(1)

Genom skrivelser som registrerades vid kommissionens generalsekretariat den 3 augusti 2007, 23 december 2009 respektive den 17 februari 2010 ansökte Italien, Tyskland och Österrike om tillstånd att införa en särskild åtgärd som avviker från artikel 193 i direktiv 2006/112/EG beträffande den person som är betalningsskyldig för mervärdesskatt. Genom en skrivelse som registrerades vid kommissionens generalsekretariat den 10 februari 2010 ansökte Förenade kungariket om förlängning av giltighetstiden för det tillstånd som givits genom rådets beslut 2007/250/EG av den 16 april 2007 om tillstånd för Förenade kungariket att införa en särskild åtgärd som avviker från artikel 193 i direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (2).

(2)

Kommissionen underrättade genom en skrivelse av den 11 januari 2010 övriga medlemsstater om Tysklands ansökan, och genom en skrivelse av den 9 mars 2010 underrättade den övriga medlemsstater om Italiens, Österrikes och Förenade kungarikets ansökningar. Genom en skrivelse av den 12 januari 2010 underrättade kommissionen Tyskland om att den hade alla uppgifter som den ansåg sig behöva för att kunna handlägga ärendet och genom skrivelser av den 11 mars 2010 underrättade den Italien, Österrike och Förenade kungariket om detta.

(3)

Den person som är betalningsskyldig för mervärdesskatten är enligt artikel 193 i direktiv 2006/112/EG den beskattningsbara person som levererar varorna. Syftet med den avvikelse som Tyskland, Italien och Österrike ansöker om är att lägga denna skattskyldighet på den beskattningsbara person till vilken leveranserna görs, men endast på vissa villkor och bara i fråga om vissa varor, särskilt mobiltelefoner och integrerade kretsanordningar.

(4)

Ett betydande antal av dem som bedriver handel med vissa varor, särskilt mobiltelefoner och integrerade kretsanordningar, undviker att betala mervärdesskatt till skattemyndigheterna när de har sålt sina varor. Deras kunder har dock rätt att dra av ingående mervärdesskatt eftersom de kan visa upp en giltig faktura. I de mest utmanande fallen innebär denna typ av skatteundandragande att samma varor, via s.k. karusellhandel, levereras flera gånger utan att mervärdesskatt betalas till skattemyndigheten. Genom att den person till vilken varorna levereras utses till betalningsskyldig för mervärdesskatten i dessa fall skulle avvikelsen innebära att möjligheten att ägna sig åt den formen av skatteundandragande undanröjs. Det skulle inte påverka det mervärdesskattebelopp som ska betalas.

(5)

I syfte att säkerställa att avvikelsen fungerar väl samt förhindra att skatteundandragandet överflyttas till andra varor eller till detaljhandelsledet, bör Tyskland, Italien och Österrike införa lämpliga kontroll- och rapporteringskrav. Kommissionen bör hållas underrättad om de särskilda åtgärder som antas för att kunna övervaka hur avvikelsen fungerar.

(6)

Åtgärden står i proportion till de eftersträvade målen eftersom den inte är tänkt att tillämpas allmänt, utan endast på särskilda varugrupper där det finns en stor risk för skatteundandragande och där skatteundandragandets omfattning har givit upphov till betydande förluster av skatteintäkter. Vidare innebär användningen av ett system med omvänd betalningsskyldighet mindre risk att bedrägerierna flyttas över till detaljhandeln för varorna i fråga, eftersom mobiltelefoner i allmänhet tillhandahålls av stora telefonbolag och eftersom åtgärden tillämpas på integrerade kretsanordningar i stadiet före integrering i slutanvändningsprodukter.

(7)

I princip ska tillståndet endast gälla för en kort period, eftersom det inte kan fastställas med säkerhet att målen för åtgärden kommer att uppnås, liksom det inte heller går att i förväg bedöma effekterna av åtgärden på mervärdesskattesystemets funktion i de medlemsstater som tillämpar den eller i andra medlemsstater.

(8)

Förenade kungariket bör få tillstånd att fortsätta tillämpa den befintliga särskilda åtgärden fram till den dag då Tysklands, Italiens och Österrikes tillstånd löper ut.

(9)

Avvikelsen har ingen negativ inverkan på den del av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

a)

Mobiltelefoner, i deras egenskap av apparater som tillverkats eller anpassats för användning tillsammans med ett auktoriserat nät och som används på särskilt angivna frekvenser, oberoende av om de har någon annan användning eller inte.

b)

Integrerade kretsanordningar, som mikroprocessorer och centralenheter i stadiet före integrering i slutanvändningsprodukter.