10.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 34/1

(1)

Mellan 2002 och 2012 genomförde Tyskland en rad stödåtgärder till förmån för den tyska tävlingsbanan Nürburgring, däribland stödåtgärder för uppförandet av en fritidspark, av hotell och restauranger samt för anordnandet av formel 1-tävlingar. Komplexet Nürburgring ägdes av de statligt ägda företagen Nürburgring GmbH (nedan kallat NG), Motorsport Resort Nürburgring GmbH (nedan kallat MSR) och Congress- und Motorsport Hotel Nürburgring GmbH (nedan kallat CMHN).

(2)

I juli 2010 lämnade Eifelpark GmbH (nedan kallat Eifelpark), ägare till en fritidspark i den tyska regionen Eifel, information till kommissionen om påstått statligt stöd i samband med finansieringen av fritidsanläggningarna vid tävlingsbanan Nürburgring i samband med projektet ”Nürburgring 2009”. I april 2011 erhöll kommissionen ett ytterligare klagomål från den tyska motorsportföreningen ”Ja zum Nürburgring e.V.” om statligt stöd. Föreningen uttryckte sin oro över att projektet ”Nürburgring 2009” – vilket påstods gå med förlust – äventyrade den egentliga verksamheten vid tävlingsbanan.

(3)

Genom en skrivelse av den 21 mars 2012 (nedan kallat beslutet av den 21 mars 2012) underrättade kommissionen Tyskland om sitt beslut att på grund av de i avsnitt 2 i förevarande beslut beskrivna stödåtgärderna 1–17 inleda ett förfarande enligt artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) (nedan kallat det formella granskningsförfarandet) (2). Kommissionens beslut att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (3). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödåtgärderna i fråga.

(4)

Den 15 maj 2012 beviljade Tyskland ytterligare stödåtgärder (åtgärderna 18 och 19), vilka beskrivs i avsnitt 2, och anmälde dem till kommissionen den 25 maj 2012. Genom en skrivelse av den 7 augusti 2012 (nedan kallat beslutet av den 7 augusti 2012) underrättade kommissionen Tyskland om sitt beslut att utvidga granskningsförfarandet till de nya stödåtgärderna (4). Kommissionens beslut att utvidga förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (5). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på de ytterligare stödåtgärderna.

(5)

Kommissionen erhöll synpunkter från Tyskland den 23 april 2012, den 15 juni 2012, den 18 juli 2012, den 20 juli 2012, den 17 augusti 2012, den 7 september 2012 och den 18 januari 2013. Mellan den 9 augusti 2012 och den 18 oktober 2012 inkom synpunkter från nio berörda parter till kommissionen på beslutet av den 21 mars 2012. Den 18 oktober 2012 och den 23 oktober 2012 vidarebefordrade kommissionen parternas synpunkter till Tyskland. Tyskland svarade den 15 november 2012. Mellan den 5 november 2012 och den 30 november 2012 inkom synpunkter från tre berörda parter till kommissionen på beslutet av den 7 augusti 2012. Den 3 december 2012 vidarebefordrade kommissionen parternas synpunkter till Tyskland. Tyskland svarade den 2 januari 2013.

(6)

Den 29 januari 2013, den 4 juni 2014 och den 5 juni 2014 begärde kommissionen att Tyskland skulle lämna ytterligare information. Tyskland svarade den 15 april 2013, den 4 juni 2014 respektive den 6 juni 2014.

(7)

Den 24 juli 2012 beslutade tingsrätten Bad Neuenahr-Ahrweiler om tillfällig egen förvaltning av tillgångarna från de bolag som äger Nürburgring (NR, MSR och CMHN). Tingsrätten inledde slutligen insolvensförfarandet i form av egen förvaltning av tillgångarna den 1 november 2012. Sedan dess drivs NG, MSR och CMHN av den egna förvaltaren eller den som leder saneringen och av företrädaren (båda betecknas nedan som konkursförvaltarna). Ingen av dessa är bundna av instruktioner från ägarna. NG, MSR och CMHN har behållit revisionsfirman KPMG AG (nedan kallad KPMG) som den enda finansiella rådgivaren i insolvensförfarandet, vilken på deras uppdrag har organiserat försäljningen av deras tillgångar och var ansvarig för all kontakt med intresserade anbudsgivare.

(8)

Sedan oktober 2012 har kommissionen diskuterat de problem som skulle kunna uppkomma vid försäljningen av tillgångarna från NG, MSR och CMHN i stödrättsligt hänseende med Tyskland och konkursförvaltarna.

(9)

Sedan den 1 november 2012 drivs hela komplexet av Nürburgring Betriebsgesellschaft mbH (nedan kallat NBG), ett helägt dotterbolag till NG som konkursförvaltarna har grundat. NBG har ersatt det tidigare Betriebsgesellschaft Nürburgring Automotive GmbH (nedan kallat NAG) (6).

(10)

Mot bakgrund av konkursen från NG, MSR och CMHN har konkursförvaltarna från och med maj 2013 påbörjat försäljningen av deras tillgångar. Den 15 maj 2013 inleddes ett anbudsförfarande för att sälja tillgångarna. Genom två skrivelser av den 23 maj 2013 översände kommissionens avdelningar ett yttrande till Tyskland och konkursförvaltarna om de olika möjligheterna för att sälja tillgångarna som var förenliga med bestämmelserna om statligt stöd (7).

(11)

Vad gäller försäljningen av tillgångarna från NG, MSR och CMHN lämnade Tyskland information den 10 april 2013, den 15 april 2013, den 30 april 2013, den 9 oktober 2013, den 27 februari 2014 och – i samband med kommissionens begäran om information av den 13 mars 2014, den 23 maj 2014, den 4 juli 2014 och den 7 juli 2014 – den 23 april 2014, den 26 maj 2014 och den 10 juli 2014. Den 18 oktober 2012, den 7 mars 2013, den 11 oktober 2013 och den 26 februari 2014 fördes diskussioner i Bryssel mellan kommissionen, Tyskland och konkursförvaltarna. Kommissionen mottog dessutom ytterligare synpunkter från berörda parter.

(12)

Den 23 december 2013 ingav ”Ja zum Nürburgring e.V.” (nedan kallad klagande 1) (8) och den 2 januari 2014 den tyska bilistföreningen ADAC e.V., som hade deltagit i anbudsförfarandet (nedan kallad klagande 2) skrivelser, i vilka de gjorde gällande att konkursförvaltarnas pågående försäljning av tillgångarna från Nürburgring stred mot bestämmelserna om statligt stöd. Den 4 februari 2014 krävde klagande 1 att kommissionen skulle stoppa försäljningsprocessen och ingav ny information. Efter en skrivelse från kommissionen av den 13 januari 2014 lämnade Tyskland sina synpunkter på de krav som de båda klagandena gjort gällande den 10 februari 2014. Klagande 1 lämnade ytterligare upplysningar den 8 juli 2014, vilka Tyskland tog ställning till den 14 juli 2014.

(13)

Den 10 april 2014 inkom [anbudsgivare 3], Inc. (nedan kallad klagande 3 eller [anbudsgivare 3]) som hade deltagit i anbudsförfarandet, med klagomål till kommissionen beträffande försäljningsförfarandet. Den 17 april 2014 inkom herr Meyrick Cox (nedan kallad klagande 4), som tillhörde det anbudsgivande konsortiet [anbudsgivare 2] (nedan kallad [anbudsgivare 2], som bestod av [anbudsgivare 2] European Capital Partners LLP, herr Meyrick Cox, herr Marcus Graf von Oeynhausen-Sierstorpff och Wadell & Reed, Inc.), med klagomål till kommissionen beträffande försäljningsförfarandet. Dessa klagomål vidarebefordrades till Tyskland den 16 april 2014 respektive den 17 april 2014. Den 25 april 2014 lämnade Tyskland sina synpunkter på de klagomål som klagande 4 inkommit med. Den 5 maj 2014 lämnade Tyskland sina synpunkter på de klagomål som klagande 3 inkommit med. Den 19 maj 2014 inkom klagande 3 med ytterligare argument. Den 22 maj 2014 lämnade Tyskland sina synpunkter på dessa ytterligare argument. Klagande 3 lämnade ytterligare information den 23 maj 2014, varpå Tyskland lämnade synpunkter den 10 juli 2014. Vad gäller de ytterligare upplysningarna från den 16 juni 2014 och den 7 juli 2014 tog Tyskland ställning den 11 juli 2014. Den 29 juli, den 20 augusti, den 8 september och den 12 september 2014 lämnade Tyskland ytterligare information, i vilken även synpunkterna från klagandena 3 och 4 av den 21 augusti, den 3 september och den 12 september 2014 behandlades. Vidare genomfördes två möten mellan kommissionens avdelningar och representanter för Tyskland, konkursförvaltarna och KPMG i Bryssel den 22 juli respektive den 5 september 2014.

(14)

Eftersom det formella granskningsförfarandet vid ett negativt beslut från kommissionen kan avslutas med återkrav av med den inre marknaden oförenligt stöd, har Tyskland begärt att kommissionen ska bekräfta att ett återkrav mot NG, MSR och CMHN inte skulle gälla för förvärvaren av tillgångarna eller dennes i egenskap av operativt bolag handlande dotterbolag och att återbetalningsskyldigheten inte skulle hindra NBG:s drift av Nürburgring under säsongen 2014, efter vilken detta bolag ska avvecklas.

(15)

Stöd har beviljats av fem olika organ: 1) delstaten Rheinland-Pfalz (9) (nedan kallad delstaten), 2) delstatens offentligt ägda bank Investitions- und Strukturbank Rheinland-Pfalz GmbH (nedan kallad ISB), 3) Rheinland-Pfälzische Gesellschaft för Immobilien und Projektmanagement GmbH (nedan kallat RIM), ett helägt dotterbolag till ISB, 4) distriktet Ahrweiler och 5) NG (10).

(16)

Fram till och med den 30 april 2010 var NG ägare och drev komplexet Nürburgring (11).

(17)

Den 1 maj 2010 genomfördes en omstrukturering av ägandeförhållandena och driften av komplexet Nürburgring. NG kvarstod som ägare till tävlingsbanan och fritidsparken samt förvärvade genom ett innehav på 93,3 % i MSR (12), indirekt äganderätt till hotell och restaurangverksamheten och blev till 93,3 % indirekt ägare till CMHN (13) (MSR och CMHN kvarstod som direkta ägare till hotell- och restaurangverksamheten). Driften av tävlingsbanan, fritidsparken samt hotell- och restaurangverksamheten överläts genom ett arrendeavtal till NAG (14), se åtgärd 10 (15).

(18)

Såsom redan nämnts är stödmottagarna NG, MSR och CMHN föremål för ett insolvensförfarande. Ytterligare stödmottagare som är föremål för ett insolvensförfarande är IPC Gesellschaft für internationale Projektcoordination mbH (nedan kallad IPC) (16), Weber Projektierungs- und Realisierungs GmbH (nedan kalla Weber) (17) och Cash Settlement and Ticketing GmbH (nedan kallad CST) (18).

(19)

De stödmottagare som fortsätter sin verksamhet och inte är föremål för ett insolvensförfarande är Mediinvest GmbH, vilket numera har ändrat namn till Return Projektmanagement GmbH (nedan kallad Mediinvest) (19), Geisler & Trimmel General Contractor GmbH (nedan kallad Geisler & Trimmel) (20), NAG och Fahrsicherheitszentrum am Nürburgring GmbH & Co. KG (nedan kallad FSZ) (21). De stödmottagare som har upphört att existera är Erlebnispark Nürburgring GmbH & Co. KG (nedan kallad EWN) (22), Motorsport Akademie Nürburgring GmbH & Co. KG (nedan kallad MAN) (23), Test & Training International GmbH (nedan kallad TTI) (24), Bike World Nürburgring GmbH (nedan kallad BWN1) (25), BikeWorld Nürburgring Besitz (nedan kallad BWNB), BikeWorld Nürburgring GmbH (nedan kallad BWN2), Camp 4 Fun GmbH & Co. KG (nedan kallad Camp4Fun) (26) och MI-Beteiligungs- und Verwaltungs GmbH (nedan kallad MIB) (27).

(20)

Föremål för granskningsförfarandet är finansieringen av uppförandet och driften av anläggningarna vid tävlingsbanan och turistanläggningarna innan projektet ”Nürburgring 2009”, uppförandet av alla dessa anläggningar i samband med projektet ”Nürburgring 2009” och anordnandet av formel 1-tävlingar. Genom projektet ”Nürburgring 2009” skulle tävlingsbanan stärkas med olika attraktioner för att öka dess attraktivitet året om. Projektet ”Nürburgring 2009” omfattade ett delområde I (huvudsakligen läktare och underhållningsanläggningar) och ett delområde II (huvudsakligen hotellanläggningar) (28).

(21)

Åtgärd 1 (tillhandahållande av kapital från delstaten och distriktet Ahrweiler till NG i form av inbetalningar i kapitalreserven och ökningar av eget kapital): Delstaten beviljade NG kapital i form av inbetalningar i kapitalreserven (29) på 2 179 000 euro (30) den 1 maj 2002 och på 22 839 241 euro (31) den 21 december 2004. Vidare ökade delstaten och provinsen Ahrweiler NG:s egna kapital med 4 887 000 euro (32) den 31 augusti 2004 och med 10 000 000 euro den 4 september 2007. Sammanlagt tillförde delstaten och distriktet Ahrweiler kapital till NG motsvarande 39 905 241 euro under perioden 2002–2007.

(22)

Åtgärd 2 (delägarlån från NG till bolagets dotterbolag innan projektet ”Nürburgring 2009” inleddes): Oberoende av projektet ”Nürburgring 2009” beviljade NG sina dotterbolag de delägarlån som anges i tabellerna 1–4 på sammanlagt 11 176 953,14 euro. En räntesats på 6 % avtalades. Någon säkerhet ställdes inte.

Tabell 1

Delägarlån från NG till EWN, FSZ, MAN, TTI och Camp4Fun

Tabell 2

Lån som NG beviljade BWNB innan bolaget ändrade namn

Tabell 3

Lån som NG beviljade BWN1 innan bolaget fusionerade med BWNB

Tabell 4

Lån som NG beviljade BWN2 innan bolaget fusionerade med BWNB och BWNB ändrade namn

(23)

Åtgärd 3 (lån som delstaten har tillhandahållit NG genom likviditetspoolen): Denna åtgärd omfattar lån som delstaten har beviljat NG ur sin så kallade likviditetspool (38). I samband med formel 1-tävlingarna och projektet ”Nürburgring 2009” (39) har NG sedan år 2003 respektive år 2008 deltagit i delstatens likviditetspool (40). ISB deltar även i likviditetspoolen. Likviditetspoolen har som syfte att optimera likviditeten inom delstatens olika holdingbolag, stiftelser och offentliga företag. De olika företagen och stiftelserna deltar i likviditetspoolen på grundval av ett avtal mellan det aktuella företaget/den aktuella stiftelsen och delstatens finansministerium. För det fallet att efterfrågan på likviditet inom poolen överstiger tillgängliga medel, finansieras denna likviditetslucka kortfristigt på kapitalmarknaden. Mellan den 30 juni 2003 och den 11 maj 2010 beviljade delstaten NG lån på sammanlagt 399 805 370 euro (inbegripet det lån på 53 443 493 euro, som delstaten hade beviljat NG under perioden 30 juni 2003 till och med den 30 juni 2009 för formel 1-tävlingar och lånet på 170 miljoner euro, som delstaten hade beviljat NG under perioden 23 juni 2008 till och med den 30 juni 2010 för projektet ”Nürburgring 2009”) (41). Stödmottagare är NG. Närmare uppgifter finns i tabell 5.

Tabell 5

Lån till NG som betalades ur delstatens likviditetspool  (42)

(24)

Åtgärd 4 (lån från NG till MSR): I samband med projektet ”Nürburgring 2009” beviljade NG den 27 december 2007 ett lån på 300 000 euro till MSR med en ränta på 7 %. Någon säkerhet ställdes inte.

(25)

Åtgärd 5 (lån, garantiförklaring och underordnandet av fordringar från NG till förmån för CST): Under perioden 27 augusti 2008 till och med den 18 april 2011 beviljade NG lån till CST på sammanlagt 11 032 060 euro med en räntesats på 6 % (43).

Tabell 6

Lån som NG har beviljat CST

(26)

För att undvika att CST gick i konkurs lämnade NG en garantiförklaring till förmån för CST den 23 december 2009 som var tidsbegränsad till den 31 december 2011. Däri förpliktigade NG sig att gentemot CST vidta de åtgärder som krävdes för att avvärja att CST gick i konkurs. Denna garantiförklaring utnyttjades. Den 13 december 2010 förklarade NG att bolagets fordringar gentemot CST på 10,4 miljoner euro skulle vara underordnade.

(27)

Åtgärd 6 (betalning av ersättning från NG till IPC och lån för MSR genom PNG): Under perioden 2006–2008 erhöll IPC sammanlagt 640 000 euro från NG som ersättning för bolagets tjänster vid sökandet efter privata investerare. Dessutom beviljade NG den 15 oktober 2008 ett lån på 3 miljoner euro med en räntesats på 6 % till Pinebeck Nürburgring GmbH (nedan kallat PNG). Den 15 oktober 2008 utnyttjade PNG detta lån för att bevilja MSR ett lån på 3 miljoner euro med en räntesats på 6 %, varvid PNG endast betalade ut 2 941 000 euro av lånet (44). För båda lånen hade säkerhet ställts till förmån för NG till ett värde av 3 miljoner euro.

(28)

Åtgärd 7 (överlåtelse av fordringar från MIB till NG): Den 17 april 2009 överlät MIB sina lånefordringar mot CST på 1 476 830,88 euro (45) till NG. För dessa lån betalade NG 1 476 830,88 euro till MIB. Genom denna transaktion kunde MIB:s fordringar betalas tillbaka i sin helhet av NG, som i sin tur blev borgenär till CST (46).

(29)

Åtgärd 8 (ISB-lån till NG, MSR och CMHN): För att spara finansieringskostnader och säkra finansieringen på lång sikt genomfördes en fullständig omstrukturering av finansieringsavtalen den 28 juli 2010. Skulderna gentemot delstatens likviditetspool (åtgärd 3), ett lån på […] euro från Bank für Tirol und Vorarlberg AG till CMHN (47), ett lån på […] euro från Kreissparkasse Ahrweiler till MSR (48) och lånen på 85 512 000 euro som RIM beviljat MSR genom RIM:s passiva innehav i Mediinvest, samt Mediinvests efterföljande lån till MSR (åtgärd 11) omstrukturerades till ett enda lån på 325 265 000 euro, vilket ISB beviljade NG, MSR och CMHN på delstatens uppdrag (49). Omstruktureringen av de aktuella finansieringsavtalen utgör en egen åtgärd utöver de lån som ligger till grund. Detta medförde ett nytt lån till NG, MSR och CMHN. Lånet är uppdelat i fyra delar: Del 1 på 96 574 200 euro till NG för infrastruktur, del 2 på 113 590 800 euro till NG för ytterligare investeringar (50), del 3 på 92 000 000 euro till MSR för ytterligare investeringar och del 4 på 23 100 000 euro till CMHN för ytterligare investeringar. Del 1 för anläggningarna vid Nürburgring beviljades räntefritt. Delarna 2–4 avser åtgärder för att främja turism (se tabell 7). Säkerheten för ISB-lånet i form av inteckningar motsvarar 93 658 000 euro, varvid säkerheten för delarna 2–4 har företräde i förhållande till säkerheten för del 1. I tabell 7 anges villkoren för ISB-lånet tillsammans med den basränta som gällde vid den dåvarande tidpunkten.

Tabell 7

Finansieringsvillkor för ISB-lånet

(30)

Åtgärd 9 (garantiförklaring från delstaten gentemot ISB avseende åtgärd 8: ISB-lån till NG, MSR och CMHN): Den 28 juli 2010 upprättade delstaten en ovillkorlig och oåterkallelig garanti- och undantagsförklaring gentemot ISB (hundraprocentig täckning av skulderna) om uppfyllandet av samtliga skyldigheter ur ISB-lånet genom NG, MSR och CMHN. Varken NG, MSR eller CMHN betalade någon avgift för garantin. I likhet med ISB-lånet (åtgärd 8) hänför sig garantin såväl till anläggningarna vid Nürburgring som till åtgärder för att främja turism.

(31)

Åtgärd 10 (uthyrning av komplexet Nürburgring till NAG): I samband med den omstrukturering som genomfördes år 2010 arrenderade NG, EWN, Nürburgring Adventure GmbH (52), Camp4Fun, MSR och CMHN från och med den 1 maj 2010 ut tävlingsbanan, fritidsparken och andra anläggningar för en period på 20 år (53) till NAG (54). Någon anbudsinfordran (upphandlingsförfarande) genomfördes inte. Arrendet omfattade anläggningarna och driften av Nürburgring och åtgärderna för att främja turism. Anordnandet av formel 1-tävlingar omfattades emellertid av ett särskilt koncessionsavtal (åtgärd 17) och var således undantaget från arrendeavtalet. Minimihyran per år fastställdes enligt följande: för perioden från den 1 maj 2010 till och med den 30 april 2011 till 0 euro, för perioden från den 1 maj 2011 till och med den 30 april 2012 till 5 miljoner euro, från perioden från den 1 maj 2012 till och med den 30 april 2012, såvida bristfälligt utförda arbeten åtgärdats till och med den 30 april 2012, till 11,5 miljoner euro, i annat fall till 10 miljoner euro, och för tidsperioden från den 1 maj 2013 till 15 miljoner euro (55). Under perioden från den 1 maj 2010 till och med den 31 oktober 2012 betalade NAG en hyra på […] euro (56). Genom det arrendeavtal som ingicks den 27 november 2012 mellan NG, MSR, CMHN, CST och NBG samt företrädaren å ena sidan och NAG, Mediinvest och andra företag å andra sidan avslutades förlikningsavtalet retroaktivt från och med den 31 oktober 2012.

(32)

Åtgärd 11 (RIM:s lån till MSR genom Mediinvest som förmedlare, respektive – i fråga om ett av lånen – genom PNG): Mellan den 29 maj 2008 och den 7 juli 2009 beviljade RIM Mediinvest elva lån på sammanlagt 85 512 000 euro i form av passivt innehav för att finansiera delområde II (hotell) i projektet ”Nürburgring 2009” (57). Under samma period använde Mediinvest, som uppträdde som förmedlare mellan RIM (beviljande organ) och MSR (stödmottagare), dessa medel för att bevilja lån till MSR med en högre räntesats (se nedan) (58). För de passiva innehaven avtalades utöver den fasta räntan även en variabel ränta på 2 %, vilken i princip antingen var beroende av försäljningsintäkten från Mediinvest andel i MSR eller från Mediinvests vinst år 2009. Vidare ställdes säkerhet. I tabell 8 återfinns en sammanställning av de passiva innehaven.

Tabell 8

RIM:s passiva innehav i Mediinvest

(33)

Under perioden från den 27 maj 2008 till och med den 7 juli 2009 beviljade Mediinvest nio lån till MSR på sammanlagt 75 484 000 euro med en räntesats på 7 % (respektive 5,1 % från och med den 1 november 2009). Någon säkerhet ställdes inte. I tabell 9 återfinns en sammanställning av de passiva innehaven.

Tabell 9

Lån från Mediinvest till MSR

(34)

Den 12 november 2008 beviljade Mediinvest dessutom ett lån till PNG på 10 miljoner euro med en räntesats på 6 % (till och med den 31 december 2009), och sistnämnda bolag beviljade samma dag ett lån till MSR på samma belopp och med samma ränta.

(35)

Åtgärd 12 (garantiförklaring från delstaten gentemot ISB avseende åtgärd 11: RIM:s passiva innehav i Mediinvest): I samband med lånet från ISB till RIM, vilket RIM använde för lånet till Mediinvest (åtgärd 11), ställde delstaten en garanti för fullgörandet av betalningsskyldigheten på upp till 140 miljoner euro (hundraprocentig täckning av skulderna) (59). Någon avgift betalades inte för garantin. Kommissionen anser att MSR är stödmottagare för den aktuella åtgärden, eftersom detta företag även är stödmottagare för åtgärd 11.

(36)

Åtgärd 13 (inkomster från en kasinoskatt som delstaten tillförde NG): I februari 2009 ändrades lagen om kasinon (Spielbankgesetz) i Rheinland-Pfalz så att delar av intäkterna från en kasinoskatt kunde tillföras NG. De överförda skatteintäkterna var avsedda för främjandet av turism. 1,6 miljoner euro tillfördes den 29 december 2009, 3,2 miljoner euro den 29 oktober 2010 och ytterligare 3,2 miljoner euro den 29 mars 2011, dvs. sammanlagt 8 miljoner euro.

(37)

Åtgärd 14 (delägarlån från delstaten till NG och underordnandet av fordringar för projektet ”Nürburgring 2009”): För förberedandet och genomförandet av projektet ”Nürburgring 2009” erhöll NG följande räntefria lån utan fast löptid från delstaten: 20 miljoner euro den 21 augusti 2007, 10 miljoner euro den 22 december 2009, 4,65 miljoner euro den 28 december 2010 och 3,2 miljoner euro den 26 april 2011 (60). Dessutom beviljade delstaten NG ett ytterligare lån på 4,95 miljoner euro den 9 december 2011. Vidare ingav delstaten, för att förhindra att NG gick i konkurs, den 29 augusti 2007 en förklaring om underordnande av fordringar för hela ovannämnda lån på 20 miljoner euro.

(38)

Åtgärd 15 (överföring av andelarna i MSR från Mediinvest och Geisler & Trimmel till NG och från Weber till RIM): Genom avtal om försäljning av andelar av den 25 mars 2010 överfördes Mediinvests (49,5 %) och Geisler & Trimmels (33,8 %) andelar i MSR till NG som i sin tur redan ägde 10 % av andelarna. Webers andelar i MSR (6,7 %) överläts genom samma handling till RIM. Försäljningspriset uppgick till 1 euro per andel (dvs. sammanlagt 3 euro) (61).

(39)

Åtgärd 16 (delägarlån och stöd från delstaten till NG för formel 1-tävlingar): Den 11 januari 2011 beviljade delstaten vidare NG ett räntefritt lån utan fast löptid på 40 405 000 euro för att utjämna förlusterna från formel 1, vilket inledningsvis mellanfinansierades genom likviditetspoolen. Dessutom ställde delstaten i juli 2011 ett stöd på 13,5 miljoner euro till förfogande för anordnandet av formel 1-tävlingar år 2011.

(40)

Åtgärd 17 (formel-1-koncessionsavtal): Den 13 december 2010 ingick NG och NAG ett koncessionsavtal om anordnandet av formel 1-tävlingar (62). Genom detta koncessionsavtal överlät NG anordnandet av formel 1-tävlingar till NAG och åtog sig att betala ersättning (63). Enligt de uppgifter som Tyskland har lämnat skulle NAG på grundval av detta avtal erhålla ekonomiska resurser som inte skulle beaktas vid beräkningen av hyran i samband med det arrendeavtal som ingåtts mellan NG och NAG, men någon överföring av resurser mellan NG och NAG har inte ägt rum. Koncessionen avslutades på grundval av det förlikningsavtal som den 27 november 2012 ingicks mellan NG, MSR, CMHN, CST och NBG samt konkursförvaltaren å ena sidan och NAG, Mediinvest och andra företag å andra sidan.

(41)

Åtgärd 18 (anstånd med räntebetalningen från ett ISB-lån till NG, MSR och CMHN): Den 15 maj 2012 beviljade ISB anstånd med betalningen av ränta på 2,98 miljoner euro som skulle ha förfallit till betalning den 30 april 2012 till och med den 15 november 2012 (inbegripet ett anstånd med ersättning på 48 913,78 euro för uteblivet utnyttjande av en del av lånet). För de uppskjutna beloppen utkrävdes en årlig ränta på 8,17 %. Anståndet med betalningen av räntan är uppdelat på följande sätt på de enskilda bolagen: 1,473 miljoner euro hänför sig till NG, 1,205 miljoner euro till MSR och 303 000 euro till CMHN.

(42)

Åtgärd 19 (underordnandet av fordringar och förklaring om undantag): Den 15 maj 2012 förklarade delstaten att lån på upp till 254 miljoner euro som ISB beviljat NG, MSR & CMHN som del av lånet på 325 265 000 euro (åtgärd 8) skulle vara underordnade. Med avseende på återbetalningen av detta lån från och med år 2014 förklarade delstaten den 15 maj 2012 dessutom att NG, MSR och CMHN, om de inte kunde fullgöra sin betalningsskyldighet, skulle undantas från betalningsskyldighet och att delstaten skulle lösa in sin garanti gentemot ISB (åtgärd 9).

(43)

Kommissionen drog i sina beslut av den 21 mars 2012 och den 7 augusti 2012 den preliminära slutsatsen att samtliga 19 åtgärder utgjorde statligt stöd och gav uttryck för tvivel huruvida de var förenliga med FEUF.

(44)

Den 14 maj 2013 aviserades att anbudsförfarandet skulle inledas genom ett pressmeddelande från konkursförvaltaren. Den 15 maj 2013 publicerade KPMG en uppmaning att inkomma med en intresseanmälan i Financial Times, i Handelsblatt och på Nürburgrings webbplats. Inom ramen för anbudsförfarandet hade KPMG kontakt med ungefär 300 investerare i säljarnas namn. Intressenterna ombads lämna en intresseanmälan (ungefär 70 företag anmälde sitt intresse). Efter att dessa erhållit ett antal handlingar om Nürburgring, ombads de lämna ett indikativt anbud till och med den 26 september 2013. Genom skrivelse av den 19 juli 2013 meddelade säljarna samtliga intresserade investerare följande: ”All parties that intend to participate in next stage of the process are invited to submit an Indicative Offer by 5:00 pm (CET) on 12 September 2013. Offer handed in after the deadline will also be considered” (64). Nämnda frist för att lämna ett indikativt anbud, den 12 september 2013, förlängdes genom en skrivelse av den 12 september 2013 till den 26 september 2013: ”The Vendors have decided to extend the deadline for Indicative Offers, in order to enable potential investors to complete their analysis of the provided material. The updated deadline now ends at 5 p.m. CET on 26 September 2013. Offers handed in after the deadline will also be considered” (65). Genom en skrivelse av den 17 december 2013 förlängdes fristen för att inge bekräftande anbud från den 11 december 2013 till den 17 februari 2014. ”In order to enable potential investors to complete their analysis of the provided information material and to provide a final offer that fully reflects the value potential of the Nürburgring, the timeline which used to end at 5 p.m. CET on 11 December 2013 now ends at 5 p.m. CET on 17 February 2014. For the sake of clarity, offers handed in after that timeline will, in principle, also be considered provided that the terms of the offer qualify for the further process. Any disadvantage caused by the delay will not be compensated for and will have to be fully borne by the investor. Please note that the Vendors may choose the parties which will qualify for the further process shortly after the updated timeline ends.” (66)

(45)

Konkursförvaltarna har fastställt och genomfört försäljningen av NG:s, MSR:s och CMHN:s tillgångar i enlighet med följande struktur.

(46)

För anbudsförfarandet delades NG:s, MSR:s och CMHN:s tillgångar in i elva användningsenheter (67). I den offentliggjorda uppmaningen att lämna en intresseanmälan föreskrevs följande: ”The Vendors intend to sell the assets to one or more investors (’Project RING’). Investors will have the opportunity to acquire all assets, defined asset clusters (’Proposed Asset Clusters’) or individual assets. The Proposed Asset Clusters have been defined based on the separability of assets and related costs. It is intended that the transaction will be structured as an asset deal. All third party and financing liabilities will remain with the insolvent legal entities allowing a new start on a clean balance sheet.” [”Säljarna har för avsikt att sälja tillgångarna vid Nürburgring till en eller flera investerare (’Projekt RING’). Investerarna har möjlighet att förvärva samtliga tillgångar, definierade enheter (’användningsenheter’) eller enskilda tillgångar. Användningsenheterna har definierats mot bakgrund av hur tillgångarna låter sig separeras och de därmed sammanhängande kostnaderna. Transaktionen ska struktureras som en ’asset deal’. Samtliga finansieringsskyldigheter och skyldigheter gentemot tredje man ska stanna hos de insolventa bolagen. Transaktionen medger således en ny start med en ren balansräkning.”] (68) Dessutom angavs följande i en skrivelse till de intresserade investerarna av den 19 juli 2013: ”Investors will have the opportunity to acquire the assets of the Vendors in either their entirety, or in defined asset clusters (’Proposed Asset Clusters’), or in individual assets. Proposed Asset Clusters have been defined based on the severability of assets of the Nürburgring and related costs.” [”Investerare har möjlighet att förvärva samtliga tillgångar från säljarna, definierade enheter (’erbjudna användningsenheter’) eller enskilda tillgångar.”] De erbjudna användningsenheterna har definierats mot bakgrund av hur Nürburgring låter sig separeras och de därmed sammanhängande kostnaderna  (69).

(47)

Konkursförvaltarna ställde inte några krav vad gällde tillgångarnas framtida användning. Eventuella begränsningar av användningen föreligger mot bakgrund av byggrättsliga- och miljöskyddsrättsliga bestämmelser samt allmänhetens tillgång till Nürburgring som garanteras i delstatens lagstiftning.

(48)

Enligt de skrivelser som riktades till intresserade investerare av den 19 juli 2013 och av den 17 oktober 2013 skulle investerare väljas på grundval av följande kriterier: a) en maximering av värdet på alla tillgångar och b) den förväntade transaktionssäkerheten (70). Dessa urvalskriterier förklarades i detalj på följande sätt: ”Value for the assets in scope of the respective offer; Potential value implications for those assets that are not included in the respective offer, if any; Costs for further separation of the assets in scope of the respective offer, if any; Costs to fulfil key assumptions and conditions of the respective offer; Closing probability” [”Värdet av de tillgångar som omfattas av det aktuella anbudet. Möjliga värdeeffekter för de tillgångar som inte omfattas av det aktuella anbudet, i förekommande fall. Kostnaderna för ytterligare separation av de tillgångar som omfattas av det aktuella anbudet, i förekommande fall. kostnader för att uppfylla väsentliga antaganden och villkor från det aktuella anbudet samt sannolikheten att avtal kommer att ingås”]. Vidare föreskrevs följande: ”the closing probability will be assessed by taking into consideration the (i) outstanding due diligence requirements, (ii) secured financing for the transaction, supported by confirmation of financing partner, (iii) required steps for the regulatory clearance, (iv) required internal approval steps until the transaction could be consummated and (v) strategic rationale for the acquisition or future plans for the assets of the NG, MSR and CMHN and the likelihood of their realisation” [”Bedömningen av sannolikheten att avtal kommer att ingås ska göras mot bakgrund av i) utestående krav med avseende på due diligence, ii) säkerställd finansiering för transaktionen som stöds av en bekräftelse från finansieringspartners, iii) de nödvändiga stegen för ett lagstadgat godkännande, iv) de nödvändiga stegen för internt godkännande tills transaktionen kan genomföras och v) strategisk grund för förvärvet eller de framtida planerna för tillgångarna från de ägande bolagen NG, MSR och CMHN och sannolikheten att de genomförs.”]. Det ska fastställas att miljöskyddskrav inte utgjorde del av kriterierna för urvalet av det slutgiltiga anbudet.

(49)

Genom skrivelserna av den 17 oktober 2013 och av den 17 december 2013 informerades de anbudsgivare som hade lämnat ett kvalificerat anbud om att a) indikativa, respektive slutgiltiga anbud även skulle beaktas om de ingavs efter det att den aktuella fristen för inlämnande löpt ut, såvida anbuden uppfyllde kraven för nästa omgång, b) att nackdelar på grund av detta dröjsmål helt skulle bäras av den aktuella anbudsgivaren och att c) säljarna eventuellt redan skulle fatta urvalsbeslutet strax efter den föreskrivna inlämningstidpunkten. Enligt konkursförvaltarna underrättades samtliga anbudsgivare om att de kunde förbättra sina anbud eller lämna ett nytt anbud efter det att tidsfristen för inlämnandet löpt ut men innan köpeavtalets ingående.

(50)

24 intressenter (71) hade lämnat ett indikativt anbud till början av februari 2014. Av dessa intressenter kvalificerade sig 18 för due diligence (72) och 13 anbudsgivare ingav bekräftande anbud för samtliga eller enskilda tillgångar, varvid följande fyra anbudsgivare lämnade anbud på samtliga tillgångar: 1) Capricorn Automotive GmbH och Capricorn Holding GmbH (nedan kallade Capricorn), 2) [anbudsgivare 2] 3) [anbudsgivare 3] och 4) [anbudsgivare 4]. Urvalskriterierna grundades på a) syftet att maximera värdet på alla tillgångar och b) transaktionssäkerhetssyftet (73). De anbud som uppfyllde dessa kriterier beaktades i försäljningsprocessens slutfas. Härvid var det frågan om anbud på samtliga användningsenheter. Av dessa anbudsgivare uppfyllde Capricorn och [anbudsgivare 2] kraven på styrkt finansiering. Den 7 mars 2014 ingav [anbudsgivare 2] en bindande skriftlig bekräftelse av den 24 februari 2014, genom vilken KPMG underrättades om bolagets finansieringsförmåga, den 11 mars 2014 ingav Capricorn till säljarna en till Capricorn riktad bindande skrivelse från […] av den 10 mars 2014, i vilken […] förpliktar sig gentemot Capricorn att stödja förvärvet av de aktuella tillgångarna med ett lån på [41–49] miljoner euro. På grundval av de bekräftande anbuden fördes avtalsförhandlingar parallellt med de båda ovannämnda anbudsgivarna. Avtalen attesterades av notarius publicus, nämligen den 7 mars 2014 med avseende på [anbudsgivare 2] och den 10 mars 2014 med avseende på Capricorn.

(51)

Den 11 mars 2014 godkände fordringsägarna de insolventa bolagens försäljning till Capricorn (närmare bestämt till capricorn NÜRBURGRING Besitzgesellschaft GmbH), eftersom Capricorn entydigt hade lämnat det bästa anbudet samt lämnat en finansieringsbekräftelse. I Capricorns anbud föreskrevs ett övertagande av samtliga användningsenheter till ett pris på 77 miljoner euro, medan anbudet från [anbudsgivare 2] låg på [47–52] miljoner euro. Köpeavtalet med Capricorn undertecknades av NG, MSR och CMHN den 11 mars 2014 och av konkursförvaltaren den 13 mars 2014 (74).

(52)

I samband med det beskrivna anbudsförfarandet förvärvade Capricorn tillgångarna från NG, MSR och CMHN (samtliga materiella och immateriella tillgångar, inbegripet mark och fastigheter, varumärken, handelsnamn och rättigheter till internetdomäner), men inte några ansvarsförbindelser och finansiella tillgångar. Delägare i Capricorn är Capricorn HOLDING GmbH (75) med 67 % andelarna och GetSpeed GmbH & Co KG (76) med 33 % av andelarna.

(53)

Enligt tysk lagstiftning (77) och enligt rättspraxis från de tyska arbetsdomstolarna (78) övergår de anställningsförhållanden som är knutna till användningsenheterna automatiskt till förvärvaren av tillgångarna, dvs. det nya ägarbolaget, Vid en konkurs kan förvärvaren emellertid be konkursförvaltaren att säga upp anställningsavtalen. I förevarande fall föreskrivs i köpeavtalet att NBG (det nuvarande operativa bolaget för komplexet Nürburgring) skulle säga upp anställningsavtalen år 2014 på begäran av Capricorn. Capricorn drog nämligen slutsatsen att företaget för att de förvärvade tillgångarna skulle kunna drivas med vinst (från och med början av år 2014) endast behövde 253 av de sammanlagt 297 anställda. Capricorn bad därför NBG att avsluta anställningsförhållandet med 44 anställda. Följaktligen kommer från och med den 1 januari 2015 (när Capricorn inleder sin drift av de förvärvade tillgångarna) 85 % av den sammanlagda personalstyrkan från de insolventa bolagen att vara anställda av Capricorn.

(54)

Parterna i köpeavtalet är först skyldiga att verkställa avtalet när kommissionen har meddelat ett beslut i vilket fastställs att varken förvärvaren eller dess operativa bolag ska anses utgöra mottagare av det granskade stödet och således inte ansvarar för återkrav av stödet och om a) antingen fristen för en domstolsprövning av kommissionens beslut har löpt ut utan att något överklagande har ingetts eller b) om ett överklagande har ingetts, tills tribunalen har meddelat en slutgiltig dom som bekräftar kommissionens beslut. Genom detta villkor skulle skillnaden mellan försäljningspriset för tillgångarna på 77 miljoner euro och den med försäljningen sammanhängande risken täckas av att det statliga stödet på 456 miljoner euro kan krävas tillbaka på grund av kommissionens beslut av den 21 maj 2012 och den 7 augusti 2012 om att inleda, respektive utvidga det formella granskningsförfarandet.

(55)

NBG genomför fortfarande säsongen 2014. Därefter ska NBG avvecklas. NBG:s kassaflöde år 2014 (6 miljoner euro) ska förbli hos säljarna och avräknas schablonmässigt från försäljningspriset för att underlätta genomförandet av avtalet. Vad gäller låntagarna NG, MSR och CMHN, har dessa i samband med konkursförfarandet slutgiltigt upphört med all verksamhet och har inte någon personal. Samtidigt har konkursförvaltarna erhållit i uppdrag att reglera företagens samtliga fordringar och skulder genom domstolsförfarande i enlighet med tysk konkurslagstiftning. Så snart dessa fordringar och skulder har betalats och konkursdomstolen har fastställt den slutgiltiga konkursen, kan företagen avregistreras ur handelsregistret.

(56)

För att kunna genomföra säsongen 2015 grundade köparen (Capricorn) ett operativt bolag med namnet Capricorn NÜRBURGRING GmbH (nedan kallat OpCo), vilket ska ingå avtal för säsongen 2015. Kommissionen försäkrades att det skulle säkerställas att stödmottagarna definitivt försvann från marknaden genom nedanstående åtgärder: Såvida det ännu inte föreligger något slutgiltigt kommissionsbeslut i början av 2015, ska de sålda tillgångarna före den 1 januari 2015 överlåtas till ett nytt företag (nedan kallat NewCo), vilket till 95,1 % ska ägas av förvärvaren och till 4,9 % av en oberoende förvaltare. Förvaltaren ska agera i borgenärernas intresse och inte i de insolventa stödmottagarnas intresse, men ska inte vara bunden av borgenärernas anvisningar. Vidare ska NewCo och OpCo ingå ett arrendeavtal som upphör att gälla den dag köpeavtalet verkställs. OpCo:s verksamhet ska drivas i eget namn, på grundval av dess affärsplan och med de anställda som företaget väljer (se skäl 53). Den hyra som ska betalas till NewCo på sammanlagt [4,6–5,1] miljoner euro per år ska flyta in i Nürburgring-företagens konkursmassa (samtliga betalningar till konkursmassan överförs till konkursförvaltarnas förvaltningskonton enbart i syfte att betalas ut till borgenärerna). Så snart kommissionens beslut vinner laga kraft ska förvaltaren överlåta sina andelar i NewCo till förvärvaren. Om förvärvaren emellertid inte uppfyller sin betalningsskyldighet enligt avtalet kan förvaltaren sälja tillgångarna. Om kommissionens beslut skulle ogiltigförklaras ska tillgångarna återgå till konkursförvaltarna som utan dröjsmål ska sälja dessa, eftersom det till och med i ett sådant fall föreligger en likvidationsskyldighet enligt tyska konkursrättsliga bestämmelser. Det föreligger inte någon möjlighet för NewCo att fortsätta att driva Nürburgring-företagens verksamhet. Kommissionen konstaterar att bestämmelsen inte ändrar de grundläggande villkoren för försäljningen (inbegripet försäljningspriset och betalningsvillkoren) (79).

(57)

I ett yttrande rörande det formella granskningsförfarandet påpekar Tyskland att NG till och med den 1 juli 2008 (80), respektive den 28 juli 2010, dvs. vid tidpunkten för beviljandet av ISB-lånet på 325 265 miljoner euro inte kunde anses utgöra ett företag i svårigheter (81). Tyskland gör med avseende på den situation som NG, MSR och CMHN befann sig i under perioden från maj 2012 till och med juli 2012 och utvidgningen av det formella granskningsförfarandet gällande att kommissionen inte har beaktat att konkursen från NG, MSR och CMHN utgör en irreversibel följd av dess beslut att inte godkänna räddningsstödet på grundval av den preliminära granskningen (82), och att kommissionen därigenom har åsidosatt proportionalitetsprincipen (83). Tyskland argumenterar vidare att NG har utfört uppförandet av infrastrukturen och i synnerhet anordnandet av formel 1- och superbike-tävlingar på offentligt uppdrag (84) och att dessa således inte skulle ha beaktats vid granskningen av bolagets ekonomiska situation, klassificeringen som företag i svårighet och tillämpningen av principen om stöd ”en enda gång” (85).

(58)

Vad gäller åtgärderna från NG medger Tyskland att dessa medel ska tillskrivas staten (86).

(59)

Tyskland anser att uppförandet av läktaren och multifunktionshallen, de därmed sammanhängande åtgärderna, samt uppförandet av attraktionerna för utbildning och underhållning (delområde I (87) av projektet ”Nürburgring 2009”) inte utgör någon ekonomisk verksamhet, eftersom domen beträffande flygplatsen Leipzig/Halle (88) inte är tillämplig på uppförandet av allmän (regional och sport-) infrastruktur (89). Uppförandet avser anläggningar som uppfyller kriterierna i kommissionens vitbok om idrott från 2007 (multifunktionell användning, icke-diskriminerande tillgång). Dessutom hävdar Tyskland att ingen privat investerare skulle genomföra ett sådant projekt och att tävlingsbanor i regel inte uppförs av privatpersoner, eftersom de inte är lönsamma (90).

(60)

Eftersom formel 1-evenemang enligt tysk uppfattning i princip är strukturellt förlustbringande kan de inte anses utgöra del av NG:s reguljära affärsverksamhet. Eftersom anordnandet medför ett negativt resultat för NG till och med om det statliga stödet inräknas, skulle företaget inte ha genomfört dessa evenemang utan ett beviljande av statlig finansiering. Beslutet att finansiera formel 1-evenemang på oberoende villkor genom NG fattade Tyskland av regionalpolitiska skäl (91). Således gör Tyskland gällande att anordnandet av dessa evenemang inte kan anses utgöra någon ekonomisk verksamhet från NG. Om finansieringen av dessa åtgärder emellertid skulle anses utgöra ett stöd gör Tyskland gällande att kriterierna för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är uppfyllda.

(61)

Tyskland framhåller att finansieringen av åtgärderna, även om de ska anses utgöra ekonomisk verksamhet, inte är selektiv, eftersom kriterierna i vitboken om idrott från 2007 är uppfyllda (flera användare, icke-diskriminerande tillgång, multifunktionell användning och uthyrning till rimliga, marknadsorienterade priser, infrastrukturen tillhandahålls inte av marknaden, eftersom den inte är lönsam, offentliga myndigheter är ansvariga).

(62)

Tyskland medger att någon långfristig privat investerare som var beredd att investera i projektet ”Nürburgring 2009” inte hittades.

(63)

Avseende åtgärd 1 (inbetalningar i kapitalreserven och ökningar av eget kapital i augusti 2004, december 2004 och september 2007) uppger Tyskland att frågan huruvida det föreligger en eventuell fördel saknar betydelse, eftersom åtgärderna inte var riktade mot en ekonomisk verksamhet.

(64)

Avseende åtgärd 2 uppger Tyskland att räntesatsen på de lån som NG har beviljat sina dotterbolag (6 %), inte medför någon fördel för dotterbolagen, eftersom det är frågan om en marknadsmässig ränta.

(65)

Inom ramen för åtgärd 3 genomfördes, enligt Tyskland, de åtgärder som finansierades genom 170 miljoner euro (92) från likviditetspoolen på marknadsmässiga villkor, eftersom a) poolen används av delstaten som ett marknadsekonomiskt holdingbolag (93), b) NG har betalat den uppkomna räntan i vederbörlig ordning och c) finansieringen inom ramen för åtgärd 8 har återbetalats i sin helhet. Tyskland har vidare uppgett att de lån som ISB har beviljat ur delstatens likviditetspool uteslutande var avsedda för att refinansiera ISB med avseende på dess egna lån till NG (se även skäl 70) och att delstatens marknadsvillkor från transaktionerna ur likviditetspolen inte har getts vidare till NG som låntagare.

(66)

Avseende åtgärd 4 (lån från NG till MSR) fastställer Tyskland att räntan på 7 % förefaller vara marknadsmässig.

(67)

Åtgärd 5 (stöd från NG till CST) är enligt de uppgifter som Tyskland har lämnat marknadsmässig. Efter den första gemensamma finansieringen av projektet genom NG och MIB kunde MIB senare inte längre uppbringa de nödvändiga delägarlånen i samma omfattning som NG. Eftersom det skulle ha påverkat färdigställandet av biljettsystemet om NG dragit sig tillbaka från projektet och med högsta sannolikhet gjort bolagets tidigare investering värdelös, var det förmånligare för NG att fortsätta det planerade projektet på ändrade villkor, särskilt med tanke på att affärsplanen lovade en rimlig avkastning och att NG hade erhållit säkerhet från NG.

(68)

Avseende åtgärd 6 (betalningar till IPC samt de lån som MSR beviljats genom PNG) hävdar Tyskland att mottagarna hade erhållit de aktuella betalningarna som ersättning för tjänster och som lån på marknadsmässiga villkor.

(69)

Avseende åtgärd 7 (överlåtelse av fordringar från MIB mot CTS till NG) har Tyskland inte behandlat frågan huruvida det föreligger en eventuell fördel.

(70)

Avseende åtgärd 8 (ISB-lån till NG, MSR och CMHN) framhåller Tyskland att ISB inte oberoende (enligt armlängdsprincipen) handlar som ett (självständigt) företag, utan i egenskap av utvecklingsbank på uppdrag av och som del av delstaten Rheinland-Pfalz förvaltning (94). Tyskland anser att principerna i överenskommelse II är tillämpliga på återfinansieringen av ISB-lånet (95) genom ISB:s deltagande i likviditetspoolen. Detta deltagande utgör således inte något stöd till ISB (96).

(71)

Avseende åtgärd 9 (garanti från delstaten gentemot ISB avseende åtgärd 8) gör Tyskland gällande att den aktuella förklaringen om garanti och undantag enbart reglerar riskfördelningen i det inbördes förhållandet mellan delstaten och ISB och inte utgör något stöd till låntagarna (NG, MSR och CMHN), eftersom den inte har medfört några förbättrade lånevillkor för dessa (97).

(72)

Avseende åtgärd 10 (arrendeavtal av den 25 mars 2010) har Tyskland ingett ett sakkunnigutlåtande av den 29 september 2011 som delstaten beställt avseende hyran för Nürburgring, i vilket ett antal minsta och högsta värden för marknadsmässiga årshyror har fastställts. Tyskland har uppgett att de förväntade hyresintäkterna enligt sakkunnigutlåtandet låg 20 % över det maximala marknadspriset och således hade betalat arrendatorns byggkostnader på 330 miljoner euro och hade möjliggjort en skälig vinst (98).

(73)

Vad gäller lånen inom ramen för åtgärd 11 (RIM:s lån till MSR genom Mediinvest och PNG), genom vilka delområde II av projektet ”Nürburgring 2009” finansierades, så argumenterar Tyskland att lånen överensstämmer med principen om en privat investerare och inte utgjorde någon fördel, eftersom de tillämpade räntesatserna låg över den gällande referensräntan (med undantag för två lån från den 12 november 2008 respektive den 22 december 2008).

(74)

Avseende åtgärd 12 (lån från RIM till MSR genom Mediinvest enligt åtgärd 11) gör Tyskland gällande att delstatens garanti endast innebär en fördel för mottagarna av lånen, men inte för ISB eller RIM, eftersom denna garanti var en förutsättning för beviljandet av lånen.

(75)

Avseende åtgärderna 13 och 14 (intäkter från en kasinoskatt i syfte att främja turismen (99) och delägarlån från delstaten) har Tyskland inte hävdat att det föreligger någon överensstämmelse med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. Vad gäller kasinoskatten betecknar Tyskland åtgärden som en kompensation för infrastrukturkostnader i samband med främjandet av turism. Vad gäller underordnandet av fordringar uppger Tyskland att dessa har en rent deklaratorisk verkan vad gäller delägarlån, eftersom samtliga delägarlån ändå är underordnade vid ett konkursförfarande och att underordnandet av fordringarna således endast medför en potentiell belastning för den offentliga budgeten och följaktligen inte utgör någon fördel (100).

(76)

Avseende åtgärd 15 (NG:s och RIM:s övertagande av andelarna i MSR) gör Tyskland av följande skäl gällande att detta inte medförde någon ekonomisk fördel för Mediinvest, Geisler & Trimmel och Weber: a) överlåtelsen ägde rum till ett symboliskt försäljningspris på 1 euro per andel, b) den medförde inte några andra fördelar såsom en uppsägning av delägarlån eller garantier från delägarna, c) NG och RIM tog över MSR-andelarna för att sammanföra äganderätten till delområde II med den till delområde I till ”Nürburgring 2009” och således möjliggöra ett enhetligt verksamhetskoncept och d) frågan huruvida MSR vid överlåtelsetidpunkten eventuellt utgjorde ett företag i svårigheter har inte något inflytande på denna bedömning, eftersom MSR utgör ett bolag med begränsat ansvar (GmbH), det vill säga delägarnas ansvar således ändå var begränsat till bolagskapitalet.

(77)

Avseende åtgärd 16 (delstatens finansiering av NG:s förluster i samband med formel 1-tävlingar) gör Tyskland gällande att det inte är frågan om en ekonomisk verksamhet och att finansieringen av formel 1-evenemang i regel är förlustbringande.

(78)

Avseende åtgärd 17 (formel-1-konsessionsavtalet) uppger Tyskland att denna åtgärd är knuten till villkoren i arrendeavtalet. Eftersom arrendet ligger mycket (dvs. […] %) över det marknadsmässiga arrendet, skulle de båda avtalen, enligt Tyskland, vid en sammantagen bedömning uppväga varandra (inbegripet fördelarna för NAG enligt koncessionsavtalet) (101).

(79)

Åtgärd 18 (omstrukturering av lånen) var enligt Tyskland nödvändig för att undvika en direkt konkurs. En privat delägare skulle ha vidtagit samma åtgärd.

(80)

Åtgärd 19 (underordnandet av fordringar och förklaring om undantag) utgör enligt Tyskland inte ens någon potentiell belastning för den offentliga budgeten och en privat delägare skulle ha agerat likadant. Dessutom medförde underordnandet av fordringarna inte några konsekvenser för delägarna, eftersom det inte förelåg några betydande fordringar från andra borgenärer.

(81)

Tyskland har uppgett att åtgärderna för att främja hotell- och restaurangverksamheten inte medför någon risk för en påverkan på handeln mellan medlemsstaterna (103).

(82)

Tyskland framhåller att Nürburgring har avgörande betydelse för ekonomin och sysselsättningen i Eifelregionen, att det är frågan om en viktig infrastrukturanläggning för idrott på amatör-/gräsrotsnivå, att den utgör del av den tyska motorsporthistorien och kulturen och således del av unionens kulturarv, att Nürburgring har stor betydelse för vägtrafiksäkerheten i hela världen, eftersom de bilar som testas här exporteras över hela världen, att centrumet för körsäkerhet erbjuder körsäkerhetsträning och att de granskade åtgärderna mindre rör tävlingsbanan som sådan, utan tvärtom idrottsinfrastrukturen och infrastruktur som inte rör idrott, vilken inte har något direkt samband med tävlingssträckan och anordnandet av formel 1-tävlingar.

(83)

Tyskland har uppgett att ett uppförande av idrottsanläggningar kan anses utgöra ett gemensamt mål i den mening som avses i artikel 165 FEUF (104) och att åtgärder som möjliggör tillgång till idrottsanläggningar är stödberättigade (105). Nürburgring används inte bara för ett fåtal professionella evenemang utan även för amatörtävlingar och träning för unga motorsportidrottare. Dessutom anordnas även andra idrottsevenemang vid Nürburgring, såsom cykel- (Rad&Run) och löptävlingar (Fisherman's Friend StrongmanRun) samt triathlon (Green Hell Triathlon).

(84)

Tyskland anser att åtgärderna är nödvändiga av följande skäl: Av sammanlagt […] evenemangsdagar används Nürburgring endast […] dagar uteslutande för professionell idrott, […] dagar uteslutande för idrott på amatör-/gräsrotsnivå och […] dagar samtidigt för idrott på amatör-/gräsrotsnivå och professionell idrott. De idrottsmän som deltog vid evenemangen utgjorde till över […] % idrottsmän på amatör-/gräsrotsnivå ([…] professionella idrottsmän jämfört med […] amatöridrottare). De professionella evenemangen utgjordes av formel 1-tävlingar, Deutsche Tourenwagenmeisterschaft, Superbike World Championship, musikevenemanget Rock am Ring och biltillverkarnas testkörningar. Idrottare på gräsrotsnivå kan köra på banan med sina egna fordon. På helgerna anordnar de stora motorsportförbunden (såsom ADAC) amatörtävlingar. Under veckorna utnyttjar enskilda klubbar banan i träningssyfte eller för amatörtävlingar. Inom motorsporten föreligger det inte skilda infrastrukturer för professionell idrott respektive idrott på amatör-/gräsrotsnivå. Dessutom skulle de granskade åtgärderna motverka en marknadsstörning. Någon avkastning på investeringen (return on investment) kan inte förväntas vad gäller sådana åtgärder. Till skillnad från multifunktionsarenor äger endast en eller två tävlingsserier rum per år. Därför är ingen privat investerare beredd att uppföra eller finansiera en sådan infrastruktur. Ett deltagande från privata företag vid finansieringen av delområde I av projektet ”Nürburgring 2009” misslyckades. Det offentliga engagemanget har följaktligen även haft en stimulanseffekt. Utan delstatsregeringens uttryckliga politiska vilja skulle NG inte ha genomfört moderniseringen och utbyggnaden av idrottsinfrastrukturen i samma omfattning. Dessutom gör Tyskland gällande att finansieringen av åtgärderna är proportionerlig. Ett förverkligande av målen skulle inte ha varit möjligt med ett mindre offentligt stöd. Anläggningarna var föråldrade och behövde en modernisering. Någon dubblering av infrastrukturen har inte ägt rum. Till skillnad från i kommissionens förfaranden beträffande multifunktionsarenor (106) avser de granskade åtgärderna varken ett anläggande av ny idrottsinfrastruktur eller medför de någon väsentlig kapacitetsutbyggnad.

(85)

Tyskland anser att inverkan på handel och konkurrens är obetydlig och inte strider mot det gemensamma intresset. Såsom hovrätten Koblenz (107) har fastställt har Nürburgring genom norra kurvan (Nordschleife) ett unikt kännetecken. Fördelningen av olika internationella och nationella evenemang på de olika tävlingsbanorna har växt fram över en lång tidsperiod, vilket innebär att främjandet av idrottsinfrastrukturen vid Nürburgring inte leder till en flyttning av evenemang till Nürburgring. Dessutom äger endast ett fåtal internationella evenemang rum vid Nürburgring.

(86)

Tyskland uppger att Nürburgring – världens längsta permanenta tävlingsbana med det äldsta boxområdet i världen – utgör del av unionens kulturarv (108). Delar av ringowerk (en blandning av museum och vetenskapscenter) ska klassas som museum. Åtgärderna för att främja motorsportkulturen var nödvändiga, eftersom dessa skapar en gemensam kulturell identitet i Tyskland och i unionen och en privat finansiering av delområde I i projektet ”Nürburgring 2009” hade misslyckats. Åtgärden var även proportionerlig, eftersom det inte förelåg någon överkompensation för denna åtgärd. Handels- och konkurrensvillkoren för kulturella institutioner påverkades inte av stödåtgärderna på ett sådant sätt som stred mot det gemensamma intresset. Kulturanläggningarna vid Nürburgring konkurrerar med andra regionala och nationella kulturella institutioner, vilket innebär att deras marknadsandel är liten.

(87)

Tyskland gör vidare gällande att NG:s nyttjande av lån från likviditetspoolen och ISB:s deltagande i likviditetspoolen (åtgärd 3) är förenlig med artikel 107.3 b FEUF, eftersom en upplåning på marknaden i praktiken var omöjlig på grund av interbankmarknadens sammanbrott.

(88)

Tyskland gör gällande att en del av investeringsåtgärderna för att främja turismen uppfyllde de dåvarande kraven på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (109) och att en sådan klassificering inte grundas på några uppenbara felaktigheter. Tyskland påpekar närmare bestämt att delar av ringowerk (särskilt motorsportutställningen, multimediateatern Grüne Hölle, ringomeister och testocentre) ska klassificeras som museum och främjar det offentliga intresset för (kulturell) bildning. Warsteiner Event Centre är en kongress-, mäss- och konferensanläggning som kan användas på många sätt och parkeringshuset är inte fullt de dagar som det inte förekommer några stora evenemang. Tyskland gör gällande att inget företag som handlar till normala marknadsmässiga villkor skulle ha investerat i de tre anläggningarna utan offentlig finansiering. Misslyckandet att uppnå en privat finansiering av delområde I av projektet ”Nürburgring 2009” har visat att det inte föreligger någon marknad för att tillhandahålla sådana åtgärder.

(89)

Tyskland har uppgett att anordnandet av formel 1-evenemang kan anses utgöra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, eftersom det även i andra länder betalas statligt stöd för dessa. Dessutom medför det en enorm prestige samt har nationalekonomiska effekter och en identitetsgrundande effekt för den aktuella medlemsstaten och för unionen sammanlagt.

(90)

Tyskland hävdar att delarna 2–4 i ISB-lånet (åtgärd 8) enligt meddelande från kommissionen – Tillfällig unionsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen (110) (nedan kallad tillfällig unionsram) är förenliga med den inre marknaden. Även om kommissionen drar slutsatsen att NG skulle anses utgöra ett företag i svårigheter den 1 juli 2008 och den tillfälliga unionsramen inte kan tillämpas på delarna 2–4 i ISB-lånet, skulle enbart skillnaden mellan den ränta som skulle betalas på marknaden och den ränta som faktiskt betalats och inte hela lånets nominella värde utgöra ett stöd till NG, MSR och CMHN (111).

(91)

Tyskland vidhåller i sin redogörelse att försäljningsstrukturen inte omfattar något statligt stöd till förvärvaren av tillgångarna. Dessutom gör Tyskland gällande att försäljningsförfarandet medför ett avbrott i NG:s, MSR:s och CMHN:s ekonomiska kontinuitet. Om det formella granskningsförfarandet skulle leda fram till ett negativt beslut från kommissionen och ett återkrav av stöd som är oförenligt med den inre marknaden, rör den därmed sammanhängande återbetalningsskyldigheten NG, MSR och CMHN och inte förvärvaren av de aktuella tillgångarna. Vad gäller villkoret att försäljningen av Nürburgring-tillgångarna först ska verkställas när det föreligger ett slutgiltigt beslut från kommissionen i vilket fastställs att något statligt stöd inte kan återkrävas från förvärvaren av tillgångarna, gör Tyskland gällande att detta villkor inte utgör något hinder för en avveckling av stödmottagarna samt inte innebär att verksamheten drivs vidare och inte utgör någon fördel för förvärvaren.

(92)

Vad gäller avbrottet i den ekonomiska kontinuiteten påpekar Tyskland följande:

(93)

Vad gäller villkoret att försäljningen av tillgångarna från Nürburgring först verkställs när det föreligger ett slutgiltigt beslut från kommissionen, i vilket fastställs att något statligt stöd inte ska återkrävas från förvärvaren av tillgångarna, gör Tyskland gällande följande:

(94)

Tyskland anser att det genom detta förfarande är säkerställt att det inte föreligger någon ekonomisk kontinuitet mellan NG, MSR och CMHN och de tillgångar som erbjuds inom ramen för anbudsförfarandet. Således ska eventuellt potentiellt med den inre marknaden oförenliga stöd till NG, MSR och CMHN återkrävas från dessa bolag och inte beröra förvärvaren av de tillgångar som ska avyttras. Vidare gör Tyskland gällande att det suspensiva villkoret i köpeavtalet mellan säljarna och förvärvaren varken utgör ett hinder mot likvidationen av Nürburgring-företagen eller mot ett återkrav av tidigare statligt stöd från dessa företag. Stödmottagarna skulle definitivt försvinna från marknaden. Om försäljningen till Capricorn ogiltigförklaras skulle tillgångarna ändå säljas och de säljande bolagen avvecklas.

(95)

Tyskland underrättade kommissionen om försäljningsstrukturen för att erhålla rättsligt bindande besked att försäljningen av tillgångarna inte innehåller något moment av statligt stöd och att den/de vinnande anbudsgivaren/anbudsgivarna inte blir ansvarig(a) för återkrav av statligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden.

(96)

Tyskland har vidare åtagit sig att hålla kommissionen informerad om försäljningsförfarandet. Rapporter lämnades med jämna mellanrum. I dessa bekräftades att försäljningsförfarandet genomfördes i enlighet med de principer som diskuterats med kommissionen. De innehöll vidare uppgifter om anbudsgivarna, deras anbud, det slutgiltiga försäljningspriset och andra relevanta aspekter.

(97)

Klagande 1 gör gällande att utformningen av anbudsförfarandet för försäljningen av tillgångarna från NG, MSR och CMHN (dvs. försäljningen av tävlingsbanan med hotellverksamheten och fritidsparken i sin helhet) inte var ägnad att undanröja en snedvridning av konkurrensen på de berörda marknaderna, eftersom syftet med förfarandet utgjordes av en oförändrad drift av komplexet och en övergång av det övervägande antalet anställda från NG, MSR och CMHN till förvärvaren av tillgångarna. Vidare gör klagande 1 gällande att de insolventa företagen vid konkursförfarandet själva hade genomfört försäljningen i samband med egenförvaltningen och endast under uppsikt från en förvaltare (113), att anbudsgivarna inte var tvungna att inge några separata anbud för de enskilda användningsenheterna och att anbud på samtliga tillgångar var möjliga.

(98)

Vidare gör klagande 1 gällande att stödet har överlåtits till förvärvaren av tillgångarna, eftersom samtliga tillgångar, omkring 300 anställda och NGB:s operativa verksamhet, har sålts till en enda anbudsgivare och det därigenom föreligger en ekonomisk kontinuitet mellan den gamla och den nya ägaren/operatören. Klagande 1 påstår dessutom att säljarna på grund av kriteriet om värdemaximering för samtliga tillgångar gynnade anbud på samtliga tillgångar och därigenom har missgynnat anbud på enskilda tillgångar.

(99)

Vidare kritiserar klagande 1 att anbudsförfarandet präglades av brist på insyn vad gäller tilldelningkriterierna och de finansiella nyckeltalen för NG:s vinst och att anbudsgivarna inte har behandlats på ett likvärdigt sätt. Exempelvis begränsades tillgången till det virtuella datarummet till fem anbudsgivare. Klagande 1 gör vidare gällande att meddelandet från säljarna om fristförlängningen till mitten av februari 2014 för ingivandet av bindande anbud endast skickades till de anbudsgivare som lämnat anbud på samtliga tillgångar, vilka hade tillgång till det virtuella datarummet. Anbudsgivare som i likhet med klagande 2 endast hade lämnat anbud på enskilda användningsenheter underrättades däremot inte om fristförlängningen. Vidare påpekar klagande 1 att delstaten och Capricorn företräddes av samma advokatbyrå.

(100)

Klagande 1 yrkar att det aktuella anbudsförfarandet ska avbrytas och att ett nytt förfarande ska inledas med klara kriterier för tilldelning, att tävlingsbanan ska klassificeras som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse och säljas separat från hotellverksamheten och fritidsparken.

(101)

Dessutom gör klagande 1 gällande att NBG har erhållit nytt stöd som inte anmälts och som är oförenligt med den inre marknaden, eftersom bolaget från det insolventa NG har erhållit kapital i form av en inbetalning på 2 239 243 euro i den fria kapitalreserven för driften av Nürburgring, att driften sker på grundval av ett nytt arrendeavtal mellan NG, MSR, CMHN och NBG, för vilket någon upphandling inte har genomförts, att NBG inte betalar något arrende och att NBG inte strävar efter någon högre omsättning respektive efter att spara kostnader, eftersom bolaget har behållit hela personalstyrkan och burit kostnaderna för anordnandet av formel 1. Klagande 1 gör vidare gällande att det på grundval av det kollektivavtal som ingicks den 26 juli 2013 med fackförbundet Vereinigten Dienstleistungsgewerkschaft (ver.di) vid NBG:s övertagande av anställningsförhållandena för de NAG-anställda föreskrivs att övergången inte ska medföra några ekonomiska, sociala eller rättsliga nackdelar för arbetstagarna och att det därav framgår att den affärsmodell som byggts upp med rättsstridigt stöd bibehålls.

(102)

Enligt konkursförvaltarna ska klagomålet ogillas, eftersom det inte visar att den aktuella försäljningsprocessen avviker från en marknadsmässig försäljningsprocess.

(103)

I ett öppet, villkorslöst och transparent anbudsförfarande kan anbud på samtliga tillgångar inte uteslutas redan från början. Om ett sådant totalt anbud är högre än summan av de sammanlagda anbuden på enskilda tillgångar, skulle en privat ägare i en marknadsekonomi anta det totala anbudet. Under dessa omständigheter kan endast priset för det totala anbudet anses utgöra marknadspriset (114). Det ska vidare påpekas att ett sådant uteslutande av totala anbud vid en försäljning i samband med ett insolvensförfarande som klagandena kräver skulle innebära ett ingrepp i konkursborgenärernas näringsfrihet och äganderätt som garanteras i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(104)

Det har inte förelegat någon preferens för ett totalt anbud. Den enda anledningen till att klagande 2 inte erhöll tillgång till datarummet var att det erbjudna försäljningspriset inte var tillräckligt högt.

(105)

Anbudsförfarandet har genomförts i flera steg. Anbudsgivarna har enbart kvalificerat sig för nästa steg i förfarandet om det förelåg tillräckligt hög sannolikhet för ingåendet av ett avtal. Detta har fördelen att känsliga företagsuppgifter inte måste göras tillgängliga för fler anbudsgivare än nödvändigt och att kostnaderna för due diligence (detaljerad granskning av företaget) kan begränsas såväl för säljarna som för de anbudsgivare vars erbjudna försäljningspris inte är tillräckligt. Anbudsgivarna har tillhandahållits tillräcklig information på samtliga stadier i anbudsförfarandet.

(106)

Bedömningskriterierna har varit entydiga samt definierats på ett tydligt sätt. Tilldelningskriterium har varit de sannolikhetsbedömda sammanlagda intäkterna som har delats in i underkriterier.

(107)

Datarummet har inte begränsats till fem anbudsgivare av tekniska skäl. Antalet tillgångar som inrättats var resultatet av utvärderingen av anbuden.

(108)

Enligt konkursförvaltarna grundades och utrustades NBG före försäljningen som instrument för den tillfälliga driften av den operativa verksamheten vid Nürburgring. Dessförinnan drevs den operativa verksamheten av NAG. Bolagen NG, MSR och CMHN har sedan Nürburgring arrenderades ut till NAG endast varit rena ägarbolag utan operativ verksamhet. Enligt konkursförvaltarna kom NG, MSR och CMHN inte på fråga för att överta den operativa verksamheten, eftersom en uppdelning av den operativa verksamheten på tre bolag hade krävt ett särskilt koncept och det dessutom inte överensstämde med användningsenheterna, vilka hade som syfte att uppnå en ekonomisk ändamålsenlig användning av fastigheterna. För många företag lever dessutom ingåendet av avtal med insolventa bolag inte upp till de interna compliance-reglerna, vilket innebär att den operativa verksamheten måste fortsättas genom ett dotterbolag som inte är insolvent så att Nürburgrings kunder hade en acceptabel avtalspartner. Dessutom kan det inte krävas att de anställda flyttar över från NAG till insolventa bolag. NGB bildades och utrustades inte som någon långfristig tillfällig lösning. Därför är bolaget, till skillnad från tillgångarna vid Nürburgring som det förvaltar, inte heller till salu. Vidare har konkursförvaltarna uppgett att tillförandet av kapital till NGB uteslutande företogs av ekonomiska skäl med avseende på försäljningen (undvikande av mindre intäkter från nedlagda företag), att NBG har ökat och inte minskat värdet på NG:s tillgångar (115), att NGB inte har erhållit någon fördel genom tillförandet av kapital och att bildandet och utrustandet av NGB inte ska tillskrivas staten utan konkursförvaltarna.

(109)

Även kollektivavtalet mellan NBG och Ver.di ingicks för att kunna fortsätta driva den operativa verksamheten i NGB fram till försäljningen och inte för att därefter bibehålla Nürburgring som ekonomisk enhet. Detta avtal har ingåtts med NBG och inte med säljarna. Anställningsavtalen har övergått från NAG till NGB i enlighet med § 613 a BGB och inte på grundval av kollektivavtalet. Enligt artiklarna 7 och 9 FEUF och rådets direktiv 2001/23/EG (116) får konkurrensskäl inte leda till ett kringgående eller en sänkning av den sociala standarden. För NBG som övergångslösning var det viktigt att de anställda som behövdes för den operativa verksamheten, vilka främst var anställda hos NAG, men även hos NG (20 anställda), godtog övergången till NBG. Det var nödvändigt för NGB att förhindra att de kvarvarande kvalificerade anställda måste ersättas under övergångsperioden. Mellan början av år 2011 och slutet av år 2012 hade personalstyrkan minskats med 114 heltidsekvivalenter (från 402 till 288 heltidsekvivalenter). I början av säsongen 2013 sysselsattes åter 290 heltidsekvivalenter. Anbudsgivarna har informerats om att de har möjlighet att anpassa transaktionens omfattning till sitt senare affärskoncept. Övertagandet av anställda betyder inte ett fasthållande vid en affärsmodell.

(110)

Tyskland anser att det varken enligt bestämmelserna om stöd krävs eller är acceptabelt mot bakgrund av den europeiska sociala modellen, att en förvärvare av tillgångar från ett insolvent företag med risk för ansvar för återbetalning av det stöd som detta företag tidigare beviljats skulle nödgas avstå från att överta det insolventa företagets anställningsavtal och ingå nya anställningsavtal.

(111)

Klagande 2 uppger sig inte ha erhållit någon information från säljarna om att föreningen inte kunde beaktas vid nästa omgång i försäljningen, eftersom det erbjudna priset var betydligt lägre än de andra anbuden och anbudet dessutom endast avsåg en del av tillgångarna, medan det genom förfarandet eftersträvades en värdemaximering för samtliga tillgångar.

(112)

Klagande 2 påstår att syftet med försäljningsförfarandet var att säkerställa en ekonomisk kontinuitet vad gällde aktiviteterna och Nürburgrings marknadsposition i dess nuvarande form och att det således inte är lämpat att förhindra en övergång av fördelarna från det redan beviljade stödet till förvärvaren. Klagande 2 gör gällande att endast en försäljning av de olika tillgångarna och aktiviteterna vid Nürburgring till olika anbudsgivare kunde ha medfört att den ekonomiska kontinuiteten bröts, att säljarna föredrog att sälja samtliga tillgångar som ett samlat paket till en enda investerare i stället för att sälja tillgångarna enskilt, att det de facto inte var möjligt att förvärva enskilda tillgångar, att det inte förelåg några bedömningskriterier för anbud på delar av tillgångarna jämfört med anbud på samtliga tillgångar och att endast anbud på samtliga tillgångar beaktades i förfarandets andra skede.

(113)

Klagande 2 gör dessutom gällande att den av konkursförvaltarna genomförda försäljningen inte överensstämmer med bestämmelserna om statligt stöd, särskilt på grund av avsaknaden av transparens och icke-diskriminering, och således inte var lämpad för att uppnå det faktiska marknadspriset. Klagande 2 hävdar att det i anbudshandlingarna saknades uppgifter om NG:s finansiella situation som var relevanta för anbudet, vilket har lett till oskäligt höga indikativa anbud, vilket innebär att det är sannolikt att dessa har justerats nedåt efter stadiet med datarummet. Klagande 2 har uppgett att den förväntade vinsten för år 2013 har korrigerats nedåt väsentligt jämfört med den information som anbudsgivarna erhållit, utan att anbudsgivarna erhöll information om detta och gavs en möjlighet att göra en ny bedömning. Vidare gör klagande 2 gällande att uppgifterna om NBG:s finansiella situation och de nödvändiga medel- och långsiktiga investeringarna inte har redovisats i tillräcklig omfattning och att det i försäljningshandlingarna förespeglats att avtalsförhållandena var varaktiga, fastän avtalen med klagande 2 endast kunde förlängas ett år (2014). Dessutom har transaktionssäkerhetskriteriet inte beaktats i tillräcklig utsträckning, annars skulle den potentiella köparen La Tene Capital Limited med ett orealistiskt högt anbud och utan finansieringsbekräftelse inte ha erhållit tillgång till datarummet.

(114)

De svar som konkursförvaltarna har lämnat på yrkandena från klagande 1 i skälen 102–106 gäller även för invändningarna från klagande 2.

(115)

Klagande 3 gör gällande att inte det högsta anbudet antogs, utan att en gynnad lokal anbudsgivare tilldelades kontraktet. Enligt klagande 3 är det inte tillåtet att beakta icke-ekonomiska skäl som regionala mål eller industripolitiska skäl som inte hade accepterats av en privat investerare i en marknadsekonomi vid ett lägre pris, utan detta tyder snarare på ett statligt stöd (117). Klagande 3 gör gällande att Capricorn valdes fast dess eget anbud på 150 miljoner euro (118) var betydligt högre. Vidare har klagande 3 uppgett att ett lägre anbud undantagsvis kan antas om det framgår att en försäljning till anbudsgivaren med det högsta anbudet inte är möjlig (transaktionssäkerhet), dvs. när köparen inte kan betala försäljningspriset (119). Enligt klaganden var detta inte fallet av följande skäl: 1) Klagande 3 hade ingett en bindande finansieringsbekräftelse från en private equity fond på 30 miljoner euro och 2) det var inte möjligt att erhålla någon finansieringsbekräftelse för ytterligare delar av försäljningspriset, eftersom säljarna hade lämnat information för sent eller inte alls. Klagande 3 hade meddelat säljarna att de finansieringsbekräftelser som fattades kunde inges till och med den 31 mars 2014. Klagande 3 har uppgett att bolaget på dagen för överklagandet (den 10 april 2014) hade kunnat inge en finansieringsbekräftelse på 110 miljoner euro. Till kommissionen har klagande 3 emellertid ingett en till klagande 3 riktad avsiktsförklaring från Jupiter Financing Group, Inc. (”Jupiter Financial Group”) daterad den 26 mars 2014, i vilken Jupiter Financial Group underrättar klaganden om sitt bindande förslag för att finansiera förvärvet av Nürburgring-tillgångarna (se fotnot 105 avseende de finansiella komponenterna i detta förslag). Finansieringsförslaget lämnades bland annat med förbehåll för avslutad due diligence, som tillfredsställde Jupiter Financial Group.

(116)

Klagande 3 gör även gällande att 6 miljoner euro av det pris som Capricorn erbjudit för Nürburgring på sammanlagt 77 miljoner euro ska finansieras från säsongen 2014 och ytterligare 11 miljoner euro först ska betalas åren 2015–2018, vilket innebär att det faktiska kontanta försäljningspriset uppgår till 60 miljoner euro. Detta utgör 50 miljoner mindre än det kontanta försäljningspris som klaganden har erbjudit på 110 miljoner euro. Om de framtida kontanta betalningarna dessutom beaktas, uppkommer en skillnad på 73 miljoner euro mellan Capricorns anbud och anbudet från klagande 3. Vidare gör klagande 3 gällande att Capricorn har erhållit stöd på minst 73 miljoner euro. Härvid är det fråga om skillnaden mellan det pris som klaganden i egenskap av den anbudsgivare med det högsta priset har erbjudit och priset från den anbudsgivare som har tilldelats kontraktet. Om man dessutom beaktar stödet till grannkommunerna skulle stödet öka med 200 miljoner euro till sammanlagt 273 miljoner euro.

(117)

Klagande 3 gör vidare gällande att anbudet från Capricorn inte var villkorslöst, eftersom det innehöll ett villkor att det förelåg ett slutgiltigt beslut från kommissionen, enligt vilket en utvidgning av återkraven var utesluten. Detta strider mot de offentliggjorda principerna för försäljningsförfarandet och utgör således ett åsidosättande av anbudsförfarandet, eftersom de andra parterna (såsom klagande 3) inte har informerats om sådana justeringar.

(118)

Vidare påstår klagande 3 att försäljningen av tillgångarna inte har skett genom ett öppet, transparent och villkorslöst anbudsförfarande. Klagande 3 har särskilt gjort gällande följande:

(119)

Klagande 3 gör gällande att försäljningen innefattar tillgångar som ska tillräknas staten (125), att det föreligger nytt statligt stöd till Capricorn och att ett eventuellt återkrav av stöd som säljarna har beviljats för tillgångarna måste utvidgas till Capricorn (126). Slutligen gör klagande 3 gällande att köpeavtalet är ogiltigt på grund av ett åsidosättande av genomförandeförbudet enligt artikel 108.3 FEUF.

(120)

Slutligen gör klagande 3 gällande att Capricorn inte hade betalt den andra utestående delen av försäljningspriset i slutet av juli, vilket tyder på att Capricorn inte har ingett något fullt finansierat anbud. Mot denna bakgrund har finansieringsvillkoren för förvärvandet av tillgångarna från Nürburgring ändrats till Capricorns fördel med ett klart åsidosättande av de villkor som fastställts av säljarna och i den skrivelse som skickats till anbudsgivarna, vilket skulle kunna utgöra ett ytterligare stöd till Capricorn.

(121)

Enligt uppgifter från konkursförvaltarna har klagande 3 inte ingett någon bindande finansieringsbekräftelse på 30 miljoner euro, vare sig med sitt bekräftande anbud av den 17 februari 2014 (i vilket hänvisades till en bindande finansieringsbekräftelse från […] på 30 miljoner euro) eller med klagomålet. Tillkännagivandet från klagande 3 att finansieringsbekräftelsen hade kunnat inges vid en senare tidpunkt har inte ens styrkts genom icke-bindande förklaringar från tredje part. Till skillnad från de bekräftade anbuden från Capricorn och [anbudsgivare 2] uppfyllde det bekräftade anbudet från klagande 3 inte de krav på finansieringen som fastställts i skrivelsen av den 17 oktober 2013. Den 11 mars 2014 hade säljarna således inte någon anledning att tilldela klagande 3 kontraktet. Säljarna kunde inte acceptera den risk som en väntan på finansieringsbekräftelse från klagande 3 medförde, nämligen att antalet anbudsgivare sjönk till en eller noll, eftersom a) [anbudsgivare 2] krävde att äganderättsövergången skulle genomföras den 3 april 2014, och b) det inte förelåg några framsteg vad gäller preciseringen av anbudet från klagande 3, fastän denne ingett sin intresseanmälan den 17 maj 2013 och sitt indikativa anbud redan den 30 september 2013, vilket medförde att sannolikheten för ingåendet av ett avtal med klagande 3 hade minskat. Den påstådda finansieringsbekräftelsen från Jupiter Financial Group av den 26 mars 2014 har inte ställts till säljarnas förfogande, medan en skrivelse som var daterad den 31 mars 2014 men inte undertecknad, från investeringsbanken och konsultfirman […] innehöll ett förbehåll om ett tillfredsställande avslutande av due diligence. Utvecklingsfonderna för Nürburgrings grannkommuner på 200 miljoner euro skulle inte ha kommit säljarna till godo.

(122)

Enligt de uppgifter som konkursförvaltarna har lämnat har samtliga anbudsgivare underrättats om att valet av den vinnande anbudsgivaren eventuellt redan skulle äga rum kort efter det att fristen för ingivande av anbud löpte ut den 17 februari 2014. Den information som säljarna har gett var inte ägnad att väcka någon förväntan på att förfarandet skulle förlängas. I det pressmeddelande som klagande 3 har hänvisat till stod det att konkursförvaltarna hade för avsikt att ingå ett avtal under det första kvartalet år 2014. Konkursförvaltarna uppger att det inte är sant att förvaltaren offentligt hade uppgett att ett beslut skulle antas i slutet av mars, att Capricorn redan innan fordringsägarnas sammanträde hade underrättats om att företaget tilldelats kontraktet, och att ett pressmeddelande från Capricorn offentliggjordes den 9 mars 2014.

(123)

Konkursförvaltarna uppger att transaktionens struktur (försäljning av tillgångarna för sig, i paket, eller i deras helhet, utan överlåtelse av andelar eller skulder) inte har ändrat sig under anbudsförfarandets gång. Med uttrycket ”clean balance sheet” avses inte något annat än att en överlåtelse av skulderna i samband med försäljningen var utesluten. Samtliga intressenter underrättades redan i den teaser som skickades till klagande 3 den 17 maj 2013 om det förhållandet att säljarna var ägarbolagen och att den operativa verksamheten drevs av NGB. Om klagande 3 faktiskt – såsom påstås – först under due diligence-förfarandet har fått kännedom om NGB:s verksamhet, kan konkursförvaltarna endast dra slutsatsen att klagande 3 inte i tillräcklig utsträckning hade studerat de omfattande handlingar som ställts till förfogande för ingivandet av det indikativa anbudet. Säljarna har inte vid någon tidpunkt krävt att förvärvaren skulle överta NGB:s avtal. För konkursförvaltarna var det uteslutet med ett övertagande av arrendeavtalet mellan säljarna och NGB genom förvärvaren på grund NGB:s särskilda situation med beaktande av att en försäljning av tillgångarna eftersträvades redan från början. Konkursförvaltarna gör gällande att klagande 3 mycket sent hade insett att denne vid ett övertagande av tillgångarna från och med den 1 januari 2014 skulle ha haft en till övervägande delen ”tom” Nürburgring och att de eftersträvade avtalen med kunder och sponsorer på grund av den ledtid som krävs vid (racer)evenemang till övervägande del kunde medföra (högre) intäkter först säsongen 2015. Dessutom har säljarna gång på gång framhållit att det stod anbudsgivarna fritt att själva definiera köpeobjektet.

(124)

Vad gäller skadeståndskrav från tredje part har säljarna gjort klagande 3 uppmärksam på att det knappast skulle vara möjligt att ingå nya avtal med NGB:s kunder med – för kunderna – sämre villkor jämfört med löpande avtal så länge frågan om skadestånd på grund av underlåtenhet att följa avtalen med NGB inte utretts. Risken för att förvärvare och avtalspartner ingår ett nytt avtal med villkoret att avtalsparten betalar en hög ersättning och sedan gör gällande skillnaden mellan den tidigare ersättningen som skadestånd på grund av underlåtenhet att uppfylla avtalet och senare år, när det inte förelåg något avtal med NBG, betalar betydligt lägre ersättning ska beaktas. Säljarnas krav på undantag vid överlåtelse av tillgångar som medför ett upphörande av verksamheten är inte ovanlig och är lämplig för att i borgenärernas intresse säkerställa bästa möjliga nyttjande.

(125)

Fristen för att lämna bekräftade anbud förlängdes enligt konkursförvaltarnas uppgifter genom skrivelse av den 17 december 2013, eftersom andra anbudsgivare fortfarande inte hade lämnat några godtagbara anbud. Det har upprepade gånger klargjorts för anbudsgivarna att NGB först övertog den operativa verksamheten efter säsongen 2012 och således i huvudsak hade varit tvungen att arbeta med NAG:s gamla avtal och det därför (ännu) inte förelåg någon tillförlitlig rapportering för den operativa verksamheten. Enligt konkursförvaltarna ankommer det på potentiella förvärvare att beakta de därmed sammanhängande riskerna.

(126)

Konkursförvaltarna påpekar att klagande 3 i efterskott ingav en ändring av köpeavtalet till sitt bekräftande erbjudande den 6 mars 2014. Utkastet till köpeavtalet som förhandlades fram den 13 februari härstammade från säljarna. Det stod således klart att nästa utkast skulle utformas av klagande 3.

(127)

Enligt konkursförvaltarnas uppgifter hade samtliga anbudsgivare som kvalificerade sig för det aktuella steget i urvalsförfarandet tillgång till samma handlingar i datarummet. De handlingar som nämns i klagomålet stod inte heller till säljarnas och i synnerhet inte till andra anbudsgivares förfogande vid en tidigare tidpunkt. Samtliga anbudsgivare hade samma chans att granska handlingarna i datarummet och andra anbudsgivare hade helt slutfört due diligence med samma dokument. Samtliga anbudsgivare underrättades i god tid om att bolagens rapportering uppvisade betydande brister. Nästan samtliga handlingar från säljarna och NBG gjordes tillgängliga i datarummet på tyska och säljarna hade inte någon skyldighet att tillhandahålla samtliga handlingar på engelska.

(128)

Dessutom uppger konkursförvaltarna att perioden för att inge anbud och finansieringsbekräftelser var tillräckligt lång. Klagande 3 hade tio månader (från den första kontakten mellan [anbudsgivare 3] och säljarna den 8 april 2013 till och med den 17 februari 2014) för ingivandet av finansieringsbekräftelsen och nästan fyra månader (från den 23 oktober 2013 till och med den 17 februari 2014) för genomförandet av due diligence. Konkursförvaltarna har därigenom överskridit de villkor som kan utläsas av kommissionens praxis (127).

(129)

Förhandlingarna med det nya avtalet om ölleveranser och med ”Rock am Ring” fördes inte av Capricorn, utan av NBG och de motsvarande handlingarna gjordes tillgängliga i datarummet. Det föreligger inte något sådant från klagande 3 påstått samband med Capricorn.

(130)

Säljarna har inte infört några miljövillkor i anbudsförfarandet för urvalet av det vinnande anbudet. De enda villkor som ställdes i anbudsförfarandet för valet av det vinnande anbudet var följande: a) Maximering av de sammanlagda intäkterna för samtliga tillgångar och b) den förväntade transaktionssäkerheten. Anbudet från klagande 3 kunde inte väljas på grund av den bristande transaktionssäkerheten, eftersom klagande 3 inte hade uppvisat någon finansieringsbekräftelse vid ingivandet av sitt bekräftande anbud. Samtidigt hade säljarna fört samtal med [anbudsgivare 2] och i förhandlingarnas slutfas med [anbudsgivare 2] och Capricorn, eftersom [anbudsgivare 2] hade ingett ett anbud på [32–39] miljoner euro (se tabell 10 nedan) och förhandlingarna mellan Capricorn och […] pågick, vilka resulterade i en finansieringsbekräftelse från banken av den 10 mars 2014. På grund av att det saknades en finansieringsbekräftelse i det bekräftande anbudet förelåg det en hög risk för att något avtal inte skulle komma till stånd med klagande 3. Vidare hade konkursförvaltarna försökt att uppskatta chanserna för klagande 3 att trots detta kunna genomföra finansieringen med hjälp av ytterligare tecken i dennes affärsmodell som hade kunnat tala för att transaktionen ändå skulle kunna genomföras. Affärsmodellen från klagande 3 byggde på […] och på […]. Eftersom de gällande kraven på en begränsning av bullernivån på Nürburgring hade utgjort hinder mot […] och det inte förelåg någon […], var något kortfristigt genomförande av konceptet inte att vänta. Konceptet från klagande 3 ansågs därför tyda på att det förelåg en väsentlig risk att något avtal inte skulle komma till stånd eller åtminstone att det hade krävts mycket tid och förhandlingar. Huruvida konceptet var förenligt med kraven på en begränsning av bullernivån på Nürburgring utgjorde inte något urvalskriterium.

(131)

Avseende påståendet från klagande 3 att Capricorns anbud inte var villkorslöst, eftersom det var avhängigt av ett slutgiltigt beslut från kommissionen, genom vilket en utvidgning av kraven på återbetalning uteslöts, uppger konkursförvaltarna och Tyskland att det ändrade avtalet från klagande 3 innehöll liknande villkor. Enligt de tillämpliga bestämmelserna i de ändrade avtal som konkursförvaltarna och Tyskland ingett hade säljaren och/eller förvärvaren rätt att träda tillbaka från avtalet om kommissionen inte hade meddelat något positivt beslut till och med den 15 juli 2014 (enligt avtalsutkastet från den 14 januari 2014) respektive till och med den 31 december 2014 (enligt det reviderade utkastet från den 14 februari 2014).

(132)

Enligt konkursförvaltarnas uppfattning innebär den omständigheten att ingen av de båda anbudsgivare som lämnat ett kvalificerat anbud helt uppfyllde kravet på en säker finansiering (garanti för betalningen av försäljningspriset eller betalning av försäljningspriset på ett förvaltningskonto) och att säljarna därför i praktiken avstod från detta krav, utan att underrätta klagande 3, inte något bevis för ett förfarande utan insyn. I avsaknad av ett bekräftande anbud med finansieringsbekräftelse berördes nämligen inte klagande 3. Ett meddelande till samtliga anbudsgivare om detta påstådda undantag hade inte påverkat anbudsförandet. Undantaget var dessutom inte anledningen till att klagande 3 inte hade ingett någon finansieringsbekräftelse och motsvarade hur en hypotetisk privat säljare hade agerat.

(133)

Konkursförvaltarna gör gällande att åtgärderna från konkursförvaltarna och från fordringsägarna inte kan tillskrivas staten och att något gynnande av Capricorn inte kan identifieras, eftersom säljarna hade genomfört förfarandet i enlighet med kriterierna för privata marknadsaktörer i en marknadsekonomi.

(134)

Vad gäller påståendet att Capricorn inte har lämnat något fullt finansierat anbud, eftersom bolaget inte har betalat den andra delen av försäljningspriset, och eventuellt har erhållit ytterligare stöd genom ändringen av finansieringsvillkoren för förvärvet av Nürburgrings tillgångar till Capricorns fördel, gör Tyskland gällande följande: a) Capricorn har inte erhållit någon fördel genom att den andra delbetalningen omfinansierades med en räntesats på 8 % och genom ställande av sakrättslig säkerhet (se fotnot 72), b) omfinansieringen av den andra delbetalningen innehåller inget statligt stöd, eftersom beslutet om omfinansieringen inte kan tillskrivas staten, utan endast fattades av konkursförvaltarna utan delstatens medverkan, c) det förelåg inga avvikelser från de regler som fastställts av säljarna och den skrivelse som lämnats till anbudsgivarna, eftersom säljarna i anbudsförfarandet inte hade uppställt några villkor med avseende på delbetalningar av försäljningspriset innan avtalsslutet, vilket innebar att en eventuell önskan från en anbudsgivare att ersätta säkerheter i kontanter för försäljningspriset med andra säkerheter inte påverkade bedömningen av anbudet.

(135)

Konkursförvaltarna anser att klagomålet ska lämnas utan bifall. De ogrundade påståendena från klagande 3 avseende finansieringen skulle inte vara förenliga med agerandet från en försiktig investerare eller konkursförvaltare.

(136)

Klagande 4 hävdar att Capricorn inte tilldelades kontraktet för det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, utan för att det var fråga om ett tyskt företag och att säljarna inte ville sälja till ett konsortium som leddes av ett holdingbolag. Vidare påstår han att Capricorn i flera avseenden hade lämnat ett lägre anbud än [anbudsgivare 2]. Klagande 4 har särskilt gjort gällande att

(137)

Klagande 4 påstår vidare att Capricorn inte har betalat den andra delbetalningen av försäljningspriset som förföll till betalning i slutet av juli, att Capricorn har beviljats ytterligare statligt stöd genom att säljarna har avstått från det föreskrivna avtalsvitet på 25 miljoner euro samt dröjsmålsränta på 8 %. Detta medför att det även uppkommer frågor avseende den information som fordringsägarna har erhållit från KPMG och konkursförvaltarna i samband med anbudsförfarandet, och styrker att Capricorns finansiella förmåga har framställts på ett felaktigt sätt.

(138)

Vidare anser klagande 4 att det aldrig förelåg något undertecknat finansieringsavtal mellan […] och Capricorn, utan endast ett Term Sheet, varför Capricorn inte hade något finansieringsavtal när fordringsägarna sammanträdde.

(139)

Slutligen anser klagande 4 att det av den information som han har lämnat tydligt framgår att Capricorn gynnades vid försäljningen av Nürburgrings tillgångar, att denna fördel härstammar från ett beslut som inte är förenligt med det sätt som en kommersiell säljare hade genomfört förfarandet och bedömt anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna, att en sådan kommersiell säljare inte hade dragit slutsatsen att anbudet från Capricorn sammantaget var mer ekonomiskt fördelaktigt än anbudet från [anbudsgivare 2], och att ett nytt förfarande måste inledas vid vilket en rad enhetliga kriterier ska tillämpas, en klar tidsplan fastställas och anbudsgivarnas identitet hemlighållas för fordringsägarna för att åstadkomma ett öppet, rättvist och villkorslöst anbudsförfarande.

(140)

Konkursförvaltarna förklarar att klagande 4 som medlem i [anbudsgivare 2] endast är indirekt berörd. De föreslår att klagomålet ska ogillas, eftersom anbudsförfarandet har varit öppet, transparent och villkorslöst och att tillgångarna har sålts till den bästa anbudsgivaren i syfte att maximera de sammanlagda intäkterna.

(141)

Konkursförvaltarna bestrider påståendet att medlemmarna i fordringsägarutskottet skulle ha godkänt försäljningen till Capricorn för att det var fråga om ett tyskt företag och inte om ett konsortium som leddes av ett holdingbolag.

(142)

Enligt konkursförvaltarnas uppgifter medför anbudet från Capricorn betydligt högre försäljningsintäkter jämfört med anbudet från [anbudsgivare 2]. Vad gäller transaktionssäkerheten föreligger det inte några väsentliga skillnader mellan de båda anbuden som skulle motivera ett antagande av det betydligt lägre anbudet (transaktionssäkerheten var tillfredsställande för båda anbuden, men inte på högsta nivå). [Anbudsgivare 2] var inte heller beredd att tillhandahålla en bankgaranti för försäljningspriset eller betala in denna på ett förvaltningskonto, fastän detta uttryckligen krävdes i skrivelsen av den 17 oktober 2013. Trots flera uppmaningar hade varken [anbudsgivare 2], (som skulle ha ombesörjt den externa finansieringen) eller någon annan medlem från [anbudsgivare 2] ingett någon rättsligt bindande förklaring genom vilken de åtog sig att ställa de nödvändiga medlen till förfogande. Däremot har herr Robertino Wild, delägare från Capricorn, ställt omfattande säkerhet, och Capricorns externa finansiering har även styrkts genom en affärsmässig finansieringsbekräftelse från […]. Konkursförvaltarna kontrollerade finansieringsbekräftelsen och informerade fordringsägarna om resultatet av deras kontroll, nämligen att finansieringsbekräftelsen inte innehöll några ovanliga förbehåll eller villkor. Inte enbart den egna andelen på [14–17] miljoner euro, utan även den externa andelen på [41–49] miljoner euro var säkrad genom ett avtalsvite på [22–27] miljoner euro som förvärvaren skulle betala om säljarna skulle frånträda avtalet på grund av utestående betalningar. Även för avtalsvitet har säkerhet ställts. Fordringsägarna har följt konkursförvaltarnas bedömning.

(143)

Beträffande förskottsbetalningarna uppger konkursförvaltarna att anbudet från [anbudsgivare 2] hade fördelar (betalningar på [30–33] miljoner euro till och med den 31 mars 2014 från [anbudsgivare 2], betalning på [4,6–5,1] miljoner euro från Capricorn) och nackdelar: De av [ANBUDSGIVARE 2] tillhandahållna medlen skulle med undantag av en delbetalning på [7,1–7,6] miljoner euro förvaras på ett spärrkonto till dess att det förelåg ett slutgiltigt kommissionsbeslut och överföras till säljarna antingen när det förelåg ett sådant slutgiltigt beslut eller – om förvärvaren inte frånträdde avtalet även om det inte förelåg ett slutgiltigt kommissionsbeslut (varvid en förlängning av fristen för att frånträda avtalet inte var utesluten) – till och med den 31 mars 2015. Om det hade förelegat ett slutgiltigt kommissionsbeslut år 2014 skulle säljarna från [anbudsgivare 2] haft tillgång till [30–33] miljoner euro och från Capricorn [58–63] miljoner euro (plus omkring 6 miljoner euro från NGB:s kassaflöde).

(144)

En jämförelse mellan anbuden från Capricorn och [anbudsgivare 2] visar att anbudet från Capricorn uppvisar det bästa nominella försäljningspriset och medför det bästa ekonomiska resultatet.

Tabell 10

Jämförelse mellan anbuden från Capricorn och [anbudsgivare 2]

(145)

De goda meriterna från medlemmarna i [anbudsgivare 2] och den större erfarenhet som de hade i frågan om fusioner och övertaganden motiverade inte ett antagande av deras anbud med ett betydligt lägre pris. Säljarna bestrider inte den kompetens som konsortiets medlemmar hade, men den utgjorde inte något tilldelningskriterium. Inte heller utgjorde omfattningen av investeringarna vid Nürburgring efter köpet något tilldelningskriterium.

(146)

Konkursförvaltarna har inte diskriminerat några anbudsgivare och det framgår inte heller av klagomålet vilka av deras handlingar som skulle ha medfört att [anbudsgivare 2] lämnade ett lägre anbud än Capricorn. Konkursförvaltarna tillbakavisar argumenten från klagande 4 att de deltagande personerna inte var tillgängliga och att försäljningsprocessen förlängts för att möjliggöra för Capricorn att lämna ett anbud. Det påpekades uttryckligen för [anbudsgivare 2] att förhandlingar med andra anbudsgivare skulle äga rum fram till fordringsägarnas möte den 11 mars 2014.

(147)

Vidare påpekar konkursförvaltarna att deras åtgärder och fordringsägarnas godkännande inte kan tillskrivas staten och att något gynnande inte har ägt rum vid försäljningsprocessen, eftersom den motsvarar ett marknadsmässigt beteende.

(148)

Vad gäller påståendet från klagande 4 att det aldrig har förelegat något finansieringsavtal mellan […] och Capricorn, gör Tyskland gällande att […] bekräftade sitt finansieringsanbud efter en omfattande rättslig och finansiell due diligence och aldrig har upphävt sin finansieringsbekräftelse.

(149)

Vad gäller påståendet från klagande 4 att Capricorn inte har betalat den andra delen av försäljningspriset, gör Tyskland gällande de argument som anges i skäl 134.

(150)

Detta gäller framför allt frågan huruvida NG och dess dotterbolag MSR och CMHN när åtgärderna 1–19 beviljades utgjorde företag i svårigheter i den mening som avses i Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till räddning och omstrukturering av företag i svårigheter  (134) (riktlinjerna). Därefter ska kommissionen pröva huruvida de aktuella åtgärderna utgjorde statligt stöd till förmånstagarna i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, och slutligen huruvida detta stöd skulle kunna vara förenligt med FEUF.

(151)

Om åtgärderna 1–19 skulle utgöra statligt stöd och om NG, MSR och CMHN befann sig i svårigheter när stödet beviljades, ska det prövas huruvida dessa åtgärder är förenliga med den inre marknaden mot bakgrund av artikel 107.3 c FEUF samt i synnerhet riktlinjerna. En av de centrala frågorna är således huruvida NG, MSR och CMHN var företag i svårigheter. Kommissionen har dragit slutsatsen att de befann sig i ekonomiska svårigheter när stödet beviljades och således inte hade kunna låna upp medel på den privata kreditmarknaden.

(152)

Följande bedömning grundas på punkterna 9–11 i riktlinjerna. Kommissionen hänvisar till sin bedömning i skälen 202–206 i beslutet av den 21 mars 2012, i vilket det preliminärt inte uteslöts att NG den 1 juli 2008 skulle anses utgöra ett företag i svårigheter i den mening som avses i riktlinjerna (se även skälen 46 och 47 i beslutet av den 7 augusti 2012). Dessutom har kommissionen i skälen 6–13 i beslutet av den 7 augusti 2012 fastställt att NG, MSR och CMHN var företag i svårigheter.

(153)

Kommissionen anser att varje företag måste bedömas som en helhet, dvs. med beaktande av samtliga verksamhetsområden. Det kan inte accepteras att Tyskland undantagit de verksamhetsområden som gick med förlust, dvs. formel 1-tävlingarna och projektet ”Nürburgring 2009”, från bedömningen av de finansiella nyckeltalen. Det står vidare klart att företagen inte hade tillgång till några externa finansieringskällor.

(154)

NG:s viktigaste finansiella nyckeltal för perioden 2001–2011 såg ut på följande sätt:

Tabell 11

NG:s viktigaste finansiella nyckeltal 2001–2011 (i miljoner euro)

(155)

Enligt punkt 10 a i riktlinjerna befinner sig ett företag i svårigheter ”om det är fråga om ett bolag med begränsat personligt ansvar för bolagsmännen, när över hälften av det tecknade kapitalet har förlorats och mer än en fjärdedel av detta kapital förlorats under de senaste tolv månaderna”. Denna bestämmelse ger uttryck för presumtionen att ett företag som förlorar en stor del av sitt aktiekapital inte torde kunna hejda dessa förluster, vilket leder till att företaget på kort eller medellång sikt med största sannolikhet försätts i konkurs (såsom anges i punkt 9 i riktlinjerna).

(156)

Kommissionen konstaterar vidare att ett företag enligt punkt 11 i riktlinjerna kan anses befinna sig i svårigheter ”i synnerhet om de vanliga tecknen på att ett företag befinner sig i svårigheter föreligger, såsom ökande förluster, sjunkande omsättning, växande lager, överkapacitet, minskande kassaflöde, stigande skuldsättningsgrad och finansiella kostnader samt ett sjunkande värde, som kan gå ner till noll, på nettotillgångarna.” I detta avseende har tribunalen påpekat att ett negativt eget kapital ”kan anses utgöra en viktig indikation på en situation där ett företag befinner sig i ekonomiska svårigheter” (137).

(157)

Enligt NG:s ekonomiska redogörelse för åren 2001–2011 hade inte mer än hälften av aktiekapitalet förlorats. Ändå hade företaget ett negativt eget kapital under perioden 2006–2011. I tidigare fall har kommissionen presumerat att det faktum att ett företag uppvisar ett negativt eget kapital i princip tyder på att hela företagets aktiekapital har gått förlorat och det i första hand ska antas att de kriterier som anges under punkt 10 a i riktlinjerna är uppfyllda (138).

(158)

Vad gäller NG har kommissionen fastställt att anledningen till att inte mer än hälften av aktiekapitalet gick förlorat var att företaget inte vidtog några lämpliga åtgärder. Syftet med sådana lämpliga åtgärder skulle ha varit att företagets egna kapital gick från att vara negativt till att vara positivt och samtidigt öka det till en rimlig nivå. I detta avseende hade en aktivering av förlustöverföringar eller ett kapitaltillskott eller både och kunnat komma på fråga.

(159)

I detta sammanhang antar kommissionen att en aktivering av förlustöverföringar skulle ha medfört en förlust av företagets sammanlagda aktiekapital, eftersom de kumulerade förlusterna var högre än aktiekapitalet. Mot denna bakgrund anser kommissionen att de kriterier som anges under punkt 10 a i riktlinjerna ska anses vara uppfyllda sedan år 2006.

(160)

Med hänvisning till punkt 11 i riktlinjerna anser kommissionen dessutom att NG redan sedan år 2002 befann sig i svårigheter, eftersom a) NG:s årliga omsättning sjönk med 80 % under denna period till sammanlagt 89,4 miljoner euro, och företaget under denna period gick med förlust nästan varje år, b) NG under hela den granskade perioden uppvisade en alltför hög skuldsättningsgrad som steg från 119 % av omsättningen år 2002 till 4 150 % av omsättningen år 2011, c) till och med år 2004 och år 2005, när företagets skuldsättning sjönk till under 100 % av omsättningen, var skuldsättningsgraden fortfarande mycket hög med omkring 70 % av omsättningen och även under dessa år sjönk företagets omsättning och uppvisade förluster varje år, d) NG uppvisade under den största delen av perioden (2006–2011) ett negativt eget kapital.

(161)

MSR:s viktigaste finansiella nyckeltal för perioden 2007–2011 såg ut på följande sätt:

Tabell 12

MSR:s viktigaste finansiella nyckeltal 2007–2011 (i miljoner euro)

(162)

CMHN:s viktigaste finansiella nyckeltal för perioden 2008–2011 såg ut på följande sätt:

Tabell 13

CMHN:s viktigaste finansiella nyckeltal 2008–2011 (i miljoner euro)

(163)

Kommissionen konstaterar att MSR och CMHN inte har lämnat in några uppgifter av vilka den förväntade lönsamheten för dessa företag framgår.

(164)

Med hänvisning till punkt 11 i riktlinjerna utgår kommissionen från att MSR och CMHN redan sedan år 2007 respektive år 2008 befann sig i svårigheter, eftersom de uppvisade minimala intäkter, betydande årliga förluster och en stigande skuldsättning som var mycket större än den årliga omsättningen.

(165)

Kommissionen godtar inte argumentet från Tyskland att NG, MSR och CMHN inte var företag i svårigheter, eftersom uppförandet av infrastrukturen och anordnandet av formel 1- och superbiketävlingar har skett på offentligt uppdrag och således inte får beaktas vid bedömningen av deras finansiella situation.

(166)

För det första konstaterar kommissionen att uppförandet av infrastruktur för motorsport, fritidsaktiviteter, hotell- och restaurangverksamhet samt anordnandet av motorsportevenemang inte ska anses utgöra extraordinära kostnader som ligger utanför NG, MSR och CMHN:s normala affärsverksamhet. Det är tvärtom frågan om dessa företags kärnverksamhet. Även om såväl delägarna som ledningen har sett NG, MSR och CMHN som instrument för att behålla sportinfrastrukturen ”Nürburgring” i offentlig ägo och genomföra olönsamma sportevenemang, vilka inte hade erbjudits om inte det offentliga täckt förlusterna, får delägarna och ledningen dock inte tillåta att skulderna utvecklar sig på ett sådant ineffektivt och förlustbringande sätt som ovannämnda finansiella nyckeltal för dessa företag visar, utan att det upprättas en solid och realistisk affärsplan. Således ska nämnda verksamhetsområden omfattas av bedömningen av den finansiella situationen.

(167)

Dessutom anser kommissionen att det faktum att uppförandet av nämnda infrastrukturanläggningar och anordnandet av motorsportevenemang mycket väl kan ha bidragit till NG:s, MSR:s och CMHN:s svårigheter, vilket inte strider mot slutsatsen att NG redan innan projektet ”Nürburgring 2009” påbörjades uppvisade de typiska symptomen för ett företag i svårigheter. Ett sunt företag måste anpassa sina kostnader för sådana aktiviteter för att kunna överleva. Åren 2008 och 2009 uppvisade NG, MSR och CMHN förluster och en ökande skuldsättning (ökning med 537 % under perioden 2002–2011, 4 052 % under perioden 2007–2011 respektive 443 % under perioden 2008–2011). Fastän projektet ”Nürburgring 2009” avslutades år 2010, tyder de efterföljande finansiella resultaten från NG, MSR och CMHN på att deras svårigheter höll i sig.

(168)

Kommissionen har således dragit slutsatsen att NG, MSR och CMHN vid beviljandet av åtgärderna 1–19 var företag i svårigheter i den mening som avses i riktlinjerna och att deras svårigheter var så allvarliga att de inte hade erhållit någon finansiering på marknaden.

(169)

Enligt artikel 107.1 FEUF är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(170)

En del av åtgärd 1 (ökning av eget kapital) som genomfördes av delstaten och distriktet Ahrweiler samt en annan del av åtgärd 1 (inbetalningar i kapitalreserven) och åtgärderna 3, 9, 16 och 19 som delstaten själv har genomfört, härstammar entydigt från statliga medel och ska tillskrivas staten.

(171)

Vad gäller NG:s åtgärder (åtgärderna 2, 4, 5, 6, 7, 10, 12, 13, 14, 15 – med avseende på överlåtelsen av andelar i MSR till NG – och 17) medger Tyskland uttryckligen att dessa medel ska tillskrivas staten. Det ska dessutom konstateras att NG:s tillsynsorgan representerade delstaten och distriktet Ahrweiler som delägare i NG. I detta sammanhang förklarade den biträdande ordföranden i tillsynsorganet vid sammanträdet den 28 augusti 2005 att en tilldelning till privata investerare enbart kunde ske om det förelåg låg risk för delstaten (139). Vidare påpekade vederbörande vid en workshop från tillsynsorganet den 20 december 2005 att ett beslut om en investering från NG måste fattas av det nya kabinettet efter delstatsvalet (140). Dessutom tillkännagav delstatsregeringen i sin regeringsförklaring av den 30 maj 2006 genomförandet av investeringen Erlebnisregion Nürburgring och ministerrådet erhöll den 19 september 2006 information om att NG:s tillsynsorgan hade för avsikt att genomföra projektet med betydande medverkan från en privat tredje part (141). Dessutom utfärdade ministeriet för ekonomi, transport, jordbruk och vinodling samt delstatens finansministerium kontinuerligt sakkunnigutlåtanden, yttranden och instruktioner för projektet ”Nürburgring 2009” (142), vilket presenterades för allmänheten den 2 december 2009. Kommissionen anser att även det lån som NG hade beviljat MSR genom PNG som förmedlare (åtgärd 6), utgör en åtgärd från NG och således ska tillskrivas staten.

(172)

Vad gäller ISB-lånet (åtgärd 8) och anståndet med betalningen av ränta (åtgärd 18), har Tyskland medgett att ISB hade beviljat lånet i enlighet med delstatens instruktioner. Beträffande lånen från RIM till MSR genom Mediinvest och PNG som förmedlare (åtgärd 11) och beträffande överföringen av andelar i MSR till RIM (del av åtgärd 15) fastställer kommissionen att RIM utgör ett offentligt organ vars uppgift är att stödja delstatens ekonomiska politik och strukturpolitik (143). Vad gäller nämnda åtgärder agerade ISB och RIM på statligt uppdrag för att omsätta delstatspolitiken, vilket visar att ISB:s och RIM:s verksamhet ska tillskrivas staten med avseende på dessa åtgärder. Således innefattar samtliga dessa åtgärder medel som ska tillskrivas staten.

(173)

I likhet med domen i målet Flughafen Leipzig/Halle (144) kan uppförandet av infrastrukturanläggningar anses utgöra en ekonomisk verksamhet om det är förenat med en direkt kommersiell användning, vilket är fallet här.

(174)

Driften av idrottsanläggningar (inbegripet tävlingsbanor och offroad-parker), fritidsparker (145) hotell- och restaurangverksamhet, center för körsäkerhet, körskolor, multifunktionshallar och kontantlösa betalningssystem samt utarrenderingen av dessa i kommersiella eller icke-kommersiella syften (146) utgör en ekonomisk verksamhet såväl för ägaren som för operatören. Följaktligen utgör även uppförandet och renoveringen av infrastrukturanläggningar som på ett oskiljaktigt sätt hänger samman med denna verksamhet en ekonomisk verksamhet. Som icke-ekonomisk verksamhet betraktas däremot bland annat användning av en idrottsanläggning genom icke-professionella användare (147) och ungdomsträning genom professionella idrottsföreningar såvida bokföringen för denna verksamhet sker separat från bokföringen för den ekonomiska verksamheten (148). Vad gäller den oskiljaktiga kopplingen mellan infrastrukturen och den ekonomiska verksamhet för vilken den används, utgör uppförande, utbyggnad eller drift av idrotts- eller turistinfrastrukturanläggningarna vid Nürburgring ekonomisk verksamhet såväl för investerarna som för operatörerna, även om intäkterna från driften av infrastrukturen inte täcker uppförandekostnaderna och över 90 % av alla idrottsaktiviteter vid Nürburgring kan anses utgöra amatöridrott. Detta faktum har endast betydelse på användarnivå, eftersom icke-professionella användare inte är företag. Idrotts- och turistinfrastrukturen vid Nürburgring utgör inte någon allmän infrastruktur såsom exempelvis en allmän väg som ställs till förfogande för allmänt bruk. Således är bestämmelserna om statligt stöd tillämpliga på finansieringen av uppförandet av den aktuella infrastrukturen (genom lånen från likviditetspoolen och delägarlån, respektive senare genom ISB-lånet).

(175)

Anordnandet av formel 1- eller andra motorsporttävlingar utgör ett tillhandahållande av tjänster på den professionella idrottsmarknaden, som gynnas väsentligen genom sändningsrättigheter. Det är inte tillräckligt att formel 1- eller andra motorsporttävlingar är förlustbringande av strukturella skäl eller tjänar regionalpolitiska ändamål för att deras finansiering ska vara undantagen från tillämpningsområdet för statligt stöd. Kommissionen fastställer således att formel 1- och andra motorsporttävlingar utgör ekonomisk verksamhet.

(176)

Främjande av turism, projektutveckling, uppförande av fastigheter, företagsledning och handel med bilar eller motorcyklar ska även anses utgöra ekonomisk verksamhet.

(177)

Kommissionen anser att åtgärderna på driftsnivå (NG vad gäller åtgärderna 1, 3, 8, 9, 13, 14, 16, 18 och 19, EWN, FSZ, MAN, TTI, BWN, BWNB och Camp4Fun vad gäller åtgärd 2, MSR vad gäller åtgärderna 4, 5, 8, 9, 11, 12, 18 och 19, CST vad gäller åtgärd 5, MIB vad gäller åtgärd 7, CMHN vad gäller åtgärderna 8, 9, 18 och 19, NAG vad gäller åtgärderna 10 och 17, Mediinvest, Geisler & Trimmel och Weber vad gäller åtgärd 15) var selektiva, eftersom de gynnade dessa operatörer. Vidare tilldelades inte tillhandahållandet av uppförandet och driften av infrastrukturen på ett transparent och icke-diskriminerande sätt samt i enlighet med upphandlingsbestämmelserna. Åtgärderna är emellertid inte selektiva på användarnivå, eftersom tillgången för amatöridrottsföreningar och allmänheten är säkerställd på ett transparent och icke-diskriminerande sätt.

(178)

Genom åtgärderna 1–19 uppkommer en snedvridning av konkurrensen på marknaderna för drift av tävlingsbanor, offroad-parker, fritidsparker, hotell- och restaurangverksamhet, center för körsäkerhet, körskolor, multifunktionshallar och kontantlösa betalningssystem samt på marknaderna för främjande av turism, projektutveckling, uppförande av fastigheter, företagsledning och handel med bilar eller motorcyklar, eftersom stödet till infrastrukturen vid Nürburgring och formel 1-evenemang främjar användningen av denna infrastruktur. Anordnandet av formel 1- eller andra motorsporttävlingar främjar tillströmningen av kunder till dessa evenemang.

(179)

De aktuella åtgärderna ger NG, MSR och CMHN möjlighet att upprätthålla sin verksamhet, vilket innebär att de till skillnad från andra konkurrenter som befann sig i finansiella svårigheter inte måste stå för de konsekvenser som deras svaga ekonomiska resultat normalt sett hade medfört. Detta utgör en snedvridning av konkurrensen, eftersom andra företag som är verksamma på samma marknad måste säkerställa sin verksamhet utan statligt stöd.

(180)

Vad gäller inverkan på handeln mellan medlemsstaterna konkurrerar Nürburgring med sina formel 1-evenemang och Deutschen Tourenwagen-Meisterschaft (DTM) med andra tävlingsbanor i unionen som anordnar motorsporttävlingar på högsta nivå, och det kan inte uteslutas att fritidsparken vid Nürburgring även lockar till sig besökare från Belgien (vars gräns till Tyskland ligger på ungefär 50 km avstånd från Nürburgring). Det ska i detta sammanhang erinras om att det föreligger ett klagomål från operatören från den konkurrerande fritidsparken Eifelpark (se skäl 2). Dessutom kan det inte uteslutas att driften av offroad-parker, hotell- och restaurangverksamhet, center för körsäkerhet, körskolor, multifunktionshallar och kontantlösa betalningssystem samt inom områdena för främjande av turism, projektutveckling, uppförande av fastigheter, företagsledning och handel med bilar eller motorcyklar uppkommer påverkan på handeln mellan medlemsstaterna.

(181)

Vid granskningen av om en transaktion mellan ett statligt organ och ett företag utgör ett statligt stöd, ska enligt kommissionens fasta praxis som har bekräftats i rättspraxis principen om en privat investerare i en marknadsekonomi tillämpas (149). Enligt denna princip ska staten om den är verksam på marknaden som näringsidkare, handla som en privat marknadsaktör. I annat fall kan det vara fråga om ett statligt stöd. Om principen om en privat investerare i en marknadsekonomi är tillämplig är det följaktligen avgörande för frågan huruvida det föreligger ett stöd huruvida en privat marknadsaktör hade handlat på samma sätt i en likartad situation. Vid tillämpningen av denna princip kan endast ekonomiska skäl beaktas som grund för beviljandet av stimulansåtgärder. Såsom fastställts i tillämplig rättspraxis kan statliga åtgärder inte beaktas separat, utan måste granskas i samband med andra stödåtgärder (150).

(182)

Vid prövningen av frågan huruvida ägarna respektive operatörerna (NG, MSR och CMHN till och med den 30 april 2010 samt även NAG från och med den 1 maj 2010 till och med den 31 oktober 2012) har gynnats, ska således principen om en privat investerare i en marknadsekonomi tillämpas. Det ska inledningsvis fastställas att åtgärderna 1–19 inte utgör några pari passu-transaktioner (151), eftersom Tyskland inte hade hittat någon privat investerare som var beredd att investera på jämförbara villkor (till exempel i delområde I i projektet ”Nürburgring 2009”). Två lån beviljades visserligen från privata aktörer, men de aktuella beloppen var mindre omfattande i förhållande till de offentliga investeringarna, lånen avsåg enbart delområde II i projektet ”Nürburgring 2009” (dvs. huvudsakligen hotellen) (152), och de beviljades inte till NG eller någon annan stödmottagare, utan endast till CMHN och MSR.

Tabell 14

Lån från privata finansinstitut till CMHN/MSR

(183)

I varje fall medger Tyskland att någon långfristig privat investerare inte heller hittades för delområde II av projektet.

(184)

Dessutom ingavs affärsplaner för projektet ”Nürburgring 2009” och för NG för perioden 2006–2010 till kommissionen:

Tabell 15

Affärsplaner för projektet ”Nürburgring 2009” (i miljoner euro)

(185)

Det framgår tydligt av tabell 15 att de budgeterade kostnaderna under den inledande fasen för projektet ”Nürburgring 2009” ökade kontinuerligt, medan vinsten (resultat före skatt) minskade väsentligt, från en vinst på 22 miljoner euro enligt planeringen i december 2005 till en förlust på 35 miljoner euro enligt planeringen i december 2009. En privat investerare hade inte accepterat en sådan drastisk ökning av kostnaderna och en väsentlig minskning av vinsten i projektets beredningsfas mellan december 2005 och december 2009 (enligt den tillgängliga informationen beviljades den huvudsakliga finansieringen för byggprojekten under perioden maj 2008 till juni 2010).

(186)

I varje fall har kommissionen vid granskningen av de aktuella affärsplaner som ska beaktas inom ramen för tillämpningen av principen om en privat investerare i en marknadsekonomi, fastställt följande:

(187)

Mot denna bakgrund kan kommissionen inte utgå från att beviljandet av offentligt stöd till NG som företag i svårigheter (se avsnitt 5.1), som hänförde sig till finansieringen av dess dåvarande (drift av tävlingsbanan) eller framtida verksamhet (drift av tävlingsbanan samt nya hotell) på grundval av de aktuella affärsplanerna var förenligt med den gemensamma marknaden.

(188)

Vad gäller principen om en privat investerare i en marknadsekonomi ska följande påpekas med avseende på de enskilda åtgärderna:

(189)

Avseende åtgärd 1 (tillhandahållande av kapital från delstaten och distriktet Ahrweiler till NG i form av inbetalningar i kapitalreserven och ökningar av eget kapital) konstaterar kommissionen att den genomförda analysen av affärsplanerna är relevant. Ingen privat investerare hade ställt kapital till NG:s förfogande år 2004 och följande år. Hela det kapital som delstaten tillfört NG den 1 maj 2002 (2 179 000 euro) och den 21 december 2004 (22 839 241 euro) samt det kapital som delstaten och distriktet Ahrweiler tillfört den 31 augusti 2004 (4 887 000 euro) och den 4 september 2007 (10 000 000 euro) utgör således stöd.

(190)

Avseende åtgärd 2 (NG:s delägarlån innan projektet ”Nürburgring 2009” påbörjades) konstaterar kommissionen mot bakgrund av de finansiella nyckeltal som Tyskland har tillhandahållit, att EWN, Camp4Fun och TTI redovisade årliga förluster och ett negativt eget kapital när de erhöll sina respektive delar av åtgärd 2 (se tabellerna 1–4). Samtidigt redovisade BWN1, BWNB och BWN2, vilka under perioden 2004–2007 hade erhållit lån, under hela denna period årliga förluster och uppvisade under åren 2005, 2006 och 2007 även ett negativt eget kapital. Slutligen uppvisade MAN såväl kumulerade som årliga förluster när bolaget erhöll sin del av åtgärd 2. Med hänvisning till punkt 11 i riktlinjerna anser kommissionen således att dessa företag vid tidpunkten för åtgärd 2 befann sig i svårigheter. Däremot fastställer kommissionen mot bakgrund av de finansiella nyckeltal som Tyskland har tillhandahållit att FSZ inte befann sig i svårigheter när bolaget erhöll sin del av åtgärd 2, eftersom det med ledning av dess finansiella nyckeltal inte kan styrkas att något av de tecken som nämns i punkt 11 i riktlinjerna förelåg. Genom ett beviljande av lån till företag som befann sig i sådana svårigheter att ingen privat investerare hade beviljat lån oberoende av räntesats, framför allt då dessa företag tillhörde ett företag som i sin tur befann sig i allvarliga finansiella svårigheter (NG), gynnades dessa företag med det belopp som lånen uppgick till. Lånen från NG till dess dotterbolag EWN (6 195 170,02 euro), BWN/BWNB (3 760 000 euro), Camp4Fun (450 000 euro), MAN (100 000 euro) och TTI (25 000 euro) är således inte förenliga med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. Det ska i detta sammanhang påpekas att de lån som beviljades till företagen MAN och TTI ligger under gränsen för stöd av mindre betydelse, men att Tyskland varken har gjort gällande eller styrkt att samtliga villkor i kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 (157) var uppfyllda. Denna förordning skulle emellertid kunna tillämpas på återkravsstadiet om Tyskland visar att samtliga tillämpliga krav är uppfyllda. Vidare har kommissionen fastställt att de lån som beviljades till FSZ (646 738,12 euro) inte medförde någon fördel för detta bolag, eftersom den tillämpade räntan på 6 % var marknadsmässig, då den motsvarade den tyska basräntan vid tidpunkten för beviljandet (5,06 % i april 2002, 4,8 % i mars 2003 och 5,19 % i mars 2008) (158) jämte de räntepunkter (100) som ska adderas för FSZ:s finansiella situation, varvid det ska beaktas att FSZ när bolaget erhöll lånen inte uppvisade några av de symptom som anges i punkt 11 i riktlinjerna (159). Således utgör de lån som FSZ beviljats inte något statligt stöd.

(191)

Avseende åtgärd 3 (lånen från delstatens likviditetspool till NG) har Tyskland inte styrkt att NG inte gynnades av räntesatserna, vilka i jämförelse var mer förmånliga än konkurrenternas villkor. Dessutom kan det knappast tänkas att ett företag som befinner sig i jämförbara finansiella svårigheter som NG över huvud taget erhåller lån på marknaden oberoende av räntesatsen. Dessutom äger den slutgiltiga återbetalningen av lånen och den motsvarande räntan först rum i efterhand och är inte känd vid tidpunkten för beviljandet av åtgärderna. Följaktligen kan denna aspekt inte beaktas vid prövningen av principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. Således genomfördes de åtgärder som finansierades ur likviditetspoolen inte på marknadsmässiga villkor. Genom beviljandet av lån till ett företag som befann sig i sådana svårigheter att ingen privat investerare hade beviljat lån oberoende av räntesats, erhöll företaget en fördel som motsvarade lånebeloppet. Sammanlagt erhöll NG mellan den 30 juni 2003 och den 11 maj 2010 stöd från delstaten (se förteckningen över lånen i tabell 5) på 399 805 370 euro.

(192)

Efter prövningen av nämnda princip drar kommissionen samma slutsats med avseende på åtgärd 4 (lån från NG till MSR). Det är inte tänkbart att ett företag som vid tidpunkten för åtgärden (december 2007) befinner sig i jämförbara finansiella svårigheter som MSR (se tabell 12 och skäl 155) över huvud taget hade erhållit lån på marknaden oberoende av räntesatsen. Genom beviljandet av lån till ett företag som befann sig i sådana svårigheter att ingen privat investerare hade beviljat lån oberoende av räntesatsen, erhöll företaget en fördel som motsvarade lånebeloppet. Den fördel som NG förskaffade MSR genom det lån på 300 000 euro som beviljades den 27 december 2007 uppgår således till 300 000 euro.

(193)

NG:s stöd till CST (åtgärd 5) är inte förenligt med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. Kommissionen konstaterar nämligen mot bakgrund av de finansiella nyckeltal som Tyskland har tillhandahållit att CST under perioden 2008–2011 redovisade årliga förluster och uppvisade ett negativt eget kapital och dessutom gick i konkurs år 2009. Med hänvisning till punkt 11 i riktlinjerna anser kommissionen således att CST befann sig i svårigheter när bolaget (åren 2008–2011, se tabell 6) erhöll de lån som hörde samman med åtgärd 5. Genom beviljandet av lån till ett företag som befann sig i sådana svårigheter att ingen privat investerare hade beviljat lån oberoende av räntesats, framför allt då CST tillhörde ett företag, vilket i sin tur befann sig i allvarliga finansiella svårigheter (NG), erhöll detta företag en fördel som motsvarade lånebeloppet. Den fördel som NG förskaffade CST genom det lån på sammanlagt 11 032 060 euro som beviljades mellan den 27 augusti 2008 och den 18 april 2011 motsvarade således lånebeloppet.

(194)

I den garantiförklaring som NG upprättade till förmån för CST den 23 december 2009 åtog sig NG att uppfylla de finansiella skyldigheter som CST inte själv kunde uppfylla. För att finansiera dessa finansiella skyldigheter skulle NG bevilja CST ett lån med en ränta på 6 %. Detta åtagande omfattade även ett underordnande av fordringar från NG för de lån som finansierats på grundval av garantiförklaringen av den 23 december 2009, där det föreskrevs att NG:s aktuella fordringar gentemot CST hade sista prioritet efter fordringarna gentemot CST från alla andra borgenärer. I detta sammanhang anser kommissionen att en privat borgenär i en marknadsekonomi inte hade åtagit sig att finansiera lån som inte har betalats tillbaka från ett företag i allvarliga svårigheter, och inte hade förklarat att befintliga fordringar skulle vara underordnade gentemot ett företag i allvarliga svårigheter, eftersom en sådan åtgärd i princip innebar en förlust av fordringarna. Således utgör garantiförklaringen, vilken omfattade nämnda åtagande att finansiera lån som inte har betalats tillbaka och ett underordnade av fordringar för de därvid uppkomna fordringarna enligt kommissionens uppfattning en fördel. Kommissionen anser vidare att garantiförklaringen utgör en åtgärd som beviljas utöver lånen från åren 2008–2011 (se skäl 182), eftersom a) den inte beviljades vid samma tidpunkt som dessa lån, b) den varken aviserades eller föreskrevs i de grundläggande lånen, c) NG fattade beslutet enligt eget godtycke för att förhindra att CST gick i konkurs. Till sin omfattning motsvarade åtgärden det sammanlagda beloppet av det lån som finansierades på grundval av garantiförklaringen av den 23 december 2009, vilken kommissionen emellertid inte har tillgång till.

(195)

Underordnandet av fordringarna avtalades slutligen av NG och CST den 13 december 2010 och avsåg enligt avtalet de lån på sammanlagt 10,4 miljoner euro som beviljades till och med den 30 november 2010 (dvs. de första 13 av de sammanlagt 15 lån som anges i tabell 6). Detta underordnande innebar att NG:s fordringar mot CST hade sista prioritet efter fordringar gentemot CST från alla andra borgenärer. I detta sammanhang anser kommissionen att en privat borgenär i en marknadsekonomi inte hade accepterat ett sådant underordnande av befintliga fordringar gentemot ett företag i allvarliga svårigheter, eftersom en sådan åtgärd i princip innebar en förlust av fordringarna. Således anser kommissionen att underordnandet av fordringarna utgör en fördel. Kommissionen anser vidare att underordnandet av fordringarna från år 2010 utgör en sådan åtgärd som beviljas utöver de grundläggande lånen, eftersom a) den inte beviljades vid samma tidpunkt som dessa lån, b) den varken aviserades eller föreskrevs i de grundläggande lånen, c) NG fattade beslutet enligt eget godtycke för att förhindra att CST gick i konkurs. Till sin omfattning motsvarade åtgärden det sammanlagda beloppet av det lån som underordnades, dvs. 10,4 miljoner euro.

(196)

Avseende betalningarna från NG till IPC (åtgärd 6) hänvisar kommissionen till fastställandet från Rheinland-Pfalz revisionsrätt, att en omsorgsfull näringsidkare inte hade valt de aktuella företagen för att tillhandahålla tjänster och att NG inte med påkallad omsorg granskade dessa företags tidigare verksamhet för att fastställa huruvida de hade nödvändiga kvalifikationer och huruvida de villkor som de erbjöd för finansieringen av projektet ”Nürburgring 2009” var realistiska (160). I detta sammanhang anser kommissionen att företagen erhöll en fördel genom valet av IPC för tillhandahållandet av dessa särskilda tjänster. Åtgärden utgör därför ett statligt stöd som uppgick till de betalningar som gjorts till företaget på sammanlagt 640 000 euro.

(197)

Dessutom anser kommissionen att NG:s lån till PNG på 3 miljoner euro och PNG:s lån till MSR på 2 941 000 euro tillsammans utgjorde en åtgärd där PNG endast uppträdde som förmedlare och därför erhöll en avgift på […] euro. Mottagare av stödåtgärden var MSR som erhöll lånet vid en tidpunkt när bolaget befann sig i sådana finansiella svårigheter att det inte hade erhållit några lån på marknaden. Genom beviljandet av lån till ett företag som befann sig i sådana svårigheter att ingen privat investerare hade beviljat lån oberoende av räntesatsen, erhöll företaget en fördel som motsvarade lånebeloppet. Den fördel som NG förskaffade MSR genom lånet av den 15 oktober 2008 uppgår således till 2 941 000 euro.

(198)

I samband med åtgärd 7 överlät MIB sina fordringar gentemot CST, mottagare av det aktuella lånet, till NG, som betalade det nominella priset plus ränta. Eftersom CST befann sig i svårigheter (se skäl 184), konstaterar kommissionen att det inte var sannolikt att MIB hade kunnat realisera sina fordringar gentemot CST. Således gynnade denna åtgärd MIB som kunde realisera sina fordringar och som NG avlöste som borgenär till ett företag i svårigheter. I avsaknad av en lönsamhetsplan från CST, genom vilken det på ett plausibelt sätt hade kunnat visas ett företaget åter kunde bli lönsamt och således även skulle kunna betala skulderna, är denna åtgärd inte förenlig med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. Överlåtelsen av MIB:s fordringar på 1 476 830,88 euro till NG utgör således ett stöd som motsvarar försäljningspriset på 1 476 830,88 euro.

(199)

Avseende åtgärd 8 (lån från ISB på 325 265 000 euro till NG, MSR och CMHN) ska det fastställas att beviljandet av lånen utan motsvarande garanti (åtgärd 9) till företag som befann sig i sådana svårigheter att ingen privat investerare hade beviljat dem lån oberoende av räntesats, förskaffade företagen en fördel som motsvarade lånebeloppet. I detta särskilda fall utgörs stödet emellertid inte av lånet (åtgärd 8) utan endast av garantin (åtgärd 9), eftersom kommissionen inte kan utesluta att en privat borgenär på grund av delstatens garanti (åtgärd 9) hade kunnat bevilja NG, MSR och CMHN ett lån med jämförbara villkor.

(200)

Åtgärd 9, garantin för ISB-lånet på 325 265 000 euro (åtgärd 8) var inte förenlig med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. Det är i detta avseende nämligen frågan om en regionalutvecklingspolitisk åtgärd från offentliga myndigheter. En privat investerare i en marknadsekonomi skulle inte ha vidtagit några sådana åtgärder till förmån för företag i svårigheter och till betydande nackdel för de egna finansiella intressena. Vidare konstaterar kommissionen att det inte är regionalutvecklingspolitikens syfte att öka lönsamheten hos företag i svårigheter. Dessutom anser kommissionen att de villkor som anges i kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget om statligt stöd i form av garantier (161) (”tillkännagivandet om garantier”) vilka medför att det inte föreligger ett statligt stöd, inte är uppfyllda. Mottagarna var nämligen företag i svårigheter, garantin täckte lånet till 100 %, och någon garantiavgift betalades inte för delstatens övertagande av risken för att låntagaren inte skulle kunna betala tillbaka det garanterade lånet. Mot bakgrund av de allvarliga finansiella svårigheterna från mottagarna (NG, MSR och CMHN) när den aktuella garantin ställdes (se tabellerna 11–13), utgår kommissionen från att ingen privat borgenär i en marknadsekonomi skulle ha utfärdat en garanti till mottagarna på dessa villkor. Kommissionen har inte erhållit några indikationer på att garantin utnyttjades. Därför anser kommissionen att åtgärd 9 utgör ett statligt stöd. Omfattningen av det stöd som NG, MSR och CMHN beviljades genom delstatens garanti motsvarar summorna av de aktuella lånen (åtgärd 8), dvs. 96 574 200 euro och 113 590 800 euro med avseende på NG, 92 000 000 euro med avseende på MSR och 23 100 000 euro med avseende på CMHN.

(201)

Avseende åtgärd 10 (uthyrning av komplexet Nürburgring till NAG) konstaterar kommissionen att det i allmänhet genom ett anbudsförfarande kan uteslutas att en arrendator gynnas. I förevarande fall genomfördes emellertid inte något upphandlingsförfarande vid valet av operatör för det moderniserade komplexet Nürburgring. Emellertid låg det minsta fastställda arrendet i arrendeavtalet, förutom de första tre åren (dvs. från den 1 maj 2010 till och med den 30 april 2013), inom ramen för de högsta- och lägsta värdena för marknadsmässigt årligt arrende som fastställts i sakkunnigutlåtandet av den 29 september 2011. EBITDA-hyran låg med undantag för det andra året till och med högre än den maximala marknadsmässiga årshyra som angavs i sakkunnigutlåtandet. Kommission konstaterar därför att minimihyran på 15 miljoner euro från och med den 1 maj 2013 kan anses marknadsmässig, eftersom den låg inom ramen för de högsta- och lägsta värdena för marknadsmässigt arrende och således inte hade medfört någon selektiv fördel för NG. Arrendeavtalet löpte emellertid de facto endast från den 1 maj 2010 till och med den 31 oktober 2012. Den minimihyra som fastställts för de första tre åren i utlåtandet och i hyresavtalet anges i tabell 16.

Tabell 16

Minimihyra för komplexet Nürburgring

Mot denna bakgrund anser kommissionen att den hyra som har uppburits från NAG för perioden 1 maj 2010 till och med den 31 oktober 2012 har förskaffat NAG en selektiv fördel som motsvarar skillnaden mellan a) den hyra som skulle ha uppburits enligt sakkunnigutlåtandet och b) den hyra som fastställts i hyresavtalet. Kommissionen finner att det föreligger ett stöd på 9 miljoner euro, dvs. skillnaden mellan de nämnda beloppen a och b, (för det tredje året beräknas endast hälften av skillnaden, eftersom hyresavtalet löpte ut den 31 oktober 2012, dvs. i mitten av det tredje året) (162).

(202)

Avseende åtgärd 11 (lånen från RIM till MSR genom Mediinvest som förmedlare och – med avseende på ett av lånen – även genom PNG som förmedlare) uppger Tyskland själv att några privata investerare inte kunde hittas för delområde II i projektet ”Nürburgring 2009”. Dessutom framgår det av sakkunnigutlåtandet från Rheinland-Pfalz revisionsrätt att de potentiella investerarna bedömde att projektet inte var lönsamt på marknadsmässiga villkor. Flera privata aktörer som driver fritidsparker tackade nej till att delta i projektet. Utan en motsvarande garanti (åtgärd 12) kunde genom beviljandet av ett lån till företag som befann sig i sådana svårigheter att ingen privat investerare hade beviljat lån oberoende av räntesatsen förskaffades företagen en fördel som motsvarade lånesumman. I detta särskilda fall utgörs stödet emellertid inte av lånen (åtgärd 11), utan enbart av garantin (åtgärd 12), eftersom kommissionen inte kan utesluta att en privat borgenär kunde ha beviljat MSR lån på jämförbara villkor på grund av delstatens garanti (åtgärd 12). Kommissionen konstaterar att Mediinvest och PNG inte var de egentliga stödmottagarna, utan enbart uppträdde som förmedlare, så att lånen från RIM nådde MSR. Dessutom gjorde endast Mediinvest en vinst genom denna tjänst som motsvarade en ränteskillnad på högst 4,3 % (mellan det lån som RIM erhöll och de lån som MSR beviljades), medan PNG inte gjorde någon förtjänst på grund av olika räntesatser (för det lån som erhållits av Mediinvest gällde samma ränta som för det lån som MSR beviljats). Kommissionen kan dessutom med beaktande av de uppgifter som anges i skälen 32–34 och i tabell 14 inte dra slutsatsen att Mediinvest och PNG inte skulle ha tagit ut marknadsmässig ränta för sina tjänster eller att skillnaden mellan räntesatserna (högst 4,3 % vad gällde Mediinvest, 0 % vad gällde PNG) skulle ha legat över marknadsnivå. Kommissionen anser därför att Mediinvest och PNG inte kan anses vara stödmottagare med avseende på åtgärd 11.

(203)

Avseende åtgärd 12, dvs. den garanti som delstaten har beviljat ISB för RIM:s passiva innehav i Mediinvest (åtgärd 11) anser kommissionen att denna konstruktion hade i syfte att möjliggöra att MSR erhöll de lån som beskrivs under åtgärd 11. MSR befann sig vid tidpunkten för lånen i betydande ekonomiska svårigheter. Ingen privat investerare hade beviljat ett företag i så betydande ekonomiska svårigheter någon garanti. Kommissionen har inte erhållit några indikationer på att garantin utnyttjades. Därför anser kommissionen att åtgärd 12 utgör ett statligt stöd. Omfattningen av det stöd som MSR beviljades genom delstatens garanti motsvarar summorna av de aktuella lånen (åtgärd 11), dvs. 85 484 000 euro.

(204)

Avseende åtgärd 13 (tillhandahållande av intäkter från kasinoskatten för främjande av turism från delstaten till NG), anser kommissionen att det här är frågan om en turistpolitisk åtgärd från offentliga myndigheter. En privat investerare i en marknadsekonomi skulle inte ha vidtagit några sådana åtgärder till förmån för företag i svårigheter och till betydande nackdel för de egna finansiella intressena. Vidare konstaterar kommissionen att det inte är turistpolitikens syfte att öka lönsamheten hos företag i svårigheter. Med hänsyn till NG:s svåra finansiella situation anser kommissionen att NG erhöll en fördel som till sin omfattning motsvarade den totala summan av de aktuella åtgärderna. Sammanlagt utgjorde de intäkter som delstaten tillhandahöll NG 1,6 miljoner euro år 2009, respektive 3,2 miljoner euro åren 2010 och 2011 från kasinoskatten ett stöd till NG.

(205)

Uttalandena beträffande åtgärd 13 med avseende på turistpolitiken gäller även för åtgärd 14 (lånen från delstaten och underordnandet av fordringarna). Genom beviljandet av lån till ett företag som befann sig i sådana svårigheter att ingen privat investerare hade beviljat lån oberoende av räntesatsen, erhöll företaget dessutom en fördel som motsvarade lånebeloppet. De lån på 20 miljoner euro av den 21 augusti 2007, 10 miljoner euro av den 22 december 2009, 4,65 miljoner euro av den 28 december 2010 och 3,2 miljoner euro av den 26 april 2011 samt ett ytterligare lån på 4,95 miljoner euro av den 9 december 2011 som delstaten beviljade NG, utgör således stöd som till sin omfattning motsvarar lånesumman.

(206)

Genom det underordnande av fordringar som delstaten förklarade den 29 augusti 2007 med avseende på nämnda lån på 20 miljoner euro för att hindra att NG gick i konkurs skulle delstatens fordringar gentemot NG ha sista prioritet efter fordringarna gentemot NG från alla andra borgenärer. Mot denna bakgrund utgör underordnandet av fordringarna (del av åtgärd 14) enligt kommissionens uppfattning en särskild fördel med avseende på lånet på 20 miljoner euro inom ramen för åtgärd 14, eftersom det väsentligen minskade delstatens möjligheter att återkräva sina fordringar gentemot NG: Till sin omfattning motsvarar åtgärden det underordnade lånet, eftersom detta gjorde det möjligt för NG att undandra sig betalning av det underordnade lånet på 20 miljoner euro.

(207)

Avseende åtgärd 15 (NG:s och RIM:s övertagande av andelar i MSR), ska det konstateras att MSR vid tidpunkten för åtgärden befann sig i svårigheter, dvs. gick med förlust. Detta betyder i sin tur att det belopp som genererades i affärsverksamheten och ställdes till delägarnas förfogande var negativt. Mot denna bakgrund medförde MSR:s negativa verksamhetsresultat ett negativt värde för de enskilda ägarandelarna. Med andra ord hade en potentiell investerare egentligen rätt till ett belopp som motsvarade MSR:s förluster från företagets affärsverksamhet, vilka återspeglade sig på ägarandelarna. Genom köpet av MSR ville NG och RIM entydigt stödja företaget. Bytet av ägare utgör emellertid inte i sig något stöd till MSR. Det är snarare de efterföljande åtgärderna (t.ex. NG:s lån till MSR) som skulle kunna utgöra stöd till MSR. På grund av MSR:s bolagsform ansvarar delägarna inte för företagets skulder, och vid försäljningen av MSR till NG och RIM från företagets tidigare ägare erhöll säljarna endast ett symboliskt försäljningspris på 3 euro. Kommissionen anser därför att priset på 1 euro per andel för säljarna av MSR-andelarna, dvs. Mediinvest, Geisler & Trimmel och Weber, inte utgör någon ekonomisk fördel.

(208)

Åtgärd 16 omfattar ett delägarlån och stöd från delstaten till NG för formel 1-tävlingar. Mellan 2003 och 2007 ställde delstaten 24 978 808 euro och under 2009 15 426 562 euro till NG:s förfogande från sin likviditetspool (åtgärd 3). För att återfinansiera dessa belopp beviljade delstaten NG ett räntefritt lån på 40 405 000 euro år 2011. Vidare erhöll NG ett stöd på 13,5 miljoner euro från delstatens budget i juli 2011. Det är uppenbart att de offentliga förmånerna för NG utgör en fördel, eftersom NG undgår en belastning som företaget normalt sett skulle ha burit själv. Lånet är inte förenligt med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. Genom beviljandet av lån till ett företag som befann sig i sådana svårigheter att ingen privat investerare hade beviljat lån oberoende av räntesatsen, erhöll företaget en fördel som motsvarade lånebeloppet. Den fördel som delstaten förskaffade NG genom det lån som beviljades den 11 januari 2011 på 40 405 000 euro, uppgår således till 40 405 000 euro. Den fördel som delstaten förskaffade NG genom det stöd som beviljades i juli 2011 på 13,5 miljoner euro uppgår till 13,5 miljoner euro.

(209)

Avseende formel-1-koncessionsavtalet (åtgärd 17) har Tyskland uppgett att anordnandet av formel 1-tävlingar utgör en stödåtgärd som enligt bestämmelserna för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är förenlig med den inre marknaden. Tyskland hävdar även att åtgärden utgör en ersättning som inte är stöd, vilken uppfyller alla kriterier i domen i målet Altmark. Slutligen har Tyskland inte genom ett sakkunnigutlåtande eller en marknadsstudie styrkt att koncessionsavgiften var marknadsmässig eller att koncessionen har varit föremål för ett upphandlingsförfarande. I avsaknad av bevisning för att åtgärden var förenlig med den inre marknaden anser kommissionen således att koncessionsavtalet förskaffade NAG en fördel. Vad gäller denna åtgärd skulle stödbeloppet i princip ha motsvarat skillnaden mellan koncessionsavgiften och koncessionens marknadsvärde. Eftersom några utbetalningar emellertid inte har gjorts enligt de uppgifter som Tyskland har lämnat, har det statliga stöd som detta utgjorde inte förverkligats och något stödbelopp kan inte fastställas.

(210)

Kommissionen anser till skillnad från Tyskland att anståndet med räntebetalningen (åtgärd 18) inte är förenligt med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi och således särskilt med hänsyn till NG:s, MSR:s och CMHN:s finansiella situation utgör en ekonomisk fördel. NG, MSR och CMHN befann sig nämligen, såsom visats ovan, i mycket allvarliga ekonomiska svårigheter vid tidpunkten för åtgärden. Genom anståndet med räntebetalningarna för ett lån till ett företag som befann sig i sådana svårigheter att ingen privat investerare hade beviljat ett lån oberoende av räntesats, erhöll företaget en fördel som motsvarade det utestående beloppet för det omlagda lånet. Anståndet med 1,473 miljoner euro med avseende på NG, 1,205 miljoner euro med avseende på MSR och 303 000 euro med avseende på CMHN, som ISB beviljade den 15 maj 2012, utgör således ett stöd som till sin omfattning motsvarar det utestående beloppet för det omlagda lånet.

(211)

Vad gäller delstatens förklaring om undantag och underordnandet av fordringar (åtgärd 19) konstaterar kommissionen följande: a) Den statliga garanti som ställdes år 2012 för fordringar på upp till 254 miljoner euro (för ett lån på 325 265 000 euro) beviljades genom en förklaring från delstaten för att förhindra att NG, MSR och CMHN, vilka vid denna tidpunkt befann sig i allvarliga svårigheter, gick i konkurs. Mot denna bakgrund anser kommissionen att åtgärden inte uppfyller villkoren i tillkännagivandet om garantier, således erhöll mottagarna en fördel som följaktligen utgör statligt stöd. b) Delstatens underordnande av dess fordringar från nämnda förklaringar om undantag år 2012 innebar att delstatens fordringar hade sista prioritet efter fordringarna gentemot NG, MSR och CMHN från alla andra borgenärer. I detta sammanhang konstaterar kommissionen att en privat borgenär i en marknadsekonomi inte hade accepterat ett sådant underordnande av befintliga fordringar gentemot företag i allvarliga svårigheter, eftersom en sådan åtgärd i princip innebar en förlust av fordringarna. Således anser kommissionen att underordnandet av fordringarna utgör en fördel. Kommissionen anser vidare att förklaringen om undantag och underordnandet av fordringar från år 2012 utgör en åtgärd som beviljades utöver garantin från år 2010. Förklaringen om undantag och underordnandet av fordringar från år 2012 varken aviserades eller föreskrevs i garantin från år 2010 utan myndigheterna fattade beslutet enligt eget godtycke för att förhindra att NG, MSR och CMHN gick i konkurs. Till sin omfattning motsvarade åtgärden summan av de skulder som täcktes av förklaringen om undantag och underordnandet av fordringarna från år 2012, dvs. 254 miljoner euro.

(212)

Nämnda åtgärder gäller enligt kommissionens uppfattning driften av ett komplex som inte utgör del av den allmänna infrastrukturen och de vidtogs inte med förhoppningen att delstatens bidrag skulle ge någon marknadsmässig avkastning. Således föreligger det ett statligt stöd för uppförandet och driften av nämnda anläggningar, vilket gynnar deras operatörer, dvs. i synnerhet NG.

(213)

Kommissionen anser vidare att det statliga stödet utgör skillnaden mellan ett rimligt marknadspris för lånet respektive garantin och det faktiska pris som betalats för åtgärden. Eftersom stödmottagarna befann sig i så allvarliga svårigheter att de inte hade erhållit något lån på marknaden motsvarar fördelen de aktuella åtgärderna i sin helhet.

(214)

Mot denna bakgrund drar kommissionen slutsatsen att en del av åtgärd 2 (lånet från NG till FSZ) samt åtgärderna 8, 11 och 15 inte utgjorde statligt stöd, medan åtgärd 1, en del av åtgärd 2 (lånen från NG till EWN, MAN, TTI, Camp4Fun, BWN1, BWNB och BWN2) samt åtgärderna 3–7, 9, 10, 12–14 och 16–19 utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

(215)

Åtgärd 1, en del av åtgärd 2 (lånen från NG till EWN, MAN, TTI, Camp4Fun, BWN1, BWNB och BWN2) samt åtgärderna 3–7, 9, 10, 12–14 och 16–19 beviljades under åsidosättande av anmälningsskyldigheten och genomförandeförbudet enligt artikel 108.3 FEUF. Kommissionen anser således att dessa åtgärder utgör olagligt statligt stöd.

(216)

Såvitt vissa åtgärder utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, ska det prövas huruvida de är förenliga med den inre marknaden mot bakgrund av undantagsbestämmelserna i artiklarna 107.2 och 107.3.

(217)

Enligt domstolens praxis ankommer det på medlemsstaten att göra gällande möjliga grunder för en förenlighet med den inre marknaden och styrka att villkoren för detta är uppfyllda (163).

(218)

Eftersom åtgärderna utgör statligt stöd och eftersom NG, MSR och CMHN sedan 2002, 2007 respektive 2008 utgjorde företag i svårigheter, konstaterar kommissionen att prövningen huruvida de aktuella åtgärderna är förenliga med den inre marknaden endast ska företas mot bakgrund av artikel 107.3 c FEUF och särskilt riktlinjerna. Enligt punkt 20 i riktlinjerna kan ”ett företag i svårigheter inte anses vara ett lämpligt medel för att främja andra allmänna mål förrän dess lönsamhet har säkerställts. Därför anser kommissionen att stöd till företag i svårigheter endast kan bidra till utvecklingen av näringsverksamheter utan att påverka handeln i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset om de villkor som läggs fast i dessa riktlinjer uppfylls.” Tvärtemot vad Tyskland har gjort gällande är undantaget i artikel 107.2 FEUF inte tillämpligt i förevarande fall, eftersom de tjänster för vilka stöd har lämnats inte utgör några tjänster som ligger i det allmänna ekonomiska intresset, utan ekonomisk verksamhet i branscher som omfattas av konkurrens. Inte heller är undantaget enligt artikel 107.3 FEUF tillämpligt i detta stödärende, eftersom projektet och de företag som erhållit stöd genom de granskade åtgärderna inte kan anses utgöra ett viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse och det inte förelåg en allvarlig störning i Tysklands ekonomi. Undantaget i artikel 107.3 d FEUF är inte heller tillämpligt, eftersom den gynnade verksamheten uppenbarligen varken syftade till att främja kultur eller att bevara kulturarvet.

(219)

I förevarande fall är de tillämpliga villkoren i avsnitten 3.1 och 3.2 inte uppfyllda. Åtgärderna har inte upphört efter sex månader, och Tyskland har inte anmält någon omstruktureringsplan i den mening som avses i riktlinjerna. Dessutom har Tyskland inte styrkt att stödet var begränsat till det minimum som var nödvändigt, i synnerhet genom ett betydande eget bidrag från stödmottagaren. Myndigheterna har inte heller ingett någon likvidationsplan.

(220)

Kommissionen kan inte utläsa några ytterligare möjliga skäl för en förenlighet med den inre marknaden (164). Stödmottagaren befann sig nämligen i svårigheter vid tidpunkten för beviljandet av åtgärderna och således kan förenlighetsprövningen endast ske på grundval av riktlinjerna.

(221)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att åtgärd 1, en del av åtgärd 2 (lånen från NG till EWN, MAN, TTI, Camp4Fun, BWN1, BWNB och BWN2) samt åtgärderna 3–7, 9, 10, 12–14 och 16–19 inte är förenliga med FEUF.

(222)

Enligt FEUF och domstolens fasta praxis är kommissionen behörig att besluta att den berörda medlemsstaten ska upphäva eller ändra stödet då den fastställer att ett stöd inte är förenligt med den inre marknaden (165). Domstolen har också konsekvent hävdat att skyldigheten för en medlemsstat att upphäva stöd som kommissionen bedömt som oförenligt med den inre marknaden syftar till att återställa den tidigare situationen (166). I detta sammanhang har domstolen fastställt att detta mål är uppnått så snart mottagaren har betalat tillbaka det olagliga stöd som denne beviljats. Genom denna återbetalning förlorar denne den fördel som han har haft på marknaden i förhållande till sina konkurrenter, och den situation som förelåg innan stödet lämnades återställs (167).

(223)

I överensstämmelse med rättspraxis gäller enligt artikel 14.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 (168) följande: ”Vid negativa beslut i fall av olagligt stöd skall kommissionen besluta att den berörda medlemsstaten skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet från mottagaren […].”

(224)

Eftersom de aktuella åtgärderna i strid med artikel 108 FEUF inte anmäldes till kommissionen och därmed utgör ett olagligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden, måste stödet återkrävas för att återställa den marknadssituation som förelåg innan det beviljades. Återkravet ska omfatta perioden från och med den tidpunkt när mottagaren erhöll fördelen, dvs. när stödet ställdes till dennes förfogande, till den faktiska återbetalningen. De belopp som återkrävs ska omfatta den ränta som uppkommit fram till den faktiska återbetalningen.

(225)

Kommissionen konstaterar att vissa stödmottagare (NG, MSR, CMHN, CST (169), IPC) är föremål för ett insolvensförfarande (170). Enligt fast rättspraxis påverkar det förhållandet att en stödmottagare är insolvent eller är föremål för ett insolvensförfarande inte dennes skyldighet att betala tillbaka olagligt stöd eller stöd som är oförenligt med den inre marknaden (171). Samtidigt är det i de flesta fall i vilka stödmottagaren är insolvent inte möjligt att till fullo (inbegripet ränta) kräva tillbaka det olagliga stödet eller stöd som är oförenligt med den inre marknaden, eftersom mottagarens tillgångar inte räcker för att möta alla fordringsägares krav. Det är därför inte möjligt att på sedvanligt sätt helt återupprätta den situation som rådde på marknaden innan stödet beviljades. Eftersom det yttersta syftet med återkrav är att få snedvridningen av konkurrensen att upphöra har domstolen slagit fast att likvidation av stödmottagaren kan betraktas som ett godtagbart alternativ till återkrav i sådana fall (172). Således anser kommissionen att det kan antas att ett beslut genom vilket en medlemsstat åläggs att återkräva ett olagligt eller med den inre marknaden oförenligt stöd från en insolvent mottagare, vederbörligen har utförts om stödet har betalats tillbaka i sin helhet eller, vid en återbetalning av ett delbelopp, om den fordran som avser återbetalningen av stödet har upptagits i förteckningen över skulder, företaget avvecklas och dess tillgångar avyttras till marknadsvillkor, vilket innebär ett slutgiltigt upphörande av dess verksamhet. Det ska generellt säkerställas att ingen marknadsaktör gynnas genom olagligt eller med den inre marknaden oförenligt stöd efter det att stödmottagaren har försvunnit.

(226)

Återkravet rör även stödmottagare som inte är föremål för ett insolvensförfarande: NAG, och BikeWorld GmbH för BWN1, BWNB och BWN2 (efter BWNB:s övertagande av BWN1 ändrades namnet på det ombildade företaget till BWNB2, detta företag bytte därefter namn till BikeWorld GmbH).

(227)

Kommissionen konstaterar att vissa stödmottagare – EWN, MAN, TTI, Camp4Fun, MIB – inte längre existerar vid tidpunkten för meddelandet av detta beslut.

(228)

EWN, MAN och Camp4Fun upplöstes den 6 september 2011, den 29 augusti 2013 respektive den 1 mars 2010. Någon formell likvidation ägde aldrig rum. Det föreligger ekonomisk kontinuitet mellan de tre stödmottagarna och deras kvarvarande delägare NG. Som kvarvarande delägare från dessa stödmottagare ansvarar NG för deras skulder, inbegripet de skulder som uppkommit genom det statliga stödet. Eftersom NG är föremål för ett likvidationsförfarande är det nödvändigt att säkerställa att de fordringar som gäller utbetalat stöd upptas i förteckningen över skulder i vederbörlig ordning och att NG slutgiltigt upphör med sin verksamhet. Det ska vidare säkerställas att ingen marknadsaktör gynnas genom olagligt eller med den inre marknaden oförenligt stöd efter NG:s försvinnande. Således drar kommissionen slutsatsen att det stöd som stödmottagarna har beviljats ska återkrävas från NG i egenskap av deras ekonomiska efterträdare. Eftersom NG har beviljat stödet och samtidigt är stödmottagarnas ekonomiska efterträdare ska återkravet genomföras av staten.

(229)

MIB likviderades inte, utan fusionerade med NAG den 6 september 2013, vilket innebär att bolaget inte längre existerar som juridisk person. Följaktligen är NAG såsom anges i handelsregistret enligt § 2 stycke 1 i lagen om omvandling av bolag (Umwandlungsgesetz) ekonomisk efterträdare till MIB. NAG är i egenskap av ekonomisk efterträdare till MIB skyldig att betala tillbaka stödet.

(230)

TTI likviderades den 4 december 2007 i enlighet med den tyska lagen om bolag med begränsat ansvar. TTI var ett bolag med begränsat ansvar, vilket upplöstes genom ett beslut om likvidation från delägarna. Därefter var TTI:s enda syfte att genomföra avvecklingen. Enligt § 70 i lagen om bolag med begränsat ansvar ska förvaltaren ”avsluta den löpande verksamheten, uppfylla det upplösta bolagets skyldigheter, kräva in bolagets skulder och omvandla bolagets tillgångar till pengar …”. Därefter delades återstående kontanta medel upp mellan delägarna. Vid denna tidpunkt var bolaget redan upplöst. Enligt de uppgifter som Tyskland har lämnat fanns det inte någon rättslig efterträdare enligt kriteriet om ekonomisk kontinuitet, eftersom den största delen kontanta medel tillföll delägarna, det inte längre förelåg någon verksamhet och ingen överlåtelse av verksamheten eller övertagande av skulder skedde genom delägarna. Tyskland uppgav vidare att TTI:s tillgångar inte sålts genom något anbudsförfarande, eftersom de när likvidationen av bolaget inleddes den 12 mars 2004 endast omfattade ett utgående saldo på 19 777,39 euro, skattefordringar på 1 222,01 euro och ett bankkonto på 30,69 euro. Eftersom TTI såsom angetts har likviderats, förelåg det inte någon ekonomisk efterträdare, särskilt med tanke på att någon ekonomisk verksamhet inte utövades efter likvidationen och att delägarna inte erhöll några tillgångar eller operativa delar från TTI, utan enbart mycket begränsade kontanta medel. Mot denna bakgrund och eftersom TTI:s verksamhet inte överläts till någon anser kommissionen att stödet från den aktuella åtgärden inte har överlåtits till någon annan part. Företaget har redan likviderats i sin helhet och ett återkrav är överflödigt, eftersom stödmottagaren inte längre existerar och inte har någon ekonomisk efterträdare.

(231)

Om kommissionen meddelar ett negativt beslut på grundval av artiklarna 107 och 108 FEUF enligt vilket ett med den inre marknaden oförenligt stöd ska återbetalas, ska den aktuella medlemsstaten återkräva det oförenliga stödet. Återbetalningskravet kan då utvidgas till ett nytt företag till vilket det aktuella företaget har överlåtit eller sålt en del av sina tillgångar, om det sätt på vilket överlåtelsen eller försäljningen har genomförts tyder på en ekonomisk kontinuitet mellan de båda företagen. Statligt stöd till förvärvaren kan även uppkomma genom en försäljning av tillgångarna under deras marknadsvärde (även om det inte föreligger någon ekonomisk kontinuitet).

(232)

För att fastställa huruvida förvärvaren av tillgångarna har gynnats genom statligt stöd ska kommissionen pröva huruvida tillgångarna såldes till marknadspris och pröva ytterligare kriterier som ska behandlas nedan.

(233)

Enligt domstolens dom i målet Italien och SIM 2 mot kommissionen (173), på vilken kommissionen grundade sina beslut i stödärendena Olympic Airlines, Alitalia och Sernam (174), ska prövningen av den ekonomiska kontinuiteten mellan det ”gamla” företaget och de nya strukturerna företas med hjälp av ett antal indikatorer. Därvid kan följande faktorer beaktas: Föremålet för försäljningen (tillgångar och skulder, kontinuiteten hos arbetskraften, ”bundled assets”), försäljningspriset, identiteten hos förvärvaren/förvärvarna, den tid då försäljningen genomfördes (efter påbörjandet av den preliminära granskningen, inledandet av det formella granskningsförfarandet eller efter det slutgiltiga beslutet) eller slutligen den ekonomiska logiken i transaktionen. Tribunalen tillämpade dessa indikatorer i sin dom av den 28 mars 2012 i målet Ryanair mot kommissionen (175), vilket såldes bekräftar beslutet i ärendet Alitalia.

(234)

Kommissionen konstaterar att Capricorn har övertagit samtliga tillgångar från de insolventa NG, MSR och CMHN och att dessa hänger samman med de viktigaste verksamheterna från dessa bolag. Tillgångarna från NG, MSR och CMHN delades emellertid upp i elva användningsenheter inom ramen för anbudsförfarandet, och alla anbudsgivare kunde lämna anbud på enskilda tillgångar samt på, en, flera eller samtliga användningsenheter (se avsnitt 2.5). Indelningen i användningsenheter gjordes med beaktande av tillgångarnas förväntade ekonomiska användbarhet, investerarnas intressen och separationskostnaderna. Konkursförvaltarna uppställde inte några krav vad gällde tillgångarnas framtida användning. Kommissionen konstaterar att beslutet att sälja samtliga tillgångar till ett enda företag inte fattades av konkursförvaltarna, utan av marknadskrafterna (dvs. från de ekonomiska aktörer som hade lämnat anbud på tillgångarna). Alla anbudsgivare hade möjlighet att lämna anbud på en av de elva användningsenheterna, på samtliga eller vissa tillgångar. Av marknadsmässiga skäl låg värdet för anbuden på enskilda tillgångar eller användningsenheter under värdet för det högsta anbudet på samtliga tillgångar. Detta torde bero på det ömsesidiga ekonomiska beroendet mellan användningsenheterna. Utan tävlingsbanan skulle hotellen inte vara lönsamma och utan hotellen skulle en lönsam drift av tävlingsbanan med professionella tävlingar, rockkonserter och andra aktiviteter med stort upptagningsområde försvåras.

(235)

Vad gäller de anställda innehöll varken handlingarna i anbudsförfarandet eller köpeavtalet mer långtgående skyldigheter än enligt gällande tyska lagbestämmelser (t.ex. en sysselsättningsgaranti) för att anställningsavtalen skulle övergå på den nya ägaren. Enligt tysk rätt går anställningsförhållandena automatiskt över på förvärvaren av tillgångarna. Enligt förbundsarbetsdomstolens praxis (176) kan förvärvaren kräva av konkursförvaltaren att anställningsavtalen ska upphöra att gälla. Följaktligen kunde förvärvaren i princip själv avgöra vilka anställda denne ville erbjuda nya avtal. I förevarande fall granskade Capricorn sitt behov för att uppnå en lönsam drift av de förvärvade tillgångarna och beslöt att inte ta över samtliga anställda från säljarna, utan 85 % av dem (dvs. 253 av de sammanlagt 297 anställda) den 1 januari 2015 (den tidpunkt när driften övertogs för de förvärvade tillgångarna). Eftersom Capricorn självständigt kunde besluta om övertagandet av de anställda leder den bekräftade anställningen av befintlig personal inte till en fortsatt drift av verksamheten. Dessutom ska ledning och personal struktureras om helt 2014.

(236)

Vidare konstaterar kommissionen att de evenemangsavtal som präglar den löpande verksamheten till övervägande del kommer att vara avslutade efter säsongen 2014. Det operativa bolag som förvärvaren har grundat förhandlar fram och ingår nya avtal med kunder och leverantörer för tiden från den 1 januari 2015. I detta avseende kontaktas även nya avtalspartner. Capricorn har för avsikt att själv arrangera ett antal evenemang i stället för att hyra ut tävlingsbanan till externa arrangörer.

(237)

Kommissionen konstaterar att föremålet för Capricorns framtida verksamhet skiljer sig väsentligt från Nürburgringkoncernens verksamhet (se nedan, särskilt avsnitt 6.1.5.).

(238)

För att undvika en ekonomisk kontinuitet måste tillgångarna säljas till marknadspris inom ramen för ett anbudsförfarande.

(239)

Marknadsvärdet är det pris som en privat investerare i en marknadsekonomi hade kunnat fastställa (177).

(240)

Tyskland har sålt tillgångarna till den anbudsgivare som har lämnat det högsta anbudet med en säkrad finansiering inom ramen för ett öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande.

(241)

Uppmaningen att lämna intresseanmälan för Nürburgring-tillgångarna innehöll inte några begränsningar rörande anbudsgivarna, vilket innebär att vem som helst kunde lämna ett anbud i anbudsförfarandet.

(242)

Dessutom ska det mot bakgrund av principen om öppenhet fastställas att säljarna gav samtliga anbudsgivare tillräckligt med tid för en korrekt bedömning av tillgångarna och ställde nödvändig och detaljerad information till förfogande. Enligt skrivelsen ”Project RING – procedures for the submission of a final offer”, som KPMG skickade till intresserade investerare den 17 oktober 2013 skulle de anbudsgivare som kunde uppvisa en säkrad finansiering av det pris som angavs i deras indikativa anbud erhålla en omfattade tillgång till ett elektroniskt datarum och kunna delta i ett möte med NBG-ledningen och i en strukturerad Q&A-process. Däremot skulle anbudsgivare som inte ingav nämnda försäkring och inte kunde styrka att de förfogande över den nödvändiga finansieringen enbart erhålla begränsad tillgång till det elektroniska datarummet och till säljarnas Financial Fact Book (FFB). De skulle kunna träffa medlemmarna i den grupp som hade sammanställt FFB:n, genomföra ett besök på plats och delta i ett möte för att preliminärt diskutera utkastet till köpeavtal.

(243)

Dessutom hade säljarna (KPMG) och alla anbudsgivare som hade kvalificerat sig för den aktuella fasen i anbudsförfarandet ständig kontakt via skrivelser och e-post mellan juli 2013 och april 2014, så att dessa anbudsgivare kunde erhålla all relevant information och samtliga klargöranden. Inom denna ram besvarades samtliga frågor från dessa anbudsgivare eller bemöttes påståenden från deras sida och de erhöll all information beträffande de ytterligare stegen i anbudsförfarandet. KPMG skickade exempelvis följande skrivelser och e-postmeddelanden till anbudsgivarna: a) skrivelse av den 19 juli 2013, genom vilken anbudsgivarna erhöll information om förfarandet för ingivandet av ett indikativt anbud, b) skrivelse av den 12 september 2013, genom vilken anbudsgivarna underrättades om att fristen för att inge indikativa anbud hade förlängts, c) e-postmeddelande av den 19 september 2013, genom vilket en av anbudsgivarna ([anbudsgivare 5]) erhöll ny information om Nürburgrings finansiella kapacitet, d) skrivelse av den 17 oktober 2013, genom vilken en anbudsgivare ([anbudsgivare 3]) erhöll information om förfarandet för att inge ett slutgiltigt anbud, e) e-postmeddelande av den 28 oktober 2013, genom vilket en av anbudsgivarna ([anbudsgivare 2]) underrättades om de preliminära tiderna för möten med berörda parter, f) skrivelse av den 3 december 2013, genom vilken en anbudsgivare ([anbudsgivare 6]) underrättades om att vederbörandes indikativa anbud inte längre skulle beaktas, eftersom dennes finansieringspartners hade dragit sig tillbaka och inga andra hade angetts, varför finansieringen av anbudet inte kunde anses säkerställd och att sannolikheten att avtal skulle komma att ingås bedömdes vara otillfredsställande; g) skrivelse av den 11 december 2013 med omfattande och entydiga klargöranden beträffande de problem som en anbudsgivare ([anbudsgivare 3]) hade redogjort för i en skrivelse av den 9 december 2013 (två dagar innan), h) skrivelse av den 18 december 2013 med omfattande entydiga klargöranden beträffande de problem som en anbudsgivare ([anbudsgivare 3]) hade redogjort för i en skrivelse av den 11 december 2013 (sju dagar innan), i) e-postmeddelande av den 18 februari 2014, genom vilket en anbudsgivare ([anbudsgivare 3]) ombads inge vissa preciseringar och bekräftelser beträffande sitt genom e-postmeddelande av den 17 februari 2014 (en dag innan) ingivna slutgiltiga anbud, bl.a. att styrka sin bindande finansieringsbekräftelse t.ex. i form av en bindande skriftlig bekräftelse och närmare ange när denne räknade med att erhålla de finansieringsbekräftelser som saknades och slutgiltigt fastställa affärsvillkoren i anbudet, j) e-postmeddelande av den 9 april 2014, genom vilket en anbudsgivare ([anbudsgivare 3]) som svar på sitt (sju dagar innan skickade) e-postmeddelande av den 2 april 2014 erhöll information om att KPMG ännu inte hade erhållit några närmare uppgifter om den planerade finansieringsstrukturen från denna anbudsgivare eller skriftliga bekräftelser från tredje part om stöd för dennes anbud.

(244)

Vidare framgår det av de handlingar som Tyskland har tillhandahållit att inga anbudsgivare har diskriminerats under någon fas av förfarandet. Såsom anges i skäl 235, erhöll alla anbudsgivare information och specificeringar beträffande de urvalskriterier, regler och förfaranden på vilka anbudsförfarandet grundades, fristerna för att inge indikativa och slutgiltiga anbud, förlängningen av sådana frister, Nürburgrings finansiella situation, uppgifter som saknades i anbudsgivarnas indikativa eller slutgiltiga anbud och möjliga frågor från anbudsgivarna. Samtidigt uteslöts inte anbudsgivare som uppfyllde urvalskriterierna för anbudsförfarandet (särskilt ingivandet av en bekräftelse från finansieringspartners om finansieringen av anbuden) från förhandlingarna. Kommissionen konstaterar dessutom att några exklusiva förhandlingar inte har förts med någon anbudsgivare och att förhandlingar även har förts inom rimlig tid med anbudsgivare vars slutgiltiga anbud inte innehöll den nämnda finansieringsbekräftelsen, eftersom en sådan bekräftelse fortfarande kunde komma att inges.

(245)

Såsom beskrivs i skäl 54, innehåller köpeavtalet en klausul enligt vilken parterna först är skyldiga att verkställa avtalet när 1) Kommissionen har meddelat ett slutgiltigt beslut av vilket framgår att varken förvärvaren eller dennes operativa bolag kan anses vara mottagare av det här granskade stödet och att eventuella återkrav således varken kan riktas mot förvärvaren eller det operativa bolaget och 2a) fristen för en domstolsprövning av kommissionens beslut har löpt ut utan att något överklagande har ingetts eller 2b) om ett överklagande har ingetts, tills domstolen har meddelat en slutgiltig dom som bekräftar kommissionens beslut. Tyskland har förklarat att klausulen kan hänföras till bristande vilja från anbudsgivarna att överta risken att ansvara för återkrav av statligt stöd, att säljarna hade accepterat denna klausul för att kunna sälja tillgångarna, och att säljarna, såsom förklarades i det första utkastet till köpeavtalet, hade påpekat för anbudsgivarna i början av anbudsförfarandet, att de var beredda att diskutera effekterna av stödförfarandet med anbudsgivarna (178). Tyskland uppgav vidare att det uppställdes krav på ett kommissionsbeslut om det statliga stödet till Nürburgring i ändringarna av köpeavtalet från Capricorn, [anbudsgivare 2] och [anbudsgivare 3].

(246)

Slutligen fastställdes inte några villkor för anbudsgivarna förutom de begränsningar som följer av den rättsliga ramen, såsom tydligt framgår av uppmaningen att inkomma med en intresseanmälan och skrivelsen från KPMG till anbudsgivarna.

(247)

Av detta följer att det genom detta anbudsförfarande i sig är tillräckligt säkerställt att priset på de tillgångar som har avyttrats till förvärvaren motsvarar marknadsvärdet. Således drar kommissionen slutsatsen att försäljningen av tillgångarna skedde till marknadspris, eftersom tillgångarna såldes genom ett öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande till den anbudsgivare som lämnade det högsta anbudet med en säkrad finansiering.

(248)

Kommissionen måste fastställa att det inte föreligger någon förbindelse mellan den nya ägaren till tillgångarna och NG, MSR och CMHN, så att ett ansvar för den nya ägaren vid ett eventuellt återkrav av med den inre marknaden oförenligt statligt stöd kan uteslutas.

(249)

Mellan Capricorn och NG, MSR, CMHN eller deras delägare eller de hittillsvarande arrendatorerna av Nürburgring föreligger varken associationsrättsliga eller personliga direkta eller indirekta förbindelser. Således föreligger det inte några förbindelser mellan Nürburgring-koncernen och deras delägare å ena sidan och den nya ägaren och dennes delägare å andra sidan.

(250)

Således drar kommissionen slutsatsen att köparen är ett från NG, MSR och CMHN oberoende företag.

(251)

Kommissionen ska pröva huruvida tidpunkten för anbudsförfarandet kan medföra ett kringgående av ett kommissionsbeslut om återbetalning av stöd som är oförenligt med den inre marknaden.

(252)

I förevarande mål konstaterar kommissionen att den behöriga tyska tingsrätten år 2012 inledde ett insolvensförfarande och utsåg konkursförvaltare i samband med utvidgningen av det huvudsakliga granskningsförfarandet till de åtgärder som anmäldes till kommissionen som räddningsstöd. Konkursförvaltarna inledde försäljningen av tillgångarna i maj 2013, innan kommissionen hade meddelat något beslut i det formella granskningsförfarandet. Eftersom förvärvaren har krävt att överlåtelsen först ska äga rum när det föreligger ett slutgiltigt beslut från kommissionen som inte längre kan överklagas vid domstol, träder köpeavtalet först i kraft efter det att detta beslut om återkrav har meddelats och även konkursförfarandet avslutats först därefter. Betalningen av den första delen av köpesumman ägde rum innan detta beslut meddelades. Enligt köpeavtalet ska överlåtelsen av tillgångarna börja gälla den dag detta beslut vinner laga kraft.

(253)

Enligt kommissionens mening tyder det faktum att de konkursförvaltare som utsetts av den behöriga tingsrätten inledde försäljningen och att beslutet att överlåta tillgångarna fattades innan detta kommissionsbeslut meddelades inte entydigt på en ekonomisk kontinuitet, vilket skulle ha varit fallet om stödmottagarna själva hade fattat försäljningsbeslutet eller försäljningsprocessen först hade inletts efter det att detta beslut meddelats.

(254)

Genom kriteriet om transaktionens ekonomiska syfte ska bedömas huruvida förvärvaren av tillgångarna kommer att använda dessa på samma sätt som den tidigare ägaren eller för en annan verksamhet eller strategi.

(255)

Kommissionen anser att den nya ägaren kommer att ha möjlighet att utöva sin verksamhet på andra villkor än NG, MSR och CMHN och genomföra sin egen affärsmodell.

(256)

Förvärvaren övertar inte säljarnas affärskoncept. De båda befintliga tävlingsbanorna (grand-prix-banan och norra banan) ska i framtiden […] användas, vilket möjliggör ett […]. För detta ändamål planerar Capricorn att bygga ytterligare anläggningar och att utrusta […]. En del av de anläggningar som byggdes i samband med delområde II i projektet ”Nürburgring 2009” kommer inte att användas (t.ex. […]). Ringoracer ska säljas och ringocard avskaffas som betalningssystem. I ringoboulevard ska […].

(257)

Dessutom ska Nürburgring enligt förvärvarnas planer omvandlas från en turistattraktion till ett teknikkluster och en industripool. Användningen av tävlingsbanorna […] och […] ska utgöra medelpunkten för aktiviteterna vid Nürburgring. Dessutom ska genom […] lyftas. Förvärvaren planerar dessutom att […] vid Nürburgring, varvid denne […].

(258)

Förvärvaren kommer således inte att använda tillgångarna på samma sätt som de insolventa bolagen. Tvärtom vill Capricorn integrera de förvärvade tillgångarna i sitt eget affärskoncept och skapa synergi, vilket motiverar företagets intresse för att köpa tillgångarna. I jämförelse med den nuvarande affärsmodellen har Capricorn utvecklat ett nytt koncept för att använda tillgångarna. Dessutom var driften av vissa av tillgångarna strukturellt förlustbringande, vilket skulle kunna göra ytterligare omstrukturerings- och optimeringsåtgärder nödvändiga.

(259)

Nämnda aspekter visar att det ekonomiska syftet med Capricorns anbud inte var att fortsätta Nürburgringkoncernens ekonomiska verksamhet, utan att integrera vissa tillgångar och en del av de anställda från Nürburgringkoncernen i en koncern med ett eget ekonomiskt syfte.

(260)

Således drar kommissionen slutsatsen att syftet med den ekonomiska verksamheten är att möjliggöra för den nya ägaren att använda tillgångarna från NG, MSR och CMHN på andra villkor och inte att fortsätta dessa företags strategi.

(261)

Tillgångarna såldes genom ett öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande till det därigenom fastställda marknadsvärdet till den anbudsgivare som lämnat det högsta anbudet med en säkrad finansiering. Tyskland har underrättat kommissionen om att förvärvaren inte har några ekonomiska eller associationsrättsliga band till NG, MSR eller CMHN. Beslutet att sälja tillgångarna togs före ett eventuellt negativt beslut från kommissionen inom ramen för det formella granskningsförfarandet. Den nya ägaren kommer att använda tillgångarna på andra villkor och enligt en annan affärsmodell än NG, MSR och CMHN. Föremålet för dennes verksamhet kommer att skilja sig väsentligen från Nürburgringkoncernens verksamhet.

(262)

Mot denna bakgrund drar kommissionen slutsatsen att det inte föreligger någon ekonomisk kontinuitet mellan NG, MSR och CMHN och förvärvaren av tillgångarna, Capricorn, eller företagets operativa bolag, vilket innebär att Capricorn inte är ansvarigt för eventuellt statligt stöd som ska återkrävas från stödmottagarna.

(263)

Det köpeavtal som säljarna och Capricorn har ingått innehåller en klausul enligt vilken försäljningen av tillgångarna från Nürburgring först ska verkställas när det genom ett slutgiltigt kommissionsbeslut har fastställts att stödet inte ska återkrävas från förvärvaren av tillgångarna. Såsom redan angetts i skäl 56 ska de avyttrade tillgångarna, såvida det ännu inte föreligger något slutgiltigt kommissionsbeslut i början av 2015, före den 1 januari 2015 överlåtas till NewCo, vilket till 95,1 % ägs av förvärvaren och till 4,9 % av en oberoende förvaltare. Förvaltaren agerar i borgenärernas intresse och inte i de insolventa stödmottagarnas intresse, men ska inte vara bunden av borgenärernas anvisningar. Vidare ska ett arrendeavtal ingås mellan NewCo och OpCo, vilket upphör att gälla den dag köpeavtalet verkställs. OpCo:s verksamhet ska drivas i eget namn, på grundval av företagets affärsplan och med de anställda det har valt. NewCo ska från OpCo erhålla en årlig hyra på sammanlagt [4,6–5,1] miljoner euro som ska flyta in i Nürburgring-företagens konkursmassa (samtliga betalningar till konkursmassan överförs uteslutande till konkursförvaltarnas förvaltningskonton för utbetalning till borgenärerna). Så snart kommissionens beslut vinner laga kraft ska förvaltaren överlåta sina andelar i NewCo till förvärvaren. Om förvärvaren emellertid inte uppfyller sin betalningsskyldighet enligt avtalet kan förvaltaren sälja tillgångarna. Om kommissionens beslut skulle ogiltigförklaras ska tillgångarna återgå till konkursförvaltarna som utan dröjsmål ska sälja dessa, eftersom det till och med i ett sådant fall föreligger en fortsatt likvidationsskyldighet enligt tyska konkursrättsliga bestämmelser. Det föreligger inte någon möjlighet för NewCo att fortsätta att driva Nürburgring-företagens verksamhet.

(264)

Kommissionen konstaterar att detta tillvägagångssätt får följande konsekvenser:

(265)

Kommissionen konstaterar vidare att anbuden från andra anbudsgivare som nådde eller nästan nådde anbudsförfarandets slutfas innehöll liknande krav (179). Således drar kommissionen slutsatsen att det inte förelåg något syfte att kringgå ett återkrav eller någon risk för detta och att det genom det aktuella tillvägagångssättet endast eftersträvas en korrekt likvidation.

(266)

Mot bakgrund av uppgifterna från konkursförvaltarna och klagandena 1–4 anser kommissionen inte att de klagomål som klagande 1 och klagande 2 har framfört är motiverade. Tillgångarna från Nürburgring delades upp i elva användningsenheter. På grundval av den bevisning som konkursförvaltarna och klagandena 1–4 har ingett finner kommissionen att anbudsgivarna i ett öppet, transparent och icke-diskriminerande anbudsförfarande kunde lämna anbud på enstaka, flera eller samtliga tillgångar. Även om Capricorn i egenskap av den anbudsgivaren med det högsta anbudet med säkerställd finansiering slutligen tilldelades samtliga tillgångar, utgör detta inte i sig något bevis för en ekonomisk kontinuitet (se även avsnitt 6.2.7). I detta sammanhang antar kommissionen att klagandena 1 och 2 snarare hade för avsikt att förhindra att tävlingsbanan överläts till en privat investerare.

(267)

De anbudsgivare som i likhet med anbudsgivare 2 endast hade lämnat ett anbud på enskilda användningsenheter, underrättades inte om förlängningen av fristen för att inge bindande anbud till och med den 17 februari 2014, eftersom deras indikativa anbud på grund av för lågt anbudsvärde inte var aktuella för den andra fasen i urvalsförfarandet. Enligt kommissionens uppfattning utgör detta emellertid inte något åsidosättande av principen om öppenhet, eftersom dessa anbudsgivare underrättades om att de hade möjlighet att höja sina indikativa anbud när som helst innan kontraktet tilldelades, och det kan antas att konkursförvaltarna i så fall i enlighet med likabehandlingsprincipen skulle ha underrättat anbudsgivarna om fristförlängningen.

(268)

Kommissionen anser att det är rimligt och effektivt att endast de anbudsgivare som lämnade tillräckligt höga anbud erhöll tillgång till detaljerad information om tillgångarna (genom vilka de bl.a. kunde bedöma det framtida investeringsbehovet). Mot bakgrund av de olika stadierna i förfarandet anser kommissionen dessutom att anbudsgivarna erhöll tillräcklig information för att kunna sammanställa sina anbud. Dessutom har anbudsgivare 1 och 2 inte angett någon konkret information som skulle ha hindrat dem från att lämna ett anbud.

(269)

Vad gäller de långvariga avtalsförhållanden som påstås framgå av handlingarna, konstaterar kommissionen att vid överföringen av tillgångar i det här aktuella fallet har endast de anställnings- och hyresavtal överförts som föreskrivs enligt lag, att evenemangsavtal i princip endast kan fortsätta gälla om båda avtalsparterna lämnar sitt godkännande och att evenemangsavtalen inte nödvändigtvis har stor ekonomisk betydelse för överföringen av tillgångarna. Beträffande frågan huruvida nytt stöd beviljats för NGB:s verksamhet, konstaterar kommissionen att konkursförvaltarna endast grundade NGB som ett instrument för den tillfälliga driften av tillgångarna till slutet av 2014 under insolvens- och anbudsförfarandet. Det är enligt tysk rätt tillåtet att den operativa verksamheten från ett insolvent bolag utövas genom ett tillfälligt dotterbolag och kan således inte förbjudas för konkursförvaltarna. I förevarande mål har konkursförvaltarna även lämnat en ekonomisk motivering för NBG:s existens för NG, MSR och CMHN, eftersom bildandet av NBG enligt förvaltarnas mening ökade värdet på tillgångarna från NG, MSR och CMHN och således föremålet för likvidationen. Samtidigt noterar kommissionen de omständigheter som hänger samman med grundandet av NBG, dvs. att NBG är ett dotterbolag till stödmottagarna NG, MSR och CMHN och, eftersom det har erhållit samtliga tillgångar och skulder, är deras rättsliga efterträdare, att NBG har erhållit dessa tillgångar och skulder utan ersättning och inte på grundval av ett anbudsförfarande eller ett värderingsutlåtande, har exakt samma personal och driver deras verksamhet vidare. Mot denna bakgrund drar kommissionen slutsatsen att det föreligger en ekonomisk kontinuitet mellan NBG och stödmottagarna NG, MSR och CMHN, varför statligt stöd till NG, MSR och CMHN som är oförenligt med den inre marknaden även ska återkrävas från NGB.

(270)

Kommissionen anser vidare att avtalet mellan NBG och fackförbundet ver.di ingicks för att NBG skulle kunna fortsätta sin operativa verksamhet till dess att tillgångarna såldes, men inte för att upprätthålla Nürburgrings ekonomiska kontinuitet efter försäljningen. Anställningsavtalen övergår från NBG till Capricorn på grund av den tyska arbetsrättslagstiftningen och inte på grund av kollektivavtalet. Eftersom det inte föreligger någon ekonomisk kontinuitet mellan säljarna och Capricorn, finner kommissionen att det endast har betydelse att Capricorn enligt eget godtycke kan bestämma vilka anställningsavtal företaget ska överta från NGB, och att Capricorn planerar att inte ta över runt 20 % av dessa avtal.

(271)

Kommissionen finner således att klagomålet från klagandena 1 och 2 inte kan vinna bifall, eftersom de aktuella tillgångarna har sålts till den anbudsgivare som inom ramen för ett öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande har lämnat det högsta anbudet inbegripet en finansieringsbekräftelse.

(272)

Kommissionen konstaterar att det indikativa och det slutgiltiga anbudet från anbudsgivare 3 inte innehöll något finansieringsbevis. Säljarna underrättade klagande 3 om detta genom skrivelse av den 17 oktober 2013, av den 11, 17 och 18 december 2013 och genom e-postmeddelanden av den 18 februari 2014 och den 9 april 2014. Klagande 3 hade fram till tilldelandet av kontraktet genom fordringsägarna den 11 mars 2014 och inte heller därefter ingett några bevis för finansieringen av sitt anbud som kunde motivera att säljarna inte skulle anta något av de andra båda anbuden med styrkt finansiering, utan vänta på ingivandet av ett finansieringsbevis för anbudet från klagande 3. I detta sammanhang bör följande påpekas: a) I sitt e-postmeddelande av den 21 februari 2014 uppgav klagande 3 att denne räknade med att erhålla samtliga bindande finansieringsbekräftelser under de kommande två till fem veckorna. b) I sin skrivelse av den 11 mars 2014 uppgav klagande 3 att denne skulle kunna inge samtliga bindande finansieringsbekräftelser till och med den 31 mars 2014. c) I en skrivelse av den 31 mars 2014 som inte var undertecknad från […] (investeringsbank och konsultföretag), vilken klagande 3 ingav till KPMG den 2 april 2014, angavs att en potentiell investerare skulle ställa […] miljoner euro till förfogande till klagande 3 för att finansiera förvärvet av Nürburgring. Denna påstådda finansiering innehöll emellertid bland annat ett förbehåll om ett för samtliga parter tillfredsställande avslutande av due diligence samt upprättandet och översändandet av slutgiltiga handlingar och den potentiella förvärvaren nämndes inte. Således konstaterar kommissionen att klagande 3 inte heller efter det att Capricorn hade tilldelats kontraktet för tillgångarna från Nürburgring ingav någon finansieringsbekräftelse från en specificerad finansieringspartner för ett direkt förvärv av Nürburgring. Istället ingav klagande 3 enbart följande till säljarna: a) Ett slutligt anbud, i vilket hänvisades till en finansieringsbekräftelse på 30 miljoner euro, men utan bevis för denna bekräftelse (t.ex. i form av en bindande skriftlig bekräftelse från den aktuella finansieringspartnern) och vilket inte innehöll några närmare uppgifter om när klagande 3 räknade med att erhålla de utestående finansieringsbekräftelserna och när denne slutgiltigt skulle fastställa affärsvillkoren i anbudet. b) En skrivelse utan underskrift, i vilken hänvisades till finansieringen från en inte närmare preciserad investerare, vilken innehöll ett förbehåll om ett tillfredsställande avslutande av due diligence samt slutgiltiga handlingar (skrivelse från […] av den 31 mars 2014). Kommissionen anser inte att det är styrkt att den påstådda finansieringsbekräftelsen från Jupiter Financial Group av den 26 mars 2014 någonsin lämnades till säljarna. Kommissionen konstaterar vidare att säljarna inte förlängde fristen för att inge en finansieringsbekräftelse för klagande 3, eftersom det fanns mycket som talade för att [anbudsgivare 2] skulle dra tillbaka sitt anbud vid en fristförlängning. [Anbudsgivare 2] hade t.ex. genom ett e-postmeddelande från sin företrädare till KPMG av den 13 januari 2014 förklarat att samtliga villkor för försäljningen måste vara uppfyllda före den 3 april 2014, eftersom [anbudsgivare 2] annars skulle dra tillbaka sitt anbud. Dessutom beaktade säljarna att värdet på tillgångarna även senare kunde sjunka, eftersom förvärvarens inflytande på verksamheten säsongen 2014 minskade och ingåendet av avtal för 2015 måste påbörjas. Kommissionen påpekar att det så länge något slutgiltigt köpeavtal ännu inte hade undertecknats inte förelåg några hinder för klagande 3 att i slutet av försäljningsprocessen inge finansieringsbekräftelsen för sitt bekräftande anbud. Således motsvarar säljarnas beteende enligt kommissionens uppfattning det från en privat säljare i en marknadsekonomi. Bedömningen av anbudet från anbudsgivare 3 är således marknadsmässig.

(273)

Samtidigt konstaterar kommissionen att säljarna förde samtal med [anbudsgivare 2] och i förhandlingarnas slutfas med [anbudsgivare 2] och Capricorn, eftersom [anbudsgivare 2] hade lämnat ett anbud på 35 miljoner euro (se tabell 10) och bekräftande förhandlingar mellan Capricorn och […] som resulterade i en finansieringsbekräftelse från banken av den 10 mars 2014. Vad gäller bedömningen av Capricorns anbud konstaterar kommissionen att Capricorn ingav en finansieringsbekräftelse från dess finansieringspartner […] för ett lån på 45 miljoner euro. Bekräftelsen av den 10 mars 2014 ingavs till säljarna den 11 mars 2014, dvs. dagen för fordringsägarnas sammanträde, där de skulle besluta om tilldelningen för Nürburgring. Capricorn ingav en bekräftelse med en högre finansiering än [anbudsgivare 2], eftersom finansieringsbekräftelsen från [anbudsgivare 2] uppgick till [32–39] miljoner euro. Vidare noterar kommissionen att Capricorns totala anbud på 77 miljoner euro låg över anbudet från [anbudsgivare 2] på [47–52] miljoner euro. För det totala anbudet från [anbudsgivare 2] skulle [30–33] miljoner euro betalas 2014, av vilka emellertid [22–27] miljoner euro skulle förvaras på ett spärrkonto till mars 2015. Återstående [16,5–18] miljoner euro skulle betalas åren 2016, 2017 och 2018.

(274)

Vad gäller villkoret för verkställighet i det köpeavtal som ingåtts mellan säljarna och Capricorn, enligt vilket försäljningen av tillgångarna vid Nürburgring först skulle verkställas när det förelåg ett slutgiltigt kommissionsbeslut, i vilket fastställdes att stödet inte skulle återkrävas från förvärvaren av tillgångarna, konstaterar kommissionen att det enligt bestämmelserna i de relevanta delarna av de ändringar från anbudsgivare 3 som konkursförvaltarna och Tyskland har ingett, kunde förvärvaren och säljarna frånträda avtalet om kommissionen inte hade meddelat något positivt beslut till och med den 15 juli 2014 (efter avtalsutkastet av den 14 januari 2014) respektive till och med den 31 december 2014 (efter avtalsutkastet av den 14 februari 2014). Denna rätt att frånträda avtalet var inte tidsbegränsad.

(275)

Vad gäller övriga påståenden från klagande 3 konstaterar kommissionen följande:

(276)

Kommissionen ogillar således klagomålet från klagande 3, eftersom de aktuella tillgångarna har sålts till den anbudsgivare som inom ramen för ett öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande har lämnat det högsta anbudet inbegripet en finansieringsbekräftelse.

(277)

Efter jämförelsen i tabell 10 medför Capricorns anbud vid försäljningen högre intäkter än anbudet från [anbudsgivare 2].

(278)

Vad gäller påståendena från klagande 4 konstaterar kommissionen följande:

(279)

Kommissionen finner således inte att det föreligger några bevis för en diskriminering av [anbudsgivare 2] i anbudsförfarandet. Påståendet att [anbudsgivare 2] har behandlats sämre än andra anbudsgivare, inbegripet Capricorn, är således inte motiverat. Det ska i detta sammanhang påpekas att [anbudsgivare 2] lämnade ett bekräftande anbud, förhandlade fram ett avtal och som näst bästa anbudsgivare med säkerställd finansiering fick skriva under det slutgiltiga avtalsutkastet. Med avseende på kravet om ett slutgiltigt kommissionsbeslut ska det påpekas att de medel som [anbudsgivare 2] ställt till förfogande med undantag för en del på [7,1–7,6] miljoner euro som skulle förvaras på ett spärrkonto och antingen överföras till säljarna när det förelåg ett slutgiltigt kommissionsbeslut eller om förvärvaren inte frånträdde avtalet även om det inte förelåg ett slutgiltigt kommissionsbeslut (varvid en förlängning av fristen för att frånträda avtalet inte var utesluten) till och med den 31 mars 2015.

(280)

Kommissionen ogillar således klagomålet från klagande 4, eftersom de aktuella tillgångarna har sålts till den anbudsgivare som inom ramen för ett öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande har lämnat det högsta anbudet inbegripet en finansieringsbekräftelse.

(281)

Av ovannämnda skäl och på grundval av tillgänglig information har kommissionen inte funnit att det föreligger några bevis för ett åsidosättande av principen om ett öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande vid försäljningen av tillgångarna från NG, MSR och CMHN eller för att det förelåg något anbud som var högre än Capricorns med en säkerställd finansiering.

(282)

Kommissionen fastställer att en del av åtgärd 2 (lån till FSZ) samt åtgärderna 8, 11 och 15 inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1.

(283)

Kommissionen fastställer att Tyskland olagligen har genomfört åtgärd 1, en del av åtgärd 2 (lån från NG till EWN, MAN, TTI, Camp4Fun, BWN1, BWNB och BWN2) samt åtgärderna 3–7, 9 och 10, 12–14 och 16–19 och således har åsidosatt artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(284)

Kommissionen finner att åtgärd 1, en del av åtgärd 2 (lån från NG till EWN, MAN, TTI, Camp4Fun, BWN1, BWNB och BWN2) samt åtgärderna 3–7, 9 och 10, 12–14 och 16–19 till förmån för Nürburgring GmbH, Motorsport Resort Nürburgring GmbH, Congress- und Motorsport Hotel Nürburgring GmbH, Cash Settlement and Ticketing GmbH, Nürburgring Automotive GmbH, Erlebnispark Nürburgring GmbH & Co. KG, Motorsport Akademie Nürburgring GmbH & Co. KG, Test & Training International GmbH, Bike World Nürburgring GmbH, BikeWorld Nürburgring Besitz GmbH, BikeWorld Nürburgring GmbH, Camp 4 Fun GmbH & Co. KG, IPC Gesellschaft für internationale Projektcoordination mbH respektive MI-Beteiligungs- und Verwaltungs GmbH utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 och är oförenligt med den inre marknaden, eftersom de tillämpliga villkoren i riktlinjerna för räddnings- och omstruktureringsstöd inte är uppfyllda och någon annan grund för en förenlighet med den inre marknaden inte kan fastställas.

(285)

Kommissionen drar vidare följande slutsatser:

En del av åtgärd 2

Åtgärd 8

Åtgärd 11

Åtgärd 15

Åtgärd 1

En del av åtgärd 2

Åtgärd 3

Åtgärd 4

En del av åtgärd 5

Åtgärd 6

Åtgärd 7

Åtgärd 9

Åtgärd 10

Åtgärd 12

Åtgärd 13

Åtgärd 14

Åtgärd 16

Åtgärd 17

Åtgärd 18

Åtgärd 19

a)

Det totala belopp (kapitalbelopp och ränta) som ska återkrävas från var och en av mottagarna.

b)

En detaljerad beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att rätta sig efter detta beslut.

c)

Dokument som visar att stödmottagarna har anmodats att betala tillbaka stödet.