16.1.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 13/3

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 27/2008

av den 15 januari 2008

om öppnande och förvaltning av vissa årliga gemenskapstullkvoter för produkter som omfattas av KN-nummer 0714 10 91, 0714 10 99, 0714 90 11 och 0714 90 19 med ursprung i vissa tredjeländer förutom Thailand

(kodifierad version)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1095/96 av den 18 juni 1996 om genomförande av medgivandena i lista CXL som fastställts sedan förhandlingarna enligt GATT artikel XXIV.6 avslutats (1), särskilt artikel 1.1, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 2449/96 av den 18 december 1996 om öppnande och förvaltning av vissa årliga gemenskapstullkvoter för produkter som omfattas av KN-nummer 0714 10 91, 0714 10 99, 0714 90 11 och 0714 90 19 med ursprung i vissa tredjeländer förutom Thailand (2) har ändrats flera gånger på ett väsentligt sätt (3). För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

Gemenskapen har åtagit sig att, inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna inom Världshandelsorganisationen (WTO), öppna vissa årliga tullkvoter för produkter med KN-nummer 0714 10 91, 0714 10 99, 0714 90 11 och 0714 90 19 med ursprung i Indonesien, Folkrepubliken Kina (Kina), andra kontraktsslutande parter i Världshandelsorganisationen än Thailand, och vissa tredjeländer som inte är medlemmar i Världshandelsorganisationen. Inom ramen för dessa kvoter är tullvärdesatsen begränsad till 6 %. Dessa kvoter bör öppnas för flera år och förvaltas av kommissionen.

(3)

Det är nödvändigt att upprätthålla ett förvaltningssystem som säkerställer att endast produkter med ursprung i Indonesien och Kina kan importeras inom den kvot som tilldelats dessa länder. Av denna anledning bör utfärdandet av importlicenser fortsätta att ske på villkor att en exportlicens utfärdad av myndigheterna i dessa två länder uppvisas och att mallen för denna licens har meddelats till kommissionen. För produkter med ursprung i Vietnam ska, enligt ett förfarande som följts i flera år, ansökningar om importlicens göras, förutom enligt andra bestämmelser, genom uppvisande av ett intyg utfärdat av exportlandet.

(4)	Eftersom importen till gemenskapsmarknaden av de berörda produkterna traditionellt har förvaltats per kalenderår är det lämpligt att behålla detta system.

(5)

Vid import av produkter med KN-nummer 0714 10 91, 0714 10 99, 0714 90 11 och 0714 90 19 ska en importlicens uppvisas, enligt gemensamma tillämpningsföreskrifter som fastställts genom kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000 (4). I kommissionens förordning (EG) nr 1342/2003 (5), fastställs särskilda bestämmelser för licensordningen för spannmål och ris.

(6)	De allmänna tilläggsföreskrifterna för förvaltningen av sådana kvoter bör särskilt tillämpas för inlämnande av ansökningar och utfärdande av licenser samt övervakning av importens genomförande.

(7)	Det är lämpligt att försäkra sig om produktens ursprung genom att kräva att de ursprungsintyg som utfärdas av de berörda länderna ska uppvisas för utfärdande av importlicenser. Ursprungsintyg krävs emellertid inte för produkter med ursprung i Kina.

(8)

För att säkerställa god förvaltning av de aktuella importsystemen kan en ansökan om importlicens inte göras för en större kvantitet än den som återfinns på det dokument som intygar att lastningen och sjötransporten till gemenskapen har genomförts. Det bör också fastställas en högsta kvantitet per ansökan samt att ansökningar inte kan göras för en större kvantitet än den som de förut nämnda bevisen gäller för.

(9)

I de fall då de kvantiteter som faktiskt lossats verkar vara något större än de kvantiteter som uppges på importlicensen bör nödvändiga åtgärder vidtas för att säkerställa övergång till fri omsättning av överskottskvantiteterna så snart som den stat där produkterna har sitt ursprung kan säkerställa administrationen av formaliteterna för detta ändamål. Indonesien och Kina tycks kunna uppfylla detta krav.

(10)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

KVOTER

Artikel 1

Från och med den 1 januari 1997 ska följande årliga tullkvoter öppnas för produkter som omfattas av KN-nummer 0714 10 91, 0714 10 99, 0714 90 11 och 0714 90 19 med en värdetullsats på 6 %:

a)	En kvot på 825 000 ton för de aktuella produkterna med ursprung i Indonesien.

b)	En kvot på 350 000 ton för de aktuella produkterna med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina).

c)	En kvot på 145 590 ton för de aktuella produkterna med ursprung i andra medlemsstater i Världshandelsorganisationen (WTO) än Thailand.

d)

En kvot på 32 000 ton för de aktuella produkterna med ursprung i andra stater som inte är medlemmar i Världshandelsorganisationen (WTO), varav 2 000 ton är reserverade för import av produkter av den typ som används till direkt konsumtion, i förpackningar med ett nettoinnehåll som inte överstiger 28 kg antingen färsk och hel eller fryst utan skal och skurna i bitar eller ej.

De kvoter som avses i första stycket led a, b och c ska innehålla löpnumren 09.4009, 09.4010 respektive 09.4011.

För den kvot som avses i första stycket led d ska löpnumren 09.4021 och 09.4012 tilldelas den del av kvot som är reserverad för import av produkter av sådana slag som används som livsmedel (2 000 ton) respektive den andra icke-reserverade delen (30 000 ton).

Bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 1291/2000, (EG) nr 1342/2003 och kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 (6) ska gälla om inte annat föreskrivs i den här förordningen.

Artikel 2

För en övergång till fri omsättning av de produkter som nämns i artikel 1 ska ansökningar om importlicenser kunna inlämnas i alla medlemsstater och utfärdade licenser ska vara giltiga i hela gemenskapen.

Artikel 3

1.   Ansökningar om importlicenser ska godkännas på följande villkor:

a)

Om de åtföljs av originalet av en licens som utfärdats av de behöriga myndigheterna i det berörda landet som intygar varans ursprung enligt den bifogade modellen i bilaga I. Denna licens är emellertid inte nödvändig för import av de produkter, med ursprung i Kina, som avses i artikel 1 första stycket b.

b)

Om de åtföljs av ett bevis, i form av en kopia av konossementet, att varan har lastats i det tredjeland där den har sitt ursprung och transporteras till gemenskapen av det fartyg som nämns i ansökan och när detta tredjeland inte har direkt tillträde till havet ska ett internationellt transportdokument som intygar transporten av varan från ursprungslandet till lastningshamnen också lämnas.

c)

För produkter med ursprung i Indonesien och Kina, om de åtföljs av den respektive exportlicens som avses i kapitel II och som är utfärdad av myndigheterna i dessa länder och är korrekt ifyllda enligt de modeller som återfinns i bilagorna II och III. Originalet av licenserna ska förvaras av det organ som utfärdar importlicensen. I de fall ansökan om importlicenser berör bara en del av den kvantitet som uppges på exportlicensen ska det utfärdande organet på originalet uppge den kvantitet för vilken originalet använts och efter stämpling återsända originalet till den berörda parten. Endast de kvantiteter som anges i fält 7 för den indonesiska importlicensen respektive i fält 9 för den kinesiska exportlicensen ska beaktas vid utfärdande av importlicenser.

d)	För en kvantitet som inte överstiger den kvantitet som uppges i de dokument som avses i punkterna a, b och c.

2.   De ansökningar om importlicenser som inlämnas för övergång till fri omsättning av produkter av den typ som används för direkt konsumtion med KN-nummer 0714 10 91 och 0714 90 11 får inte överskrida en kvantitet på 150 ton för varje berörd part som agerar för egen räkning.

KAPITEL II

EXPORTLICENSER

Artikel 4

1.   Exportlicenser som utfärdas av de indonesiska och de kinesiska myndigheterna ska tryckas på engelska.

2.   Originalet och kopiorna ska fyllas i endera på maskin eller för hand. I det senare fallet ska de fyllas i med bläck och med versaler.

3.   Varje exportlicens ska innehålla ett förtryckt serienummer. Den ska dessutom i det översta fältet innehålla ett licensnummer. Kopiorna ska ha samma nummer som originalet.

Artikel 5

1.   Exportlicenserna ska vara giltiga i 120 dagar från och med utfärdandedagen. Utfärdandedagen ska räknas in i licensens giltighetstid.

Licenserna ska vara giltiga endast om fälten är korrekt ifyllda och om de är attesterade enligt uppgifterna i licenserna. Kvantiteterna ska uppges med siffror och med bokstäver.

2.   Exportlicenserna är korrekt attesterade när utfärdandedagen uppges och om de är stämplade av det utfärdande organet och är undertecknade av den eller de personer som är bemyndigade att underteckna dem.

KAPITEL III

IMPORTLICENSER

Artikel 6

Ansökan om importlicens och licensen ska uppge:

a)	I fält 8, benämningen på det tredjeland där den aktuella produkten har sitt ursprung. Import från det landet ska vara obligatorisk.

b)	I fält 24 ska en av de uppgifter som anges i bilaga IV anges.

c)	I fält 20, namnet på det fartyg på vilket varorna transporteras eller har transporterats till gemenskapen, nummer på ursprungsintyget och för produkter med ursprung i Indonesien och Kina, licensnummer och datum på den indonesiska respektive den kinesiska exportlicensen.

Artikel 7

1.   Trots artikel 12 i förordning (EG) nr 1342/2003 ska säkerheten för importlicensen vara 20 euro per ton.

Emellertid ska, för produkter med ursprung i Kina, säkerheten vara 5 euro per ton.

2.   Om, enligt artikel 8.4, den kvantitet för vilken licensen är utfärdad är lägre än den kvantitet för vilken ansökan har gjorts ska den säkerhet som motsvarar skillnaden mellan dessa frisläppas.

3.   Bestämmelserna i artikel 5.1 fjärde strecksatsen i förordning (EG) nr 1291/2000 ska inte tillämpas.

Artikel 8

1.   Licensansökningarna ska inlämnas till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna från måndag till onsdag varje vecka fram till kl.13.00.

Den första dagen varje år för inlämning av ansökningar ska vara den första arbetsdagen i januari månad.

2.   För produkter med ursprung i Indonesien och Kina får licensansökningarna avse den import som ska genomföras påföljande år om de lämnas in i december månad med en exportlicens som underlag och som är utfärdad för nämnda år av de indonesiska eller kinesiska myndigheterna.

3.   Dagen efter den dag då ansökan ska lämnas in och senast kl. 13.00 torsdagen efter den dag då ansökan i enlighet med artikel 1 första stycket ska lämnas in, ska medlemsstaterna lämna in följande uppgifter till kommissionen:

a)	De totala kvantiteter, som anges i licensansökningarna, per ursprung och produktkod.

b)	Numret på den ursprungslicens som lämnats in och den totala kvantitet som anges på det ursprungliga dokumentet eller på ett utdrag av detta.

c)	Hänvisningarna till de exportlicenser som utfärdats av de indonesiska eller kinesiska myndigheterna och motsvarande kvantiteter, samt namnet på fartyget.

4.   Importlicensen ska utfärdas den fjärde arbetsdagen efter det meddelande som avses i punkt 3.

5.   Importlicenserna för import av produkter med ursprung i Indonesien och Kina, för vilka ansökan har lämnats in i december för påföljande år, ska tidigast utfärdas den första arbetsdagen i januari det året.

Artikel 9

Om inte annat sägs i artikel 10.2 i denna förordning och trots artikel 8.4 i förordning (EG) nr 1291/2000 får den kvantitet som övergår till fri omsättning inte överskrida den som uppges i fält 17 och 18 i importlicenserna. Därför ska siffran 0 skrivas in i fält 19 i licensen.

Artikel 10

1.   När det konstateras att de kvantiteter, för produkter med ursprung i Indonesien, som faktiskt lossats under en viss leverans överstiger de kvantiteter som uppgivits på den eller de importlicenser som utfärdats för den aktuella leveransen ska de behöriga myndigheter som utfärdat den eller de berörda importlicenserna, på importörens begäran och så snart som möjligt på elektronisk väg meddela kommissionen numret eller numren på de indonesiska exportlicenserna, numret eller numren på importlicenserna, överskottskvantiteten och fartygets namn.

Kommissionen ska ta kontakt med de indonesiska myndigheterna för utfärdande av nya exportlicenser. I väntan på dessa ska överskottskvantiteterna inte få övergå till fri omsättning så länge som nya importlicenser för de aktuella kvantiteterna inte kan läggas fram. De nya importlicenserna ska utfärdas på de villkor som anges i artikel 8.

2.   Om de lossade överskottskvantiteterna inte överskrider 2 % av de kvantiteter som omfattas av de importlicenser som motsvarar de exportlicenser som tilldelats det aktuella fartyget, ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där produkterna övergår till fri omsättning, trots punkt 1, på importörens begäran tillåta övergång till fri omsättning för överskottskvantiteterna om importören betalar en värdetull med ett tak på 6 % och ställer en säkerhet som motsvarar skillnaden mellan den tull som uppges i Gemensamma tulltaxan och den tullavgift som betalats.

Kommissionen ska så snart den mottagit de uppgifter som avses i punkt 1 första stycket ta kontakt med de indonesiska myndigheterna för utfärdandet av nya exportlicenser.

Säkerheten ska frisläppas när en kompletterande importlicens för de aktuella överskottskvantiteterna har lagts fram för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där produkterna ska övergå till fri omsättning. För ansökningar av denna licens behöver inte en säkerhet ställas för att licensen ska erhållas enligt artikel 15.2 i förordning (EG) nr 1291/2000 och artikel 7 i denna förordning. Denna licens ska utfärdas på de villkor som anges i artikel 8 i denna förordning och när en eller flera nya exportlicenser utfärdade av de indonesiska myndigheterna läggs fram för de aktuella överskottskvantiteterna. Den kompletterande importlicensen ska bland annat i fält 20 innehålla en av de uppgifter som anges i bilaga V.

Säkerheten ska vara förverkad för de kvantiteter för vilka en kompletterande importlicens inte lagts fram inom en tidsfrist på fyra månader, utom i fall av force majeure, räknat från och med dagen för godkännandet av den deklaration om övergång till fri omsättning som avses i första stycket.

När den behöriga myndigheten har behandlat och attesterat den kompletterande importlicensen när säkerheten frisläppts ska licensen så snart som möjligt sändas tillbaka till det utfärdande organet.

3.   Tillämpningen av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 får inte resultera i import av en kvantitet varor som överstiger den totala kvot som beviljats för året. Om det vid utfärdandet av en kompletterande importlicens konstateras att den totala volymen har överskridits ska den kvantitet som omfattas av den kompletterande licensen dras av från den volym som beviljats för påföljande år.

Artikel 11

De produktkvantiteter som varje utfärdad importlicens kan hänföras till ska dras av från den beviljade kvoten för det år då dessa licenser utfärdas.

De certifikat som utfärdats i enlighet med denna förordning ska vara giltiga i hela gemenskapen i 60 dagar från och med deras utfärdandedag i den mening som avses i artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1291/2000.

De licenser som utfärdats för produkter med ursprung i Indonesien eller Kina ska vara giltiga fram till den sista giltighetsdagen för exportlicensen plus 30 dagar.

Importlicensernas sista giltighetsdag får inte vara senare än den 31 december utfärdandeåret.

Artikel 12

Förordning (EG) nr 2449/96 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga VII.

Artikel 13

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EGT L 146, 20.6.1996, s. 1.

(2)  EGT L 333, 21.12.1996, s. 14. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1884/2206 (EUT L 364, 20.12.2006, s. 44).

(3)  Se bilaga VI.

(4)  EGT L 152, 24.6.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2006 (EUT L 365, 21.12.2006, s. 52).

(5)  EUT L 189, 29.7.2003, s. 12. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1996/2006 (EUT L 398, 30.12.2006, s. 1).

(6)  EUT L 238, 1.9.2006, s. 13.

---

---

---

---

---

---

---

---