Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32019R0758

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/758 av den 31 januari 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 med avseende på tekniska tillsynsstandarder som fastställer minimiåtgärder och ytterligare åtgärder som kreditinstitut och finansiella institut ska vidta för att minska risken för penningtvätt och finansiering av terrorism i vissa tredjeländer (Text av betydelse för EES.)

C/2019/646

EUT L 125, 14.5.2019, p. 4–10 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

Legal status of the document In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_del/2019/758/oj

14.5.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 125/4


KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2019/758

av den 31 januari 2019

om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 med avseende på tekniska tillsynsstandarder som fastställer minimiåtgärder och ytterligare åtgärder som kreditinstitut och finansiella institut ska vidta för att minska risken för penningtvätt och finansiering av terrorism i vissa tredjeländer

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (1), särskilt artikel 45.7, och

av följande skäl:

(1)

Kreditinstitut och finansiella institut ska identifiera, bedöma och hantera de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som de är exponerade för, särskilt när de har upprättat filialer eller majoritetsägda dotterföretag i tredjeländer eller överväger att etablera filialer eller majoritetsägda dotterföretag i tredjeländer. I direktiv (EU) 2015/849 fastställs därför normer för effektiv bedömning och hantering av risken för penningtvätt och finansiering av terrorism på gruppnivå (koncernnivå).

(2)

För att en koncern kraftfullt och effektivt ska kunna hantera riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism behöver den utforma koncerngemensamma riktlinjer och rutiner för att bekämpa dessa problem.

(3)

Det kan dock förekomma att en koncern har filialer eller majoritetsägda dotterföretag i ett tredjeland där lagstiftningen hindrar genomförandet av de koncerngemensamma riktlinjerna och rutiner för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Detta kan till exempel vara fallet om tredjelandets lagstiftning om uppgiftsskydd eller banksekretess begränsar koncernens möjlighet att ta del av, behandla eller utbyta uppgifter som rör kunder till dess filialer eller majoritetsägda dotterföretag i tredjelandet i fråga.

(4)

Under sådana omständigheter, och i situationer där de behöriga myndigheternas möjlighet att övervaka koncernens efterlevnad av kraven i direktiv (EU) 2015/849 begränsas genom att de inte kan få tillgång till relevant information som filialer eller majoritetsägda dotterföretag i tredjeländer förfogar över, bör det krävas ytterligare riktlinjer och rutiner för att effektivt hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism. Till sådana ytterligare riktlinjer och rutiner kan höra att begära samtycke från kunder och därigenom övervinna vissa rättsliga hinder för genomförande av koncerngemensamma riktlinjer och rutiner för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i tredjeländer där andra alternativ är begränsade.

(5)

Eftersom rättsliga hinder som begränsar möjligheten att genomföra koncerngemensamma riktlinjer och rutiner bör hanteras på enhetligt sätt på unionsnivå bör det fastställas minimikrav för de särskilda åtgärder som kreditinstitut och finansiella institut bör vidta i dessa situationer. De ytterligare riktlinjerna och förfarandena bör dock vara riskbaserade.

(6)

Kreditinstitut och finansiella institut bör kunna visa sina respektive behöriga myndigheter att de ytterligare åtgärder de har vidtagit är lämpliga i förhållande till risken för penningtvätt och finansiering av terrorism. Om en behörig myndighet bedömer att de ytterligare åtgärder som ett kreditinstitut eller finansiellt institut har vidtagit inte är tillräckliga för att hantera denna risk bör den kunna ålägga kreditinstitutet eller det finansiella institutet att vidta särskilda åtgärder för att säkerställa att det uppfyller sina skyldigheter i fråga om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

(7)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (2), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (3) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (4) ges Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) respektive Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) befogenhet att utarbeta gemensamma riktlinjer för att säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten. För att rätta sig efter kraven i denna förordning bör kreditinstitut och finansiella institut beakta och göra sitt yttersta för att följa de gemensamma riktlinjer som utfärdas i enlighet med artiklarna 17 och 18.4 i direktiv (EU) 2015/849 avseende skärpta och förenklade åtgärder för kundkännedom samt faktorer som instituten bör ta hänsyn till när de bedömer de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som är kopplade till enskilda affärsförbindelser eller enstaka transaktioner.

(8)

Bestämmelserna i denna förordning bör inte påverka skyldigheten för hemmedlemsstatens behöriga myndigheter att vidta ytterligare tillsynsåtgärder enligt artikel 45.5 i direktiv (EU) 2015/849 i fall där tillämpningen av de ytterligare åtgärder som definieras i denna förordning inte visar sig vara tillräckliga.

(9)

Förordningens bestämmelser bör inte påverka de bestämmelser om skärpta åtgärder för kundkännedom som kreditinstitut och finansiella institut är skyldiga att vidta när de har att göra med fysiska personer eller juridiska enheter som är etablerade i länder som kommissionen har identifierat som högrisktredjeländer i enlighet med artikel 9 i direktiv (EU) 2015/849.

(10)

Kreditinstitut och finansiella institut bör ges tillräckligt med tid för att anpassa sina riktlinjer och rutiner till kraven i denna förordning. Därför bör förordningen börja tillämpas först efter tre månader räknat från den dag då den träder i kraft.

(11)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som de europeiska tillsynsmyndigheterna (Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) har utarbetat och överlämnat till kommissionen.

(12)

De europeiska tillsynsmyndigheterna har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de därmed sammanhängande potentiella kostnaderna och fördelarna och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1093/2010.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

I denna förordning fastställs ett antal ytterligare åtgärder, inklusive minimikrav för åtgärder, som kreditinstitut och finansiella institut ska vidta för att effektivt hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism i fall där lagstiftningen i ett tredjeland inte tillåter genomförandet av sådana koncerngemensamma riktlinjer och rutiner som avses i artikel 45.1 och 45.3 i direktiv (EU) 2015/849 vid de filialer eller majoritetsägda dotterföretag som ingår i koncernen och som är etablerade i tredjelandet i fråga.

Artikel 2

Allmänna skyldigheter vid etablering i ett tredjeland

För varje tredjeland där ett kreditinstitut eller finansiellt institut har etablerat en filial eller ett majoritetsägt dotterföretag ska institutet minst vidta följande åtgärder:

a)

Bedöma den risk för penningtvätt och finansiering av terrorism som dess koncern exponeras för, föra in dessa bedömningar i register och bevara och uppdatera registren så att den behöriga myndigheten kan ges tillgång till informationen.

b)

Försäkra sig om att den risk som avses i led a återspeglas på lämpligt sätt i de koncerngemensamma riktlinjerna och rutinerna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

c)

Inhämta koncernledningens godkännande av den riskbedömning som avses i led a och av de koncerngemensamma riktlinjer och rutiner för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som avses i led b.

d)

Genom riktad utbildning ge berörda anställda i tredjelandet de kunskaper som krävs för att känna igen riskindikatorer för penningtvätt och finansiering av terrorism, och säkerställa att denna utbildning är effektiv.

Artikel 3

Enskilda riskbedömningar

1.   Om lagstiftningen i ett tredjeland förbjuder eller begränsar tillämpningen av de riktlinjer och rutiner som behövs för att identifiera och bedöma den risk för penningtvätt och finansiering av terrorism som är förknippad med en affärsförbindelse eller en enskild transaktion därför att rätten att ta del av eller att använda sådana uppgifter om kunden och huvudmannaskapet som är nödvändiga för en tillräcklig kundkännedom är begränsad, ska kreditinstitut och finansiella institut minst vidta följande åtgärder:

a)

Utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter senast 28 kalenderdagar efter det att man identifierat tredjelandet i fråga underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om följande:

i)

Det berörda tredjelandets namn.

ii)

På vilket sätt tillämpningen av tredjelandets lagstiftning förbjuder eller begränsar tillämpningen av de riktlinjer och rutiner som krävs för att identifiera och bedöma den risk för penningtvätt och finansiering av terrorism som är förknippad med en enskild kund.

b)

Säkerställa att deras filialer eller majoritetsägda dotterföretag som är etablerade i tredjelandet fastställer huruvida samtycke från deras kunder och, i tillämpliga fall, kundernas verkliga huvudmän kan användas för att i lagens mening övervinna sådana begränsningar eller förbud som avses i led a ii.

c)

Försäkra sig om att deras filialer eller majoritetsägda dotterföretag som är etablerade i tredjelandet kräver av sina kunder och, i tillämpliga fall, kundernas verkliga huvudmän att de ger sitt samtycke för att övervinna de begränsningar eller förbud som avses i led a ii så långt som detta är förenligt med tredjelandets lagstiftning.

2.   Om samtycke enligt punkt 1 c inte är en möjlighet, ska kreditinstitut och finansiella institut vidta ytterligare åtgärder för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utöver sina standardåtgärder för dessa ändamål.

Dessa ytterligare åtgärder ska innefatta den som anges i artikel 8 c samt en eller flera av de åtgärder som anges i artikel 8 a, b, d, e eller f.

Om ett kreditinstitut eller finansiellt institut inte effektivt kan hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism genom åtgärderna under punkt 1 och 2 ska det

a)

säkerställa att dess filial eller majoritetsägda dotterföretag avbryter den berörda affärsförbindelsen,

b)

säkerställa att dess filial eller majoritetsägda dotterföretag avstår från att genomföra den berörda enstaka transaktionen,

c)

avbryta hela eller delar av verksamheten vid den filial eller det majoritetsägda dotterföretag som är etablerat i det berörda tredjelandet.

3.   För att fastställa hur långtgående de ytterligare åtgärder som anges i punkterna 2 och 3 behöver vara ska kreditinstitutet eller det finansiella institutet ta hänsyn till den risk som föreligger och kunna visa den behöriga myndigheten att de ytterligare åtgärder som vidtas är tillräckligt långtgående i förhållande till risken för penningtvätt och finansiering av terrorism.

Artikel 4

Utbyte och behandling av uppgifter om kunder

1.   Om ett tredjelands lagstiftning förbjuder eller begränsar rätten att inom koncernen utbyta eller behandla kunduppgifter i syfte att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism ska kreditinstitut och finansiella institut minst vidta följande åtgärder:

a)

Utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter senast 28 dagar efter det att man identifierat tredjelandet i fråga underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om följande:

i)

Det berörda tredjelandets namn.

ii)

På vilket sätt tillämpningen av tredjelandets lagstiftning förbjuder eller begränsar rätten att utbyta eller behandla kunduppgifter i syfte att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.

b)

Säkerställa att deras filialer eller majoritetsägda dotterföretag som är etablerade i tredjelandet fastställer huruvida samtycke från deras kunder och, i tillämpliga fall, kundernas verkliga huvudmän kan användas för att i lagens mening övervinna sådana begränsningar eller förbud som avses i led a ii.

c)

Säkerställa att deras filialer eller majoritetsägda dotterföretag som är etablerade i tredjelandet kräver av sina kunder och, i tillämpliga fall, kundernas verkliga huvudmän att de ger sitt samtycke för att övervinna de begränsningar eller förbud som avses i led a ii så långt som detta är förenligt med tredjelandets lagstiftning.

2.   Om samtycke enligt punkt 1 c inte är en möjlighet, vidta ytterligare åtgärder för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utöver sina standardåtgärder för dessa ändamål. Dessa ytterligare åtgärder ska innefatta antingen den åtgärd som anges i artikel 8 a eller 8 c. Om risken för penningtvätt och finansiering av terrorism är så stor att fler ytterligare åtgärder krävs, ska kreditinstitut och finansiella institut vidta en eller flera av de övriga åtgärder som anges i artikel 8 a–c.

3.   Om ett kreditinstitut eller finansiellt institut inte effektivt kan hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism genom åtgärderna under punkt 1 och 2 ska det avbryta hela eller delar av verksamheten vid den filial eller det majoritetsägda dotterföretag som är etablerat i tredjelandet i fråga.

4.   För att fastställa hur långtgående ytterligare åtgärder enligt punkterna 2 och 3 som behöver vidtas ska det ta hänsyn till den risk som föreligger och kunna visa den behöriga myndigheten att de ytterligare åtgärder som vidtas är tillräckligt långtgående i förhållande till risken för penningtvätt och finansiering av terrorism.

Artikel 5

Röjande av uppgifter om misstänkta transaktioner

1.   Om ett tredjelands lagstiftning förbjuder eller begränsar det utbyte av information som avses i artikel 33.1 i direktiv (EU) 2015/849 mellan filialer och majoritetsägda dotterföretag i tredjeland och andra enheter i gruppen ska kreditinstitut och finansiella institut minst vidta följande åtgärder:

a)

Utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter senast 28 dagar efter det att man identifierat tredjelandet i fråga underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om följande:

i)

Det berörda tredjelandets namn.

ii)

På vilket sätt tillämpningen av tredjelandets lagstiftning förbjuder eller begränsar möjligheten att utbyta information som avses i artikel 33.1 i direktiv (EU) 2015/849 mellan en filial eller ett majoritetsägt dotterföretag som är etablerat i ett tredjeland med andra enheter inom koncernen eller att behandla sådan information inom koncernen.

b)

Begära att filialen eller det majoritetsägda dotterföretaget förser kreditinstitutets eller det finansiella institutets ledning med den information som behövs för att kunna bedöma risken för penningtvätt och finansiering av terrorism i anknytning till filialens eller det majoritetsägda dotterföretagets verksamhet och hur detta påverkar koncernen, till exempel följande uppgifter:

i)

Antalet misstänkta transaktioner som rapporterats under en viss tid.

ii)

Aggregerade statistiska uppgifter som belyser de omständigheter som gett upphov till misstankar.

2.   Kreditinstitut och finansiella institut ska, utöver sina standardåtgärder för ändamålet, vidta ytterligare åtgärder för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism, samt de åtgärder för riskhantering som anges i punkt 1.

Dessa ytterligare åtgärder ska innefatta en eller flera av dem som anges i artikel 8 a–c och g–i.

3.   Om ett kreditinstitut eller finansiellt institut inte effektivt kan hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism genom åtgärderna under punkt 1 och 2 ska det avbryta hela eller delar av verksamheten vid den filial eller det majoritetsägda dotterföretag som är etablerat i tredjelandet i fråga.

4.   För att fastställa hur långtgående ytterligare åtgärder enligt punkterna 2 och 3 som behöver vidtas ska det ta hänsyn till den risk som föreligger och kunna visa den behöriga myndigheten att de ytterligare åtgärder som vidtas är tillräckligt långtgående i förhållande till risken för penningtvätt och finansiering av terrorism.

Artikel 6

Överföring av kunduppgifter till medlemsstater

Om ett tredjelands lagstiftning förbjuder eller begränsar utbyte eller behandling av kunduppgifter från en filial eller ett majoritetsägt dotterföretag som är etablerat i ett tredjeland till en medlemsstat för tillsyn av bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism ska kreditinstitut och finansiella institut minst vidta följande åtgärder:

a)

Utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter senast 28 kalenderdagar efter det att man identifierat tredjelandet i fråga underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om följande:

i)

Det berörda tredjelandets namn.

ii)

På vilket sätt tillämpningen av tredjelandets lagstiftning förbjuder eller begränsar möjligheten att överföra kunduppgifter i syfte att övervaka risken för penningtvätt och finansiering av terrorism.

b)

Genomföra fördjupade granskningar, vilka även får omfatta kontroller på plats eller oberoende revisioner om detta står i proportion till de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som är förknippade med verksamheten vid den filial eller det majoritetsägda dotterföretag som är etablerat i ett tredjeland, för att försäkra sig om att filialen eller det majoritetsägda dotterföretaget effektivt genomför de koncerngemensamma riktlinjerna och rutinerna och på lämpligt sätt identifierar, bedömer och hanterar riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism.

c)

På begäran underrätta den behöriga myndigheten om resultaten av de granskningar som avses i led b.

d)

Begära att filialen eller det majoritetsägda dotterföretaget som är etablerat i tredjelandet i fråga regelbundet förser kreditinstitutets eller det finansiella institutets ledning med åtminstone följande uppgifter:

i)

Antalet högriskkunder samt aggregerade statistiska uppgifter som belyser orsakerna till att kunder har klassificerats som högriskkunder, till exempel när det gäller personer i politiskt utsatt ställning.

ii)

Antalet misstänkta transaktioner samt aggregerade statistiska uppgifter som belyser de omständigheter som gett upphov till misstankar.

e)

På begäran förse den behöriga myndigheten med den information som avses i led b.

Artikel 7

Registerhållning

1.   Om lagstiftningen i ett tredjeland förbjuder eller begränsar tillämpningen av bestämmelser om registerhållning som är likvärdiga med dem som anges i kapitel V i direktiv (EU) 2015/849 ska kreditinstitut och finansiella institut minst vidta följande åtgärder:

a)

Utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter senast 28 dagar efter det att man identifierat tredjelandet i fråga underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om följande:

i)

Det berörda tredjelandets namn.

ii)

På vilket sätt tillämpningen av tredjelandets lagstiftning förbjuder eller begränsar tillämpningen av bestämmelser om registerhållning som är likvärdiga med dem som anges i direktiv (EU) 2015/849.

b)

Fastställa huruvida samtycke från deras kunder och, i tillämpliga fall, kundernas verkliga huvudmän kan användas för att i lagens mening övervinna sådana begränsningar eller förbud som avses i led a ii.

c)

Säkerställa att deras filialer eller majoritetsägda dotterföretag som är etablerade i tredjelandet kräver av sina kunder och, i tillämpliga fall, kundernas verkliga huvudmän att de ger sitt samtycke för att övervinna de begränsningar eller förbud som avses i led a ii så långt som detta är förenligt med tredjelandets lagstiftning.

2.   Om samtycke enligt punkt 1 c inte är en möjlighet, vidta ytterligare åtgärder för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utöver sina standardåtgärder för dessa ändamål, samt de åtgärder för riskhantering som anges i punkt 1. Dessa ytterligare åtgärder ska innefatta en eller flera av dem som anges i artikel 8 a–c och j.

3.   För att fastställa hur långtgående de ytterligare åtgärder som anges i punkt 2 behöver vara ska det ta hänsyn till den risk som föreligger och kunna visa den behöriga myndigheten att de ytterligare åtgärder som vidtas är tillräckligt långtgående i förhållande till risken för penningtvätt och finansiering av terrorism.

Artikel 8

Ytterligare åtgärder

Kreditinstitut och finansiella institut ska vidta följande ytterligare åtgärder enligt artiklarna 3.2, 4.2, 5.2 respektive 7.2:

a)

Säkerställa att deras filialer eller majoritetsägda dotterföretag som är etablerade i tredjelandet bara erbjuder finansiella produkter och tjänster av sådan art och typ som utgör såväl låg risk för penningtvätt och finansiering av terrorism som liten riskexponering för koncernen som helhet.

b)

Säkerställa att övriga enheter i samma koncern inte förlitar sig på de åtgärder för kundkännedom som vidtagits av en filial eller ett majoritetsägt dotterföretag som är etablerat i tredjelandet, utan i stället själva försäkrar sig om tillräcklig kännedom om varje kund som efterfrågar produkter eller tjänster från dem – inklusive kunder till koncernens filialer eller majoritetsägda dotterföretag i tredjelandet – även om villkoren i artikel 28 i direktiv (EU) 2015/849 är uppfyllda.

c)

Genomföra fördjupade granskningar, vilka även får omfatta kontroller på plats eller oberoende revisioner om detta står i proportion till de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som är förknippade med verksamheten vid den filial eller det majoritetsägda dotterföretag som är etablerat i tredjelandet, för att försäkra sig om att filialen eller det majoritetsägda dotterföretaget effektivt identifierar, bedömer och hanterar riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism.

d)

Säkerställa att deras filialer eller majoritetsägda dotterföretag som är etablerade i tredjelandet begär godkännande från kreditinstitutets eller det finansiella institutets ledning för att få upprätta och upprätthålla affärsförbindelser som medför högre risk eller utföra enstaka transaktioner som medför högre risk.

e)

Säkerställa att deras filialer eller majoritetsägda dotterföretag som är etablerade i tredjelandet fastställer ursprunget till och, i tillämpliga fall, destinationen för de medel som ska tas i anspråk inom affärsförbindelsen eller som omfattas av den enstaka transaktionen.

f)

Säkerställa att deras filialer eller majoritetsägda dotterföretag som är etablerade i tredjelandet utövar en kontinuerlig skärpt övervakning av affärsförbindelsen i fråga, inklusive skärpt övervakning av transaktioner, till dess att filialerna eller de majoritetsägda dotterföretagen i fråga är rimligt övertygade om att de förstår den risk för penningtvätt och finansiering av terrorism som är förknippad med affärsförbindelsen.

g)

Säkerställa att deras filialer eller majoritetsägda dotterföretag som är etablerade i tredjelandet låter kreditinstitutet eller det finansiella institutet ta del av de uppgifter ur rapporteringen om misstänkta underliggande transaktioner som har gett vetskap om, misstanke om eller rimliga skäl att misstänka att det förekommit penningtvätt och finansiering av terrorism eller försök därtill, bland annat faktauppgifter, transaktioner, omständigheter eller dokument på vilka misstankarna grundar sig, inklusive personuppgifter i den utsträckning detta är tillåtet enligt tredjelandets lagstiftning.

h)

Göra alla kunder till filialer eller majoritetsägda dotterföretag i tredjelandet som man vet att andra enheter i koncernen har tagit upp i sina rapporter om misstänkta transaktioner, i förekommande fall, inklusive dessa kunders huvudmän, till föremål för kontinuerlig skärpt bevakning.

i)

Säkerställa att deras filialer eller majoritetsägda dotterföretag som är etablerade i tredjelandet har effektiva system och kontroller på plats för att identifiera och rapportera misstänkta transaktioner.

j)

Säkerställa att deras filialer eller majoritetsägda dotterföretag som är etablerade i tredjelandet i fråga håller riskprofilen och kunduppgifterna för en given kund till filialen eller det majoritetägda dotterföretaget uppdaterade så länge som det är juridiskt möjligt, och i varje fall så länge som affärsförbindelsen varar.

Artikel 9

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 3 september 2019.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 31 januari 2019.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 141, 5.6.2015, s. 73.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).


Top