(1)

Artikel 11.15 i förordning (EU) nr 648/2012 har ändrats genom artikel 42.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 (2). Ändringen gjordes för att säkerställa att derivatkontrakt som är kopplade till säkerställda obligationer och derivatkontrakt som är knutna till värdepapperiseringar behandlas på samma sätt när det gäller marginalsäkerhetskraven för OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt. Eftersom kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2251 (3) utgår från artikel 11.15 i förordning (EU) nr 648/2012 bör den delegerade förordningen ändras för att återspegla ändringen av artikel 11.15 i förordning (EU) nr 648/2012 och på så sätt inkludera regler om riskreduceringstekniker för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart och som ingåtts av ett specialföretag för värdepapperisering i samband med en värdepapperisering.

(2)

I enlighet med den ändrade artikel 11.15 i förordning (EU) nr 648/2012 bör sådana regler om riskreduceringstekniker för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart och som ingås av ett specialföretag för värdepapperisering i samband med en värdepapperisering beakta de hinder som dessa specialföretag för värdepapperisering ställs inför när det gäller att tillhandahålla säkerheter. Eftersom specialföretag för värdepapperisering vanligtvis är strukturerade så att överskott av likviditet ska genereras i begränsad utsträckning, har de mindre tillgångar som kan användas för utväxling av säkerheter. Detta hindrar specialföretagen från att utväxla säkerheter på ett sätt som fullt ut uppfyller kraven i delegerad förordning (EU) 2016/2251. Under ett antal särskilda villkor bör specialföretag för värdepapperisering i samband med enkla, transparenta och standardiserade värdepapperiseringar därför inte behöva ställa säkerhet. På så sätt bör specialföretag för värdepapperisering i samband med STS-värdepapperisering få viss flexibilitet, samtidigt som det säkerställs att riskerna för deras motparter är begränsade. Det finns dock inga hinder för specialföretag för värdepapperisering i samband med en STS-värdepapperisering att samla in säkerheter från sina motparter och därefter återlämna dem vid förfall. Motparter till specialföretag för värdepapperisering i samband med en STS-värdepapperisering bör därför vara skyldiga att ställa tilläggsmarginalsäkerhet i kontanter. De bör ha rätt att få tillbaka hela eller delar av beloppet, medan specialföretag för värdepapperisering endast bör vara skyldiga att samla in den tilläggsmarginalsäkerhet som mottagits i kontanter och att ställa tilläggsmarginalsäkerhet för det kontantbelopp som mottagits. Detta är i linje med skäl 41 i förordning (EU) 2017/2402, där det hänvisas till behovet av att säkerställa konsekvens i behandlingen av derivat som är kopplade till säkerställda obligationer och derivat som är kopplade till värdepapperiseringar med avseende på clearingkravet och marginalsäkerhetskraven på OTC-derivat som inte clearas centralt.

(3)

Delegerad förordning (EU) 2016/2251 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och pensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(5)

Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna därav och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (4), ett yttrande från den intressentgrupp för försäkring och återförsäkring och den intressentgrupp för tjänstepensioner som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (5), och den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (6).