11.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 266/57

(1)

Enligt artikel 104 i fördraget skall medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten grundas på målsättningen om sunda offentliga finanser som ett medel att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark varaktig tillväxt som främjar skapandet av sysselsättning.

(3)

Enligt förfarandet vid alltför stora underskott i enlighet med artikel 104 skall ett beslut fattas om ett alltför stort underskott föreligger. I protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som bifogats fördraget anges närmare bestämmelser om genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott. I rådets förordning (EG) nr 3605/93 (1) fastställs detaljerade regler och definitioner för tillämpningen av bestämmelserna i nämnda protokoll.

(4)

Enligt artikel 104.5 i fördraget skall kommissionen avge ett yttrande till rådet om kommissionen anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat. Kommissionen avgav ett sådant yttrande om Italien till rådet den 29 juni 2005. Efter att ha tagit hänsyn till alla relevanta faktorer i sin rapport i enlighet med artikel 104.3 i fördraget och med beaktande av Ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande i enlighet med artikel 104.4 i fördraget, drog kommissionen slutsatsen att det föreligger ett alltför stort underskott i Italien. I sin bedömning har kommissionen tagit hänsyn till ekofinrådets rapport till Europeiska rådet, ”Att förbättra genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten”, som godkändes av Europeiska rådet den 22 mars 2005.

(5)

Enligt artikel 104.6 i fördraget skall rådet beakta eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten, innan det, efter en allsidig bedömning, avgör om ett alltför stort underskott föreligger. När det gäller Italien leder den allsidiga bedömningen till följande slutsatser.

(6)

Enligt de siffror som hittills rapporterats för 2003 och 2004 låg skuldkvoten över, men nära, referensvärdet på 3 % av BNP under dessa år. Att referensvärdet 3 % av BNP överskreds 2003 och 2004 uppstod inte som ett resultat av en, i stabilitets- och tillväxtpaktens mening, ovanlig händelse utanför de italienska myndigheternas kontroll och inte heller till följd av en allvarlig konjunkturnedgång. Den ekonomiska tillväxten har under de senaste tre åren varit positiv, men låg (0,4 %, 0,3 % och 1,2 % under 2002, 2003 respektive 2004). Produktionsgapet beräknas ha vänt från 2,1 % av den potentiella BNP 2001 till – 1,3  % av den potentiella BNP 2004. Situationen med långsam tillväxt under 2003 och 2004 kan som sådan inte anses vara osedvanlig i enlighet med fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten.

(7)

Överskridandet över referensvärdet kan inte anses vara övergående, eftersom underskottet, efter att ha överskridit (men legat kvar nära) referensvärdet under 2003 och 2004, enligt kommissionen väntas överskrida referensvärdet under 2005 och 2006 med bred marginal om man utgår från standardantagandet om oförändrad politik. Detta tyder på att fördragets krav inte har uppfyllts vad gäller underskottskriteriet.

(8)

Därutöver ligger den höga skuldkvoten på ungefär 106–107 % av BNP 2004, klart över fördragets referensvärde och har inte avtagit i tillfredsställande takt under de senaste åren. Takten vad gäller skuldminskningen har påverkats av skuldökande transaktioner utanför balansräkningen. Dessutom säkerställer inte den nuvarande nivån på det primära överskottet (under 2 % av BNP 2004) en tillräcklig takt i minskning av skuldkvoten. Detta tyder på att fördragets krav inte heller har uppfyllts vad gäller skuldkriteriet.

(9)

Rådet har analyserat övriga faktorer av betydelse som tas upp i kommissionens rapport i enlighet med artikel 104.3 i fördraget samt dem som de italienska myndigheterna lade fram i skrivelsen av den 6 juni 2005. I ekonfinrapporten till Europeiska rådet, ”Att förbättra genomförande av stabilitets- och tillväxtpakten”, betonade rådet att hänsyn till övriga faktorer av betydelse i rådets beslut om att det föreligger ett alltför stort underskott enligt artikel 104.6 i fördraget ”måste vara helt underordnad den övergripande principen att – innan andra relevanta faktorer beaktas – referensvärdet överskrids endast övergående och att underskottet fortfarande ligger nära referensvärdet”. I fallet med Italien uppfylls inte det första villkoret. Därför tas inte, för ändamålet med rådets beslut enligt artikel 104.6 i fördraget, någon hänsyn till övriga faktorer av betydelse vad gäller Italien.