12.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 67/50

(1)

Den 13 juni 2008 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivandet om att inleda förfarandet) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att ett antisubventionsförfarande kommer att inledas (nedan kallat antisubventionsförfarandet eller undersökningen) beträffande import av biodiesel med ursprung i Amerikas förenta stater (nedan kallat USA eller det berörda landet).

(2)

Samma dag meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (3) att ett antidumpningsförfarande kommer att inledas beträffande import av biodiesel med ursprung i USA, och inledde en separat undersökning (nedan kallad antidumpningsförfarandet).

(3)

Antisubventionsförfarandet inleddes efter ett klagomål som ingavs den 29 april 2008 av European Biodiesel Board (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för ett antal gemenskapstillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 25 %, av gemenskapens totala produktion av biodiesel. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för subventionering av den nämnda produkten och därav vållad väsentlig skada, och denna bevisning ansågs vara tillräcklig för att motivera att antisubventionsförfarandet inleds.

(4)

Innan förfarandet inleddes och enligt artikel 10.9 i grundförordningen underrättade kommissionen USA:s regering om att kommissionen hade mottagit ett vederbörligen underbyggt klagomål enligt vilket subventionerad import av biodiesel med ursprung i USA vållar gemenskapsindustrin väsentlig skada. USA:s regering inbjöds att inleda samråd i syfte att klargöra situationen rörande de frågor som klagomålet gäller och för att uppnå en ömsesidigt tillfredsställande lösning. USA:s regering godtog inbjudan om samråd som därefter hölls den 2 juni 2008. Under samrådet kunde ingen ömsesidigt tillfredsställande lösning nås. Kommissionen tog dock vederbörlig notis om de synpunkter som USA:s regering framförde om att det i fråga om vissa av de statliga program som nämndes i klagomålet inte alltid klart framgick att det förekommer utjämningsbara förmåner för tillverkare och exportörer av biodiesel i USA. Efter granskning av den tillgängliga informationen beslöts det att följande statliga program skulle uteslutas från undersökningen trots att de förtecknas i tillkännagivandet om att inleda förfarandet: stödprogrammet för teknik för förnybar energi i Florida, programmet för forskning och utveckling av ny teknik i Texas, programmet för fritt energival i delstaten Washington (andra delen), skatteavdrag för biodieselförsäljningsställen i North Dakota och låneprogrammet för infrastruktur för påfyllning av alternativa bränslen för fordon i Nebraska.

(5)

Kommissionen underrättade officiellt exportörer och tillverkare i USA, importörer, leverantörer, användare och sammanslutningar som den visste var berörda, USA:s myndigheter, klaganden och andra gemenskapstillverkare som den visste var berörda om att förfarandet inleds. Berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter skriftligen och att begära att bli hörda inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet. De parter som önskade bli hörda och som kunde uppvisa särskilda skäl för detta gavs tillfälle till det.

(6)

Mot bakgrund av det uppenbarligen stora antalet exportörer och tillverkare i USA konstaterade kommissionen i sitt tillkännagivande om att inleda förfarandet att stickprovsförfarande kan komma att användas för att fastställa subventioner, i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(7)

För att kommissionen skulle kunna besluta om stickprovsförfarande och i så fall göra ett urval, ombads alla exportörer/tillverkare i USA att inom 15 dagar från det att undersökningen inleddes ge sig tillkänna och lämna grundläggande information om sin exportförsäljning och inhemska försäljning samt detaljerade uppgifter om sin verksamhet rörande tillverkning, blandning och handel med den berörda produkten mellan den 1 april 2007 och den 31 mars 2008 (undersökningsperioden) (se även skäl 17 nedan).

(8)

Mer än 50 företag gav sig till känna inom ramen för stickprovsförfarandet och lämnade den begärda informationen inom de angivna 15 dagarna. Dessa företag stod för mer än 80 % av den totala importen av biodiesel från USA till gemenskapen.

(9)

Ett urval gjordes enligt artikel 27.1 b i grundförordningen på grundval av den största representativa exportvolym till gemenskapen som rimligen kunde undersökas med beaktande av den tid som stod till förfogande. Samråd rörande det föreslagna stickprovsurvalet hölls enligt artikel 27.2 i grundförordningen med de företag som gett sig till känna, biodieseltillverkarnas branschsammanslutning i USA (the National Biodiesel Board) och USA:s regering. På grundval av synpunkterna från berörda parter utsågs ursprungligen sju företag för stickprovet. Det har dock fattats ett preliminärt beslut om att ett av de företag som ursprungligen ingick i stickprovet bör uteslutas för att säkerställa att provet överensstämmer med det stickprov som väljs ut inom antidumpningsförfarandet rörande import av biodiesel från USA. Det berörda företagets verksamhet gäller enbart handel med biodiesel, medan stickprovets övriga företag tillverkar biodiesel. Detta företag beviljas dock individuell behandling i enlighet med artikel 27.3 i grundförordningen och företagets antisubventionstull kommer att fastställas separat. Enligt USA:s exportstatistik stod de sex företagen i stickprovet för 50 % av den totala exportvolymen från USA under undersökningsperioden och för 73 % av importen av biodiesel bland de företag som gett sig till känna (se skäl 8).

(10)

Tio samarbetsvilliga företag som inte valdes ut till stickprovet anhöll om beräkning av individuella marginaler med hänvisning till artiklarna 27.3 och 15.3 i grundförordningen. Frågeformulär sändes till de berörda företagen. Endast ett företag lämnade svar på frågeformuläret inom den angivna tidsfristen. Företaget drog dock senare in sin ansökan.

(11)

Ett stickprov av gemenskapstillverkare valdes ut enligt artikel 27 i grundförordningen, efter samråd med klaganden och på grundval av den största representativa tillverknings- och försäljningsvolymen i gemenskapen (se skäl 165 nedan). Genom detta urval erhölls en viss geografisk spridning av tillverkare i gemenskapen. Stickprovet omfattade elva tillverkare i gemenskapen. Kommissionen sände frågeformulär till de elva utvalda företagen. En av de tillverkare som ursprungligen valdes ut för stickprovet måste dock uteslutas, eftersom tillverkaren inte besvarade frågeformuläret på ett tillfredsställande sätt. Tio fullständiga svar från de övriga företagen mottogs inom den angivna tidsfristen. Dessa tio tillverkare som hade valts ut till stickprovet ansågs utgöra ett representativt urval av alla tillverkare i gemenskapen.

(12)

Kommissionen sände frågeformulär till alla veterligen berörda parter och till alla övriga företag som hade gett sig till känna inom tidsfristerna enligt tillkännagivandet om att inleda förfarandet. Frågeformulär sändes således till USA:s myndigheter, till de sju företag som ursprungligen valdes ut till stickprovet i USA, till de tio företag som anges i skäl 10, till de elva företag som valts ut till gemenskapens stickprov, till 18 användare och till 90 råvaruleverantörer.

(13)

Besvarade frågeformulär mottogs från USA:s myndigheter, från de sju företag som ursprungligen valdes ut till stickprovet i USA och från ett företag som begärt individuell behandling (se skäl 10 ovan), från de tio företagen som valts ut till gemenskapens stickprov, från en användare och från sex råvaruleverantörer.

(14)

Kommissionen tog fram och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att preliminärt fastställa subventioner, vållad skada och gemenskapens intresse.

(15)

Kontrollbesök på platsen genomfördes av följande myndigheter i USA:

(16)

Kontrollbesök på platsen gjordes även hos följande företag:

(17)

Undersökningen av subventioner och vållad skada omfattade perioden mellan den 1 april 2007 och den 31 mars 2008 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av utvecklingstendenser av betydelse för bedömningen av skadan omfattade perioden från januari 2004 till undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(18)

I tillkännagivandet om att inleda förfarandet definierades produkten som hävdades vara föremål för subventioner som fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling av icke-fossilt ursprung (vanligtvis kallade biodiesel) som, antingen i ren form eller i blandningar, används huvudsakligen, men inte enbart, som förnybart bränsle, med ursprung i Amerikas förenta stater (nedan kallad den berörda produkten), vanligtvis deklarerade enligt KN-nummer 3824 90 91, ex 3824 90 97, ex 2710 19 41, ex 1516 20 98, ex 1518 00 91 och ex 1518 00 99.

(19)

Enligt US Internal Revenue Code  (4) (US CODE) (Title 26, Section 40A, point (d)) definieras biodiesel som monoalkylestrar av långkedjade fettsyror som utvinns från växt- eller djurmaterial som uppfyller a) de registreringskrav för bränslen och bränsletillsatser som Environmental Protection Agency fastställt i Clean Air Act, Section 211 (42 U.S.C. 7545) och b) kraven enligt American Society of Testing and Materials D6751.

(20)

Enligt marknadsinformation och allmänt tillgänglig information (5) anses alla typer av biodiesel och biodieselblandningar (en blandning av biodiesel med mineraldiesel, se skäl 22 nedan) som tillverkas och säljs i USA vara biodieselbränsle och omfattas av det lagstiftningspaket som gäller energieffektivitet, förnybar energi och alternativa bränslen.

(21)

Undersökningen visade att biodiesel som tillverkas i USA i huvudsak består av fettsyremetylester FAME som utvinns från ett stort antal olika växtoljor som används som råvara för biodiesel (6). Begreppet ester hänför sig till resultatet från transförestring av växtoljor, dvs. blandning av en olja med en alkohol. Prefixet metyl hänför sig till metanol, som är den mest använda alkoholen i denna process, även om också etanol kan användas i tillverkningsprocessen, vilket ger upphov till fettsyreetylestrar. Transförestringen är en relativt enkel kemisk process, men för att få biodiesel av god kvalitet måste mycket stränga industrinormer följas.

(22)

Undersökningen bekräftade att tillverkarna av biodiesel i USA i regel blandar produkten med mineraldiesel till olika typer av blandningar (nedan kallade biodieselblandningar eller blandningar) som säljs på marknaden till olika typer av kunder. Det visade sig också att biodiesel säljs i ren form till oberoende företag som köper eller importerar biodiesel för att blanda den med mineraldiesel. Att blanda biodiesel med mineraldiesel är en relativt enkel operation som kan genomföras t.ex. genom blandning i tankar på platsen före överföring till en tankbil, genom direkt blandning i tankbilen med turvis tillförsel av önskade procentenheter biodiesel och mineraldiesel eller genom inline-blandning med samtidig tillförsel av de två komponenterna till tankbilen.

(23)

För entydig identifiering av de olika typerna av biodieselblandningar använder man ett internationellt erkänt system med ”B”-faktorer som anger den exakta andelen biodiesel i en blandning. Exempelvis en blandning med ”X” % biodiesel betecknas B”X”, medan ren biodiesel betecknas med B100, vilket motsvarar 100 % biodiesel. I USA är det vanligt att blandningar med 99 % (7) biodiesel och 1 % mineraldiesel (B99) tillverkas och säljs på marknaden. I motsats till mineraldiesel måste ren biodiesel användas relativt snabbt och kan inte hållas i lager under mer än tre till fyra månader utan att oxidera och bli otjänlig för användning. När biodiesel blandas med mineraldiesel kan bränslet förvaras längre. 1 % mineraldiesel i B99 har tillräckligt toxisk verkan för att hindra mögelbildning i biodieselandelen.

(24)

Undersökningen visade att medan biodiesel och höghaltiga biodieselblandningar (8) i regel är avsedda för försäljning på USA-marknaden för ytterligare blandning, tillverkas de låghaltiga biodieselblandningarna (9) i regel för att säljas för förbrukning. Det finns således i USA separata marknader för höghaltiga blandningar och för låghaltiga blandningar.

(25)

Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för att biodiesel och vissa blandningar som tillverkas och säljs i USA och exporteras till gemenskapen påverkar den ekonomiska situationen för de biodieseltillverkare i gemenskapen som står bakom klagomålet. För samstämmighetens skull, dvs. med tanke på hur de relevanta tillverkarna och den inhemska marknaden i USA fungerar, ville man att definitionen på berörd produkt även omfattar biodiesel som ingår i de relevanta biodieselblandningarna. Definitionen på berörd produkt enligt tillkännagivandet om att inleda förfarandet och enligt skäl 18 ovan bör förtydligas, så att det går att identifiera de produkter som undersökningen skulle omfatta.

(26)

Undersökningen visade att de flesta biodieselblandningar som säljs för direkt förbrukning i USA består av B20, dvs. blandningar med 20 % biodiesel (se skäl 22 ovan) som kan användas för att överensstämma med Energy Policy Act från 1992 (EPAct) (10), B6, B5 och B2. Enligt allmänt tillgänglig information kan alla dieselmotorer köras på dessa blandningar praktiskt taget utan att behöva modifieras och med bibehållen garanti från biltillverkaren. Låghaltiga blandningar (2–20 % biodiesel) ger liknande prestanda som mineraldiesel. När ett biodieselbränsle över B20 används i en motor, kan användaren uppleva en viss förlust av styrka, vridmoment och bränsleekonomi, och i regel gäller biltillverkarens garanti inte om det uppstår skada på motorn.

(27)

Undersökningen har visat att ren biodiesel och höghaltiga blandningar i regel inte används för direkt förbrukning i USA. Ren biodiesel är i regel avsedd att blandas innan den säljs på marknaden. Blandningarna får sin slutanvändning inom transportsektorn som dieselmotorbränsle i landsvägsfordon (bilar, lastbilar, bussar) och i tåg. Biodiesel kan också användas som bränsle i värmepannor för hemmabruk, kommersiellt bruk eller industribruk och som bränsle i elgeneratorer. För närvarande undersöks möjligheterna att använda biodieselblandningar i luftfartyg.

(28)

Den produkt som undersökningen gäller ska således definieras som fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling av icke-fossilt ursprung (vanligtvis kallade biodiesel), i ren form eller i blandningar över B20. Den berörda produkten avser således ren biodiesel (B100) med ursprung i USA och alla blandningar över B20, dvs. blandningar som innehåller mer än 20 % biodiesel med ursprung i USA (nedan kallade den berörda produkten). Denna tröskel anses vara lämplig för att möjliggöra en klar åtskillnad mellan de olika typer av blandningar som finns på marknaden i USA.

(29)

Det har framkommit att alla typer av biodiesel och biodiesel i blandningar som omfattas av undersökningen har samma eller mycket liknande grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper och används för samma ändamål, trots eventuella skillnader när det gäller den råvara som används för tillverkningen. De eventuella variationerna hos den berörda produkten påverkar inte den grundläggande definitionen, egenskaperna eller den uppfattning som de olika parterna har om den berörda produkten.

(30)

Den berörda produkten betecknas med KN-nummer 3824 90 91, ex 3824 90 97, ex 2710 19 41, ex 1516 20 98, ex 1518 00 91 och ex 1518 00 99.

(31)

Det framkom att de produkter som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i USA och som omfattas av undersökningen har liknande grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper och användningsändamål som de produkter som exporteras från USA till gemenskapsmarknaden. Likaså har de produkter som tillverkas av gemenskapsindustrin och som säljs på gemenskapsmarknaden liknande grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper och användningsändamål som de produkter som exporteras från gemenskapen till det berörda landet.

(32)

Det har hävdats att vissa användare, särskilt i Tyskland, använder ren biodiesel (B100) direkt, eftersom denna är förmånligare att använda än mineraldiesel eller de vanliga blandningarna för direkt förbrukning på gemenskapsmarknaden. En granskning av detta påstående visade att största delen av försäljningen från gemenskapstillverkare på gemenskapsmarknaden var riktad till företag som blandade produkten med mineraldiesel. Det faktum att vissa fordonsägare väljer B100 är närmast ett undantag på gemenskapsnivå. I stället för att vara ett substitut för mineraldiesel är biodiesel en kompletterande produkt på gemenskapsmarknaden.

(33)

Detta ändrar inte det faktum att de olika typerna av den berörda produkten som tillverkas i USA och exporteras till gemenskapen är utbytbara mot de typer som gemenskapens biodieseltillverkare tillverkar och säljer i gemenskapen. När det gäller hur aktörerna och användarna på marknaden använder och uppfattar produkten, finns det inga betydande skillnader som skulle påverka definitionen av likadan produkt.

(34)

En berörd part hävdade att den berörda produkten, särskilt ren biodiesel, har avvikande fysikaliska och kemiska egenskaper jämfört med biodiesel som tillverkas i gemenskapen. Medan EG-produktionen av biodiesel grundar sig på rapsolja använder tillverkarna i USA endast sojaolja. Dessa två typer av produkter skulle därför inte vara utbytbara och därför inte konkurrera direkt med varandra på gemenskapsmarknaden. Den berörda parten påpekade särskilt att kallflödesegenskaperna och jodvärdena är avvikande.

(35)

Kommissionen undersökte detta påstående och fann följande:

(36)

Enligt artikel 1.5 i grundförordningen behöver produkterna inte vara identiska i alla avseenden för att anses vara likadana, och därför kan man inte med hänvisning till någon liten variation mellan produkttyperna påverka den allmänna slutsatsen om att den berörda produkten och en likadan produkt i gemenskapen är liknande.

(37)

Man fann således inte några sådana skillnader mellan de olika typerna av den berörda produkten och gemenskapens likadana produkt som säljs på gemenskapsmarknaden som kunde leda till slutsatsen att den produkt som tillverkas och säljs på gemenskapsmarknaden inte är en likadan produkt, eftersom den har mycket liknande grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper som de typer av den berörda produkten som tillverkas i USA och exporteras till gemenskapen. Som en preliminär slutsats konstateras det därför att alla typer av biodiesel anses vara likadana i den mening som avses i artikel 1.5 i grundförordningen.

(38)

På grundval av informationen i klagomålet och svaren på kommissionens frågeformulär undersöktes följande federala program, som påstods innebära att subventioner beviljas:

Federala program

(39)

På grundval av informationen i klagomålet och svaren på kommissionens frågeformulär, undersöktes också följande statliga program, som påstods innebära beviljande av subventioner:

Statliga program

(40)

Vissa av de övriga statliga program som förtecknas i punkt 3 i tillkännagivandet om att inleda förfarandet uteslöts från undersökningen (se skäl 4 ovan) efter de förberedande samråd som hölls med USA:s regering. När det gäller de återstående statliga programmen konstaterade företagen i stickprovet och det företag som har beviljats individuell behandling (se skäl 9 att de inte har erhållit några förmåner enligt dessa program under undersökningsperioden. Inga bevis har framkommit om motsatsen. Det fattades därför ett preliminärt beslut om att det inte finns några grunder för att ytterligare granska dessa program inom ramen för denna undersökning.

(41)

Den rättsliga grunden för skattelättnadsprogram som omfattar tillverkare som blandar biodiesel, detaljhandlare och användare av biodiesel finns i US Code (U.S.C.), Title 26, Section 40A. Enligt den gäller följande skattelättnader för biodieselbränsle:

(42)

Inkomstskatteavdraget för små tillverkare av biodiesel från jordbruket är en skattelättnad som endast tillämpas på dessa tillverkare. Detta stödprogram behandlas i skälen 64 till 72 nedan.

(43)

Enligt Energy and Improvement and Extension Act 2008 (Section 202(a)) är de skattelättnader som anges i skäl 41 ovan tillgängliga fram till den 31 december 2009.

(44)

För att ett företag ska vara berättigat till skatteavdrag för blandning av biodiesel enligt led i i skäl 41 ovan, ska företagets verksamhet omfatta blandning av biodiesel och dieselbränsle till en produkt som säljs som bränsle eller säljs för att användas som bränsle. Den som ansöker om detta avdrag måste få ett intyg från tillverkaren eller importören av biodiesel i vilket produkten identifieras tillsammans med angivelse av hur stor andel biodiesel och hur stor andel biodiesel från jordbruket produkten innehåller. Skattelättnaden består av ett avdrag från punktskatt. Alternativt får företaget, om punktskatten är mindre än det totala avdraget, ansöka om att skillnaden återbetalas som avdrag på inkomstskatt. Ett utbetalningsbart inkomstskatteavdrag är ett avdrag från skattebetalarens inkomstskatt eller en direkt utbetalning. Avdraget definieras som utbetalningsbart, eftersom ett avdrag som är större än individens skattskyldighet kan betalas ut till skattebetalaren som en direkt betalning i pengar.

(45)

Det biodieselavdrag som avses i led ii i skäl 41 ovan är ett icke-utbetalningsbart skatteavdrag för återförsäljare och slutanvändare av ren biodiesel. Avdraget för ren biodiesel gäller endast för personer som fyller på ren biodiesel direkt i bränsletanken i ett fordon eller använder ren biodiesel som bränsle. Det bör noteras att även producenter som tillverkar sin egen biodiesel är berättigade till detta avdrag. För att kunna yrka på avdraget måste biodieseltillverkaren antingen agera som återförsäljare (fylla på produkten i slutanvändarens bränsletank) eller som slutanvändare (fylla på produkten i sina egna fordon).

(46)

När det gäller biodieselavdraget för oblandad (ren) biodiesel kan en återförsäljare (eller en biodieseltillverkare som agerar som återförsäljare) eller en slutanvändare av ren biodiesel ansöka om 1,00 USD per gallon oblandad (ren) biodiesel från jordbruket eller 0,50 USD per gallon annan oblandad (ren) biodiesel, i form av ett icke-utbetalningsbart allmänt skatteavdrag från affärsinkomst. Detta avdrag påverkar verksamhetens inkomstskatt. Avdraget är inte utbetalningsbart, dvs. om verksamhetens avdrag är större än skattskyldigheten kan överskottet inte ersättas som en direkt betalning i pengar.

(47)

Undersökningen visade att inget av företagen i stickprovet eller företaget som hade beviljats individuell behandling (se skäl 9 var berättigade till biodieselavdrag för oblandad (ren) biodiesel. Denna del av programmet (biodieselavdrag) utvärderas därför inte vidare inom ramen för undersökningen.

(48)

Alla undersökta företag erhöll skattelättnader enligt programmet för biodieselblandningsavdrag för blandningar som de sålde för användning som bränsle.

(49)

Blandning av biodiesel med mineraldiesel ger rätt till biodieselblandningsavdrag från punktskatt eller inkomstskatt. De avdrag som gällde under undersökningsperioden uppgick till 1,00 USD per gallon oblandad biodiesel från jordbruket (11) eller 0,50 USD (12) per gallon annan oblandad biodiesel som används i en bränsleblandning. Det slutliga skatteavdraget för blandat bränsle beror således på andelen biodiesel i bränslet. Minimikravet och det vanligaste förfarandet är att producera en blandning med 0,1 % mineraldiesel och 99,9 % biodiesel (denna blandning kallas B99 i USA), eftersom detta berättigar till det högsta skatteavdraget. Skatteavdraget står i proportion till andelen biodiesel i en blandad produkt (t.ex. 100 gallon B99 innehåller 99,9 gallon biodiesel och berättigar till ett skatteavdrag på 99,90 USD). Konverteringen av ren biodiesel (B100) till en blandad produkt (B99) är en enkel process. Processen innebär att 0,1 % mineraldiesel tillförs till ren biodiesel, och den leder inte till någon betydande omvandling av den berörda produkten. Rätten till avdrag grundar sig på att en blandning görs.

(50)

Tillverkare av biodiesel kan ansöka om avdrag när de själva genomför blandningsprocessen. I sådana fall måste ren biodiesel blandas med mineraldieselbränsle. När det gäller rätten till avdrag finns det inga skillnader mellan biodieselblandningar avsedda för inhemsk försäljning och biodieselblandningar avsedda för exportförsäljning.

(51)

Företag som inte tillverkar ren biodiesel utan köper den och blandar den till en blandprodukt är också berättigade till skatteavdrag. Sådana företag måste få ett intyg från tillverkaren (och i förekommande fall från mellanliggande återförsäljare) om att biodieseltillverkaren inte har yrkat på skatteavdraget. Intyget, som kan överlåtas, ger innehavaren rätt till ett skatteavdrag på 1,00 USD per gallon ren biodiesel.

(52)

Skattelättnaden kan fås som ett avdrag från punkt- eller inkomstskatt eller som en direkt utbetalning av pengar. Avdragets storlek är densamma (1,00 USD per gallon), oavsett om ansökan gäller avdrag från punktskatt, avdrag från inkomstskatt, direkt utbetalning till skattebetalaren eller en kombination av dessa.

(53)

Under undersökningsperioden mottog de flesta företagen direkta utbetalningar på grundval av den mängd biodiesel som hade blandats, medan återstoden erhöll både skatteavdrag (avdraget för blandning av biodiesel användes delvis för att kompensera punkt- eller inkomstskatt) och en direkt utbetalning. För de berörda företagen var det sökta avdraget för blandning av biodiesel högre än skattskyldigheten och följaktligen beviljades största delen av avdraget i form av en direkt utbetalning och en mindre del som en skattesänkning.

(54)

Enligt U.S.C. är förutsättningen för att få avdrag för blandning av biodiesel att företaget som blandar biodiesel med mineraldiesel får ett biodieselintyg (Certificate for Biodiesel) från biodieseltillverkaren där tillverkaren bl.a. intygar mängden biodiesel som intyget gäller och anger huruvida det gäller biodiesel från jordbruket eller annan biodiesel. Om ett företag som tillverkar biodiesel senare blandar denna biodiesel med mineraldiesel och ansöker om skatteavdrag, måste företaget bifoga biodieselintyget till ansökningshandlingarna. Om en person som mottar ett biodieselintyg senare säljer biodieseln utan att göra någon biodieselblandning måste biodieselintyget överlämnas till köparen tillsammans med ett intyg för biodieselåterförsäljare. Detta betyder att ett företag som blandar biodiesel och ansöker om skatteavdrag kan få biodieselintyget direkt från tillverkaren eller via en biodieselåterförsäljare. Detta intyg kan överlåtas och det berättigar innehavaren till ett skatteavdrag på 1,0 USD per gallon biodiesel som sökanden använder för att göra en biodieselblandning.

(55)

Undersökningen visade att det fanns en klar prisskillnad mellan ren biodiesel (B100) och blandad biodiesel (B99). Även om den enda skillnaden mellan dessa två typer av produkter är en tillsats av 0,1 % mineraldieselbränsle vilket ger B99, var försäljningspriset för B100 cirka 1,0 USD högre per gallon än för B99. Biodieselmarknaden i USA verkade vara mycket öppen. De ekonomiska aktörerna på biodieselmarknaden i USA känner till att tillverkare som blandar biodiesel får en skattelättnad på 1,0 USD per gallon. Hos vissa av företagen i urvalet innehöll fakturorna från försäljning av B100 på den inhemska marknaden utöver produktens pris också en angivelse av bidraget till blandningstillverkaren, dvs. bidraget såldes till köparen av B100. All biodiesel anses därför subventionerad genom denna skattelättnad.

(56)

Skatteavdraget för blandning av biodiesel måste anses utgöra ett skatteincitament, oavsett om det beviljas som en utbetalning av pengar eller som en skattelättnad.

(57)

Programmet anses utgöra en subvention enligt artikel 2.1 a i och artikel 2.1 a ii i grundförordningen, eftersom programmet ger tillgång till ett finansiellt bidrag från USA:s regering i form av direkt bidrag (utbetalning av pengar) och lättnad för skatteintäkter som annars skulle drivas in (skatteavdrag). Subventionerna innebär en förmån för de mottagande företagen.

(58)

Programmet är begränsat till företag inom biodieselindustrin och anses därför vara selektivt enligt artikel 3.2 a i grundförordningen, och därför är den berörda subventionen utjämningsbar.

(59)

Avdraget för blandning av biodiesel beviljades i proportion till mängden biodiesel i en blandning, dvs. 1,0 USD per gallon, eftersom alla de berörda företagen använde biodiesel från jordbruket. Förmånens storlek under undersökningsperioden har beräknats på grundval av 1,0 USD per gallon ren biodiesel som såldes under undersökningsperioden, oavsett om den har sålts som ren biodiesel (B100) eller i en blandning. För att fastställa förmånen beaktades tillägget av mineraldiesel i blandningen vid beräkning av subventionens storlek.

(60)

En av biodieseltillverkarna i stickprovet fick indirekta förmåner av programmet med hjälp av ett factoringsystem för att driva in det biodieselavdrag som tillverkaren hade rätt till. Blandningsverksamheten var utlagd till ett icke-närstående företag som anhöll om avdraget och därefter ersatte det berörda företaget med avdrag för en factoringavgift.

(61)

Subventionens storlek har fördelats över hela försäljningen av den berörda produkten under undersökningsperioden.

(62)

Beräkningarna omfattar inte produkter som varit föremål för handel.

(63)

Storleken på de utjämningsbara subventioner som erhållits inom ramen för detta program uppgår för de undersökta företagen till mellan 28,4 % och 41,1 %.

(64)

Enligt U.S.C. (Title 26, Section 40A) har även små tillverkare av biodiesel från jordbruket rätt till avdrag från inkomstskatt.

(65)

Programmet gäller endast små tillverkare av ren biodiesel från jordbruket. Aktörer som blandar eller handlar med biodiesel, men som inte är tillverkare, har inte rätt till detta avdrag. Som liten tillverkare räknas en aktör vars produktionskapacitet inte överstiger 60 miljoner gallon biodiesel från jordbruket per år. En liten tillverkare av biodiesel från jordbruket kan ansöka om 0,10 USD icke-utbetalningsbart allmänt avdrag från affärsinkomst för varje tillverkad gallon biodiesel från jordbruket. En tillverkares stödberättigade produktion får inte överskrida 15 miljoner gallon under ett visst beskattningsår. För att tillverkaren ska kunna beviljas avdrag måste biodieseln i fråga användas som bränsle, säljas för användning som bränsle eller användas för att göra en biodiesel-dieselbränsleblandning som används som bränsle eller säljs för användning som bränsle.

(66)

Yrkan om icke-utbetalningsbart allmänt avdrag från affärsinkomst görs årligen i samband med inkomstskattedeklarationen. Avdraget för varje gallon biodiesel som sökanden har tillverkat under det berörda beskattningsåret (högst 15 miljoner gallon) räknas av från det sökande företagets inkomstskatt. Om det yrkade avdraget är större än sökandens skattskyldighet kan överskottet överföras till efterföljande beskattningsår.

(67)

Under undersökningsperioden utnyttjade ett av företagen i stickprovet detta program. Företaget använde avdraget för att reducera sin inkomstskatt.

(68)

Programmet anses utgöra en subvention enligt artikel 2.1 a ii i grundförordningen, eftersom programmet ger tillgång till ett finansiellt bidrag från USA:s regering i form av lättnader på skatteintäkter som annars skulle drivas in. Incitamentet innebär en fördel för de mottagande företagen.

(69)

Programmet är begränsat till företag som tillverkar biodiesel och anses därför vara selektivt enligt artikel 3.2 a i grundförordningen och därmed är subventionen utjämningsbar.

(70)

Subventionens storlek beräknades på grundval av skattereduktionens storlek för det beskattningsår som avslutades under undersökningsperioden.

(71)

Subventionens storlek har sedan fördelats över den totala försäljningen av den berörda produkten under undersökningsperioden.

(72)

Det berörda företagets subventioner inom ramen för programmet uppgick under undersökningsperioden till 0,4 %.

(73)

Amerikanska jordbruksdepartementets (USDA) bioenergiprogram godkändes och finansierades ursprungligen av USDA:s Commodity Credit Corporation (CCC) med stöd av departementets allmänna befogenheter enligt CCC Charter Act (Section 5), kodifierade i U.S. Code (Title 15, Chapter 15, Subchapter II, Section 714c(e)). I denna stadga fastställs de särskilda ändamål för vilka CCC enligt lag får använda sina allmänna befogenheter. Programmet baserade sig särskilt på befogenheterna enligt lagens Section 5(e) som ger CCC rätt att

”öka den inhemska förbrukningen av jordbruksprodukter (andra än tobak) genom att utöka eller bidra till att utöka den inhemska marknaden eller genom att utveckla eller bidra till att utveckla nya marknader, marknadsföringsinstrument och användningsområden för dessa produkter.”

(74)

CCC gav ut slutliga bestämmelser genom vilka reglerna för programmet fastställdes, och dessa kodifierades i Code of Federal Regulations som 7 C.F.R. § 1424.

(75)

CCC delade ut Section 5(e)-medel till programmet endast fram till beskattningsåret 2002 (13), enligt de ursprungliga reglerna. År 2002 beviljade dock USA-kongressen godkännande och finansiering för fortsättning av programmet till och med beskattningsåret 2006.

(76)

Programmet var i bruk mellan den 1 december 2000 och juni 2006. Det förvaltades av USDA Farm Service Agency (FSA).

(77)

Medan programmet var i bruk var alla kommersiella bioenergitillverkare berättigade att delta. Tillverkarna måste lägga fram bevis på produktion och på anskaffning och användning av jordbruksprodukter i samband med produktionen i fråga. Särskilt krävdes det att biodieseltillverkare måste producera och sälja biodiesel kommersiellt.

(78)

Enligt stadgan definierades biodiesel som en monoalkylester som uppfyller en norm som har fastställts av American Society for Testing and Materials. För att vara berättigad till stöd måste en tillverkare uppfylla vissa krav rörande registerföring och tillhandahållande av begärd information och ge sitt medgivande till att CC kontrollerar informationen. I de relevanta bestämmelserna fastställdes detaljerna för de förfaranden som måste följas vid anslutning till programmet samt ansökning om betalningar och rapporteringsförfaranden som mottagarna måste följa för att vara berättigade till betalningar.

(79)

I 2002 års stadga fastställs att de råvaror som berättigar till stöd vid produktion av bioenergi (biodiesel eller etanolbränsle) omfattar följande:

(80)

Enligt USA:s myndigheter använde huvuddelen av de biodieseltillverkare som utnyttjade programmet sojabönor.

(81)

Alla kommersiella biodieseltillverkare var berättigade att delta förutsatt att de följde nedan beskrivna förfaranden för ansökning och rapportering. Regeringen använde inget annat beslutsutrymme utöver kravet på att kriterierna för stödberättigande uppfylls.

(82)

För varje beskattningsår kunde biodieseltillverkarna anmäla sig till programmet genom att lämna in relevanta blanketter. Därefter lämnade biodieseltillverkarna kvartalsvis in ansökningar om utbetalning av förmånerna. Biodieseltillverkarna måste lämna in dokumentation om sina nettoinköp av stödberättigande råvaror och nettoproduktion av biodiesel under de relevanta perioderna.

(83)

Biodieseltillverkarna fick betalningar enligt programmet på grundval av en kombination av den grundläggande biodieselproduktionen och ökad biodieselproduktion under motsvarande period av föregående beskattningsår. För beskattningsåret 2006 fick företagen endast förmånerna för ökad biodieselproduktion. USDA beräknade betalningarnas belopp enligt bestämmelserna, på grundval av varje mottagares biodieselproduktion och utökade biodieselproduktion av stödberättigande jordbruksprodukter.

(84)

Eftersom programmet avslutades i juni 2006, har inget av företagen i stickprovet eller det företag som har beviljats individuell behandling (se skäl 9) mottagit incitament enligt detta program under undersökningsperioden. Tre av företagen i stickprovet fick betalningar inom ramen för programmet under perioden 2002–2006. Ett företag mottog direkta betalningar från USDA Farm Service Agency. Ett annat företag mottog indirekta betalningar inom ramen för programmet på så sätt att ett företag som var stödmottagare enligt programmet överförde en del av de mottagna beloppen till företaget i stickprovet i form av vinstdelning på grundval av ett bearbetningsavtal mellan de två företagen. Ett tredje företag mottog endast ett litet belopp under beskattningsåret 2006.

(85)

Det framkom att förmåner inom ramen för detta program delades ut till vissa biodieseltillverkare under ett antal år på grundval av deras biodieselproduktion, och det var tydligt att det förekom ett finansiellt bidrag från USA:s regering i form av stöd som var särskilt riktat till biodieselindustrin. Subventionerna anses dock vara regelbundna med utbetalning varje enskilt år, och följaktligen erhölls ingen förmån under undersökningsperioden.

(86)

Det framkom också att programmet återinfördes för beskattningsåret 2009 (oktober 2008 till september 2009). Eftersom undersökningsperioden löper från april 2007 till mars 2008 finns det inga skäl att utjämna förmåner som eventuellt uppstår inom ramen för det återinförda programmet.

(87)

I delstaten Illinois är skatten på försäljning sammansatt av två separata men kompletterande skatter. En återförsäljare av materiell personlig egendom (14) är skyldig att betala återförsäljarskatt (Occupation Tax, ROT) och köparen av sådan egendom är skyldig att betala motsvarande användarskatt (Use Tax).

(88)

Den rättsliga grunden för återförsäljarskatten finns i 35 Illinois Compiled Statutes (ILCS), Chapter 120, Section 2, medan den rättsliga grunden för användarskatten finns i 35 ILCS, Chapter 105, Section 3-45. I bestämmelserna för återförsäljarskatten konstateras det att ”denna skatt åläggs personer som är verksamma inom återförsäljning av materiell personlig egendom”. I bestämmelserna för användarskatten konstateras det att återförsäljarna ska samla in skatten från användarna genom att lägga skatten på den materiella egendomens pris när denna säljs för användning.

(89)

Under undersökningsperioden uttogs återförsäljarskatt med 6,25 % av bruttointäkterna från försäljning av materiell personlig egendom som gjorts inom ramen för affärsverksamheten, plus eventuella tillämpliga lokala skatter (35 ILCS, Chapter 120, Section 2-10).

(90)

Under undersökningsperioden uttogs användarskatt med 6,25 % av försäljningspriset eller, i förekommande fall, av den materiella personliga egendomens skäliga marknadsvärde plus eventuella tillämpliga lokala skatter (35 ILCS, Chapter 105, Section 3-10).

(91)

Ett företag som samlar in användarskatt på sin försäljning betalar in denna skatt till Illinois finansdepartement i form av återförsäljarskatt.

(92)

När det gäller tillämpning av återförsäljarskatt på biodiesel och biodieselblandningar fastställs det i 35 ILCS, Chapter 120, Section 2-10 att följande gäller för försäljningsintäkter från och med den 1 juli 2003 och till och med den 31 december 2013:

(93)

För tillämpningen av användarskatt på biodiesel och biodieselblandningar gäller samma delvisa/fulla undantag som för återförsäljarskatten enligt ovan (35 ILCS, Chapter 105, Section 3-10).

(94)

Enligt den ovan nämnda lagstiftningen gäller undantagen från återförsäljarskatt och användarskatt också intäkterna från försäljning av andra produkter.

(95)

Alla återförsäljare eller köpare av biodieselbränsle är berättigade att hänvisa till de undantag som anges i skälen 92 och 93 ovan.

(96)

Enligt de undantagsbestämmelser som anges i skälen 92 och 93 ovan förutsätts att användarskatt inte tas ut på återförsäljning av biodiesel/biodieselblandningar. Eftersom återförsäljning av biodiesel/biodieselblandningar undantas från användarskatt, är företag som säljer biodiesel/biodieselblandningar (inbegripet tillverkare/blandare) till återförsäljare inte skyldiga att betala återförsäljarskatt på sin försäljning av biodiesel/biodieselblandningar.

(97)

Det är klart och tydligt att undantaget från användarskatt och återförsäljarskatt utlöses vid återförsäljning av biodiesel/biodieselblandningar. Det betyder att de förmåner som följer av undantagen kommer konsumenterna av produkten till godo. Under sådana omständigheter och enligt artikel 1.1 i grundförordningen går det inte att tillämpa utjämningsskatt för att kompensera denna subvention, eftersom den inte beviljas, varken direkt eller indirekt, för tillverkning, export eller transport av den berörda produkten.

(98)

Ett av de utvalda samarbetsvilliga företagen tog inte ut användarskatt på sin försäljning av biodiesel/biodieselblandningar till återförsäljare, och betalade därför inte återförsäljarskatt på denna försäljning. Mot bakgrund av slutsatserna i skäl 97 ovan kan företaget dock inte anses ha fått några utjämningsbara förmåner.

(99)

Bonusfonden för kvalificerade biodieseltillverkare i Missouri etablerades år 2002 enligt Missouri State Law (RSMo) (Chapter 142, Section 142.031). Syftet med fonden är att bevilja subventioner till kvalificerade biodieseltillverkare i Missouri.

(100)

Varje beskattningsår (som löper från den 1 juli till den 30 juni följande år) får Missouris kvalificerade biodieseltillverkare genom jordbruksdepartementet i Missouri tillgång till de medel som Missouris lagstiftare har anslagit för fonden enligt en lag som har godkänts av Missouris guvernör.

(101)

Vid undersökningsperiodens början (den 1 april 2007) definierades en kvalificerad biodieseltillverkare som en anläggning som producerar biodiesel och

(102)

Från och med den 28 augusti 2007 gällde nya kriterier där led iii ovan ersattes med följande och ett nytt villkor enligt led iv nedan lades till:

(103)

För att en kvalificerad biodieseltillverkare ska få bidrag från fonden måste tillverkaren bland annat ha beviljats licens. Licens beviljas en kvalificerad biodieseltillverkare när tillverkaren uppfyller de ovan uppräknade kriterierna och tillhandahåller ytterligare information till jordbruksdepartementet i delstaten Missouri, inklusive företagets USEPA-nummer, federalt arbetsgivarnummer osv. Licensen börjar gälla det datum då all begärd information har mottagits och godkänts av jordbruksdepartementet och den löper ut när den kvalificerade biobränsletillverkaren har mottagit bidrag under sextio månader eller inte längre uppfyller kriterierna.

(104)

En kvalificerad biodieseltillverkare som har beviljats licens kan ansöka om producentbidrag genom att anhålla om en blankett för månatligt bidrag från jordbruksdepartementets Qualified Biodiesel Producer Incentive Fund. För att få producentbidrag för en viss månad måste den kvalificerade biodieseltillverkaren fylla i den föreskrivna blanketten för bidragsansökan.

(105)

Den ifyllda ansökningsblanketten måste lämnas in till jordbruksdepartementet senast femton dagar efter den sista dagen i den månad för vilken bidrag söks. Ansökningar som lämnas in efter denna tidsfrist avslås automatiskt.

(106)

Storleken på ett visst månatligt bidrag beräknas genom att först fastställa hur många gallon kvalificerad biodiesel tillverkaren har producerat under beskattningsårets föregående månad med Missouri-jordbruksprodukter som råvara, enligt intyg från jordbruksdepartementet. Därefter multipliceras resultatet med det avdrag per gallon som fastställs i Missouri State Law Section 142.031 och Code of State Regulations (CSR) 110-2.010 Title 2. En kvalificerad biobränsletillverkare har per beskattningsår totalt rätt till 0,30 USD per gallon för upp till femton miljoner gallon kvalificerad biodiesel som under beskattningsåret har tillverkats med Missouri-jordbruksprodukter som råvara, plus 0,10 USD per gallon för de följande femton miljonerna gallon kvalificerad biodiesel som under beskattningsåret har tillverkats med Missouri-jordbruksprodukter som råvara. Bidrag utbetalas inte för den del av beskattningsårets produktion av kvalificerad biodiesel som överstiger trettio miljoner gallon.

(107)

Om de anslagna medlen inte räcker till för att betala det enligt lagen högsta tillåtna månatliga bidraget till alla kvalificerade biodieseltillverkare, fördelas de tillgängliga medlen så att varje kvalificerad biodieseltillverkare får en andel som står i proportion till den månadens bidragsberättigande biodieselproduktion hos alla kvalificerade biodieseltillverkare.

(108)

Jordbruksdepartementet strävar efter att betala alla bidrag för en viss månad inom trettio dagar efter det att ansökningsblanketten har mottagits och godkänts.

(109)

Programmet anses utgöra en subvention enligt artikel 2.1 a i i grundförordningen eftersom det ger tillgång till en finansiell subvention från de offentliga myndigheterna i Missouri (15) i form av ett direkt bidrag. Bidragen innebär en förmån för de mottagande företagen.

(110)

Programmet är begränsat till biodieseltillverkare och anses därför vara selektivt enligt artikel 3.2 a i grundförordningen och subventionen är därför utjämningsbar.

(111)

En av de utvalda samarbetsvilliga exportörerna utnyttjade detta program under undersökningsperioden. De bidragsbelopp som mottogs under undersökningsperioden har fördelats över den totala försäljningen av den berörda produkten under undersökningsperioden. För detta företag uppgick de utjämningsbara subventionerna som erhållits inom ramen för programmet till 3,8 % av varans värde.

(112)

Detta program, som inleddes i juli 2007, föregicks av låneprogrammet för biodieselpartnerskap för att främja utvidgning av lokala företag (Biodiesel PACE, som gällde från juli 2005 till juni 2007).

(113)

Biodiesel PACE-programmet inrättades av North Dakotas lagstiftare genom att de år 2005 stiftade lagen North Dakota Century Code (N.D.C.C) 6-09.17 Biodiesel Partnership in Assisting Community Expansion. Enligt denna lag inrättades en fond för biodieselpartnerskap för att främja utvidgning av lokala företag (nedan kallad fonden).

(114)

År 2007, efter godkännande av Senate Bill 2180, ändrades lagen North Dakota Century Code 6-09.17, och Biodiesel PACE-programmet ändrades från och med juli 2007. Samtidigt ändrades programmets namn till Biofuels PACE.

(115)

Enligt Biodiesel PACE-programmet kunde produktionsanläggningar för biodiesel få bidrag från fonden.

(116)

Som produktionsanläggning för biodiesel definierades ”företag, aktiebolag, partnerskap, individer eller sammanslutningar med verksamhet inom produktion av dieselbränsle som innehåller minst fem procent biodiesel och som uppfyller den specifikation som har fastställts av American Society for Testing and Materials”.

(117)

Bidraget beviljades i form av s.k. interest rate buy down (nedsättning av räntesatsen) på lån som beviljades av ett kommersiellt finansinstitut som svarade för finansieringen (lead financial institution, nedan kallat utlånaren), tillsammans med Bank of North Dakota. Den senare banken är en statlig institution i North Dakota. Låntagarna kunde få en nedsättning av räntesatsen med 5 % under marknadsräntan. En enskild produktionsanläggning för biodiesel kunde få en räntenedsättning på högst 400 000 USD per lån.

(118)

Biofuels PACE-programmet inrättades för att ge nedsatt ränta på lån till produktionsanläggningar för biodiesel och etanol, djurnäringsverksamhet, biobränsleåterförsäljare och anläggningar för spannmålshantering. Produktionsanläggningar för biodiesel som uppfyller de relevanta kriterierna är berättigade till bidrag enligt detta program.

(119)

Fondens medel används för att minska räntesatsen på lån som beviljas av en lokal utlånare och Bank of North Dakota, som är ett offentligt organ som ägs av delstaten North Dakota. Lånet hanteras via en lokal utlånare – bank, spar- och lånekassa, kreditförening eller kredittjänster för jordbruket – som anhåller om att Bank of North Dakota ska delta. Den lokala utlånaren kan vara en offentlig eller en privat institution. Utlånaren och Bank of North Dakota fastställer tillsammans med låntagaren lånevillkoren, inklusive räntesatsen. Utlånaren anhåller sedan om medel från fonden för att finansiera nedsättningen av räntesatsen. I praktiken är det utlånaren (oftast en privat bank) som gör ansökan till Bank of North Dakota.

(120)

Företaget betalar den nedsatta räntan till utlånaren. Bank of North Dakota kompenserar sedan (från fonden) utlånaren med skillnaden mellan den ränta som företaget i normala fall skulle ha betalat och den nedsatta ränta som företaget faktiskt betalar.

(121)

Genomförandet av Biodiesel PACE och Biofuels PACE fungerar enligt beskrivningen i de två föregående skälen.

(122)

Biodiesel PACE-programmet och Biofuels PACE-programmet innebär att de statliga myndigheterna i North Dakota beviljar ett finansiellt bidrag, dvs. myndigheterna gör inbetalningar till en finansieringsmekanism (fonden för biodieselpartnerskap för att främja utvidgning av lokala företag och fonden för biobränslepartnerskap för att främja utvidgning av lokala företag). Fonden används för att finansiera en nedsättning av de räntor som ett företag betalar på sina lån. Bidragsmottagarna är för båda programmen begränsade till bland annat biodieseltillverkare. Under sådana omständigheter är båda programmen selektiva i den mening som avses i artikel 3.2 a i grundförordningen. De företag som deltar i programmet har en fördel i form av minskade räntebetalningar.

(123)

Ett företag utnyttjade förmåner från Biodiesel PACE-programmet under undersökningsperioden. Förmånen för företaget ansågs dock vara försumbar eftersom den var mindre än 0,1 %.

(124)

Den rättsliga grunden för företagsskatten i North Dakota finns i North Dakota Constitution Article X, §3 och i N.D.C.C. §57-38-30. Skatteavdraget enligt detta program, som gäller anpassning av biodieselutrustning, grundar sig på N.D.C.C. §57-38-30.6.

(125)

Skattebetalaren måste vara ett företag som omfattas av inkomstbeskattning i North Dakota.

(126)

Avdraget görs från inkomstskatten, med tio procent per år under fem år för de direkta kostnader som en skattebetalare har haft efter den 31 december 2002. Som sådana kostnader räknas de direkta kostnader som skattebetalaren har för anpassning av eller tillägg av utrustning till en befintlig anläggning eller anpassning av en ny anläggning inom delstatens område till produktion eller blandning av dieselbränsle som innehåller minst 2 % biodieselbränsle.

(127)

Programmet är begränsat till skattebetalare som anpassar eller lägger till utrustning till en befintlig anläggning eller anpassar en ny inläggning inom delstatens område till produktion eller blandning av dieselbränsle som innehåller minst 2 % biodieselbränsle. Programmet är därför selektivt i den mening som avses i artikel 3.2 a i grundförordningen. Programmet anses utgöra en subvention i den mening som avses i artikel 2.1 a i i grundförordningen, eftersom det medför lättnader av eller uteblivna skatteintäkter (företagsinkomstskatt) som annars skulle drivas in. Skattelättnaden innebär en förmån för företaget.

(128)

Ett företag utnyttjade detta program under undersökningsperioden. Förmånen för företaget ansågs dock vara försumbar eftersom den var mindre än 0,1 %.

(129)

Skatteavdraget för blandning av biodieselbränsle grundar sig på N.D.C.C. §57-38-01.22.

(130)

Skattebetalaren måste vara föremål för inkomstbeskattning i North Dakota och måste inneha en gällande licens från delstatens skattekommissionär om att skattebetalaren har rätt att agera som en bränsleleverantör som blandar biodieselbränsle enligt N.D.C.C. §57-43.2-05(1).

(131)

En skattebetalare har rätt att från sin inkomstskatt dra av 0,05 USD per gallon blandat biodieselbränsle, förutsatt att biodieselhalten är minst fem volymprocent (B5).

(132)

Programmet anses utgöra en subvention i den mening som avses i artikel 2.1 a i i grundförordningen, eftersom det medför lättnader av eller uteblivna skatteintäkter (företagsinkomstskatt) som annars skulle drivas in. Skattelättnaden innebär en förmån för företaget.

(133)

Ett företag utnyttjade detta program under undersökningsperioden. Förmånen för företaget ansågs dock vara försumbar eftersom den var mindre än 0,1 %.

(134)

Enligt lagen i Texas är motorbränslen, inklusive dieselbränsle, föremål för statlig punktskatt. Den statliga skatt som betalas på dieselbränsle måste enligt lag läggas till på försäljningspriset vid varje försäljning i en kedja, så att skatten i slutändan betalas av den person som använder bränslet. Enligt lagen i Texas anses biodiesel utgöra en separat produkt. Denna produkt är inte beskattningsbar. Detta betyder att biodieseltillverkare inte behöver driva in skatt från köparna för den statliga skattemyndighetens del och betala in skatten till myndigheten. Det konstaterades att biodieseltillverkarna inte får någon fördel av skattebefrielsen för etanol och biodieselblandningar i Texas och att, i den mån myndigheterna i Texas beslutar att inte beskatta en viss produkt, så är detta till fördel för vem som helst i delstaten, och denna fördel tillfaller slutanvändaren. Under dessa omständigheter anses fördelarna från programmet inte utjämningsbara.

(135)

Kapitel 16 i Texan Agriculture Code, Rules for Fuel Ethanol and Biodiesel incentive Program och Guidelines for Fuel Ethanol and Biodiesel Incentive Program.

(136)

Genom programmet ges bidrag till stödberättigade företag som tillverkar etanol och biodiesel. Vid ansökan om bidrag måste tillverkaren intyga följande:

(137)

Enligt programmet kunde en producent som betalar en avgift på 3,2 cent per gallon biodiesel som tillverkas vid en registrerad anläggning få 20 cent för varje gallon biodiesel som produceras vid en sådan anläggning i tio år efter det att produktionen inletts vid anläggningen.

(138)

En sådan registrerad anläggning måste lämna månatliga produktionsrapporter och en kvartalsrapport som bestyrkts av en auktoriserad revisor. Vid inlämning av kvartalsrapporten måste anläggningen också betala avgiften på 3,2 cent per gallon. Denna avgift multipliceras med 5,25 så att ett bidrag på 20 cent per gallon utbetalas till anläggningen. Bidrag utbetalas för högst 18 miljoner gallon per år och per anläggning.

(139)

Programmet inleddes i september 2003, men de första betalningarna gjordes inte förrän i juni 2006 på grund av att inga medel anslogs innan beskattningsåret från september 2005 till augusti 2006. Programmet har inte varit i bruk sedan den 31 augusti 2007, eftersom lagstiftarna i Texas upphörde att finansiera programmet från och med anslagsperioden 2008–2009 (september 2007 till augusti 2009). Rättsligt sett fortsätter programmet att gälla i Texas. Likaså fastställdes det att ett av de berörda företagen åtnjöt fördelar enligt programmet under undersökningsperioden.

(140)

Programmet anses utgöra en subvention enligt artikel 2.1 a i i grundförordningen, eftersom programmet ger tillgång till ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna i Texas i form av direkta bidrag. Dessa bidrag innebär en förmån för de mottagande företagen i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. Programmet är bland annat begränsat till biodieseltillverkare och anses därför vara selektivt enligt artikel 3.2 a i grundförordningen och subventionen är därför utjämningsbar.

(141)

Ett företag utnyttjade detta program under undersökningsperioden. Subventionens storlek beräknades på grundval av beloppet för de bidragsbetalningar som hade mottagits under undersökningsperioden. För att få fram beloppet på själva subventionen drogs de avgifter som måste inbetalas för att få subventionen av från utbetalningarna, enligt artikel 7.1 a i grundförordningen.

(142)

Subventionens storlek fördelades sedan över det berörda företagets totala försäljning av biodiesel under undersökningsperioden.

(143)

Det berörda företagets subventioner inom ramen för programmet uppgick under undersökningsperioden till 0,3 %.

(144)

Delstaten Washington ger skatteavdrag från Business and Occupation tax (B&O tax) samt skattebefrielse från egendomsskatt och punktskatt på uthyrning.

(145)

Delstaten Washington har inget system för beskattning av företagsinkomster. Företagen är i stället skyldiga att betala Business and Occupation tax som tas ut på tillverkningsverksamhet. Den normala skattesatsen för tillverkningsverksamhet är 0,484 %, om inget annat anges i delstatens lagstiftning.

(146)

Egendomsskattens skattesats bestäms av många överlappande jurisdiktioner och den varierar mellan lokala beskattningsjurisdiktioner inom delstaten Washington. Det allmänna genomsnittet i delstaten är dock cirka 1,2 % av det skäliga marknadsvärdet.

(147)

Punktskatten på uthyrning är en skatt som används i stället för egendomsskatt när skattebefriad egendom, såsom allmän hamnegendom, används av ett skattepliktigt företag t.ex. för vinstdrivande verksamhet. Skatten tas ut med 12,84 % av den avtalsenliga hyran.

(148)

Enligt Revised Code of Washington (RCW) Chapter 82.04.260(1)(e) beviljas tillverkare av rena biobränslen, inklusive biodiesel, en nedsättning av skattesatsen för Business and Occupation tax från 0,484 % till 0,138 %. Denna nedsatta skattesats gäller fram till den 1 juli 2009.

(149)

När det gäller befrielse från egendomsskatt och punktskatt på uthyrning anges i Revised Code of Washington Chapter 84.36.635 och Chapter 82.29A.135 att kvalificerande fast och personlig egendom är befriad från egendomsskatt och punktskatt på uthyrning.

(150)

Samtliga tre ovannämnda skattenedsättningar eller skattebefrielser gäller för biobränsletillverkare. Nedsättningarna och befrielserna gäller i hela delstaten utan andra begränsningar än kriterierna för att få stöd.

(151)

Enligt vad som anges ovan har tillverkare av biodiesel rätt till avdrag från Business and Occupation tax.

(152)

När det gäller befrielse från egendomsskatt och punktskatt på uthyrning är kvalificerande fast och personlig egendom befriad från dessa skatter, enligt ovan. Kvalificerande fast och personlig egendom måste primärt användas för tillverkning av rena biobränslen. Till kvalificerande egendom hör byggnader, maskiner och utrustning, annan personlig egendom och land som hör samman med tillverkning av biobränslen, men inte mark som används för odling av grödor. Byggnader och utrustning måste vara nya och ha tillkommit efter juli 2003.

(153)

Den reduktion av skattesatsen för Business and Occupation tax som tillämpas på biodieseltillverkare kan yrkas i den relevanta skattedeklarationen genom att värdet på försäljningen av sådana produkter anges.

(154)

Ansökan om befrielse från egendomsskatt och punktskatt på uthyrning måste göras senast den 1 november varje år. Ansökan om befrielse från egendomsskatt görs lokalt hos en s.k. county assessor. Ansökan om befrielse från punktskatt på uthyrning görs hos finansdepartementet.

(155)

Detta program anses utgöra en subvention enligt artikel 2.1 a i i grundförordningen, eftersom programmet ger tillgång till ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna i Washington i form av lättnader av eller uteblivna skatteintäkter (Business and Occupation tax) som annars skulle drivas in. Skattelättnaden innebär en fördel för ett företag som deltar i programmet. Den reduktion av skattesatsen för Business and Occupation tax som tillämpas på biobränsletillverkare är selektiv, eftersom den är begränsad till tillverkare av biobränslen, inklusive biodiesel och vissa andra särskilda aktiviteter, och subventionen anses därför vara utjämningsbar.

(156)

Inget av företagen i stickprovet utnyttjade befrielsen från egendomsskatt. Under sådana omständigheter dras ingen slutsats om denna skattebefrielse. Ett företag utnyttjade befrielse från punktskatt på uthyrning, men förmånens storlek var mindre än 0,1 % och den anses därför vara försumbar. Under sådana omständigheter dras ingen slutsats om denna skattebefrielse.

(157)

Ett företag utnyttjade reduktionen av skattesatsen för Business and Occupation tax under undersökningsperioden. Subventionens storlek beräknades genom att man tillämpade den nedsatta skattesatsen på omsättningen för den biodiesel som företaget producerat under undersökningsperioden. Subventionens storlek, uttryckt som en procentandel av den totala försäljningen biodiesel under undersökningsperioden, var 0,7 %.

(158)

Storleken på utjämningsbara subventioner under undersökningsperioden enligt det som bestäms i grundförordningen och uttryckt som en andel av produktens värde varierade för de undersökta företagen mellan 29,1 % och 41,1 %.

(159)

Subventionsmarginalen för de samarbetsvilliga företagen som inte ingick i stickprovet, beräknad på grundval av det vägda genomsnittet av de subventionsmarginaler som fastställts för de samarbetsvilliga parterna i stickprovet och enligt artikel 15.3 i grundförordningen, uppgår till 36 %.

(160)

Kommissionen fastställde först graden av samarbete rörande alla övriga exportörer i USA. De totala exportmängderna enligt svaren från alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare jämfördes med den totala importen från USA enligt USA:s exportstatistik. Samarbetsgraden konstaterades uppgå till 81 %. Detta kan anses utgöra en hög samarbetsgrad. För att åtgärden skulle bli effektiv ansågs det lämpligt att sätta subventionsnivån för de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna till densamma som den högsta subventionsnivån som hade konstaterats för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i stickprovet.

(161)

All tillgänglig information, inklusive informationen i klagomålet och uppgifter som samlats in från gemenskapstillverkare före och efter det att förfarandet inleddes, användes som utgångspunkt för att fastställa den totala produktionen i gemenskapen och i hur hög grad tillverkarna stödde undersökningen.

(162)

På grundval av denna information befanns gemenskapens totala produktion ligga kring 5 400 miljoner ton under undersökningsperioden. Tre företag inom samma grupp befanns vara närstående till exporterande tillverkare i USA och även själva gruppen importerade betydande mängder av den berörda produkten från sina närstående exportörer i USA. Dessa företag räknades därför inte som gemenskapsindustri i den mening som avses i artiklarna 9.1 och 10.8 i grundförordningen. Detta medförde att produktionsvolymen som användes för att fastställa situationen uppgick till 4 200–4 600 tusen ton.

(163)

Det fastställdes att de företag som gav sitt stöd till klagomålet och som var samarbetsvilliga i undersökningen representerade cirka 60 % av gemenskapens produktion av biodiesel under den undersökningsperiod som anges i skäl 162. Det företag som anges i skäl 165 nedan och som inte samarbetade i undersökningen räknades inte in bland de företag som stöder klagomålet. Det fastställs att klagomålet och undersökningen får stöd av huvuddelen av gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 9.1 och 10.8 i grundförordningen.

(164)

På grund av det stora antalet tillverkare i gemenskapen fattades beslut om att använda stickprovsförfarandet för att fastställa förekomsten av väsentlig skada. Frågeformulär sändes till alla potentiella tillverkare av den likadana produkten i gemenskapen. Ursprungligen lämnade mer än 40 företag meningsfull information i sina svar och gick med på att samarbeta inom förfarandet. De tre företag som nämns i skäl 162 övervägdes inte för stickprovet av de orsaker som anges där.

(165)

Av de återstående företagen valde man ut ett stickprov bestående av elva företag på grundval av största representativa produktions- och försäljningsvolym inom gemenskapen (se skäl 11 ovan). En tillverkare som ursprungligen valdes ut till stickprovet måste uteslutas på grund av bristande samarbete i undersökningen. De återstående tio utvalda företagen anses vara representativa för gemenskapens sammanlagda produktion.

(166)

Alla hänvisningar nedan till gemenskapsindustrin eller till företag i stickprovet avser dessa tio utvalda tillverkare.

(167)

Den granskning av utvecklingstendenser som gjordes för bedömning av skadan omfattade perioden från januari 2004 till slutet av undersökningsperioden (se skäl 17 ovan). Det framgick dock av undersökningen att gemenskapsindustrin i praktiken påbörjade sin verksamhet år 2004. Det ansågs därför vara lämpligare att basera bedömningen på utvecklingstendenser under perioden från 2005 till undersökningsperioden (nedan kallad den analyserade perioden). I den bedömning som redovisas nedan presenteras dock också information som har insamlats rörande 2004.

(168)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av den sammanlagda volymen av alla gemenskapstillverkares produktion på gemenskapsmarknaden (se skäl 162 ovan) minus deras export plus deras import från det berörda landet och import från övriga tredjeländer.

(169)

Rörande importvolymerna från USA fanns följande informationskällor att tillgå:

(170)

Analysen av informationen visade dock att uppgifterna från Eurostat inte kunde användas för bedömning av förbrukningen, eftersom det fram till slutet av 2007 inte fanns något distinkt KN-nummer att tillgå för tullklassificering av de olika typerna av den berörda produkten. Importen av den berörda produkten klassificerades med ett antal koder som också omfattade importuppgifter för andra produkter. Det ansågs därför vara lämpligare att använda USA:s exportstatistik för att kunna fastställa tillförlitliga uppgifter om import- och förbrukningsvolymer och utvecklingstendenser för importen. När denna informationskälla användes tog man hänsyn till den tid som krävdes för transport av produkten från USA till gemenskapen, och exportstatistiken justerades med en månad för att beakta tidsförskjutningen.

(171)

När det gäller importen från andra länder och export från gemenskapstillverkare, baserade sig på uppgifterna i klagomålet, eftersom uppgifterna från Eurostat hade sina begränsningar.

(172)

Med ovanstående som grund konstaterades det att gemenskapens förbrukning av biodiesel ökade med 107 % mellan 2005 och 2007 och sedan minskade något (1 procentenhet) under undersökningsperioden. Totalt sett ökade förbrukningen under den analyserade perioden till mer än det dubbla.

(173)

Den ökade efterfrågan berodde främst på medlemsstaternas incitament för att främja användningen av biodiesel efter antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/30/EG av den 8 maj 2003 om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel (16) och rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (17).

(174)

Importvolymen från USA ökade avsevärt, från cirka 11 500 ton år 2005 till cirka 1 137 000 ton under undersökningsperioden.

(175)

Under den analyserade perioden ökade den subventionerade USA-importens andel på gemenskapsmarknaden kontinuerligt, från 0,4 % under 2005 till 17,2 % under undersökningsperioden. Den subventionerade importen har således ökat betydligt, både i absoluta termer och i relativa termer jämfört med förbrukningen i gemenskapen under den perioden.

(176)

Splash and dash är ett begrepp som biodieselaktörer använder för att beskriva ett förfarande där biodiesel med hävdat främmande ursprung transporteras till gemenskapen via USA där denna biodiesel blandas med ”en droppe” (0,01 % av den slutliga blandningen) konventionell dieselolja så att producenten som gör blandningen kan utnyttja subventioner i USA.

(177)

Parterna i USA har hävdat att detta splash and dash-förfarande förklarar den stora ökningen av import från USA till gemenskapsmarknaden, eftersom förfarandet påstås motsvara 40 % av USA:s import under undersökningsperioden. Dessa parter har också hävdat att eftersom undersökningen ursprungligen gällde import av biodiesel med ursprung i USA, bör de kvantiteter som berörs av splash and dash separeras från skadebedömningen och hanteras som import från övriga tredjeländer.

(178)

Å andra sidan hävdade klaganden att splash and dash-import, i den mån den förekommer, på sin höjd representerar 10 % av USA:s exportvolym och därför saknar betydelse, och att den inte påverkar undersökningsresultaten att stora kvantiteter subventionerad import från USA har kommit in på gemenskapsmarknaden, särskilt under undersökningsperioden.

(179)

Undersökningen har visat att USA:s exportstatistik inte ger någon möjlighet att skilja mellan biodiesel som påstås ha exporterats inom ramen för splash and dash-förfarande och den övriga registrerade exporten från USA. Statistiken innehöll praktiskt taget inga deklarationer om återexport. USA:s myndigheter hävdade också att alla kvantiteter som registrerats som export gäller produkter som anses ha ursprung i USA.

(180)

Dessutom konstaterade de flesta av de undersökta USA-företagen att det inte är möjligt att dela upp exporten till gemenskapen eller försäljningen på hemmamarknaden mellan kvantiteter som tillverkas eller har sitt ursprung i USA och kvantiteter som exporteras inom ramen för splash and dash-förfarandet.

(181)

Det framkom också att de undersökta företagen i USA deklarerade all export av biodiesel som biodiesel med ursprung i USA, både i fråga om export från USA-exportörer och i fråga om import till närstående importörer i gemenskapen.

(182)

På grundval av ovanstående, och särskilt med beaktande av att export inom ramen för splash and dash, i den mån den förekommer, deklarerades som export med ursprung i USA och som enligt USA-myndigheterna därför räknas ha sitt ursprung i USA, konstaterades att det inte fanns några grunder för att anse att denna export inte skulle komma från USA.

(183)

USA:s exportstatistik användes också för att fastställa prisutvecklingen för subventionerad import med ursprung i USA, särskilt för 2007 och för undersökningsperioden. För att återge prisnivån vid gemenskapens gräns justerades exportpriserna med relevanta frakt- och försäkringskostnader. Det bör noteras att för tidigare delar av den analyserade perioden, dvs. 2005 och 2006 samt även 2004, var USA:s exportstatistik inte helt tillförlitlig när det gäller försäljningsvärden, eftersom de beräknade genomsnittliga exportpriserna befanns vara oproportionerligt höga i jämförelse med de priser som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna hade rapporterat. Därför fastställdes det genomsnittliga exportpriset från USA på grundval av de besvarade frågeformulären från de exporterande tillverkare i USA som ingick i stickprovet.

(184)

De genomsnittliga priserna för import från USA varierade under den berörda perioden, och det förekom totalt sett en ökning på 7 % mellan 2005 och undersökningsperioden.

(185)

För analysen av prisunderskridande jämfördes det vägda genomsnittet av de försäljningspriser som stickprovets tillverkare i gemenskapen debiterade icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden, justerade till fritt fabrik, med motsvarande vägda genomsnitt av de cif-baserade importpriserna från USA för de exporterande tillverkare i USA som ingick i stickprovet. Där det var lämpligt tillämpades en justering för tullavgifter, kostnader efter import och skillnader i råvara (se nästa skäl) som använts för tillverkningen av biodiesel.

(186)

Vid undersökningen identifierades de olika typerna av den berörda produkten, särskilt på grundval av vilken råvara som hade använts för tillverkningen. Medan den huvudsakliga råvaran i gemenskapen är raps använder tillverkarna i USA andra råvaror såsom sojabönor, canola, palm osv. Eftersom råvaran är den överlägset viktigaste insatsvaran vid tillverkning av den berörda produkten, ansåg man att justering för skillnader i råvara bör godkännas. Justeringen beräknades motsvara marknadsvärdet av skillnaden mellan de relevanta typerna av berörd produkt och den typ av produkt som tillverkas av raps. På detta sätt gjordes en jämförelse på grundval av samma råvarubas, dvs. raps, av de vägda genomsnittliga försäljningspriserna för produkter från gemenskapsindustrin och de vägda genomsnittliga försäljningspriserna för den berörda importen.

(187)

Härvid konstaterades att skillnaden mellan priserna i USA och priserna i gemenskapen, uttryckt som en procentandel av gemenskapsindustrins vägda genomsnittspriser fritt fabrik, dvs. prisunderskridandemarginalen, uppgår till ett värde mellan 18,9 % och 33,0 %.

(188)

Med hänsyn till artikel 8.5 i grundförordningen omfattade undersökningen av den subventionerade importens inverkan på gemenskapsindustrin en utvärdering av alla ekonomiska indikatorer som fastställts för gemenskapsindustrin under den analyserade perioden.

(189)

I takt med den ökande förbrukningen ökade också produktionskapaciteten hos stickprovets gemenskapstillverkare kontinuerligt under den analyserade perioden. Ökningen uppgick till 42 % mellan 2005 och 2006 och den följdes av en ytterligare ökning på 68 % under 2007 och 15 % mellan 2007 och undersökningsperioden. Totalt sett ökade produktionskapaciteten med 174 % under den analyserade perioden. Ökningen av produktionskapaciteten var resultatet av nya investeringar inför en förväntad ökning av efterfrågan.

(190)

Gemenskapsindustrins ökning av produktionskapaciteten bör också ses mot bakgrund av det mål på 5,75 % som fastställs i direktiv 2003/30/EG för förbrukningen av biobränslen och andra förnybara bränslen. Detta mål är beräknat på grundval av energiinnehållet i all bensin och diesel för transportändamål som placeras på gemenskapsmarknaden senast den 31 december 2010. Dessutom fastställde Europarådet i mars 2007 ett bindande minimimål på 10 % som alla medlemsstater senast 2020 måste nå när det gäller biobränslenas andel av den totala förbrukningen av bensin och diesel för transportändamål i gemenskapen (18). Om detta mål uppfylls, ökar förbrukningen av biobränslen i gemenskapen till cirka 33 miljoner ton oljeekvivalenter fram till det året. Gemenskapens totala produktionskapacitet år 2006 uppskattades till endast 6 miljoner ton. Mot bakgrund av ovanstående är det förståeligt att gemenskapstillverkare har investerat i tilläggskapacitet för att kunna bemöta en ökad efterfrågan.

(191)

Likaså ökade gemenskapsindustrins produktion av den likadana produkten kontinuerligt och nådde upp till en total ökning på 148 % under den analyserade perioden.

(192)

Till följd av den relativt sett långsammare ökningen av produktionsvolymen i jämförelse med ökningen av produktionskapaciteten minskade kapacitetsutnyttjandet inom gemenskapsindustrin med 9 % under den analyserade perioden.

(193)

I och med förbrukningens utveckling ökade gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden stadigt, och nådde en total ökning på 143 % under den analyserade perioden. Under samma period ökade gemenskapindustrin också sin marknadsandel med 4,5 procentenheter.

(194)

Gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser på gemenskapsmarknaden ökade med 23 % under den analyserade perioden. Prisökningen motiverades med ökade kostnader för råvaror och andra insatsvaror.

(195)

Gemenskapsindustrins tillväxt framgår av volymindikatorer som produktion och försäljning, men framförallt av marknadsandelen. Trots en kraftig ökning av förbrukningen på gemenskapsmarknaden under den analyserade perioden var ökningen av marknadsandel relativt blygsam för de gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet. Särskilt mellan 2006 och undersökningsperioden ökade de här tillverkarnas marknadsandel med endast 5,8 procentenheter. Under samma tid ökade den subventionerade importens marknadsandel med mer än 16 procentenheter. Det faktum att gemenskapsindustrin inte fullt ut kunde dra nytta av marknadens tillväxt hade en övergripande negativ effekt på industrins ekonomiska situation. Flera skadefaktorer såsom produktion, utnyttjande av produktionskapacitet, produktivitet, försäljning, investeringspolitik och avkastning på investeringarna påverkades påtagligt.

(196)

Under den analyserade perioden ökade mängden biodiesel i lager med cirka 200 %. Lagervolymen ökade under hela den analyserade perioden och följde mera markant ökningen av gemenskapsindustrins produktionsvolymer under samma period. Eftersom biodiesel inte kan lagras längre än sex månader (den genomsnittliga tiden i lager är endast cirka tre månader), anses emellertid uppgifter rörande lager endast ha ett begränsat värde när det gäller att bedöma den ekonomiska situationen för gemenskapsindustrin.

(197)

Lönsamheten för stickprovets gemenskapstillverkare fastställdes genom att nettovinsten före skatt från försäljningen av den likadana produkten på gemenskapsmarknaden uttrycktes som en procentandel av omsättningen från denna försäljning. Under den analyserade perioden sjönk vinstmarginalen för dessa tillverkare från 18,3 % år 2005 till 5,7 % under undersökningsperioden. Detta innebär en sänkning med 12,6 procentenheter under den analyserade perioden.

(198)

De berörda gemenskapstillverkarnas investeringar i biodiesel ökade med 235 % mellan 2005 och 2006. Denna ökning hörde samman med den utökade produktionskapaciteten för att bemöta en ökande efterfrågan i gemenskapen. Här noteras att det i de flesta fall tar minst två år från investeringsbeslutet innan en biodieselanläggning är i full drift. Samma tillverkare fortsatte att investera under 2007 och under undersökningsperioden, om än i en mycket långsammare takt. Denna period sammanfaller med perioden för den kraftiga ökningen av subventionerad import till gemenskapsmarknaden.

(199)

De berörda gemenskapstillverkarnas avkastning på investeringen, dvs. resultatet före skatt som en procentandel av det genomsnittliga ingående och utgående bokförda värdet på de tillgångar som används för produktion av biodiesel, följde lönsamhetens negativa utveckling. Den faktiska försämringen var dock ännu mer drastisk eftersom minskningen under den analyserade perioden var 91 procentenheter. Den försämrade avkastningen på investeringar anses vara en klar indikation på den försämrade ekonomiska situationen för gemenskapsindustrin.

(200)

Utvecklingstendenserna för kassaflödet, som är industrins förmåga att själv finansiera verksamheten, visar en ökning på 38 % under den analyserade perioden. Trots den sänkta lönsamheten under samma period visar denna indikator en positiv utveckling, främst på grund av ökade avskrivningar, eftersom dessa ingår i beräkningen av kassaflödet. En annan bidragande orsak är det faktum att nedgången i lönsamhet under den berörda perioden, räknat i absoluta termer, inte var lika markant som nedgången i omsättning. Mellan 2006 och undersökningsperioden har dock kassaflödet visat en nedgång på 15 %, dvs. det skedde en nedgång under den senare delen av den analyserade perioden då det förekom mera subventionerad import på gemenskapsmarknaden.

(201)

Sysselsättningen inom gemenskapsindustrin ökade med 178 %, i takt med ökningen av produktion och försäljningsvolymer. Här noteras att biodieselindustrin är kapitalintensiv, men att produktionsprocessen inte kräver någon omfattande arbetsstyrka.

(202)

Genomsnittslönerna minskade med 6 % under den analyserade perioden. Detta förklaras av det faktum att när gemenskapsindustrin tog in ny arbetsstyrka i samband med produktionsökningen mot slutet av den analyserade perioden var kvalifikationskraven inte lika höga som tidigare.

(203)

Produktiviteten minskade med 11 % mellan 2005 och undersökningsperioden.

(204)

De subventionsmarginaler för exporterande tillverkare i USA som redogörs för ovan i avsnittet om subventioner ligger betydligt över nivån för stöd av mindre betydelse (de minimis-stöd). Mot bakgrund av den subventionerade importens volymer och priser kan det inte heller anses att verkningarna av den faktiska subventionsmarginalen skulle vara försumbara.

(205)

Analysen av uppgifter rörande gemenskapsmarknaden tydde på att de gemenskapstillverkare som inte ingick i stickprovet och de som omnämns i skäl 162 gick miste om betydande marknadsandelar under den analyserade perioden när det gällde försäljningen av egentillverkad biodiesel på gemenskapsmarknaden. Förlusten av marknadsandel för dessa tillverkare uppskattas till mer än 20 procentenheter under den analyserade perioden.

(206)

Uppgifterna från klaganden tydde på att flera av dessa företag antingen upphörde med eller skar ner på sin biodieselverksamhet och att de inte kunde samarbeta i undersökningen på ett tillbörligt sätt.

(207)

Dessutom konstaterade ett antal företag som lämnade information inom ramen för stickprovsurvalet att de måste skära ned sin produktion och personal på grund av den billiga importen från USA. Liknande synpunkter kom från andra tillverkare som var klara att inleda sin produktion, men som måste vänta med sitt marknadsinträde på grund av den kraftiga ökningen av lågprisimport från USA, särskilt under undersökningsperioden.

(208)

Dessa uppgifter rörande tillverkare som inte ingick i stickprovet stärker slutledningarna rörande skada som har drabbat de utvalda gemenskapstillverkarna.

(209)

Den ökande efterfrågan ledde till att situationen för gemenskapstillverkarna i stickprovet förbättrades när det gäller volymindikatorer såsom produktion (+ 150 %), produktionskapacitet (+ 174 %) och försäljningsvolym (+ 143 %) under den analyserade perioden. Gemenskapstillverkarna i stickprovet ökade också sin marknadsandel från 25,3 % år 2005 till 29,8 % under undersökningsperioden, dvs. en liten ökning på 4,5 procentenheter. Under samma period ökade också sysselsättningen och investeringarna till följd av den ökande efterfrågan på biodiesel på gemenskapsmarknaden. Eftersom produktionsvolymerna inte följde marknadstillväxten, sjönk dock kapacitetsutnyttjandet med 9 % och produktiviteten minskade med 11 % under den analyserade perioden.

(210)

Huvudindikatorerna för den finansiella situationen för gemenskapstillverkarna i stickprovet försämrades under den analyserade perioden. Lönsamheten sjönk från cirka 18 % år 2005 och 2006 till under 6 % under undersökningsperioden. Trots gemenskapstillverkarnas förmåga att själva finansiera verksamheten, särskilt tack vare det ökade kassaflödet, skedde en drastisk minskning av avkastningen på investeringar med 80 % under undersökningsperioden.

(211)

Undersökningen visade också att gemenskapstillverkarna i stickprovet upplevde en kraftig ökning av kostnaderna mellan 2005 och 2007 (+ 36 %) och mellan 2005 och undersökningsperioden (+ 42 %), till följd av ökade råvarupriser (främst på raps- och sojaolja), eftersom råvaran står för nästan 80 % av den totala kostnaden för biodiesel. Dessa kostnadsökningar kunde inte helt och hållet överföras till kunderna på gemenskapsmarknaden.

(212)

Mot bakgrund av ovanstående kan man sluta sig till att gemenskapsindustrin som helhet har vållats väsentlig skada i den mening som avses i artikel 8.5 i grundförordningen.

(213)

Med hänvisning till artikel 8.6 och 8.7 i grundförordningen undersöktes det huruvida den subventionerade importen med ursprung i USA har vållat gemenskapsindustrin skada i en sådan omfattning att skadan kan anses vara väsentlig. Likaså undersöktes andra kända faktorer som samtidigt kan ha skadat gemenskapsindustrin, för att säkerställa att eventuell skada på grund av dessa andra faktorer inte tillskrivs den subventionerade importen.

(214)

Undersökningen visade att volymen för den subventionerade lågprisimporten från USA ökade väsentligt (hundrafaldigt) under den analyserade perioden. Detta ledde till att importens marknadsandel ökade kraftigt, med 16,8 procentenheter, från 0,4 % under 2005 till 17,2 % under undersökningsperioden. För att påvisa den betydelse som verkningarna av den kraftigt ökade subventionerade importen från USA hade på gemenskapen, kan det noteras att marknadsandelen ökade med 16,8 procentenheter under en period på 15 månader.

(215)

Samtidigt och trots en betydande ökning av förbrukningen lyckades gemenskapsindustrin endast nå upp till en marknadsandel på cirka 4,5 procentenheter på sin kärnmarknad under den analyserade perioden. Undersökningen visade att detta enbart skedde på bekostnad av de övriga gemenskapstillverkarna som upphörde med eller minskade sin produktion under den analyserade perioden.

(216)

Genomsnittspriserna på den subventionerade importen ökade med 7 % mellan 2005 och undersökningsperioden, men priserna var betydligt lägre än gemenskapsindustrins priser under samma period. Priserna på den subventionerade importen underskred således väsentligt gemenskapsindustrins priser och underskridandemarginalen låg i genomsnitt på 25 % under undersökningsperioden.

(217)

Det tryck som den kraftiga ökningen av subventionerad lågprisimport utövade på gemenskapsmarknaden medförde att gemenskapsindustrin inte kunde prissätta sina produkter i linje med marknadsvillkoren och kostnadsökningarna. Under undersökningsperioden var de genomsnittliga priserna på den råvara som gemenskapsindustrin använde för att producera biodiesel 25 % högre än 2006. Gemenskapsindustrin kunde endast överföra en begränsad ökning på 4 % till sina kunder, medan gemenskapsindustrins totala kostnader ökade med 20 % under samma period. Det är värt att notera att också priset på den huvudsakliga råvara som användes av tillverkarna i USA, dvs. sojaolja, ökade markant under samma period. Dessa kostnadsökningar återspeglades inte i priserna på den subventionerade importen (se skäl 211 ovan).

(218)

För att ytterligare påvisa orsakssambandet mellan den kraftiga ökningen av subventionerad lågprisimport från USA och den skada som vållades gemenskapsindustrin, jämfördes situationen på gemenskapsmarknaden under perioden 2005–2006, när det inte förekom subventionerad import, med situationen på marknaden mellan 2006 och undersökningsperioden när den kraftiga ökningen av subventionerad lågprisimport ägde rum.

(219)

Under perioden 2005–2006, när det inte förekom subventionerad import på gemenskapsmarknaden, ökade förbrukningen med cirka 1,8 miljoner ton. Alla tillverkare i gemenskapen kunde utarbeta sina affärsplaner utifrån ett perspektiv med en snabbt ökande och sund marknad. Under denna period ökade priserna med 19 % och gemenskapsindustrin gjorde vinster som kunde uppgå till 18,3 %. Under 2007 och under undersökningsperioden ändrades situationen drastiskt. Subventionerad lågprisimport från USA började tränga in på marknaden. Även om marknaden fortsatte att öka med 1,6 miljoner ton övertogs största delen av denna marknadsökning (mer än 1 miljon ton) av den subventionerade importen från USA. Ökningen av gemenskapsindustrins marknadsandel var blygsam, och medan de huvudsakliga kostnaderna för produktionen av biodiesel ökade betydligt (cirka 25 %), ökade de genomsnittliga försäljningspriserna under samma period endast med cirka 4 %. Följaktligen försämrades gemenskapsindustrins övergripande ekonomiska och finansiella situation under undersökningsperioden till följd av en betydande minskning av vinsterna som gick ned till mindre än 6 % av omsättningen.

(220)

På grundval av ovanstående dras den preliminära slutsatsen att den subventionerade lågprisimporten från USA, vars priser i betydande grad underskred gemenskapsindustrins priser under undersökningsperioden och som även ökade betydligt i volym, har haft en avgörande roll för den väsentliga skada som har vållats gemenskapsindustrin, vilket särskilt framgår av försämringen av gemenskapsindustrins finansiella situation under undersökningsperioden.

(221)

Importvolymerna från tredjeländer kunde inte uppskattas exakt inom ramen för undersökningen, på grund av de faktorer som anförs i skäl 171 ovan. Uppgifterna i tabellen ovan grundar sig därför på uppskattningar från klaganden.

(222)

Importen från tredjeländer som inte berördes av undersökningen ökade från cirka 30 000 ton under 2005 till 147 812 ton under undersökningsperioden. Ökningen av marknadsandelen var inte högre än 1,3 procentenheter under denna period. Man drog därför preliminärt slutsatsen att importen från övriga tredjeländer utgjorde ett försumbart bidrag till den skada som vållats gemenskapsindustrin.

(223)

Mot bakgrund av den betydande ökningen av efterfrågan under den berörda perioden och den analyserade perioden kan den väsentliga skada som har vållats gemenskapsindustrin under undersökningsperioden inte tillskrivas den försumbara minskning av efterfrågan (– 0,5 %) som kunde iakttas på gemenskapsmarknaden mellan 2007 och undersökningsperioden.

(224)

En berörd part hävdade att återinförandet av energiskatt i Tyskland på biodiesel (19) hade haft en negativ inverkan på den ekonomiska situationen för gemenskapstillverkare som levererade till denna medlemsstat.

(225)

Undersökningen visade att användningen av ren biodiesel i Tyskland sedan 1999 har åtnjutit skattelättnader, som minskades från och med den 1 augusti 2006. Den 1 januari 2007 infördes dock ett krav på obligatorisk blandning (20) genom vilket en biodieselkvot på 4,4 % beräknades på grundval av energiinnehållet i all bensin och diesel som placeras på den tyska marknaden för transportändamål. Aktörer som inte uppfyller denna kvot måste böta 0,60 euro per liter biodiesel som saknas i kvoten. Detta krav på obligatorisk blandning tycks i stor utsträckning ha kompenserat de påstådda försäljningsförlusterna och uppvägt incitamentsminskningen. Undersökningen visar att de gemenskapstillverkare i stickprovet som levererade till den tyska marknaden ökade sin försäljning med 68 % mellan 2006 och undersökningsperioden.

(226)

På grundval av ovanstående anser man att beslut som fattas av myndigheter i gemenskapen inte kan bryta orsakssambandet mellan den subventionerade importen och den väsentliga skada som har vållats gemenskapsindustrin.

(227)

En berörd part hävdade att många företag i gemenskapen som sporrats av de offentliga åtgärderna för att främja biodieselproduktion beslöt att göra investeringar för att utöka befintliga produktionsanläggningar eller uppföra nya anläggningar. Denna part hävdade att produktionskapaciteten för biodiesel i gemenskapen var så hög som 11,5 miljoner ton under undersökningsperioden. Parten hävdade vidare att eftersom förbrukningen inte utvecklades på förväntat sätt stod en betydande del av produktionskapaciteten oanvänd och skulle ha stått oanvänd även utan importen från USA. Det betyder att de relativa fasta kostnaderna hade negativa inverkningar på lönsamheten, liksom på gemenskapstillverkarnas avkastning på investeringarna och kassaflödet.

(228)

Här noteras att undersökningen gällde gemenskapstillverkarnas situation. Det är ett faktum att produktionskapaciteten inom gemenskapsindustrin ökade relativt sett mer (+ 189 %) än efterfrågan (+ 106 %), men det är också värt att notera att de främsta kostnadsdrivande faktorerna inom biodieselproduktion är de rörliga kostnaderna. Såsom anges i skäl 211 ovan utgör råvarukostnaderna 80 % av de totala kostnaderna vid biodieselproduktion. En ytterligare granskning av påståendet visade att andelen fasta kostnader vid produktion och försäljning av biodiesel endast utgör 6 % av de totala kostnaderna. Det betyder att den påstådda inverkan av ökade fasta kostnader till följd av oanvänd kapacitet inte kan förklara den betydande försämringen av gemenskapsindustrins finansiella situation under undersökningsperioden.

(229)

Det är dessutom värt att notera att kapacitetsutnyttjandet hos de utvalda gemenskapstillverkarna låg på 80 % under undersökningsperioden (se tabell 4 ovan). Den påstådda överkapaciteten i gemenskapen kunde således inte påvisas när det gäller de utvalda gemenskapstillverkarna.

(230)

På grundval av ovanstående anses det att eventuella negativa verkningar som den oanvända produktionskapaciteten kan ha haft på gemenskapsindustrin inte var tillräckligt omfattande för att bryta sambandet mellan den subventionerade importen och den skada som vållats gemenskapsindustrin.

(231)

En berörd part hävdade att den ökade efterfrågan på raps och rapsolja ledde till högre råvarupriser i gemenskapen. Det faktum att gemenskapstillverkare förlitar sig på rapsolja som främsta råvara kan förklara varför de kan ha haft större svårigheter än andra tillverkare som använder andra vegetabiliska oljor såsom sojaolja eller palmolja för produktion av biodiesel.

(232)

Här noteras för det första att undersökningen visade att gemenskapstillverkarna i stickprovet inte endast förlitade sig på rapsolja för sin biodieselproduktion utan också använde andra vegetabiliska oljor (soja, palm, solros) och i vissa fall animaliskt fett.

(233)

Dessutom har man konstaterat (se skäl 211 ovan) att gemenskapsindustrin upplevde en betydande ökning av råvarukostnaderna under den analyserade perioden. Denna utveckling måste dock ses mot bakgrund av en allmän och världsomfattande ökning av priserna på jordbruksprodukter och här noteras att under samma period var prisökningen på sojaolja (den huvudsakliga råvaran för tillverkarna i det berörda landet) mera markant. Detta betyder att alla typer av biodiesel påverkades av ökade råvarupriser.

(234)

På en marknad som styrs av effektiv konkurrens kan man förvänta sig att tillverkarna kan hämta in kostnadsökningarna och överföra dem till marknaden. Undersökningen visade dock att det tryck som den kraftiga ökningen av subventionerad lågprisimport utövade på gemenskapsmarknaden medförde att gemenskapstillverkare inte kunde prissätta sina produkter i linje med marknadsvillkoren och kostnadsökningarna. Likaså konstaterades att USA-tillverkarnas huvudsakliga råvara, sojaolja, var föremål för markanta prisökningar under den analyserade perioden. De ökade kostnaderna i USA återspeglades dock inte i priserna för den subventionerade importen till gemenskapsmarknaden.

(235)

Med detta som bakgrund kan man inte säga att de högre råvarupriserna skulle bryta orsakssambandet mellan den subventionerade importen och den skada som vållats gemenskapsindustrin.

(236)

En berörd part hävdade att det fanns en stark korrelation mellan priserna på mineraldiesel och biodiesel och att ökningen av biodieselpriserna, som särskilt i Tyskland var kraftigare än ökningen av mineraldieselpriserna, därför hade lett till en nedgång i försäljningen för de tillverkare som levererar till denna medlemsstat.

(237)

Här noteras för det första att parten i fråga inte hade lämnat några uppgifter som belägg för sitt påstående. Dessutom, och i motsats till vad denna part hävdade, visade undersökningen att gemenskapsindustrin hade ökat sin försäljning och marknadsandel under den analyserade perioden. Vidare gäller att eftersom priset på råolja är världsmarknadspriser så skulle försäljningen av den berörda produkten ha påverkats på samma sätt som skedde i fråga om försäljningen av biodiesel som produceras i gemenskapen.

(238)

På grundval av ovanstående måste detta argument avvisas.

(239)

En berörd part hävdade att en biodieseltillverkares geografiska läge är en viktig faktor när det gäller konkurrenskraft, och använde Tyskland som ett exempel för att demonstrera att biodieseltillverkare i inlandsområden måste bära höga transportkostnader eftersom alla stora kunder, särskilt raffinaderier och deras blandningsanläggningar ligger vid kusten.

(240)

Undersökningen visar att endast ett litet antal av gemenskapsindustrins tillverkare är belägna i inlandsområden. Det framkom också att vissa av dessa tillverkare är belägna nära raffinaderier i inlandsområden. För andra tillverkare visade undersökningen att eventuella nackdelar som inlandsbelägna biodieseltillverkare hade i form av långa avstånd till kunderna (blandningsanläggningar, raffinaderier) kompenserades av att de låg nära kvarnar och/eller råvaruleverantörer.

(241)

På grundval av ovanstående avvisades påståendet om att belägenhet i inlandsområden vållar gemenskapsindustrin väsentlig skada.

(242)

Det bör noteras att verkningarna av den USA-import som genomfördes av de tre företagen som hänvisas till i skäl 162 har beaktats i analysen av verkningarna av den subventionerade USA-importen (se skälen 214 till 220 ovan). I fråga om de här företagens försäljning av egentillverkad biodiesel tydde undersökningen inte på att det skulle förekomma avvikande prissättning eller avvikande beteende jämfört med motsvarande aspekter hos de gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet, särskilt under undersökningsperioden.

(243)

Den ovan anförda analysen visar att det förekom en betydande ökning av volym och marknadsandel för subventionerad lågprisimport från USA mellan 2005 och undersökningsperioden. Det framkom samtidigt att denna import såldes betydligt under gemenskapsindustrins priser under undersökningsperioden.

(244)

Resultaten från den undersökning och analys som gjordes för perioden 2005 och 2006 jämfört med perioden 2007 till undersökningsperioden visade att det fanns ett klart tidsmässigt samband mellan tidpunkten för den kraftiga ökningen av lågprisimport från USA och den betydande försämringen av gemenskapsindustrins ekonomiska situation, särskilt under undersökningsperioden.

(245)

På grundval av analysen ovan där man grundligt har urskilt och separerat alla kända faktorers verkningar på gemenskapsindustrins situation från de skadevållande verkningarna av subventionerad import, konstaterades det preliminärt att den subventionerade importen från USA har vållat väsentlig skada för gemenskapsindustrin i den mening som avses i artikel 8.6 i grundförordningen.

(246)

Kommissionen granskade, enligt artikel 31 i grundförordningen, om det trots slutsatsen om skadevållande subventioner förekom tvingande skäl att sluta sig till att det inte ligger i gemenskapens intresse att i detta särskilda fall införa åtgärder. Gemenskapens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla de olika intressen som gällde för berörda parter, inklusive gemenskapsindustrin, importörerna, råvaruleverantörerna och användarna av den berörda produkten.

(247)

Såsom anges ovan vållades gemenskapsindustrin väsentlig skada till följd av subventionerad import med ursprung i USA. Om inga åtgärder införs, leder detta högst sannolikt till att den negativa utvecklingstendensen för gemenskapsindustrins finansiella situation fortsätter. Gemenskapsindustrins situation kännetecknades särskilt av en lönsamhetsnedgång på 12,6 procentenheter mellan 2005 och undersökningsperioden, på grund av att priserna inte ökade tillräckligt. Mot bakgrund av lönsamhetens nedåtgående utveckling är det högst sannolikt att gemenskapsindustrins finansiella situation kommer att försämras ytterligare om inga åtgärder införs. Detta skulle i slutändan leda till minskad produktion och flera nedläggningar av produktionsanläggningar, vilket hotar sysselsättningen och investeringarna i gemenskapen.

(248)

Införandet av åtgärder anses kunna återställa sund konkurrens på marknaden. Det bör noteras att gemenskapsindustrins nedåtgående utvecklingstendens i fråga om lönsamheten är resultatet av svårigheterna med att konkurrera med den subventionerade lågprisimporten från USA. Om antisubventionsåtgärder införs, skulle gemenskapsindustrin sannolikt kunna upprätthålla sin lönsamhet på de nivåer som anses vara nödvändiga för denna kapitalintensiva industri.

(249)

Sammanfattningsvis förväntades åtgärderna vara effektiva när det gäller att ge gemenskapsindustrin möjlighet att återhämta sig från den skadevållande subventionering som framkom vid undersökningen.

(250)

När förfarandet inleddes kontaktades cirka 25 icke-närstående importörer/handelsföretag i gemenskapen. Det uppstod dock inget samarbete med dessa parter.

(251)

Det var därför preliminärt inte möjligt att grundligt bedöma åtgärdernas eventuella verkningar på importörerna.

(252)

När förfarandet inleddes kontaktades alla kända användarföretag vars verksamhet omfattar produktion och distribution av mineraldiesel och även företag som gör den obligatoriska blandningen av mineraldiesel med biodiesel, och frågeformulär sändes till dessa företag.

(253)

Endast ett användarföretag var samarbetsvilligt. Denna användare lämnade in ett besvarat frågeformulär där användaren konstaterade att det ligger i denna användares intresse att inflödet av billig USA-import upphör, eftersom den skapar snedvridningar av konkurrensen i gemenskapen och vållar skada för de företag som har ansvar för tillverkning och försäljning av diesel, eftersom vissa konkurrenter inte avstår från att köpa denna lågt prissatta produkt och därför får en orättvis konkurrensfördel i jämförelse med de konkurrenter som avstår. Denna användare hävdade också att åtgärderna skulle göra det möjligt att på nytt uppta verksamheten vid fabriker för esterproduktion (särskilt i Tyskland) och/eller bereda vägen för framtida projekt för att uppföra nya förestringsfabriker i gemenskapen. Eftersom estrarna i Europa traditionellt tillverkas av raps (som är en råvara av bättre kvalitet än palm eller soja som används för produktion av B99), skulle en ökning av antalet tillverkare i Europa innebära en större mängd produkt av bättre kvalitet, vilket skulle leda till lägre priser på estrar och en fördel för förbrukarna.

(254)

En användarsammanslutning som företrädde befraktarna i en medlemsstat hävdade att införandet av åtgärder skulle inverka skadligt på transportbranschen. Man hävdade att diesel står för 20–25 % av kostnaderna inom transportsektorn och att priset på diesel är avgörande för flera tusen företags överlevnad, på grund av den låga lönsamheten inom sektorn (0–5 %). Dessa påståenden kunde dock inte kontrolleras, eftersom det inte inkom besvarade frågeformulär från någon av den berörda sammanslutningens medlemmar.

(255)

Utifrån den information som erhållits drog man därför preliminärt slutsatsen att de utjämnande åtgärdernas verkningar tycks vara blandade och att det inte går att dra någon klar slutsats rörande förekomsten av tvingande skäl som skulle gälla användarnas intressen och som skulle förhindra att åtgärder införs i detta särskilda fall.

(256)

Sex leverantörer besvarade frågeformuläret. Fyra av dem gav sitt stöd till införandet av antisubventionsåtgärder och konstaterade att om sådana åtgärder inte införs kan gemenskapsindustrins existens vara hotad på lång sikt. Det skulle ge en klart negativ inverkan på gemenskapsindustrins situation.

(257)

Två andra användare, som var närstående till exporterande tillverkare av biodiesel i USA, konstaterade att eventuella åtgärder inte skulle ha någon betydande inverkan, utan att de skulle medföra att handelsflödena ändras (övergång till import från länder som inte omfattas av åtgärderna).

(258)

På grundval av ovanstående kan man dra slutsatsen att införandet av åtgärder generellt sett har positiva verkningar på råvaruleverantörernas situation.

(259)

En berörd part hävdade att det saknas samstämmighet mellan det aktuella förfarandet och beslut på internationell nivå och gemenskapsnivå om att främja produktion och försäljning av biobränsle med hänvisning till miljöskydd och minskat beroende av mineralbränslen.

(260)

I detta hänseende bör noteras att det enligt artikel 31 i grundförordningen krävs att särskild hänsyn tas till behovet att eliminera de skadevållande subventionernas snedvridande effekter på handeln och behovet att återställa en effektiv konkurrens. Mot denna bakgrund kan allmänna överväganden om miljöskydd och tillgången på mineraldiesel inte beaktas i analysen, samtidigt som dessa överväganden inte kan användas för att motivera osunda handelsförfaranden.

(261)

Om antisubventionsåtgärder införs, skulle de berörda exporterande tillverkarna i USA sannolikt, med tanke på sin starka marknadsställning, fortsätta sälja sina produkter på gemenskapsmarknaden, om än till icke-subventionerade priser. Det är också sannolikt att det då fortfarande skulle finnas ett tillräckligt antal stora konkurrenter på gemenskapsmarknaden, nämligen de gemenskapstillverkare som tillfälligt stoppat sin produktion och andra som inte tidigare har kunnat inleda sin produktionsverksamhet på grund av den subventionerade importen. Det bör noteras att det vid början av den analyserade perioden förekom försäljning från gemenskapstillverkare som inte var representerad i undersökningen och som stod för minst 30 % av gemenskapsmarknaden, och denna andel sjönk drastiskt på grund av den subventionerade importen från USA. Det är därför sannolikt att användarna fortsättningsvis kommer att kunna välja mellan olika leverantörer av biodiesel. Om inga åtgärder införs står gemenskapsindustrins framtid på spel. Om den försvinner kan det innebära en allvarlig minskning av konkurrensen på gemenskapsmarknaden.

(262)

Att vidta åtgärder mot importen av biodiesel med ursprung i USA skulle definitivt ligga i gemenskapsindustrins intresse. Det skulle ge gemenskapsindustrin möjligheter att växa och återhämta sig från den skada som den subventionerade importen har vållat. Om inga åtgärder införs är det sannolikt att gemenskapsindustrins ekonomiska situation fortsättningsvis försämras och att många aktörer måste upphöra med sin verksamhet. Vidare gäller att trots att det inte gick att dra några klara slutsatser rörande användare och importörer, så förväntades också införandet av åtgärder ligga i råvaruleverantörernas intresse

(263)

Mot bakgrund av ovanstående drogs preliminärt slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som gäller gemenskapens intresse och som skulle tala mot införandet av utjämningstullar i det aktuella fallet.

(264)

Mot bakgrund av de slutsatser som har dragits rörande subvention, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör provisoriska antisubventionsåtgärder införas för att förhindra att den subventionerade importen vållar gemenskapsindustrin ytterligare skada.

(265)

De utjämnande åtgärderna bör införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som den subventionerade importen vållar gemenskapsindustrin, utan att de konstaterade subventionsmarginalerna överskrids. Vid beräkning av storleken på den tull som krävs för att undanröja verkningarna av skadevållande subventioner ansågs det att åtgärderna bör ge gemenskapsindustrin möjlighet att nå en sådan vinstmarginal före skatt som skäligen kan nås under normala konkurrensförhållanden, dvs. när ingen subventionerad import förekommer.

(266)

För detta ändamål kan en vinstmarginal på 15 % av omsättningen anses vara en lämplig nivå, eftersom gemenskapsindustrin kunde ha förväntat sig att nå denna nivå i en situation utan skadevållande subvention. Denna siffra baserar sig på gemenskapsindustrins resultat under första delen av den berörda perioden (2004, 2005 och 2006) och denna nivå anses vara rimlig när det gäller att garantera produktiva investeringar på lång sikt för denna nyligen etablerade industri.

(267)

Den nödvändiga prisuppgången fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset, såsom det fastställts för beräkning av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för den likadana produkt som gemenskapsindustrin säljer på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset erhöll man genom att justera det försäljningspris som användes av stickprovets gemenskapstillverkare med den faktiska vinst/förlust som gjorts under undersökningsperioden och lägga till den ovan nämnda vinstmarginalen. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(268)

Det företag som beviljades den individuella granskning som nämns i skäl 9 ovan lämnade inte tillräcklig information om sin exportförsäljning till gemenskapen och återförsäljningen hos företagets närstående importör i gemenskapen. Företaget uppmanades lämna vissa uppgifter för att korrigera de bristande svaren i frågeformuläret. Kommissionen underrättade även företaget om att i det fall de begärda uppgifterna inte lämnas kan de inkomna bristfälliga uppgifterna lämnas utan beaktande med hänvisning till artikel 28 i grundförordningen, eftersom de föranleder otillbörliga svårigheter med att nå fram till exakta resultat rörande detta företag.

(269)

Företaget underrättades om följderna av sitt bristfälliga samarbete och gavs möjlighet att lämna synpunkter. Företaget lämnade dock inget svar inom den angivna tidsfristen.

(270)

För detta företag fastställdes därför nivån för undanröjande av skada till den högsta skademarginalen som konstaterats för de utvalda företagen.

(271)

Mot bakgrund av ovanstående anses att provisoriska utjämnande åtgärder enligt artikel 12.1 i grundförordningen ska införas på en nivå som motsvarar den konstaterade subventionsmarginalen, men nivån ska inte vara högre än den skademarginal som har beräknats enligt regeln om lägsta tull.

(272)

På grundval av ovanstående har utjämningstullarnas storlek fastställts genom att marginalerna för undanröjande av skada jämförts med subventionsmarginalerna. De föreslagna utjämningstullarna blir då följande:

(273)

Mot bakgrund av att utjämningstullen kommer att tillämpas i proportion till biodieselhalten på blandningar som innehåller mer än 20 viktprocent biodiesel, anses det, med tanke på att medlemsstaternas tullmyndigheter ska kunna genomföra åtgärderna på ett effektivt sätt, lämpligt att tullarna fastställs som fasta belopp enligt biodieselhalt.

(274)

Storleken på de individuella företagsspecifika utjämningstullar som fastställs i denna förordning har beräknats på grundval av resultaten i den aktuella undersökningen. De är en återspegling av den situation som enligt undersökningen gäller för dessa företag. Dessa tullar (i motsats till den landsomfattande tull som tillämpas på alla övriga företag) kan således endast tillämpas på import av produkter med ursprung i det berörda landet och som har tillverkats av de företag och de specifika juridiska personer som nämns. Importerade produkter som har tillverkats av något annat företag som inte särskilt omnämns i den normativa delen av denna förordning kan inte utnyttja dessa tullsatser och bör vara föremål för den tullsats som tillämpas på alla övriga företag.

(275)

De ovan nämnda preliminära resultaten kommer att meddelas alla berörda parter, som inbjuds att lämna skriftliga synpunkter och kan begära att bli hörda. Deras synpunkter kommer att analyseras och där det är berättigat beaktas innan slutliga avgöranden görs. De preliminära resultaten måste eventuellt övervägas innan de slutliga resultaten slås fast.