20.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/32

(1)

Genom en skrivelse av den 24 april 2008 anmälde Nederländerna en plan att undanta keramikprodukter från energiskatten på naturgas. Den 6 juni 2008 begärde kommissionen ytterligare information. Nederländerna svarade med en skrivelse av den 16 september 2008. Ett möte mellan kommissionen och representanter för Nederländerna ägde rum den 16 oktober 2008. Den 17 november 2008 ställde kommissionen ytterligare ett antal frågor som Nederländerna besvarade med en skrivelse av den 19 december 2008.

(2)

Genom en skrivelse av den 11 februari 2009 underrättade kommissionen Nederländerna om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avseende detta stöd (2).

(3)

Den 25 april 2009 offentliggjordes kommissionens beslut om att inleda ett förfarande i Europeiska unionens officiella tidning  (3). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter på åtgärden.

(4)

Den 26 maj 2009 lämnade Nederländerna sina synpunkter på beslutet att inleda förfarandet.

(5)

Kommissionen har också mottagit synpunkter från andra berörda parter. Den översände dessa till Nederländerna, som getts tillfälle att bemöta dem. Nederländerna svarade genom en skrivelse av den 7 juli 2009.

(6)

Den 7 oktober 2009 skrev kommissionen till Nederländerna för att förtydliga status i förfarandet och bad av artighet Nederländerna att senast den 13 oktober 2009 lämna eventuella synpunkter som kommissionen skulle ta hänsyn till innan den fattade sitt slutliga beslut.

(7)

Nederländerna bad om mer tid, och i en skrivelse av den 16 oktober 2009 sköts tidsfristen upp till den 1 november 2009. Nederländerna svarade genom en skrivelse av den 30 oktober 2009.

(8)

Nederländerna beskattar förbrukning av energiprodukter enligt miljöskattelagen (4), varigenom en gradvis minskande skattesats tillämpas utifrån företagets konsumtionsnivå (5).

(9)

Med hjälp av stödåtgärden i fråga skulle Nederländerna bevilja befrielse från skatt på naturgas som används i produktionsanläggningar för keramiska produkter. Den föreslagna befrielsen skulle endast tillämpas på naturgas som används för produktionsändamål i den nederländska keramikindustrin, och inte för gas som används i andra mineralogiska processer i Nederländerna (6).

(10)

Den föreslagna befrielsen skulle införas genom en ändring i den för närvarande gällande miljöskattelagen.

(11)

Enligt anmälan uppgår budgeten för åren 2008–2013 till 4 miljoner euro per år.

(12)

Åtgärdens varaktighet är obegränsad eftersom Nederländerna anser att den inte innehåller inslag av statligt stöd (se vidare avsnitt IV).

(13)

Stödmottagare skulle bli företag inom keramikindustrin i Nederländerna (7).

(14)

Nederländerna anser att befrielsen behövs för att återställa lika villkor för den nederländska keramikindustrin på den inre marknaden. Nederländerna hänvisar till den unika position som den nederländska keramikindustrin har jämfört med konkurrenter i grannländerna. På grund av sitt geografiska läge använder den nederländska keramikindustrin våt lera, till skillnad från den torra lera som används i kringliggande länder, och våt lera kräver mer energi för att slutresultatet ska bli detsamma. Dessutom hävdar Nederländerna att konkurrerande tillverkare i exempelvis Belgien, Tyskland och Sverige är befriade från liknande energiskatt.

(15)

Nederländerna har bekräftat att åtgärden inte ska träda i kraft förrän den har godkänts av kommissionen.

(16)

Kommissionen hyste tvivel om att det föreslagna stödet var förenligt med den inre marknaden eftersom den inledningsvis ansåg att skattebefrielsen för den nederländska keramikindustrin inte motiverades av det nationella skattesystemets art och struktur. Åtgärden var selektiv eftersom endast keramikindustrin i Nederländerna skulle gynnas av den och befrielsen skulle finansieras med statliga medel. Åtgärden snedvred eller hotade att snedvrida konkurrensen och påverkade handeln mellan medlemsstaterna, eftersom den föreslagna skattebefrielsen skulle få direkt påverkan på produktionskostnaderna och därmed förbättra mottagarnas konkurrensställning på relevanta marknader för keramikprodukter där de var verksamma och som var öppna för handel mellan medlemsstaterna. Kommissionen ansåg att åtgärden innehöll statligt stöd till den nederländska keramikindustrin och drog slutsatsen att sådant stöd endast kan godkännas om det uppfyller kriterierna i kapitel 4 (”stöd i form av nedsättning av eller befrielse från miljöskatter”) i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd (8) (nedan kallade riktlinjerna för miljöskydd eller riktlinjerna). Eftersom Nederländerna inte hade lämnat den information som krävs för en bedömning av detta kunde kommissionen inte bekräfta att åtgärden var förenlig, och beslutade därmed att informera Nederländerna om att den skulle inleda det formella granskningsförfarandet.

(17)

Nederländerna påpekade att de anmälde frågan i första hand för rättssäkerhetens skull, och bad kommissionen att fastställa att inget statligt stöd var inblandat.

(18)

Nederländerna anser att undantagets selektiva karaktär motiverades av det nationella skattesystemets art och struktur.

(19)

Syftet med energiskatten var att beskatta elektricitets- och energiprodukter som användes som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle. Det skulle därför vara i överensstämmelse med arten och strukturen på den bakomliggande referensramen, nämligen den gällande energibeskattningsplanen, att i energiskattesystemet lägga in en befrielse för en process där naturgas inte används som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle. I energiskattelagstiftningen undantas leverans av naturgas som används för annat än som bränsle (9). Leverans av elektricitet till processer där den har dubbel användning, till exempel för kemisk reduktion och i elektrolytiska och metallurgiska processer, är också befriad från energiskatt (10). Även i lagstiftningen om beskattning av kol finns ett undantag för kol som används för annat än som bränsle och för kol med dubbla användningsområden (11). Det var skäligt att lägga till en skattebefrielse för leverans av naturgas som används i anläggningar för produktion av keramiska produkter. Keramikprocessen är att jämföra med dubbel användning, eftersom naturgasen inte används enbart som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle. Nederländerna påpekade att skattebefrielsen för leverans av naturgas som används i anläggningar för produktion av keramiska produkter skulle ingå i en ändrad version av artikel 64 i miljöskattelagen, som är den bestämmelse som undantar andra former av dubbel användning.

(20)

Nederländerna hänvisade till artikel 2.4 b energiskattedirektivet, och till rådets protokoll för det direktivet (12), och hävdade att det var i enlighet med det nederländska energiskattesystemets art och struktur att lägga till en bestämmelse som beviljade undantag för leverans av naturgas som används för den berörda mineralogiska processen, dvs. produktion av keramik.

(21)

Det var rimligt att undanta endast keramiska processer och inte alla mineralogiska processer, eftersom den traditionella keramiska processen, till skillnad från andra mineralogiska processer, är irreversibel (lera övergår till keramik).

(22)

Nederländerna hänvisade vidare till den unika position som den nederländska keramikindustrin har jämfört med konkurrenter i omgivande länder. På grund av sitt geografiska läge använder den nederländska keramikindustrin våt lera (som härrör från Alperna och utfälls i floderna i Nederländerna), till skillnad från den torra lera som används i kringliggande länder, och våt lera kräver mer energi för att slutresultatet ska bli detsamma (13).

(23)

Dessutom är konkurrerande tillverkare i exempelvis Belgien, Tyskland och Sverige befriade från liknande energiskatt. Och priserna för att använda naturgas i Nederländerna är höga. Även här befinner sig den nederländska keramikindustrin i ett ofördelaktigt läge jämfört med keramikproduktionen i grannländerna.

(24)

Enligt Nederländernas åsikt visar dessa faktorer att åtgärdens selektiva natur motiverades av det nederländska energiskattesystemets art och struktur. Nederländerna anser därför att skattebefrielsen inte utgör något statligt stöd enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(25)

Den föreslagna skattebefrielsen skulle till viss del undanröja den nederländska keramikindustrins ofördelaktiga läge och därmed delvis återställa lika villkor för industrin på den inre marknaden.

(26)

I alternativet bad Nederländerna kommissionen att godkänna stödet utifrån artikel 107.3 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Stödet är nödvändigt på grund av de ojämlika konkurrensvillkoren på den inre marknaden. Det är proportionerligt eftersom åtgärden skulle tillämpas endast på naturgas som används i anläggningarna och inte på elektricitet som används i produktionen av keramiska produkter. Det skulle utjämna endast en del av den ofördelaktiga ställningen för industrin och måste därmed betraktas som proportionerligt. Slutligen skulle det inte leda till oförenlig snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden.

(27)

Dessutom anger Nederländerna att energiskattedirektivet inte gäller för mineralogiska processer, eftersom det är i linje med skattesystemets art och struktur att undanta mineralogiska processer från direktivets tillämpningsområde. Medlemsstaterna är därmed fria att själva besluta om huruvida dessa typer av energianvändning skulle beskattas. Den föreslagna åtgärden skulle inte leda till snedvridning av konkurrensen utan snarare till större harmonisering av beskattningen av energiprodukter, och skulle ligga i gemenskapens intresse.

(28)

Synpunkter på kommissionens beslut om att inleda ett förfarande lämnades av en branschorganisation, VTO (Stichting Verenigde Keramische Organisaties). VKO delade Nederländernas åsikt att skattebefrielsen motiveras av det nationella skattesystemets art och struktur, och att åtgärden därmed inte utgör statsstöd. VKO:s kommentarer liknar dem från Nederländerna. Liksom Nederländerna anser VKO att skattebefrielsen inte kan betraktas som en miljöåtgärd eftersom den inte har något miljömål. Det skulle därför inte vara rätt att bedöma åtgärden utifrån riktlinjerna för miljöskydd.

(29)

I artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastslås att ”stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, är oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna”.

(30)

Enligt Nederländernas åsikt innebär åtgärden ingen fördel för den nederländska keramikindustrin men utjämnar däremot en ofördelaktig ställning.

(31)

Kommissionen är av den åsikten att skattebefrielsen medför en fördel för företag som är verksamma inom keramikindustrin i Nederländerna, vilka skulle dra nytta av skattelättnaden eftersom det skulle minska utgifter som annars skulle ingå i deras driftskostnader (14).

(32)

Nederländerna anser att åtgärden inte skulle finansieras med statliga medel, eftersom finansieringen av undantaget är budgetneutral (15). På så sätt skulle alltså inga statliga medel tas i bruk. VKO för fram ett liknande argument.

(33)

Kommissionen anser att åtgärden ska anses utgöras av statliga medel, eftersom den är en skatteförmån som skulle finansieras av den nederländska staten. Uttryckt på ett annat sätt innebär det att den föreslagna skattebefrielsen skulle ge en förlust av skatteintäkter till den nederländska staten. Även om finansieringen av befrielsen skulle utjämnas indirekt av en ökad skattesats på energiskatten på naturgas i det högsta skiktet, skulle den slutsatsen inte ändras. Kommission noterar att Nederländerna har tillstått att åtgärden, jämfört med det nuvarande skattesystemet, ger upphov till en fördel på uppskattningsvis 4 miljoner euro per år, utan någon motprestation från mottagarnas sida (16). Den föreslagna åtgärden faller på Nederländernas ansvar eftersom den härrör direkt från en ändring i den gällande nationella lagstiftningen.

(34)

I artikel 2.1 i energiskattedirektivet fastställs att direktivet inte gäller för energiförbrukning i mineralogiska processer och viss annan användning av energiprodukter och elektricitet; det är därför medlemsstatens sak att besluta huruvida sådana processer ska beskattas och i så fall om de ska beskattas i sin helhet eller endast delvis. Oavsett direktivet är dock medlemsstaterna bundna av gemenskapens regelverk i fråga om statligt stöd. Det innebär att den aktuella åtgärdens selektivitet och därmed också förekomsten av statligt stöd, måste bedömas med hänsyn till det nationella energiskattesystemet.

(35)

Det finns nyare rättspraxis (17) om tolkningen av selektivitet. I Gibraltardomen godtogs en standardprövning av statligt stöd i skattemål. Domstolen framförde att det måste finnas en analys med följande: i) en definition av referensramen, ii) en definition av undantaget från den referensramen, och iii) en definition av huruvida undantaget motiverades av systemets art och allmänna systematik (det vill säga huruvida undantaget grundar sig direkt på de grundläggande eller styrande principerna för skattesystemet i medlemsstaten i fråga).

(36)

Nederländerna har förklarat att det nederländska energiskattesystemet – som är referensramen – är inriktat på beskattning av elektricitet och energiprodukter som används som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle. Nederländerna anser därför att det är i enlighet med det nederländska energiskattesystemets art och struktur att vissa typer av användning ska kunna befrias från beskattning, vilket redan har förklarats i skäl 19. Enligt Nederländerna passar den ytterligare befrielse som nu införs för keramikprocessen in i detta allmänna system.

(37)

Nederländerna hävdar vidare att avvikelsen från referensramen, dvs. den annorlunda skattebehandlingen som gynnar keramikindustrin, motiveras av den objektiva åtskillnaden mellan den råvara som används för keramikproduktion och den som används i andra mineralogiska processer. Till skillnad från andra mineralogiska processer är den traditionella keramiska processen irreversibel.

(38)

Det är inte första gången som kommissionen har bedömt undantag från energiskatter för mineralogiska processer: det skedde bland annat i kommissionens beslut av den 7 februari 2007 i ärende N 820/06 om skattebefrielse för vissa energiintensiva processer i Tyskland. Kommissionen beslutade där att åtgärden inte utgjorde statligt stöd. Den tittade särskilt på den interna logiken i det tyska energiskattesystemet, som överensstämde med det förhållningssätt som antagits i energiskattedirektivet att bränsle endast skulle beskattas när det användes som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle. Tyskland undantog konsekvent all dubbel användning och alla fungerande mineralogiska processer som täcktes av direktivet, och följde därmed samma strategi i hela energiskattesystemet. Kommissionen drog därför slutsatsen att skattebefrielsen var i överensstämmelse med det nationella energiskattesystemets art och struktur.

(39)

Det skatteundantag som anmäls här gäller endast för den nederländska keramikindustrin, och till skillnad från den tyska åtgärden omfattar den inte alla mineralogiska processer. Kommissionen är därför inte övertygad om att den föreslagna befrielsen härrör direkt från de grundläggande eller styrande principerna för det nederländska energiskattesystemet. Nederländerna och VKO hävdar att det finns en objektiv skillnad mellan den råvara som används för produktion av keramik och den råvara som används i andra mineralogiska processer (18), eftersom keramikprocesserna är irreversibla, men detta resonemang förklarar inte, när det gäller det bakomliggande nationella energiskattesystemets struktur, varför andra mineralogiska processer som också använder naturgas i produktionsprocesserna, till exempel glastillverkning, inte skulle kunna beviljas undantag. Dessutom bör energiprodukter, vilket framgår av skäl 22 i energiskattedirektivet, i huvudsak omfattas av en gemenskapsram när de används som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle. Det var i den andan som artikel 2.4 i direktivet undantog mineralogiska processer. I sådana processer anses bränsle inte användas som motorbränsle eller som bränsle för uppvärmning utan som stöd för den kemiska processen. Den gemensamma nämnaren när alla mineralogiska processer undantas från energidirektivets tillämpningsområde är därför att bränslet används i den kemiska processen och inte för uppvärmning eller som motorbränsle. En skattebefrielse för de processer som berörs här (19) skulle motiveras endast om den gällde generellt för alla mineralogiska processer, vilket skulle säkerställa att alla mineralogiska processer behandlades konsekvent (20). Som angetts skulle detta överensstämma med kommissionens resonemang i ärende N 820/06. Att olika mineralogiska processer använder olika råvaror och att keramikprocessen är irreversibel är irrelevant i det här sammanhanget.

(40)

Dessutom framgår av lagens parlamentariska historik att målet med den tänkta åtgärden var att förbättra den nederländska keramikindustrins internationella konkurrensställning (21). Det betonas i domstolens rättspraxis att det faktum att en åtgärd kan innebära att kostnaderna i en viss sektor blir mer överensstämmande med kostnaderna hos konkurrenterna i andra medlemsstater inte ändrar det faktum att det utgör stöd (22).

(41)

Kommissionen finner därför att skattebefrielsen är selektiv, eftersom den gynnar produktionen av vissa varor och, faktiskt, vissa företag, och inte kan motiveras utifrån det nationella energiskattesystemets art och struktur.

(42)

VKO har ifrågasatt kommissionens slutsats att den föreslagna åtgärden, eftersom den skulle täcka en avsevärd del av driftkostnaderna och därmed göra det möjligt för mottagarna att ta ut ett lägre pris för sina keramikprodukter, skulle snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen på relevanta keramikmarknader. Enligt VKO är kostnaderna för leverans och användning av energi en multipel av kostnaden för energiskatten.

(43)

Kommissionen anser att detta argument är irrelevant. Enligt domstolens rättspraxis brukar en förbättring av konkurrensställningen för ett företag till följd av ett statligt stöd tyda på att det föreligger en snedvridning av konkurrensen med andra företag som inte får sådant stöd (23). Dessutom faller en åtgärd under artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt så snart den ”hotar att snedvrida konkurrensen”. Det finns risk för att den aktuella skattebefrielsen snedvrider konkurrensen på keramikmarknaderna eftersom den leder till minskad driftskostnad för mottagarna. Dessutom är målet för den föreslagna åtgärden att förbättra den internationella konkurrensställningen för Nederländernas keramikindustri. Nederländerna har fastställt att skattebefrielsen, åtminstone i viss grad, skulle återställa lika villkor för industrin på den inre marknaden. Logiskt sett kan man dra slutsatsen, även utan detaljerade uppgifter om åtgärdens konkurrenseffekt inom keramiksektorn, att det finns risk att åtgärden snedvrider konkurrensen på relevanta keramikmarknader.

(44)

Nederländerna har förklarat att tegelindustrin i landet, som står för 85–90 % av förbrukningen av naturgas och energi i den nederländska keramikindustrin, sysselsätter ungefär 1 500 människor. Under 2008 hade denna delsektor en omsättning på cirka 370 miljoner euro. Den nederländska tegelindustrin exporterar cirka 20 % av sin årliga tillverkning, medan importnivån motsvarar 8 % av den årliga nederländska produktionen. På grund av teglets vikt sträcker sig den relevanta marknaden ungefär 250 km från de tegelbruk där det framställs. De relevanta konkurrensmarknaderna för denna delsektor är därmed Förenade kungariket, Tyskland och Belgien.

(45)

I en skrivelse av den 26 maj 2009 bad Nederländerna kommissionen att kvantifiera och underbygga sin slutsats att den föreslagna åtgärden snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen på relevanta marknader inom keramiksektorn med hänsyn till uppgifter från Nederländernas statistiska centralbyrå (Centraal Bureau voor de Statistiek) som Nederländerna hade sänt till kommissionen under den preliminära granskningen, och framför allt siffrorna för import och export av tegel, som visas i tabellerna 1 och 2.

Tabell 1

Export av nederländskt tegel till Tyskland och Belgien

(46)

Siffrorna i tabell 1 måste enligt Nederländerna läsas mot bakgrund av följande omständigheter. I början av detta århundrade stagnerade bostadsbyggnadsmarknaden i Tyskland och Nederländerna kraftigt (under 2000/2001 minskade omsättning och försäljning inom den tyska tegelindustrin med närmare 20 %). Därefter förbättrades situationen på den nederländska och tyska bostadsmarknaden med toppar 2006 och 2007. Enligt Nederländerna visar uppgifter från tyska tegelförbundet (Ziegelverband) att den tyska industrin återhämtade sig från 2004/2005 och framåt. Nederländerna erinrar dock om att de framlagda siffrorna från Nederländernas statistiska centralbyrå visar att exporten av nederländskt tegel till Tyskland sedan dess har släpat efter. I början av århundradet gjorde såväl den tyska som den nederländska industrin stora förluster på den tyska marknaden, men den tyska tegelsektorn har sedan vunnit till följd av bostadsmarknadens återhämtning i Tyskland, vilket de nederländska tegeltillverkarna inte har. Enligt Nederländerna bekräftas detta av importsiffrorna från Tyskland i tabell 2.

Tabell 2

Import från Tyskland till Nederländerna

(47)

Nederländerna påpekar att siffrorna i tabell 2 visar en stark tillväxt av importen av tyskt tegel till Nederländerna från 2006/2007 och framåt. De siffror som Nederländerna lämnade för första kvartalet 2008 visar att denna trend fortsatte. Enligt Nederländerna befriades den tyska keramikindustrin från energiskatt sedan augusti 2006, vilket trädde i kraft den 1 januari 2004.

Tabell 3

Export från Nederländerna till andra marknader än Belgien och Tyskland (främst Förenade kungariket och Irland)

(48)

Nederländerna har kommenterat dessa siffror med att en viktig faktor som bidrar till att förklara den ökade exporten till de här länderna är den mycket fördelaktiga växelkursen mellan pund och euro. Denna faktor, hävdar de, kompenserar de höga transportkostnaderna.

(49)

Kommissionen håller med om att informationen visar att Tysklands och Belgiens betydelse som exportdestinationer för nederländskt tegel minskade under åren 1998–2007, att importen av tyskt tegel till Nederländerna ökade under åren 2000–2007 och att exporten till andra länder än Tyskland och Belgien (främst Förenade kungariket och Irland) ökade under perioden 2001–2007. När det gäller de siffror som presenterades för andra länder, framför allt Förenade kungariket och Irland, beror exportökningen huvudsakligen på den gynnsamma växelkursen.

(50)

De här siffrorna är informativa vad gäller handelsflöden i tegelsegmentet mellan Nederländerna och de omgivande länderna Tyskland, Belgien och Förenade kungariket, men de ger inte anledning till slutsatsen att skatteåtgärden inte skulle kunna snedvrida konkurrensen på relevanta marknader för keramikindustrin. För att en åtgärd ska falla inom tillämpningsområdet för artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt räcker det, som tidigare nämnts, med att det finns risk för en sådan snedvridning.

(51)

Åtgärden kommer förmodligen att påverka handeln mellan medlemsstaterna negativt eftersom keramikprodukter köps och säljs internationellt, vilket framgår av statistiken från Nederländerna i tabellerna 1, 2 och 3.

(52)

Mot bakgrund av det föregående anser kommissionen att den anmälda åtgärden utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(53)

Nederländerna har uppfyllt den skyldighet som åläggs genom artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genom att anmäla stödåtgärden innan den verkställs.

(54)

Kommissionen anser att den föreslagna befrielsen ska bedömas mot bakgrund av riktlinjerna för miljöskydd. Den typ av skattebefrielse som denna anmälan gäller behandlas uttryckligen i riktlinjerna för miljöskydd kapitel 4, ”Stöd i form av nedsättning av eller befrielse från miljöskatter”. För bedömningen av skattebefrielsen i fråga måste kapitel 4 i riktlinjerna för miljöskydd anses uttömmande. Följaktligen kan åtgärden inte bedömas utifrån artikel 107.3 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som Nederländerna har hävdat.

(55)

Nederländerna håller med kommissionen om att den föreslagna åtgärden måste betraktas som en ”befrielse från en miljöskatt” enligt riktlinjerna för miljöskydd (24). Nederländerna anser dock inte detta tillräckligt för att åtgärden ska falla inom riktlinjernas tillämpningsområde. Enligt Nederländerna uppfyller åtgärden inte kravet i punkt 151 i riktlinjerna, där det talas om en åtgärd som ”åtminstone indirekt bidrar till en höjning av nivån på miljöskyddet”, eftersom det föreslagna undantaget inte har detta som mål.

(56)

Detta resonemang kan inte accepteras. Såväl rubriken på kapitel 4 i riktlinjerna för miljöskydd (”Stöd i form av nedsättning av eller befrielse från miljöskatter”) som den första delen av punkt 151 – som är identiska – gör klart att detta kapitel gäller för det föreslagna stödet. Kapitlet innehåller detaljerade bestämmelser som förklarar under vilka omständigheter befrielse från miljöskatter är att betrakta som förenlig med den inre marknaden. I punkt 151 i riktlinjerna fastställs ett allmänt villkor för förenlighet för befrielser från miljöskatter enligt kapitel 4. Där anges att stöd kan anses vara förenligt endast om det ”åtminstone indirekt bidrar till en höjning av nivån på miljöskyddet”.

(57)

För att förtydliga den logiska grunden i punkt 151 i riktlinjerna för miljöskydd skulle kommissionen vilja påpeka att en föreslagen befrielse från en miljöskatt kan göra det möjligt att ställa upp eller bibehålla högre nationella miljöskattesatser för andra företag så att det får en positiv miljöeffekt, åtminstone indirekt (25). Kommissionen förstår inte något av de argument som Nederländerna och VKO framför för att visa att den föreslagna befrielsen skulle bidra till fortsatt tillämpning av den aktuella nederländska miljöskatten. Nederländerna säger att skattesatsen i det högsta skiktet skulle ökas samtidigt som undantaget trädde i kraft, men gör det för att argumentera för att det föreslagna undantaget inte skulle leda till förlust av statliga medel, och verkar inte göra gällande ens att den föreslagna befrielsen behövs för att en sådan ökning ska bli möjlig. Därmed har det inte bevisats att punkt 151 i riktlinjer för miljöskydd är uppfylld.

(58)

Kommissionen sökte information från Nederländerna för att kunna bedöma stödets förenlighet utifrån de kriterier som anges i kapitel 4 i riktlinjerna för miljöskydd, med särskild hänvisning till stödets nödvändighet och proportionalitet och dess effekter på keramiksektorn, enligt punkterna 155–159 i riktlinjerna (26).

(59)

Vad gäller stödets nödvändighet ställde kommissionen ett antal specifika frågor för att kunna bedöma huruvida någon väsentlig ökning av produktionskostnaderna för den nederländska keramikindustrin (på grund av miljöskatten) kunde föras över på kunderna utan att det skulle leda till en avsevärd minskning av försäljningen. Information begärdes också på framför allt följande punkter: keramikindustrins försäljningssiffror på relevanta marknader under de senaste 10 åren; energiskattens procentsats och den totala summan betald skatt; totala energikostnader per företag under de senaste 10 åren; uppskattningar av priselasticitet för priserna på branschens produkter på relevanta marknader; uppskattningar av utebliven försäljning eller lägre vinster eller båda; information om utvecklingen av handelsflödet inom den nederländska keramikindustrin till och från Nederländerna och till och från relevanta geografiska marknader; stödmottagarnas marknadsandelar på relevanta geografiska marknader; och eventuella andra faktorer som kan spela roll vid bedömningen av om kostnaderna har lagts över. Kommissionen ställde också frågor till Nederländerna om stödets proportionalitet, med hänsyn till punkt 159 i riktlinjerna för miljöskydd.

(60)

Som svar på kommissionens skrivelse av den 7 oktober 2009 lämnade Nederländerna information för en hypotetisk genomsnittlig tegeltillverkare i Nederländerna (27). Nederländerna sade att det inte var möjligt att besvara kommissionens frågor om alla delsektorer av den nederländska keramikindustrin, eftersom det i vissa delsektorer, som takpannor, keramiska rör och sanitetsprodukter, bara finns en enda nederländsk leverantör. En representativ situation kunde beskrivas för gruppen av tegeltillverkare eftersom det för tillfället fanns 13 stycken i Nederländerna och ungefär 40 produktionsplatser. I andra fall, som dekorativt lergods, ansåg Nederländerna att det inte gick att få tillräcklig insikt i den berörda delsektorn med så kort tidsfrist.

(61)

Kommission påpekade att den redan i beslutet om att inleda förfarandet den 11 februari 2009 konstaterade att den hade begärt denna kompletterande information – inklusive information om keramikindustrins olika segment enligt Nederländerna – under den preliminära undersökningen, men att den informationen inte hade lämnats.

(62)

Kommissionen anser inte att informationen om en enda hypotetisk genomsnittlig tegeltillverkare är tillräcklig för en bedömning av förenligheten för den föreslagna skattebefrielsen för keramikindustrin i Nederländerna som helhet, eftersom en enda särskild tillverkare inte kan anses representativ för hela branschen. Som Nederländerna själv har betonat i samband med de import- och exportuppgifter som lämnades till kommissionen, berör den relevanta informationen endast tegelsegmentet och kan inte med automatik användas som mall för trender inom andra keramiksegment, eftersom varje segment har specifika produkt-/och marknadskombinationer där andra ekonomiska faktorer spelar in. I sitt yttrande av den 24 maj 2009 drog VKO en liknande slutsats (28). Argumentet att ingen information kan lämnas om delsektorer där endast en mottagare är verksam är inte övertygande. Snarare tvärtom – det skulle kunna vara lättare att få information om ett enstaka företag (vilket nyligen visade sig i ett danskt fall (29).

(63)

Dessutom var det en del av den begärda informationen som inte lämnades. Exempelvis bad kommissionen, som anges i skäl 59, om information rörande stödets nödvändighet och proportionalitet. När det gäller stödets nödvändighet begärde kommissionen uppskattningar av priselasticiteten för produkterna i branschen på relevanta marknader, utebliven försäljning och/eller lägre vinster eller både och, marknadsandelarna för stödmottagarna på relevanta geografiska marknader och utvecklingen av de nederländska tillverkarnas andelar på dessa marknader. Genom kommissionens skrivelse av den 9 oktober 2009 fick Nederländerna ett extra tillfälle att lämna den information som saknades, men den lämnades aldrig.

(64)

Utifrån den tillgängliga informationen kan följande analys göras av tegelsegmentet.

(65)

I punkt 155 i riktlinjerna för miljöskydd fastställs att kommissionen, när den analyserar skatteordningar som omfattar inslag av statligt stöd i form av nedsättningar av eller befrielser från en miljöskatt, särskilt kommer att granska om stödet är nödvändigt och proportionellt och vilka verkningar det har inom de berörda ekonomiska sektorerna.

(66)

I punkt 158 i riktlinjerna för miljöskydd anges att kommission kommer att anse att stödet är nödvändigt om följande tre villkor uppfylls samtidigt. För det första måste valet av stödmottagare grunda sig på objektiva och öppna kriterier och stödet beviljas i princip på samma sätt för alla konkurrenter inom samma sektor om de befinner sig i en liknande faktisk situation (punkt 158 a i riktlinjerna). För det andra måste skatten utan nedsättning leda till en väsentlig ökning av produktionskostnaden (punkt 158 b). För det tredje måste det finnas en försäkring om att den väsentliga ökningen av produktionskostnaderna inte kan föras över på kunderna utan att det leder till en stor minskning av försäljningen (punkt 158 c). I detta sammanhang kan medlemsstaterna ge uppskattningar av bland annat produktens priselasticitet inom den berörda sektorn på den relevanta geografiska marknaden och av utebliven försäljning eller lägre vinster för företagen inom den berörda sektorn eller kategorin.

(67)

Nederländerna har hävdat att befrielsen är riktad mot den keramiska processen: alla tillverkare av keramikprodukter och alla konkurrenter inom keramiksektorn (eller på samma relevanta marknad om de befinner sig i en liknande faktisk situation) är berättigade till undantaget under förutsättning att de uppfyller följande kriterier:

(68)

Dessa kriterier anges i förslaget till lagstiftning (30). Det verkar därmed som om kriterierna för val av mottagare är både objektiva och öppna.

(69)

Kravet att skatten utan nedsättning skulle leda till en väsentlig ökning av produktionskostnaderna ska anses som uppfyllt, enligt vad som förklaras i fotnot 55 till riktlinjerna, om mottagaren är ett ”energiintensivt företag” enligt definitionen i artikel 17.1 a i energiskattedirektivet, dvs. där antingen energiprodukternas och elektricitetens inköpskostnad uppgår till minst 3,0 % av produktionsvärdet (31) eller den nationella erlagda energiskatten uppgår till minst 0,5 % av förädlingsvärdet.

(70)

Nederländerna har angett att tegelproducenter tillhör gruppen energiintensiva användare, på grund av att deras energikostnader uppgår till 20–30 % av de totala produktionskostnaderna. Nederländerna har inte specificerat de totala produktionskostnaderna i proportion till produktionsvärdet, men det kan förutsättas att under produktionskostnaderna normala omständigheter, dvs. när varor säljs till ett pris över produktionskostnaderna, är lägre än produktionsvärdet eftersom produktionsvärdet är kopplat till omsättning och därmed till priset på den sålda produkten. Under förutsättning att omständigheterna är normala kommer energikostnadernas andel av produktionsvärdet att vara lägre än energikostnadernas andel av produktionskostnaderna som Nederländerna har uppgett. Och det kan antas att produktionsvärdet kommer inte att ligga så högt över produktionskostnaderna att energikostnadernas andel går från 20–30 % när nämnaren är produktionskostnader till under 3 % när nämnaren är produktionsvärde. Kommissionen godkänner därmed att företagen inom den nederländska keramikindustrin är ”energiintensiva företag” enligt definitionen i ovanstående direktiv, och att kravet på väsentlig kostnadsökning i punkt 158 b är uppfyllt. Kommissionen grundar därmed sin bedömning på det rättsliga antagandet i fotnot 55 i riktlinjerna för miljöskydd.

(71)

När det gäller kriteriet i punkt 158 c i riktlinjerna för miljöskydd ställdes detaljerade frågor för att en bedömning skulle kunna göras av huruvida en väsentlig ökning av produktionskostnaderna kan föras över på kunderna utan att det leder till en stor minskning av försäljningen. Framför allt ombads Nederländerna att lämna information om keramikindustrins försäljningssiffror på relevanta marknader under de senaste 10 åren; energiskattens procentsats och den totala summan betald skatt; totala energikostnader per företag under de senaste 10 åren; uppskattningar av priselasticitet för priserna på branschens produkter på relevanta marknader; uppskattningar av utebliven försäljning eller lägre vinst eller båda; information om utvecklingen av handelsflödet inom den nederländska keramikindustrin till och från Nederländerna och till och från relevanta geografiska marknader; mottagarnas marknadsandelar på relevanta geografiska marknader; och eventuella andra faktorer som kan spela roll vid bedömningen av om kostnaderna har lagts över (se skälen 59 och 63).

(72)

Nederländerna har bekräftat att relevanta kostnader i princip kan föras över men säger att det blir allt svårare att göra det. Under senare år har tillverkare som inte har kunnat föra över sina kostnader lagt ner eller gått i konkurs. Nederländerna har dock inte lämnat några bevis som har kunnat påvisa ett orsakssamband mellan skattekostnaden och det faktum att dessa företag har lagt ner verksamheten. Kommissionen erinrar om att det är upp till medlemsstaten att lägga fram nödvändig information till stöd för sina krav.

(73)

Nederländerna har också uppgett att efterfrågepriselasticiteten för tegel är låg men har inte bestyrkt detta med faktiska uppgifter.

(74)

Nederländerna har förklarat att konkurrensen inom tegelsektorn stadigt ökar på grund av import av liknande tegel som tillverkas av konkurrenter i andra medlemsstater, och att marknadsandelen för nederländskt tegel är på nedgång. I en bilaga till skrivelsen av den 30 oktober 2009 lämnade Nederländerna uppgifter om import och export, vilka visade att importen från Tyskland till Nederländerna hade ökat under senare år och att exporten från Nederländerna till Tyskland och Belgien hade minskat (32). Huvudorsaken är, enligt Nederländerna, att de utländska tegeltillverkarna har beviljats undantag från energiskatt, vilket nederländska tillverkare inte har.

(75)

Av princip kan dock inte statsstöd, inklusive befrielse från en miljöskatt, motiveras enbart med förekomsten av jämförbara åtgärder i andra medlemsstater. Om en sådan motivering godkänns innebär det också ett godkännande av det faktum att förekomsten av statliga åtgärder i en medlemsstat gör det tillåtet för andra medlemsstater att vidta kompensationsåtgärder för att lindra skadliga effekter för sin egen industri. Sådana motåtgärder kan ur statligt stödperspektiv inte godkännas. Det bästa botemedlet mot den skada som har orsakats genom statligt stöd är inte en tävling i subventioner utan kontroll av att reglerna för statligt stöd efterlevs, däribland riktlinjerna för miljöskydd. Den anmälda åtgärden kan därför inte motiveras endast som en berättigad motåtgärd mot stöd som misstänks finnas på annat håll: om den ska godkännas måste det bevisas att en väsentlig kostnadsökning förekommer och att kostnaderna inte kan föras över till kunderna.

(76)

Trots de begränsningar som transportkostnaderna ger och som minskar den geografiska marknaden för tegel till 250 km, kan kommissionen av den lämnade informationen dra slutsatsen att tegelindustrin utövar handel mellan medlemsstater. Nederländerna har angett att 20 % av det tegel som framställs per år exporteras. Av de lämnade uppgifterna har kommissionen kunnat räkna ut ett ungefärligt värde för handelsintensiteten (33) på 75 %. På grund av avsaknaden av relevanta uppgifter var det tvunget att beräkna siffran för handelsintensiteten utifrån uppgifterna om handelsflöden från 2007 och uppgifter om omsättning från 2008. Dessa omständigheter kan antyda att branschen har svårt att föra över den skattebörda som Nederländerna lägger på den. Påståendet att det är svårt att föra över kostnadsökningen motsägs dock av Nederländernas påstående att skatten hittills har förts över, och av det faktum att exporten, under den period som de lämnade uppgifterna gäller, ökade för den nederländska tegelsektorn från 189 miljoner euro under 2001 till 225 miljoner euro 2007. På grund av avsaknaden av ytterligare information och uppgifter går det inte att gör någon mer sammanfattande analys.

(77)

Dessutom, och trots kommissionens uttryckliga begäran att mottagarnas andel på relevanta geografiska marknader också skulle uppges, har inga fleråriga uppgifter om marknad lämnats som stöd för Nederländernas påstående att marknadsandelen för nederländskt tegel minskar.

(78)

Följande information begärdes också för att en bedömning av möjligheten att föra över kostnader skulle göras, men lämnades inte: försäljningssiffror för keramik i volym och värde per år, för ett genomsnittligt företag på varje relevant marknad under de senaste 10 åren (det angavs dock att tegelsegmentet hade en årlig omsättning på 370 miljoner euro i Nederländerna, men ingen information om volym lämnades; utifrån historik gjordes också en uppskattning att segmentet för dekorativt lergods hade en årlig omsättning på 7–10 miljoner euro); den totala summan energiskatt per år som ett företag på den relevanta marknaden betalt under de senaste 10 åren (Nederländerna lämnade endast uppgifter för ett genomsnittligt tegelföretag under 2009); energikostnader för ett företag på den relevanta marknaden under de senaste 10 åren (Nederländerna lämnade uppgifter endast för ett genomsnittligt tegelföretag under 2009); uppskattningar av priselasticiteten för produkter på de relevanta produktmarknaderna och geografiska marknaderna; uppskattningar av sjunkande omsättning eller vinst, eller båda, för företag på dessa marknader; och utvecklingen av marknadsandelar för nederländska tillverkare på relevanta geografiska marknader. Kommissionen bad också om uppgifter om förändrade handelsflöden inom den nederländska keramikindustrin, dvs. import till Nederländerna från relevanta geografiska marknader och export från Nederländerna till dessa marknader, men ingen flerårig information lämnades i fråga om den totala importen och exporten inom keramikindustrin (och inte heller om förändringar i branschens totala omsättning över åren). Det är därför inte möjligt att dra några meningsfulla slutsatser i fråga om handelsintensiteten inom keramikindustrin, och för tegelindustrin finns endast de uppskattade värden som anges i skäl 76.

(79)

För andra segment som Nederländerna har uppgett, framför allt taktegel, avloppsrör, sanitetsprodukter, keramiska golv- och väggplattor, eldfast material och porslin samt dekorativt lergods, hänvisar Nederländerna till den information som lämnats för ett genomsnittligt företag i tegelsegmentet. Dessutom har mycket begränsad information lämnats om de olika segmenten. I skrivelsen av den 16 september 2008 uppgav Nederländerna storleken på den relevanta geografiska marknaden för varje segment och andelen av den nationella importen eller exporten, i procent, med uppgift om olika exportdestinationer (34). Den detaljerade information per segment som kommissionen hade begärt, och som beskrivs i skäl 78, har inte lämnats.

(80)

Utifrån tillgänglig information kan kommissionen inte fastställa att ökade produktionskostnader för de nederländska keramiktillverkarna inte skulle kunna föras över till kunderna utan att det leder till en stor minskning av försäljningen. Slutsatsen måste därför bli att Nederländerna inte har visat att kriteriet i punkt 158 c i riktlinjerna för miljöskydd är uppfyllt.

(81)

Kommissionen anser därför att den information som lämnats inte visar att det föreslagna stödet till den nederländska keramikindustrin är nödvändigt. Enbart av detta skäl måste slutsatsen bli att stödåtgärden inte är förenlig med den inre marknaden.

(82)

När det gäller frågan om proportionalitet, punkt 159 i riktlinjerna för miljöskydd, föreskrivs att alla stödmottagare måste uppfylla ett av följande villkor:

(83)

Nederländerna har bekräftat att villkoret i led a inte är uppfyllt. Nederländerna har inte diskuterat villkoret i led c. När det gäller villkoret i led b, dvs. att mottagare ska betala minst 20 % av den nationella skatten om inte en lägre skattegrad kan motiveras, har Nederländerna angett att alla mottagarna tillsammans inte betalar minst 20 % av den nationella (energi)skatten (överskottet härrör exempelvis från elektricitetsskatt som företagen fortfarande betalar). Enligt Nederländerna innebär sektorns storlek att den andel som faktiskt betalas är mycket mindre. Nederländerna har i detta sammanhang upprepat att tillämpningen av befrielse från energiskatt på naturgas för keramikprodukter undanröjer en snedvridning av konkurrensen eftersom den skapar lika villkor för alla keramikprodukter på den inre marknaden.

(84)

Led b hänvisar till den nationella energiskatten och inte till en 20-procentig andel av den totala summan skatt som skattebetalarna betalar för olika energiprodukter. Den anmälda åtgärden inbegriper en fullständig befrielse från den nationella skattesatsen på naturgas, vilket innebär att den skattegrad som anges i punkt 159 b i riktlinjerna för miljöskydd inte uppfylls. Dessutom har Nederländerna inte visat att det bara är en ”liten snedvridning av konkurrensen”, vilket skulle kunna motivera en lägre skattegrad: det beror helt enkelt på att de begärda marknadsuppgifterna om branschens konkurrensställning inte har lämnats. Av den information som har lämnats går det inte att fastställa att detta kriterium är uppfyllt.

(85)

Kommissionen konstaterar därför att den information som lämnats inte visar att det föreslagna stödet till den nederländska keramikindustrin är proportionellt.

(86)

Kommissionen anser att den föreslagna skattebefrielsen, som utgör ett driftsstöd, inte stämmer med något av undantagen från det allmänna förbudet mot statligt stöd i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och därför är oförenlig med den inre marknaden. Stödåtgärden får därmed inte genomföras.