29.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 359/21

(1)

Rådets förordning (EG) nr 1104/2008 av den 24 oktober 2008 om migrering från Schengens informationssystem (SIS 1+) till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (2) och rådets beslut 2008/839/RIF av den 24 oktober om migrering från Schengens informationssystem (SIS 1+) till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (3) har ändrats väsentligt. Med anledning av nya ändringar bör de av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)

Schengens informationssystem (SIS), som inrättades på grundval av bestämmelserna i avdelning IV i konventionen av den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Frankrike om gradvist avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (4) (”Schengenkonventionen”), samt den vidareutveckling av systemet som SIS 1+ innebär, är ett grundläggande verktyg för tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket, såsom det införlivats inom Europeiska unionens ramar.

(3)

Kommissionen fick i uppdrag av rådet att utarbeta andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) på grundval av förordning (EG) nr 2424/2001 (5) och beslut 2001/886/RIF (6). Båda rättsakterna upphörde att gälla den 31 december 2008 innan utvecklingen av SIS II hade slutförts. De måste därför kompletteras, först av förordning (EG) nr 1104/2008 och av beslut 2008/839/RIF och därefter av den här förordningen och rådets förordning (EU) nr 1273/2012 av den 20 december 2012 om migrering från Schengens informationssystem (SIS 1+) till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (7), senast till den dag då migreringen från SIS 1+ till SIS II har avslutats eller till den dag som fastställs av rådet, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (8) och rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (9).

(4)

SIS II inrättades genom förordning (EG) nr 1987/2006 och beslut 2007/533/RIF. Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i de rättsakterna.

(5)

Vissa test av SIS II föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 189/2008 (10) och i rådets beslut 2008/173/RIF (11).

(6)

Utvecklingen av SIS II bör fortsätta och bör slutföras inom ramen för den övergripande tidtabell för SIS II som godkändes av rådet den 6 juni 2008 och därefter ändrades i oktober 2009 mot bakgrund av de riktlinjer som rådet (rättsliga och inrikes frågor) gav den 4 juni 2009. Den nya versionen av den övergripande tidtabellen för SIS II lades fram av kommissionen för Europaparlamentet och rådet i oktober 2010.

(7)

Ett övergripande test av SIS II bör utföras i nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen i enlighet med bestämmelserna i denna förordning. Så snart som möjligt efter det att det övergripande testet av SIS II har genomförts bör testet valideras enligt vad som föreskrivs i förordning (EG) nr 1987/2006 och beslut 2007/533/RIF. Endast testdata bör användas för det övergripande testet.

(8)

Medlemsstaterna bör genomföra ett test av utbytet av tilläggsinformation.

(9)

En teknisk stödfunktion (C.SIS) för SIS 1+ föreskrivs i Schengenkonventionen. När det gäller SIS II innehåller förordning (EG) nr 1987/2006 och beslut 2007/533/RIF bestämmelser om ett centralt SIS II bestående av en teknisk stödfunktion och ett enhetligt nationellt gränssnitt (NI-SIS). Den tekniska stödfunktionen för det centrala SIS II bör vara belägen i Strasbourg (Frankrike) och det bör finnas ett reservsystem i St. Johann im Pongau (Österrike).

(10)

För att på ett bättre sätt hantera de potentiella svårigheterna vid migreringen från SIS 1+ till SIS II bör en provisorisk migreringsstruktur för SIS fastställas och testas. Den provisoriska migreringsstrukturen bör inte påverka tillgången till SIS 1+ på det operativa planet. Kommissionen bör tillhandahålla en konverterare.

(11)

Den registrerande medlemsstaten bör ansvara för att de uppgifter som läggs in i SIS är korrekta, aktuella och lagliga.

(12)

Kommissionen bör förbli ansvarig för det centrala SIS II och dess kommunikationsinfrastruktur. Detta ansvar inbegriper underhåll och vidareutveckling av SIS II och dess kommunikationsstruktur, och inbegriper alltid korrigering av fel. Kommissionen bör tillhandahålla samordning och stöd för den gemensamma verksamheten. Kommissionen bör särskilt ge erforderligt tekniskt och operativt stöd på den centrala SIS II-nivån till medlemsstaterna, bland annat tillhandahålla en helpdesk.

(13)

Medlemsstaterna är och bör förbli ansvariga för utvecklingen och underhållet av sina egna nationella system (N.SIS II).

(14)

Frankrike bör förbli ansvarigt för den tekniska stödfunktionen för SIS 1+, enligt vad som uttryckligen föreskrivs i Schengenkonventionen.

(15)

De företrädare för medlemsstaterna som deltar i SIS 1+ bör samordna sina insatser inom ramen för rådet. En ram för denna verksamhet behöver fastställas.

(16)

För att stödja medlemsstaterna i deras val av mest gynnsamma tekniska och ekonomiska lösning bör kommissionen utan dröjsmål inleda processen för att anpassa denna förordning, genom att föreslå en rättslig ram för migreringen från SIS 1+ till SIS II som bättre återspeglar den tekniska migreringsstrategi som anges i den migreringsplan för SIS-projektet (nedan kallad migreringsplanen) som antogs av kommissionen efter ett positivt utfall i omröstningen i SIS–VIS-kommittén den 23 februari 2011.

(17)

Enligt migreringsplanen ska alla medlemsstater under övergångsperioden i tur och ordning byta ut sina nationella tillämpningar från SIS 1+ till SIS II. Ur teknisk synpunkt är det önskvärt att de enskilda medlemsstaterna kan använda SIS II fullt ut från och med sin övergång och inte behöver vänta på att de andra medlemsstaterna byter ut sina system. Det är därför nödvändigt att tillämpa förordning (EG) nr 1987/2006 och beslut 2007/533/RIF från och med den tidpunkt då övergången inleds i den första medlemsstaten. Av rättssäkerhetsskäl bör övergångsperioden vara så kort som möjligt och bör inte överstiga tolv timmar. Tillämpningen av förordning (EG) nr 1987/2006 och beslut 2007/533/RIF bör inte hindra medlemsstater som ännu inte har genomfört övergången eller som av tekniska skäl blivit tvungna att tillfälligt återgå till det gamla systemet att använda enbart SIS 1+-funktionerna i SIS II under perioden av intensiv övervakning. För att samma standarder och villkor ska tillämpas på registreringar, databehandling och dataskydd i alla medlemsstater är det nödvändigt att tillämpa den rättsliga ramen för SIS II på operativ verksamhet inom ramen för SIS i de medlemsstater som ännu inte har genomfört övergången.

(18)

Det är nödvändigt att under en tid fortsätta att tillämpa vissa bestämmelser i avdelning IV i Schengenkonventionen genom att införliva bestämmelserna med denna förordning, eftersom de utgör den rättsliga ramen för konverteraren och den provisoriska migreringsstrukturen under migreringen. Den provisoriska migreringsstrukturen för driften av SIS 1+ gör att SIS 1+ och vissa tekniska delar av SIS II-strukturen kan fungera parallellt under en begränsad övergångsperiod som behövs för att genomföra en stegvis migrering från SIS 1+ till SIS II.

(19)

I förordning (EG) nr 1987/2006 och beslut 2007/533/RIF föreskrivs att bästa tillgängliga teknik, med förbehåll för en kostnadsnyttoanalys, bör användas för det centrala SIS II. I bilagan till rådets slutsatser om den framtida inriktningen på SIS II från den 4–5 juni 2009 föreskrevs etappmål, som ska vara uppfyllda för att det nuvarande SIS II-projektet ska kunna drivas vidare. Parallellt har en studie genomförts som gäller utarbetandet av ett alternativt tekniskt scenario för utveckling av SIS II på grundval av en utveckling av SIS 1+ (SIS 1+ RE) som en beredskapsplan om testen visar att kraven avseende etappmålen inte uppfyllts. På grundval av dessa parametrar får rådet besluta att uppmana kommissionen att byta till det alternativa tekniska scenariot.

(20)

Beskrivningen av den provisoriska migreringens tekniska aspekter bör således anpassas så att den lämnar utrymme för en alternativ teknisk lösning, och i synnerhet SIS 1+ RE när det gäller utvecklingen av det centrala SIS II. SIS 1+ RE är en möjlig teknisk lösning för att utveckla det centrala SIS II och uppnå de mål för SIS II som föreskrivs i förordning (EG) nr 1987/2006 och beslut 2007/533/RIF.

(21)

SIS 1+ RE kännetecknas av de enhetliga medlen för utvecklingen av SIS II och SIS 1+. Hänvisningarna i denna förordning till den tekniska strukturen för SIS II och till migreringsprocessen bör därför, i händelse av att ett alternativt tekniskt scenario används, ses som hänvisningar till SIS II på grundval av en annan teknisk lösning, och som i tillämpliga delar tillämpas på den lösningens specifika tekniska egenskaper, i enlighet med målet att utveckla det centrala SIS II.

(22)

I alla tekniska scenarier bör migreringen på central nivå resultera i tillgång till databasen SIS 1+ och de nya SIS II-funktionerna, inbegripet kompletterande uppgiftskategorier, i det centrala SIS II. För att underlätta inmatningen av uppgifter bör det specificeras att raderade uppgifter enligt artikel 113.2 i Schengenkonventionen inte kommer att migreras från SIS 1+ till SIS II.

(23)

Kommissionen bör bemyndigas att ge tredje man i uppdrag att utföra uppgifter som åvilar den enligt denna förordning och uppgifter i samband med genomförandet av budgeten, i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (12) (nedan kallad budgetförordningen).

Varje sådant uppdrag bör respektera de regler om dataskydd och datasäkerhet och relevanta dataskyddsmyndigheters roll som är tillämpliga på SIS, i synnerhet bestämmelserna i Schengenkonventionen och den här förordningen.

(24)

Finansieringen av utvecklingen av det centrala SIS II på grundval av en alternativ teknisk lösning bör omfattas av den unionens allmänna budget samtidigt som principen om sund ekonomisk förvaltning respekteras. I enlighet medbudgetförordningen får kommissionen delegera budgetgenomförandeuppgifter till nationella offentliga organ. Enligt den politiska riktlinjen och med förbehåll för de villkor som föreskrivs i budgetförordningen skulle kommissionen, i händelse av byte till den alternativa lösningen, uppmanas att delegera budgetgenomförandeuppgifter som gäller utvecklingen av SIS II på grundval av SIS 1+ RE till Frankrike.

(25)

I förordning (EG) nr 1987/2006 och beslut 2007/533/RIF samt Europaparlamentets och rådets beslut nr 574/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av fonden för yttre gränser för perioden 2007–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” (13) upptogs nationella åtgärder bland de insatser som kan komma i fråga för medfinansiering inom ramen för fonden för yttre gränser. I kommissionens beslut 2007/599/EG av den 27 augusti 2007 om genomförande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 574/2007/EG med avseende på antagandet av strategiska riktlinjer för 2007–2013 (14) angavs dessutom SIS II som en av de fem strategiska prioriteringarna inom ramen för fonden för yttre gränser, och erkändes vikten av att stödja en samstämmig och tidsmässigt väl avvägd utveckling av de nationella projekten vid sidan av det centrala SIS II.

Efter antagandet av dessa rättsakter fick SIS II-projektet en väsentlig nyinriktning under 2010, efter att det första omfattande etappmålstestet hade slutförts. Dessutom medförde medlemsstaternas ökade användning av SIS ett behov av att uppdatera de tekniska kraven för SIS II i fråga om prestations- och lagringsförmågan, vilket fick konsekvenser för kostnaderna för projektet på både central och nationell nivå.

(26)

När det gäller migreringsprocessen från SIS 1+ till SIS II ledde de ändrade kraven och framstegen med slutförandet av SIS II-projektet till att migreringsstrukturen, tidsplanen för migreringen och testningskraven omdefinierades. En stor del av åtgärderna för migreringen till SIS II som nu behövde genomföras i medlemsstaterna hade inte förutsetts när förordning (EG) nr 1104/2008 och beslut 2008/839/RIF antogs eller när finansieringspaketet och de fleråriga programmen inom ramen för fonden för yttre gränser utarbetades. Det är därför nödvändigt att delvis anpassa principerna för fördelningen av kostnaderna när det gäller migreringen från SIS 1+ till SIS II. Vissa nationella migreringsrelaterade åtgärder, särskilt medlemsstaternas deltagande i testning som rör den migreringen, skulle kunna medfinansieras från budgetposten för SIS II i unionens allmänna budget. Den möjligheten bör omfatta särskilda och väl definierade åtgärder som inte överlappar utan går utöver andra SIS II-åtgärder som fortsätter att finansieras inom ramen för fonden för yttre gränser. Det finansiella stöd som tillhandahålls enligt denna förordning skulle komplettera stödet från fonden för yttre åtgärder.

(27)

När det gäller medfinansieringen enligt den här förordningen bör lämpliga åtgärder vidtas för att förebygga oegentligheter och bedrägerier och nödvändiga åtgärder vidtas för att kräva tillbaka belopp som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt, i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (15), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (16) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (17).

(28)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning och med beaktande av beslutets ekonomiska konsekvenser för de medlemsstater som bör fortsätta att delta fullt ut när kommissionen utövar sina genomförandebefogenheter, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (18).

(29)

Kommissionen och medlemsstaterna bör fortsätta att ha ett nära samarbete under alla faser av utvecklingen av SIS II och migreringen från SIS 1+ till SIS II för att fullborda processen. I rådets slutsatser om SIS II av den 26–27 februari 2009 och den 4–5 juni 2009 inrättades ett informellt organ som består av medlemsstaternas experter och som utsetts till stödgruppen för det globala SIS II-programmet, för att förbättra samarbetet och tillhandahålla direkt stöd från medlemsstaterna till det centrala SIS II-projektet. Det positiva resultatet av expertgruppens arbete och behovet av att ytterligare förbättra samarbetet och insynen i centrala SIS II-projektet motiverar att expertgruppen formellt införlivas i förvaltningsstrukturen för SIS II. En expertgrupp, kallad stödgruppen för det globala SIS II-programmet, bör därför formellt inrättas som ett komplement till den nuvarande organisatoriska strukturen för SIS II. För att säkerställa effektivitet samt kostnadseffektivitet bör antalet experter vara begränsat. Stödgruppen för det globala SIS II-programmets verksamhet bör därför inte påverka kommissionens och medlemsstaternas ansvarsområden.

(30)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (19) är tillämplig då kommissionen behandlar personuppgifter.

(31)

Europeiska datatillsynsmannen ansvarar för att övervaka och säkerställa tillämpningen av förordning (EG) nr 45/2001 och är behörig at övervaka unionsinstitutionernas och unionsorganens verksamhet när det gäller behandling av personuppgifter. Den gemensamma tillsynsmyndigheten är ansvarig för tillsynen av den tekniska stödfunktionen för det nuvarande SIS 1+ fram till dess att den rättsliga ramen för SIS II träder i kraft. De nationella tillsynsmyndigheterna är ansvariga för tillsynen av behandlingen av personuppgifter inom SIS 1+ på sina respektive medlemsstaters territorium och kommer även fortsättningsvis att ansvara för tillsynen av lagligheten i behandlingen av personuppgifter inom SIS II på deras respektive medlemsstaters territorium. Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av de särskilda bestämmelserna i Schengenkonventionen samt i förordning (EG) nr 1987/2006 och beslut 2007/533/RIF om skydd av personuppgifter och om datasäkerhet. Enligt den rättsliga ramen för SIS II ska de nationella tillsynsmyndigheterna och Europeiska datatillsynsmannen sörja för en samordnad tillsyn av SIS II.

(32)

Migreringen från SIS 1+ till SIS II är en komplex process som trots ett omfattande förberedelsearbete från alla berörda parters sida för med sig betydande risker av teknisk karaktär. Den rättsliga ramen bör medge den flexibilitet som behövs för att lösa oväntade problem som under migreringsprocessen kan drabba det centrala systemet eller ett eller flera nationella system. Medan övergångsfasen och den period av intensiv övervakning under vilken den interimistiska migrationsarkitekturen finns kvar av rättssäkerhetsskäl bör vara så kort som möjligt, bör rådet därför vid tekniska svårigheter ha möjlighet att fastställa slutdatum för avslutad migrering i enlighet med artikel 55.2 i förordning (EG) nr 1987/2006 och artikel 71.2 i beslut 2007/533/RIF.

(33)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att inrätta den provisoriska migreringsstrukturen och överföra data från SIS 1+ till SIS II, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(34)

Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(35)

För att den finansiella facilitet som kan tillhandahållas medlemsstaterna från unionens allmänna budget i enlighet med denna förordning ska ges verkan, bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(36)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om Norgesassociering till genomförandet, tillämpningen och vidareutvecklingen av Schengenregelverket (20), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 punkt G i rådets beslut 1999/437/EG (21) om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet.

(37)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (22) som omfattas av det område som avses i artikel 1 punkt G i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (23).

(38)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (24), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 punkt G i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (25).

(39)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll (nr 22) om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning bygger på Schengenregelverket, bör Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom en tid av sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(40)

Förenade kungariket deltar i denna förordning i enlighet med artikel 5.1 i protokoll (nr 19) om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och artikel 8.2 i rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (26).

(41)

Irland deltar i denna förordning i enlighet med artikel 5.1 i protokoll (nr 19) om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och artikel 6.2 i rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (27).

(42)

Denna förordning påverkar inte tillämpningsföreskrifterna för Irlands och Förenade kungarikets begränsade deltagande i Schengenregelverket enligt beslut 2000/365/EG respektive 2002/192/EG.

(43)

När det gäller Cypern utgör denna förordning en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt.

(44)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts och avgav ett yttrande den 9 juli 2012 (28).

a)

centrala SIS II: den tekniska stödfunktionen för SIS II, vilken omfattar en databas (SIS II-databasen) och ett enhetligt nationellt gränssnitt (NI-SIS),

b)

C.SIS: den tekniska stödfunktionen för SIS 1+, vilken omfattar referensdatabasen för SIS 1+ och det enhetliga nationella gränssnittet (N.COM),

c)

N.SIS: de nationella SIS 1+-systemen, bestående av de nationella datasystem som kommunicerar med C.SIS,

d)

N.SIS II: de nationella SIS II-systemen, bestående av de nationella datasystem som kommunicerar med det centrala SIS II,

e)

konverterare: ett tekniskt hjälpmedel som möjliggör konsekvent och tillförlitlig kommunikation mellan C.SIS och centrala SIS II och tillhandahåller de funktioner som anges i artikel 10.3 och vilka möjliggör konvertering och synkronisering av data mellan C.SIS och centrala SIS II,

f)

övergripande test: det test som avses i artikel 71.3 c i beslut 2007/533/RIF,

g)

test av kompletterande information: funktionstester mellan Sirenebyråerna.

a)

Underhåll och vidareutveckling av SIS II.

b)

Ett övergripande test av SIS II.

c)

Ett test rörande kompletterande information.

d)

Den fortsatta utvecklingen och de fortsatta testen av en konverterare.

e)

Upprättande och test av en interimistisk migreringsstruktur.

f)

Migreringen från SIS 1+ till SIS II.

a)

C.SIS och anslutning till konverteraren.

b)

Den kommunikationsinfrastruktur i SIS 1+ som gör det möjligt för C.SIS att kommunicera med N.SIS.

c)

N.SIS.

d)

Centrala SIS II, NI-SIS och den kommunikationsinfrastruktur i SIS II som gör det möjligt för centrala SIS II att kommunicera med N.SIS II och konverteraren.

e)

N.SIS II.

f)

Konverteraren.

—

alternativ ledning mellan kommissionen och ordförandeskapet,

—

mötesplatser,

—

mötesförberedelser,

—

tillträde för andra experter,

—

kommunikationsplan som säkerställer fullständig information till icke deltagande medlemsstater.