12.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 37/1

(1)

Den 14 maj 2015 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av vissa kallvalsade platta produkter av järn eller olegerat stål eller annat legerat stål, men inte av rostfritt stål, av alla bredder, kallvalsade och varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag och inte vidare bearbetade efter kallvalsningen (nedan kallade kallvalsade platta produkter av stål eller den berörda produkten) med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) och Ryska federationen (nedan kallad Ryssland) (nedan tillsammans kallade de berörda länderna) på grundval av artikel 5 i förordning (EG) nr 1225/2009 (nedan kallad grundförordningen). Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande (2) i Europeiska unionens officiella tidning (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 1 april 2015 av European Steel Association (nedan kallad Eurofer eller klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av kallvalsade platta produkter av stål. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning av produkten i fråga och om därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Till följd av en begäran från klaganden, som åtföljdes av nödvändig bevisning, offentliggjorde kommissionen den 12 december 2015 genomförandeförordning (EU) 2015/2325 (3) genom vilken import av vissa kallvalsade platta produkter av stål med ursprung i Kina och Ryssland görs till föremål för registrering från och med den 13 december 2015.

(4)

Några berörda parter hävdade att begäran om registrering av importen var ogrundad, eftersom villkoren i artikel 14.5 i grundförordningen inte var uppfyllda. De hävdade att villkoren för retroaktivt uttag av tullar inte var uppfyllda, eftersom begäran grundas på godtyckligt valda tidsperioder, inte tar hänsyn till importens cykliska karaktär och, vad gäller registreringen av import och den retroaktiva tillämpningen av åtgärder, inte ligger i unionens intresse. Kommissionen hade dock tillräcklig prima facie-bevisning när den fattade sitt beslut för att motivera registrering av importen, i och med att importen och marknadsandelen från de berörda länderna hade ökat markant. Detta påstående avvisades därför.

(5)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att anmäla sig till att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen klaganden, andra kända unionstillverkare, kända exporterande tillverkare, de kinesiska och ryska myndigheterna, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer om inledandet av undersökningen och inbjöd dem att delta.

(6)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna skriftliga synpunkter och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(7)

Kommissionen underrättade också tillverkare i Brasilien, Kanada, Indien, Japan, Sydkorea, Taiwan, Turkiet, Ukraina och Förenta staterna om inledandet och uppmanade dem att delta. I tillkännagivandet om inledande underrättade kommissionen också de berörda parterna om att den planerade att använda Kanada som tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land) i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen.

(8)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(9)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av de största representativa tillverknings- och försäljningsvolymerna och såg till att det fanns en lämplig geografisk spridning. Det preliminära urvalet bestod av fem unionstillverkare belägna i fem olika medlemsstater, vilka svarade för mer än 35 % av unionens tillverkning av kallvalsade platta produkter av stål. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet.

(10)

Eurofer lämnade synpunkter och föreslog av olika skäl en ändring av det föreslagna urvalet. Efter att ha granskat dessa synpunkter drog kommissionen emellertid slutsatsen att den ändring av urvalet som Eurofer föreslog inte skulle förbättra representativiteten totalt sett. Kommissionen bekräftade därför urvalet och mottog därefter inga ytterligare synpunkter om detta.

(11)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads de icke-närstående importörerna att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(12)

Tretton importörer lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Fyra av dem valdes ut, men endast en av dem besvarade frågeformuläret för importörer. För att kommissionen skulle kunna grunda sitt undersökningsresultat på ett större antal icke-närstående importörer kontaktade den återstoden av de icke-närstående importörerna, vilka inte anmält sig till stickprovsförfarandet, men ingen av dem uppgav sig vara villig att besvara frågeformuläret för importörer.

(13)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen alla exporterande tillverkare i Kina och Ryssland att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen och Rysslands ständiga delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(14)

Tio grupper av exporterande tillverkare i Kina och tre i Ryssland lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet för Kina respektive Ryssland. Vad gäller Kina, och i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen, gjorde kommissionen ett urval av två grupper av företag på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen skedde ett samråd om urvalet med alla kända exporterande berörda tillverkare och de kinesiska myndigheterna. Efter att ha granskat de synpunkter som mottagits från en exporterande tillverkare bekräftade kommissionen sitt föreslagna urval.

(15)

Med tanke på det begränsade antalet exporterande tillverkare i Ryssland beslutade kommissionen att inte tillämpa ett stickprovsförfarande i för Ryssland, utan valde i stället att undersöka alla de tre berörda företagsgrupperna. De berörda företagen och de ryska myndigheterna underrättades om detta.

(16)

Sex grupper av exporterande tillverkare i Kina angav att de önskade begära en individuell undersökning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen. Ingen av dem besvarade dock frågeformuläret, vilket innebar att de inte kunde bli föremål för en individuell undersökning.

(17)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla övriga företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande. Svar på frågeformuläret inkom från fem unionstillverkare, tre användare, en grupp av närstående stålcentraler, en stålcentral som inte var närstående till en exporterande tillverkare i de berörda länderna, tre exporterande tillverkare i Ryssland, två grupper av exporterande tillverkare i Kina och en tillverkare i ett jämförbart land.

(18)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla de uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att preliminärt kunna fastställa dumpning och därav följande skada samt för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags/intresseorganisationers lokaler:

(19)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 april 2014–31 mars 2015 (nedan kallad undersökningsperioden eller UP i tabeller).

(20)

Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2011 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(21)

Den berörda produkten är kallvalsade platta produkter av järn eller olegerat stål eller annat legerat stål, men inte av rostfritt stål, av alla bredder, kallvalsade och varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag och inte vidare bearbetade efter kallvalsningen, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7209 15 00, 7209 16 90, 7209 17 90, 7209 18 91, ex 7209 18 99, ex 7209 25 00, 7209 26 90, 7209 27 90, 7209 28 90, 7211 23 30, ex 7211 23 80, ex 7211 29 00, 7225 50 80, 7226 92 00 och har sitt ursprung i Kina och Ryssland.

Följande produkttyper är uteslutna från definitionen av den berörda produkten:

(22)

Kallvalsade platta produkter av stål tillverkas av varmvalsade ringar eller rullar. Kallvalsningsprocessen består i att en plåt eller ett band – som dessförinnan varmvalsats och betats – passeras genom kallvalsar (dvs. under metallens mjukningstemperatur). Kallvalsade platta produkter av stål tillverkas för att uppfylla vissa specifikationer eller proprietära slutanvändarspecifikationer. De kan levereras i olika former, nämligen i ringar eller rullar (oljade eller ooljade), i skurna längder (plåtar) eller tunna band. Kallvalsade platta produkter av stål är en industriell insatsvara som köps av slutanvändarna för en rad olika tillämpningsområden, främst inom tillverkningsindustrin (allmän industri, förpackningar, fordon osv.), men även inom byggbranschen.

(23)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska egenskaper samt samma grundläggande användningsområden:

(24)

Kommissionen beslutade därför preliminärt att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(25)

Enligt artikel 2.7 b i grundförordningen ska kommissionen fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.1–2.6 i den förordningen för de exporterande tillverkare i Kina som uppfyller villkoren i artikel 2.7 c i den förordningen och som därmed kan beviljas marknadsekonomisk status (dvs. bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden).

(26)

För att avgöra huruvida villkoren i artikel 2.7 c i grundförordningen var uppfyllda, inhämtade kommissionen nödvändiga upplysningar genom att be de berörda exporterande tillverkarna fylla i ansökningsformuläret för marknadsekonomisk status. Ingen av dem ansökte om marknadsekonomisk status.

(27)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status. För detta ändamål måste ett jämförbart land väljas.

(28)

I tillkännagivandet om inledande underrättade kommissionen de berörda parterna om att den planerade att använda Kanada som lämpligt jämförbart land och uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter. En exporterande tillverkare och China Iron and Steel Association (nedan kallat CISA) motsatte sig detta val och hävdade att Ryssland skulle vara ett lämpligare val.

(29)

Situationen i Ryssland undersöktes i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen, i vilken det anges att ”[n]är det är lämpligt ska ett tredjeland med marknadsekonomi, som är föremål för samma undersökning, användas”. Kommissionen anser dock att Ryssland inte är ett lämpligt jämförbart land av följande två skäl:

(30)

Kommissionen undersökte därefter huruvida det fanns några andra tredjeländer med marknadsekonomi som hade tillverkning av den likadana produkten och som kunde utgöra ett lämpligt jämförbart land. Förutom i Indien, Sydkorea och Ukraina, som nämndes i tillkännagivandet om inledandet kontaktade kommissionen även tillverkare i Brasilien, Japan, Taiwan, Turkiet och Förenta staterna. På grundval av den information som den erhållit och sina egna efterforskningar bad kommissionen 35 kända och potentiella tillverkare av den likadana produkten i dessa länder att lämna uppgifter. Ingen av dem besvarade frågeformuläret för tillverkare i ett jämförbart land. Kommissionen kontaktade dessutom tre tillverkare i Kanada. Endast en av dem besvarade frågeformuläret för tillverkare i ett jämförbart land.

(31)

På grundval av de uppgifter som inhämtats och kontrollerats förefaller Kanada av följande skäl att vara lämpligt som jämförbart land:

(32)

En exporterande tillverkare och CISA hävdade att Kanada inte var ett lämpligt val av följande skäl:

(33)

När det gäller dessa påståenden, konstaterar kommissionen följande:

(34)

Kommissionen drar i detta skede således slutsatsen att Kanada är ett lämpligt jämförbart land enligt artikel 2.7 a i grundförordningen.

(35)

Uppgifterna från de samarbetsvilliga tillverkarna i det jämförbara landet användes som grundval för fastställandet av normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(36)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen av den berörda produkten till unionen för varje grupp av exporterande tillverkare i Kina som ingick i urvalet under undersökningsperioden. På grundval av detta konstaterades det att den totala försäljningen för den samarbetsvilliga tillverkaren av den likadana produkten på hemmamarknaden i det jämförande landet var representativ.

(37)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som de exporterande tillverkarna i urvalet sålde på hemmamarkanden som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen.

(38)

Kommissionen undersökte sedan huruvida den försäljning som tillverkaren i det jämförbara landet hade på hemmamarknaden för varje produkttyp som var identisk eller jämförbar med en produkttyp som såldes på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen i fråga till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen. Kommissionen fastställde att försäljningen på hemmamarknaden var representativ för flertalet produkttyper för båda de kinesiska grupperna av exporterande tillverkare.

(39)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden för att avgöra om man kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(40)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(41)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(42)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp enbart för den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(43)

Kommissionens analys av försäljningen på hemmamarknaden visade att mer än 80 % av denna försäljning var lönsam för flertalet exporterade produkttyper och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var högre än tillverkningskostnaden. Följaktligen beräknades normalvärdet för dessa produkttyper som ett vägt genomsnitt av priserna för all inhemsk försäljning under undersökningsperioden.

(44)

När tillverkaren i det jämförbara landet inte sålt en produkttyp i representativa mängder på sin hemmamarknad konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(45)

För de produkttyper som inte sålts i representativa mängder på hemmamarknaden konstruerades normalvärdet genom att addera genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst för transaktioner vid normal handel på hemmamarknaden för dessa typer till den genomsnittliga tillverkningskostnaden för den likadana produkten för den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet under undersökningsperioden.

(46)

En grupp av exporterande tillverkare som ingick i urvalet exporterade till unionen antingen direkt till oberoende kunder och genom närstående importörer.

(47)

När grupperna av exporterande tillverkare exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen, fastställdes exportpriset på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(48)

När gruppen av exporterande tillverkare exporterade den berörda produkten till unionen genom närstående företag som fungerade som importör, fastställdes exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I sådant fall justerades priset för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt förväntad vinst.

(49)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset fritt fabrik för de grupper av exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

(50)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transportrelaterade kostnader, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, indirekta skatter, provisioner, kreditkostnader samt bankavgifter.

(51)

För de exporterande tillverkare som ingick i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(52)

På grundval av detta fastställs de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

Tabell 1

Dumpningsmarginaler, Kina

(53)

För de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes därför på grundval av marginalerna för de grupper av exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

(54)

På denna grundval är den preliminära dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i stickprovet 56,9 %.

(55)

För samtliga övriga exporterande tillverkare i Kina fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Kommissionen fastställde i det sammanhanget de exporterande tillverkarnas samarbetsvilja. Nivån på samarbetsviljan motsvarar de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas exportvolym till unionen i förhållande till den totala exportvolymen – enligt Eurostats importstatistik – från det berörda landet till unionen.

(56)

Nivån på samarbetsviljan är hög i detta fall, eftersom exporten från de samarbetsvilliga exporterande producenterna utgjorde ca 87 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta beslutade kommissionen att fastställa den övriga dumpningsmarginalen till en nivå motsvarande den högsta dumpningsmarginal som fastställts för ett företag i urvalet.

(57)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

Tabell 2

Dumpningsmarginaler, Kina

(58)

Kommissionen undersökte tre ryska exporterande tillverkare, som svarade för nästan all export från Ryssland till unionen under undersökningsperioden. Såsom anges nedan gjorde ett antal frågor att kommissionen valde att preliminärt tillämpa artikel 18 i grundförordningen för två av företagen.

(59)

För den ena exporterande tillverkaren justerade kommissionen den tillverkningskostnad som angivits i svaret på frågeformuläret (se skäl 76).

(60)

För den andra exporterande tillverkaren framgick det av kontrollbesöken på plats att företaget inte rapporterat sin totala produktionsvolym och produktionskapacitet för den berörda produkten till kommissionen. Kommissionen konstaterade också vid kontrollbesöket på plats att företaget inte lämnat fullständig information om det produktkodningssystem de använde för tillverkning och försäljning av den berörda produkten, vilket innebär att kommissionen inte kan sammankoppla försäljningsuppgifterna med tillverkningsuppgifterna för de enskilda produkttyperna. Kommissionen fann vidare att företaget vid kontrollbesöket på plats inte hade lätt tillgängliga uppgifter per produkttyp om vilka kvantiteter som såldes eller användes företagsinternt i vidare tillverkning. Detta slags uppgifter skulle ha gjort det möjligt för kommissionen att på plats kontrollera det avdrag för företagsintern användning som gjorts på den rapporterade tillverkningskostnaden, vilket företaget hävdade var nödvändigt för att få fram tillverkningskostnaden för den rapporterade försäljningen av den berörda produkten. Företaget lämnade de uppgifter som var nödvändiga för avstämningen av tillverkning, försäljning och företagsintern användning som begärdes vid kontrollen först efter kommissionens kontrollbesök. Kommissionen analyserade dessa nya uppgifter genom att utföra en lageravstämning mellan de kvantiteter av den berörda produkten som tillverkats, enligt rapport efter kontrollbesöket, och den kvantitet som sålts eller överlåtits för bearbetning till andra produkter. Denna lageravstämning visade att företaget hade rapporterat en större total försäljning volymmässigt än vad som var fysiskt möjligt med hänsyn till de lagervariationer, kasserade produkter och avfall som rapporterats av företaget.

(61)

Av de orsaker som anges i skäl 60 ansåg kommissionen att de uppgifter som lämnats av den exporterande tillverkaren, både före och efter kontrollbesöket på plats, inte gjorde det möjligt att förvissa sig om att de uppgifter om försäljningsvolym och kostnader för den berörda produkten som den exporterande tillverkaren i fråga lämnat var riktiga och tillförlitliga. Kommissionen drog slutsatsen att den exporterande tillverkaren inte hade samarbetat genom att inte lämna de uppgifter den begärt för att kunna bedöma och kontrollera försäljningsvolymen och tillverkningskostnaden för den berörda produkten. Detta gjorde att kommissionen inte kunde fastställa exportpriset och normalvärdet på ett tillförlitligt sätt. Med tanke på att bristen på tillförlitlighet gällde hela den uppsättning uppgifter som lämnats av den exporterande tillverkaren i olika skeden kunde kommissionen inte använda sig av specifika deluppsättningar av uppgifter som lämnats för dumpningsmarginalens olika komponenter. Följaktligen fick kommissionen fastställa dumpningsmarginalen för den exporterande tillverkaren i fråga på grundval av tillgängliga uppgifter och var tvungen att bortse från de uppgifter som lämnats av den exporterande tillverkaren, eftersom de inte gav tillräckligt korrekta undersökningsresultat och eftersom uppgifterna inte kunde kontrolleras.

(62)

Den 30 oktober 2015 underrättade kommissionen den berörda exporterande tillverkaren om att den av de orsaker som anges i skälen 60 och 61 ansåg att företaget inte hade lämnat nödvändiga uppgifter om exportpriser och tillverkningskostnad för den berörda produkten inom de tidsfrister som anges i grundförordningen och att den avsåg att använda sig av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen för fastställandet av eventuell dumpning när det gäller företaget i fråga.

(63)

Den 13 november 2015 yttrade sig företaget om kommissionens avsikt att använda tillgängliga uppgifter och uppgav att den hade samarbetat i undersökningen efter bästa förmåga. Företaget hävdade att det hade lämnat alla uppgifter som behövdes för att kommissionen skulle kunna komma fram till undersökningsresultat som är tillräckligt korrekta och att man inte kunde kräva en uppgiftsrapportering av det som medför en orimlig och överdriven arbetsbörda. Företaget begärde också att man undantagsmässigt skulle göra en andra kontroll innan man införde någon preliminär tull.

(64)

Kommissionen granskade företagets synpunkter och kom fram till att dessa inte innehöll några nya och kontrollerbara fakta som, i detta skede av undersökningen, skulle kunna ändra på dess beslut att använda tillgängliga uppgifter för fastställandet av eventuell dumpning för företaget i fråga. Kommissionen anser också att dess krav på att företaget ska stämma av sina tillverknings- och försäljningsuppgifter på ett korrekt sätt, vilket är nödvändigt för att man ska kunna kontrollera dessa uppgifter för den berörda produkten, inte medför en orimlig och överdriven börda för företaget. Dessutom anser kommissionen att det med hänsyn till de brister som redan identifierats i de uppgifter som rapporterats av företaget inte är meningsfullt med ett andra kontrollbesök på plats. I enlighet med artikel 18 i grundförordningen fastställde kommissionen således preliminärt dumpningsmarginalen för detta företag på grundval av tillgängliga uppgifter.

(65)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för var och en av de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare utgör minst 5 % av den totala exportvolymen av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta konstaterades det att var och en av de exporterande tillverkarnas totala försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(66)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som såldes på hemmamarknaden som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen för de exporterande tillverkare som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(67)

Kommissionen undersökte sedan huruvida för var och en av de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna om deras försäljning på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen i fråga till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen.

(68)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden för att avgöra om man kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(69)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(70)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(71)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp enbart för den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(72)

Analysen av försäljningen på hemmamarknaden visade att för vissa produkttyper var en del av försäljningen på hemmamarknaden lönsam och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var högre än tillverkningskostnaden. I enlighet med detta beräknades normalvärdet som ett vägt genomsnitt av priserna för all försäljning på hemmamarknaden under undersökningsperioden om villkoren i skäl 69 var uppfyllda, eller som ett vägt genomsnitt av endast den lönsamma försäljningen, om dessa villkor inte var uppfyllda. Om det inte förekom någon försäljning alls eller endast en otillräcklig försäljning av vissa produkttyper av den likadana produkten eller om ingen försäljning ägde rum vid normal handel, konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(73)

Normalvärdet konstruerades genom att man till de två exporterande tillverkarnas genomsnittliga tillverkningskostnad för den likadana produkten under undersökningsperioden adderade

(74)

För de produkttyper som inte sålts i representativa kvantiteter på hemmamarknaden adderades de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna och vinsten för de transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden för dessa typer. För de produkttyper som inte sålts alls eller inte sålts i representativa kvantiteter på hemmamarknaden adderades de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna och vinsten för alla transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden.

(75)

Alla exporterande tillverkare redovisade betydande förluster på grund av växelkursdifferenser som uppkommit vid omräkning av transaktioner som inte var angivna i ryska rubel. Kommissionen ansåg att dessa utgjorde en del av företagets försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och tog med dem i beräkningen av normalvärdet.

(76)

Mot bakgrund av resultaten av kontrollerna på plats justerade kommissionen tillverkningskostnaden för en av de exporterande tillverkarna. Kommissionen konstaterade att den exporterande tillverkaren i fråga i sina rapporterade kostnader inte korrekt återspeglat de faktiska råvarukostnaderna och de därmed sammanhängande anskaffningskostnaderna. Kommissionen kunde inte stämma av kvantiteterna, beloppen och kostnaderna för vissa anskaffade råvaror mot företagets räkenskaper, eftersom företaget inte rapporterat dessa kostnader i de förteckningar över anskaffade råvaror som det lämnat till kommissionen i frågeformulärssvaret och sitt svar på begäran om komplettering. Kommissionen konstaterade även att företaget i fråga inte rapporterat anskaffade råvaror, enligt rättelse i svaret på begäran om komplettering, i det format som begärs i frågeformuläret, vilket gjorde att kommissionen inte kunde kontrollera lagervariationer och råvaruförbrukning under undersökningsperioden. Kommissionen har dessutom bevisning som den inhämtade vid kontrollbesöket på plats för att tillverkningskostnaderna i företagets räkenskaper skiljer sig från de tillverkningskostnader som anges för samma konton i den modul för automatisk kostnadsfördelning som användes för att fördela kostnaderna på de olika produkterna.

(77)

Den 30 oktober 2015 underrättade kommissionen den berörda exporterande tillverkaren om att den av de orsaker som anges i skäl 76 ansåg att företaget inte hade lämnat nödvändiga uppgifter om tillverkningskostnaden för den berörda produkten inom de tidsfrister som anges i grundförordningen och att den avsåg att använda sig av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen för fastställandet av normalvärde.

(78)

Den 13 november 2015 yttrade sig företaget om kommissionens avsikt att använda tillgängliga uppgifter och lämnade ytterligare förklaringar till skillnaderna mellan de kostnader som redovisats i dess huvudbokföring och de kostnader som de angivit i sin kostnadsberäkningsrapport. Samtidigt, dvs. den 13 november 2015, tillstod företaget dessutom de skillnader rörande anskaffningskostanden för råvaror som kommissionen konstaterat vid sitt kontrollbesök på plats, men hävdade att det direkt kunde identifiera orsakerna till dessa skillnader som enbart berodde på räknefel.

(79)

Kommissionen granskade företagets synpunkter och förklaringar och kom fram till att det inte längre var möjligt att kontrollera riktigheten av de ytterligare uppgifter som lämnats eller att stämma av dem mot företagets räkenskaper. Kommissionen ansåg vidare att de avvikelser som konstaterats på plats när det gäller anskaffningskostnaderna för råvaror inte var räknefel och noterade att företaget inte tillbakavisat den slutsats som kommissionen dragit av sin undersökning, nämligen att företaget i sitt frågeformulärssvar och sitt svar på begäran om komplettering underlåtit att lämna uppgift om anskaffningskostnaderna för råvaror, om råvarulagren och om råvaruförbrukningen. Kommissionen kom fram till att synpunkterna och de ytterligare förklaringarna inte innehöll några nya och kontrollerbara fakta som, i detta skede av undersökningen, skulle kunna ändra på dess beslut att använda tillgängliga uppgifter för fastställandet av normalvärdet.

(80)

Vid kontrollbesöket på plats konstaterade kommissionen dessutom att de uppgifter om råvaruförbrukningens andel av värdet som lämnades av företagets kontrollavdelning vid kontrollen skilde sig högst betydligt från den andel som företaget rapporterat den 24 september 2015 i sitt svar på kommissionens begäran om komplettering. Kommissionen begärde information om denna avvikelse från företaget vid besöket på plats. Företaget lämnade klargörandet att det vid rapporteringen av sina råvarukostnader inte hade använt andelsuppgifterna från sin kontrollavdelning utan i stället beräknat andelen genom att dela de råvarukostnader det rapporterat till kommissionen med kostnaden för sålda varor. Av denna orsak ansåg kommissionen att den uppgift om råvaruförbrukningens andel av värdet som rapporterats av företaget inte gjorde det möjligt för kommissionen att göra en korrekt bedömning av företagets råvarukostnader. Följaktligen beslutade kommissionen i enlighet med vad som anges ovan att korrigera den tillverkningskostnad som företaget rapporterat för att anpassa den till den faktiska bevisning när det gäller råvarukostnaden som den inhämtade vid sitt kontrollbesök på plats.

(81)

De exporterande tillverkarna exporterade till unionen antingen direkt genom närstående företag som fungerade som importörer i unionen, eller genom närstående eller icke-närstående handlare/importörer i Schweiz. De schweiziska närstående företagen, som ägdes av de ryska exporterande tillverkarna, köpte den berörda produkten från de exporterande tillverkarna och sålde den vidare till unionen och andra länder.

(82)

Om de exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen fastställdes exportpriset på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(83)

Om de exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten till unionen genom ett närstående företag som fungerade som importör, konstruerades exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I enlighet med samma artikel konstruerades exportpriset även om den berörda produkten inte såldes vidare i samma skick som den importerades. I sådana fall gjordes justeringar av priset för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, samt för vinst.

(84)

Kontrollen av en exporterande tillverkare visade att 20 % av exportförsäljningen till unionen skedde till en icke-närstående handlare i Schweiz. Den exporterande tillverkaren rapporterade denna försäljning som försäljning till en oberoende part i unionen, eftersom det inte hade något band till denna handlare. Man använde sig av exportdeklarationer för att fastställa varornas bestämmelseort. Trots att kontrakten mellan den exporterande tillverkaren och handlaren angav euro eller US-dollar som försäljningsvaluta rapporterade den exporterande tillverkaren att försäljningen skett i ryska rubler och uppvisade fakturor i ryska rubler. Kommissionen kommer att fortsätta att utreda denna fråga, särskilt om försäljningen faktiskt skett till en oberoende köpare för förbrukning i unionen och rapporteras i lämplig valuta. Kommissionen tog preliminärt med denna försäljning vid fastställandet av exportpriset.

(85)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(86)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten.

(87)

Vad gäller exportpriserna gjordes justeringar för transportrelaterade kostnader, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, importavgifter, försäljningsprovisioner, kreditkostnader samt bankavgifter. Vad gäller priserna på hemmamarknaden gjordes justeringar för transport-, förpacknings-, kredit- och hanteringskostnader samt provisioner.

(88)

För prisjämförelser som rörde utländska valutor använde kommissionen enligt artikel 2.10 j i grundförordningen den växelkurs som gällde dagen för köpordern eller försäljningskontraktet som bättre visar de väsentliga försäljningsvillkoren än vad fakturadagen gör, eftersom de prisförhandlingar som ledde till det fastställda priset tidsmässigt låg nära dagen för köpordern eller försäljningskontraktet. Fakturan utfärdades först när varan avsändes, vilket oftast var en eller två månader senare.

(89)

Kommissionen jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(90)

Vid fastställandet av den exporterande tillverkarens preliminära dumpningsmarginal (se skälen 60–64) använde sig kommissionen av tillgängliga uppgifter, dvs. nivån på den dumpningsmarginal för de mest exporterade produkttyperna som konstaterades ligga något över den totala dumpningsmarginalen för en av de andra exporterande tillverkarna. Kommissionen grundade urvalet av lämpliga exporterande tillverkare på graden av jämförbarhet för försäljningsvolymen på hemmamarknaden och exporten till unionen, geografisk närhet, strukturen på de viktigaste råvarorna och rapporterat kapacitetsutnyttjande. På grundval av detta fastställs de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

Tabell 3

Dumpningsmarginaler, Ryssland

(91)

För samtliga övriga exporterande tillverkare i Ryssland fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(92)

Såsom anges i skäl 58 svarade de undersökta företagen för nästan hela den ryska exporten till unionen. På grundval av detta beslutade kommissionen att fastställa dumpningsmarginalen för alla övriga företag till samma nivå som för företaget med högst dumpningsmarginal.

(93)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

Tabell 4

Dumpningsmarginaler, Ryssland

(94)

I samband med fastställandet av representativitet lämnade 13 företag tillverknings- och försäljningsuppgifter och angav att de tillverkat den likadana produkten under undersökningsperioden. På grundval av tillgängliga uppgifter från klagomålet finns det 15 andra unionstillverkare av den likadana produkten i unionen.

(95)

Unionens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden fastställdes till cirka 37 ton. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av alla tillgängliga uppgifter om unionsindustrin, såsom uppgifter från klaganden och från alla kända tillverkare i unionen.

(96)

De unionstillverkare som svarar för unionens sammanlagda tillverkning utgör unionsindustrin i enlighet med artikel 4.1 i grundförordningen och kommer nedan att kallas unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(97)

De samarbetsvilliga unionstillverkarna står för 89 % av den sammanlagda tillverkningen i unionen av den likadana produkten.

(98)

Unionstillverkarna uppvisade olika affärsmodeller och hade en varierande grad av vertikal integration. Omvalsare, som måste anskaffa sitt insatsmaterial från andra tillverkare, utgör en mindre andel.

(99)

Såsom nämns i skäl 21 klassificeras kallvalsade platta produkter av stål enligt flera KN-nummer som har ex-nummer. För att inte underskatta förbrukningen i unionen, och med tanke på den tydliga marginella inverkan dessa koder har på den totala förbrukningen, har importvolymerna för ex-numren beaktats till fullo vid beräkningen av förbrukningen i unionen.

(100)

Eftersom unionsindustrin till största delen är vertikalt integrerad och kallvalsade platta produkter av stål anses vara råvara för tillverkningen av olika produkter i ett senare led med ett mervärde analyserades den företagsinterna förbrukningen och förbrukningen på den öppna marknaden separat.

(101)

Det är viktigt att göra åtskillnad på den företagsinterna och den öppna marknaden vid skadeanalysen, eftersom de produkter som är avsedda för företagsintern användning inte är utsatta för en direkt konkurrens från import och internpriserna sätts inom gruppen enligt olika prissättningsstrategier och följaktligen inte är tillförlitliga. Tillverkning som är avsedd för den öppna marknaden konkurrerar däremot direkt med importen av den berörda produkten och säljs till marknadspriser.

(102)

För att få en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrin inhämtade kommissionen uppgifter för hela verksamheten när det gäller kallvalsade platta produkter av stål och fastställde om tillverkningen var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden. Kommissionen konstaterade att ca 82 % av unionstillverkarnas sammanlagda tillverkning var avsedd för företagsintern användning.

(103)

Kommissionen fastställde den företagsinterna förbrukningen i unionen på grundval av den företagsinterna användningen och den företagsinterna försäljningen på unionsmarknaden för alla kända tillverkare i unionen. Den företagsinterna förbrukningen i unionen uppvisade följande utveckling beräknad på denna grundval:

Tabell 5

Företagsintern förbrukning (i ton)

(104)

Under skadeundersökningsperioden ökade den företagsinterna förbrukningen i unionen med ca 4 %. Denna ökning beror främst på en ökning av den företagsinterna marknaden, t.ex. för bilindustrin.

(105)

Kommissionen fastställde förbrukningen i på den öppna marknaden på grundval av a) alla kända unionstillverkares försäljning på unionsmarknaden b) importen till unionen från samtliga tredjeländer enligt Eurostats uppgifter, men även med beaktande av de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i de berörda tredjeländerna. Förbrukningen på den öppna marknaden i unionen uppvisade följande utveckling beräknad på denna grundval:

Tabell 6

Förbrukning på den öppna marknaden (i ton)

(106)

Under skadeundersökningsperioden minskade förbrukningen på den öppna marknaden i unionen med ca 9 %. Minskningen berodde främst på att industrin i senare led i förädlingskedjan återhämtade sig långsamt eller inte alls.

(107)

Kommissionen undersökte om importen av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna skulle bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(108)

De dumpningsmarginaler som fastställts för importen från Kina och Ryssland sammanfattas i skälen 57 och 93. Samtliga dessa marginaler understiger gott och väl den miniminivå som anges i artikel 9.3 i grundförordningen.

(109)

Importvolymen från respektive berört land var inte försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen. Kina och Ryssland hade under undersökningsperioden en marknadsandel på 10,3 % respektive 9,8 %.

(110)

Dessutom var konkurrensvillkoren mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den likadana produkten jämförbara. De importerade produkterna konkurrerade med varandra och med den berörda produkten som tillverkades i unionen eftersom de såldes till liknande kategorier av slutkunder.

(111)

Detta innebär att alla kriterier i artikel 3.4 i grundförordningen var uppfyllda, trots att en berörd part hävdade motsatsen, och importen från de berörda länderna bedömdes således sammantaget vid fastställandet av skada.

(112)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostats databas. Marknadsandelen för importen fastställdes genom en jämförelse mellan importvolymerna och förbrukningen på den öppna markaden i unionen enligt tabell 6.

(113)

Importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 7

Importvolym (i ton) och marknadsandel

(114)

Det framgår av tabellen ovan att importen från de berörda länderna ökade betydligt i absoluta tal under skadeundersökningsperioden. Samtidigt ökade den totala marknadsandelen för den dumpade importen till unionen med 5,8 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(115)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat. Det vägda genomsnittliga priset på importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 8

Importpriser (i euro per ton)

(116)

De genomsnittliga priserna på den dumpade importen minskade från 624 euro per ton 2011 till 497 euro per ton ton under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden minskade det genomsnittliga priset per enhet för den dumpade importen med ca 20 %.

(117)

Kommissionen bedömde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(118)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av unionstillverkarnas omsättning under undersökningsperioden.

(119)

På grundval av ovanstående fastställdes att den dumpade importen från de berörda länderna underskred unionsindustrins priser med 8,1 % respektive 14,4 % för Kina och Ryssland.

(120)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(121)

De makroekonomiska indikatorerna (produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, lager, tillväxt, marknadsandel, sysselsättning, produktivitet och dumpningsmarginalernas storlek) bedömdes för hela unionsindustrin. Bedömningen grundades på uppgifter från klaganden, vilka hade dubbelkollats mot uppgifter från unionstillverkare och tillgänglig offentlig statistik (Eurostat).

(122)

Analysen av de mikroekonomiska indikatorerna (försäljningspriser, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet, kapitalanskaffningsförmåga, löner och tillverkningskostnader) gjordes på företagsnivå för unionstillverkarna i urvalet. Bedömningen gjordes på grundval av kontrollerade uppgifter från dessa.

(123)

För vissa skadeindikatorer som rör unionsindustrin analyserade kommissionen uppgifterna avseende den öppna marknaden och den företagsinterna marknaden var för sig och företog därutöver en jämförande analys. Det rör sig om faktorerna försäljning, marknadsandel, pris per enhet, kostnad per enhet och lönsamhet. Övriga ekonomiska indikatorer kunde däremot endast granskas på ett meningsfullt sätt genom att se till hela verksamheten, bl.a. unionsindustrins företagsinterna användning, eftersom de hänför sig till hela verksamheten, oavsett om produkterna säljs på den företagsinterna eller på den öppna marknaden. Det rör sig om faktorerna kapacitet, kapacitetsutnyttjande, kassaflöde, investeringar, räntabilitet, sysselsättning, produktivitet, lager och arbetskraftskostnad. För dessa faktorer krävs det att man analyserar unionsindustrin i dess helhet för att man ska kunna få en fullständig bild av skadan för unionsindustrin, eftersom det inte går att urskilja vilka av de ifrågavarande uppgifterna som hänför sig till företagsintern försäljning respektive försäljning på den öppna marknaden.

(124)

Unionens totala tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(125)

Unionsindustrins produktionsvolym ökade med 1 % under skadeundersökningsperioden. De rapporterade kapacitetsuppgifterna hänför sig till den tekniska kapaciteten, vilket innebär att man beaktat de justeringar som gjorts (och som industrin anser vara normala) för ställtid, underhåll, flaskhalsar och andra normala uppehåll. På denna grundval fastställdes att kapaciteten minskat med 3 % under skadeundersökningsperioden till följd av unionens insatser för att bidra till att minska överkapaciteten totalt sett.

(126)

Det ökade kapacitetsutnyttjandet förklaras av att produktionsvolymen ökat en aning, främst till följd av att den företagsinterna förbrukningen ökat och kapaciteten minskat.

(127)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel på den öppna marknaden utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Försäljningsvolym och marknadsandel (på den öppna marknaden)

(128)

Unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden minskade med 14 % under skadeundersökningsperioden, från ca 5,9 miljoner ton 2011 till 5 miljoner ton under undersökningsperioden.

(129)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins marknadsandel från 74,8 % till 70,8 %. Unionsindustrins försäljningsvolym minskade väsentligt mer än vad förbrukningen på den öppna marknaden i unionen gjorde. För att undvika att marknadsandelen minskade ännu mer var unionsindustrin dessutom tvungen att sänka sina försäljningspriser på grund av pristrycket från importen i fråga.

(130)

Vad gäller den företagsinterna marknaden utvecklades försäljningsvolymen och marknadsandelen för denna på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Volym och marknadsandel för den företagsinterna marknaden

(131)

Unionsindustrins företagsinterna volym (dvs. företagsintern användning och företagsintern försäljning) på unionsmarknaden ökade med 4 % under skadeundersökningsperioden, från ca 29,1 miljoner ton 2011 till 30,2 miljoner ton under undersökningsperioden.

(132)

Detta innebär att unionsindustrins företagsinterna marknadsandel, uttryckt i procent av den totala förbrukningen (både den företagsinterna och den öppna marknaden) ökade från 79 % till 81 % under skadeundersökningsperioden.

(133)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Sysselsättning och produktivitet

(134)

Unionsindustrin minskade sin sysselsättningsnivå i betydande utsträckning under skadeundersökningsperioden i en strävan att minska sina tillverkningskostander och att öka sin effektivitet, för att bättre kunna möta konkurrensen från den dumpade importen på marknaden. Detta resulterade i en minskning av personalstyrkan med 10 % under skadeundersökningsperioden. Detta tillsammans med den ökade tillverkningsvolymen (+ 1 %) under skadeundersökningsperioden ledde till att produktiviteten för unionsindustrins anställda, mätt som output per anställd och år, ökade mycket mer än den faktiska tillverkningen minskade. Detta visar att unionsindustrin var villig att anpassa sig till de ändrade marknadsvillkoren för att behålla sin konkurrenskraft.

(135)

Unionstillverkarnas lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Lagerhållning

(136)

Under skadeundersökningsperioden minskade utgående lager med 15 %. De flesta typerna av den likadana produkten tillverkas av unionsindustrin utifrån specifika beställningar från användarna. Därför kan lager inte anses vara en viktig skadeindikator för denna industri. Detta bekräftas också om man ser till utvecklingen av utgående lager i procent av tillverkningen. Såsom framgår ovan var denna indikator relativt stabil och låg på ca 3 % av tillverkningsvolymen.

(137)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. De höga faktiska dumpningsmarginalerna hade en icke-försumbar inverkan på unionsindustrin med tanke på volymen och priserna på importen från de berörda länderna.

(138)

Förbrukningen i unionen minskade med ca 9 % under skadeundersökningsperioden, medan unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden minskade med 14 %. Unionsindustrin upplevde därmed en viss förlust av marknadsandelar i motsats till importen från de berörda länderna vars marknadsandel ökade under skadeundersökningsperioden.

(139)

Unionstillverkarnas vägda genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Försäljningspriser i unionen

(140)

Tabellen ovan visar utvecklingen av försäljningspriset per enhet i unionen på den öppna marknaden och motsvarande tillverkningskostnad. Under skadeundersökningsperioden minskade försäljningspriserna i genomsnitt (– 19 %) mer än motsvarande kostnader (– 16 %). Dessutom var försäljningspriserna i genomsnitt lägre än tillverkningskostnaden per enhet under skadeundersökningsperioden, med undantag för 2011.

(141)

För att inte förlora alltför mycket av sin marknadsandel var unionstillverkarna tvungna att följa med i den nedåtgående prisspiralen och sänka sina försäljningspriser betydligt. De minskade tillverkningskostnaderna förklaras för sin del av de minskade råvarupriserna och den produktivitetsförbättring som uppnåtts genom att personalstyrkan minskat (se tabell 12).

(142)

När tillverkarna i urvalet överlät eller levererade kallvalsade platta produkter av stål avsedd för företagsintern förbrukning till internpriser för ytterligare bearbetning i senare led använde de sig av många olika prissättningsstrategier (kostnadsmetoden, kostnadsplusmetoden och marknadsprismetoden). Det går därför inte att dra någon meningsfull slutsats av prisutvecklingen för den företagsinterna förbrukningen. På samma sätt analyserades därför inte heller tillverkningskostnaden för den företagsinterna volymen.

(143)

Unionstillverkarnas genomsnittliga arbetskraftskostnad utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 15

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per heltidsekvivalent

(144)

Under skadeundersökningsperioden ökade den genomsnittliga lönen per anställd med 11 %, vilket är något mer än den totala prisökningen i EU på grund av inflationen. Detta bör dock ses mot bakgrund av de kraftiga minskningarna av personalstyrkan (se skäl 134).

(145)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt för unionstillverkarna under skadeundersökningsperioden:

Tabell 16

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(146)

Kommissionen fastställde lönsamheten för unionstillverkarna genom att nettoförlusten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes i procent av omsättningen.

(147)

Lönsamheten utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden, från en liten vinst år 2011 till ständiga förluster från 2012 (– 5,7 %) till undersökningsperioden (– 2,7 %). De stora förlusterna 2012 sammanhängde delvis med skuldkrisen i Europa och den därav följande ekonomiska krisen. Det betydande pris- och volymtryck som unionsindustrin drabbades av under perioden 2013 till undersökningsperioden till följd av den ökande importen från de berörda länderna gjorde dock att unionsindustrin inte kunde dra nytta av den långsamma ekonomiska återhämtningen i Europa.

(148)

Såsom nämns ovan gick det på grund av de många olika prissättningsstrategierna (t.ex. kostnadsmetoden, kostnadsplusmetoden och marknadsprismetoden) som unionstillverkarna i urvalet använde sig av för de företagsinterna volymerna inte att dra någon meningsfull slutsats av prisutvecklingen och räntabilitetsutvecklingen för den företagsinterna förbrukningen.

(149)

Enligt en berörd part finns det risk för att integrerade stålverk, som t.ex. många unionstillverkare, manipulerar lönsamhetsuppgifterna för individuella produktionsenheter i samband med undersökningen. Kommissionen kontrollerade emellertid de uppgifter som lämnats av tillverkarna och var nöjd med de siffror som den kom fram till.

(150)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Kassaflödet följde en uppåtgående trend (+ 37 %), främst på grund av den minskade lagerhållningen.

(151)

Eftersom räntabiliteten var negativ totalt sett (ca – 3 %) minskade unionsindustrin sina investeringar med 14 % mellan 2011 och undersökningsperioden. Förmågan att anskaffa kapital påverkades av förlusterna under skadeundersökningsperioden, såsom framgår av de minskade investeringarna.

(152)

Unionsindustrin kunde i sin helhet både öka sin tillverkningsvolym en aning och förbättra sitt kapacitetsutnyttjande tack vare den kraftigt ökade företagsinterna förbrukningen. Det vidtog också konkreta åtgärder för att förbättra effektiviteten i form av ren minskning av personalstyrkan och produktionskapaciteten och noggrann kontroll av tillverkningskostnaderna.

(153)

Trots dessa konkreta åtgärder som unionsindustrin vidtog under skadeundersökningsperioden för att förbättra sitt resultat överlag försämrades dess situation på den öppna marknaden betydligt under skadeundersökningsperioden då den började göra förluster från och med 2012. Försäljningsvolymen på den öppna marknaden i unionen minskade med 14 % och försäljningspriset per enhet minskade med 19 %, samtidigt som tillverkningskostnaden endast minskade med 16 %. Dessutom förlorade unionsindustrin marknadsandelar till import från de berörda länderna och blev tvungen att dra ner på sina investeringar till följd av den konstant negativa räntabiliteten.

(154)

Enligt de ryska myndigheterna gör det faktum att några av de klagande planerar att investera i länder utanför EU att påståendet om skada inte kan anses vara hållbart. Det finns emellertid inget i handlingarna i detta ärende som visar på att dessa investeringar skulle gälla kallvalsade platta produkter av stål. Dessutom verkar det som om investeringarna snarare rör företag som, även om de tillhör samma grupp som unionstillverkarna, är verksamma i andra delar av världen.

(155)

På grundval av ovanstående kan slutsatsen dras att unionsindustrin, både om man delar upp den i dess två olika segment och om man analyserar den i dess helhet, lidit väsentlig skada vad gäller de viktigaste skadeindikatorerna, såsom negativ lönsamhet och minskad försäljningsvolym och marknadsandel.

(156)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från de berörda länderna vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all skada som eventuellts orsakats av andra faktorer än den dumpade importen från de berörda länderna inte tillskrevs den dumpade importen. Dessa faktorer är den ekonomiska krisen, unionstillverkarnas otillräckliga konkurrenskraft och effektivitet, unionstillverkarnas import, import från tredjeländer, unionstillverkarnas exportresultat, vissa kvoter, resultatet för de unionstillverkare som inte ingick bland klagandena och vissa kapacitetsproblem.

(157)

De exporterande tillverkarnas försäljningspriser minskade i genomsnitt från 624 euro per ton 2011 till 497 euro per ton under undersökningsperioden (– 20 %). Genom att kontinuerligt sänka sina försäljningspriser per enhet under skadeundersökningsperioden kunde tillverkarna från de berörda länderna öka sin marknadsandel mellan 2011 (14,3 %) och undersökningsperioden (20,1 %).

(158)

Den efterfrågeminskning som den ekonomiska krisen gav upphov till påverkade unionsindustrins resultat negativt 2012 och den därpå följande nästan oavbrutna ökningen av importen från de berörda länderna till priser som underskred unionsindustrins priser har haft en klart negativt inverkan på unionsindustrins resultat. Samtidigt som unionsindustrin lyckades minska sina kostnader genom nedskärningar av personalstyrkan och lägre råvarupriser fortsatte den dumpade importen att öka, vilket tvingade unionsindustrin att sänka sina försäljningspriser ytterligare för att inte förlora ännu fler marknadsandelar. Även om unionsindustrin förbättrade sin lönsamhet en aning tack vare minskade förluster under 2014 fortsatte importvolymen att öka och priserna att sjunka under undersökningsperioden, vilket ledde till att unionsindustrins priser och lönsamhet sjönk ännu mer.

(159)

Mot bakgrund av det klart fastställda tidsmässiga sambandet mellan å ena sidan den ständigt ökande mängden dumpad import till ständigt sjunkande priser och å andra sidan unionsindustrins minskade försäljningsvolym och sjunkande priser som ledde till förluster, dras slutsatsen att den dumpade importen var orsaken till den skadevållande situationen för unionsindustrin.

(160)

Den gradvisa inbromsningen i den kinesiska ekonomin och den, enligt handlingarna i ärendet, högst betydande överkapaciteten i den kinesiska stålindustrin gjorde att de kinesiska ståltillverkarna lade om sin överskottstillverkning till exportmarknaden, där unionsmarknaden är en attraktiv exportdestination. Ett stort antal av de andra traditionella stora exportmarknaderna har faktiskt infört eller överväger att införa åtgärder mot kinesiska och ryska stålprodukter bl.a. kallvalsade platta produkter av stål, eftersom priserna drivits ned till en onaturligt låg nivå av illojal import, vilket lett till en situation med osund konkurrens. Eftersom handelspolitiska skyddsåtgärder används alltmer världen över har unionsmarknaden blivit en av de mest attraktiva exportmarknaderna för dumpad import från Kina och Ryssland, vilket är till nackdel för unionsindustrin. Denna slutsats stöds av den senaste importstatistiken från Eurostat som visar att importen från Kina och Ryssland har ökat ännu mer efter undersökningsperiodens slut. Importvolymerna var 48 % högre i september 2015 än i april 2015, samtidigt som genomsnittspriset för denna import fortsatte att minska.

(161)

Den globala ekonomiska krisen ledde till en minskad efterfrågan i unionen och sjunkande priser.

(162)

En part framförde en rad argument som visade på hur särskild situationen hade varit under 2012 (krisen i euroområdet) på unionsmarknaden för kallvalsade platta produkter av stål och bestred att unionsindustrin hade påverkats av kinesisk import under denna period. Ryska tillverkare antydde också att det var marknadsnedgången 2012 som orsakat den skada som vållats unionsindustrin.

(163)

Undersökningsresultaten stödde inte dessa påståenden. Å ena sidan gäller att även om unionsmarknaden för kallvalsade platta produkter av stål har påverkats av krisen under åren 2008–2009 och 2012 höll marknaden på att sakta återhämta sig från krisen och uppvisade en relativt stabil (om än stagnerande) efterfrågan. De ryska myndigheterna bekräftade att den största konsumenten av stålprodukter i unionen, dvs. byggindustrin, hade uppvisat en långsam återhämtning. Å andra sidan gäller att unionsindustrin mellan 2012 och 2013 kunde ha dragit nytta av återhämtningen på marknaden om detta inte förhindrats av den ytterligare ökningen av importen från Kina och Ryssland. Den billiga importen ökade gradvis och tog marknadsandelar på unionsindustrins bekostnad. Dessutom bör den speciella situationen under 2012 inte ha någon avgörande inverkan på utvecklingen under en längre analysperiod och det står hursomhelst klart att det kontinuerliga trycket från importen började bli fullt kännbar under 2012.

(164)

Partens begäran om att 2012 inte skulle tas med i analysen av volym-verkan ansågs därför inte vara motiverad. En viktig faktor skulle därmed inte ingå i utvecklingstendenserna, vilket skulle leda till en snedvriden bild.

(165)

Den preliminära slutsatsen kan dras att den ekonomiska krisen inte är orsaken till den skada som vållats unionsindustrin och att den inte bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som vållats unionsindustrin.

(166)

Några av de berörda parterna hävdade att unionstillverkarna inte var tillräckligt konkurrenskraftiga på grund av sina jämförelsevis högre kostnader och att den påstådda skadan beror på klagandena är ineffektiva.

(167)

De ryska myndigheterna hänvisade till de europeiska stålföretagens höga tillverkningskostnader, särskilt till följd av den miljömässiga moderniseringen av metallurgiindustrin i unionen. De lade skulden för detta framför allt på de sektorsgränser för utsläpp av växthusgaser som fastställts, de höjda avgifterna för koldioxidutsläpp och de europeiska företagens kostnader för att efterleva regelverken på miljö- och klimatpolitikområdena.

(168)

Eurofer bemötte detta påstående genom att påpeka att enligt uppgifterna i klagomålet minskade klagandens kostnader för sålda varor under det år då de skulle belastats för kostnaderna för att efterleva regelverken. Det är dessutom viktigt att nämna att de flesta av de många miljöbestämmelser som gäller i unionen har funnits sedan länge och det framgick av undersökningen att kostnaderna för efterlevande av miljöregelverket står för en måttlig andel av kostnaderna och således inte hade någon betydande inverkan för stålverken i unionen under skadeundersökningsperioden.

(169)

De ryska tillverkarna ifrågasatte både klagandenas investeringar 2011–2012 och kapacitetsökningen under 2011. De menade att den minskade lönsamheten berodde på unionsindustrins egna affärsbeslut och skadan på att klagandena inte lyckats positionera sig i förhållande till konkurrensen på världsmarknaden. Undersökningen visade dock att affärsbesluten under skadeundersökningsperioden varit genomtänkta. Investeringarna, såväl i tidigare som senare led i förädlingskedjan, hade gjorts för att förbättra effektiviteten och produkternas kvalitet, utveckla högteknologiska produkter och tillgodose kundernas allt högre krav. Unionsindustrins kapacitet hade dessutom minskat med 3 % under skadeundersökningsperioden (se tabell 5). Det är också att märka att produktionskapaciteten för kallvalsade platta produkter av stål inte uteslutande är avsedd för marknaden av just kallvalsade platta produkter av stål, eftersom tillverkningen av kallvalsat plattstål även används för verksamhet i senare led (se avsnitt 4.2). Inverkan av unionsindustrins exportresultat förklaras nedan.

(170)

Ett antal parter ansåg att både unionsindustrins och de berörda ländernas priser för kallvalsade platta produkter av stål följde en och samma globala pristrend och därmed bara återspeglade prisminskningen för råvaror. En av parterna hävdade även att klagandena inte lyckats dra fördel av de minskade råvarupriserna för att minska sina genomsnittliga kostnader för sålda varor.

(171)

Även om en allmänt nedåtgående trend för priserna på kallvalsade platta produkter av stål visserligen kan ha spelat en viss roll kan de sjunkande priserna på unionsmarknaden inte uteslutande förklaras av denna globala tendens.

(172)

För det första uppvisar prisutvecklingen för kallvalsade platta produkter av stål internationellt sett regionala skillnader. Länder som endast har en begränsad installerad kapacitet, till exempel Brasilien eller Argentina, har en relativt liten inverkan på den globala prisbildningen och prisutvecklingen är inte lika volatil. På de etablerade marknaderna däremot konkurrerar de inhemska tillverkarna med många olika importkällor, vilket leder till ett ökat pristryck och därmed också till urholkade priser. Denna situation förvärras av dumpade priser.

(173)

För det andra har både Kina och Ryssland trots att de är bland de största stålkonsumenterna i världen en betydande överskottskapacitet. Tillverkare i Kina och Ryssland har därmed ett incitament till att exportera sin överskottsproduktion till låga priser, vilket påverkar och snedvrider priserna på världsmarknaden.

(174)

För det tredje har, såsom påpekats av Eurofer, priserna på importen från de berörda länderna minskat mer än vad priserna på råvaror/material i tidigare led gjort under samma period. Detta konstaterande bekräftas av en jämförelse mellan unionsindustrins produktionskostnad, vilken minskade med 16 % totalt sett under skadeundersökningsperioden, och de genomsnittliga importpriserna, vilka minskade med 20 % under samma period. Även om den minskade produktionskostnaden inte bara berodde på lägre råvarukostander utan även på de effektivitetsvinster som unionsindustrin gjort (se skäl 134) var denna minskning ändå lägre än prisminskningen för importen från Kina och Ryssland.

(175)

Vid rättvisa marknadsvillkor skulle unionsindustrin kunnat bibehålla sina försäljningspriser, vilket skulle ha gjort det möjligt för den att dra nytta av de minskade kostnaderna och bli lönsam igen. Unionstillverkarna måste dock fortsätta att sänka sina försäljningspriser och efter undersökningsperioden fortsatte priserna att falla ned till historiskt låga nivåer.

(176)

Importvolymen från tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 17

Importvolym från andra länder (i ton) och marknadsandel

(177)

Import från de berörda länderna svarar för större delen av all import i unionen. Övrig import minskade med – 24 % under skadeundersökningsperioden, dvs. mer än vad unionens förbrukning på den öppna marknaden minskade. Marknadsandelen för denna import minskade från 10,9 % 2011 till 9,1 % under undersökningsperioden.

(178)

Ett stort antal berörda parter hävdade att verkningarna av importen från tredjeländer skulle ha underskattats, dvs. vad gäller resultat och tillväxt. Särskilt de ryska myndigheterna och de ryska tillverkarna ansåg att klaganden hade undervärderat faktorn ökad import från andra länder, särskilt från Indien och Ukraina. En berörd part framhöll att priserna för importen av kallvalsade platta produkter av stål från Iran och Ukraina var ännu lägre än priserna för importen från Kina och Ryssland, vilka sammantaget svarar för 12,3 % av den totala importen till unionen.

(179)

För det första finns det i nuläget ingen bevisning för att importen från Indien, Iran och Ukraina skulle ske till dumpade priser på unionsmarknaden.

(180)

Dessutom har denna import en låg marknadsandel om man ser till tillgänglig statistik från Eurostat och den beräknade förbrukningen på unionsmarknaden. Även om marknadsandelen för importen från Indien, Iran och Ukraina sammantaget ökade från 4,1 % 2011 till 5,4 % under undersökningsperioden uppgick de individuella marknadsandelarna endast till mellan 1 % och 2,4 %. Det är således inte sannolikt att dessa importkällor kan ha haft den inverkan som parterna hävdar och den bryter därför inte orsakssambandet.

(181)

Kommissionen kommer emellertid att nära följa hur marknadssituationen utvecklar sig och den kan om nödvändigt komma att vidta lämpliga åtgärder för att motverka dumpning från länderna i fråga.

(182)

Unionstillverkarnas exportvolym utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 18

Exportresultat

(183)

Exportvolymen till icke-närstående kunder var stabil mellan 2011 och 2014 och ökade därefter med 4 % under undersökningsperioden. Vad priserna beträffar minskade de betydligt (– 13 %) under skadeundersökningsperioden, men dock mindre än priset på unionsmarknaden (– 19 %).

(184)

En part hävdade att den ökade exportförsäljningen visar att kallvalsade platta produkter av stål med ursprung i EU var konkurrenskraftiga på världsmarknaden och att klagandena gick bra.

(185)

Alla ökningar av exportförsäljningen bör emellertid ses som en åtgärd från unionsindustrins sida för att skydda sig genom att hitta lönsamma nischer på exportmarknaden så att den kan bibehålla ett tillräckligt kapacitetsutnyttjande och skydda sysselsättningen i unionen. Ökningen hänger även samman med det faktum att vissa unionstillverkare är globala aktörer som måste följa med sina kunder när de investerar på nya marknader innan lokala dotterbolag tar över leveranserna till dessa kunder.

(186)

I detta avseende ska det noteras att exporten till icke-närstående kunder var stabil mellan 2011 och 2014 och började öka först under undersökningsperioden (+ 4 %). Denna exportökning avsåg främst vissa specifika marknader såsom Förenta staterna, Kina och Algeriet och utgjordes huvudsakligen av produkter med ett högt mervärde och specialprodukter där unionsindustrin har en konkurrensfördel när det gäller kvalitet och leveranssäkerhet. Däremot minskade exporten till sådana länder som är mer råvaruorienterade enligt Eurofer.

(187)

På grundval av uppgifterna i klagomålet hävdade en berörd part också att de ökade exportvolymerna sålts med förlust och därmed hade haft en negativ inverkan på lönsamheten för unionsindustrin i dess helhet. Detta påstående är ogrundat. Såsom nämns ovan ägde ökningen av exportförsäljningen till icke-närstående kunder till största del rum under undersökningsperioden. Det bör också noteras att exportförsäljningen endast svarade för mellan 12 % till 14 % av totala försäljningen till icke-närstående kunder och att exportpriserna minskade mindre än priserna i unionen och var betydligt högre än dessa i slutet av skadeundersökningsperioden.

(188)

Vissa berörda parter hävdade att det är strukturella problem i unionens stålindustri, t.ex. överkapacitet, som vållat unionsindustrin skada. De ryska myndigheterna noterade i samma anda att enligt OECD:s publikation Excess Capacity in the Global Steel Industry and the Implications of New Investment Projects från 2014 vållas den globala stålindustrin skada genom överkapacitet, vilket bl.a. leder till låga priser.

(189)

Unionsindustrin vidtog dock åtgärder för att hantera alla potentiella överskott i sin totala stålkapacitet och stålproduktion så att de anpassas till den aktuella utvecklingen på marknaden. På grundval av uppgifter från OECD (4) beräknas stålkapaciteten öka globalt sett, dock med undantag för unionen. Det framgår av tabell 9 ovan att unionsindustrins kapacitet minskade med 3 % under skadeundersökningsperioden. Produktionskapaciteten för de flesta av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i de berörda länderna ökade däremot under samma period.

(190)

De ryska tillverkarna hävdade att klagandenas import från Kina och Ryssland ger en mycket tydlig indikation på att skadan är självförvållad och att klagandena inte ska tillåtas dra fördel av en situation som de själva skapat.

(191)

I detta avseende hävdar klagandena att de är integrerade stålgrupper som har handelsdelar som är självständiga i förhållande till tillverkningsdelarna. Handelsdelarna som är fria att köpa sina kallvalsade platta produkter av stål från olika källor utsattes ibland för mycket starka påtryckningar från sina kunder att använda billigast möjliga material, vilket lär ha gjort att de blev tvungna att använda import, bl.a. från Kina och Ryssland, för en mycket begränsad del av sina behov för att de skulle kunna säkra och bibehålla sina affärsförbindelser. Denna fråga togs upp redan i klagomålet när det gäller några av unionstillverkarna.

(192)

Det kan dock inte rimligen hävdas att den skada som unionsindustrin lidit var självförvållad på grund av denna import. Endast ett fåtal unionstillverkare hade import av detta slag, vilken dessutom uppgick till mycket små mängder (mellan 0 och 5 % av klagandenas försäljning, som gjorts av unionstillverkarnas handelsdelar) och endast skedde som en tillfällig skyddsåtgärd mot dumpad lågprisimport från Kina och Ryssland.

(193)

De ryska myndigheterna hänvisade till de tidigare gällande handelsavtalen mellan unionen och Ryssland på stålområdet i vilka det anges att ”den importvolym från Ryssland som fastställs i detta avtal är att anse som icke skadevållande och att de (aktuella) volymerna är i linje med volymen enligt avtalet”. De ryska tillverkarna hävdade för sin del att de kvoter som ingår i dessa avtal ansågs vara icke skadevållande och att den skyddsmekanism som föreskrivs i avtalen aldrig åberopats och än mindre tillämpats.

(194)

Dessa påståenden är dock ogrundade. Å ena sidan visar uppgifterna i ärendet att kvoterna var för höga efter den ekonomiska krisen eftersom de inte hade setts över. Avtalen i fråga är från oktober 1997 och har omförhandlats många gånger (t.ex. i samband med utvidgningarna av unionen), men kvoterna har aldrig justerats ned ordentligt för att ta hänsyn till de förändrade förhållandena på marknaden. Dessutom omfattade de relevanta kvoterna många fler produkter än bara kallvalsade platta produkter av stål, bl.a. produkter i senare led i förädlingskedjan. Kvoterna var således aldrig avsedda uteslutande för kallvalsade platta produkter av stål.

(195)

Anledningen till att importen från Ryssland nu utgör ett större problem för unionen än vad den gjort tidigare beror helt enkelt på det faktum att den betydande ökningen av importen från Ryssland tillsammans med de låga dumpade priserna nu stör unionsmarknaden i en utsträckning som inte kan jämföras med tidigare perioder.

(196)

Några berörda parter hävdade att icke-klagandena inte lidit någon skada och faktiskt potentiellt kunde vålla unionsindustrin skada. De hävdade att unionsindustrin är uppdelad i framgångsrika och framsynta tillverkare (dvs. icke-klagandena) och övriga (klagandena). De hävdade att klagandenas svårigheter inte kan tillskrivas den ryska importen, eftersom icke-klagandena som svarar för 24 % av unionens tillverkning av kallvalsade platta produkter av stål, i hög grad överträffade klagandena när det gäller en rad skadeindikatorer.

(197)

Dessa påståenden är ogrundade. Först och främst är det en grundläggande princip i alla handelspolitiska förfaranden att deltagande i förfarandet är frivilligt. För det andra grundar sig en del av slutsatserna om skada på unionstillverkare i urvalet, vilka är representativa för unionsindustrin i dess helhet i enlighet med avsnitt 1.5.1.

(198)

För det tredje gäller att även om de icke-klagande tillverkarna förefaller ha ökat sin tillverkning så bör detta ses mot bakgrund av det faktum att vissa av dessa stålverk även är aktiva i senare led i förädlingskedjan och tillverkar t.ex. varmförzinkat kallvalsat plattstål. Högre produktionsvolymer innebär inte nödvändigtvis högre lönsamhet och en bättre ställning på unionsmarknaden. Det kan tvärtom tyda på att dessa stålverk valt att inrikta sin verksamhet på nischprodukter med ett högt mervärde i stället för att konkurrera med den dumpade kinesiska och ryska exporten på marknaden för kallvalsade platta produkter av stål.

(199)

För det fjärde svarade de klagande tillverkarna för 89 % av unionsstålverkens sammanlagda tillverkning, exklusive omvalsare, i unionen under undersökningsperioden. Detta innebär att de klagande stålverken är i hög grad representativa för unionsindustrin i dess helhet och det faktum – oavsett om det fastställts eller inte – att vissa unionstillverkare klarat sig bättre på unionsmarknaden kan bero på en rad olika faktorer och gör således inte att man kan ifrågasätta att unionsindustrin allmänt sett lidit skada till följd av den dumpade importen. För det fjärde gäller att även om de icke-klagande tillverkarna kan ha visat ett aning bättre resultat (om än stagnerande) vad gäller försäljningen än de klagande tillverkarna så har denna trend vänt från och med 2014.

(200)

Uppgifterna i ärendet tyder dessutom på att även omvalsarna är föremål för samma pristryck nedåt på unionsmarknaden och att de har ungefär samma situation som unionens integrerade stålverk.

(201)

Sammanfattningsvis förefaller det som om de icke-klagande tillverkarna inte klarat sig bättre än de klagande tillverkarna och att deras situation, särskilt med tanke på deras andel av unionstillverkningen, inte är sådan att den bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit i sin helhet.

(202)

Ett orsakssamband fastställdes preliminärt mellan den skada som unionstillverkarna lidit och den dumpade importen från de berörda länderna.

(203)

Kommissionen har särskiljt och avgränsat verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkan. Övriga faktorer som identifierats, såsom den ekonomiska krisen, påståendet att unionsindustrin inte är tillräckligt konkurrenskraftig och/eller effektiv, importen från tredjeländer, de icke-klagande unionstillverkarnas roll, unionstillverkarnas exportresultat och unionsindustrins överkapacitet, konstaterades preliminärt inte bryta det orsakssamband som fastställts, inte ens om hänsyn togs till den sammantagna effekten av dessa. Krisen och den minskade förbrukningen samt rationaliseringen av unionsindustrin kan till viss del ha bidragit till skadan, men om inte de ständigt sjunkande priserna på den dumpade importen hade funnits skulle unionsindustrins situation säkerligen inte ha påverkats i samma utsträckning. Framför allt skulle försäljningspriserna inte ha sjunkit till så låga nivåer och lönsamheten skulle ha varit bättre.

(204)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen i detta skede att den väsentliga skada som unionsindustrin vållats orsakats av den dumpade importen från de berörda länderna och att de övriga faktorerna, sedda var för sig eller tillsammans, inte bröt orsakssambandet.

(205)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots att skadevållande dumpning hade fastställts. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berörs, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen.

(206)

Unionsindustrin finns i 17 medlemsstater (Förenade kungariket, Frankrike, Tyskland, Slovakien, Italien, Slovenien, Luxemburg, Grekland, Belgien, Polen, Nederländerna, Österrike, Finland, Sverige, Portugal, Ungern och Spanien) och har ca 20 000 anställda som är direkt sysselsatta i tillverkningen av kallvalsade platta produkter av stål.

(207)

Tretton tillverkare samarbetade i undersökningen. Ingen av de kända tillverkarna motsatte sig inledandet av undersökningen. Såsom framgått ovan i samband med analysen av skadeindikatorerna försämrades situationen för unionsindustrin i dess helhet, som påverkades negativt av den dumpade importen.

(208)

Införandet av preliminära antidumpningstullar förväntas leda till att rättvisa handelsvillkor återställs på unionsmarknaden genom att det sätts ett stopp för prisnedgången så att unionsindustrin får en möjlighet att återhämta sig. Detta skulle leda till att unionsindustrins lönsamhet ökade till sådana nivåer som anses vara nödvändiga inom denna kapitalintensiva industri. Unionsindustrin har lidit väsentlig skada som vållats av den dumpade importen från de berörda länderna. Det erinras om att de flesta skadeindikatorer uppvisade en negativ trend under skadeundersökningsperioden. Framför allt var påverkan mycket stor när det gäller de skadeindikatorer som sammanhänger med det ekonomiska resultatet för unionstillverkarna i urvalet, t.ex. lönsamhet och räntabilitet. Det är därför viktigt att priserna åter kommer upp till nivån för icke-dumpade priser eller åtminstone icke-skadevållande priser så att alla tillverkare kan agera på unionsmarknaden under rättvisa handelsvillkor. Vidtas inga åtgärder är det mycket troligt att unionsindustrins ekonomiska situation kommer att försämras ytterligare. Ett dåligt resultat för segmentet kallvalsade platta produkter av stål skulle påverka segmenten både i tidigare och senare led för många av unionstillverkarna, eftersom kapacitetsutnyttjandet i dessa segment är nära kopplat till tillverkningen av den undersökta produkten.

(209)

Slutsatsen blir därför preliminärt att det ligger i unionsindustrins intresse att antidumpningstullar införs. Om antidumpningsåtgärder infördes skulle unionsindustrin kunna återhämta sig från verkningarna av den skadevållande dumpningen.

(210)

Såsom anges i skäl 12 besvarade endast ett av de fyra företagen i urvalet frågeformuläret. Vidare visade undersökningen att inget av de tretton företag som hade gett sig till känna i samband med stickprovsförfarandet kunde klassificeras som en ren icke-närstående importör. De flesta av de parter som ursprungligen kontaktats var i själva verket (grupper av) stålcentraler och hade oftast band antingen till unionsindustrin eller till parter i de berörda länderna. Kommissionen bad i ett senare skede flera andra icke-närstående importörer att de skulle samarbeta, men ingen av de importörer som hade gett sig till känna i samband med stickprovsförfaradet var i slutänden villig att besvara kommissionens frågeformulär.

(211)

Undersökningen visade att en prisökning till följd av eventuella åtgärder inte skulle påverka de icke-närstående importörerna direkt. Det finns i princip inga belägg för att importörer eller stålcentraler inte skulle kunna vältra över en prisökning på sina kunder. De kan dessutom importera från andra länder som inte omfattas av denna undersökning.

(212)

En italiensk intresseorganisation som företräder 32 italienska stålcentraler menade att företag som är verksamma i distributionssektorn har behov av import, eftersom en diversifiering av försörjningskällorna är en garanti för att deras kunder får säkra och tillförlitliga leverenser. Detta kan utgöra ett problem eftersom de italienska tillverkarna av kallvalsade platta produkter av stål har investerat i varmförzinkade produkter (dvs. minskat sin försäljning av kallvalsade platta produkter av stål på den öppna marknaden i unionen) och har haft en del produktions- och leveransproblem med sina kallvalsade platta produkter av stål, vilket skapat osäkerhet på den inhemska marknaden i Italien.

(213)

I detta avseende är det att märka att tullar bidrar till att säkra leveranssäkerheten för distributörernas kunder. Utan tullar skulle en del av tillverkarna i unionen av kallvalsade platta produkter av stål kanske behöva upphöra med eller minska sin tillverkning av kallvalsade platta produkter av stål, vilket skulle göra att många användare i unionen skulle få ett begränsat utbud av försörjningskällor. Dessutom ligger åtgärderna på en nivå som skapar konkurrens på lika villkor men ändå ge utrymme för import från de berörda länderna (till rimliga priser) och andra källor.

(214)

En grupp samarbetsvilliga stålcentraler uppgav sig vara positiva till åtgärder på kort och medellång sikt för att hjälpa stålverken i unionen.

(215)

Mot bakgrund av ovanstående dras preliminärt slutsatsen att införandet av åtgärder inte kommer att få betydande negativa verkningar på unionsimportörernas intresse.

(216)

De viktigaste slutanvändarindustrierna för kallvalsade platta produkter av stål är bilindustrin, vitvaruindustrin (hushållsmaskiner), byggnadsindustrin och en mängd olika industrivarutillverkare. Stora användare (t.ex. sådana som tillhör bil- eller vitvarusektorn) samarbetade inte i undersökningen.

(217)

Endast tre användare i Lettland som importerade från Ryssland samarbetade i undersökningen. Tullar som påverkar ryska kallvalsade platta produkter av stål skulle kunna ha viss inverkan på åtminstone en av dem. Dessa användare kan på grund av sin storlek och specifika verksamhet dock inte anses vara representativa för vilken inverkan tullar skulle få för användare av kallvalsade platta produkter av stål från unionen i sin helhet.

(218)

En italiensk intresseorganisation som företräder 32 italienska stålcentraler menade att åtgärder skulle leda till att ännu fler stora användare i industrikoncerner flyttade från Italien och hänvisade i detta sammanhang till Electrolux och Whirlpool. Denna utflyttningsprocess skulle pågå sedan en viss tid, skada Italiens ekonomi totalt sett och ha negativa sociala följdverkningar till följd av en minskad sysselsättning.

(219)

Även om det inte kan bestridas att tullar i teorin påverkar användarna negativt i form av högre inköpspriser finns det inga uppgifter i ärendet som stödjer att kostnaderna för kallvalsade platta produkter av stål är så betydande (i förhållande till den totala kostnaden) för de italienska användarna att de skulle påverka lönsamheten eller leda till att större industrigrupper flyttade ut ur landet. Nivån på de föreslagna tullarna kan inte heller anses vara prohibitiva. Dessutom finns inte heller något som visar på att användare på marknader utanför Italien skulle uppleva eller komma att uppleva samma situation som de italienska påstås göra, då denna marknad såsom påpekats av den italienska intresseorganisationen uppvisar många särdrag.

(220)

Några parter hävdade att åtgärder skulle göra att industrier i senare led i unionen inte fick tillgång till rimligt prissatta produkter. Två lettiska användare, en liten portugisisk importör och en liten polsk importör menade dessutom att en del produkttyper endast säljs av vissa ryska tillverkare som de har historiska band till och att man inte tagit hänsyn till de mindre unionsföretagens intressen allmänt sett (jämfört med unionens ståltillverkare).

(221)

Dessa påståenden avvisas. Vad gäller den andra punkten har de mindre unionsföretagens intressen beaktats på grundval av tillgängliga uppgifter. Även om det inte kan bestridas att tullar i teorin påverkar användarna negativt i form av högre inköpspriser finns det inga uppgifter i ärendet som stödjer att kostnaderna för kallvalsade platta produkter av stål är betydande för dem (i förhållande till den totala kostnaden). Dessutom kan ökade kostnader (delvis) övervältras. Nivån på de föreslagna tullarna kan inte heller anses vara orimligt hög.

(222)

Vidare är kallvalsade platta produkter av stål en vara som inte bara tillverkas i flera av unionens medlemsstater utan även i många andra länder som redan exporterar till unionen till rimliga priser. Därför kan oron för att man riskerar att få en begränsad tillgång till rimligt prissatta produkter och till vissa mycket specifika kvaliteter anses vara obefogad.

(223)

Mot bakgrund av ovanstående dras preliminärt slutsatsen att införandet av åtgärder inte kommer att få oproportionerliga negativa verkningar för användarna.

(224)

En berörd part hävdade att åtgärderna kommer att leda till en långsammare återhämtning i många viktiga industrier, inverka negativt på innovation, ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt leda till en minskad efterfrågan och sämre välfärd för konsumenterna.

(225)

Detta påstående har inte bestyrkts ytterligare och avvisas därför. Stålindustrin är strategiskt viktig för unionen när det gäller ekonomisk tillväxt, innovation och sysselsättning. Åtgärder som vidtas för att hjälpa unionsindustrin förväntas därför främja innovation, tillväxt och sysselsättning i hela unionen.

(226)

Med tanke på att klagandena svarar för en stor del av den sammanlagda unionstillverkningen av kallvalsade platta produkter av stål och att unionsindustrin har en betydande marknadsandel sade sig en del berörda parter vara oroade för att detta skulle leda till minskad konkurrens på unionsmarknaden, tillkomst av företag med dominerande ställning och en oligopolställning för unionstillverkarna.

(227)

Ingen berörd part lämnade några belägg för dessa påståenden. Påståendet avvisas därför. Unionsmarknaden kommer otvivelaktigt att fortsätta att vara konkurrensutsatt eftersom det finns många aktörer på denna marknad (både från EU och från utanför EU) och eftersom priserna är viktiga för konkurrenskraften. Nivån på de föreslagna åtgärderna är inte sådan att den kommer att ta bort importen från de berörda länderna. Importen, vilket även inbegriper importen från de länder som för närvarande påstås bedriva dumpning, kommer att kunna konkurrera fritt på unionsmarknaden till rimliga priser.

(228)

En berörd part anser att åtgärderna sannolikt kommer att inverka negativt på parter som företräder mycket större och bredare intressen än vad klagandena gör. Industrier i senare led skulle stå för många gånger fler arbetstillfällen än vad som anges av de ”vaga uppgifter som fastställts av klagandena på ett till synes godtyckligt sätt”. Eftersom dessa siffror när det gäller inverkan och sysselsättning inte kvantifierats kunde påståendena dock inte kontrolleras. Detsamma gäller för det påstående om inverkan på konsumenterna som framfördes på ett mycket öppet sätt av de samarbetsvilliga ryska tillverkarna. Kommissionen grundade därför analysen av unionens intresse på de uppgifter i ärendet som kunde undersökas och kvantifieras på ett rimligt sätt.

(229)

Mot bakgrund av ovanstående dras preliminärt slutsatsen att införandet av åtgärder skulle bidra till unionsindustrins återhämtning och möjliggöra vissa investeringar och FoU som behövs för att tillverkarna i unionen av kallvalsade platta produkter av stål ska stå väl rustade inför framtiden och kunna förbättra sin konkurrenskraft.

(230)

Unionsindustrin har helt nyligen genomgått en betydande omstrukturering. Utan tullar skulle en del av tillverkarna i unionen av kallvalsade platta produkter av stål kanske behöva upphöra med eller minska sin tillverkning av kallvalsade platta produkter av stål, vilket skulle leda till att hundratals anställda förlorar sitt jobb och till att många användare i unionen skulle få ett begränsat utbud av försörjningskällor.

(231)

Åtgärderna kan inte anses ha en väsentlig inverkan på det fåtal andra parter i unionen som gav sig tillkänna. Inga uppgifter i ärendet visar att den potentiella inverkan på andra aktörer (som inte gav sig till känna) skulle väga tyngre än åtgärdens positiva verkningar för unionsindustrin. Åtgärder anses vara till nytta för industrier i tidigare led, t.ex. råvaruleverantörer och maskintillverkare, som inte (eller endast i begränsad omfattning) levererar till tillverkare i de berörda länderna. Införandet av åtgärder på den föreslagna nivån har endast haft en begränsad inverkan på priserna i försörjningskedjan och på användarnas resultat. Dessutom ligger åtgärderna på en nivå som skapar konkurrens på lika villkor men ändå ge utrymme för import från de berörda länderna (till rimliga priser). Slutanvändare och konsumenter förväntas dra nytta av en marknad med rättvis konkurrens som erbjuder en lokal försörjningskälla som till fullo kan tillgodose deras behov och önskemål när det gäller produkter av hög kvalitet tack vare FoU och tekniska förbättringar. Priserna kommer även i fortsättningen att vara av stor betydelse, men på en rättvisare grund.

(232)

Sammantaget drar kommissionen i detta skede av undersökningen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som talar för att det inte skulle ligga i unionens intresse att införa provisoriska åtgärder på import av kallvalsade platta produkter av stål med ursprung i de berörda länderna.

(233)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(234)

Undersökningsresultaten kan inte ändras av de kinesiska parternas påstående att klagandena riktade in sig på Kina vid just denna tidpunkt eftersom Kina kommer att behandlas som ett land med marknadsekonomi från slutet av 2016, vilket innebär att landet från och med då i princip skulle få lägre dumpningsmarginaler. Detta påstående avvisas. Oavsett dessa omständigheter har undersökningen nämligen bekräftat att den dumpade importen från Kina av den berörda produkten för närvarande vållar unionsindustrin väsentlig skada.

(235)

För att bestämma nivån för åtgärderna fastställde kommissionen först det tullbelopp som krävs för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit.

(236)

Skadan skulle vara undanröjd om unionsindustrin kunde täcka sina tillverkningskostnader och göra en vinst före skatt på försäljningen av den likadana produkten på unionsmarknaden som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå under normala konkurrensförhållanden, dvs. vid avsaknad av dumpad import. Med undantag för år 2011 uppvisade unionsindustrin en negativ lönsamhet under hela skadeundersökningsperioden. Dessutom fanns det under hela skadeundersökningsperioden betydande mängder av lågprisimport från de berörda länderna på unionsmarknaden.

(237)

Klaganden begärde i klagomålet att kommissionen skulle använda 10–15 % (intervall anges av sekretesskäl) av omsättningen som en rimlig icke-skadevållande vinstmarginal, vilket den hävdade var den genomsnittliga vinsten före skatt på försäljningen för två representativa klagande unionstillverkare 2010. Detta påstående var emellertid inte tillräckligt underbyggt.

(238)

Vid tidigare undersökningar av liknande produkter – vissa sömlösa rör av rostfritt stål (5), vissa svetsade rör av järn eller olegerat stål (6) och kornorienterade elektroplåtar (7) – ansågs det att en vinstmarginal på 5 % kunde anses vara en lämplig nivå som unionsindustrin kunde förväntas uppnå utan skadevållande dumpning. Kallvalsade platta produkter av stål liknar i många avseenden de produkter som nämns ovan – järnmalm, kokskol och vissa legeringar utgör en betydande del av deras tillverkningskostnad och de genomgår liknande processer (ugn, valsning). De ryska tillverkarna ansåg också att en vinstmarginal på 5 % föreföll rimlig. Av dessa skäl anser kommissionen därför preliminärt att en vinstmarginal på 5 % är rimlig även när det gäller industrin för tillverkning av kallvalsat plattstål.

(239)

På denna grundval beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris för den likadana produkten för unionsindustrin genom att lägga till den ovannämnda vinstmarginalen på 5 % till unionsindustrins tillverkningskostnad under undersökningsperioden.

(240)

Kommissionen fastställde sedan nivån för undanröjande av skada på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset, justerat för importkostnader och tullar, för de samarbetande exporterande tillverkarna i de berörda länderna, vilket fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkten som sålts på unionsmarknaden av unionstillverkarna i urvalet under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes i procent av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(241)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas på import av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde skademarginalerna och dumpningsmarginalerna. Tullbeloppet bör fastställas till en nivå som motsvarar de lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(242)

På grundval av ovanstående föreslås följande preliminära antidumpningstullsatser, uttryckta i priset cif vid unionens gräns, före tull:

(243)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De återspeglar således den situation som befunnits föreligga för dessa företag i samband med denna undersökning. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i de berörda länderna och har tillverkats av de rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten tillverkad av varje annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, samt närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(244)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det ändrar namnet på enheten eller inrättar en ny tillverknings- eller försäljningsenhet. Denna begäran ska riktas till kommissionen (8). Begäran måste innehålla all relevant information, bl.a. ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Kommissionen kommer vid behov att uppdatera förteckningen över företag med individuella antidumpningstullar.

(245)

För att minimera risken för att åtgärderna kringgås på grund av skillnaden i tullsatser krävs särskilda åtgärder för att säkerställa tillämpningen av de individuella utjämningstullarna. Företagen med individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3. Import som inte åtföljs av den fakturan bör bli föremål för den antidumpningstullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(246)

För att säkerställa att antidumpningstullarna genomförs korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(247)

Såsom nämns i skäl 3 gjorde kommissionen import av den berörda produkten med ursprung i eller avsänd från Kina till föremål för registrering genom genomförandeförordning (EU) 2015/2325. Detta gjordes med tanke på en eventuell retroaktiv tillämpning av antidumpningsåtgärderna, i enlighet med artikel 10.4 i grundförordningen. Registreringen av import bör upphöra. Inget beslut kan fattas om eventuell retroaktiv tillämpning av antidumpningsåtgärder i detta skede av förfarandet.

(248)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(249)

Undersökningsresultaten avseende införandet av preliminära tullar är inte definitiva och kan komma att ändras i undersökningens slutgiltiga skede.

—

Valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, av alla bredder, kallvalsade och varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag, inte vidare bearbetade efter kallvalsningen, även i ringar eller rullar, av alla tjocklekar, elektriska.

—

Valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, av alla bredder, kallvalsade och varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag, i ringar eller rullar, med en tjocklek av mindre än 0,35 mm, utglödgat (så kallade svarta tavlor).

—

Valsade platta produkter av annat legerat stål, av alla bredder, av kisellegerat stål.

—

Valsade platta produkter av legerat stål, inte vidare bearbetade efter kallvalsningen, av snabbstål.

a)

begära att få ta del av de viktigaste omständigheter och överväganden som legat till grund för antagandet av denna förordning,

b)

inkomma med skriftliga synpunkter till kommissionen, och

c)

begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.