21.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 190/12

(1)

I artikel 2 e i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (”Euratomfördraget”) anges att Europeiska atomenergigemenskapen (”gemenskapen”) genom lämplig kontroll skall garantera att kärnmaterial inte används för andra ändamål än sådana för vilka de är avsedda.

(2)

Konventionen om fysiskt skydd av kärnämne (”konventionen”) antogs 1979 och trädde i kraft 1987. Från och med den 27 juni 2006 är 118 stater och gemenskapen parter i konventionen. Alla medlemsstater är parter i konventionen.

(3)

En ändringskonferens enligt artikel 20 i konventionen sammankallades den 4 juli 2005 under överinseende av IAEA. Slutakten om ändringarna av konventionen undertecknades av kommissionen på gemenskapens vägnar den 8 juli 2005.

(4)

Europeiska gemenskapernas domstol (nedan kallad ”domstolen”) (1) har beslutat att medlemsstaternas deltagande i konventionen är förenligt med bestämmelserna i Euratomfördraget endast under förutsättning att gemenskapen som sådan, på områdena för sin egen behörighet, deltar som part i konventionen med samma ställning som medlemsstaterna, och att vissa skyldigheter som följer av konventionen endast kan genomföras av gemenskapen genom ett nära samarbete mellan gemenskapen och medlemsstaterna, både vad gäller förhandlandet om och ingåendet av konventionen och genomförandet av skyldigheterna.

(5)

Domstolen bekräftade vidare att artikel 2 e i Euratomfördraget ger gemenskapen i uppdrag att genom lämplig kontroll garantera att kärnmaterial inte används för andra ändamål än sådana för vilka de är avsedda, utan att det uppställs några åtskillnader vad gäller dessa andra ändamåls karaktär och under vilka förhållanden dessa skulle kunna förekomma, och slutligen att själva uttrycket ”säkerhetskontroll”, som i fördraget används som rubrik för bestämmelserna i kapitel VII, har en större räckvidd än att enbart tillämpas då ett annat ändamål sätts i stället för det ändamål som förbrukaren av kärnmaterial uppgivit. Följaktligen inbegrips enligt domstolen även åtgärder för fysiskt skydd (2). Domstolen fastslog också i sitt avgörande 1/78 att bestämmelser som rör brottmål och utvisning faller under medlemsstaternas behörighet (3).

(6)

Enligt artikel 18.4 i konventionen måste gemenskapen då den blir part i konventionen i en förklaring ställd till depositarien ange vilka artiklar i konventionen som inte skall tillämpas. Denna förklaring återfinns i bilagan till detta beslut.

(7)

Enligt artikel 7 i konventionen krävs det att parterna låter vissa brott medföra lämpliga straff under beaktande av brottens allvarliga karaktär. Det förutsätts att denna bestämmelse överlåter åt parterna att välja karaktären, arten eller nivån för de påföljder som skall fastställas. Framför allt krävs det inte att parterna skall belägga de handlingar som beskrivs i denna med straffrättsliga påföljder. Följaktligen är artikel 7 åtminstone i viss utsträckning tillämplig inom gemenskapen.

(8)

Gemenskapens anslutning till den ändrade konventionen bör därför godkännas.