14.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 181/57

(1)

I kommissionens beslut 2000/57/EG av den 22 december 1999 om systemet för tidig varning och reaktion för förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 2119/98/EG (2) fastställs det vilka händelser rörande smittsamma sjukdomar som medlemsstaternas behöriga folkhälsomyndigheter ska anmäla till systemet för tidig varning och reaktion inom gemenskapsnätverket, och det fastställs allmänna förfaranden för utbyte av information om dessa händelser, för samråd och för samordning av åtgärder mellan medlemsstaterna i samverkan med kommissionen.

(2)

Genom beslut 2000/57/EG åläggs även varje medlemsstats behöriga folkhälsomyndigheter att samla in och utbyta nödvändiga uppgifter om händelserna rörande smittsamma sjukdomar, t.ex. genom att använda det nationella övervakningssystemet, den del av gemenskapsnätverket som rör epidemiologisk övervakning eller något annat system för insamling av uppgifter inom gemenskapen.

(3)

Förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar definieras i beslut nr 2119/98/EG som alla de åtgärder, inbegripet epidemiologiska undersökningar, som vidtas av de behöriga hälsomyndigheterna i medlemsstaterna för att förebygga och stävja spridningen av överförbara sjukdomar. Dessa åtgärder omfattar kontaktspårning och ska tillsammans med andra relevanta uppgifter avseende en händelse rörande smittsamma sjukdomar som den nationella behöriga folkhälsomyndigheten har tillgång till omedelbart vidarebefordras till övriga medlemsstater och kommissionen. Dessutom underrättar en medlemsstat som har för avsikt att vidta åtgärder i princip i förväg gemenskapsnätverket om dessa åtgärders karaktär och omfattning samt samråder med och samordnar åtgärderna med övriga medlemsstater i samverkan med kommissionen.

(4)

Beslut 2000/57/EG bör tydligt återspegla bestämmelserna i beslut nr 2119/98/EG när det gäller åtgärder som vidtas eller planeras för att förebygga och stävja spridningen av smittsamma sjukdomar.

(5)

Vidare ålägger ikraftträdandet av det internationella hälsoreglementet (2005) det internationella samfundet att vidta åtgärder mot internationell spridning av sjukdomar på sätt som är förenliga med och begränsar sig till risk för människors hälsa och som undviker att i onödan störa internationellt resande och internationell handel.

(6)

Om det inträffar en händelse rörande smittsamma sjukdomar som har en möjlig EU-omfattande betydelse och som kräver kontaktspårning, samarbetar medlemsstaterna med varandra i samverkan med kommissionen genom systemet för tidig varning och reaktion för att identifiera personer som är smittade eller kan vara i fara. Detta samarbete kan omfatta utbyte av känsliga personuppgifter rörande bekräftade eller misstänkta fall hos människor mellan de medlemsstater som berörs av kontaktspårningsförfarandet.

(7)

Behandling av personuppgifter som rör hälsa är i princip förbjuden enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (3) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (4). Dessutom står det i artikel 11 i beslut nr 2119/98/EG bl.a. att det beslutet ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 95/46/EG.

(8)

Av folkhälsoskäl omfattas behandling av sådana uppgifter av undantaget i artikel 8.3 i direktiv 95/46/EG och artikel 10.3 i förordning (EG) nr 45/2001, om behandlingen är nödvändig med hänsyn till förebyggande hälso- och sjukvård, medicinska diagnoser, vård eller behandling eller administration av hälso- eller sjukvård och om dessa uppgifter behandlas av någon som är yrkesverksam på hälso- och sjukvårdsområdet och som enligt nationell lagstiftning eller bestämmelser som antagits av behöriga nationella organ är underkastad tystnadsplikt, eller av en annan person som är ålagd en liknande tystnadsplikt. Vidare föreskrivs det i artikel 23.1 i det internationella hälsoreglementet (2005), som trädde i kraft den 15 juni 2007, att stater som är parter i Världshälsoorganisationen (WHO) vid ankomst eller avgång får kräva vissa uppgifter om resenärer i folkhälsosyfte, inbegripet i kontaktspårningssyfte.

(9)

Dessutom bör behandling av personuppgifter i kontaktspårningssyfte betraktas som tillåten om den är nödvändig för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade i enlighet med artikel 7 d i direktiv 95/46/EG och artikel 5 e i förordning (EG) nr 45/2001 samt för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse i enlighet med artikel 7 e respektive artikel 5 a i de rättsakterna.

(10)

Kommissionen, Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar och medlemsstaterna bör vidta lämpliga skyddsåtgärder i samband med behandlingen av personuppgifter i kontaktspårningssyfte, särskilt när det gäller användningen av undantagen från direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001, för att säkerställa att de inom systemet för tidig varning och reaktion behandlar personuppgifter i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001 respektive direktiv 95/46/EG.

(11)

I synnerhet när de överför personuppgifter inom systemet för tidig varning och reaktion i syfte att förebygga och stävja spridningen av smittsamma sjukdomar bör medlemsstaternas behöriga folkhälsomyndigheter och kommissionen se till att personuppgifterna är adekvata och relevanta, inte omfattar mer än vad som är nödvändigt med hänsyn till detta ändamål, inte behandlas för andra ändamål, är riktiga, uppdateras vid behov och inte lagras under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till detta ändamål. De bör också se till att personer som är föremål för kontaktspårning vederbörligen underrättas om behandlingens karaktär, om de uppgifter som behandlas samt om sin rätt att få tillgång till uppgifter om sig själva och att få dessa uppgifter korrigerade, om detta inte visar sig omöjligt eller innebär en oproportionerligt stor ansträngning, samt säkerställa att lämpliga sekretess- och säkerhetsnivåer införs i systemet för tidig varning och reaktion för att skydda behandlingen av sådana uppgifter.

(12)

I sin rapport från 2007 (5) om hur systemet för tidig varning och reaktion fungerat betonade kommissionen behovet av att inom ramen för systemet införa en funktion för selektiv underrättelse (”selective messaging”) för att garantera en exklusiv kommunikationskanal uteslutande mellan de medlemsstater som berörs av specifika händelser rörande bl.a. kontaktspårning. Användningen av denna selektiva funktion ger lämpliga garantier när personuppgifter överförs genom systemet för tidig varning och reaktion och bör säkerställa att det vid tillämpningen av detta beslut inom systemet för tidig varning och reaktion endast skickas personuppgifter som är adekvata och relevanta och inte omfattar mer än vad som är nödvändigt, i enlighet med artikel 4.1 c i förordning (EG) nr 45/2001 och artikel 6.1 c i direktiv 95/46/EG. Av dessa skäl bör användningen av funktionen för selektiv underrättelse begränsas till meddelanden som omfattar överföring av relevanta personuppgifter, för att vara förenlig med medlemsstaternas skyldigheter enligt artiklarna 4, 5 och 6 i beslut nr 2119/98/EG.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 7 i beslut nr 2119/98/EG.

1.

I artikel 1.2 ska orden ”uppgifter om dessa händelser” ersättas med ”uppgifter om dessa händelser och om åtgärder som planeras eller vidtas som reaktion på dessa händelser eller indikationer för sådana händelser”.

2.

Följande artikel ska införas som artikel 2a:

”Artikel 2a

1.   Denna artikel ska tillämpas på åtgärder som vidtas för att spåra personer som har exponerats för en källa till smittämnen och som kan löpa risk att utveckla eller har utvecklat en smittsam sjukdom av betydelse för hela gemenskapen enligt kriterierna i bilaga I (nedan kallat kontaktspårning).

2.   När en medlemsstats behöriga folkhälsomyndigheter överför relevanta personuppgifter i kontaktspårningssyfte genom systemet för tidig varning och reaktion, förutsatt av dessa uppgifter är nödvändiga och tillgängliga, ska de använda funktionen för selektiv underrättelse, som ger lämpliga dataskyddsgarantier. Denna kommunikationskanal ska begränsas till de medlemsstater som berörs av kontaktspårningen.

3.   När den berörda medlemsstatens behöriga folkhälsomyndigheter skickar dessa uppgifter genom funktionen för selektiv underrättelse ska de hänvisa till den händelse eller åtgärd som tidigare har anmälts till gemenskapsnätverket.

4.   För tillämpningen av punkt 2 finns en vägledande förteckning över de relevanta personuppgifterna i bilaga III.

5.   När medlemsstaternas behöriga folkhälsomyndigheter och kommissionen överför och skickar personuppgifter genom funktionen för selektiv underrättelse ska de följa bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (6) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (7).

3.

Artikel 3.1 ska ersättas med följande:

”1.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska senast den 31 mars varje år till kommissionen lämna en analytisk rapport om händelserna, om de planerade eller vidtagna åtgärderna i samband med dessa händelser och om de förfaranden som tillämpats inom systemet för tidig varning och reaktion. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kan dessutom när de finner det lämpligt rapportera om speciella händelser av särskild betydelse.”

4.

Texten i bilagan till det här beslutet ska läggas till som bilaga III.