(1)

Genom tre klagomål 1993, 1996 och 1997 från det privata TV-bolaget SIC underrättades kommissionen om att Portugal hade genomfört ett antal engångsåtgärder och årliga stödåtgärder till förmån för det statliga TV-bolaget RTP.

(2)

Genom en skrivelse av den 15 november 2001 underrättade kommissionen de portugisiska myndigheterna om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende ett antal engångsåtgärder till förmån för RTP.

(3)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter.

(4)

Kommissionen har mottagit synpunkter från de portugisiska myndigheterna genom skrivelser av den 28 och 31 januari 2002. Därefter har kommissionen även mottagit synpunkter från andra berörda parter.

(5)

Genom skrivelser av den 8 februari och den 9 maj 2002 mottogs synpunkter från SIC (det klagande företaget), den 8 maj 2002 från det privata TV-bolaget TVI, den 9 maj 2002 från Associação Europeia dos Operadores Privados de Televisão (ACT, sammanslutning för kommersiella TV-bolag) och den 12 juni 2002 från det italienska privata TV-bolaget Mediaset. Den 16 maj och 4 augusti 2003 mottog kommissionen nya skrivelser från SIC i ärendet.

(6)

Kommissionen översände dessa synpunkter till de portugisiska myndigheterna som svarade genom en skrivelse av den 25 mars 2003. Genom en skrivelse av den 29 juli 2003 besvarade de portugisiska myndigheterna kommissionens ytterligare frågor.

(7)

Detta beslut avser enbart de engångsåtgärder som var föremål för beslutet att inleda förfarandet. Följaktligen är detta beslut inriktat på de finansiella förbindelserna mellan RTP och Portugal under perioden 1992–1998.

(8)

I likhet med beslutet om att inleda förfarandet behandlar inte detta beslut frågor om juridisk bedömning och huruvida de årliga ersättningar som beviljats RTP är förenliga med fördraget. Eftersom dessa frågor preliminärt betraktas som befintligt stöd kommer de att behandlas i ett separat förfarande enligt artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 (3).

(9)

För att få en fullständig bild av de finansiella förbindelserna mellan Portugal och RTP under den period som omfattas av granskningen måste kommissionen dock beakta både engångsåtgärderna och det finansiella stöd som beviljats RTP genom årliga utbetalningar av ersättning. Följaktligen kommer kommissionen bara att hänvisa till årliga utbetalningar av ersättning om det är nödvändigt för att klargöra sina ståndpunkter vad gäller engångsåtgärderna.

(10)

De årliga utbetalningarna av ersättning utgör den viktigaste mekanismen för att kompensera RTP. Under perioden 1992–1998 tog RTP emot 66,495 miljarder portugisiska escudos (PTE) för att täcka de löpande utgifterna för public service-uppdraget. Rättslig grund för denna ersättning är artikel 5 i lag nr 21/92 (4).

(11)

Tabell 1 visar fördelningen av de årliga utbetalningarna av ersättning till RTP under den aktuella perioden.

Tabell 1

Årliga utbetalningar av ersättning 1992–1998

(12)

Vid omvandlingen till aktiebolag omfattades RTP av ett undantag från avgifter och arvoden i samband med registrering av bolaget som uppgick till 33 miljoner escudos. Enligt portugisisk lagstiftning omfattas bildandet av företag, ändringar av bolagsordningen och förändringar i företag normalt av avgifter och arvoden.

(13)

I artikel 11.1 i lag nr 21/92, som är den rättsliga grunden för undantaget, fastställs följande:

”RTP SA:s bolagsordning (…) godkänns härmed och behöver inte omvandlas till stiftelseurkund, utan registreras automatiskt, fritt från avgifter och arvoden, på grundval av republikens officiella tidning (Diário da República), där de offentliggörs.”

(14)

Bestämmelsen i artikel 11.1 bygger på tillämpningen av lag nr 84/88. I artikel 1 i denna fastställs att offentliga företag, även om de har förstatligats, genom dekret kan omvandlas till aktiebolag. Enligt detta dekret godkändes aktiebolagets bolagsordning, vilket räckte för att uppfylla kraven i samband med registreringen (5).

(15)

Dessutom är alla rättshandlingar med direkt anknytning till förändringar av bolagets juridiska form enligt artikel 11.2 i lag nr 21/92 undantagna från alla andra avgifter och arvoden i samband med registrering.

(16)

Bestämmelsen i artikel 11.2 i lag nr 21/92 bygger på det som fastställts i dekret nr 404/90 (6). Enligt artikel 1 i detta dekret kan företag som till och med den 31 december 1993 ingått samarbets- eller koncentrationsavtal beviljas undantag från skatt på den fasta egendom som krävs för koncentrationen eller samarbetet samt från arvoden och andra lagstadgade pålagor för att ingå avtal av detta slag.

(17)

I och med avregleringen av den portugisiska TV-marknaden beslutades det att knoppa av RTP:s TV-sändningsnät och att bilda en ny överförings- och sändningsenhet, Teledifusão de Portugal (TDP), med ett kapital på 5,4 miljarder escudos (7). Värdet på den nya enheten fastställdes av två oberoende institut, Banco Nacional Ultramarino (BNU) och Banco Português de Investimento (BPI) (8).

(18)

1993 köpte staten sändningsnätet TDP av RTP för 5,4 miljarder escudos (köpesumman baserades på en oberoende bedömning), vilket motsvarade värdet på de överförda tillgångarna (9).

(19)

Följande avsnitt innehåller en översikt av bakgrunden till avtalen. Dessutom beskrivs utvecklingen vad gäller ägandet av Portugal Telecom samt de avgifter som betalats ut och de avtal som ingicks med RTP.

(20)

Mellan 1991 och 1994 ägdes det portugisiska TV-sändningsnätet av det offentliga företaget TDP SA. Sedan 1994 ägs nätet av Portugal Telecom, ett företag som bildats genom sammanslagning av Telecom Portugal SA, Telefones de Lisboa e Porto SA och TDP SA. Sedan Portugal Telecom bildades har staten regelbundet minskat sitt ägande i företaget. 1995 såldes 26,3 % genom ett offentligt anbudsförfarande. En andra del såldes på offentlig auktion i juni 1996 och minskade statens ägande till 51 %. I mitten av 1997 sjönk statens ägande till 25 % och i mitten av 1999 till 10,5 %. Numera är företaget helt privatiserat (10).

(21)

I lag nr 58/90 föreskrivs uttryckligen att privata aktörer kan förlora sändningslicensen om de inte betalar nätavgiften i tid (11).

(22)

Det har inte kunnat konstateras några skillnader mellan de avgifter som nätoperatören fakturerade RTP och de privata TV-operatörerna. I själva verket är det förbjudet att tillämpa olika avgifter för den offentliga operatören RTP och de privata aktörer som utnyttjar nätet (12). Till 1997 baserades nätoperatörens avgifter på lagstadgade parametrar (13). 1997 ingicks ett avtal mellan Instituto para os Meios de Comunicação Social (Institutet för medier och kommunikationer), generaldirektoratet för handel och konkurrens och Portugal Telecom där man fastställde de maximala avgifter som Portugal Telecom kunde ta ut för distribution av TV-signaler.

(23)

RTP måste betala en årlig avgift till ägaren för att nyttja TV-sändningsnätet (14). RTP ifrågasatte hela tiden avgiftens storlek eftersom årsavgifterna uppgick till mer än hälften av nätets värde vid tiden för avknoppningen. Även om RTP hade bokfört alla kostnader för TV-sändningsnätet, däribland dröjsmålsränta, bland sina skulder betalade man inte avgifterna i tid.

(24)

Nätet är en förutsättning för att RTP skall kunna sända sina program. Dessutom är RTP en av nätets huvudanvändare (tillsammans med SIC, en kommersiell aktör).

(25)

Under perioden 1992–1998 accepterade nätoperatören försenade betalningar från RTP, och flera avtal ingicks mellan RTP och Portugal Telecom om att lägga om skulden (15). Även efter 1998 ingicks avtal om skuldomläggning mellan de båda företagen. I ett avtal av den 31 maj 2001 konsoliderades RTP:s ackumulerade skuld till Portugal Telecom, inklusive räntan på de försenade betalningarna. Företagen avtalade om att den totala skulden skulle delas upp i tio halvårsvisa betalningar som skulle erläggas den 30 juni och den 30 december varje år.

(26)

Den 3 juli 2003 beslutade Anacom, det organ som för närvarande övervakar reglerna för fastställande av priser för nyttjande av sändningsnätet, att Portugal Telecom måste minska 2002 års priser från och med januari 2003 med 14 % och sedan med ytterligare 1,2 %.

(27)

Enligt public service-koncessionen är Portugal Telecom skyldigt att tillhandahålla distributions- och sändningstjänster för telekommunikationssignaler. Portugal Telecoms skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, vars negativa vinstmarginal kan kompenseras av staten, innefattar inte tillhandahållande av distribution av TV-signalen för RTP (16).

(28)

RTP hade en skuld till socialförsäkringssystemet på 2,189 miljarder escudos för perioden 1983–1989 eftersom man inte hade betalt sina socialförsäkringsavgifter. Skulden härrör från en tolkningstvist mellan RTP och socialförsäkringsmyndigheten vad gäller avgifter för de anställdas övertid och ersättning till artister.

(29)

Socialförsäkringsmyndighetens tolkning grundade sig på artikel 2 e i dekret nr 12/83 av den 12 februari 1983. För att undvika rättsliga förfaranden slöt de två parterna ett avtal enligt vilket försäkringskassan avstod från sin fordran på dröjsmålsränta och accepterade en avbetalningsplan för skulden. Efter det att tvisten hade avgjorts har dekretet inte bestridits igen.

(30)

Genom ett gemensamt dekret från finansministern och socialförsäkringsministern den 6 maj 1993 godkändes formellt att skulden skulle läggas om i 120 månadsvisa betalningar, medan böter och räntor till ett belopp av 1,206 miljarder escudos avskrevs.

(31)

Villkoren för att tillåta särskilda överenskommelser om reglering av skulder till socialförsäkringssystemet anges i dekret nr 411/91. Enligt artikel 2.1 i detta måste tillståndet vara nödvändigt för det skuldsatta företagets fortsatta livskraft. Undantagsvillkoren kan bland annat tillämpas när det skuldsatta företaget, vilket föreskrivs i punkt d, har ockuperats, varit föremål för självstyrning av arbetstagarna eller ett statligt ingripande.

(32)

1994 emitterade RTP obligationer till ett totalt värde av 5 miljarder escudos. Enligt det prospekt som medföljde obligationslånet var det dock RTP självt som med sina egna inkomster garanterade skuldåtagandet.

(33)

Den 18 september 1996 undertecknade RTP och kulturministeriet ett protokoll om filmstöd, där RTP:s skyldigheter anges vad gäller stöd till filmproduktion. I protokollets bestämmelser föreskrivs ingen särskild finansiering när det gäller RTP:s skyldighet att stödja filmsektorn.

(34)

RTP genomförde en studie om möjligheterna att strukturera om företaget 1996–2000. Studien ledde inte till några finansiella åtaganden från statens sida.

(35)

Under perioden 1994–1997 ökade staten RTP:s kapital varje år. I nedanstående tabell ges en översikt över de olika kapitaltillskotten, som uppgår till 46,8 miljarder escudos.

Tabell 2

Kapitaltillskott under perioden 1994–1997

(36)

I de public service-avtal som slutits mellan den portugisiska staten och RTP föreskrivs att staten skall delta i RTP:s investeringar, företrädesvis i form av kapitaltillskott (17).

(37)

I december 1998 slöts ett avtal mellan Fundo de Regularização da Dívida Pública (nedan kallad ”regleringsfonden”) och RTP om ett förlagslån. I kontraktet fastställdes villkoren för ett lån på 20 miljarder escudos från regleringsfonden till RTP i syfte att öka företagets aktiekapital.

(38)

Regleringsfonden förvaltas av Instituto de Gestão do Crédito Público (nedan kallat ”statslåneinstitutet”). Statslåneinstitutet ansvarar för förvaltning av den portugisiska statsskulden och för genomförande av det centrala låneprogrammet i enlighet med den lagstiftning som reglerar statsskulden (18) och de riktlinjer som fastställts av regeringen. Statslåneinstitutet är underställt finansministeriet (19).

(39)

Från och med det datum då RTP kunde disponera medlen var lånet föremål för årliga räntebetalningar till tolv månaders Lisbor-ränta, som beräknas första dagen i varje period och ökas med 20 räntepunkter (20).

(40)

Enligt avtalet skall lånet vara återbetalt den 31 december 2003, men kan förlängas ett eller två år genom en gemensam överenskommelse. RTP betalade inte ränta för lånet eftersom det anges i avtalet att räntan för de fyra första årliga delbetalningarna skall aktiveras i balansräkningen (21).

(41)

Låneavtalet mellan regleringsfonden och RTP upprättades enligt de riktlinjer som fastställts i ett dekret som utfärdats gemensamt av ministerierna för medier, ekonomi och finans den 17 december 1998.

(42)

Det offentliga TV-bolaget RTP bildades genom en urkund av den 15 december 1955 till följd av ett statligt beslut att inrätta ett offentligt företag med ansvar för att tillhandahålla public service-TV (22).

(43)

Till och med 1980-talet hade RTP en monopolställning på TV-marknaden. Under 1990-talet började RTP stöta på konkurrens från de privata TV-bolagen SIC och TVI efter det att Portugal i februari 1992 hade gett dessa företag licens att börja sända på en tredje respektive fjärde kanal (23).

(44)

Genom RTP:s bolagsordning från 1992 enligt lag nr 21/92 (nedan kallad ”lag nr 21/92”) omvandlades företaget till aktiebolag (24).

(45)

RTP bedriver både kommersiell verksamhet och public service-TV. Företaget har enligt lagstiftningen rätt att bedriva kommersiell eller industriell verksamhet som är relaterad till televisionsverksamheten (25).

(46)

RTP bedriver sin kommersiella verksamhet genom delägande i andra företag, som är juridiskt fristående från RTP och som har egen struktur och egen redovisning.

(47)

Under den berörda perioden gick RTP med förlust, vilket också visas i nedanstående tabell. 1996 försämrades företagets finansiella situation så att det egna kapitalet blev negativt.

Tabell 3

RTP:s ekonomiska och finansiella uppgifter för perioden 1993–1998

(48)

RTP skall tillhandahålla public service-TV. Definition, bemyndigande och finansiering av dessa tjänster regleras i olika rättsakter.

(49)

I lag nr 58/90, som reglerar televisionsverksamhet, anges tillämpliga regler för privata operatörer och statens skyldighet att garantera public service-TV (27). I lag nr 21/92 om RTP:s bolagsordning anges de viktigaste skyldigheterna vad gäller public service och hur tjänsten skall finansieras.

(50)

I två public service-avtal som undertecknats av RTP och den portugisiska staten beskrivs public service-uppdraget och finansieringen mer i detalj (28).

(51)

I artikel 4 i lag nr 21/92 föreskrivs att staten och RTP skall ingå ett koncessionsavtal, och dessutom anges de viktigaste skyldigheterna som skall uppfyllas inom ramen för avtalet. I artikel 4.2 anges de allmänna principerna som RTP måste iaktta vid sin koncessionsverksamhet (29). I artikel 4.3 anges public service-uppdraget i detalj (30).

(52)

I public service-avtalen bekräftas RTP:s skyldigheter på public service-området. För det första omfattas RTP av allmänna skyldigheter och krav på programmens innehåll (31). RTP skall tillhandahålla public service-TV med två kanaler med allmän täckning över Portugals fastland. Den första kanalen skall vara av mer allmän karaktär och erbjuda program med mer allmänt innehåll. Den andra kanalen skall framför allt vända sig till en mer specifik publik och erbjuda kulturella och vetenskapliga program samt utbildningsprogram. En av kanalerna skall täcka de självstyrande regionerna Azorerna och Madeira.

(53)

För det andra innehåller kontrakten särskilda krav på RTP:s programutbud (32). I kontrakten fastställs regler för programmens kvalitet (mångfald, objektiv information osv.) och innehåll (nya dramaproduktioner, sport, barnprogram, portugisisk kultur och produktion, nationella nyheter och underhållningsprogram). RTP skall upplåta sändningstid till vissa grupper, stödja filmproduktion och övriga former av audiovisuell produktion, främja produktion av utbildnings- och fortbildningsprogram, säkerställa utbyte av program med de självstyrande regionerna och främja samarbete med andra organ inom Europeiska unionen som tillhandahåller public service-TV. Dessutom skall RTP uppfylla särskilda krav på programutbud som avser internationellt samarbete. Exempelvis skall RTP producera och sända program för portugisiska folkgrupper i utlandet och för de afrikanska länder där portugisiska är officiellt språk samt för Macau. RTP skall ansvara för RTP Madeiras och RTP Azorernas verksamhet samt driva produktionscentrum och delegationer i utlandet.

(54)

För det tredje ställer avtalen specifika krav på RTP. Till exempel skall RTP ha audiovisuella arkiv, införa ny teknik vad gäller utrustning och verksamhet, stödja Fundação do Teatro Nacional de S. Carlos och tillhandahålla andra tjänster som kan fastställas efter behov.

(55)

I artikel 5 i lag nr 58/90 tilldelas RTP koncession att bedriva public service-TV under en femtonårsperiod, som kan förlängas med ytterligare femton år, och som omfattar de frekvenser där den första och andra kanalen sänds. I artikel 4 i lag nr 21/92 betonas att RTP har koncession för public service-TV. I de första klausulerna i public service-avtalen bekräftas att RTP skall tillhandahålla public service-TV (33).

(56)

I public service-avtalen föreskrivs ett rådgivande organ (34) med olika företrädare från den allmänna opinionen som kan ingripa för att kontrollera att RTP uppfyller sina allmänna och särskilda skyldigheter när det gäller public service-TV.

(57)

RTP skall till finansministeriet inkomma med en årlig verksamhetsplan och budget för public service-verksamheten tillsammans med yttranden från företagets revisionsbyrå och rådgivande organ. Dessutom skall RTP inkomma med en rapport om public service-uppdraget för föregående år tillsammans med ett yttrande från revisionsbyrån (35).

(58)

Finansministern och den regeringsledamot som ansvarar för medier skall kontrollera att public service-avtalen följs. Den allmänna finansinspektionen skall revidera finansieringsplanen. Dessutom skall ett specialiserat företag genomföra en årlig extern revision (36).

(59)

I det senaste public service-avtalet föreskrivs även påföljder, i form av böter, konfiskering, inlösen eller uppsägning av avtalet, som staten kan tillgripa om avtalet inte uppfylls.

(60)

I artikel 5 i lag nr 21/92 fastställs RTP:s rätt att ta emot ersättning från staten för att tillhandahålla public service-TV. Denna rätt bekräftas i public service-avtalet.

(61)

Utöver systemet med årlig ersättning anges även följande i public service-avtalen:

(62)

Beräkning av kostnader och intäkter för public service-uppdraget som berättigar till ersättning till RTP baserar sig på ett system för analytiskt kostnadsredovisning. I avtalen anges kriterierna för beräkning av de kostnader som kan hänföras till respektive public service-skyldighet (39).

(63)

Inom ramen för detta system för analytisk kostnadsredovisning fördelade RTP kostnader och intäkter (till exempel kostnader för personal och material) på ett fastställt antal verksamheter (programförvaltning, direkta och indirekta kostnader för programplanering, distributionskostnader, sändningskostnader, marknadsföringskostnader och övriga kostnader).

(64)

De direkta kostnaderna för de olika verksamheterna fördelas mellan de olika kostnadsbärarna (till exempel RTP 1, RTP 2, RTPi och RTP África). De indirekta kostnaderna fördelas på kostnadsobjekten på grundval av följdriktiga analytiska kriterier (till exempel antalet sändningstimmar) (40).

(65)

Systemet för kostnadsfördelning kännetecknas av följande:

(66)

I sina årsrapporter om public service-uppdraget har RTP angett nettokostnaden för att tillhandahålla public service-TV enligt den ovannämnda beräkningsmetoden. Nedanstående tabell innehåller en översikt över de ersättningsberättigade kostnaderna fördelade på verksamhetsområde.

Tabell 4

Ersättningsberättigade nettokostnader för att tillhandahålla public service-TV

(67)

Följande tabell innehåller en översikt över RTP:s investeringar i utrustning för public service-verksamheten. Tabellen visar också realinvesteringarna i public service-verksamhet, enligt vad som uppgetts i de årliga räkenskaperna, och de investeringar som angetts i rapporterna om public service-verksamheten. Man kan även notera att realinvesteringarna i public service-verksamhet var större än de investeringar som angivits i public service-avtalen.

Tabell 5

Investeringar i public service-verksamhet

(68)

Åtgärdernas mål var att ersätta RTP för företagets public service-uppdrag och finansiera dess investeringar.

(69)

I Portugal valdes inte public service-aktören enligt ett förfarande där alla berörda företag hade möjlighet att ange det ersättningsbelopp som de skulle ha behövt för att få public service-uppdraget. RTP utsågs av regeringen att tillhandahålla public service-TV.

(70)

Sedan 1992 förekommer både offentliga och privata aktörer på den portugisiska TV-marknaden. Förutom RTP har de privata aktörerna SIC och TVI tillstånd att driva TV-kanaler. SIC var den första privata aktören som inledde sin sändningsverksamhet den 6 oktober 1992. Åtgärderna till förmån för RTP skulle kunna leda till snedvridningar av konkurrensen på den portugisiska TV-marknaden.

(71)

Kommissionen inledde förfarandet efter en dom i förstainstansrätten 2000 (45). Denna dom upphävde kommissionens beslut från 1996 (46).

(72)

Med hänsyn till den tid som krävs för att göra en preliminär bedömning och tvivlen om proportionaliteten vad gäller finansieringen av de stödberättigande kostnaderna för RTP:s public service-verksamhet inledde kommissionen förfarandet avseende SIC:s klagomål från 1996 och 1997. De berörda åtgärderna avsåg Portugals betalning för avknoppningen av TV-sändningsnätet, ett obligationslån, stöd till filmproduktion, omstruktureringsplanen 1996–2000, kapitaltillskott 1994–1997 och ett lån.

(73)

Med avseende på de totala stödberättigande kostnaderna för public service-uppdraget under perioden 1992–1998 uttryckte kommissionen tvivel när granskningsförfarandet inleddes om huruvida den portugisiska staten inte hade lämnat orimligt hög ersättning till RTP för nettokostnaderna för public service.

(74)

Efter det att förfarandet hade inletts inkom flera berörda parter med synpunkter på åtgärderna. I nedanstående avsnitt ges en översikt över de viktigaste synpunkterna från de berörda parterna fördelade på åtgärder.

(75)

SIC och TVI hävdade att befrielsen från avgifter och arvoden i samband med bolagsregistreringen utgjorde ett undantag från de regler som normalt är tillämpliga för alla ändringar i bolagsordningar. SIC noterade att åtgärdens tillämpningsområde inte begränsade sig till RTP:s bildande. Enligt artikel 11.2 i bolagsordningen omfattades RTP av en allmän befrielse från avgifter och arvoden för alla slags anmälningar och registreringar.

(76)

TVI hänvisade till att RTP också var befriat från att betala kostnaderna i samband med offentliggörandet av stiftelseurkunden.

(77)

När det gäller betalningslättnader vid nyttjandet av sändningsnätet förklarade de berörda parterna att det måste klargöras om huruvida ränta togs ut och till vilken procentsats samt huruvida det gjordes några betalningar till Portugal Telecom. Dessutom måste även RTP:s nuvarande skuld till Portugal Telecom utredas.

(78)

SIC och TVI inkom med synpunkter på omläggningen av skulden till socialförsäkringsmyndigheten. De hävdade att RTP fick tillstånd att betala av sina skulder till socialförsäkringsmyndigheten på andra villkor än de som tillämpades för andra företag enligt dekret nr 411/91. ACT betonade den portugisiska statens centrala roll i avtalet.

(79)

Med avseende på försäljningen av TV-nätet framhöll ACT och TVI att det måste göras en ekonomisk och redovisningsmässig analys av tillgångarnas värde i det nybildade företaget TDP för att fastställa om det förekommit orimligt hög ersättning. I detta avseende framhöll Mediaset och ACT att TV-nätet byggdes med hjälp av statligt stöd och inte av aktören själv. Följaktligen ifrågasatte de om ersättningen till RTP för denna statliga tillgång var berättigad.

(80)

När det gäller obligationslånet betonade SIC att emissionen, med hänsyn till RTP:s finansiella situation, bara accepterades på marknaden därför att staten var ensam ägare till företaget. Dessutom framhöll Mediaset att kommissionen i sin analys måste undersöka säkerhetens substans i stället för formen.

(81)

När det gäller protokollet om stöd till filmproduktion framhöll SIC att Portugal hade förbundit sig att årligen ersätta kostnaderna för public service-uppdraget vilket innefattar främjande av filmproduktion. Detta innebär att RTP finansierades två gånger för samma sak. TVI framhöll att liknande protokoll hade undertecknats med de privata aktörerna, men bara RTP omfattades av statligt stöd. Dessutom hävdade TVI att protokollet om stöd till filmproduktion från 1996 ersattes 2000. I det nya protokollet anges att RTP i egenskap av medproducent skall samfinansiera alla filmprojekt som omfattas av bidrag genom ICAM (Instituto do Cinema, Audiovisual e Multimedia). I detta avseende framhöll Mediaset att, i den utsträckning som finansieringsvillkoren kräver att den offentlige aktören deltar i samproduktioner med oberoende producenter, det är nödvändigt att säkerställa att deltagandet i sig själv inte medför några indirekta fördelar för den offentlige aktören i dennes förhållande till filmproducenterna.

(82)

Vad gäller kapitaltillskotten under perioden 1994–1997 framhöll SIC, ACT, Mediaset och TVI att ingen rationell aktieägare skulle ha ökat kapitalet i ett bolag med RTP:s egenskaper. Kapitaltillskotten gjordes i ett företag med stora underskott utan någon konsekvent omstruktureringsplan för att återställa företagets lönsamhet.

(83)

SIC hävdar dessutom att inget kreditinstitut skulle ha godkänt ett lån till RTP med tanke på att företaget tekniskt sett var konkursmässigt 1996.

(84)

Mediaset och ACT krävde ökad tonvikt under granskningsförfarandet på oberoende övervakning av genomförandet av public service-uppdraget. De privata TV-bolagen SIC och TVI hävdade att kommissionen måste dra slutsatsen att stödåtgärderna är oförenliga med den inre marknaden med tanke på att de statliga medel som beviljats RTP inte står i proportion till kostnaderna och fördelarna.

(85)

När det gäller befrielsen från avgifter och arvoden i samband med bolagsregistreringen påpekar de portugisiska myndigheterna att eftersom det inte krävdes någon stiftelseurkund för att formalisera omvandlingen från offentligt företag till aktiebolag fanns det ingen grund för att betala avgifter och arvoden.

(86)

När det gäller SIC:s synpunkter på artikel 11.2 i lag nr 21/92 svarade de portugisiska myndigheterna att den portugisiska lagstiftningen inte beviljade offentliga företag särskilda skattelättnader vid omvandling av bolag eller omstruktureringsåtgärder. Befrielsen grundade sig på dekret nr 404/90.

(87)

När det gäller de försenade betalningarna för nyttjande av nätet hävdar de portugisiska myndigheterna att Portugal Telecoms skuldomläggning var en gemensam strategi som ingick i affärsförbindelserna mellan fordringshavare och gäldenär och inte var ett resultat av ett statligt ingrepp.

(88)

De portugisiska myndigheterna hävdar att bakgrunden till det ursprungliga avtalet mellan socialförsäkringsmyndigheten och RTP om omläggning av skulden och avskrivning av räntor och böter var en rättslig tvist om det grundlagsenliga i dekret nr 12/83 om obligatoriska avdrag från övertidsersättning till socialförsäkringssystemet. I uppgörelsen erkändes RTP:s tolkning att övertidsersättningen inte skulle omfattas av bidrag till socialförsäkringsmyndigheten, vilket bekräftades av en skatteexpert.

(89)

För det andra hävdar de portugisiska myndigheterna att regeringens formella tillstånd till denna uppgörelse inte innebar någon särskild ekonomisk fördel för RTP jämfört med andra företag med liknande omständigheter enligt dekret nr 411/91. De portugisiska myndigheterna hävdar att undantaget i artikel 2.1 d gäller för RTP eftersom företaget var föremål för ett statligt ingripande och upplevde flera dramatiska händelser när det förvaltades av en administrativ kommission som utsågs av regeringen 1977 (47). Enligt de portugisiska myndigheterna understryks den allmänna karaktären av det faktum att det på grundval av samma lag har ingåtts ett avtal med en av de berörda parterna.

(90)

Vad gäller betalningen för avknoppningen av TV-nätet 1993 påpekar de portugisiska myndigheterna att finansieringen hängde direkt samman med förfarandet att avskilja och sälja sändnings- och överföringsnätet. Staten köpte TDP av RTP, och betalningen gjordes genom en ökning av RTP:s kapital som uppgick till exakt samma belopp som de tillgångar som överfördes, och följaktligen rörde det sig inte om statligt stöd.

(91)

Vad gäller obligationslånet med statlig garanti hävdar de portugisiska myndigheterna att lånet till aktieägarna inte innebar någon garanti från staten enligt emissionsprospektet.

(92)

I fråga om protokollet om stöd till filmproduktion hävdade de portugisiska myndigheterna att protokollet från 1996 klargör och fastställer villkoren för RTP:s public service-uppdrag att stödja och främja filmproduktion. Enligt protokollet skulle RTP samfinansiera ”projekt som hade beviljats stöd” och som hade utvalts i förväg av det ansvariga statliga organet. Enligt de portugisiska myndigheterna var inte villkoren i det protokoll som upprättats med RTP jämförbara med de protokoll som ingåtts med SIC och TVI eftersom RTP var skyldigt att samfinansiera filmproduktioner av litet eller till och med obefintligt TV-intresse. I vilket fall var värdet på det filmstöd som beviljats av RTP i allmänhet mycket högre än det genomsnittliga värdet på sändningsrättigheterna för de verk som var lämpliga för TV-sändning.

(93)

När det gäller omstruktureringsplanen 1996–2000 meddelar de portugisiska myndigheterna att planen aldrig blev annat än preliminär och följaktligen inte utgjorde någon grund för någon form av finansiellt stöd från staten till RTP.

(94)

Vad gäller lånet påpekar de portugisiska myndigheterna att de tekniska lånevillkoren angav att den finansiella transaktionen omfattades av ränta som beräknats enligt marknadsvillkor.

(95)

Dessutom påpekade de portugisiska myndigheterna att kapitaltillskotten under perioden 1994–1998 var ett medel för att finansiera kostnaderna för att tillhandahålla public service-TV samtidigt med betalningen av ersättningen.

(96)

Enligt de portugisiska myndigheterna visade sig den valda finansieringsmodellen för att ersätta RTP för public service-verksamheten vara olämplig och ge upphov till underskott. För det första beräknades alltid en lägre ersättning än vad som verkligen krävdes för finansieringen av public service-TV. För det andra betalade den portugisiska staten systematiskt ut dessa ersättningar för sent. Följaktligen var RTP tvunget att tillgripa bankfinansiering för att kunna klara av sina driftsutgifter, och kunde inte inbegripa ränte- och amorteringskostnaderna i beräkningen av public service-kostnaderna. För det tredje måste RTP betala mervärdeskatt till staten för ersättningen, vilket minskade nettobeloppet.

(97)

De portugisiska myndigheterna hävdar att i) befrielsen från avgifter och arvoden, ii) betalningslättnaderna avseende nätavgiften, iii) omläggningen av skulden till socialförsäkringsmyndigheten, iv) betalningen för avknoppningen av TV-nätet, v) protokollet om stöd till filmproduktion och vi) lånet till RTP 1998 inte omfattas av begreppet statligt stöd. När det gäller de andra åtgärdernas förenlighet med den inre marknaden hävdar de portugisiska myndigheterna att de måste betraktas som ersättning för public service-kostnaderna och följaktligen inte som statligt stöd (48). Alternativt måste stödets förenlighet med gemenskapslagstiftningen bedömas mot bakgrund av artikel 86.2 i EG-fördraget.

(98)

När det gäller beräkningen av den orimligt höga ersättningen påpekade de portugisiska myndigheterna följande:

(99)

Med hänsyn till ovanstående argument drar de portugisiska myndigheterna slutsatsen att stödet till RTP för public service-uppdraget inte skall betraktas som orimligt högt eller olämpligt.

(100)

För att fastställa om åtgärderna utgör stöd enligt artikel 87.1 i fördraget måste kommissionen bedöma om åtgärderna till fördel för RTP

(101)

Inslag av statligt stöd föreligger i och med befrielsen från notarie- och registreringsavgifter, då en förlust av skatteintäkter är likvärdigt med förbrukning av statliga medel i form av skatteutgifter (51).

(102)

Kommissionen noterar följande om inslaget av statligt stöd i och med att nätoperatören godkände betalningsförseningar från RTP för nyttjandet av sändningsnätet. Då nätoperatören godkände att nätutnyttjandet och motsvarande ränta inte betalades, vilket under granskningsperioden resulterade i ackumulerade skulder, avstod denne från intäkter och kunde ha tvingats ta lån på marknaden för att finansiera sin verksamhet.

(103)

Då Portugal Telecom successivt privatiserades under granskningsperioden, måste kommissionen skilja perioden när staten var majoritetsägare i Portugal Telecom från perioden då staten var minoritetsägare.

(104)

Om perioden efter halvårsskiftet 1997 anser kommissionen inte att alla Portugal Telecoms intäktsförluster skall betraktas som statligt stöd eftersom staten då bara ägde 25 % av Portugal Telecom. Ägandet minskade ytterligare under följande år, och det fanns andra huvudägare till aktierna i företaget (52). Det konstaterades redan i skäl 27 att Portugal Telecom då inte kunde räkna med att kompenseras av staten för eventuella förluster på grund av att man godkände betalningsförseningar från RTP:s sida. Följaktligen drar kommissionen slutsatsen att statliga medel inte kom i fråga efter halvårsskiftet 1997.

(105)

Före halvårsskiftet 1997 kontrollerade staten Portugal Telecom genom att vara majoritetsägare i företaget. Följaktligen bör varje inkomstförlust på grund av att man godkände betalningsförseningar för tiden före halvårsskiftet 1997 betraktas som statligt stöd (53).

(106)

Kommissionen skall i första hand bedöma om nätoperatörens agerande före halvårsskiftet 1997 ledde till en förlust av statliga medel. Genom att godkänna betalningslättnader agerade nätoperatören i praktiken som en offentlig fordringsägare i RTP. Följaktligen bör dess agerande jämföras med en offentlig eller privat fordringsägare som söker driva in utestående belopp och som i det syftet ingår avtal med gäldenären, enligt vilka det totala skuldbeloppet skall fördelas eller delas upp i syfte att underlätta återbetalningen av skulden (54). Den ränta som är tillämplig på denna typ av fordringar är i normalfallet den som är avsedd att ersätta skada som borgenärerna orsakats på grund av gäldenärens dröjsmål med att fullgöra skyldigheten att betala sin skuld, nämligen dröjsmålsränta. Räntesatsen för dröjsmålsräntan på skulder till en offentlig borgenär bör motsvara vad en privat borgenär skulle tillämpa i motsvarande situation (55).

(107)

Efter inledandet av förfarandet och sedan berörda parter inkommit med synpunkter lämnade de portugisiska myndigheterna varken fullständiga uppgifter om den offentliga nätoperatörens tillämpade räntesats eller om referensräntan på marknaden. Därför kan kommissionen inte utesluta att de räntesatser som Portugal Telecom tillämpade före halvårsskiftet 1997 innebär en förlust av statliga medel.

(108)

För det andra skall kommissionen inte bara bedöma om åtgärden omfattar statliga medel, utan skall också fastställa om de offentliga myndigheterna i praktiken bidrog till att godkänna åtgärden (56).

(109)

Det har inte ifrågasatts att staten före halvårsskiftet 1997 kunde kontrollera Portugal Telecom och utöva ett dominerande inflytande på dess verksamhet, i kraft av sitt innehav av mer än 50 % av företagets aktier.

(110)

Under granskningen fann kommissionen inga bevis på att de portugisiska myndigheterna i praktiken bidrog till att sändningsnätets operatör godkände överenskommelserna om uppskjuten betalning av skulden (57).

(111)

Det konstaterades i skäl 22 att staten reglerat taxorna och tjänsterna i samband med TV-signalsändning som nätoperatören skulle svara för enligt det med staten ingångna koncessionsavtalet. I de rättsliga bestämmelserna gjordes dock ingen skillnad mellan tjänsterna och taxorna som nätoperatören skulle erbjuda det offentliga TV-företaget RTP och de privata TV-aktörerna. Nätoperatören var i samband med TV-nättjänsterna inte heller förpliktigad att erbjuda RTP heltäckande tjänster.

(112)

Följaktligen är kommissionen inte ense med de berörda parterna som hävdar att de utsatts för diskriminering genom att televisionslagen föreskrev att endast privata aktörer skulle förlora sina sändningskoncessioner om de inte betalade nätutnyttjandeavgiften i tid. Även om lagen bara angav konsekvenserna för privata aktörer om de inte betalade, var Portugal Telecom inte förpliktigat att erbjuda RTP sina tjänster, oberoende av om RTP betalade avgiften eller inte.

(113)

Dessutom var nätoperatören inte en del av den offentliga förvaltningen, då nätoperatören bildats som aktiebolag i enlighet med bolagsrätten.

(114)

De portugisiska myndigheterna hävdade uttryckligen att de offentliga myndigheterna varken direkt eller indirekt medverkat till att Portugal Telecom godkände försenade betalningar. Inte heller de berörda parterna lämnade uppgifter som visade att staten var inblandad i åtgärden.

(115)

Som skäl 25 visar var slutligen nätoperatörens agerande detsamma både före och efter halvårsskiftet 1997. Efter halvårsskiftet 1997 fortsatte denne att sluta avtal med RTP om betalningen av avgifterna. Den viktigaste anledningen till dessa avtal tycks faktiskt ha varit en tvist om årsavgiften, med anledning av de två företagens ömsesidiga beroende. Detta faktum tycks understrykas av Anacoms beslut från 2003 att Portugal Telecom borde sänka sina priser betydligt.

(116)

Mot bakgrund av argumenten i de föregående skälen drar kommissionen slutsatsen att den saknar bevis för att de offentliga myndigheterna skulle ha anmodat nätoperatören att godkänna betalningsförseningar. Den har heller inga bevis för att de offentliga myndigheterna skulle ha medverkat till att åtgärden godkändes (58). Dessutom slöts liknande avtal efter det att företaget privatiserats. Därför kan åtgärden inte tillskrivas staten och innebar följaktligen inte förluster av statliga medel.

(117)

När det gäller omläggningen av skulderna till Segurança Social (socialförsäkringsmyndigheten) och den efterskänkta dröjsmålsräntan anser kommissionen att socialförsäkringsmyndigheten inte kan betraktas som företag. Den utövar ingen ekonomisk verksamhet då den är ett offentligt organ med uppgift att förvalta socialförsäkringssystemet (59). Å andra sidan var det inte socialförsäkringsmyndigheten som beviljade skuldomläggningen, utan detta skedde genom ett gemensamt dekret från statssekreterarna på finans- och socialministerierna och vice statssekreteraren på regeringskansliet. Genom detta avstod staten i praktiken från intäkter som normalt skulle ha inneburit 1,206 miljarder escudos i räntor för den utestående skulden. Det står därför klart att det fanns inslag av statliga medel och att åtgärden kunde tillskrivas staten.

(118)

Kapitaltillskottet till RTP och betalningarna för TV-nätet bekostade staten över den offentliga budgeten. Det står därför klart att detta handlar om statliga medel i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget.

(119)

Kommissionen är inte ense med de portugisiska myndigheterna om att det inte finns inslag av statliga medel i lånet. Man bör påminna sig att begreppet statliga medel även omfattar fördelar som ges organ som staten har utsett eller inrättat för detta ändamål (60). Låneavtalet ingicks mellan RTP och Fundo de Regularização da Divida Pública (regleringsfonden), en fond som förvaltas av Instituto de Gestão do Crédito Público (statslåneinstitutet). I ett statligt patent fastställs att statslåneinstitutet är underställt finansministern (61). Följaktligen kan man dra slutsatsen att de medel regleringsfonden beviljade och som belastade statsskulden bör betraktas som statliga medel.

(120)

Å andra sidan kan åtgärden direkt tillskrivas den portugisiska staten, eftersom det var statssekreterarna på informations-, ekonomi- och finansministerierna som fastställde avtalsvillkoren i ett gemensamt dekret av den 17 december 1998.

(121)

Inga uppgifter har lämnats som styrker att emissionen av RTP:s obligationslån var förenat med en statlig garanti. Enligt prospektet för obligationslånet var RTP borgenär för skulden. Beträffande emissionen hade RTP inte en rättslig ställning som indirekt skulle göra staten betalningsansvarig. Genom lag nr 21/92 förvandlades företaget 1992 från offentligt företag till aktiebolag. Kommissionen anser därför att obligationslånet motsvarade villkoren på marknaden och att staten inte avstod från intäkter. Därmed finns inget inslag av statliga medel. I motsats till vad berörda parter hävdar anser kommissionen att det faktum att RTP var statsägt inte påverkar denna slutsats, då EG-fördraget förhåller sig neutralt till om ägandet är offentligt eller privat (62).

(122)

När det gäller protokollet om stöd till filmproduktion från september 1996 håller kommissionen inte med de berörda parterna om att RTP erhållit ytterligare finansiering i enlighet med protokollet. I detta angavs närmare hur RTP skulle utöva sitt public service-uppdrag vad gällde stöd till filmproduktion (63), men samtidigt föreskrevs inget ytterligare bidrag till RTP. Bidrag med anledning av RTP:s skyldigheter vad gäller filmproduktion omfattades redan av det generella bidragssystemet enligt lag nr 21/92 (64). Följaktligen kan protokollet inte betraktas som ett klart fall av engångsfinansiering. I sig förorsakade protokollet alltså inga förluster av statliga medel, då staten inte kunde bevilja RTP ytterligare medel med hänvisning till detta protokoll.

(123)

Omstruktureringsplanen för 1996–2000 var uppenbarligen bara en preliminär studie från RTP:s sida, utan några åtaganden från den portugisiska staten. Kommissionen anser därför inte att inslag av statliga medel skulle föreligga. I denna fråga lade de berörda parterna inte fram några nya uppgifter.

(124)

Mot bakgrund av dessa synpunkter kan alltså slutsatsen dras att protokollet om stöd till filmproduktion, omstruktureringsplanen för 1996–2000, de försenade betalningarna för nyttjandet av sändningsnätet och obligationslånet inte utgör statliga stöd, eftersom det inte föreligger inslag av statliga medel.

(125)

Beträffande befrielsen från notarie- och registreringsavgifter måste kommissionen fastställa om åtgärden innebar en generell befrielse för RTP, och om denna i synnerhet avsåg RTP (alternativt offentliga företag) och inte privata företag. Dessutom bör kommissionen fastställa om RTP gynnades ytterligare genom att inte betala för offentliggörandet av stiftelseurkunden. Det bör också fastställas om RTP enligt artikel 11.2 i lag nr 21/92 var befriat från registreringsavgifter för alla andra tillgångar.

(126)

För det första anser kommissionen att syftet med artikel 11 var att befria RTP från registreringsavgifter eller motsvarande som var direkt förknippade med förändringen av dess bolagsordning. Artikel 11.1 avser den grundläggande skyldigheten att registrera bolagsordningen i Registo Nacional de Pessoas Colectivas (nationella föreningsregistret), och artikel 11.2 avser registrering av andra nödvändiga handlingar, direkt förknippade med förändringen av företagets rättsliga form (dvs. registrering av materiella och immateriella tillgångar osv.). De portugisiska myndigheternas uppgifter visar i praktiken att RTP inte var generellt befriat från registreringsavgifter, eftersom det vid flera tillfällen erlagt notarie- och registreringsavgifter i samband med förändringar av företaget, efter omvandlingen till aktiebolag (65). Kommissionen håller därför inte med de berörda parterna om att RTP åtnjöt en generell befrielse från notarie- och registreringsavgifter.

(127)

För det andra håller kommissionen med de portugisiska myndigheterna om att artikel 11.1 i lag nr 21/92, varigenom RTP befriades från betalning av notarie- och registreringsavgifter, inte gynnar RTP särskilt. I det konkreta fallet RTP bekräftar den bara tillämpningen av lag nr 84/88, enligt vilken offentliga företag kan omvandlas till aktiebolag genom ett dekret som godkänner bolagsordningen och vilket anses vara tillräckligt vad gäller registreringen av alla nödvändiga handlingar.

(128)

Särbehandlingen av offentliga företag som omvandlats till aktiebolag är en följd av systemets inre logik och gynnar inte dessa särskilt, eftersom avgifterna här inte är motiverade. Syftet med notariehandlingar är att dokument om företagsbildning eller företagsomvandling skall attesteras så att de blir rättsligt giltiga. Emellertid framstår sådana handlingar som överflödiga för företag som i enlighet med en rättsakt övergått till aktiebolag, eftersom rättsakten i fråga redan är rättsligt giltig.

(129)

Resonemanget om registreringsavgifter är också giltigt för kostnaderna för offentliggörande. I egenskap av offentlig myndighet skall staten offentliggöra förändringar av lagstiftningen i republikens officiella tidning (Diário da República). Då staten redan offentliggjort lag nr 21/92 där RTP:s nya bolagsordning godkänns, var det onödigt att på RTP ställa sådana offentliggörandekrav som man ställer på privata företag. Den officiella tidningen innehåller RTP:s fullständiga bolagsordning, vilket alltså innebar en registrering av denna och samtidigt tillhandahöll information till berörda parter.

(130)

För det tredje håller kommissionen med de portugisiska myndigheterna om att RTP inte gynnades särskilt genom artikel 11.2 i lag nr 21/92, enligt vilken RTP befriades från betalning av andra registreringsavgifter som direkt förknippades med förändringen av företagets rättsliga form. Genom artikel 11.2 i lag nr 21/92 bekräftas bara tillämpningen av artikel 1 i dekret nr 404/90, där det föreskrivs att företag kan undantas från skatt på överlåtelse av fast egendom i samband med koncentration eller samverkan samt från arvoden och andra lagstadgade avgifter för att ingå avtal av detta slag. Dekret nr 404/90 omfattade alla företag som till och med den 31 december 1993 inledde en samverkan eller koncentration. Att RTP befriades från betalning av andra registreringsavgifter innebar inte en särskild fördel då reglerna gällde för samtliga företag i samma situation.

(131)

Efter granskning av synpunkterna från berörda parter och de portugisiska myndigheterna drar kommissionen slutsatsen att den ursprungliga uppgörelsen mellan socialförsäkringsmyndigheten och RTP inte kan uppfattas som typisk för en privat aktör. Tvisten avsåg om några av socialförsäkringsmyndighetens normer, fastställda i förordning nr 12/83, var rättsligt giltiga. Uppgörelsen bekräftade RTP:s tolkning i frågan, som stöddes av en anlitad skatteexpert vars slutsats var att förordningen stred mot konstitutionen. Efter uppgörelsen har förordningen dock inte upphävts. Den naturliga slutsatsen av detta är att åtgärden tillämpades selektivt på RTP, utan att ändra tolkningen av myndighetens normer vid tillämpningen på andra företag.

(132)

Dessutom kan kommissionen inte hålla med de portugisiska myndigheterna att skuldomläggningen och efterskänkningen av straffavgifter och räntor beviljats i enlighet med dekret nr 411/91 och inom ramen för ett generellt system gällande samtliga företag i motsvarande situation, varför RTP inte gynnats särskilt.

(133)

Föreliggande beslut syftar till fastställa om tillämpningen på RTP av detta system var selektivt, utan sidoblickar på dess selektiva eller generella karaktär.

(134)

För att utröna om skuldomläggning är ofrånkomlig för företagets överlevnad krävs i dekret nr 411/91 att en ekonomisk och finansiell studie görs. RTP har aldrig tagit fram någon sådan studie av överlevnadsmöjligheterna enligt artikel 2.3 i dekret nr 411/91.

(135)

Dessutom är villkoret i artikel 2.1 d inte tillämpligt på RTP, eftersom skuldregleringen inte följde på ett statligt ingrepp. Kommissionen delar inte de portugisiska myndigheternas åsikt att den statliga inblandningens historia inverkat på det skuldsatta företagets funktionssätt och att RTP bildades lagstiftningsvägen i samband med statlig inblandning. Även om RTP förvaltades på ett särskilt sätt 1977 (66) kom detta till ett slut i och med att RTP:s bolagsordning antogs 1980, och det var under perioden 1983–1989 som skulden till socialförsäkringsmyndigheten uppstod. Kommissionen anser att godkännandet av RTP:s skuldreglering inte omfattas av ett generellt system och följer dekret nr 411/91, eftersom RTP inte uppfyllde villkoren i denna lag för beviljande av skuldreglering. Följaktligen tillämpades åtgärden selektivt på RTP.

(136)

Genom att tillåta skuldomläggningen borde staten dessutom ha agerat som en offentlig eller privat fordringsägare som försöker driva in utestående belopp och som i detta syfte går med på skuldomläggning för att underlätta återbetalningen (67). Statens dröjsmålsränta borde motsvara den räntesats som en privat fordringsägare skulle tillämpa i sådana fall. Kommissionen anser att en privat fordringsägare som söker driva in en skuld på den rättsliga vägen åtminstone erhåller den i lag fastställd räntan. Genom att inte kräva räntebetalning agerade de portugisiska myndigheterna inte som en privat fordringsägare skulle ha gjort för att maximera räntan, detta trots att det finns ett system för indrivning. Dessutom uppstod skulden till socialförsäkringsmyndigheten 1983–1989, och omläggningen skedde först 1993. I en sådan situation skulle en privat fordringsägare inte ha tolererat en liknande skuldökning så länge utan att vidta indrivningsåtgärder. Således förefaller åtgärden ha inneburit en särskild fördel för RTP.

(137)

Beträffande betalningarna för övertagandet av sändnings- och överföringsnätet för TV kan kommissionen inte beakta de berörda parternas ifrågasättande av hur nätets värde beräknats. Redan i sitt beslut av den 2 oktober 1996 om finansieringen av RTP drog kommissionen slutsatsen att det pris staten betalade RTP för nätet motsvarade marknadsvärdet och inte innebar statligt stöd (68). Denna slutsats ifrågasatte SIC inte i förstainstansrätten (69).

(138)

Dessutom instämmer kommissionen inte i synpunkterna om att ersättningen inte var befogad, eftersom staten finansierat byggandet av TV-sändningsnätet. Kommissionen anser att statens funktion som investerare inte skall blandas samman med dess funktion som offentlig myndighet. Även om staten ägde RTP till 100 % och blev enda ägare till TDP, var de två företagen av öppenhetsskäl juridiskt och ekonomiskt oberoende av varandra. Nätet ingick i RTP:s tillgångar, och staten hade beslutat att skilja det från dessa tillgångar. Statens beslutade ersättning till det offentliga företaget RTP för nätets marknadsvärde innebar följaktligen inte någon ekonomisk fördel för företaget, eftersom ersättningen motsvarade tillgångarnas faktiska värde. Följaktligen gynnade åtgärden inte RTP och utgjorde inte ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(139)

Efter att ha granskat de berörda parternas och de portugisiska myndigheternas synpunkter drar kommissionen slutsatsen att de beviljade kapitaltillskotten 1994–1997 gynnade RTP ekonomiskt. Tabell 3 visar på RTP:s svaga ekonomiska ställning i samband med kapitaltillskotten, varför ingen privat investerare skulle ha satsat kapital i företaget eftersom det inte inom rimlig tid kunde förväntas få normal lönsamhet. Faktiskt försämrades RTP:s ekonomiska situation trots kapitaltillskotten. Varken de portugisiska myndigheterna eller de berörda parterna har hävdat att den portugisiska staten agerade som en privat investerare i samband med kapitaltillskotten till företaget.

(140)

Kommissionen håller inte med de portugisiska myndigheterna om att lånet 1998 beviljades till marknadsvillkor. För att inte det inte skall handla om statligt stöd krävs det att lånevillkoren (lånegarantin och räntan) återspeglar riskerna med långivning till ett företag (70). Riskerna och därmed räntan ökar när ett företags ekonomiska och finansiella ställning är svagare än vad ett kreditinstitut skulle kräva för att bevilja lån.

(141)

Som tabell 3 visar hade RTP när lånet beviljades allvarliga ekonomiska problem, i och med att skulderna översteg värdet av företagets tillgångar och det redovisade ett negativt eget kapital. Således var företaget tekniskt sett konkursmässigt.

(142)

För det första bör det nämnas att lånet var ”efterställt” och alltså saknade säkerhet i form av tillgångar, varför det vid företagskonkurs hade sämre rätt till betalning ur tillgångarna än alla fordringsägarna men bättre än aktieägarna. Att lånet saknade tillräcklig säkerhet i form av tillgångar visar klart att det inte beviljades till marknadsvillkor och att det handlade om stöd. Eftersom RTP tekniskt sett var konkursmässigt när lånet beviljades, skulle inget kreditinstitut ha beviljat företaget ett ”efterställt” lån då utsikterna att RTP skulle återbetala det var mycket små. Mycket riktigt beviljades lånet inte av ett privat kreditinstitut utan av regleringsfonden.

(143)

För det andra kan det hävdas att låneräntan inte återspeglade den aktuella risken. Inte nog med att den är lägre än kommissionens normala referensränta för att beräkna det stödinslag som följer av system för räntesubventioner vid lån (71), utan en normal marknadsoperatör skulle förutom solida säkerheter också kräva en ränta som kompenserade för den stora risken att lånet inte skulle återbetalas.

(144)

Då RTP:s ekonomiska ställning var sådan att det inte kunde få ett ”efterställt” lån på normala villkor, utgör lånet i praktiken ett bidrag och gynnar RTP.

(145)

I ljuset av ovanstående anser kommissionen att omläggningen av skulden till socialförsäkringsmyndigheten, kapitaltillskotten 1994–1997 och det 1998 beviljade lånet innebär att RTP gynnades ekonomiskt och finansiellt i förhållande till de konkurrenter som inte erhöll sådana medel.

(146)

Den portugisiska TV-marknaden konkurrensutsattes senast 1992, men redan när RTP blev föremål för olika åtgärder fanns det konkurrenter på marknaden. I februari 1992 beviljades de privata TV-företagen SIC och TVI sändningskoncessioner, och i oktober 1992 började SIC sända i Portugal.

(147)

Kommissionen håller inte med de portugisiska myndigheterna om att uppgörelsen om skulden till socialförsäkringsmyndigheten inte skulle omfattas av begreppet statligt stöd, eftersom skulden uppstått innan den portugisiska sändningsmarknaden konkurrensutsattes. En ekonomisk fördel beviljades RTP i maj 1993, sedan denna marknad konkurrensutsatts, vilket kan anses ha gynnat RTP ekonomiskt.

(148)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att de av staten beviljade åtgärderna kan ha gynnat RTP ekonomiskt och finansiellt i förhållande till de konkurrenter som inte erhöll samma medel och alltså kan ha snedvridit konkurrensen enligt artikel 87.1.

(149)

Statliga åtgärder omfattas av artikel 87.1 om de påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Så är alltid fallet när den aktuella verksamheten är föremål för handel inom gemenskapen. Vad gäller det aktuella förfarandet bedrev RTP, det stödmottagande företaget, verksamhet på den internationella marknaden. Via EBU (European Broadcasting Union) utbyter man TV-program och deltar i Eurovisionssystemet (72). Dessutom konkurrerar RTP direkt med privata sändningsföretag som bedriver verksamhet på den internationella sändningsmarknaden och som har en internationell ägarstruktur (73).

(150)

Av detta följer att åtgärderna till förmån för RTP har påverkat handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 87.1.

(151)

Bortser man från RTP:s public service-skyldigheter utmynnar ovanstående i slutsatsen att följande åtgärder har inslag av statliga stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget: omläggningen av skulden till socialförsäkringsmyndigheten, kapitaltillskotten under perioden 1994–1997 och det 1998 beviljade lånet.

(152)

Som nämnts ovan hade emellertid RTP ett public service-uppdrag på sändningsområdet. I samband med Altmark-domen fastslog EG-domstolen att statliga åtgärder som kompenserar public service-kostnader inte omfattas av begreppet statligt stöd, enligt artikel 87.1 i EG-fördraget, om alla villkor enligt följande är uppfyllda (74):

(153)

Bortser man från det första och tredje villkoret förefaller de i skäl 151 nämnda engångsåtgärderna inte uppfylla det andra och fjärde villkoret i Altmark-domen av skäl som anges i det följande.

(154)

Det står klart att finansieringen i form av uppgörelsen med socialförsäkringsmyndigheten och genom lånet inte omfattades av ett kompensationssystem med kriterier som fastställts i förväg på ett objektivt och öppet sätt (andra villkoret). Tvärtom baserades de på punktbeslut från statens sida.

(155)

I skäl 61 noterades att det i public service-avtalet dessutom särskilt föreskrevs att investeringar i utrustning för public service-verksamhet kunde finansieras genom kapitaltillskott. Public service-avtalen begränsar inte investeringarna till public service, definierar heller inte klart villkoren och begränsningarna för statlig medverkan utan föreskriver att staten som aktieägare kan bidra till RTP:s investeringar. Kommissionen anser därför att inte heller kapitaltillskotten omfattades av ett kompensationssystem med kriterier som fastställts i förväg på ett objektivt och öppet sätt.

(156)

Det står dessutom klart att RTP inte valts ut genom ett offentligt upphandlingsförfarande som säkrade lägsta möjliga kostnad. Inget tyder på att engångsåtgärderna fastställdes på grundval av en undersökning av kostnaderna för ett genomsnittligt företag (fjärde villkoret).

(157)

Det står därför klart att inte alla villkor i Altmark-domen är uppfyllda. De i skäl 151 nämnda åtgärderna bör därför anses vara statliga stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(158)

Enligt EG-domstolens fasta rättspraxis kan enligt artikel 86 undantag beviljas för statliga stöd till företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. I Altmark-domen slogs uttryckligen fast att statliga stöd som kompenserar företags kostnader av detta slag kan anses förenliga med den gemensamma marknaden, om villkoren enligt artikel 86.2 i EG-fördraget är uppfyllda (75).

(159)

EG-domstolen har förklarat att för att en åtgärd skall kunna omfattas av ett sådant undantag måste kriterierna definition, tilldelning och proportionalitet vara uppfyllda. Kommissionen menar att när dessa kriterier är uppfyllda påverkas inte utvecklingen av handeln på ett sätt som skadar gemenskapens intressen.

(160)

I kommissionens meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och TV i allmänhetens tjänst (76) förklaras hur dessa kriterier skall tillämpas på radio- och TV-sektorn. I enlighet med meddelandet bör kommissionen bedöma om (77)

(161)

I enlighet med Amsterdamprotokollet (78) och meddelandet om radio och TV (79) åligger det medlemsstaterna att definiera vad som skall ingå i public service-uppdraget för ett public service-företag på radio- och TV-området. På området i fråga begränsar sig kommissionens uppgift till att undersöka om det finns uppenbara brister i public service-definitionen. Eventuella brister skulle strida mot denna definition.

(162)

Med hänsyn till radio- och TV-sektorns särskilda art anser kommissionen att det är befogat med en definition där ett visst radio- och TV-organ åläggs att erbjuda ett balanserat och varierat programutbud, i enlighet med protokollets tolkningsbestämmelser (80). En sådan definition överensstämmer med syftet att tillgodose de demokratiska, sociala och kulturella behoven i samhället i fråga.

(163)

Som framgår av skälen 51 och 52 är RTP enligt lag nr 21/92 och public service-avtalen skyldigt att som TV i allmänhetens tjänst garantera rikstäckande sändningar i två kanaler. Medan den första kanalen skall erbjuda ett mer allmänt programutbud, skall den andra kanalen vända sig till en mer specifik publik. Som framgår av skälen 53 och 54 åläggs RTP i lag nr 21/92 och public service-avtalen också mer detaljerade skyldigheter beträffande programmens innehåll, internationellt samarbete och vissa andra skyldigheter.

(164)

Även om definitionen på RTP:s public service-uppdrag av naturliga skäl är kvalitativ och relativt vid, i enlighet med Amsterdamprotokollets tolkningsbestämmelser, anser kommissionen att en sådan ”vid” definition är berättigad (81). Följaktligen anser kommissionen den allmänna definitionen på RTP:s public service-uppdrag vara berättigad, nämligen att ha rikstäckande TV-sändningar i två kanaler, den ena med en mer allmän inriktning och den andra inriktad på en mer speciell publik. Denna definition kan anses tillgodose det portugisiska samhällets demokratiska, sociala och kulturella behov.

(165)

Som berättigade uppfattar kommissionen också de detaljerade skyldigheterna om hur RTP skall utföra sitt allmänna uppdrag som radio och TV i allmänhetens tjänst. I enlighet med Amsterdamprotokollet kan även dessa skyldigheter i praktiken anses tillgodose det portugisiska samhällets demokratiska, sociala och kulturella behov.

(166)

Fastän kommissionen anser att RTP:s public service-uppdrag är berättigat, bör den likväl undersöka om definitionen innehåller uppenbara brister.

(167)

Av hänsyn till skäl 45 i direktivet ”Television utan gränser” kan kommissionen godta att definitionen på programföretags public service-uppdrag innehåller en skyldighet att väsentligt bidra till investeringar i europeiska audiovisuella produktioner, på villkor att dessas motsvarande rättigheter tillåter att de sänds av public service-TV (82).

(168)

Kommissionen anser att RTP:s skyldighet till filmstöd omfattas av sändningsverksamheten i allmänhetens tjänst, eftersom RTP i public service-TV senare skall sända filmer som företaget fått rätt att distribuera.

(169)

Därför kan kommissionen inte hålla med de berörda parterna om att RTP:s skyldighet på filmområdet och motsvarande finansiering skulle vara diskriminerande. De berörda parterna hävdade att även de privata programföretagen ingått filmstödsprotokoll med de portugisiska myndigheterna, där det inte förutses någon ersättning. Kommissionen anser att man måste skilja mellan frivilliga filmstödsavtal mellan staten och privata programföretag å ena sidan och RTP:s public service-skyldighet att sända och finansiera filmproduktioner å den andra. Det står klart att RTP ålagts en public service-skyldighet att stödja vissa filmproduktioner som senare sänds i public service-TV, medan de privata programföretagen inte hade något public service-uppdrag. I praktiken blir RTP ett statligt instrument för filmstöd. RTP:s eventuella gynnande av filmindustrin kan innebära statligt stöd och bör bedömas som sådant. Föreliggande beslut påverkar inte den eventuella bedömningen av att filmproduktioner kan gynnas.

(170)

I ljuset av ovanstående har kommissionen dragit slutsatsen att RTP:s samfinansiering av portugisiska filmproduktioner som sänds i public service-kanaler kan uppfattas som en särskild och befogad skyldighet. Den ingår nämligen i RTP:s allmänna public service-uppdrag för radio och TV. Skyldigheten utgjorde därför inte ett uppenbart fel.

(171)

Kommissionen anser dock att RTP:s lagliga skyldighet att prestera ”andra tjänster som kan fastställas efter behov” (83) inte är så klar att kommissionen på förhand och juridiskt entydigt kan hävda att de bör betraktas som public service-tjänster. Emellertid anser kommissionen att ”andra tjänster som kan fastställas” inte definieras klart och noterar att under den granskade perioden inga utbetalningar skett med hänvisning till denna bestämmelse (84).

(172)

I ljuset av ovanstående har kommissionen dragit slutsatsen att RTP:s verksamhet, som definieras i lag nr 21/92 och senare i public service-avtalen, innehåller klart definierade public service-skyldigheter. Skyldigheten att prestera ”andra tjänster som kan fastställas efter behov” är dock inte så entydig att man kan förutsätta att alla här presterade tjänster bör betraktas som offentliga tjänster. För övrigt har inga utbetalningar skett med hänvisning till denna bestämmelse mellan 1992 och 1998.

(173)

För det andra bör kommissionen bedöma de public service-skyldigheter som ålagts bidragsmottagaren.

(174)

Enligt meddelandet om radio och TV skall kommissionen granska om RTP ålades sitt public service-uppdrag genom en officiell handling (85).

(175)

Som framgår av skäl 55 fastställdes RTP:s public service-skyldigheter i olika lagar och avtal: artikel 5 i lag nr 58/90, artikel 4.1 och artikel 5 i lag nr 21/92 och klausul 1 i public service-avtalen.

(176)

Varken de berörda parterna eller den portugisiska regeringen har till kommissionen inkommit med synpunkter om att RTP inte skulle ha fått sitt public service-uppdrag genom en officiell handling. På grundval av meddelandet om radio och TV och tidigare nämnda lagar och avtal har kommissionen dragit slutsatsen att det inte kan betvivlas att RTP har public service-skyldigheter på televisionsområdet och att public service-uppdraget officiellt ålagts RTP.

(177)

Att public service-uppdraget ålagts RTP genom en officiell handling är inte tillräckligt, utan det skall också säkerställas att uppdraget utförs på föreskrivet sätt. Det framgår av skälen 56–59 att olika kontrollsystem infördes för att säkerställa att RTP utförde public service-uppdraget på föreskrivet sätt.

(178)

För det första skulle RTP framlägga både rapporter om public service-skyldigheterna och planer med bifogade handlingar från en revisionsfirma. Under perioden 1992–1998 tog RTP faktiskt fram rapporter om public service- skyldigheterna, där man redovisade fullgörandet av public service-skyldigheterna och angav kostnaderna för varje skyldighet på grundval av ett analytiskt redovisningssystem.

(179)

För det andra skulle finansministern och ministern med ansvar för mediefrågor granska fullgörandet av public service-avtalet, och allmänna finansinspektionen skulle utföra revision av finansieringsplanen.

(180)

För det tredje skulle en externrevision utföras varje år. Kommissionen kan inte hålla med SIC om att de portugisiska myndigheternas redovisade public service-kostnader samt RTP:s uppgifter i sina public service-avtal och årsredovisningar inte skulle vara tillförlitliga och alltså inte ha kontrollerats tillräckligt. Kommissionen vill framhålla att RTP:s redovisning under perioden 1992–1998 varje år granskats av en auktoriserad revisor. Fastän rapporterna om public service-skyldigheterna inte alltid åtföljdes av en revisionsberättelse, säkerställde de strikta reglerna i systemet för kostnadsbokföring att kostnaderna för varje bidragsberättigad public service-skyldighet kunde identifieras och kontrolleras på ett riktigt sätt.

(181)

Det står därmed klart att kontrollåtgärder genomfördes på tre olika nivåer: internt av en revisionsfirma, av de ansvariga statliga organen och av ett företag för externrevision. Även om public service-rapporterna inte verkar ha varit föremål för systematisk externrevision, säkerställde det beskrivna systemet att det fungerade som det var tänkt. Kommissionen drog därför slutsatsen att det under perioden 1992–1998 fanns ett effektivt system som säkerställde att RTP:s fullgörande av public service-uppdraget övervakades på ett effektivt sätt.

(182)

Det tredje kriterium som kommissionen bör bedöma är om finansieringen är proportionell mot public service-tjänstens nettokostnad.

(183)

I meddelandet om radio och TV redovisade kommissionen de kriterier som den använder i sin bedömning av om statlig finansiering är proportionell. Ett krav är att det statliga stödet inte överskrider nettokostnaderna för public service-tjänsten och att det inte uppstår snedvridningar på marknaden som inte är nödvändiga för att public service-uppdraget skall kunna fullgöras (86).

(184)

För korrekt fastställande av kostnaden för public service-verksamheten krävs i meddelandet om radio och TV för det första att kostnaderna och intäkterna fördelas rätt mellan public service-verksamheten och affärsverksamheten.

(185)

Som framgår av skälen 62–64 fastställs i public service-avtalen vilken fördelningsmetod som RTP skall tillämpa på kostnader och intäkter. I föreliggande fall förenklas kommissionens uppgift av att RTP tillämpar ett analytiskt redovisningssystem, som gör det möjligt att kvantifiera företagets stödberättigande kostnader för fullgörandet av respektive ersättningsberättigande public service-tjänst.

(186)

I detta system motsvaras varje stödberättigande utgiftsrubrik av en aktivitet och fördelas följaktligen på RTP:s olika ersättningsberättigande public service-tjänster, i enlighet med objektiva redovisningsprinciper.

(187)

Då intäkterna från respektive bidragsberättigande public service-tjänst minskas med driftskostnaderna, säkerställer systemet att årsbidragen begränsas till nettokostnaden för respektive public service-skyldighet (se skäl 65).

(188)

I ljuset av ovanstående har kommissionen dragit slutsatsen att de parametrar som använts för att fastställa kostnaderna i princip är både objektiva och öppna.

(189)

Samtidigt konstaterar kommissionen att reglerna för kostnadsbidrag kan underskatta den faktiska nettokostnaden för RTP:s public service-uppdrag och resultera i en strukturell underfinansiering av de faktiska behoven av medel.

(190)

Som framgår av skäl 65 undantogs vissa public service-kostnader från årsbidrag, i enlighet med den i avtalen fastställda metoden för kostnadskalkylering (87). De portugisiska myndigheterna har dessutom informerat kommissionen om att fastän RTP skulle betala mervärdeskatt på erhållna årsersättningar kunde respektive kostnader inte beaktas till följd av bokföringsreglerna (skäl 96). Slutligen redovisade RTP i sina public service-rapporter inte alla investeringar i utrustning för public service-verksamheten, trots att dessa bokförts (se skäl 67).

(191)

Enligt Amsterdamprotokollet skall dock medlemsstaterna utforma finansieringssystemet för sändningsföretagen med public service-uppdrag. I föreliggande fall har de portugisiska myndigheterna beslutat att inte kompensera en del av tjänsteproducentens kostnader för fullgörande av uppdraget.

(192)

I det granskade fallet har staten inte bara beviljat RTP årliga ersättningar utan även beviljat ytterligare finansiering i form av kapitaltillskott, lån och en uppgörelse med socialförsäkringsmyndigheten.

(193)

Trots att public service-avtalen föreskrev statlig finansiering i form av årliga ersättningar för driftskostnaderna och möjligheten till kapitaltillskott för RTP:s investeringar, föreskrevs det i rättsreglerna om RTP:s public service-uppdrag varken finansiering i form av lån eller nedskrivningar beträffande socialförsäkringsmyndigheten. Enligt punkt 57 i meddelandet om radio och TV skall kommissionen dock analysera om alla åtgärder är proportionella mot public service-uppdragets nettokostnader. Bara om så är fallet kan finansieringen av RTP anses vara förenlig med artikel 86.2 i EG-fördraget.

(194)

Kommissionen anser också att de av RTP:s public service-skyldigheter som inte är ersättningsberättigande enligt public service-avtalen kan betraktas som berättigade och som klart definierade public service-skyldigheter som staten ålagt tjänsteproducenten. Enligt gemenskapslagstiftningen kan följaktligen den portugisiska staten finansiera samtliga nettokostnader förknippade med RTP:s public service-tjänster.

(195)

För detta beslut krävs inte en ny och exakt beräkning av de faktiska nettokostnader som RTP ådrog sig för att uppfylla sina public service-skyldigheter. Det räcker att visa att statens totala finansiering av RTP under perioden 1992–1998 inte överskred de ytterligare nettokostnader som företaget ådrog sig för att utföra public service-uppdraget under perioden i fråga.

(196)

I tabell 6 ges en översikt över RTP:s public service-kostnader (investerings- och nettodriftskostnader), beräknade enligt tillämpliga regler för kostnadsbokföring, samt erhållna ersättningar för investeringar och driftskostnader.

(197)

För det första redovisas investeringarna i utrustning för public service-verksamheten (som i tabell 5) och investeringsbidraget (som i tabell 2). För det andra redovisas RTP:s nettodriftskostnader (som i tabell 4) samt ersättningarna för dessa kostnader (som i tabell 1). Slutligen redovisas också den fördel som engångsåtgärderna innebär i form av uppgörelsen med socialförsäkringsmyndigheten samt lånet.

Tabell 6

Översikt över det bokföringsmässiga finansierings- och ersättningsbehovet för nettodriftskostnaden

(198)

Det har redan understrukits att de portugisiska myndigheternas valda system för årliga ersättningar medförde att de faktiska kostnaderna för RTP:s public service-uppdrag undervärderades och ledde till ökad skuldsättning. Då målet för RTP var ekonomisk balans, tog myndigheterna i nästa fas till engångsåtgärder för att finansiera kostnaderna för RTP:s public service-uppdrag.

(199)

Av tabell 6 framgår att kapitaltillskottet på 26,7368 miljarder escudos överkompenserade investeringarna i public service-verksamheten, medan de utbetalda ersättningarna och övriga engångsåtgärder underfinansierade driftskostnaderna med 28,7551 miljarder escudos. Fastän kapitaltillskotten egentligen var avsedda för investeringar i utrustning gick de i verkligheten även till återbetalning av växande skulder.

(200)

Tabell 6 visar också att den totala ersättningen inte kunde täcka nettokostnader för public service-uppdraget på 2,0183 miljarder escudos (28,7551 miljarder escudos minus 26,7368 miljarder escudos). Följaktligen har kommissionen enligt gemenskapens bestämmelser dragit slutsatsen att statens totala finansiering är proportionell mot public service-verksamhetens nettokostnader under den granskade perioden.

(201)

Kommissionen anser att de erhållna medlen sannolikt understeg de totala nettokostnader RTP ådrog sig för att utföra det av staten ålagda uppdraget, med tanke på att tabell 6 inte visar de totala kostnaderna för RTP:s public service-verksamhet under perioden 1992–1998.

(202)

I enlighet med meddelandet om radio och TV bör kommissionen inte bara förvissa sig om att statens finansiering är proportionell mot public service-uppdragets nettokostnader utan också om att marknaden inte snedvrids genom med public service-verksamheten förknippad affärsverksamhet, vars kostnader inte kan redovisas korrekt i förhållande till intäkterna och som inte krävs för att utföra public service- uppdraget. En sådan snedvridning skulle föreligga om RTP fått marknadspriserna på reklam att sjunka och därigenom minskat konkurrenternas intäkter (88). RTP skulle då inte maximera sina affärsintäkter och opåkallat öka behovet av statlig finansiering. Enligt meddelandet om radio och TV skulle ett sådant konstaterat beteende inte anses följa av public service-uppdraget (89).

(203)

I beslutet om att inleda förfarandet försäkrade kommissionen att om ett sådant beteende påvisades skulle den beakta dessa snedvridningar och resulterande behov av ökad statlig finansiering vid sin bedömning av eventuell överkompensation. I samband med denna del av förfarandet noterade kommissionen att det ”på grundval av kommissionens uppgifter inte går att fastställa om RTP gjort sig skyldigt till ett sådant beteende” (90).

(204)

Efter uppmaningen att inkomma med synpunkter i samband med att förfarandet inleddes erhöll kommissionen inga synpunkter från RTP:s konkurrenter som tydde på eller styrkte att RTP:s marknadsbeteende var konkurrensbegränsande och kunde tyda på en betydande statlig finansiering som inte är förenlig med fördraget (91).

(205)

På denna punkt anser kommissionen att ingenting tyder på ett sådant beteende. Kommissionen har därför dragit slutsatsen att RTP inte förefaller ha ägnat sig åt konkurrensbegränsande marknadsbeteende som lett till en betydande statlig finansiering och inneburit överkompensation.

(206)

I ljuset av ovanstående har kommissionen dragit slutsatsen att uppgörelsen med socialförsäkringsmyndigheten, kapitaltillskotten och det ”efterställda” lånet bör betraktas som statliga stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Emellertid är finansieringen av RTP i form av engångsåtgärder förenlig med den gemensamma marknaden enligt artikel 86.2 i EG-fördraget. Den totala finansieringen är proportionell mot nettokostnaderna som motsvarar klart definierade och ålagda public service-skyldigheter. Följaktligen har den statliga finansieringen varken påverkat handeln eller konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som strider mot gemenskapens intresse i den mening som avses i artikel 86.2 i EG-fördraget (92).

(207)

Kommissionen anser att de av Portugal beviljade engångsåtgärderna strider mot artikel 88.3 i fördraget. Enligt analysen ovan har kommissionen dragit slutsatsen att uppgörelsen med socialförsäkringsmyndigheten från 1993, kapitaltillskotten under perioden 1994–1997 och lånet från 1998 utgör statliga stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Åtgärderna som bekostats med statliga medel hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna RTP och påverkar handeln. Enligt analysen ovan uppfyller åtgärderna inte villkoren i Altmark-domen, då de inte kan anses omfattas av ett kompensationssystem med kriterier som fastställts i förväg på ett objektivt och öppet sätt. Det står dessutom klart att RTP inte valts ut genom ett offentligt upphandlingsförfarande för att garantera lägsta möjliga kostnad och att ingenting tyder på att de utbetalda engångsåtgärderna fastställts genom en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt företag skulle ha åsamkats.

(208)

Undantaget enligt artikel 86.2 är tillämpligt på engångsåtgärderna. Enligt analysen ovan innebar åtgärderna kompensation för klart definierade public service-skyldigheter som vederbörligen ålagts RTP. Det nämndes ovan att engångsåtgärderna var proportionella mot nettokostnaderna för RTP:s public service-verksamhet. Åtgärderna snedvred inte konkurrensen i en omfattning som stred mot gemenskapens intresse, eftersom de var proportionella mot nettokostnaderna för RTP:s public service-tjänster och företaget i sin affärsverksamhet inte ägnade sig åt konkurrensbegränsande beteende.