(1)

Syftet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (3) är att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom att det införs en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

I artikel 9 i förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs antagandet av fleråriga planer innehållande bevarandeåtgärder för fisken som nyttjar vissa bestånd inom ett relevant geografiskt område.

(3)

I de fleråriga planerna anges närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten och kommissionen kan, genom planerna, ges befogenhet att specificera dessa bestämmelser ytterligare på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetas av medlemsstaterna.

(4)

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/2034 (4) upprättades en utkastplan för vissa demersala fisken i nordvästliga vatten för perioden 2019–2021, på grundval av en gemensam rekommendation som lämnats in av Belgien, Spanien, Frankrike, Irland, Nederländerna och Förenade kungariket.

(5)

Europaparlamentet och rådet antog den 19 mars 2019 förordning (EU) 2019/472 om upprättande av en flerårig plan för bestånd som fiskas i västliga vatten och för det fiske som nyttjar dessa bestånd. Genom artikel 13 i den förordningen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att komplettera den förordningen genom att fastställa närmare bestämmelser för landningsskyldigheten för alla bestånd av arter i de västliga vattnen som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, i enlighet med artikel 15.5 a–e i förordning (EU) nr 1380/2013, på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetats av medlemsstaterna. Belgien, Spanien, Frankrike, Irland, Nederländerna och Förenade kungariket har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i nordvästliga vatten. Efter att ha rådfrågat den rådgivande nämnden för nordvästliga vatten och den rådgivande nämnden för pelagiska bestånd, lämnade de medlemsstaterna den 6 juni 2019 in en ny gemensam rekommendation till kommissionen om en utkastplan för vissa demersala fisken i nordvästliga vatten för perioden 2020–2021. Den gemensamma rekommendationen ändrades den 22 augusti 2019.

(6)

I den nya gemensamma rekommendation som lämnats in av medlemsstaterna föreslås en fortsättning av ett antal kompletterande tekniska åtgärder som syftar till att öka selektiviteten och minska oönskade fångster för de fisken eller arter som omfattas av den landningsskyldighet som i enlighet med artikel 15.5 a i förordning (EU) nr 1380/2013 införts för åren 2019–2021 genom delegerad förordning (EU) 2018/2034.

(7)

En ny förordning (EU) 2019/1241 om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder trädde i kraft den 14 augusti 2019. I bilaga VI fastställs särskilda bestämmelser om tekniska åtgärder i nordvästliga vatten, som också omfattar regler om maskstorlekar, därmed förbundna villkor samt bifångster. I punkt 3 i bilaga VI till den förordningen hänvisas det dessutom till delegerad förordning (EU) 2018/2034. Genom artikel 15 i förordning (EU) 2019/1241 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att ändra, komplettera, upphäva eller göra undantag från de tekniska åtgärder som anges i bilagorna till förordning (EU) 2019/1241, inbegripet vid genomförande av landningsskyldigheten.

(8)

Förordning (EU) 2019/1241 innehåller inga övergångsbestämmelser. För att säkerställa förenlighet mellan denna delegerade förordning och förordning (EU) 2019/1241 är det därför nödvändigt att tillämpa de villkor som fastställs i förordning (EU) 2019/1241, samtidigt som hänsyn tas till de exceptionella omständigheterna i detta fall. På grundval av den information som medlemsstaterna lämnat har vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) bedömt den gemensamma rekommendationen och dragit slutsatsen (5) att de föreslagna ändringarna för att öka selektiviteten i nordvästliga vatten är rimliga och innebär en ökad selektivitet jämfört med tidigare definierade redskap. Denna gemensamma rekommendation utarbetades och lämnades in av medlemsstaterna och bedömdes av STECF före ikraftträdandet av förordning (EU) 2019/1241, och den innehåller därför ingen hänvisning till den förordningen. Mot bakgrund av de exceptionella omständigheterna anser dock kommissionen att det på grundval av de uppgifter som den i nuläget har tillgång till genom den gemensamma rekommendationen och STECF:s bedömning inte finns något som tyder på att de ytterligare tekniska åtgärder som föreslagits inte skulle uppfylla de krav som fastställts för tekniska åtgärder i artikel 15 i förordning (EU) 2019/1241.

(9)

För att öka fiskeredskapens selektivitet och minska oönskade fångster i Keltiska havet, Irländska sjön och väster om Skottland, är det därför lämpligt att införa ett antal selektiva åtgärder för demersala fisken. Dessa tekniska åtgärder bör därför gälla för perioden 2020–2021.

(10)

Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ och granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) (6). Kommissionen presenterade de berörda åtgärderna vid ett skriftligt samråd med expertgruppen, bestående av 28 medlemsstater och med Europaparlamentet som observatör.

(11)

I de fall där andelen utkast innehållande död fisk är relativt liten anser kommissionen att tidsbegränsade undantag är att betrakta som en pragmatisk och försiktig strategi för fiskeriförvaltning, eftersom det annars skulle vara omöjligt att samla in de data som är nödvändiga för en god och välunderbyggd utkastförvaltning med målet att fullständigt genomföra landningsskyldigheten.

(12)

Delegerad förordning (EU) 2018/2034 innehöll ett undantag från landningsskyldigheten grundat på överlevnadsgrad, enligt vad som avses i artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013, för havskräfta som fångas med tinor, mjärdar och fällor i Ices (7)-delområdena 6 och 7, baserat på vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad. Dessa belägg utvärderades under tidigare år och STECF drog slutsatsen (8) att undantagen är motiverade. I den nya gemensamma rekommendationen föreslås en fortsatt tillämpning av undantaget. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag fortsätta att tillämpas för perioden 2020–2021.

(13)

I delegerad förordning (EU) 2018/2034 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för tunga under minsta referensstorlek för bevarande, som fångas med trålredskap med trålbord med en maskstorlek på 80–99 mm i Ices-sektion 7d inom sex sjömil från kusten och utanför identifierade uppväxtområden, vilket var baserat på vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast. Dessa belägg utvärderades under tidigare år och STECF har dragit slutsatsen (9) att beläggen var tillräckliga. I den nya gemensamma rekommendationen föreslås en fortsatt tillämpning av undantaget. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag fortsätta att tillämpas för perioden 2020–2021.

(14)

I delegerad förordning (EU) 2018/2034 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för havskräfta som fångas med bottentrålar med en maskstorlek på minst 100 mm och för havskräfta som fångas med bottentrålar med en maskstorlek på 70–99 mm i kombination med selektiva redskapsalternativ (TR1- och TR2-fisken) i Ices-delområde 7. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast för havskräfta i detta fiske. Beläggen lämnades in till STECF som drog slutsatsen (10) att den överlevnadsstudie som var baserad på fiske med Seltra-trål gav tillräckliga data, men att de övergripande effekterna av det extensiva fiske av havskräfta som bedrivs med andra fiskeredskap förblir svåra att bedöma. STECF noterade att det utifrån antagandet om att en relativt hög selektivitet gäller för alla redskap inom detta fiske går att räkna med en relativt låg utkastnivå. Det undantaget bör därför tillämpas för perioden 2020–2021.

(15)

I delegerad förordning (EU) 2018/2034 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för havskräfta som fångas i Ices-sektion 6a inom tolv sjömil från kusten, med trålar med trålbord med en maskstorlek på 80–110 mm. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad för havskräfta vid utkast i det fisket. Beläggen lämnades in till STECF som drog slutsatsen att överlevnadsstudien är robust och tyder på en relativt hög överlevnadsgrad. Det undantaget bör därför tillämpas för perioden 2020–2021.

(16)

I delegerad förordning (EU) 2018/2034 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rockor som fångas med alla redskap i Ices-delområdena 6 och 7, i avvaktan på detaljerade vetenskapliga belägg för överlevnadsgrader för alla flottsegment och kombinationer av redskap, områden och arter. STECF anser dock att överlevnadsgraderna, med några få undantag, generellt sett är stabila (11), men noterar att mer detaljerade uppgifter krävs. Med hänsyn till insamlingen av relevanta data måste fisket fortsätta. Undantaget kan därför beviljas, men medlemsstaterna bör åläggas att lämna in relevanta data som möjliggör för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen till undantaget och för kommissionen att göra en översyn. Medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör senast den 1 maj varje år lämna in följande: a) En färdplan som tagits fram i syfte att öka överlevnadsgraden och fylla de dataluckor som konstaterats av STECF, och som ska bedömas analytiskt av STECF, b) årliga rapporter om framsteg och eventuella ändringar eller justeringar i programmen som avser överlevnadsgrad.

(17)

Vid en granskning av överlevnadsgraden för rockor befanns blomrockan (Leucoraja naevus) ha en mycket lägre överlevnadsgrad än andra arter. Dessutom verkar den vetenskapliga kunskapen om artens överlevnadsmönster inte vara särskilt väl belagd. Att utesluta denna art från undantaget skulle dock hindra fisket och en fortsatt, korrekt datainsamling. Relevanta belägg lämnades in till STECF som drog slutsatsen (12) att två nya undersökningar har inletts om överlevnadsexperiment avseende blomrocka, men att det kommer att krävas fler observationer för att man ska kunna göra en slutgiltig bedömning av överlevnadsgraderna om ett eller två år. Detta undantag bör därför beviljas för två år och nya studier och förbättrade mätningar av överlevnadsgraden bör skyndsamt bör tas fram och överlämnas till STECF för bedömning så snart som möjligt, och senast den 1 maj.

(18)

I delegerad förordning (EU) 2018/2034 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta som fångas med grimgarn eller trålar med trålbord i Ices-sektionerna 7d, 7e, 7f och 7g. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast för rödspätta i detta fiske. Beläggen lämnades in till STECF som drog slutsatsen att överlevnadsstudien är robust och tyder på en relativt hög överlevnadsgrad. Det undantaget bör därför tillämpas för perioden 2020–2021.

(19)

I delegerad förordning (EU) 2018/2034 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för arter som fångas med burar, tinor, mjärdar och fällor i nordvästliga vatten (Ices-delområdena 5, 6 och 7). Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast för arter som fångas i detta fiske. Beläggen lämnades in STECF som drog slutsatsen att överlevnaden för arter som kastas tillbaka i havet från fisket med fällor och tinor sannolikt är betydande. Det undantaget kan därför tillämpas för perioden 2020–2021.

(20)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås en förlängning av undantagen grundade på överlevnad för rödspätta som fångas i Ices-sektionerna 7a–7k av fartyg som använder bomtrålar och som har en högsta motoreffekt på 221 kW och en största längd på 24 meter, som fiskar inom 12 sjömil från kusten och där varje drag pågår högst 1,5 timmar, och av fartyg som använder bomtrålar, som har en högsta motoreffekt på 221 kW och som använder ett flip-up-rep eller en utsläppspanel för bentos. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast för rödspätta i detta fiske. Beläggen lämnades in till STECF som drog slutsatsen (13) att den vetenskapliga informationen är av god kvalitet. STECF påpekade dock att dessa data inte täcker alla berörda medlemsstater och att överlevnaden inom detta fiske påverkas av många faktorer och varierar starkt. STECF noterade att nya belägg för vitalitet lämnades för rödspätta vid utkast i bomtrålsfisket utanför sydvästra England. Medlemsstaterna har utvecklat ett treårigt projekt för att generera direkt observerade överlevnadsskattningar för rödspätta i Ices-sektionerna 7d, 7f och 7g, dock omfattas inte Ices-sektionerna 7h, 7j och 7k. Detta projekt kommer att bidra till att göra upp färdplanen och ge de belägg som krävs för att utvärdera det föreslagna undantaget. STECF noterade att medlemsstaterna bör beskriva hur det föreslagna undantaget är kopplat till planen för att minska bifångster för bestånden av rödspätta i Ices-sektionerna 7h, 7j och 7k. Under dessa omständigheter bör undantaget begränsas till ett år för rödspätta i Ices-sektionerna 7h, 7j och 7k, så att det blir möjligt att fortsätta att samla in data, och medlemsstaterna bör åläggas att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. Detta undantag kan därför tillämpas på rödspätta i Ices-sektionerna 7h, 7j och 7k till och med den 31 december 2020 och de berörda medlemsstaterna bör genomföra ytterligare försök och så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 lämna in information för bedömning av STECF.

(21)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta som fångas med snurrevad i Ices-sektion 7d. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast för rödspätta i detta fiske. Beläggen lämnades in till STECF som drog slutsatsen (14) att data från studien om överlevnadsgrader är tillförlitliga och ger tillförlitliga överlevnadsskattningar för detta fiske. Detta undantag bör därför ingå i den nya utkastplanen för åren 2020–2021.

(22)

Delegerad förordning (EU) 2018/2034 omfattade undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten för vissa fisken. De belägg som lämnats in av medlemsstaterna har granskats av STECF som drog slutsatsen (15) att medlemsstaternas dokumentation innehåller välgrundade argument som visar svårigheter med att uppnå ökad selektivitet och oproportionella kostnader i samband med hantering av oönskade fångster, i vissa fall understödda av en kvalitativ bedömning av kostnaderna. Eftersom omständigheterna inte har förändrats är det lämpligt att fortsätta att tillämpa undantagen av mindre betydelse, i enlighet med de procentsatser som föreslås i den nya gemensamma rekommendationen, för

(23)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten för

(24)

Medlemsstaternas belägg för de nya undantagen av mindre betydelse för taggmakrill och makrill som fångas av fartyg som använder bottentrålar, notar/vadar och bomtrålar i Ices-delområde 6 och i Ices-sektionerna 7b–7k granskades av STECF, som drog slutsatsen (16) att beläggen för att landning av oönskade fångster innebär merkostnader, inte är tillräckliga för att visa att dessa kostnader är oproportionella. Förbättring av selektiviteten inom de berörda fiskena bör prioriteras, eftersom det kommer att minska kostnaderna för hantering av oönskade fångster. STECF noterade också att införandet av särskilda tekniska åtgärder för fartyg som fiskar med bottentrålar eller notar/vadar i Keltiska havets skyddszon kan minska den oönskade fångsten av taggmakrill, makrill och andra arter. Åtgärdernas effektivitet bör övervakas. Med tanke på behovet av att fortsätta fiskeverksamheten för att säkerställa nödvändig datainsamling, kan dessa undantag beviljas för ett år, men medlemsstaterna bör åläggas att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör utföra ytterligare försök och så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 lämna in information till STECF för bedömning. Dessa undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(25)

De belägg som medlemsstaterna lämnat avseende det nya undantaget av mindre betydelse för tunga som fångas av fartyg som använder bomtrålar med flamländsk panel i Ices-sektionerna 7d, 7e, 7f, 7g och 7h granskades av STECF, som drog slutsatsen (17) att det behövs data för andra medlemsstater än Belgien och Irland. Den flamländska panel som använts i de försök som medlemsstaterna genomfört kan också ha begränsad effektivitet och inte säkerställa de minskningar av oönskade fångster som observerats i dessa försök. STECF noterar att ytterligare information som stöder detta undantag skulle vara till nytta, även om STECF godtar att den flamländska panelen i dess nuvarande form förbättrar selektiviteten för tunga. Med tanke på behovet av att fortsätta fiskeverksamheten för att säkerställa nödvändig datainsamling i sektionerna 7h, 7j och 7k, kan det nya undantaget beviljas för ett år, men medlemsstaterna bör åläggas att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör utföra ytterligare försök och så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 lämna in information till STECF för bedömning. Detta undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(26)

De belägg som medlemsstaterna lämnat in avseende det nya undantaget av mindre betydelse för demersalt blandfiske som bedrivs med fartyg som fiskar efter hästräka med bomtrålar i Ices-sektion 7a granskades av STECF, som drog slutsatsen (18) att motiveringen för undantaget är att betydande ökningar av selektiviteten är mycket svåra att uppnå och att kostnaden för att hantera oönskad fångst är oproportionella. STECF noterar dock att begränsad kvalitativ information har lämnats till stöd för undantaget och att den lämnade informationen kan vara icke-representativ. Mot bakgrund av den information som lämnats kan utkasten vara mycket små och därför kan ett undantag av mindre betydelse vara onödigt. Det undantaget kan därför tillämpas för perioden 2020–2021.

(27)

De belägg som medlemsstaterna lämnat in avseende det nya undantaget av mindre betydelse för glasvar under minsta referensstorlek för bevarande som fångas av fartyg som använder bottentrålar och bomtrålar, samt för trynfisk och guldlax som fångas av fartyg som använder bottentrålar, har granskats av STECF, som drog slutsatsen (19) att medlemsstaterna lämnat begränsade data och att beläggen för att landning av oönskade fångster innebär merkostnader inte är tillräckliga för att visa att dessa kostnader är oproportionella. STECF noterar att förbättring av selektiviteten inom de berörda fiskena bör prioriteras, eftersom det skulle minska kostnaderna för hantering av oönskade fångster. Med tanke på behovet av att fortsätta fiskeverksamheten för att säkerställa nödvändig datainsamling, kan dessa undantag beviljas för ett år, men medlemsstaterna bör åläggas att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör utföra ytterligare försök och så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 lämna in information till STECF för bedömning. Dessa undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(28)

De belägg som medlemsstaterna lämnat in avseende det nya undantaget av mindre betydelse för kolja som fångas av fartyg som använder bottentrålar med en maskstorlek på minst 80 mm i Ices-delområdena 7b–7c och 7e–7k har granskats av STECF, som drog slutsatsen (20) att den inlämnade informationen visar att det är svårt att uppnå förbättrad selektivitet för kolja utan betydande förluster på kort sikt för säljbar fångst. STECF noterar att särskilda tekniska åtgärder i Keltiska havets skyddszon förväntas minska oönskade fångster av kolja i mindre utsträckning, men det är för tidigt att utvärdera de möjliga resultaten. Med tanke på behovet av att fortsätta fiskeverksamheten för att säkerställa nödvändig datainsamling, kan detta undantag beviljas för ett år, men medlemsstaterna bör åläggas att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör utföra ytterligare försök och så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 lämna in information till STECF för bedömning. Detta undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(29)

De belägg som medlemsstaterna lämnat in avseende det nya undantaget av mindre betydelse för kolja under minsta referensstorlek för bevarande som fångas av fartyg som använder bottentrålar med en maskstorlek på upp till 119 mm i fisket efter havskräfta väster om Skottland i Ices-sektion 6a granskades av STECF, som drog slutsatsen (21) att motiveringen till analysen bygger på en analys av oproportionella kostnader för hantering av oönskade fångster. STECF noterar att kostnaderna verkar vara rimliga, men det finns inget objektivt sätt att bedöma om de är realistiska eller kan anses oproportionella. Med tanke på behovet av att fortsätta fiskeverksamheten för att säkerställa nödvändig datainsamling, kan detta undantag beviljas för ett år, men medlemsstaterna bör åläggas att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör så snart som möjligt och senast den 1 maj 2020 lämna in information till STECF för bedömning. Detta undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2020.

(30)

För att säkerställa tillförlitliga skattningar av utkastnivåerna i syfte att fastställa de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) bör medlemsstaterna, i de fall då undantaget av mindre betydelse är baserat på extrapolering av situationer med begränsade data och partiell flottinformation, lämna in korrekta och verifierbara data för hela den flotta som omfattas av det undantaget.

(31)

Mot bakgrund av artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 har kommissionen beaktat både STECF:s bedömning och nödvändigheten av att medlemsstaterna säkerställer att landningsskyldigheten genomförs fullt ut. I flera fall är det nödvändigt med fortsatt fiskeverksamhet och datainsamling för att man ska kunna beakta STECF:s kommentarer. I dessa fall är det lämpligt att tillämpa en pragmatisk och försiktig strategi för fiskeriförvaltningen genom att bevilja tillfälliga undantag. Att inte bevilja sådana undantag skulle förhindra insamling av data som är nödvändiga för en korrekt och informerad förvaltning av utkast som syftar till att fullt ut genomföra landningsskyldigheten.

(32)

Eftersom det finns en ny gemensam rekommendation bör delegerad förordning (EU) 2018/2034 upphävas och ersättas med en ny rättsakt.

(33)

Eftersom de åtgärder som föreskrivs i denna förordning direkt påverkar planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten därtill, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2020.