13.11.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/9

(1)

Den 21 februari 2003 mottog kommissionen ett klagomål, som är diariefört med nummer CP 15/03, om missbruk av ett system för regionalstöd till hotellindustrin i regionen Sardinien, vilket kommissionen hade godkänt 1998 i ärende N 272/98.

(2)

I en skrivelse av den 26 februari 2003 (ref. D/51355) bad kommissionen de italienska myndigheterna om förtydligande. I en skrivelse av den 28 mars 2003 godkände kommissionen en begäran från de italienska myndigheterna om förlängning av tidsfristen för att lämna uppgifterna. Uppgifterna översändes senare i en skrivelse av den 22 april 2003 (ref. A/33012).

(3)

Den 3 februari 2004 beslutade kommissionen enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inleda ett formellt granskningsförfarande av det eventuella missbruket av stödåtgärd nr N 272/98. Beslutet att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2). I beslutet uppmanade kommissionen berörda parter att inkomma med sina synpunkter.

(4)

I en skrivelse av den 10 mars 2004 (ref. D/5172) godkände kommissionen en begäran från de italienska myndigheterna om förlängning av tidsfristen för att inkomma med synpunkter. De italienska myndigheterna inkom med sina synpunkter i en skrivelse av den 19 april 2004 som diariefördes på kommissionen den 26 april 2004 (ref. A/32956).

(5)

Genom en skrivelse av den 30 april 2004 som diariefördes på kommissionen samma dag mottog kommissionen synpunkter från en berörd part, en mottagare av stöd enligt stödordningen. Kommissionen mottog inga ytterligare synpunkter från klaganden.

(6)

Genom en skrivelse (ref. D/53359) av den 13 maj 2004 skickade kommissionen synpunkterna till de italienska myndigheterna för att ge dem möjlighet att svara.

(7)

De italienska myndigheterna reagerade inte på de inkomna synpunkterna.

(8)

Den 7 december 2004 ägde ett möte med de italienska myndigheterna rum i Bryssel.

(9)

I en skrivelse av den 28 juni 2005, som diariefördes på kommissionen den 30 juni 2005 (ref. A/35257), inkom de italienska myndigheterna med ytterligare uppgifter.

(10)

Den 22 november 2006 beslutade kommissionen att ändra och utvidga granskningsförfarandet. Beslutet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (3). I beslutet uppmanade kommissionen berörda parter att inkomma med sina synpunkter.

(11)

Varken de italienska myndigheterna eller någon annan berörd part reagerade på att granskningsförfarandet hade ändrats och utvidgats.

(12)

Stödordning nr N 272/98 omfattar bidrag till nyinvesteringar i hotellindustrin på Sardinien. Det rör sig om ett stöd för regionala ändamål, vilket godkändes 1998 då kommissionen ansåg stödet förenligt med den gemensamma marknaden enligt undantaget i artikel 87.3 a i EG-fördraget (4).

(13)

Det planerade stödet i stödordningen är av två slag:

Detta beslut gäller inte den andra del av stödordningen, som nämns här enbart för att förklara sammanhanget.

(14)

När de italienska myndigheterna anmälde stödordningen, överlämnade de regionallag nr 9/98, men skickande inte någon genomförandelagstiftning vid den tidpunkten.

(15)

I sitt beslut om godkännande av stödordningen beskrev kommissionen åtgärderna på följande sätt:

(16)

Sedan kommissionen godkänt stödordningen, antog den regionala regeringen en förordning (decreto) och ett antal beslut (deliberazioni) för att genomföra stödordningen. Förordning nr 285 antogs i april 1999 (5), och följdes av flera administrativa åtgärder, i synnerhet beslut nr 33/4 och beslut nr 33/6 av den 27 juli 2000. Beslut nr 33/6 är ett parallellbeslut till beslut nr 33/4 och anger att stöd kan beviljas i vissa undantagsfall även om arbetet inleds innan ansökan lämnas in.

(17)

Efter det att den italienska regionalstödskartan för perioden 2000–2006 (6) hade antagits, anpassades de stödintensiteter som angavs i ordningen. Genom en skrivelse av den 2 november 2000 (ref. A/39177) underrättade de italienska myndigheterna kommissionen om de genomförandebestämmelser som hade antagits som en del av arbetet med lämpliga åtgärder. De hävdade

(18)

På grundval av uppgifterna från de italienska myndigheterna noterade kommissionen i en skrivelse av den 17 maj 2001 att Italien hade accepterat förslaget till lämpliga åtgärder och bekräftade att stödordningen nu hade bringats i överensstämmelse med riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål från 1998 (1998 års riktlinjer) (8).

(19)

Stödordningen fungerade i praktiken på grundval av offentliggjorda ansökningsomgångar där berörda parter uppmanades att skicka in ansökningar om stöd i linje med de beslut som nämnts ovan.

(20)

De italienska myndigheterna meddelar att den första ansökningsomgången genom vilken berörda parter ombeds inkomma med en formell ansökan om finansiering enligt stödprogrammet (2000 års ansökningsomgång) offentliggjordes 2001.

(21)

Enligt tillgängliga uppgifter antogs följande beslut efter den första ansökningsomgången:

(22)

I den information som de italienska myndigheterna överlämnade den 22 april 2003 (ref. A/33012, diarieförd på kommissionen den 28 april 2003), meddelade de på sidan 13 att de i regionens intresse hade beslutat att i prioriteringen ta med så kallade kritiska projekt (dvs. projekt som börjat verkställas före dagen för ansökan om stöd men efter det att regionallagen trätt i kraft den 5 april 1998). Till följd av detta, sa de, hade stöd lämnats under 2002 till åtminstone 28 investeringsprojekt som hade börjat verkställas före dagen för ansökan om stöd. Det totala stödbelopp det gällde uppgick till ungefär 24 miljoner euro.

(23)

När kommissionen inledde det formella granskningsförfarandet fäste den uppmärksamheten vid att det i punkt 4.2 i 1998 års riktlinjer föreskrivs att ansökan om stöd måste lämnas in innan projekten börjar verkställas.

(24)

Kommissionen påpekade även att den skyldigheten upprepades i det beslut från 1998 i vilket kommissionen hade beslutat att inte invända mot den regionala ordningen för stöd till hotellindustrin i regionen Sardinien (stödåtgärd nr N 272/98).

(25)

Trots att det i kommissionens beslut hade angetts att mottagare måste ha lämnat in en ansökan om stöd innan projektet börjar verkställas och trots att de italienska myndigheterna vid arbetet med de lämpliga åtgärder som följde på ikraftträdandet av 1998 års riktlinjer uttryckligen hade bekräftat att de hade uppfyllt åliggandet (9) antog de italienska myndigheterna ändå flera genomförandebestämmelser som aldrig lämnades till kommissionen (särskilt beslutet av den 22 december 1998 och beslut nr 33/6 av den 27 juli 2000). Detta möjliggjorde att stöd beviljades till projekt som börjat verkställas före dagen för inlämning av ansökan, men som ett undantag och endast under stödordningens första år på grundval av den första ansökningsomgången. Kommissionen intog därför ståndpunkten att de italienska myndigheterna inte hade uppfyllt de skyldigheter som de ålades genom kommissionens beslut om godkännande av stödordningen och inte heller kraven i riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål.

(26)

Kommissionen ansåg till följd av detta att stödets stimulansverkan kan ha urholkats om ingen ansökan om stöd lämnats in innan projektet faktiskt började verkställas. Detta skulle kunna utgöra missbruk av stödåtgärd nr N 272/98 vilket omfattas av artikel 16 i förordning (EG) nr 659/1999 (procedurförordningen) (10), och kommissionen betvivlade att stöd som beviljats för investeringar som tagits i bruk före dagen för ansökan om stödet är förenligt med den gemensamma marknaden.

(27)

I sitt första beslut om inledande av granskningsförfarandet inriktade kommissionen sin analys på att åtgärderna för att genomföra stödordningen aldrig hade kommit till dess kännedom. I beslutet nämndes inte beslut nr 33/6.

(28)

Det stöd som avsågs i skäl 22 hade emellertid sitt ursprung i beslut nr 33/6 och inte i beslut nr 33/4. Beslut nr 33/4 angavs felaktigt i beslutet av den 3 februari 2004 om att inleda förfarandet.

(29)

I det beslut genom vilket det formella granskningsförfarandet ursprungligen inleddes nämndes även missbruk av en godkänd stödordning i enlighet med artikel 16. I allmänhet anses artikel 16 avse situationer då mottagaren av godkänt stöd tillämpar stödet i strid med det enskilda beslutet om beviljande eller i strid med stödavtalet, och inte situationer då en medlemsstat ändrar en befintlig stödordning för att införa nytt, olagligt stöd (artikel 1 c och f i procedurförordningen).

(30)

Av dessa skäl och för att undvika eventuellt missförstånd ansåg kommissionen att det var nödvändigt att ändra och utvidga granskningen och att begära ytterligare synpunkter från Italien och berörda parter.

(31)

Som svar på offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av beslutet från 2004 om inledande av det formella granskningsförfarandet fick kommissionen synpunkter från följande berörda part:

Den berörda parten hävdade att det verkligen fanns en stimulansverkan och att principen om stödets nödvändighet hade följts.

(32)

Den berörda parten anförde att stimulansverkan och nödvändighetsprincipen hade iakttagits fullt ut av följande skäl:

(33)

Den berörda parten anförde även att stödet var nödvändigt och hävdade att ett sådant investeringsprojekt inte skulle ha satts igång om det inte hade funnits offentlig finansiering. I väntan på att stödet skulle beviljas, hade den berörda parten tillgripit kortfristig bankfinansiering för att starta investeringen.

(34)

Kommissionen fick inga ytterligare synpunkter efter att ha offentliggjort beslutet om att ändra och utvidga förfarandet (12).

(35)

Som svar på kommissionens bedömningar i den skrivelse varigenom granskningen inleddes gav de italienska myndigheterna tre huvudargument som gällde berättigade förväntningar, stödets stimulansverkan och fastställande av tröskelvärdet för stöd av mindre betydelse.

(36)

I sina synpunkter hävdade de italienska myndigheterna att det förelåg berättigade förväntningar och åberopade även rättssäkerhetsprincipen. För det första förklarade de att stödmottagare ansåg att regionallag nr 9/98 i viss mening var en fortsättning på den tidigare stödordningen regionallag nr 40 från 1993 som fortfarande var i kraft vid den tidpunkt det gällde och som fungerade på kontinuerlig basis (stödordning nr N 611/93, ändrad genom N 250/01). Detta tidigare system hade bidragit till att stödmottagare fick en berättigad förväntan om att de skulle kunna få bidrag när de lämnade in sin ansökan, även om arbetet inte hade inletts.

(37)

De italienska myndigheterna anförde vidare att åtgärderna för genomförande av stödordningen vidtogs efter det att kommissionen hade godkänt stödordningen. Den första av dessa åtgärder, förordning nr 285 från 1999, antogs den 29 april 1999. I artikel 17 i den förordningen (”övergångsbestämmelser”) föreskrevs att utgifter som ådragits efter det att lagen trädde i kraft den 5 april 1998 var bidragsberättigande. Förordningen offentliggjordes i regionen Sardiniens officiella tidning den 8 maj 1999 (13).

(38)

De italienska myndigheterna tillade att förordning nr 285 från 1999 hade upphävts genom beslut nr 33/3 den 27 juli 2000 på grund av att den var behäftad med brister. Samtidigt antog den regionala regeringen nya genomförandebestämmelser som anmäldes till kommissionen den 20 september 2000.

(39)

De italienska myndigheterna framhävde att när dessa beslut antogs den 27 juli 2000 hade regionen Sardinien varit tvungen att tänka på att offentliggörandet av förordning nr 285/99 i den officiella tidningen skapade berättigade förväntningar bland stödmottagarna. Därför beslutade man i fråga om den första ansökningsomgången att ansökningar om investeringsprojekt som redan påbörjats skulle godtas enligt artikel 9 i regionallag nr 9/98. Följaktligen föreskrevs i beslut nr 33/6 Övergångsbestämmelser för den första ansökningsomgången att när det gällde ansökningar som lämnats in till den första ansökningsomgången, skulle kostnaderna undantagsvis vara bidragsberättigande om de ådragits efter den 5 april 1998, dagen då regionallag nr 9/98 trädde i kraft.

(40)

De italienska myndigheterna påpekade att kommissionen i sin skrivelse av den 17 maj 2001 (ref. D/52027) som en del av arbetet med de lämpliga åtgärderna hade konstaterat att stödordningen var förenlig med den gemensamma marknaden efter att ha bett de italienska myndigheterna att genomföra artikel 9 i lag nr 9/98 i enlighet med regeln om stöd av mindre betydelse i förordning (EG) nr 69/2001.

(41)

De förklarade också att efter det att beslutet av den 27 juli 2000 hade trätt i kraft blev det för att praktiskt genomföra stödordningen nödvändigt att ansökningar om stöd som gjorts före offentliggörandet av den första ansökningsomgången gjordes på nytt på de nya formulären.

(42)

De italienska myndigheterna upprepade att det förelåg en stimulansverkan, eftersom beviljandet av ansökningarna var nödvändigt för banklån för perioden mellan den tidpunkt då sökandena ådrog sig kostnaderna och tidpunkten för utbetalning av stödet.

(43)

De italienska myndigheterna förklarade till sist att stödmottagarna var tvingade att välja den regionala stödordning som avses, eftersom de inte tilläts att för samma projekt lämna in ansökningar enligt andra stödordningar. De betonade att den sardinska regionala stödordning som fastställts genom regionallag nr 9/98 (N 272/98) och den landsomfattande ordning för regionalt stöd som fastställts genom nationell lag nr 488/92 (N 715/99) uteslöt varandra.

(44)

De italienska myndigheterna hävdade att principen om stimulansverkan iakttogs även om arbetet hade inletts innan ansökan hade lämnats in enligt artikel 9 i regionallag nr 9/98. De anförde att den del av stödet som beviljats innan ansökningarna lämnades in omfattades av reglerna för stöd av mindre betydelse. Den del av stödet som låg under tröskeln 100 000 euro och som beviljades före ansökan måste betraktas separat, och hänsyn endast tas till de kostnader som ådragits före den dagen och inte till hela kostnaden för projektet. Detta gällde 12 projekt av inalles 28.

(45)

Inga ytterligare synpunkter inkom till följd av meddelandet om ändring och utvidgning av förfarandet.

(46)

Vid bedömningen av stödordning nr N 272/98 konstaterades att åtgärden utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget, eftersom samtliga kriterier som fastställs där är uppfyllda.

(47)

Åtgärden ger en specifik kategori stödmottagare en ekonomisk fördel genom att den minskar deras normala kostnader. Fördelen ges via statliga medel och hotar att snedvrida konkurrensen eftersom den stärker vissa företags ekonomiska ställning i förhållande till deras konkurrenter. Eftersom hotellinnehavare i olika medlemsstater konkurrerar om att locka turister kan stöd till turismsektorn lätt påverka handeln inom gemenskapen (14).

(48)

Den stödordning som anmälts till kommissionen och som kommissionen godkänt enligt artikel 4.3 i procedurförordningen utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(49)

I samband med arbetet med lämpliga åtgärder anpassades genom beslut nr 34/73 stödintensiteten till de nya taken i regionalstödskartan och därigenom garanterades förenlighet med 1998 års riktlinjer, medan förenlighet med principen om stimulansverkan garanterades genom beslut nr 33/4. Kommissionen konstaterade därför att dessa beslut inte tillade något nytt till den stödordning som tidigare godkänts, nr N 272/98.

(50)

Kommissionen anser att de övergångsbestämmelser som infördes genom förordning nr 285/99 kan ha ändrat den ordning som kommissionen ursprungligen hade godkänt. Kommissionen intog aldrig någon ståndpunkt till den genomförandeåtgärden men godtar att den aldrig trädde i kraft eftersom den upphävdes genom beslut nr 33/3.

(51)

Stödordning nr N 272/98 ändrades på nytt den 27 juli 2000 genom att beslut nr 33/4 och beslut nr 33/6 antogs. Såsom anges ovan (skälen 16–21) gjordes genom beslut nr 33/6 ändringar i den åtgärd som anmälts. Ändringarna var inte förenliga med villkoren i kommissionens beslut om godkännande av stödet.

(52)

Såsom anges i skäl 38 hävdar de italienska myndigheterna att de anmälde dessa genomförandebestämmelser till kommissionen som en del av arbetet med lämpliga åtgärder.

(53)

Kommissionen anser att de italienska myndigheterna inte anmälde de beslut som avses ovan och att de som en del av arbetet med lämpliga åtgärder underrättade kommissionen om att beslut nr 33/4 var en garant för förenligheten med principen om stimulansverkan. Under det arbetet underrättade de aldrig kommissionen om beslut nr 33/6 och bröt därför mot artikel 88.3 i EG-fördraget och mot sin plikt att samarbeta enligt artikel 10 i fördraget (15).

(54)

Den stödordning som därefter tillämpades genom de ovannämnda genomförandebestämmelserna strider följaktligen mot kommissionens ursprungliga beslut om godkännande.

(55)

De stödprojekt som började verkställas innan någon ansökan om stöd lämnats in måste därför anses vara olagliga.

(56)

De tvivel angående förenligheten som kommissionen uttryckte i de skrivelser av den 3 februari 2004 och den 22 november 2006 som inledde det formella granskningsförfarandet har ännu inte bestridits vare sig av de italienska myndigheterna eller av den berörda parten. Kommissionen bekräftar därför sin bedömning som kan sammanfattas på följande sätt.

(57)

Som redan nämnts inleddes åtminstone 28 investeringsprojekt vid en tidpunkt då de inte var berättigade till stöd enligt stödordningen.

(58)

Enligt 1998 års riktlinjer krävs att en ansökan om stöd lämnas in innan projektet börjar verkställas.

(59)

Detta krav upprepades i kommissionens beslut från 1998 i vilket ingen invändning gjordes mot den regionala stödordningen för att hjälpa hotellindustrin på Sardinien (N 272/98). I det beslutet anges det uttryckligen att stödmottagarna måste ha ansökt om stöd innan projektet börjar verkställas.

(60)

I samband med arbetet med de lämpliga åtgärderna som följde på ikraftträdandet av 1998 års riktlinjer överlämnade de italienska myndigheterna beslut nr 33/4 av den 27 juli 2000. I artikel 6 i det beslutet anges det uttryckligen att kostnaderna är bidragsberättigande om de ådragits efter det att ansökan om stöd lämnats in.

(61)

Principen om stödets nödvändighet är en allmän princip som erkänns av domstolen i dess dom i Philip Morris-målet (16), och är helt klart viktig att överväga när man måste avgöra huruvida investeringar som görs av företag berättigar till stöd enligt 1998 års riktlinjer. Såväl det ovannämnda kommissionsbeslutet som riktlinjerna anger att ansökan om stöd måste lämnas innan projekten börjar verkställas.

(62)

De italienska myndigheterna hävdar att det system som fungerar i Italien har skapat en berättigad förväntan om att ett bidrag kommer att vara tillgängligt enbart på grundval av att ansökan lämnas in. Huruvida projekten redan har börjat genomföras saknar betydelse.

(63)

Kommissionen kan inte godta detta argument, eftersom det i beslutet om godkännande av den ordning för regionalt stöd som granskas uttryckligen krävs att en ansökan om stöd lämnas in innan projektet börjar genomföras.

(64)

Beslut nr 33/6 skickades inte till kommissionen förrän klagomålet framförts. Det översändes inte till kommissionen förrän med memo nr 5245 av den 22 april 2003 under det förfarande som följde på klagomålet (CP 15/2003). Argumentet legitima förväntningar som de italienska myndigheterna åberopade kan inte godtas, eftersom kommissionen inte gav de italienska myndigheterna eller någon annan berörd part några särskilda försäkringar, och de kunde därför inte hysa berättigade förväntningar om att villkoret i fråga inte skulle gälla. ”Av fast rättspraxis följer att rätten att göra anspråk på skydd för berättigade förväntningar tillkommer varje enskild person som befinner sig i en situation av vilken det framgår att gemenskapsadministrationen har väckt grundade förhoppningar […]. Däremot kan ingen göra gällande att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts, om administrationen inte har gett honom tydliga försäkringar.” (17)

(65)

Kommissionen kan inte heller godta de italienska myndigheternas argument att det förelåg en stimulansverkan om stödmottagaren ansökte om stöd innan arbetet inleddes på grundval av en annan ordning för regionalstöd.

(66)

Kommissionen anser att stimulansverkan inte kan överföras från en ordning till en annan, och att det faktum att ett företag har valt att ansöka enligt den ena eller den andra ordningen inte kan godtas som bevis för att principen om stimulansverkan har följts. De italienska myndigheterna har själva betonat (se skäl 43) att stödmottagaren inte får lämna in mer än en ansökan för samma projekt om det finns olika stödordningar för projektet och att den ordning för regionalt stöd som omfattar Sardinien och som fastställs genom regionallag nr 9/98 (N 272/98) och den ordning för regionalt stöd som omfattar hela landet och som fastställs genom nationell lag nr 488/92 (N 715/99) utesluter varandra.

(67)

Kommissionen kan inte heller godta de italienska myndigheternas argument att stimulansverkan föreligger eftersom beviljandet av ansökningarna var nödvändigt för banklån för perioden mellan den tidpunkt då sökandena ådrog sig kostnaderna och tidpunkten för utbetalning av stödet. Det förhållandet att en ekonomisk operatör är beredd att inleda ett arbete och att låna pengar för finansieringen av utgifterna visar inte på något sätt att stödet är nödvändigt för att projektet ska kunna gå vidare och inte heller att stödet stimulerar till att sätta igång med ett projekt som inte skulle ha blivit av annars. Det förhåller sig precis tvärtom. Det förhållandet att en ekonomisk operatör är beredd att inleda ett arbete och att ta de finansiella risker som projektet medför, till och med utan att lämna in en ansökan om stöd enligt den tillämpliga stödordningen, tyder på att stödet inte behövs som stimulans.

(68)

Slutligen kan kommissionen inte godta de italienska myndigheternas argument som avser regeln om stöd av mindre betydelse, eftersom denna regel inte kan åberopas för att kringgå skyldigheten enligt riktlinjerna att lämna in en ansökan innan ett projekt börjar verkställas för att principen om stimulansverkan ska iakttas. Den summa som ska beaktas måste gälla projektet i dess helhet och inte bara den del som beviljats före ansökan om stöd. Kommissionen kan inte godta förslaget att den borde betrakta det inledande arbetet som bidragsberättigande enligt regeln om stöd av mindre betydelse och således gå utanför räckvidden för riktlinjerna. Dessutom har de italienska myndigheterna inte bara underlåtit att betrakta projekten i deras helhet vid beräkningen av tröskelvärdet för stöd av mindre betydelse, utan samma stödmottagare kan även ha mottagit stöd av mindre betydelse från andra källor, och kommissionen har uppfattningen att de italienska myndigheterna inte beaktade denna aspekt.

(69)

Sammanfattningsvis anser kommissionen att de italienska myndigheterna inte har visat att stödet beviljades enligt villkoren i kommissionens beslut om godkännande. Även om stödet betraktades som driftsstöd, skulle det inte kunna betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden. Enligt 1998 års riktlinjer får driftsstöd endast beviljas i undantagsfall i regioner som är berättigade enligt undantaget i artikel 87.3 a i fördraget. Sardinien var berättigat till stöd enligt artikel 87.3 a under perioden 1998–2006. Med undantag av stöd av mindre betydelse godkändes emellertid inget driftsstöd enligt stödordningen i fråga. Dessutom har de italienska myndigheterna i samband med denna granskning inte lagt fram bevismaterial som visar att stödet var berättigat genom att bidra till regional utveckling, eller genom arten, och de har inte heller visat att det står i proportion till de nackdelar som det är avsett att uppväga.

(70)

De italienska myndigheterna har inte lagt fram några argument för att det berörda stödet skulle kunna vara förenligt med andra bestämmelser i fördraget, bestämmelser om statligt stöd, rambestämmelser eller riktlinjer.

(71)

Kommissionen har inte heller kunnat finna någon annan grund till godkännandet av stödet. Såsom anges ovan uppfyller inte åtgärden kraven för undantag enligt artikel 87.3 c, i vilken det föreskrivs att tillstånd ska beviljas för stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Undantagen i artikel 87.2, som gäller stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser och stöd som ges till vissa områden i Förbundsrepubliken Tyskland, är inte tillämpliga i detta fall. Åtgärden kan inte anses vara ett viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse eller avhjälpa en allvarlig störning i den italienska ekonomin i enlighet med artikel 87.3 b. Målet för åtgärden är inte att främja kultur och bevara kulturarvet i enlighet med artikel 87.3 d.

(72)

Kommissionen anser i överensstämmelse med ovanstående att det stöd som troligen beviljats för projekt som hade börjat verkställas innan det lämnats in en ansökan om stöd enligt det system för regionalstöd till hotellindustrin i regionen Sardinien som kommissionen hade godkänt 1998 (N 272/98) och som genomfördes genom beslut nr 33/6 i samband med den första ansökningsomgången är oförenligt med den gemensamma marknaden.

(73)

Detta yttrande om oförenlighet gäller hela det stöd (som beviljats för projekt vars bidragsberättigande kostnader ådragits innan en ansökan om stöd lämnats in, på grundval av de genomförandebestämmelser som var i kraft vid den tidpunkt då ansökan lämnades in) som överskrider det belopp för stöd av mindre betydelse som stödmottagaren kunde ha varit berättigad till vid den aktuella tidpunkten, beräknat i enlighet med artikel 2 i förordning (EG) nr 69/2001.

(74)

Kommissionen finner att Italien olagligen har genomfört stödet i fråga i strid med artikel 88.3 i fördraget.

(75)

Genom sin bedömning drar kommissionen slutsatsen att det stöd som beviljats för de projekt som avses ovan enligt ordningen Regionallag nr 9/98 – Missbruk av stöd N 272/98 på grundval av den första ansökningsomgången och beslut nr 33/6 inte uppfyller kriterierna i 1998 års riktlinjer. Kommissionen finner att stödet beviljades olagligen och var oförenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 a och c i EG-fördraget.

(76)

Med stöd av artikel 87 i EG-fördraget är det kommissionens etablerade praxis att begära att stödmottagaren återbetalar det stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden och som har beviljats olagligen i strid med artikel 88 i EG-fördraget. Denna praxis bekräftas av artikel 14 i procedurförordningen.

(77)

Italien måste därför vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet av stödmottagarna. Italien måste därför kräva att stödmottagarna återbetalar stödet inom fyra månader från och med den dag då detta beslut delges.

(78)

I artikel 14.2 i procedurförordningen föreskrivs att det stöd som ska återkrävas enligt ett beslut om återkrav ska innefatta ränta med en lämplig räntesats som fastställs av kommissionen. Räntan ska betalas från den dag då det olagliga stödet stod till stödmottagarens förfogande till den dag då det har återbetalats.

(79)

Räntan ska beräknas i enlighet med kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (18). Kommissionen anmodar Italien att kräva att potentiella mottagare av stöd enligt stödordningen återbetalar stödet inklusive ränta inom fyra månader efter delgivningen av detta beslut enligt de närmare anvisningarna nedan.

(80)

Kommissionen anmodar Italien att lämna de begärda uppgifterna genom att använda formuläret i bilaga till detta beslut och sammanställa en förteckning över de berörda stödmottagarna och tydligt ange de åtgärder som planeras och de åtgärder som redan har vidtagits för att få till stånd ett omedelbart och effektivt återkrav av det olagliga statliga stödet. Kommissionen anmodar Italien att inom två månader efter beslutet lämna in alla handlingar som visar att återkravsförfarandena har inletts mot mottagarna av olagligt stöd, t.ex. cirkulär och betalningskrav.

a)

En förteckning över mottagare av stöd enligt den ordning som avses i artikel 1 och som visar det totala stödbelopp som var och en har mottagit enligt stödordningen. De begärda uppgifterna ska lämnas i formuläret i bilaga till detta beslut.

b)

Det totala belopp som ska återkrävas från varje mottagare (kapital och ränta).

c)

En utförlig beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits eller är planerade för att följa detta beslut.

d)

Handlingar som visar att mottagarna har beordrats att återbetala stödet.