15.9.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 238/1

(1)

Genom förordning (EU) nr 258/2011 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) införde kommissionen en preliminär antidumpningstull på import av vissa keramiska plattor med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina).

(2)

En rättelse (3) offentliggjordes den 31 maj 2011 för att rätta vissa skrivfel, bland annat namnen på vissa kinesiska exporterande tillverkare som var felstavade i bilaga I till förordningen om preliminär tull.

(3)

Efter bekräftelse av vissa påståenden som mottogs efter att rättelsen hade offentliggjorts och som visade sig vara motiverade, observerades det att vissa andra namn var felstavade. Korrekt stavade namn på alla företag som är föremål för vägd genomsnittlig tull förtecknas i bilaga I till denna förordning.

(4)

Det erinras om att förfarandet inleddes till följd av ett klagomål ingett av European Ceramic Tile Manufacturer’s Association (CET) (nedan kallad klaganden) som företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del – i detta fall mer än 30 % – av unionens samlade produktion av keramiska plattor. Såsom anges i skäl 24 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen om dumpning och skada perioden från och med den 1 april 2009 till och med den 31 mars 2010 (nedan kallad undersökningsperioden eller, i tabeller, UP). Undersökningen av tendenser av betydelse för skadebedömningen omfattade perioden från och med den 1 januari 2007 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(5)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa provisoriska åtgärder hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter), lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära resultaten. De parter som önskade bli hörda gavs tillfälle till det och det hölls utfrågningar med förhörsombudet på begäran av två berörda parter.

(6)

Kommissionen fortsatte att inhämta alla upplysningar som ansågs nödvändiga för dess slutgiltiga avgöranden.

(7)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens avsikt att rekommendera införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av keramiska plattor med ursprung i Kina och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen. De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta meddelande av uppgifter.

(8)

De muntliga och skriftliga synpunkter som de berörda parterna lämnade togs under övervägande och beaktades i tillämpliga fall.

(9)

När de utvalda exporterande tillverkarna utsågs inkluderades en sökande ”grupp” företag eftersom den kombinerade exportvolymen för de båda tillverkare som ingick i den påstådda gruppen gjorde dem till den volymmässigt tredje största exportören till unionsmarknaden. Dessa företag hävdade ett förhållande på grundval av artikel 143.1 b i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex (4), enligt vilken personer ska anses som närstående om ”de är juridiskt erkända kompanjoner i någon affärsverksamhet”. Undersökningen visade sedermera att dessa företag inte var närstående i den meningen och, såsom nämns i skäl 35 i förordningen om preliminär tull, dessa två tillverkare behandlades som separata enheter.

(10)

Flera exporterande tillverkare lämnade synpunkter på att dessa företag borde ha uteslutits från stickprovet för att ha lämnat felaktiga eller missvisande uppgifter. Dessa tillverkare hävdade vidare att den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen borde ha beräknats utan hänsyn till de båda utvalda företagen.

(11)

Det kan här konstateras att den information som dessa parter tillhandahållit innan stickprovet fastställdes ansågs tillräcklig för att de skulle betraktas som närstående, och med hänsyn till deras kombinerade exportförsäljningsvolym till unionsmarknaden togs de med i stickprovet. Efter kontrollbesök på plats hos dessa båda företag granskades frågan om förhållandet mer ingående. Den information som tillhandahållits av företagen som stöd för deras påstående att de var närstående bekräftades men bedömdes inte räcka för att de skulle betraktas som närstående, i strid med företagens egen syn på detta. Därför drogs slutsatsen att dessa företag inte kunde anses vara närstående enligt artikel 143.1 b i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93. Eftersom företagen samarbetade i undersökningen, bland annat genom att tillhandahålla information om sitt påstådda förhållande, ansågs ingen grund föreligga för att utesluta dem från stickprovet. Detta påstående avvisas därför.

(12)

Även om man antar att det skulle ha lett till väsentligt högre exportvolymer till unionsmarknaden under den berörda undersökningsperioden om andra företag skulle ha tagits med i stickprovet under undersökningen skulle det ha varit svårt att med gällande tidsramar undersöka nya utvalda företag. Trots att det har visat sig att dessa företag inte är närstående uppfyller urvalet ändå de kriterier som anges i grundförordningen. Slutligen påpekas det att inga bevis fanns för att företagen avsiktligt påstod sig vara närstående för att tas med i stickprovet.

(13)

Eftersom inga andra synpunkter har kommit in bekräftas skälen 5 och 6 i förordningen om preliminär tull.

(14)

Efter att de preliminära åtgärderna hade införts hävdade en berörd part att ingen av unionstillverkarna som stödde klagomålet hade tillhandahållit svar på stickprovsundersökningen, varför de borde betraktas som icke samarbetande i förfarandet. Detta argument vidhölls efter det slutliga meddelandet av uppgifter.

(15)

När det gäller påståendet att avsaknaden av stickprovssvar skulle tyda på att de unionstillverkare som stödde klagomålet inte samarbetade erinras det om att CET var juridiskt ombud för alla företag som ingett klagomål. Såsom krävs tillhandahöll CET också för de klagandes räkning kompletterande information när det gällde uppgifter för undersökningsperioden. Såsom beskrivs närmare i tillkännagivandet om inledande krävdes information för att göra urvalet endast för företag som inte redan hade tillhandahållit all erforderlig information. Därav följer att de företag som ingett klagomål samarbetade fullt ut eftersom de hade tillhandahållit all erforderlig information vid tidpunkten för klagomålet och eftersom nödvändiga uppdateringar av uppgifter för undersökningsperioden tillhandahölls för deras räkning av deras juridiska ombud under undersökningens gång.

(16)

En berörd part hävdade att uppdelningen av unionsindustrin i olika segment och urvalets geografiska täckning innebar att stickprovet inte var statistiskt giltigt. I detta avseende erinras det om att unionsindustrin för keramiska plattor är mycket fragmenterad, med över 500 tillverkare. Det har också visat sig att industrin finns representerad i alla de tre industrisegmenten, dvs. stora, medelstora och små företag. För att se till att resultaten från stora företag inte skulle dominera skadeanalysen utan att situationen för småföretag, som tillsammans svarar för den största andelen av tillverkningen i unionen, speglades korrekt ansågs det lämpligt att alla segment – dvs. små, medelstora och stora företag – skulle ingå i urvalet. Inom varje segment valdes de största företagen, förutsatt att urvalet blev representativt i fråga om geografisk spridning.

(17)

En berörd part hävdade också att kommissionen inte hade visat att urvalet fortfarande var representativt efter tillbakadragandet av den polska tillverkaren och att urvalet i vilket fall inte var tillräckligt representativt i fråga om försäljningsvolymen på unionsmarknaden.

(18)

Det stämmer att en polsk tillverkare valde att avsluta samarbetet och därför måste uteslutas ur stickprovet. Ett stickprov behöver dock inte exakt avspegla den geografiska spridningen och vikten för tillverkande medlemsstater för att vara representativt. Eftersom geografisk spridning endast är en av de faktorer som måste beaktas för att urvalet ska bli representativt skulle en sådan strategi inte vara administrativt genomförbar. Det räcker med att urvalet i stort sett avspeglar andelarna för de viktigaste berörda tillverkningsländerna. Vid bedömning enligt detta kriterium visade det sig att tillbakadragandet av det polska företaget inte påverkade urvalets representativitet. Därför bekräftas det att urvalet av unionstillverkare var tillräckligt representativt enligt artikel 17 i grundförordningen.

(19)

När det gäller påståendet om urvalets övergripande representativitet erinras det om att unionsindustrin är mycket fragmenterad och att det därför är oundvikligt att företagen i stickprovet täcker en ganska liten del av den totala tillverkningen i unionen. I vilket fall tillåter artikel 17 i grundförordningen att undersökningar begränsas till stickprover som antingen är statistiskt giltiga eller som utgör den största representativa produktions-, försäljnings- eller exportvolym som rimligen kan undersökas, dock utan att någon särskild kvantitativ gräns anges för en sådan representativ volym. Mot bakgrund av ovanstående bekräftas det att urvalet var representativt i den mening som avses i artikel 17 i grundförordningen.

(20)

En berörd part hävdade att kommissionens urval inte omfattade tillverkare som erbjuder låga försäljningspriser och som finns i länder som Polen och Tjeckien. Därför skulle stickprovet inte vara representativt för unionstillverkarnas genomsnittliga försäljningspriser.

(21)

Som svar på detta påstående fann kommissionen att de genomsnittliga försäljningspriserna för stickprovet för unionsindustrin låg i samma intervall som de genomsnittliga försäljningspriserna enligt allmänt tillgänglig statistik. Såsom förklaras i skäl 125 visade undersökningen dock att slutresultaten inte skulle förändras mer än marginellt även om hänsyn skulle tas till offentligt tillgängliga priser för dessa länder.

(22)

Ett antal parter kom med synpunkter på de metoder som använts för att fastställa urvalet av unionstillverkare jämfört med urvalet av kinesiska exportörer, vilket enbart baserades på exportvolym.

(23)

Beträffande de olika metoder som använts för att göra ett urval av unionstillverkare respektive kinesiska exporterande tillverkare bör det noteras att metoderna användes i enlighet med stickprovsförfarandets syften. För unionsindustrin måste kommissionen bedöma situationen för industrin som helhet och därför valdes de kriterier som skulle ge den mest representativa bilden av hela sektorn. För de kinesiska exporterande tillverkarna ansågs det lämpligt att göra ett urval baserat på den största exportvolymen och därför valdes de största exportörerna av den berörda produkten för stickprovsförfarandet. Det bör också påpekas att det enligt artikel 17 i grundförordningen inte krävs att båda urvalen görs utifrån samma kriterier. I detta fall gavs dessutom både de samarbetsvilliga parterna i Kina och de kinesiska myndigheterna möjlighet att lämna synpunkter på det föreslagna urvalet av kinesiska exporterande tillverkare innan detta slutfördes. Synpunkter inkom om stickprovets sammansättning men inte om dess representativitet.

(24)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en importörsorganisation att artikel 17 i grundförordningen innebar att urvalet till stickprover av unionstillverkare och exporterande tillverkare borde göras utifrån samma kriterier. Flera kinesiska parter fortsatte även efter det slutliga meddelandet av uppgifter att hävda att kinesiska exporterande tillverkare och unionstillverkare inte behandlades lika vid urval av respektive stickprover.

(25)

Som svar på påståendet efter det slutliga meddelandet av uppgifter om att samma kriterier borde tillämpas vid urval till stickproverna för unionstillverkare och exporterande tillverkare, av de anledningar som anges i skäl 23, ansågs det att stickproverna kan väljas ut utifrån olika kriterier. Detta påstående avvisas därför.

(26)

När det gäller det faktum att inga synpunkter mottogs på stickprovets representativitet, såsom nämns i skäl 23, hävdade dessa parter att de kinesiska parterna vid tidpunkten för urvalet inte hade underrättats om att olika urvalskriterier användes för att välja ut stickproverna och därför inte kunde lämna synpunkter på detta förhållande.

(27)

När det gäller det faktum att de kinesiska parterna inte hade underrättats om att olika kriterier användes för urvalet är det gängse praxis, och i linje med artikel 17.2 i grundförordningen, att parterna rådfrågas om sammansättningen av de föreslagna stickproverna för deras egen kategori, t.ex. sker samråd med exporterande tillverkare endast avseende det föreslagna stickprovet för exporterande tillverkare. Därför avvisas dessa parters påstående om att det inte fanns möjlighet att lämna synpunkter på de olika urvalskriterierna för de olika stickproverna vid tidpunkten för urvalet.

(28)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att kommissionen genom att ta hänsyn till de olika segmenten vid urvalet hade agerat i strid med artikel 4.1 i grundförordningen, enligt vilken analysen ska göras i förhållande till unionsindustrin som helhet och inte till vissa grupper eller typer av företag.

(29)

Påståendet att indelningen av stickprovet i tre segment är ett brott mot artikel 4.1 i grundförordningen kan inte godtas. Det kan härledas från skäl 23 att urvalet representerar hela unionsindustrin och inte bara en särskild grupp företag, som den berörda parten påstår. Vidare tillåter artikel 17.1 i grundförordningen särskilt att stickprov används för att fastställa skada. Påståendet var därför ogrundat och avvisades.

(30)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter ifrågasatte samma berörda part att hänsyn hade tagits till den geografiska spridningen vid urvalet och hävdade att unionen är en inre marknad och att artikel 17.1 i grundförordningen endast tillåter att ett stickprov tas baserat på den största representativa volymen.

(31)

När det gäller påståendet om kriteriet geografisk spridning noteras det att detta är en fragmenterad bransch och för att det ska gå att bedöma de utvalda företagens representativitet används tillverkarnas geografiska spridning i olika medlemsstater, i syfte att avspegla de olika situationer som kan föreligga i unionen. Stickprovet omfattar medlemsstater där ca 90 % av unionsproduktionen sker. Efter tillbakadragandet av det polska företaget är nivån fortfarande så hög som 80 %. De metoder som kommissionen använde innebar därför att stickprovet var representativt för unionsproduktionen som helhet och i överensstämmelse med artikel 17.1 i grundförordningen. Argumentet avvisades därför.

(32)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att endast medelstora och små företag valdes ut till stickprovet av unionstillverkare, vilka hävdades ha högre kostnader och priser än de stora kinesiska företagen.

(33)

Inga bevis lades fram som stöd för argumentet. Det noteras att stickprovet innehöll företag från alla segment. Dessutom kan andra faktorer utöver företagets storlek inverka på kostnaderna, t.ex. råmaterialkostnader, avskrivningar och kapacitetsutnyttjande.

(34)

En berörd part hävdade att berörda parter inte fullt ut får möjlighet att utöva sin rätt att höras eftersom de inte kan få information om vilka företag som ingett klagomål. Det hävdades också att begäran om anonymitet inte var motiverad eftersom vissa tillverkare inte hade begärt att deras namn skulle hemlighållas.

(35)

En part upprepade sitt påstående att det hade saknats grunder för att tillåta konfidentiell behandling av namnen på såväl de flesta av de tillverkare som ingett klagomål som på de företag som stödde klagomålet. Det hävdades särskilt att inga bevis för begäran om konfidentiell behandling hade inkluderats i den akt som var tillgänglig för berörda parter för konsultation. Vidare hävdades det att andra berörda parter inte hade haft möjlighet att lämna synpunkter på om bedömningen av mikroskadeindikatorerna var korrekt eftersom identiteten på de företag som ingick i stickprovet inte var känd.

(36)

Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter ifrågasatte samma part att alla närstående företag till de utvalda tillverkarna hade lämnat in svar på frågeformuläret.

(37)

Det erinras om att det enligt artikel 19 i grundförordningen är tillåtet att behandla uppgifter konfidentiellt när deras utlämnande skulle medföra en klar konkurrensfördel för en konkurrent eller leda till väsentlig skada för den person som lämnar uppgifterna, eller för en person från vilken denne har erhållit uppgifterna. En övervägande majoritet av klagandena önskade att deras identitet skulle behandlas konfidentiellt och tillhandahöll tillräckliga bevis för att det faktiskt förelåg en betydande risk för repressalier, bland annat i form av förlorad försäljning för dessa tillverkare, om deras namn skulle avslöjas. Dessa företags begäran godkändes därför av kommissionens tjänsteavdelningar.

(38)

När det gäller påståendet att vissa tillverkare inte hade begärt konfidentiell behandling av sitt namn bör det noteras att detta inte utesluter övriga företag från att begära sådan behandling om tillräckliga skäl kan visas. Bedömningen av sådan begäran gjordes från fall till fall, varför påståendet avvisas.

(39)

När det gäller huruvida alla närstående företag till unionstillverkare som ingick i urvalet hade lämnat in svar på frågeformuläret bör det noteras att ett uteblivet svar från en unionstillverkare i princip inte hindrar kommissionen från att dra tillförlitliga slutsatser om skada, förutsatt att de inlämnade frågeformulären kan kontrolleras. Det gäller särskilt när de närstående företagen är separata juridiska personer med separat bokföring.

(40)

En part som representerade de exporterande tillverkarnas intressen hävdade att importen av den berörda produkten från Turkiet borde ha ingått i denna undersöknings räckvidd.

(41)

Import från Turkiet togs emellertid inte med i klagomålet, eftersom det under inledningsskedet inte fanns bevis för dumpning, skada och orsakssamband avseende import från Turkiet, som motiverade att ett antidumpningsförfarande inleddes för denna import. Påståendet att Turkiet borde ha ingått i undersökningens räckvidd avvisas därför.

(42)

Efter införandet av de preliminära åtgärderna angav en berörd part att de KN-nummer för den berörda produkten som ingick i förordningen om preliminär tull hade ändrats jämfört med dem i tillkännagivandet om inledande och frågade om skälen till dessa skillnader och huruvida de medförde en ändring av produktomfattningen.

(43)

I detta sammanhang betonas det att skillnaderna mellan de KN-nummer som anges i förordningen om preliminär tull och de KN-nummer som nämns i tillkännagivandet om inledande inte är kopplade till någon ändring av produktdefinitionen eller undersökningens räckvidd. Ändringarna innebär ingen ändring av de typer av plattor som omfattas utan beror bara på att hänsyn måste tas till de allmänna ändringar av kombinerade nomenklaturen enligt kommissionens förordning (EU) nr 861/2010 som började tillämpas den 1 januari 2011 (5).

(44)

En berörd part bad att viss keramisk mosaik skulle undantas från de produkter som omfattas. Parten hävdade att om åtgärder införs skulle denna produktkategori förlora i konkurrenskraft jämfört med andra produkter som de kan ersättas med, och att dumpning i vilket fall som helst inte förekommer inom detta segment.

(45)

Beträffande detta påstående visade undersökningen att keramisk mosaik och vissa andra typer av keramiska plattor har samma fysiska och tekniska egenskaper och att en översyn av produktomfattningen därför inte är befogad. När det gäller att dumpning inte förekommer inom segmentet, vilket inte stöds av några bevis, måste analysen av dumpning och skada avspegla situationen för den berörda produkten som helhet. Påståendet avvisas därför.

(46)

Med hänsyn till ovanstående och i frånvaro av ytterligare synpunkter avseende berörd produkt och likadan produkt bekräftas härmed skälen 25–32 i förordningen om preliminär tull.

(47)

Eftersom inga ytterligare synpunkter eller resultat inkommit rörande marknadsekonomisk status bekräftas härmed slutsatserna i skälen 33–40 i förordningen om preliminär tull.

(48)

Inga synpunkter mottogs avseende beslutet att bevilja eller avslå individuell behandling för enskilda företag.

(49)

Två importörer ifrågasatte dock den generella giltigheten av kommissionens analys av individuell behandling och hävdade att unionen årligen fördelar stöd genom systemet med strukturfonder.

(50)

I detta avseende noteras det att artikel 9.5 i grundförordningen anger kriterier som ska uppfyllas för att en individuell behandling ska kunna tillämpas. Den påstådda förekomsten av stöd i unionen är inte relevant för den undersökningen. Påståendet avvisas därför och slutsatserna i skälen 41–44 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(51)

Ansökningar om individuell undersökning lämnades in av åtta samarbetsvilliga exporterande tillverkare enligt artikel 17.3 i grundförordningen. Det beslutades att individuell undersökning skulle genomföras för en exporterande tillverkare, Kito Group, eftersom detta inte skulle vara orimligt betungande. Gruppen representerade med stor marginal den största exportvolymen av de åtta tillverkare som begärde individuell undersökning.

(52)

Denna grupp begärde individuell behandling. Efter granskning av denna ansökan föreslogs det ursprungligen att Kito Group skulle beviljas individuell behandling eftersom det inte fanns några skäl att inte bevilja denna grupp individuell behandling.

(53)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade klaganden att artikel 17.3 i grundförordningen inte förefaller tillåta att ett begränsat antal ansökningar om individuell undersökning görs i situationer där ett stort antal ansökningar har mottagits. Klaganden hävdade att denna ståndpunkt stöddes av talrika tidigare antidumpningsundersökningar. I detta avseende noteras det att referensen i artikel 17.3 i grundförordningen när det gäller om ansökningar om individuell undersökning ska beviljas eller inte är huruvida undersökningarna skulle bli orimligt betungande och skulle förhindra att undersökningen avslutades i rätt tid. I den aktuella undersökningen och såsom nämns i skäl 51 var det inte orimligt betungande att genomföra en av de åtta individuella undersökningar som hade begärts. När det gäller tidigare undersökningar där ansökningar om individuell undersökning togs upp noteras det att den betungande karaktären och behovet av att avsluta undersökningen i tid måste bedömas från fall till fall. Med hänsyn till ovanstående avvisas klagandens påstående.

(54)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter mottogs information och bevis för att Kito Group eventuellt inte hade uppgett alla närstående företag i gruppen, vilket kunde innebära att resultaten för gruppen var ofullständiga. Gruppen gavs möjlighet att lämna synpunkter på detta och informerades om att artikel 18 i grundförordningen eventuellt måste tillämpas. Gruppen svarade att de två närstående företagen visserligen inte hade tagits upp i dess svar på antidumpningsformuläret men att det inte torde påverka resultaten; det var ett betydelselöst förbiseende eftersom företagen inte var verksamma inom produktion och/eller saluföring av den berörda produkten. Det faktum att förekomsten av dessa två företag inte meddelades gjorde dock att man inte kunde göra en riktig bedömning och kontroll av gruppens verksamhet i fråga om den berörda produkten. Därför dras slutsatsen att gruppen inte tillhandahöll den information som krävdes inom utsatt tid, och följaktligen baseras resultaten för företaget på tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen.

(55)

Två importörer lämnade synpunkter på valet av Amerikas förenta stater (nedan kallade Förenta staterna) som jämförbart land och hävdade att Förenta staterna är olämpligt som jämförbart land på grund av dess obetydliga egna tillverkning och eftersom det saknar konkurrenskraft på världsmarknaden. Importörerna hävdade vidare att Förenta staterna hade valts ut på ett orimligt sätt och att bristen på alternativa jämförbara länder berodde på otillbörliga påtryckningar från unionstillverkarnas organisation på tillverkare från andra tänkbara jämförbara länder för att motarbeta ett eventuellt samarbete från deras sida. Två importörer hävdade att kommissionen hade underlåtit att fästa avseende vid information från ett antal tänkbara samarbetsländer och att ingen hänsyn hade tagits till offentligt tillgängliga uppgifter från nationella eller gränsöverskridande tillverkarorganisationer i tredjeländer.

(56)

För att börja med det sista argumentet erinras det om att företagsspecifika uppgifter krävs för att göra en undersökning av dumpningsnivån. Detta argument avvisades därför.

(57)

När det gäller påståendena om otillbörliga påtryckningar från unionstillverkarnas organisation för att motverka samarbete noteras det att inga bevis tillhandahålls. Dessa synpunkter måste därför avvisas.

(58)

Dessa importörer hävdade vidare att den årliga tillverkningsvolymen för keramiska plattor i Förenta staterna var ca 60 miljoner m2 per år och inte 600 miljoner m2, såsom anges i skäl 51 i förordningen om preliminär tull. Detta kontrollerades och visade sig vara riktigt.

(59)

När det gäller Förenta staternas lämplighet som jämförbart land med tanke på den betydligt lägre tillverkningsvolymen ska det betonas att marknaden i Förenta staterna är starkt konkurrensutsatt – det finns flera lokala tillverkningsföretag och betydande mängder importeras. Såsom nämns i skäl 52 i förordningen om preliminär tull finns det dessutom inga bevis för att några icke-tariffära handelshinder föreligger som skulle utgöra ett betydande hinder för konkurrens på marknaden. Därför förblir den övergripande slutsatsen att Förenta staterna är ett lämpligt jämförbart land, trots den lägre tillverkningsvolymen.

(60)

Två importörer hävdade att enhetsförsäljningspriserna på Förenta staterna-tillverkade plattor på Förenta staternas hemmamarknad var mycket högre än på unionsmarknaden och vid jämförelse med exportpriser ledde till dumpning. Detta argument befanns vara irrelevant för syftet med detta förfarande, eftersom sådana påståenden, om man antar att det skulle finnas prima facie-bevisning för dem, endast skulle kunna granskas grundligt inom ramen för ett separat antidumpningsförfarande för Förenta staterna. Argumentet avvisades därför.

(61)

Dessa importörer hävdade vidare att den samarbetsvilliga Förenta staterna-tillverkaren ägdes av eller var ett dotterbolag till unionstillverkare och att undersökningen därmed var bristfällig eftersom erhållna uppgifter inte var oberoende.

(62)

Det erinras om att de uppgifter som lämnades av den samarbetsvilliga Förenta staterna-tillverkaren kontrollerades på plats. Därför befanns påståendet vara irrelevant och avvisades.

(63)

Dessa importörer hävdade vidare att Förenta staternas exportvolymer var begränsade. Detta argument ansågs vara irrelevant för valet av jämförbart land eftersom uppgifter för det jämförbara landet används för att bestämma normalvärde och inte exportpriser. Argumentet avvisades därför.

(64)

Slutligen hävdade samma importörer att det inte var motiverat att upprätthålla konfidentiell behandling av identitet, volym, värde och kvalitet på den samarbetsvilliga jämförbara tillverkarens produktion. Det erinras om att samarbetsvilliga jämförbara tillverkare hade begärt konfidentiell behandling på grund av oro för repressalier och att denna begäran hade befunnits vara motiverad. Vidare kan det inte uteslutas att tillhandahållande av de uppgifter importörerna efterfrågar, även angivna som intervall, skulle kunna leda till identifiering av tillverkaren i det jämförbara landet. Därför avvisades importörernas begäran.

(65)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade ovannämnda två importörer flera av de ovanstående kraven, dock utan att tillhandahålla någon ytterligare stärkt bevisning. Deras påståenden avvisas därför.

(66)

Vidare hävdade dessa två importörer också att den samarbetsvilliga Förenta staterna-tillverkaren enligt uppgift står under en unionstillverkares kontroll, vilket skulle göra det fel att välja detta Förenta staterna-företag som lämpligt jämförelseföretag. De hävdade bland annat att Förenta staterna-företaget inte är ekonomiskt oberoende och därför inte kan fungera som referens för dumpning. Importörerna citerar artikel 2.1 tredje och fjärde styckena i grundförordningen som motivering till detta påstående. Som svar på detta påstående måste det först och främst klargöras att, såsom anges i skäl 23 i förordningen om preliminär tull och i skäl 69 nedan, den samarbetsvilliga Förenta staterna-tillverkaren har begärt konfidentiell behandling och att detta har beviljats. Därför kan det varken bekräftas eller dementeras att det finns ett förhållande mellan Förenta staterna-företaget och en unionstillverkare. Det noteras dock att ovannämnda bestämmelser i grundförordningen gäller hur försäljningspriserna för ett företag som undersöks ska hanteras när företaget säljer till en närstående part. Dessa bestämmelser gäller inte ett möjligt förhållande mellan en tillverkare i ett jämförbart land och en unionstillverkare. Påståendet avvisas därför.

(67)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter gjorde en importörsorganisation ett stort antal påståenden. För det första hävdade de att Förenta staterna-tillverkares påstått låga försäljningsvolym på deras hemmamarknad jämfört med den kinesiska exporten till unionen gjorde Förenta staterna olämpligt som jämförbar marknad. I detta avseende gäller att bland annat konkurrensnivån i olika länder är en av de faktorer som granskas när man söker tänkbara jämförbara länder. Likartade nivåer för den inhemska industrins försäljning och importen från det land som utreds är inget krav för att ett land ska bedömas vara lämpligt som jämförbart land. När det gäller dessa påståenden, och såsom anges i skäl 59, befanns Förenta staterna-marknaden med avseende på denna undersökning vara tillräckligt konkurrensutsatt för att vara ett lämpligt val. Detta påstående avvisas därför.

(68)

Importörsorganisationen hävdade också att den inte ansåg det relevant för valet av Förenta staterna som jämförbart land att importen till Förenta staterna-marknaden är betydande. När det gäller detta påstående bör det noteras att importnivån faktiskt är en av de viktiga faktorer som undersöks när ett lämpligt jämförbart land väljs. Kombinationen av inhemsk tillverkning och en hög importvolym bidrar till en konkurrensutsatt marknad, vilket nämns i skäl 59. Detta påstående avvisas därför.

(69)

Importörsorganisationen frågade också vilka bevis den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet hade tillhandahållit för att risk förelåg för sådana repressalier som nämns i skäl 64. Förenta staterna-företaget påpekade att det finns många kinesiska exporterande tillverkare av keramiska plattor på Förenta staterna-marknaden med vilka Förenta staterna-företaget konkurrerar om samma kunder. Därför angav Förenta staterna-företaget att man oroade sig för repressalier om deras identitet avslöjades. När det gäller de bevis som tillhandahölls för att risk för repressalier förelåg bör det noteras att den eventuella risken för repressalier på grund av att Förenta staterna-företaget och de kinesiska exporterande tillverkarna som är aktiva på Förenta staterna-marknaden konkurrerar om samma kunder befanns plausibel. Företagets begäran om konfidentiell behandling godkändes därför.

(70)

Organisationen hävdade också att eftersom det genomsnittliga inhemska försäljningspriset i Förenta staterna för Förenta staterna-tillverkade keramiska plattor enligt uppgift var flera gånger högre än priset i unionen för plattor importerade från Kina är Förenta staterna-produkten inte en ”likadan produkt” som den som importeras från Kina. I detta avseende finns det ingen anledning att betrakta Förenta staterna-produkten som olik den berörda produkten på grund av att dessa båda priser skiljer sig åt. Såsom anges i skäl 32 i förordningen om preliminär tull befanns det att den berörda produkten och, bland annat, den produkt som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i Förenta staterna har samma grundläggande fysiska och tekniska kännetecken och samma användningsområden. Under dessa omständigheter anses produkterna vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen. Organisationens påstående avvisas därför.

(71)

Slutligen frågade organisationen varför unionen inte ansågs vara ett lämpligt jämförbart land i frånvaro av samarbete från andra tredjeländer än Förenta staterna. Med tanke på att Förenta staterna har befunnits vara ett lämpligt jämförbart land, såsom nämns i skäl 59 ovan, fanns det ingen anledning att undersöka andra marknader som kunde vara lämpliga. Organisationens påstående avvisas därför.

(72)

Eftersom det inte har inkommit ytterligare synpunkter bekräftades det att valet av Förenta staterna som jämförbart land var lämpligt och rimligt i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen och skälen 45–54 i förordningen om preliminär tull bekräftas härmed.

(73)

Två importörer hävdade att det utan information om Förenta staterna-tillverkarens tillverkning uttryckt i volym inte skulle vara möjligt för berörda parter att kontrollera om signifikanta skillnader i tillverkningskostnaderna på grund av skalfördelar skulle kunna föreligga mellan Förenta staterna-tillverkaren och de kinesiska tillverkare som ingick i stickprovet och som årligen tillverkade över 10 miljoner m2 keramiska plattor. Dessa importörer hävdade vidare att volymerna för den jämförbara tillverkaren och de kinesiska tillverkarna inte gick att jämföra, med tanke på den lägre tillverkningsvolymen för den jämförbara tillverkaren eller i det jämförbara landet. Det erinras om att den samarbetsvilliga jämförbara tillverkarens tillverkningsvolym är konfidentiell och därför inte kan yppas. Det erinras också om att den kinesiska industrin är starkt fragmenterad och huvudsakligen utgörs av små och medelstora företag. Dessa påståenden befanns därför sakna grund.

(74)

Dessa importörer påpekade att eftersom normalvärdet enligt artikel 2.1 andra stycket i grundförordningen ska fastställas på grundval av ”andra försäljares eller producenters” priser var det felaktigt att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från ett enda företag.

(75)

I detta avseende erinras det om att detta förfarande gäller import från ett land utan marknadsekonomi där normalvärdet måste fastställas i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen. Denna begäran avvisades därför.

(76)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter angav en importörsorganisation att den ansåg att normalvärdet i ett jämförbart land inte kunde baseras på uppgifter som tillhandahållits av ett företag. Av de anledningar som anges i skäl 75 avvisas dock detta påstående.

(77)

Slutligen hävdade dessa importörer att den jämförbara tillverkarens produkt inte var representativ eftersom den, enligt deras antagande, hamnade i högprissegmentet. På grund av den jämförbara tillverkarens begäran om konfidentiell behandling kan detta påstående varken bekräftas eller avvisas. I vilket fall har justeringar av det konstruerade normalvärdet gjorts i motiverade fall för att ta hänsyn till typen av plattor, även under vilka varumärken plattorna säljs vidare. Detta förklaras i skäl 61 i förordningen om preliminär tull. Därför ansågs detta påstående inte vara motiverat och avvisades.

(78)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en exporterande tillverkare att försäljningen av vissa typer av keramiska plattor till unionen under undersökningsperioden hade klassificerats fel av kommissionens tjänsteavdelningar och att företagets dumpningsmarginal borde korrigeras i enlighet med detta. I detta avseende fastställdes det under kontrollbesöket i företagets lokaler att företaget hade klassificerat vissa keramiska plattor fel och företaget informerades om detta. Dessa plattor omklassificerades sedan för att det skulle gå att göra en korrekt dumpningsberäkning. Företagets påstående avvisas därför.

(79)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter påstod samma exporterande tillverkare att viss exportförsäljning till unionen under undersökningsperioden inte hade tagits med vid beräkning av företagets dumpningsmarginal. Det befanns att dessa transaktioner inte hade beaktats därför att fakturadatumen inföll efter undersökningsperiodens slut. Företagets påstående avvisas därför.

(80)

Eftersom inga synpunkter framförts beträffande exportpriser, bekräftas härmed slutsatserna i skäl 59 i förordningen om preliminär tull.

(81)

Synpunkter har inkommit om jämförelsen mellan normalvärde och exportpris.

(82)

En exporterande tillverkare hävdade att man vid beräkning av cif-värdet borde ta hänsyn till att exportförsäljningarna skedde genom icke-närstående handlare. Detta påstående ansågs motiverat och cif-värdet för denna exportör räknades därefter om. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade klaganden att denna omräkning av exportpriser inte borde ha gjorts på grund av att den information som tillhandahölls av icke-närstående handlare inte var tillförlitlig eftersom enligt uppgift endast vissa av de handlare via vilka den exporterande tillverkaren säljer hade lämnat information. Det befanns att alla icke närstående handlare genom vilka den exporterande tillverkaren sålde hade lämnat prisinformation. Företagets påstående avvisas därför.

(83)

En annan exporterande tillverkare hävdade att man inte hade tagit hänsyn till försäkringskostnaden på ett korrekt sätt vid beräkning av cif-värdet. Detta påstående ansågs motiverat och cif-värdet för denna exportör räknades därefter om i enlighet med detta.

(84)

En grupp exporterande företag hävdade att den försäkringskostnad som var inräknad i deras cif-värde hade beräknats på fel sätt. Detta påstående befanns vara motiverat och cif-värdena räknades om i enlighet med detta. Dessutom befanns det för ett av företagen i gruppen att hänsyn inte hade tagits till hanteringskostnaderna vid fastställande av värdet fritt fabrik. Även detta rättades till.

(85)

Två importörer hävdade att hänsyn borde ha tagits till utvecklingen av växelkursen för US-dollar under undersökningsperioden vid beräkning av exportpriserna. Det erinras dock om att hänsyn faktiskt har tagits till växelkursens utveckling under undersökningsperioden, eftersom månatliga växelkurser användes, i enlighet med kommissionens gängse praxis för valutaomräkningar under undersökningsperioden.

(86)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en exporterande tillverkare att eftersom normalvärdet baserades på uppgifter från en tillverkare i det jämförbara landet och exakta uppgifter följaktligen inte kunde yppas på grund av konfidentialitet var det mycket viktigt att se till att justeringar gjordes i tillämpliga fall för att säkerställa produkternas jämförbarhet för dumpningsberäkningar. I detta avseende nämns det i skäl 61 i förordningen om preliminär tull att justeringar gjordes där det behövdes för att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärde och exportpris.

(87)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade två importörer att den samarbetsvilliga Förenta staterna-tillverkarens keramiska plattor endast hamnade i högprissegmentet medan de kinesiska exporterande tillverkarnas produkter hamnade i lågprissegmentet. När det gäller rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset hävdar dessa importörer att de nödvändiga justeringarna enligt artikel 2.10 i grundförordningen aldrig uppgavs för dem. Det noteras i detta avseende att skäl 61 i förordningen om preliminär tull förklarar de justeringar som gjordes för att säkerställa en rättvis jämförelse.

(88)

Efter att hänsyn tagits till alla ovannämnda synpunkter är de slutgiltiga dumpningsmarginalerna för de samarbetsvilliga tillverkare som ingick i stickprovet följande, uttryckta som andel av priset cif vid unionens gräns, före tull:

(89)

Som en följd av de ändringar av beräkningen av dumpningsmarginalerna som nämns i skäl 88 är den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, som bygger på dumpningsmarginalerna för de fyra utvalda samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, 30,6 %. I detta sammanhang noteras det för Heyuan Becarry Co. Ltd, som varken beviljades marknadsekonomisk status eller individuell behandling, att en dumpningsmarginal beräknades på det sätt som beskrivs i skäl 88 i förordningen om preliminär tull. I enlighet med artikel 9.6 första meningen i grundförordningen användes denna dumpningsmarginal för att beräkna den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för parterna i stickprovet, tillämpat på samarbetsvilliga exportörer som inte valts ut till stickprovet. Eftersom Heyuan Becarry Co. Ltd inte beviljats marknadsekonomisk status och det konstaterades att dess exportförsäljningsbeslut var föremål för betydande statlig inblandning, bör, vidare, den tull som ska tillämpas på import från Heyuan Becarry Co. Ltd vara densamma som tillämpas på import från samarbetsvilliga exportörer som inte valts ut till stickprovet.

(90)

Såsom nämnts är Heyuan Becarry Co. Ltd en samarbetsvillig exporterande tillverkare som ingår i stickprovet men inte beviljats individuell behandling enligt skäl 65 i förordningen om preliminär tull, och när det gäller beräkningsmetoden för företagets dumpningsmarginal bör hänvisningen i det skälet till skäl 64 i den förordningen i stället vara till skäl 62.

(91)

För det företag som nämns i skälen 51–54 och som undersöktes individuellt ska den landsomfattande dumpningsmarginalen tillämpas, vid tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen.

(92)

Eftersom inga synpunkter har lämnats beträffande beräkningen av dumpningsmarginalen för övriga exporterande tillverkare bekräftas härmed slutsatserna i skälen 66–67 i förordningen om preliminär tull.

(93)

Med hänsyn till synpunkterna ovan som uttrycks i skälen 81–85 fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen till 69,7 %.

(94)

Ett antal påståenden mottogs om att 13 av de exporterande tillverkare som omfattas av den vägda genomsnittliga preliminära tullen i enlighet med förordningen om preliminär tull, vilka finns upptagna i den förordningens bilaga, var enbart handlare och inte tillverkare, och därmed inte borde ha inkluderats i bilagan.

(95)

Efter vidare granskning befanns det att dessa påståenden var riktiga för fem företag. Dessa företag underrättades om avsikten att stryka dem i bilagan och gavs tillfälle att lämna synpunkter på detta. Tre av företagen inkom inte med ytterligare synpunkter medan två lade fram ytterligare påståenden i ärendet. Dessa ytterligare påståenden innehöll inte tillräckliga bevis för att företagen faktiskt var exporterande tillverkare av den berörda produkten och avvisades därför. Dessa fem företag ströks följaktligen från förteckningen över företag som omfattas av den vägda genomsnittliga slutliga tullen.

(96)

Sedan de preliminära slutsatserna meddelats har förhållandet mellan en grupp med två samarbetsvilliga tillverkare avslutats på grund av ändringar av aktieägarstrukturen. Som en följd av detta begärde ett av dessa företag att få en individuell tullsats fastställd oberoende av det andra företagets.

(97)

Utifrån en uppgift som lämnats förefaller kopplingen mellan de båda företagen att ha upphört efter undersökningsperioden. Såväl konsekvenserna av den påstådda splittringen av gruppstrukturen som det ena företagets ansökan om att få en individuell tullsats fastställd behöver granskas närmare. Om det ena företaget eller båda företagen begär en översyn av sin situation efter den påstådda splittringen kan detta övervägas vid lämpligt tillfälle i linje med grundförordningen. Därför avvisas företagets ansökan om att få en individuell tullsats fastställd inom ramen för denna undersökning.

(98)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade klaganden att en av de närstående exporterande tillverkare som avses i skäl 97 borde få en separat tull beräknad för sig eftersom det fanns bevis på att företaget dumpade på en högre nivå än den andra exporterande tillverkaren. Att inte beräkna en vägd genomsnittlig dumpningsmarginal och tull skulle innebära en möjlighet för exporterande tillverkare som är närstående under en undersökningsperiod att kringgå tull. Eftersom de två exporterande tillverkarna som berörs av denna undersökning befanns vara närstående under undersökningsperioden finns det ingen grund för att fastställa separata tullsatser för var och en av dem. Om det ena eller båda av de ovannämnda företagen skulle begära en översyn av sin situation efter den påstådda splittringen kan detta övervägas vid lämpligt tillfälle i linje med grundförordningen, såsom anges i skäl 97. Klagandens påstående avvisas därför.

(99)

Eftersom inga synpunkter har lämnats beträffande tillverkningen i unionen eller unionsindustrin bekräftas härmed slutsatserna i skälen 68–70 i förordningen om preliminär tull.

(100)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter beträffande konsumtionen på unionsmarknaden bekräftas härmed slutsatserna i skälen 71 och 72 i förordningen om preliminär tull.

(101)

En berörd part ifrågasatte analysen av importen och hävdade att både klagomålet och förordningen om preliminär tull saknade uppgifter om importvolymen samt att måttenheten m2 gäller för en yta och inte en volym.

(102)

En annan berörd part hävdade att utvecklingen av pris och volym för import från Kina bara visar normala handelsfluktuationer och därför inte kunde tolkas som en indikation på kinesiska exportörers beteende när det gäller dumpning.

(103)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter ifrågasatte en part tillförlitligheten hos statistiken från Eurostat och hävdade att de verkliga kinesiska importpriserna är högre och därför jämförbara med importpriserna från övriga tredjeländer. Dessutom hävdades det att detta skulle påverka de dumpningsmarginaler som hade fastställts.

(104)

En annan berörd part hävdade att deras egen analys av Eurostats statistik avseende marknadsandel och importpris skilde sig något från den i förordningen om preliminär tull och att dessa rön bör ändras i enlighet med detta.

(105)

En annan berörd part hävdade att kommissionens tjänsteavdelningar inte hade tagit hänsyn till den höjning av de kinesiska importpriserna som inträffade 2010, efter undersökningsperioden.

(106)

När det gäller påståendet om den måttenhet som används för importvolymer avses med ”volym” i artikel 3.2 i grundförordningen ”mängd” snarare än ”kubikvolym”. Den mest representativa måttenheten bör användas för varje produkt. För den berörda produkten använder aktörer på världsmarknaden konsekvent kvadratmeter (m2). Av detta skäl har den enheten ansetts vara lämpligast för undersökningen. Detta påstående avvisas därför.

(107)

När det gäller utvecklingen av pris och volym för importen från Kina är det sant att variationerna är begränsade i absoluta termer. Den kinesiska importen minskade med 3 % under skadeundersökningsperioden. Slutsatsen när det gäller den kinesiska importens volym måste dock ställas i relation till den generella minskningen av förbrukningen på unionsmarknaden. Att den kinesiska importen endast minskade med 3 % under denna period, när den totala konsumtionen minskade med 29 %, hade uppenbarligen stor inverkan på den kinesiska närvaron på unionsmarknaden. Genom att importen hölls stabil kunde de kinesiska exportörerna erövra en marknadsandel under en period när andra aktörer förlorade.

(108)

När det gäller utvecklingen av de kinesiska priserna baserades de genomsnittliga importpriser som anges i skäl 73 i förordningen om preliminär tull på statistik från Eurostat. Frågor har ställts om hur exakta de genomsnittliga importpriserna är för vissa medlemsstater men inga ändringar av den officiella statistiken har bekräftats. Det erinras om att Eurostats uppgifter i vilket fall endast användes för att fastställa övergripande tendenser. Även om de kinesiska importpriserna skulle justeras uppåt skulle skadebilden som helhet inte förändras, och det skulle fortfarande finnas stora marginaler för prisunderskridande och målprisunderskridande. Det bör i detta sammanhang noteras att uppgifter från Eurostat varken användes för beräkningen av skada eller dumpning. Endast bekräftade uppgifter från företag som besökts har använts för att fastställa marginalnivåerna. Även om brist på överensstämmelse med statistiken skulle påvisas skulle detta inte inverka på nivån på de marginaler som meddelats.

(109)

När det gäller påståendet att kommissionens tjänsteavdelningar inte tagit hänsyn till Eurostats uppgifter från 2010 kan detta argument inte godtas eftersom värdet för undersökningsperioden innefattar första kvartalet 2010. När det gäller andra till fjärde kvartalet 2010 bör det noteras att dessa värden gäller perioden efter undersökningsperioden och inte bör beaktas. Även om hänsyn skulle tas till dessa värden visar importstatistiken dessutom att även importpriserna från tredjeländer ökade, vilket tyder på att detta var en allmän trend och inte var utmärkande för just kinesisk import.

(110)

Med prisunderskridande menas i enlighet med skäl 76 i förordningen om preliminär tull unionstillverkarnas vägda genomsnittliga försäljningspris för varje produkttyp till icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, jämfört med motsvarande vägda genomsnittliga priser på importen från Kina till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån med lämpliga justeringar för gällande tullar och kostnader som uppstår efter importen.

(111)

En part hävdade att de beräkningar för fastställande av exportpris som presenterades för parterna inte motsvarande förklaringen i skäl 76 i förordningen om preliminär tull. En kontroll visade att det fanns ett fel i texten i skälet. I det preliminära skedet gjordes justeringen av försäljningspriserna fritt fabrik i handelsledet för unionstillverkarna för icke närstående kunder på unionsmarknaden, och ingen justering gjordes för kostnaden efter import vid beräkning av det genomsnittliga exportpriset. I det slutgiltiga skedet justerades priset cif vid unionens gräns för de exporterande tillverkarna i det berörda landet för befintlig tull och för kostnader efter import (kostnader som uppkommit vid unionshamn för import, transport och lager och som uppkommer innan importörerna återförsäljer produkterna), baserat på den information som tillhandahållits av de samarbetsvilliga icke närstående importörerna.

(112)

En annan part hävdade att priserna skulle motsvara dem för den kinesiska exporten om de justerades nedåt med hänsyn till kostnaderna för distribution/marknadsföring. Dessa justeringar ingick dock redan i den preliminära beräkningen. Därmed var detta påstående ogrundat och avvisades därför.

(113)

Undersökningen påvisade nivåer för prisunderskridande på mellan 43,2 % och 55,7 %, vilket skiljer sig något från dem som konstaterades ursprungligen (se skäl 77 i förordningen om preliminär tull). Skälet till denna ändring är att ett nytt cif-värde beräknats för den exporterande tillverkaren, vilket nämns i skälen 83–85, och att ett individuellt exportpris cif beräknats för den exporterande tillverkaren Kito Group, vilket nämns i skäl 51.

(114)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter eller har dragits några slutsatser i fråga om import från andra tredjeländer än Kina, bekräftas slutsatserna i skälen 78–80 i förordningen om preliminär tull.

(115)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter beträffande produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet bekräftas härmed slutsatserna i skälen 84 och 85 i förordningen om preliminär tull.

(116)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter beträffande försäljningsvolymen och marknadsandelen bekräftas härmed slutsatserna i skälen 86 och 87 i förordningen om preliminär tull.

(117)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter beträffande sysselsättning och produktivitet bekräftas härmed slutsatserna i skälen 88 och 89 i förordningen om preliminär tull.

(118)

Dumpningsmarginalerna anges i skälen 88–93. Det bekräftas att alla marginaler som har fastställts översteg miniminivån väsentligt. Med tanke på den dumpade importens volymer och priser bekräftas det därför att verkningarna av den faktiska dumpningsmarginalen inte kan anses vara försumbara.

(119)

En part ifrågasatte riktigheten i de uppgifter som lämnas i skälen 93–95 i förordningen om preliminär tull. Parten hävdar att värdet av lager som procentuell andel av tillverkningen under hela den berörda perioden var betydligt lägre än vad som anges i tabell 10 i samma förordning. Dessa beräkningar sågs över och det visade sig att endast procentuella uppgifter för 2009 och undersökningsperioden hade beräknats fel och att andelen lager för dessa perioder faktiskt var något högre än vad som tidigare angivits. En korrekt version av denna beräkning finns i tabell 1 till den här förordningen.

(120)

Samma part hävdade att om unionsindustrin tvingades öka sin lagernivå upp till sex månaders produktion, såsom anges i skäl 94 i förordningen om preliminär tull, skulle detta representera en andel lager på 50 % i förhållande till den totala produktionen och inte 59 %, såsom anges i tabell 10 i förordningen om preliminär tull.

(121)

Det ska här betonas att analyserna i skälen 93 och 94 i förordningen om preliminär tull var kompletterande men inte identiska. Den första analysen visade andelen lager hos företagen i stickprovet uttryckt i kvadratmeter jämfört med produktionen hos företagen i stickprovet, också uttryckt i kvadratmeter (61 % under undersökningsperioden). Den andra analysen, även den för företagen i stickprovet, visade hur många månaders produktion som fanns i lager i förhållande till årets tolv månader (50 % för undersökningsperioden).

(122)

Vidare analys tillät en noggrannare bedömning av utvecklingen av antalet månaders produktion i lager. År 2007 höll tillverkarna i stickprovet ca fem månaders produktion i lager (43 %) men trycket på grund av den dumpade importen tvingade dem att öka lagren till över sju månaders produktion (motsvarande 61 % av den totala årsproduktionen) under undersökningsperioden. Tabell 1 visar lagervolymerna även som antal månader i förhållande till årsproduktion.

(123)

Tabell 1

Lager

(124)

Detta bekräftar slutsatsen att tendensen för lager visar att en skadevållande situation föreligger.

(125)

En berörd part, som nämns även i skäl 20, ifrågasatte slutsatserna i skälen 96–99 i förordningen om preliminär tull i fråga om unionsindustrins försäljningspriser och hävdade att kommissionen inte hade tagit med tillverkare i Polen och Tjeckien när den fastställde enhetspriserna i unionen och att dessa inte stämde överens med faktiska offentliga uppgifter.

(126)

När det gäller detta påstående gjordes en simulering med försäljningspriser registrerade i Polen, som står för ca 10 % av den totala produktionen i unionen. Ingen simulering hade gjorts för Tjeckien, vars produktion utgör mindre än 3 % av den totala produktionen i unionen. Simuleringen visade att de slutgiltiga resultaten inte ändras mer än marginellt även om hänsyn tas till polska priser. Slutligen beräknade kommissionen med denna metod unionsindustrins försäljningspriser efter att ha gjort relevanta justeringar för att få fram priserna till den första oberoende kunden, för att de beräknade priserna verkligen skulle bli jämförbara med kinesiska försäljningspriser.

(127)

En berörd part hävdade att resonemanget i skäl 97 i förordningen om preliminär tull förklarade att unionsindustrin tvingades sälja mindre mängder och erbjuda ett bredare produktutbud var felaktigt eftersom unionsindustrin i så fall enligt uppgift skulle ha förlorat mycket mer än en marknadsandel på 2 %.

(128)

Det bör observeras att fokus på försäljning av mindre partier inte nödvändigtvis innebär förlust av en större marknadsandel. För det första har unionsindustrin inte blivit helt utkonkurrerad från marknaden för större, enhetliga produktpartier, trots att trycket från kinesisk lågprisimport är särskilt starkt inom den sektorn. För det andra kunde unionsindustrin upprätthålla sin närvaro på hela marknaden genom en komprimering av sina försäljningspriser och produktion av en dyrare produktblandning, vilket ledde till minskad lönsamhet, såsom nämns i skäl 100 i förordningen om preliminär tull. Att unionsindustrin inte förlorade en större andel av marknaden förklaras av valet att bibehålla en närvaro på marknaden trots prispressen från Kina.

(129)

En part hävdade att det finns stora lönsamhetsskillnader mellan stora och små företag. Det hävdades att den genomsnittliga vinsten därför inte kunde anses vara representativ eftersom stickprovet bara innehöll uppgifter från ett stort företag.

(130)

En annan part hävdade att de stora unionstillverkarna har en god ekonomisk situation. Samma part hävdade att eftersom den genomsnittliga vinstmarginalen för unionsindustrin inte minskade ens när de små företagen lades till, vilket visas i skäl 101 och tabell 12 i förordningen om preliminär tull, kunde ingen övergripande skada visas.

(131)

Det bör noteras att alla skadeindikatorer (inklusive vinst) har viktats mot varje segments andel av den totala unionsproduktionen för att säkerställa att resultaten blir representativa för urvalet. Å andra sidan har det bekräftats att det stora företaget är representativt för situationen i det större segmentet. Därför är de övergripande indikatorer som erhållits från analysen av företagen i urvalet representativa för hela unionsindustrins situation och ovannämnda påstående måste avvisas.

(132)

När det gäller påståendet att stora företag inte lidit någon skada bör det noteras att analysen enligt artikel 4.1 i grundförordningen ska göras i förhållande till unionsindustrin som helhet och inte vissa grupper eller typer av företag. Såsom redan nämnts i skäl 130 innebär det faktum att inga förluster gjordes under undersökningsperioden inte i sig att ingen skada inträffade.

(133)

En berörd part ifrågasatte slutsatsen att unionsindustrins tillverkningskostnad hade ökat med 14 % som en följd av den ökade lagervolymen och förändringen av produktutbudet. Enligt denna part var denna slutsats inte giltig, eftersom varken lagernivåerna eller produktutbudet ingår i tillverkningskostnaden.

(134)

Detta påstående måste avvisas eftersom en hög lagernivå representerar en betydande finansiell kostnad som ingår i analysen av tillverkningskostnaden. Å andra sidan medför upprepade förändringar av produktutbudet extra tillverkningskostnader eftersom tillverkaren måste se över produktionsprocessen med jämna mellanrum: detta kan vara kostsamt eftersom det medför spilltid och suboptimalt maskinutnyttjande.

(135)

En berörd part ifrågasatte slutsatsen i skäl 107 i förordningen om preliminär tull att den minskade förbrukningen hade en negativ inverkan på unionsindustrin. Enligt denna part kan det inte ha uppstått någon skada till följd av den minskade förbrukningen, eftersom den totala marknadsandelen förblev oförändrad.

(136)

När det gäller kommentaren om att unionstillverkarnas marknadsandel var stabil trots minskande förbrukning bör det noteras att marknadsandelen inte är den enda relevanta skadeindikatorn. Unionstillverkarna kunde behålla sin andel av unionsmarknaden enbart på bekostnad av lönsamheten, som minskade under den berörda perioden. Därför går det inte att dra slutsatsen att unionstillverkarnas stabila marknadsandel utesluter att skada föreligger.

(137)

Med tanke på ovanstående bekräftas således slutsatserna om skada som anges i skälen 107–111 i förordningen om preliminär tull.

(138)

Kommissionen har mottagit synpunkter om de preliminära resultaten angående orsakssamband. Dessa synpunkter var en upprepning av dem som redan har behandlats i skälen 128–132 om självförvållad skada i förordningen om preliminär tull. Inga ytterligare bevis lades fram som skulle kunna ändra de preliminära slutsatserna. Därför bekräftas de slutsatser som anges i skälen 135 och 136 i förordningen om preliminär tull.

(139)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen granskades i det preliminära skedet huruvida den dumpade importen av den berörda produkten med ursprung i Kina vållade unionsindustrin skada.

(140)

Vissa parter hävdade att nedgången av unionsindustrins tillverkning och försäljning var ett resultat av minskad förbrukning. Dessutom påstods det att den kinesiska importens inverkan måste ha varit begränsad eftersom den kinesiska marknadsandelen endast ökade med 1,6 % varav högst 1 % kunde ha hängt ihop med unionsindustrins marknadsandel.

(141)

I detta sammanhang erinras det om att undersökningen visade att tidpunkten för den kinesiska importens ökade marknadsandel och unionsindustrins minskade lönsamhet och utökade lager sammanföll. Dessutom är det inte bara en ökad marknadsandel som har lett till påfrestningar för unionsindustrin utan i ännu högre grad de kinesiska exporterande tillverkarnas prissättningsbeteende och de höga nivåerna för prisunderskridandet.

(142)

Som det erinras om i skäl 113 avslöjade undersökningen betydande prisunderskridande. Dessutom framgick det att unionsindustrin och importörerna i stor utsträckning säljer till samma kunder, vilket innebär att unionsindustrin konkurrerar direkt om order med den dumpade importen.

(143)

Generellt visar detta att det var prispressen och inte bara importvolymerna som orsakade unionsindustrins sänkta vinster och försämringen av de flesta skadeindikatorer.

(144)

Flera berörda parter hävdade att importen av vissa keramiska plattor från Kina inte kunde ha orsakat skada för unionsindustrin eftersom de inte är jämförbara. Det hävdades i detta sammanhang att keramiska plattor från Kina går till marknaden för homogena produkter medan unionsindustrin tillverkar mot order i mindre partier. Det hävdades också att den kinesiska industrin och unionsindustrin inte konkurrerar eftersom Kina verkar i låg- till medelprissegmentet medan unionsindustrin verkar i medel- till högprissegmentet. Det faktum att unionsindustrin inte förlorade en särskilt stor marknadsandel lades fram som bevis för detta.

(145)

Inga formella bevis har lagts fram som stöd för ovanstående påstående, men det övervägdes ändå noga om kinesisk import verkligen konkurrerar med plattor tillverkade i unionen.

(146)

Det ska här noteras att kommissionen gjorde jämförelser på många detaljnivåer, vilket gjorde det möjligt att skilja mellan hundratals olika typer av plattor. I det aktuella fallet visade undersökningen en betydande grad av matchande typer mellan unionsindustrin och exportörerna. Detta visar att unionsindustrin och den kinesiska importen konkurrerar med samma produkttyper. Det erinras också om att undersökningen har visat att unionsindustrin och de exporterande tillverkarna konkurrerar direkt med varandra eftersom de delar samma kundbas.

(147)

När det gäller påståendet att keramiska plattor från Kina går till marknaden för homogena produkter, medan unionsindustrin tillverkar mot order i mindre partier, erinras det om att det var just trycket från den kinesiska importen som tvingade unionsindustrin att gå mot mindre produktpartier med större variation i utbudet i fråga om färger och storlekar – se skäl 95 i förordningen om preliminär tull. Unionsindustrin är fortfarande närvarande inom alla marknadssegment och till skillnad från vad som hävdas ovan måste mönstret med att unionsindustrin tvingades fokusera på vissa produkttyper tolkas som en indikation på att direkt konkurrens förelåg.

(148)

Med tanke på ovanstående går det inte att godta argumentet att den kinesiska importen inte orsakade skada för unionsindustrin.

(149)

Vissa parter fortsatte hävda att inverkan av den turkiska importen måste betraktas som signifikant. När det gäller priserna ifrågasatte en part slutsatsen att den turkiska prisökningen på 19 % var betydande.

(150)

Detta argument diskuteras i skäl 118 i förordningen om tillfällig tull och inga nya bevis uppdagades som kunde göra den slutsats som drogs i preliminära skedet ogiltig. I detta sammanhang bekräftas det att ökningen på 19 % av de turkiska priserna måste betraktas som betydande. Det erinras därför vidare om att det såsom anges i skäl 41 inte förelåg några bevis för dumpad import som orsakade skada för unionsindustrin från detta land. Detta påstående kan därför inte godtas.

(151)

En berörd part hävdade att den minskade förbrukningen främst påverkade Spanien och Italien där skadan enligt uppgift var mest påtaglig. Omvänt var huvuddestinationen för den kinesiska exporten i stället de norra medlemsstaterna där förbrukningen inte minskade och där unionstillverkarna enligt uppgift led mindre skada. Samma part hävdade också att den spanska industrin för keramiska plattor återhämtade sig 2010, vilket visar att det inte finns något samband mellan den kinesiska exporten och unionsindustrins tillverknings- och försäljningssiffror.

(152)

En part hävdade att de ökade lager som registrerades av unionsindustrin borde hänföras till minskad förbrukning inom unionen och inte till dumpad kinesisk import.

(153)

Påståendena att förbrukningen inte minskade i de nordeuropeiska medlemsstaterna och att importen från Kina skulle ha varit riktad endast mot norra Europa stöddes inte med några formella bevis. I stället visar uppgifter för de kinesiska exporterande tillverkarna i stickprovet att försäljningen var jämnt fördelad i unionen. Dessutom stod Spanien och Italien gemensamt för 28 % av denna försäljning, vilket var endast något under Tyskland (32 %). På grundval av detta avvisades dessa påståenden.

(154)

När det gäller påståendet att de ökade lager som registrerades av unionsindustrin kunde hänföras till minskad förbrukning i unionen erinrar kommissionen om det resonemang som redovisas i skäl 108 i förordningen om preliminär tull, dvs. att pressen från den kinesiska importen var mycket stark, särskilt inom sektorn för stora partier, och att detta hade en tydlig inverkan på unionstillverkarnas lager. Ökningen av lagerkvoten under perioden går inte att förklara enbart med att det var svårt att sälja produkten utan måste också bero på att ett mycket stort produktutbud måste hållas i lager. Slutsatsen att den kinesiska importen hade en skadlig inverkan på lagren bekräftas därför.

(155)

Flera berörda parter vidhöll att den ekonomiska krisen var den verkliga orsaken till unionsindustrins svårigheter. Beviset för detta skulle vara att de största försämringarna inträffade mellan 2008 och 2009, dvs. det år krisen uppkom, medan tendensen var mindre påtaglig under följande period. Dessutom påpekades det att den berörda perioden omfattade både toppen och botten av konjunkturcykeln, där toppen präglades av en boom inom byggnadssektorn och botten utmärktes av finanskrisen och den minskande exporten på grund av att nya tillverkningsanläggningar etableras i länder i tredje världen.

(156)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter vidhöll en berörd part att försämringen av ett antal skadeindikatorer berodde på den ekonomiska krisen och inte på den dumpade importen. Enligt denna part orsakade konjunkturnedgången en ökad efterfrågan på stora partier av lågprisprodukter. Därför tvingades unionsindustrin fokusera mer på tillverkning av produkter som säljs i stora kvantiteter, ett segment där de kinesiska exporterande tillverkarna redan var verksamma, med ökade lager som följd. Vidare hävdades det att konjunkturnedgången orsakade en jämförelsevis högre inflation i unionen som ledde till ökade tillverkningskostnader för unionstillverkarna och slutligen till att unionsindustrin tvingades sälja till priser som låg under tillverkningskostnaderna.

(157)

En annan part hävdade att unionsindustrins vinst hade ökat betydligt under undersökningsperiodens sista kvartal och att detta visade att unionsindustrin hade återhämtat sig efter den ekonomiska krisen. Denna part begärde att vinsten under undersökningsperioden skulle anges per kvartal, vilket troligen skulle visa en betydligt högre lönsamhet mot slutet av undersökningsperioden.

(158)

Att den ekonomiska nedgången inte hade någon effekt på unionsindustrins resultat erkändes redan i skäl 120 i förordningen om provisoriska åtgärder. I detta sammanhang erinras det om att det relevanta rättsliga kravet för att ett orsakssamband ska kunna etableras är att den dumpade importen har vållat väsentlig skada för unionsindustrin. Däremot behöver den dumpade importen inte ha varit den enda orsaken till skada.

(159)

Vidare visade undersökningen att den kinesiska trenden med ökande export kunde fortsätta trots den ekonomiska krisen. Kina var också den enda aktören på marknaden som kunde bibehålla sin marknadsandel i den svåra ekonomiska situationen.

(160)

När det gäller den strukturförändring av efterfrågan i unionen som tas upp i skäl 156 anfördes inga bevis som stöd för detta påstående. Tvärtom erinras det, såsom förklaras i skäl 106 i förordningen om preliminär tull, om att undersökningen visade att unionsindustrin tvingades utöka sitt produktutbud när det gällde typer, färger och storlekar och att öka sina lager för att kunna klara mycket specifika beställningar på kort tid. Detta påstående måste därför avvisas.

(161)

När det gäller inflationens inverkan på tillverkningskostnaderna observeras det att den genomsnittliga inflationsnivån i unionen inte har varit högre än i Kina under den berörda perioden och att inflationen därför inte kan förklara unionstillverkarnas svårigheter att sälja till hållbara priser. Med tanke på nivån på prisunderskridandet går det inte heller att dra slutsatsen att unionsindustrin har utövat prispress på den kinesiska importen. På grundval av ovanstående måste partens påstående avvisas.

(162)

När det gäller unionsindustrins situation erinras det dock om att det i förordningen om preliminär tull (skäl 126) visades att de kinesiska exportörernas aggressiva prissättning påverkade unionsindustrins lönsamhet under den berörda perioden redan innan den globala konjunkturnedgången. Detta visar att trycket från kinesisk lågprisimport i sig räckte för att vålla väsentlig skada för unionsindustrin, även utan den ekonomiska krisen.

(163)

Detta faktum i kombination med dumpade priser stöder slutsatsen att orsakssambandet mellan kinesisk export och skadan på unionsindustrin inte bryts av konjunkturnedgången.

(164)

När det gäller begäran om att vinsten under undersökningsperioden ska redovisas per kvartal ansågs detta inte vara relevant i den aktuella undersökningen. Även om vinsten hade ökat mer markant skulle den nämligen behöva jämföras med målvinsten på 3,9 %.

(165)

En berörd part hävdade att skadan för unionstillverkarna kunde hänföras till deras underlåtenhet att omstrukturera, eftersom marknadens minskning med 29 % endast hade bemötts med en kapacitetssänkning på 7 % och en neddragning av arbetskraften med 16 %.

(166)

Inom denna sektor är det svårt att göra sig av med tillverkningskapacitet eftersom det kan vara mycket kostsamt för tillverkarna att återställa kapaciteten om marknaden återhämtar sig. Den minskade sysselsättning som observerades under den berörda perioden var i samma storleksordning som marknadsminskningen. Sysselsättningsutvecklingen måste inte exakt spegla utvecklingen i fråga om tillverkning, eftersom alla arbetstillfällen inte är direkt kopplade till faktisk tillverkning. Att minskningen av tillverkningskapacitet och arbetsstyrka inom industrin inte överensstämde exakt med marknadsminskningen behöver inte betyda att industrin inte lyckades omstrukturera. I strid med påståendena och med hänsyn till industrins struktur måste en kapacitetsminskning på 7 % och en minskning av arbetskraften med 16 % därför ses som betydande.

(167)

En berörd part hävdade att det var de höga priserna och inte den kinesiska exporten som hade orsakat den minskade exportförsäljningen för unionsindustrin.

(168)

När det gäller detta påstående erinras det om att unionsindustrins exportresultat har återhämtat sig efter den ekonomiska krisen. Påståendet att exportresultaten skulle ha haft en betydande skadeeffekt på unionsindustrins resultat kan därför inte godtas.

(169)

Inga av de berörda parternas argument har visat att inverkan av andra faktorer än dumpad import från Kina är av sådan art att den kan upphäva orsakssambandet mellan den dumpade importen och den konstaterade skadan. Slutsatserna om skada i förordningen om preliminär tull bekräftas således.

(170)

Mot bakgrund av parternas synpunkter utförde kommissionen en fördjupad analys av alla argument som var relevanta för unionsintresset. Alla frågor har undersökts och slutsatserna i förordningen om preliminär tull har bekräftats.

(171)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på unionsindustrins intresse bekräftas härmed slutsatserna i skälen 137–141 i förordningen om preliminär tull.

(172)

En part hävdade att införandet av åtgärderna hotade importörernas ekonomiska existens eftersom de bara delvis skulle kunna överföra extrakostnaden för tullar på sina kunder.

(173)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter motsatte sig två parter slutsatsen att importörerna lätt kan växla från kinesiska leverantörer till andra leveranskällor, särskilt eftersom kvaliteter och priser inte var jämförbara.

(174)

När det gäller detta påstående erinras det om att en stor del av importen inte påverkas av tullarna eftersom den inte är av kinesiskt ursprung. Eftersom produkterna tillverkas över hela världen i jämförbara kvaliteter kan de antas vara utbytbara. Därför finns ett antal alternativa källor att tillgå, i strid med påståendena. Undersökningen visade att även importörer som är starkt beroende av import från Kina, som enligt undersökningen dumpades och såldes till priser som väsentligt underskred dem för produkter med ursprung i unionen, kan höja sina försäljningspriser med över 30 %. Detta, i kombination med att importörerna har visats ha vinster på ca 5 % och att de kan överföra åtminstone en del av den potentiella kostnadsökningen på sina kunder, tyder på att de kan hantera konsekvenserna av åtgärderna.

(175)

Enligt skäl 144 i förordningen om preliminär tull skulle införandet av åtgärderna inte hindra importörer i unionen från att öka sina importandelar av produkter från andra icke-dumpade källor som finns att tillgå både i unionen och i andra tredjeländer.

(176)

En importör hävdade att de kinesiska priserna för en viss produkttyp för närvarande var högre än unionsindustrins och att åtgärder därför inte skulle göra det möjligt att exportera denna produkttyp i framtiden.

(177)

Inga bevis lades fram som stöd för påståendet. Enligt tillgänglig information representerade denna produkttyp dessutom endast en mindre andel av marknaden och skulle inte påverka leveranssituationen på unionsmarknaden i någon betydande grad. Påståendet avvisades därför.

(178)

Vissa berörda parter anförde att verkningarna för användarna skulle vara betydande. Särskilt hävdades det att även minimiprisökningen på 32,3 % skulle hindra kunderna från kvalitetsköp. Dessutom framfördes det att även om det kanske stämmer att verkningarna på stora diversifierade gör-det-själv-butiker kan blir begränsade, skulle de bli betydande för små specialiserade butiker.

(179)

När det gäller verkningarna för slutanvändarna bekräftar kommissionen den preliminära slutsatsen i kommissionens förordning om preliminär tull, i skälen 152 och 153, dvs. att priseffekten kommer att vara begränsad.

(180)

Bygg- och anläggningsbranschen, en av de större kunderna för tillverkare av keramiska plattor, beslutade att inte samarbeta i undersökningen. Efter att de provisoriska åtgärderna hade införts inbjöds FIEC (European Construction Industry Federation) åter att tillhandahålla statistik som visar om och i vilken grad branschen skulle påverkas av att åtgärder infördes. FIEC bekräftade att åtgärderna i stort sett skulle få ringa konsekvenser för kostnaderna för verksamheten, även om ingen information fanns direkt tillgänglig. De förklarade också att medlemmarnas ointresse skulle ses som ett stöd för kommissionens förslag.

(181)

Slutligen kunde kommissionen inte få fram några avgörande uppgifter som bekräftar storleksordningen och omfattningen av antidumpningsåtgärdernas verkningar för små specialiserade butiker. Parallellt med det som händer importörerna bör det erinras om att keramiska plattor tillverkas i unionen och i många icke-dumpande tredjeländer. Därför finns det ingen allvarlig risk för att det ska bli brist på plattor för detaljhandeln.

(182)

Ansträngningar gjordes för att få fram en mer ingående konsekvensanalys för konsumenterna. Undersökningen visar att verkningarna sannolikt blir begränsade.

(183)

För det första beräknas åtgärdernas värde på importpriset, vilket innebär att basen är mycket lägre än det slutliga konsumentpriset för berörd produkt. Detta värde kan spädas ut i olika steg (importörer, grossister och detaljhandlare) före slutkunden. Även om importörer och återförsäljare skulle överföra hela tullbördan på kunderna erinras det om att det finns ett stort utbud av produkter på marknaden som inte är föremål för åtgärder och som tillverkas både i unionen och i tredjeländer.

(184)

Kommissionen beräknade verkningarna av antidumpningstullarna på konsumentpriserna genom att bedöma de tullbelopp som skulle betalas enligt den faktiska importen från Kina och allokera detta belopp direkt till konsumenterna eftersom det antogs att importörer, grossister och detaljhandlare skulle överföra hela extrakostnaden på slutkonsumenterna. Kostnadsverkningarna beräknade på detta sätt var mindre än 0,5 euro/m2. Det erinras om att den årliga genomsnittsförbrukningen för konsumenter är ca 2,2 m2 per person i unionen enligt förordningen om preliminär tull. Med tanke på hur liten skillnad per kvadratmeter tullen gör kommer kostnadsökningen sannolikt att vara begränsad även om konsumenten köper en betydande mängd av den berörda produkten för byggnads- eller renoveringsarbeten.

(185)

Effekterna av att införa åtgärder kan förväntas hjälpa unionsindustrin, vilket i sin tur skulle få gynnsamma effekter för konkurrensförhållandena på unionsmarknaden och innebära att risken för ytterligare nedläggningar och bortfall av arbetstillfällen skulle minska.

(186)

Vidare kan införandet av åtgärder förväntas ha begränsade verkningar på användare/importörer, som har möjlighet att använda sig av ett brett urval av leverantörer på unionsmarknaden och i andra tredjeländer.

(187)

Med tanke på ovanstående går det inte att med säkerhet fastslå att införande av åtgärderna skulle strida mot unionens intresse.

(188)

Två berörda parter hävdade att kommissionen borde ha avslöjat marginalen för målprisunderskridande i förordningen om preliminär tull, och en av dem hävdade att underlåtenheten att lämna denna uppgift innebar att berörda parter inte kunde bedöma om de lägre av dumpnings- och skademarginalerna hade tillämpats korrekt.

(189)

Som svar på ovanstående var de preliminära marginalerna följande:

(190)

En part hävdade att kommissionen använde en inkonsekvent strategi för att fastställa skada och borde ha baserat sina slutsatser på vägda genomsnittsuppgifter för hela industrin.

(191)

Med avseende på detta påstående noteras det att resultaten som rör nivån för undanröjande av skada bygger på bekräftade företagsspecifika uppgifter, vilket ansågs vara den mest tillförlitliga grunden för att hänsyn skulle kunna tas till alla fakta som var relevanta ur jämförelsesynpunkt. Detta påstående måste därför avvisas.

(192)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör åtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import från Kina vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(193)

Vid fastställandet av nivån på tullen togs hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit.

(194)

Det ansågs därför lämpligt att beräkna marginalen för målprisunderskridande på grundval av priser som identifierats från uppgifter inlämnade av unionstillverkare och kinesiska exportörer.

(195)

När det beräknades hur hög antidumpningstullen behövde vara för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att tullen borde beräknas så att den ger unionsindustrin möjlighet att täcka sina produktionskostnader och få en rimlig vinst. Det ansågs att denna rimliga vinst, före skatt, ska motsvara den nivå som uppnås av en industri av denna typ under normala konkurrensförhållanden, dvs. utan dumpad import, på försäljning av likadan produkt i unionen. Vinsten har bedömts genom hänvisning till lönsamheten 3,9 % som unionsindustrin uppnådde 2007, enligt tabell 12 i förordningen om preliminär tull.

(196)

Marginalerna för skada är som följer:

(197)

När skademarginalen för övriga samarbetsvilliga tillverkare fastställdes användes inga uppgifter från Kito Group, eftersom Kito Group inte ingick i urvalet, för att beräkningen skulle stämma överens med hur dumpningsmarginalen för övriga samarbetsvilliga tillverkare beräknas. (Se artikel 9.6 första meningen i grundförordningen.) Som nämns i skäl 54 kommer den övriga skademarginalen att tillämpas för Kito Group, vid tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen.

(198)

Det noteras också att marginalerna för målprisunderskridande är högre än de dumpningsmarginaler som fastställs i skälen 88–93 och därför bör dumpningsmarginalerna fungera som utgångspunkt när nivån för tullsatsen fastställs i enlighet med regeln om de lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(199)

För att säkerställa likabehandling mellan eventuella nya exporterande tillverkare och de samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet (se bilaga I till den här förordningen), bör den vägda genomsnittliga tull som införs för de sistnämnda företagen även tillämpas på eventuella nya exportörer som annars inte skulle ha rätt till en översyn enligt artikel 11.4 i grundförordningen, eftersom artikel 11.4 inte är tillämplig när ett stickprovsförfarande har använts.

(200)

Statistik för den berörda produkten uttrycks ofta i kvadratmeter. Det finns dock ingen sådan kompletterande enhet för berörd produkt som anges i den kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (6). Därför måste det föreskrivas att inte bara vikten i kilo eller ton, utan också antalet kvadratmeter av den berörda produkten för import, ska anges i deklarationen för övergång till fri omsättning.

(201)

Med hänsyn till de konstaterade dumpningsmarginalernas storlek och nivån på den skada som vållats unionsindustrin anses det nödvändigt att slutgiltigt ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordningen om preliminär tull.

(202)

I de fall de slutgiltiga tullarna är högre än de preliminära tullarna bör endast de belopp för vilka säkerhet ställts upp till nivån för den preliminära tullen tas ut slutgiltigt, under det att de belopp för vilka säkerhet ställts utöver den slutgiltiga satsen för antidumpningstullen bör frisläppas.

(203)

En berörd part föreslog att åtgärderna skulle utgöras av minimiimportpris i stället för av värdetullsatser. Ett minimiimportpris är dock inte lämpligt för den berörda produkten eftersom det finns många olika produkttyper för vilka priserna varierar väsentligt. Risken för korsvis kompensation är därför mycket hög. Dessutom förväntas det att produkttyperna kommer att utvecklas ytterligare avseende design och finish, och minimiimportpris skulle därmed inte längre vara en lämplig grund för nivån på tullsatsen. Därför avvisas begäran att införa åtgärder i form av minimiimportpris.

(204)

En annan part begärde att åtgärderna skulle ta formen av importkvoter. Importkvoter är dock varken i linje med grundförordningen eller med internationellt överenskomna bestämmelser. Begäran måste därför avvisas.