att säkerställa att de endast avsåg den likadana produkten. Vid beräkningen av de ytterligare kostnaderna togs även hänsyn till indirekta koldioxidkostnader i samband med höjda elpriser under perioden 2021–2025 kopplat till EU:s utsläppshandelssystem. Dessa indirekta koldioxidkostnader baserades även på utsläppsrätter exklusive eventuell ersättning från nationella myndigheter.

(374)

Kostnaderna för utsläppsrätterna extrapolerades för att beakta förväntade prisvariationer under åtgärdernas livslängd. Källan till dessa beräknade priser var ett utdrag från Bloomberg New Energy Finance av den 2 mars 2021. Det genomsnittliga beräknade priset på utsläppsrätter för denna period är 35,50 euro/ton av utsläppt koldioxid.

(375)

Mot denna bakgrund beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris för den likadana produkten för unionsindustrin.

(376)

Kommissionen fastställde sedan nivån för undanröjande av skada på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, vilket fastställts vid beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkt som unionstillverkarna i urvalet sålde på unionsmarknaden under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen eventuellt resulterade i uttrycktes i procent av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(377)

När det gäller den övriga marginalen fastställde kommissionen, med tanke på att samarbetsviljan hos de kinesiska exportörerna var hög och mot bakgrund av andra överväganden som förklaras i skäl 289 ovan, den övriga marginalen på samma nivå som den största målprisunderskridandemarginal som fastställts för produkttyperna när de säljs i representativa kvantiteter, på grundval av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas uppgifter. Den övriga marginal för målprisunderskridande som beräknats på detta sätt fastställdes till 29,1 %.

(378)

Resultatet av dessa beräkningar visas i tabellen nedan.

(379)

Som förklaras i tillkännagivandet om inledande lämnade klaganden tillräcklig bevisning till kommissionen för att det förekom råvarurelaterade snedvridningar i det berörda landet när det gäller den undersökta produkten. I enlighet med artikel 7.2a i grundförordningen granskades följaktligen i denna undersökning de påstådda snedvridningarna för att bedöma om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen i relevanta fall skulle vara tillräcklig för att undanröja skadan.

(380)

Klaganden påstod att en av de råvaror som används för att tillverka den berörda produkten i Kina omfattades av exportskatt och att det därmed förelåg en snedvridning. Råvaran i fråga var aluminiumgöt, som enligt klaganden stod för mer än 17 % av tillverkningskostnaden för den berörda produkten.

(381)

Undersökningen bekräftade att Kina hade en exportskatt på aluminiumgöt under undersökningsperioden. Denna skatt uppgår till 15 % av exportpriset för göt. Kommissionen drog därför slutsatsen att denna åtgärd omfattas av förteckningen över åtgärder som utgör råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen.

(382)

Kommissionen bekräftade att aluminiumgöt stod för mer än 17 % av tillverkningskostnaden för den berörda produkten. Kommissionen undersökte vidare huruvida priset för denna råvara var betydligt lägre jämfört med priser på representativa internationella marknader, i enlighet med artikel 7.2a andra stycket. Vid denna jämförelse använde kommissionen sig preliminärt av det referenspris som fastställts för att beräkna normalvärdet, dvs. priset för aluminiumgöt vid import till Turkiet enligt tabell 2 i skäl 208, eftersom detta pris i det här fallet även ansågs utgöra ett pris på representativa internationella marknader. Kommissionen jämförde referenspriset med det pris för aluminiumgöt som faktiskt betalades av de exporterande tillverkarna i urvalet, och fastställde på grundval av detta att de exporterande tillverkarnas inköpspris för denna råvara i Kina inte var betydligt lägre än referenspriset i det representativa landet, närmare bestämt inom ett intervall på [0–5 %] i genomsnitt. Bevisning i ärendeakten visade också att de inhemska priserna för aluminiumgöt fluktuerade över och under de internationella priserna.

(383)

Kommissionen drog därför preliminärt slutsatsen att priset för aluminiumgöt inte var betydligt lägre jämfört med priser på representativa internationella marknader. Av denna anledning ansåg kommissionen i detta skede att villkoren i artikel 7.2a i grundförordningen inte var uppfyllda, och att bestämmelserna i artikel 7.2 därmed var tillämpliga för att fastställa den provisoriska tullen.

(384)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband, unionens intresse och åtgärdernas nivå bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(385)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas på import av aluminiumfolie för vidare förädling med ursprung i Kina i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen till följd av den preliminära slutsatsen i skäl 383 rörande den möjliga tillämpningen av artikel 7.2a i grundförordningen.

(386)

Kommissionen har jämfört målprisunderskridande- och dumpningsmarginalerna (se skäl 377). Tullbeloppet fastställdes till en nivå som motsvarar den lägre av dumpnings- eller målprisunderskridandemarginalen.

(387)

På grundval av ovanstående bör följande provisoriska antidumpningstullsatser, uttryckta på grundval av ett pris cif vid unionens gräns, före tull, införas:

(388)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i det berörda landet och har tillverkats av de rättsliga enheter som namnges. Import av den berörda produkten som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet närstående enheter till de specifikt nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”Alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(389)

För att minimera risken för kringgående av åtgärderna till följd av skillnaden i tullsatser krävs särskilda åtgärder för att säkerställa en korrekt tillämpning av de individuella antidumpningstullarna. Företagen med individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla de krav som anges i artikel 1.4 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura bör omfattas av den antidumpningstull som gäller för ”alla övriga företag”.

(390)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella satserna för antidumpningstullen på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om importen åtföljs av en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.4 i denna förordning, bör medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och kan, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den påföljande tillämpningen av tullsatsen är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(391)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av berörda åtgärder, skulle denna volymökning i sig kunna anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter och förutsatt att villkoren är uppfyllda kan en undersökning om kringgående inledas. Denna undersökning får bland annat omfatta behovet av att upphäva individuella tullsatser och därmed införandet av en landsomfattande tull.

(392)

För att säkerställa att antidumpningstullarna tillämpas korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(393)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen underrättade kommissionen berörda parter om det planerade införandet av provisoriska tullar. Denna information gjordes också tillgänglig för allmänheten på GD Handels webbplats. De berörda parterna gavs tre arbetsdagar för att lämna synpunkter på riktigheten av de beräkningar som särskilt lämnats ut till dem.

(394)

Efter förhandsutlämnandet av uppgifter mottogs kommentarer från två exporterande tillverkare (Xiamen och Donghai) och likaså även från en användare (Manreal). Ingendera av dem avsåg skrivfel och låg därför utanför räckvidden för förhandsutlämnandet av uppgifter.

(395)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inom fastställd tidsfrist inkomma med skriftliga synpunkter och/eller begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(396)

Undersökningsresultaten avseende införande av provisoriska tullar är preliminära och kan komma att ändras i undersökningens slutliga skede.