(1)

I samband med hanteringen av covid-19-krisen har återhämtningsinstrumentets paket för återhämtning antagits för att finansiera återhämtningsinitiativ och samtidigt underlätta den gröna och digitala omställningen i Europeiska unionens ekonomi. I detta avseende är återhämtningsinstrumentets program sådana som finansieras i enlighet med artikel 2.2 i rådets förordning (EU) 2020/2094 (3), i den mån de genomför de åtgärder som avses i artikel 1.2 i den förordningen.

(2)

Enligt artikel 5.1 i beslut (EU, Euratom) 2020/2053 bemyndigas kommissionen att för unionens räkning på kapitalmarknaderna låna upp till 750 000 miljoner euro i 2018 års priser, varav upp till 360 000 miljoner euro i 2018 års priser får användas för att tillhandahålla lån och upp till 390 000 miljoner euro i 2018 års priser får användas för utgifter.

(3)

Enligt artikel 5.2 i beslut (EU, Euratom) 2020/2053 ska återbetalningen av kapitalbeloppet för de upplånade medel som ska användas för utgifter och den dithörande upplupna räntekostnaden belasta unionens budget.

(4)

I enlighet med artikel 15.3 i förordning (EU) 2021/241 och artikel 220.5 e i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (4) ska kostnader i samband med upplåningen av medel för de lån som tillhandahålls genom förordning (EU) 2021/241 belasta den betalningsmottagande medlemsstaten.

(5)

I och med genomförandet av kommissionens diversifierade finansieringsstrategi för genomförande av återhämtningsinstrumentets upplånings- och skuldförvaltningstransaktioner anskaffas inte längre kapital genom enskilda transaktioner. Enligt den modellen var finansieringskostnaderna klart identifierbara och kopplade till en viss upplåningstransaktion och de dithörande kostnaderna kunde överföras till låntagaren samtidigt som medlen för upplåningstransaktionen. Däremot ska utbetalningar inom ramen för återhämtningsinstrumentet genom återhämtningsinstrumentets diversifierade finansieringsstrategi finansieras med hjälp av en gemensam samlad finansiering bestående av kort- och långfristiga finansieringsinstrument, från vilka medel tas när utbetalningar görs till betalningsmotttagare. Den diversifierade finansieringsstrategin säkerställer de mest fördelaktiga villkoren vid upplåning av betydande mängder av medel med olika löptider. Följaktligen behövs en skräddarsydd metod för att beräkna och fördela kostnadsdelningen kopplad till varje utbetalning på ett rimligt, rättvist och transparent sätt.

(6)

För att säkerställa denna rimliga, rättvisa och transparenta metod bör kommissionen genomföra en gemensam och enhetlig metod för kostnader som är tillämplig på både utbetalningar som avser lån och de som avser externa inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EU) 2020/2094.

(7)

En ny metod för fördelning av kostnader bör användas som säkerställer att kostnader för en kategori av betalningsmotttagare inte korssubventioneras av en annan kategori av betalningsmotttagare. Kostnader för upplåning som hänförs till lån bör helt och hållet påföras de medlemsstater som gynnas av lånen inom ramen för förordning (EU) 2021/241. Kostnader för upplåning som kan hänföras till externa inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EU) 2020/2094 ska helt och hållet påföras unionsbudgeten på grundval av faktiska kostnader för att anskaffa och betala ut respektive andel av medlen till de olika betalningsmotttagarna. Metoden bör omfatta alla kostnader som kommissionen ådrar sig för upplåning inom ramen för återhämtningsinstrumentet, inklusive alla administrationskostnader, och bör säkerställa att olika kategorier av kostnader beräknas för varje utbetalning.

(8)

När denna kostnadsberäkning och fördelningsmetod används bör man skilja mellan tre kategorier av kostnader: Den första är den finansieringskostnad som härrör från ränta och andra avgifter som kommissionen måste betala för de olika instrument som emitterats för att finansiera utbetalningarna i fråga. Den andra är kostnaderna för likviditetsförvaltning, som är de kostnader som uppkommer till följd av belopp som tillfälligt hålls på likviditetskonton som reserver för framtida betalningar. Den tredje är administrationskostnaderna för att bygga upp och underhålla den tekniska och operativa kapaciteten för att genomföra en diversifierad finansieringsstrategi.

(9)

Beräkningen av den finansieringskostnad som följer av långfristiga upplåningstransaktioner bör baseras på kostnaderna för alla upplåningstransaktioner som utförs under den sexmånadersperiod då tidpunkten för utbetalningar, som regel, inträffar. Denna uppdelning i sexmånadersperioder motiveras av behovet att säkerställa att de finansieringskostnader som tas ut i samband med utbetalningen är nära kopplade till rådande marknadsräntor vid tidpunkten för utbetalningen och att de inte baseras på finansieringskostnader som uppkommit under en annan tidsperiod. Därigenom fördelas finansieringsinstrumenten och dithörande kostnader till relevanta komponenter. De exakta samlade finansieringsinstrumenten fastställs först vid slutet av tidskomponenten på sex månader. Detta bör göra det möjligt att tillämpa samma finansieringskostnad på alla samtidiga utbetalningar som hänförs till samma tidskomponent och bör säkerställa ett rimligt, rättvist och transparent tillvägagångssätt, i synnerhet mellan medlemsstaterna. Medlemsstaterna och unionsbudgeten bör, i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EU) 2020/2094, stå för sin respektive andel av externa inkomster avsatta för särskilda ändamål. På så sätt undviker man den godtycklighet eller slump som kännetecknade det traditionella rygg-mot-rygg-systemet där kostnaderna för en viss betalningsmotttagare var de villkor som kunde erhållas den dag då upplåningen ägde rum. Med undantag för den första tidskomponenten, som bör omfatta perioden 1 juni–31 december 2021, bör varje tidskomponent omfatta en period på sex månader som inleds den 1 januari eller den 1 juli. Den sista tidskomponenten bör upphöra att gälla den 31 december 2026, vilket resulterar i elva tidskomponenter. Tidskomponenterna bör upphöra att gälla så snart utbetalningarna har återbetalats i sin helhet.

(10)

Även om de räntesatser som tas ut av betalningsmottagare kommer att vara stabila kommer det att bli nödvändigt att regelbundet och marginellt räkna om räntesatserna när instrument som förfaller i den samlade finansieringen behöver ersättas. Kommissionen kommer att utveckla sin kapacitet att använda derivat såsom swappar för att hantera eventuella kvarstående ränterisker och erbjuda medlemsstaterna möjligheten till lån med fast ränta. Kostnaderna för denna facilitet med fast ränta bör helt och hållet belasta de medlemsstater som väljer detta alternativ.

(11)

Beloppen för utbetalningar under en tidskomponent bör motsvara det belopp för långfristiga finansieringsinstrument som hänförs till den tidskomponenten. I de flesta fall kommer utbetalningen av medlen att ske under och hänföras till samma tidskomponent som utfärdandet av de långfristiga finansieringsinstrument som används för att anskaffa medlen. Oförutsedda förseningar i utbetalningar kan dock leda till situationer där medel från den långfristiga finansieringen har anskaffats, men inte kan betalas ut enligt vad som ursprungligen planerats. I så fall kan utbetalningar komma att försenas och äga rum under perioden för påföljande tidskomponent. Om medlen för dessa särskilda finansieringsbehov redan har anskaffats och hänförts till föregående tidskomponent kan de dock inte användas för andra behov under den här tidskomponenten. Under dessa omständigheter bör det vara möjligt att hänföra de relaterade utbetalningarna till den tidskomponent till vilken finansieringsinstrumenten har hänförts. Det bör också vara möjligt att hänföra långfristiga finansieringsinstrument under påföljande tidskomponent till föregående tidskomponent om beloppet för långfristiga finansieringsinstrument under den tidskomponenten inte är tillräckligt för att täcka utbetalningarna.

(12)

Kommissionen kommer också att behöva förutse de utbetalningsbehov som uppkommer i ett tidigt skede under nästa tidskomponent. För att hantera sådana situationer och säkerställa att kommissionen har resurser tillgängliga på förmånliga villkor för att göra utbetalningar som sker nära övergången mellan tidskomponenter bör kommissionen ha möjlighet att hänföra långfristiga finansieringsinstrument till påföljande tidskomponent.

(13)

Förmågan att hantera den likviditet som behövs för finansieringstransaktionerna genom tillgång till kortfristig upplåning och innehav av likvida medel för tillsynsändamål är en central och avgörande egenskap i den diversifierade finansieringsstrategin. Denna likviditetshantering kommer att göra det möjligt för kommissionen att tillgodose alla betalningsbehov och anpassa utfärdandet till marknadsvillkoren. Denna kapacitet ger upphov till kostnader för att anskaffa medel genom utfärdande av kortfristiga värdepapper och tillfälligt innehav av vissa medel på ett likviditetskonto, för att garantera att det finns kapacitet att göra alla utbetalningar på begäran. Detta beslut bör fastställa en grund för att beräkna dessa likviditetskostnader och fördela dem på en rättvis och skälig grund mellan alla berörda betalningsmottagare under året i fråga.

(14)

Högre utbetalningsbehov än det belopp för långfristiga finansieringsinstrument som fördelats till respektive tidskomponent eller räntebetalningar kan leda till ett likviditetsunderskott under en tidskomponent. Lägre utbetalningsbehov än det belopp för långfristiga finansieringsinstrument som fördelats till respektive tidskomponent eller betalningar av inlösen till återhämtningsinstrumentet i förhållande till utestående utbetalningar som fördelats till komponenten kan leda till ett likviditetsöverskott. Att kompensera dessa likviditetsöverskott eller likviditetsunderskott är oundvikliga krav för genomförandet av återhämtningsinstrumentets finansieringsstrategi. Dessa kostnader bör inte bäras av respektive tidskomponent, utan bör isoleras och hanteras som en del av en separat kostnad för likviditetsförvaltningen. Det är nödvändigt att inrätta en mekanism för att särskilja kostnader som uppkommer till följd av likviditetsunderskott eller likviditetsöverskott så att de kan absorberas av det bredare finansieringsprogrammet i form av kostnader för likviditetsförvaltning. Kommissionen bör använda den uppdelade komponenten av likviditetsförvaltningen till att utjämna eventuella positiva eller negativa kassabehållningar i tidskomponenterna i förhållande till de totala utbetalningarna.

(15)

Genomförandet av den diversifierade finansieringsstrategin kräver förvärv av ny kapacitet för att få den mest fördelaktiga tillgången till kapitalmarknaderna och säkerställa att denna infrastruktur upprätthålls på ett kontinuerligt och effektivt sätt. Detta inbegriper de kostnader som krävs för att föra likviditetskonton, förvärva kapacitet att hålla auktioner för EU-skuldväxlar och obligationer och för att införa ny intern databehandlingskapacitet. Sådana kostnader som är en direkt följd av genomförandet av återhämtningsinstrumentets upplånings- och utbetalningstransaktioner bör behandlas som allmänna omkostnader där man separat fastställer kostnader i samband med etablering och underhåll av återhämtningsinstrumentets upplånings- och utbetalningsinfrastruktur. Dessa kostnader bör tas upp som kostnader i samband med tjänster till allmänna administrationskostnader.

(16)

Kostnader i samband med tjänster till allmänna administrationskostnader kombinerar alla administrationskostnader som uppkommer direkt i samband med genomförandet av återhämtningsinstrumentet. Dessa kostnader uppkommer antingen som etableringskostnader, som avser engångskostnader för uppbyggnad av viss operativ kapacitet, eller som löpande kostnader som är oundvikliga kostnader direkt hänförbara till återhämtningsinstrumentets transaktioner och som uppkommer över tiden.

(17)

Även om de löpande kostnaderna bör utgöra den största delen av de regelbundna årliga kostnader som tas ut för att täcka de utbetalningar som görs under ett visst år, bör etableringskostnaderna påföras som engångsavgifter.

(18)

De administrationskostnader som ingår i kostnader i samband med tjänster till allmänna administrationskostnader bör begränsas till en sluten förteckning över kostnader som direkt kan relateras till återhämtningsinstrumentet. De sammanlagda kostnaderna i samband med tjänster till allmänna administrationskostnader utgör en mycket begränsad andel av de sammanlagda kostnaderna för återhämtningsinstrumentets transaktioner. Om ett motiverat behov att utvidga förteckningen för administrationskostnader skulle uppstå i framtiden kommer kommissionen att genomföra lämpliga samråd, också med medlemsstaternas experter, innan den utvidgas. Dessa samråd kommer också att genomföras före ändringar av andra aspekter av denna metod som påverkar kostnader som ska belasta unionens budget eller medlemsstaterna.

(19)

En process för fakturering i efterhand bör utformas för att säkerställa att kostnader återvinns från och med 2022 och fram till dess att kostnader inte längre genereras av återhämtningsinstrumentets upplånings- och skuldförvaltningstransaktioner.

(20)

Kommissionen bör utfärda ett bekräftelsemeddelande vid varje utbetalning, både för externa inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EU) 2020/2094 och för lån till medlemsstaterna i enlighet med förordning (EU) 2021/241 (lån inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens).

(21)

Lån inom ramen för förordning (EU) 2021/241 ska genomföras på finansiella standardvillkor (löptid och återbetalningsprofil) vid varje utbetalning till medlemsstaterna. För utbetalningar för externa inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EU) 2020/2094 bör bekräftelsemeddelandet utgöra den viktigaste styrkande handlingen för att avgöra dessa finansiella villkor för EU-budgeten. I bekräftelsemeddelandet bör ersättningsanspråket fastställas på grundval av de finansiella villkoren. Dessa villkor bör omfatta utbetalningsdatum, det finansiella stödbeloppet och datum för betalning av finansieringskostnader för externa inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EU) 2020/2094.

(22)

Lämpliga hänvisningar i de låneavtal som undertecknats av medlemsstaterna kommer att klargöra att kostnaderna för utbetalningar fastställs genom tillämpning av den metod som anges i detta beslut.

(23)

Metoden för kostnadsfördelning avgör metoden för beräkning av upplåningskostnader som både belastar budgeten i enlighet med artikel 5.2 första stycket i beslut (EU, Euratom) 2020/2053 och medlemsstaterna i enlighet med artikel 15.3 i förordning (EU) 2021/241. Den utgör följaktligen ett arrangemang för administrationen av upplånings- och utlåningstransaktionerna i enlighet med artikel 5.3 i beslut (EU, Euratom) 2020/2053 och artikel 15.4 i förordning (EU) 2021/241.

(24)

För att säkerställa en enhetlig kostnadsfördelning inom ramen för återhämtningsinstrumentets paket för återhämtning bör detta beslut tillämpas från och med den 1 juni 2021. Eftersom detta beslut bör tillämpas på de upplåningstransaktioner och utbetalningar som har uppkommit inom ramen för återhämtningsinstrumentets program innan det träder i kraft bör det träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Tillämpningen av detta beslut på lån inom ramen för förordning (EU) 2021/241 med medlemsstaterna bör ske i samband med att de berörda låneavtalen träder i kraft.