EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32009D0430

2009/430/EG: Rådets beslut av den 27 november 2008 om ingående av konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område - Förklaringar

EUT L 147, 10.6.2009, p. 1–4 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva (HR)

Legal status of the document In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/dec/2009/430/oj

Related international agreement
Related international agreement

10.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 147/1


RÅDETS BESLUT

av den 27 november 2008

om ingående av konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område

(2009/430/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61 c jämförd med artikel 300.2 första stycket och artikel 300.3 andra stycket,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets samtycke (1),

och av följande skäl:

(1)

Den 16 september 1988 undertecknade medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna en internationell konvention med Republiken Island, Konungariket Norge och Schweiziska edsförbundet om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (2) (Luganokonventionen), vilket innebar att tillämpningen av bestämmelserna i konventionen av den 27 september 1968 angående samma frågor (3) (Brysselkonventionen) utsträcktes till att även omfatta Island, Norge och Schweiz.

(2)

Förhandlingar om en översyn av Brysselkonventionen och Luganokonventionen genomfördes under 1998–1999 inom ramen för en särskild arbetsgrupp som utvidgats med företrädare för Island, Norge och Schweiz. Dessa förhandlingar ledde till antagandet av ett utkast till konvention som utarbetats av arbetsgruppen och som bekräftades av rådet vid dess möte den 27 och 28 maj 1999.

(3)

Senare förhandlingar inom rådet på grundval av denna text ledde till antagandet av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (4), genom vilken Brysselkonventionens bestämmelser moderniserades och systemet för erkännande och verkställighet gjordes snabbare och mer effektivt.

(4)

Med hänsyn till parallelliteten mellan Bryssel- och Luganokonventionernas bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, bör Luganokonventionens bestämmelser anpassas till bestämmelserna i förordning (EG) nr 44/2001, för att uppnå samma grad av rörlighet för domar mellan EU:s medlemsstater och de berörda Eftastaterna.

(5)

Enligt protokollet om Danmarks ställning som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen deltar inte Danmark i tillämpningen av åtgärder enligt avdelning IV i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. För att bestämmelserna i Luganokonventionen ska vara tillämpliga på Danmark bör Danmark därför delta som avtalsslutande part i en ny konvention som omfattar samma frågor.

(6)

Genom beslut av den 27 september 2002 bemyndigade rådet kommissionen att förhandla inför antagandet av en ny Luganokonvention om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.

(7)

Kommissionen har på gemenskapens vägnar förhandlat fram en sådan konvention med Island, Norge, Schweiz och Danmark. Denna konvention undertecknades på gemenskapens vägnar den 30 oktober 2007 i enlighet med rådets beslut 2007/712/EG (5), med förbehåll för att konventionen ingås vid en senare tidpunkt.

(8)

Vid tidpunkten för antagandet av beslut 2007/712/EG enades rådet om att, inom ramen för diskussionerna om ingåendet av den nya Luganokonventionen, undersöka möjligheten att avge en förklaring i enlighet med artikel II.2 i protokoll 1 till konventionen. Gemenskapen bör avge en sådan förklaring när konventionen ingås.

(9)

Under förhandlingarna om konventionen åtog sig gemenskapen att, i samband med ratificeringen av konventionen, avge en förklaring om att den, när den ändrar rådets förordning (EG) nr 44/2001, klargör tillämpningsområdet för artikel 22.4 i den förordningen för att beakta EG-domstolens relevanta rättspraxis när det gäller talan som avser registrering eller giltighet av immateriella rättigheter och därigenom säkerställa dess överensstämmelse med artikel 22.4 i konventionen. I detta sammanhang bör resultaten av utvärderingen av tillämpningen av förordning (EG) nr 44/2001 beaktas.

(10)

Förenade kungariket och Irland deltar, i enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(11)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut och är därför inte bundet av det och omfattas inte av dess tillämpning.

(12)

Konventionen bör nu ingås.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ingåendet av konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, som kommer att ersätta Luganokonventionen av den 16 september 1988, godkänns härmed på gemenskapens vägnar.

Vid deponeringen av ratifikationsinstrumentet ska gemenskapen avge de förklaringar som återfinns i bilagorna I och II till detta beslut.

Texten till konventionen åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas att utse den eller de personer som ska ha rätt att på rådets vägnar deponera det ratifikationsinstrument som avses i artikel 69.2 i konventionen.

Utfärdat i Bryssel den 27 november 2008.

På rådets vägnar

M. ALLIOT-MARIE

Ordförande


(1)  Samtycke av den 18 november 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  Konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 319, 25.11.1988, s. 9).

(3)  Brysselkonventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 31.12.1972, s. 32). (Konsoliderad version i EGT C 27, 26.1.1998, s. 1.)

(4)  EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

(5)  Rådets beslut 2007/712/EG av den 15 oktober 2007 om undertecknande, på gemenskapens vägnar, av konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 339, 21.12.2007, s. 1).


BILAGA I

FÖRKLARING FRÅN EUROPEISKA GEMENSKAPEN

”Europeiska gemenskapen förklarar härmed att den, när den ändrar rådets förordning (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, har för avsikt att klargöra tillämpningsområdet för artikel 22.4 i den förordningen för att beakta EG-domstolens relevanta rättspraxis när det gäller talan som avser registrering eller giltighet av immateriella rättigheter och därigenom säkerställa dess överensstämmelse med artikel 22.4 i konventionen samtidigt som hänsyn tas till resultaten av utvärderingen av tillämpningen av förordning (EG) nr 44/2001.”


BILAGA II

FÖRKLARING FRÅN EUROPEISKA GEMENSKAPEN I ENLIGHET MED ARTIKEL II.2 I PROTOKOLL 1 TILL KONVENTIONEN

”Europeiska gemenskapen förklarar att den talan som avses i artiklarna 6.2 och 11 inte får användas i följande medlemsstater: Estland, Lettland, Litauen, Polen och Slovenien utöver de tre länder som redan angetts i bilaga IX till konventionen.

I enlighet med artikel 77.2 i konventionen bör den ständiga kommitté som är inrättad enligt artikel 4 i protokoll 2 till konventionen därför så snart som konventionen träder i kraft uppmanas att ändra bilaga IX till konventionen enligt följande:

’BILAGA IX

De stater och bestämmelser som avses i artikel II i protokoll 1 är följande:

Tyskland: artiklarna 68, 72, 73 och 74 i civilprocesslagen (Zivilprozessordnung) angående litisdenuntiation.

Estland: artiklarna 214.3, 214.4 och 216 i civilprocesslagen (tsiviilkohtumenetluse seadustik) angående litisdenuntiation.

Lettland: artiklarna 78, 79, 80 och 81 i civilprocesslagen (Civilprocesa likums) angående litisdenuntiation.

Litauen: artikel 47 i civilprocesslagen (Civilinio proceso kodeksas).

Ungern: artiklarna 58–60 i civilprocesslagen (Polgári perrendtartás) angående litisdenuntiation.

Österrike: artikel 21 i civilprocesslagen (Zivilprozessordnung) angående litisdenuntiation.

Polen: artiklarna 84 och 85 i civilprocesslagen (Kodeks postępowania cywilnego) angående litisdenuntiation (przypozwanie).

Slovenien: artikel 204 i civilprocesslagen (Zakon o pravdnem postopku) angående litisdenuntiation.

Schweiz, med avseende på de kantoner vilkas civilprocesslagstiftning inte föreskriver sådan behörighet som avses i artiklarna 6.1 och 11 i konventionen: relevanta bestämmelser om litisdenuntiation i den tillämpliga civilprocesslagen.’


Top