18.3.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 68/22

(1)

Perfluorerade alkylsulfonater (PFAS) används ofta inom industrin och av konsumenter, bl.a. som fett- och smutsavvisande impregnering av textilier och mattor, oljebeständiga beläggningar för pappersprodukter som är godkända för att komma i kontakt med livsmedel, brandsläckningsskum, ytaktiva ämnen inom gruv- och oljeindustrin, golvpolish och insekticidföreningar. En viktig undergrupp är (per)fluorerade organiska ytaktiva ämnen, till vilka ämnena perfluoroktansulfonat (PFOS) och perfluoroktansyra (PFOA) hör.

(2)

På grund av den omfattande användningen har PFOS och PFOA och deras salter och prekursorer påträffats i miljön och hos fiskar, fåglar och däggdjur. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) begärde därför att Efsas vetenskapliga panel för främmande ämnen i livsmedelskedjan skulle yttra sig om i vilken utsträckning livsmedel och det relativa bidraget från olika material som kommer i kontakt med livsmedel påverkar människors exponering för PFOS och dess salter samt lämna råd om ytterligare åtgärder mot bakgrund av riskbedömningen av perfluorerade organiska föreningar.

(3)

Vetenskapliga panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan antog ett vetenskapligt yttrande om PFOS, PFOA och deras salter den 21 februari 2008 (1).

(4)

I det vetenskapliga yttrandet ansåg Efsa att det är osannolikt att negativa effekter av PFOS och PFOA uppstår hos befolkningen i allmänhet, men noterade samtidigt osäkerheter när det gäller utvecklingsrelaterade effekter hos levande organismer. Efsa rekommenderade att det vore önskvärt med ytterligare uppgifter om PFAS-halter i livsmedel och hos människor, särskilt med hänsyn till övervakningen av tendenser avseende exponeringen.

(5)

I Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar förbinder sig de avtalsslutande parterna att övervaka långlivade organiska föroreningar, alternativ till dessa och potentiella långlivade organiska föroreningar, och i bilaga B till konventionen ingår perfluoroktansulfonat (PFOS), dess salter och perfluoroktansulfonylfluorid (PFOSF) bland de ämnen som omfattas av begränsningar avseende produktion och användning.

1.

Medlemsstaterna bör under 2010 och 2011 övervaka förekomsten av perfluorerade alkylsulfonater i livsmedel. För att en korrekt uppskattning av exponeringen ska kunna göras bör övervakningen omfatta många olika typer av livsmedel som återspeglar konsumtionsvanorna, inklusive livsmedel av animaliskt ursprung, t.ex. fisk, kött, ägg, mjölk och därav framställda produkter samt livsmedel av vegetabiliskt ursprung.

2.

Medlemsstatarna bör följa de provtagningsförfaranden som anges i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 1883/2006 av den 19 december 2006 om provtagnings- och analysmetoder vid offentlig kontroll av halterna av dioxin och dioxinlika PCB:er i vissa livsmedel (2) så att man säkerställer att proven i det provtagna partiet är representativa.

3.

Det rekommenderas att medlemsstaterna analyserar perfluorerade alkylsulfonater i syfte att påvisa förekomst av föreningarna PFOS och PFOA och, om möjligt, deras prekursorer, t.ex. perfluoroktansulfonamid (PFOSA), N-etyl perfluoroktansulfonamidetanol (NEtFOSE) och 8:2 fluorotelomeralkohol. Medlemsstaterna bör om möjligt inbegripa föreningar som liknar PFOS och PFOA men som har en annan kedjelängd (C4–C15) samt ytaktiva ämnen i gruppen polyfluorerade alkylfosfater (PAPS), t.ex. 8:2 diPAPS och 8:2 monoPAPS, för att kunna uppskatta förekomsten av dessa i livsmedel.

4.

Medlemsstaterna bör analysera perfluorerade alkylsulfonater i enlighet med bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (3) med hjälp av en analysmetod som har bevisats ge tillförlitliga resultat. Utbytet bör helst ligga i intervallet 70–120 %, med kvantifieringsgränser på 1 μg/kg.

5.

Det rekommenderas att medlemsstaterna regelbundet lämnar övervakningsdata, på basis av helvikt, till Efsa tillsammans med de uppgifter och i det elektroniska rapporteringsformat som Efsa angett, så att uppgifterna kan sammanställas i en databas. De bör också lämna tillgängliga uppgifter från föregående år, som tagits fram med hjälp av en analysmetod som har bevisats ge tillförlitliga resultat, för att övervaka tendenser avseende exponeringen.