14.5.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 126/3

(1)

Genom ett klagomål som registrerades hos kommissionen den 14 november 2005 underrättade Stiftelsen Den Nya Välfärden kommissionen om Åre kommuns överlåtelse av ett markområde till Konsum Jämtland ekonomisk förening. Enligt stiftelsen omfattade överlåtelsen olagligt statligt stöd.

(2)

Genom en skrivelse av den 3 januari 2006 begärde kommissionen att de svenska myndigheterna skulle tillhandahålla vissa upplysningar om transaktionen i fråga. Dessa tillhandahölls genom en skrivelse av den 2 mars 2006 och en skrivelse av den 28 mars 2006.

(3)

Genom en skrivelse av den 3 januari 2006 begärde kommissionen också att den klagande skulle tillhandahålla ytterligare upplysningar om transaktionen i fråga. Dessa tillhandahölls genom en skrivelse av den 1 februari 2006.

(4)

Genom en skrivelse av den 19 juli 2006 underrättade kommissionen Sverige om att den hade beslutat att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende den ovan nämnda stödåtgärden (2).

(5)

Kommissionens beslut att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (3). Kommissionen uppmanade däri berörda parter att inkomma med synpunkter på stödåtgärden.

(6)

De svenska myndigheterna inkom med synpunkter genom en skrivelse av den 27 september 2006.

(7)

Kommissionen mottog inga synpunkter från andra berörda parter.

(8)

Genom en skrivelse av den 24 januari 2007 begärde kommissionen att de svenska myndigheterna skulle tillhandahålla ytterligare upplysningar. Dessa tillhandahölls genom en skrivelse av den 21 februari 2007.

(9)

Den klagande – Stiftelsen Den Nya Välfärden – är en organisation som arbetar (bl.a.) för företagande. Stiftelsens verksamhet finansieras huvudsakligen genom bidrag från ett stort antal företag. Stiftelsen agerade i det föreliggande ärendet efter samråd med företaget Lidl Sverige KB (nedan kallat Lidl).

(10)

Lidl trädde in på den svenska marknaden i september 2003 och har för närvarande ungefär 130 lågprisaffärer (hard discount stores) i Sverige. Företaget väntas nå en marknadsandel på 3 % i slutet av 2007, medan dess marknadsandel i slutet av 2006 var 2,2 %. Lidls omsättning var 3,7 miljarder kronor (ca 393 miljoner euro) under verksamhetsåret 2006/2007. Företaget har gått med förlust sedan det inledde sin verksamhet i Sverige. Dess rörelseförlust (efter finansiella poster) under verksamhetsåret 2006/2007 var 339 miljoner kronor (ca 36 miljoner euro).

(11)

Lidl är en relativt liten aktör på detaljhandelsmarknaden för livsmedel i Sverige.

(12)

Det kooperativa företaget Konsum Jämtland ekonomisk förening sålde konsumentvaror (bl.a. livsmedel) i hela Jämtlands län. Företagets omsättning under år 2004 var 260 miljoner kronor (ca 28 miljoner euro).

(13)

Konsum Jämtland ekonomisk förening (nedan kallad Konsum) slogs den 1 januari 2006 samman med Konsum Nord ekonomisk förening. Båda företagen var vid tidpunkten för sammanslagningen medlemmar av Kooperativa Förbundet. KF är det gemensamma förbundet för de för närvarande 51 konsumentkooperationsföreningarna, som tillsammans har ungefär 3 miljoner medlemmar. Kooperativa Förbundet äger 42 % av Coop Norden, som är den näst största aktören i Sverige i dagligvaruhandeln (marknadsandel år 2005: 16,2 %) och en av de största aktörerna i Danmark och Norge i denna handel. Förbundet är dessutom verksamt bl.a. i fastighets- och mediesektorerna. Dess omsättning under år 2006 var 24,4 miljarder kronor (ca 2,6 miljarder euro) och dess vinst under det året 701 miljoner kronor (ca 74 miljoner euro).

(14)

Klagomålet gäller Åre kommuns försäljning av mark till Konsum till ett pris som enligt uppgift låg under marknadsvärdet.

(15)

Den 5 oktober 2005 beslutade kommunfullmäktige i Åre kommun att sälja mark (Åre Prästbord 1:30, 1:68 och 1:69) i det s.k. Produkthusområdet i Åre till Konsum för 2 miljoner kronor (ca 0,2 miljoner euro). Försäljningen hade inte föregåtts av ett öppet anbudsförfarande.

(16)

Det var till en början meningen att priset för marken skulle vara 1 krona och att försäljningen av marken till detta pris till Konsum skulle godkännas vid kommunstyrelsesammanträdet den 24 augusti 2005.

(17)

Den 23 augusti 2005 inkom emellertid Lidl genom ett telefonsamtal till kommunchefen i Åre kommun och ett e-brev till denne med ett bud på 6,6 miljoner kronor (ca 0,7 miljoner euro) för samma mark.

(18)

Den 24 augusti 2005 offentliggjorde Sveriges Radio P4 Jämtland Lidls bud och intervjuade kommunalrådet i Åre kommun, som bekräftade att budet lagts fram.

(19)

Samma dag som Lidls bud lades fram omförhandlade kommunledningskontoret försäljningspriset med Konsum, till 1 miljon kronor.

(20)

Den 24 augusti 2005 godkände kommunstyrelsen vid sitt sammanträde försäljningen av marken till Konsum för 1 miljon kronor. Av protokollet från sammanträdet framgår att Lidls bud ingick i underlaget för beslutet att sälja marken för 1 miljon kronor och inte såsom ursprungligen planerat för 1 krona. Av protokollet framgår också att kommunledningskontoret fick i uppdrag att försöka finna en alternativ tomt i Åre att erbjuda Lidl.

(21)

Vid kommunstyrelsesammanträdet den 20 september 2005 upphävde kommunstyrelsen sitt beslut om försäljning av marken för 1 miljon kronor, till följd av att två kommunfullmäktigeledamöter överklagat beslutet till Länsrätten i Jämtlands län.

(22)

Den 5 oktober 2005 godkände kommunfullmäktige försäljningen av marken till Konsum, för 2 miljoner kronor. I en tjänsteskrivelse av den 20 september 2005 från kommunledningskontoret till kommunstyrelsen hänvisas det till Lidls bud och anges det att kontoret varit i kontakt med Lidl om etablering på annat ställe.

(23)

Genom en skrivelse av den 28 oktober 2005 till kommunstyrelsen och en skrivelse av den 30 november 2005 till Stiftelsen Den Nya Välfärden bekräftade Lidl att dess bud på 6,6 miljoner kronor fortfarande var giltigt och att företaget var intresserat av att delta i ett eventuellt anbudsförfarande beträffande den berörda marken.

(24)

Konsum var vid tidpunkten för försäljningen redan etablerat i Åre kommun, medan Lidl vid denna tidpunkt försökte öppna sitt första försäljningsställe där.

(25)

Kommissionens beslut att inleda det formella granskningsförfarandet grundade sig huvudsakligen på följande skäl:

(26)

Kommissionen mottog under förfarandet inga synpunkter från berörda parter.

(27)

De svenska myndigheternas huvudargument var att markförsäljningen till Konsum utgjorde en del av en serie markaffärer som särskilt omfattade Konsums försäljning av ett stycke mark i ett annat område av Åre (vid Åre torg i centrala Åre). Den marken ingick i en utvecklingsplan som kommunen fastlagt för det området.

(28)

Konsum skulle efter försäljningen av marken i fråga flytta sitt försäljningsställe iväg från det området av Åre och därigenom göra det möjligt för kommunen att genomföra utvecklingsplanen. Ifall kommunen hade godtagit Lidls bud skulle den inte ha kunnat genomföra planen, eftersom Konsum i så fall hade stannat kvar vid Åre torg.

(29)

I kontraktet om markförsäljningen till Konsum nämns emellertid inte några andra markaffärer (eller värdet på Konsums mark vid Åre torg) (6).

(30)

De svenska myndigheterna lade i september 2006 fram ett par nya relevanta dokument för kommissionen, nämligen värdeutlåtandet från Ernst & Young Real Estate och en dom av den 24 maj 2006 från Länsrätten i Jämtlands län rörande ett överklagande av Åre kommunfullmäktiges beslut av den 5 oktober 2005 att godkänna försäljningen av marken i Produkthusområdet till Konsum.

(31)

Värdeutlåtandet gäller inte specifikt den mark som såldes till Konsum, utan andra markstycken i Åreområdet (ett av dessa i direkt anslutning till den mark som köptes av Konsum). Utlåtandet avgavs i maj 2003 (7). Värderingen baseras bl.a. på uppgifter i konsultföretagets databaser, faktiska hyresavtal och köp samt normaliserade drifts- och underhållskostnader för jämförbara fastigheter. Värdebedömningen grundar sig på en kassaflödesanalys, i vilken den planerade användningen av marken beaktas.

(32)

På basis av konsultföretagets värdering skulle marknadsvärdet för den mark som såldes till Konsum uppgå till 1,65 miljoner kronor, vilket är jämförbart med det faktiska transaktionspriset 2 miljoner kronor.

(33)

Åre kommun gjorde gällande att den vid försäljningen av marken beaktades att värdeutlåtandet från Ernst & Young Real Estate avgavs i maj 2003 och att försäljningen genomfördes i oktober 2005, nästan två och ett halvt år senare. Den tillhandahöll emellertid inga bevis för detta.

(34)

Länsrättens prövning av Åre kommunfullmäktiges beslut begränsades till beslutets laglighet. Rätten bedömde huruvida Åre kommun hade överskridit sin befogenhet genom att gynna en enskild näringsidkare utan att det fanns särskilda skäl för att göra detta.

(35)

Länsrätten fann att beslutet var lagligt och att det av följande skäl inte kunde anses visat att försäljningen skett i syfte att gynna köparen:

(36)

Genom en skrivelse av den 24 januari 2007 begärde kommissionens generaldirektorat för konkurrens att de svenska myndigheterna skulle ange vilken metod de använt i syfte att se till att tidsskillnaden mellan tidpunkten för värdeutlåtandet från Ernst & Young Real Estate (maj 2003) och tidpunkten för försäljningen av mark till Konsum (oktober 2005) beaktades i försäljningspriset samt att de skulle lämna alla uppgifter (undersökningar, beräkningar, värderingsprinciper, etc.) som kunde visa detta.

(37)

Genom en skrivelse av den 21 februari 2007 tillhandahöll de svenska myndigheterna en skrivelse som undertecknats av kommunchefen i Åre kommun. I kommunchefens skrivelse används ett flertal marknadsindex (konsumentprisindex, fastighetsprisindex för butiker, etc.) för att uppskatta förändringen i värdet på marken under den period som avses ovan.

(38)

Det mest relevanta indexet är fastighetsprisindexet för butiker, vilket gäller bebyggda objekt i större städer och vars underlag för år 2005 till ca en tredjedel utgörs av köpcentra och till ca två tredjedelar av övriga butiker. Samtliga index gav vid handen att det uppdaterade värdet på marken vid tidpunkten för försäljningen var lägre än det faktiska försäljningspriset.

(39)

Enligt kommunchefens skrivelse fanns det vid tidpunkten för försäljningen inte någon egentlig marknad i Åre för mark för affärs-/butiksverksamhet och var det följaktligen inte möjligt att vid värderingen av marken utgå från priser som betalats vid faktiska transaktioner.

(40)

Förekomsten av statligt stöd måste bedömas med beaktande av kommissionens meddelande om inslag av stöd vid statliga myndigheters försäljning av mark och byggnader (8) (nedan kallat meddelandet).

(41)

Enligt meddelandet finns det två sätt att utesluta förekomst av statligt stöd vid statliga myndigheters försäljning av mark och byggnader: genom att överlåtelsen sker på grundval av ett villkorslöst anbudsförfarande där det bästa anbudet antas, eller genom att överlåtelsen i avsaknad av ett sådant förfarande sker till ett pris som åtminstone motsvarar det värde som fastställts vid en oberoende expertvärdering.

(42)

En sådan värdering bör enligt meddelandet genomföras före förhandlingarna om överlåtelsen och av en eller flera oberoende värderingsmän (9), för att fastställa marknadsvärdet på grundval av allmänt accepterade marknadsindikatorer och värderingsstandarder.

(43)

I det föreliggande markförsäljningsärendet förekom inget formellt anbudsförfarande. Det fanns en tidigare utförd värdering av ett stycke mark i direkt anslutning till den mark som det föreliggande ärendet gäller. Den värderingen (se avsnitt V.1 ovan) hade utan tvivel utförts av en oberoende värderingsman och på grundval av allmänt accepterade värderingsstandarder, i den mening som avses i meddelandet. Resultatet av värderingen kan trots att värderingen inte gällde den mark som det föreliggande ärendet gäller utan mark i direkt anslutning till den marken anses som en rimlig uppskattning av marknadsvärdet för den mark som det föreliggande ärendet gäller vid den tidpunkt då värderingen utfördes.

(44)

Utlåtandet om värderingen avgavs emellertid i maj 2003, nästan två och ett halvt år innan försäljningen ägde rum (oktober 2005). Under en så lång tidsperiod skulle värdet på marken kunna ha ändrats betydligt.

(45)

Under det formella granskningsförfarandet tillhandahöll de svenska myndigheterna i februari 2007 på kommissionens begäran en uppdatering av värderingen (se avsnitt V.3 ovan).

(46)

Det verkar inte ha gjorts någon formell uppdatering av värderingen från Ernst & Young före försäljningen av marken till Konsum i syfte att beakta den tid som förflutit mellan tidpunkten för värderingen och tidpunkten för försäljningen. I annat fall skulle de svenska myndigheterna ha tillhandahållit sådan bevisning, härrörande från tiden kring transaktionstidpunkten. Det verkar därför mycket troligt att de upplysningar som de svenska myndigheterna tillhandahöll i februari 2007 lämnades i syfte att i efterhand rättfärdiga försäljningspriset.

(47)

I motsats till värderingen från Ernst & Young utfördes de svenska myndigheternas uppdatering av värderingen inte på grundval av allmänt accepterade värderingsstandarder (t.ex. kassaflödesanalys) med beaktande av förväntade framtida intäkter. Uppdateringen utgör inte en fullständig värdering av marken, utan går ut på att använda marknadsindex för att uppskatta en teoretisk ökning av värdet på marken. Indexen har nationell räckvidd och är tämligen allmänna (i synnerhet konsumentprisindex), och de verkar därför inte vara särskilt adekvata när det gäller försäljningen i det föreliggande ärendet.

(48)

Fastighetsprisindexet för butiker tycks vara det mest lämpliga. Det har emellertid nationell räckvidd och tar inte hänsyn till den specifika karaktär som den region där försäljningen ägde rum har. Det gäller för övrigt i huvudsak större städer, medan Åre är ett mindre samhälle. Det hänför sig inte heller specifikt till livsmedelsdetaljhandeln, utan till detaljhandeln i allmänhet. Det är därför inte säkert att detta index visar den faktiska utvecklingen i Åre från maj 2003 till oktober 2005 av priserna på fastigheter avsedda för livsmedelsdetaljhandel.

(49)

De svenska myndigheternas argument att det vid tidpunkten för försäljningen inte fanns någon egentlig marknad i Åre för mark för affärs-/butiksverksamhet, vilket myndigheterna framförde till försvar för att de vid sin värdering av marken inte utgått från priser som betalats vid faktiska transaktioner, motsägs av den omständigheten att Ernst & Young år 2003 kunde utföra en fullständig värdering baserad bl.a. på marknadsperspektiven för livsmedelsdetaljhandel för den mark värderingen gällde och på faktiska hyresavtal och köp i Åre.

(50)

Innan försäljningen till Konsum ägde rum fanns det hur som helst en alternativ och enligt kommissionens uppfattning mer tillförlitlig indikator på marknadsvärdet för den mark försäljningen gällde, nämligen Lidls bud (se avsnitt VI.1.1.3 nedan).

(51)

Marken var underkastad stadsplaneringsrestriktioner i fråga om användning (livsmedelsförsäljningsställe) och affärsyta. Dessa restriktioner måste anses ligga inom ramen för kommunens legitima offentligrättsliga befogenheter.

(52)

De svenska myndigheterna gjorde gällande att den omtvistade markaffären utgjorde en del av en serie markaffärer som särskilt omfattade Konsums försäljning av ett stycke mark i centrala Åre vilket skulle användas för annan utveckling i enlighet med kommunens översiktsplan. I kontraktet om markförsäljningen till Konsum finns det emellertid inte någon som helst formell koppling mellan kommunens försäljning och Konsums försäljning, och de svenska myndigheterna lade under loppet av kommissionens granskning inte fram några konkreta uppgifter rörande Konsums försäljning eller några konkreta uppgifter som visade att de två transaktionerna utgjorde en del av en större uppgörelse.

(53)

Inga restriktioner som skulle kunna vara relevanta när det gäller det föreliggande beslutet infördes i kontraktet om markförsäljningen till Konsum. Det måste därför anses att det inte fanns några ”särskilda förpliktelser” knutna till försäljningen, i den mening som avses i meddelandet.

(54)

Det fanns inga villkor knutna till Lidls bud. Den verksamhet som företaget hade för avsikt att använda marken för skulle vara ungefär likadan som Konsums verksamhet (livsmedelsdetaljhandel) och vara förenlig med de stadsplaneringsrestriktioner som kommunen helt legitimt infört. Det bud som Lidl lade fram och det faktiska försäljningspriset till Konsum är därför direkt jämförbara.

(55)

Utgångspunkten när det gäller att bedöma huruvida försäljningen till Konsum omfattade statligt stöd måste i enlighet med fast rättspraxis (10) vara principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. I enlighet med denna princip likställs värdet av det stöd som är involverat i en överlåtelse av en offentligägd fastighet med skillnaden mellan vad köparen faktiskt har betalat och vad han under normala marknadsvillkor skulle ha betalat vid samma tidpunkt för att förvärva en motsvarande fastighet av en säljare inom den privata sektorn.

(56)

I enlighet med detta kan statligt stöd anses vara för handen i det föreliggande ärendet ifall det hade varit möjligt för en säljare inom den privata sektorn att sälja marken till Lidl till budpriset. Detta förutsätter i sin tur att Lidls bud var trovärdigt och bindande.

(57)

Kommissionen anser av följande skäl att Lidls bud var trovärdigt och bindande:

(58)

Kommissionen anser att Lidls trovärdiga och bindande bud – som var högre än värdet på marken enligt de svenska myndigheternas uppskattning i den uppdaterade värderingen – var en bättre indikator på marknadsvärdet för marken än värdet enligt den uppdaterade värderingen, eftersom budet återspeglade hur mycket marknaden var villig att betala för marken vid tidpunkten för försäljningen.

(59)

Även om det hade utförts en expertvärdering i enlighet med meddelandet (dvs. en alldeles före försäljningen och på grundval av allmänt accepterade värderingsstandarder utförd värdering av den mark som skulle säljas) skulle en sådan värdering, i avsaknad av verkliga bud, inte ha utgjort mer än det näst bästa instrumentet för att fastställa marknadsvärdet på marken. Så snart det läggs fram ett trovärdigt och bindande bud som är direkt jämförbart med och högre än värdet enligt en expertvärdering, bör budet ges företräde. Genom budet fastläggs ett reellt marknadsvärde. I det föreliggande ärendet bör skillnaden mellan budet och det faktiska försäljningspriset anses vara det bästa måttet på förlusten av statliga medel.

(60)

Kommissionen drar därför slutsatsen att en förlust av statliga medel uppgående till skillnaden mellan Lidls bud och det faktiska försäljningspriset (dvs. 4,6 miljoner kronor, ca 0,5 miljoner euro) var för handen i det föreliggande ärendet.

(61)

Om ett öppet anbudsförfarande hade genomförts, skulle priset på marken ha uppgått minst till det belopp som erbjöds av Lidl, och Konsum skulle ha tvingats att betala minst det priset för att få köpa marken. Kommissionen anser därför att Konsum i det föreliggande ärendet genom markförsäljningen gavs en selektiv ekonomisk fördel motsvarande skillnaden mellan Lidls bud och det faktiska försäljningspriset.

(62)

Den svenska dagligvaruhandeln, där såväl Lidl som Kooperativa förbundet är verksamma, kan underindelas i fyra branschsegment: supermarknader/servicebutiker/trafikbutiker (marknadsandel av dagligvaruhandeln år 2005: 68,4 %), stormarknader (16,4 %), soft discount (11,5 %) och hard discount (3,7 %). Konsumentkooperationens marknadsandel av den sammanlagda dagligvaruhandeln år 2005 var 16,2 %.

(63)

Den svenska gross- och detaljhandelsmarknaden för livsmedel domineras av fyra företag: ICA Ahold, Axfood AB, Coop Norden och Bergendahlsgruppen AB. Deras andel av detaljhandelsmarknaden är ungefär 80 % (12).

(64)

Den svenska livsmedelsdetaljhandeln kännetecknades under lång tid av stabila strukturer och en låg grad av internationalisering. Situationen började emellertid att ändras under 1999, då den stora nederländska livsmedelsdetaljisten Ahold förvärvade en femtioprocentig andel av ICA, Sveriges ledande detaljist. Detaljisterna i Norden har sedan dess genomfört en rad konsolideringar, och deras perspektiv håller på att förskjutas från det inhemska till det nordiska.

(65)

Den allmänna trenden har varit att försäljningen hos stormarknader och större supermarknader har ökat, medan försäljningen i små och medelstora affärer har halkat efter.

(66)

Lågprisaffärernas marknadsandel har ökat. Deras andel av den totala försäljningen ökade från 3 % till 13 % mellan 1990 och 2002. Till svar på denna trend har detaljisterna i Norden öppnat egna lågprisenheter och ökat antalet produkter som säljs under deras egna märken.

(67)

Under det formella granskningsförfarandet bekräftades kommissionens inledande bedömning att konkurrensen snedvreds genom stödåtgärden och att åtgärden skulle kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(68)

Konkurrensen påverkades genom snedvridningen av allokeringen av egendom mellan konkurrerande företag. Detaljhandelsmarknaden för livsmedel är huvudsakligen av lokal eller regional karaktär, men genom att stödåtgärden inverkade på en utländsk konkurrents strategi för att komma in på marknaden hade den potential att påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(69)

Dessutom förstärktes genom stödet den finansiella ställningen för ett företag med internationell verksamhet. I en dom (13) från EG-domstolen anges följande: ”Om ett statligt finansiellt stöd förstärker ett företags ställning i förhållande till andra konkurrerande företag i handeln inom gemenskapen, ska denna handel anses påverkas av detta stöd (domstolens dom av den 17 september 1980 i mål 730/79, Philip Morris Holland BV mot Europeiska gemenskapernas kommission (REG 1980, s. 2671), punkt 11). För det syftet är det inte nödvändigt att det stödmottagande företaget exporterar produkter. När en medlemsstat beviljar stöd till ett företag kan nämligen den inhemska produktionen upprätthållas eller öka på grund av detta, vilket leder till att möjligheterna för företag i andra medlemsstater att exportera sina produkter till denna medlemsstats marknad minskar (domstolens dom av den 13 juli 1988 i mål 102/87, Franska republiken mot Europeiska gemenskapernas kommission (REG 1988, s. 4067), punkt 19).”.

(70)

Åtgärden utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(71)

Kommissionen anförde i sitt beslut att inleda det formella granskningsförfarandet att det, för den händelse att förekomsten av statligt stöd skulle bekräftas, inte verkade finnas någon rättslig grund för att förklara stödåtgärden såsom förenlig med EG-fördraget (14): markförsäljningen kunde i synnerhet inte betraktas som med fördraget förenligt investeringsstöd enligt riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål (15). Stödåtgärden föreföll i stället att utgöra driftsstöd, vilket i enlighet med punkt 4.15 i riktlinjerna inte är tillåtet i stödområden enligt artikel 87.3 c i fördraget (16). Kommissionen bekräftar sin slutsats från det ovan nämnda beslutet att det inte finns någon ytterligare rättslig grund för att undanta stödåtgärden från oförenlighetsprincipen.

(72)

Snedvridningen av konkurrensen förefaller vara av tämligen lokal karaktär och påverkan på handeln mellan medlemsstaterna torde vara tämligen begränsad, men de svenska myndigheterna tillhandahöll inga bevis för att några mål av gemensamt intresse – vilka hade kunnat uppväga de negativa verkningarna på konkurrensen och handeln – beaktades genom stödet. De inriktade i stället sina argument på den eventuella förekomsten av statligt stöd och lade inte fram några argument om stödets förenlighet.

(73)

Kommissionens preliminära slutsats står därför fast.

(74)

Eftersom stödåtgärden genomfördes utan föregående anmälan till kommissionen och är oförenlig med reglerna om statligt stöd, är de svenska myndigheterna skyldiga att återkräva stödet från mottagaren.

(75)

Det bör i detta sammanhang erinras om att syftet med återkrav är att återställa den situation som rådde på marknaden innan stödet beviljades. Detta har uppnåtts när förmånstagaren har återbetalat det olagliga och oförenliga stödet. Då förlorar han nämligen den fördel som han har haft på marknaden i förhållande till sina konkurrenter. Det belopp som återkrävs måste vara sådant att den ekonomiska fördel som förmånstagaren har givits undanröjs.

(76)

Eftersom stödet till Konsum uppgick till skillnaden mellan Lidls bud och det faktiska försäljningspriset, dvs. 4,6 miljoner kronor (ca 0,5 miljoner euro), utgör detta det stödbelopp som måste återkrävas.

(77)

De svenska myndigheterna är därför skyldiga att från Konsum återkräva ett belopp på 4,6 miljoner kronor plus återkravsränta beräknad i enlighet med artikel 9 i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (17). Ränta måste betalas från den dag då det olagliga stödet ställdes till Konsums förfogande till den dag det har återbetalats.

(78)

Kommissionen konstaterar att Sverige olagligt har genomfört markförsäljningen i fråga i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget. Den anser att den berörda åtgärden – som utgör ett rent driftsstöd – inte kan komma i fråga för något undantag enligt EG-fördraget och att åtgärden därför är oförenlig med den gemensamma marknaden. Stödet måste följaktligen återkrävas.

a)

Det totala belopp (kapital och ränta) som ska återkrävas från stödmottagaren.

b)

En detaljerad beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att följa detta beslut.

c)

Dokument som visar att stödmottagaren har anmodats att betala tillbaka stödet.