(1)

Den 21 augusti 2003 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat ”tillkännagivandet om inledande”) i Europeiska unionens officiella tidning (3) att den inledde ett antidumpningsförfarande beträffande import till gemenskapen av vissa grafitelektrodsystem med ursprung i Indien.

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs i juli 2003 av European Carbon and Graphite Association (ECGA) som företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens totala produktion av vissa grafitelektrodsystem. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning av produkten i fråga och om därav vållad väsentlig skada. Bevisningen ansågs tillräcklig för att motivera att ett antidumpningsförfarande inleddes.

(3)

Inledandet av ett parallellt antisubventionsförfarande beträffande import till gemenskapen av samma produkt med ursprung i Indien offentliggjordes samma dag genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (4).

(4)

Kommissionen meddelade officiellt den klagande samt andra kända gemenskapstillverkare, exporterande tillverkare, importörer, användare och leverantörer som den visste var berörda samt företrädare för Indien om att förfarandet hade inletts. De direkt berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda.

(5)

De båda exporterande tillverkarna i Indien, Indiens myndigheter samt tillverkare, användare, importörer och handlare i gemenskapen lämnade skriftliga synpunkter. Alla parter som inom den ovannämnda tidsfristen begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem beviljades möjlighet till detta.

(6)

Med tanke på det stora antalet icke-närstående importörer i gemenskapen ansågs det lämpligt att i enlighet med artikel 17 i grundförordningen undersöka huruvida stickprovsförfarande borde användas. För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande verkligen var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla kända icke-närstående importörer att, i enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen, ge sig till känna inom 15 dagar efter det att förfarandet inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande beträffande perioden 1 april 2002–31 mars 2003. Endast två icke-närstående importörer samtyckte till att ingå i stickprovet och lämnade de begärda grundläggande uppgifterna inom tidsfristen. Följaktligen ansågs stickprovsförfarande inte vara nödvändigt i detta förfarande.

(7)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som den visste var berörda, till de två icke-närstående importörer som nämns ovan och till alla andra företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som fastställts i tillkännagivandet om inledande.

(8)

Svar på frågeformuläret mottogs från två indiska exporterande tillverkare, de två klagande gemenskapstillverkarna, åtta användarföretag och de två icke-närstående importörer som nämns ovan. Utöver detta lämnade ett användarföretag en skriftlig inlaga innehållande vissa kvantitativa uppgifter, och två intresseorganisationer för användare lämnade också skriftliga inlagor till kommissionen.

(9)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett preliminärt avgörande i fråga om dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes hos följande företag:

(10)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 april 2002 till och med den 31 mars 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller i tabeller ”UP”). Undersökningen av hur de faktorer utvecklades som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med 1999 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(11)

Den berörda produkten är grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder, oavsett om de importeras tillsammans eller separat. En grafitelektrod är en keramikinfattad eller pressad grafitstav. På båda ändar av denna cylinder maskinbearbetas koniska rörmuffar så att två eller flera elektroder kan förenas till en stav. En anslutande del, även den av grafit, används för att förbinda två muffar. Denna del kallas ”nippel”. Både grafitelektroden och nippeln levereras vanligtvis sammankopplade som ett ”grafitelektrodsystem”.

(12)

Grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder tillverkas av petroleumkoks, som är en biprodukt från oljeindustrin, och stenkolstjärbeck. Tillverkningsprocessen omfattar sex steg, närmare bestämt formning, bakning, impregnering, ombakning, grafitering och maskinbearbetning. Vid grafiteringen hettas produkten upp elektriskt till över 3000 oC och övergår fysiskt till grafit, som är en kristallin form av kol och ett unikt material med låg elektrisk men hög termisk ledningsförmåga samt stor styrka och betydande prestanda vid hög temperatur, vilket gör den lämplig för användning i elektriska ljusbågsugnar. Tillverkningstiden för ett grafitelektrodsystem är omkring två månader. Det finns inga produkter som kan ersätta grafitelektrodsystem.

(13)

Grafitelektrodsystem används av ståltillverkare i elektriska ljusbågsugnar, även kallade ministålverk, som strömförande ledare för att tillverka stål från återvunnet skrot. Endast de grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder som har en skenbar täthet av minst 1,65 g/cm3 och en elektrisk resistans av högst 6,0 μΩ m omfattas av denna undersökning. Grafitelektrodsystem som motsvarar dessa tekniska parametrar kan överföra kraft i mycket hög grad.

(14)

En indisk exportör hävdade att han i vissa fall tillverkade den berörda produkten utan att använda ”premium needle coke”, en petroleumkoks av mycket hög kvalitet, och enligt denna exportör skulle de klagande anse att denna typ av koks var oumbärlig för att tillverka produkten med de specifikationer som nämns i skäl 13. Denna exportör begärde därför att grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder vilka inte tillverkats av ”premium needle coke” skulle undantas från undersökningens räckvidd. Det är riktigt att olika kvaliteter av petroleumkoks kan användas för att tillverka grafitelektrodsystem. Produktdefinitionen avgörs emellertid av slutproduktens grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och slutliga användningsområden, oavsett vilka råmaterial som använts. Om grafitelektroder och nipplar som används för sådana elektroder med ursprung i Indien importeras till gemenskapen och motsvarar de grundläggande fysiska och tekniska egenskaper som beskrivs i produktdefinitionen, anses de utgöra den berörda produkten. Begäran avvisades således.

(15)

Den produkt som exporterades till gemenskapen från Indien, den produkt som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i Indien och den produkt som tillverkades och såldes i gemenskapen av gemenskapstillverkarna konstaterades ha samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden och anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(16)

För att bestämma normalvärdet fastställde kommissionen först, för varje exporterande tillverkare, huruvida dess sammanlagda försäljning på hemmamarknaden av den likadana produkten var representativ i förhållande till dess sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs försäljningen på hemmamarknaden vara representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen på den marknaden för varje exporterande tillverkare motsvarade minst 5 % av tillverkarens sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen.

(17)

Kommissionen fastställde därefter vilka av de typer av grafitelektroder, sålda på den inhemska marknaden av de företag vilkas försäljning på den marknaden var representativ, som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen. De faktorer som beaktades vid avgränsningen av de olika produkttyperna av grafitelektroder var i) huruvida de såldes med nippel eller inte, ii) deras diameter och iii) deras längd. De olika produkttyperna för nipplar som såldes separat fastställdes på grundval av diameter och längd.

(18)

Det undersöktes sedan för var och en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna och för var och en av produkttyperna om försäljningen på hemmamarknaden var representativ, dvs. om försäljningen på den marknaden motsvarade minst 5 % av försäljningsvolymen till gemenskapen av samma produktttyp. För dessa produkttyper undersöktes sedan, för var och en av de exporterande tillverkarna, huruvida försäljningen ägt rum vid normal handel, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(19)

Prövningen av huruvida den inhemska försäljningen av varje produkttyp som sålts i representativa volymer kunde anses ha ägt rum vid normal handel gjordes genom att man fastställde andelen lönsam försäljning av den berörda typen till oberoende kunder. För bägge exporterande tillverkare fastställdes det att, i samtliga fall då försäljningen på hemmamarknaden av en viss produkttyp ägde rum i tillräckliga mängder, mer än 80 % av de försålda mängderna såldes med vinst på den inhemska marknaden och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset på produkttypen i fråga översteg den vägda genomsnittliga kostnaden per enhet för produkttypen. För dessa produkttyper fastställdes normalvärdet därför på grundval av det faktiska priset på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna för all försäljning på den marknaden av produkttypen i fråga under undersökningsperioden.

(20)

För de återstående produkttyperna, för vilka försäljningen på hemmamarknaden inte var representativ, konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Normalvärdet konstruerade genom att man till tillverkningskostnaden för de exporterade typerna, vid behov justerade, lade en skälig procentandel för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal, baserade på faktiska uppgifter om de exporterande tillverkarnas produktion och försäljning av den likadana produkten vid normal handel under undersökningsperioden, i enlighet med artikel 2.6 första meningen i grundförordningen.

(21)

Undersökningen visade att de båda samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkarnas exportförsäljning uteslutande gjordes direkt till icke-närstående kunder i gemenskapen.

(22)

Exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(23)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen vederbörlig hänsyn i form av justeringar till olikheter som påverkade prisernas jämförbarhet.

(24)

Således gjordes, där så var tillämpligt och olikheterna kunde styrkas av bevisning, justeringar för olikheter i landtransport-, oceanfrakt-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader samt provisioner och rabatter.

(25)

Båda företagen begärde med stöd av artikel 2.10 b i grundförordningen en justering för tullrestitution, med motiveringen att importavgifter, hävdade de, togs ut på den likadana produkten när denna var avsedd för förbrukning i exportlandet, men återbetalades eller betalades inte när produkten såldes för export till gemenskapen. Företagen utnyttjade av det skälet systemet med tullkredit efter export. I detta avseende framgick det av undersökningen att det inte kunde fastställas någon direkt koppling mellan de krediter som Indiens myndigheter beviljat exporterande tillverkare inom ramen för tullkreditsystemet och inköpta råvaror, eftersom krediterna kunde användas för att betala tullar på alla slags importerade varor utom kapitalvaror och varor som omfattades av importbegränsningar eller importförbud. Krediterna kunde dessutom säljas på den inhemska marknaden eller användas på något annat sätt och det fanns inget som hindrade att de användes för import av råvaror som sedan införlivades i den exporterade produkten. Företagens begäran avvisades därför.

(26)

Alternativt begärde de båda företagen samma justering enligt artikel 2.10 k. Justeringen kunde emellertid inte beviljas, eftersom företagen inte kunde bevisa att systemet med tullkredit efter export påverkade prisernas jämförbarhet och i synnerhet att konsumenterna, till följd av de förmåner som systemet ger, genomgående betalade olika priser på den inhemska marknaden.

(27)

Båda företagen begärde en justering för olikheter i handelsled. Eftersom båda företagen endast sålde till slutliga användare på den inhemska marknaden, medan deras försäljning till gemenskapen gjordes både till slutliga användare och till handlare, begärde de en särskild justering i enlighet med artikel 2.10 d ii) i grundförordningen. Det ena företaget grundade sin begäran på det förhållandet att dess priser på försäljningen i gemenskapen till distributörer var lägre än de priser som det tog ut av slutliga användare. Detta skulle enligt företaget berättiga till en särskild justering. I detta avseende konstaterades att företaget inte kunde bevisa att det svarade för olika funktioner för olika kundkategorier. Det fastställdes vidare att de priser som företaget tog ut av distributörerna inte genomgående var lägre än de priser som det tog ut av de slutliga användarna. Justeringen kunde därför inte beviljas.

(28)

Den andra företaget hävdade att distributörernas pålägg när de sålde den berörda produkten vidare till slutliga användare på gemenskapsmarknaden berättigade till en justering för olikheter i handelsled. Det bör noteras att exportpriset, så som nämns i skälen 21 och 22, fastställdes på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas. De återförsäljningspriser som, enligt företaget, distributörerna tillämpade i gemenskapen ansågs därför irrelevanta. Företagets begäran avvisas därför.

(29)

Det justerade vägda genomsnittliga normalvärdet för varje produkttyp jämfördes med det justerade vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen.

(30)

Jämförelsen visade att dumpning förekommit. De preliminära dumpningsmarginalerna utryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull uppgår till följande:

(31)

Eftersom samarbetsviljan var stor (de samarbetsvilliga företagen representerade 100 % av exporten av den berörda produkten från Indien till gemenskapen) fastställdes den övriga preliminära dumpningsmarginalen till nivån för den högsta dumpningsmarginal som fastställts för ett samarbetsvilligt företag, dvs. till 34,3 %.

(32)

I gemenskapen tillverkas den likadana produkten av SGL AG (”SGL”) och flera dotterbolag (UCAR SNC, UCAR Electrodos Ibérica SL och Graftech SpA) till UCAR SA (”UCAR”), på vilkas vägnar klagomålet ingavs. SGL och UCAR har tillverkningsanläggningar i Österrike, Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien.

(33)

Utöver de två klagande gemenskapstillverkarna, SGL och UCAR, fanns det två andra tillverkare i gemenskapen av den likadana produkten under perioden 1999–undersökningsperioden. En av dessa två övriga tillverkare kom på obestånd och måste ansöka om rättsligt skydd enligt tysk konkurslag. Detta företag upphörde att tillverka den likadana produkten i november 2002. De två företagen uttryckte stöd för klagomålet men avböjde kommissionens inbjudan att samarbeta aktivt i undersökningen. Slutsatsen dras att samtliga ovannämnda fyra tillverkare utgör tillverkningen i gemenskapen enligt artikel 4.1 i grundförordningen.

(34)

De tre klagande gemenskapstillverkarna besvarade frågeformulären och samarbetade till fullo i undersökningen. Under undersökningsperioden stod de för mer än 80 % av tillverkningen i gemenskapen.

(35)

De anses därför utgöra gemenskapsindustrin enligt artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kallas nedan ”gemenskapsindustrin”.

(36)

Eftersom det bara finns två indiska exporterande tillverkare av den berörda produkten och gemenskapsindustrin likaså bara består av två tillverkare, måste antingen uppgifterna avseende importen av den berörda produkten till gemenskapen med ursprung i Indien eller uppgifterna avseende gemenskapsindustrin indexeras, så att konfidentiella uppgifter skyddas i enlighet med artikel 19 i grundförordningen.

(37)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden, övriga gemenskapstillverkares försäljning på gemenskapsmarknaden enligt en uppskattning på grundval av tillgängliga uppgifter, de två indiska samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas försäljning på gemenskapsmarknaden, de försäljningsvolymer som enligt uppgifter som erhållits inom ramen för samarbetet med SGL importerats från Polen samt uppgifter från Eurostat om den övriga importen till gemenskapen, vid behov justerade.

(38)

På denna grundval ökade förbrukningen av den berörda produkten i gemenskapen med 9 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Den ökade närmare bestämt med 14 % mellan 1999 och 2000, minskade med 7 procentenheter 2001 och med ytterligare 1 procentenhet 2002 för att sedan öka med 3 procentenheter under undersökningsperioden. Eftersom den berörda produkten i huvudsak används inom elektrostålindustrin måste förbrukningsutvecklingen ses mot bakgrund av de ekonomiska utvecklingstendenserna för den särskilda sektorn, vilka pekade kraftigt uppåt 2000 men sedan började peka nedåt från och med 2001.

(39)

Importen av den berörda produkten från Indien till gemenskapen ökade med 76 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Den ökade närmare bestämt med 45 % mellan 1999 och 2000 och med ytterligare 31 procentenheter 2001 för att sedan ligga kvar på ungefär den nivån 2002 och under undersökningsperioden.

(40)

Marknadsandelen för exportörerna i det berörda landet ökade med 3,4 procentenheter (eller med 61 %) under skadeundersökningsperioden och var mellan 8 och 10 % under undersökningsperioden. Den ökade först med 1,5 procentenheter mellan 1999 och 2000 och sedan med ytterligare 2 procentenheter 2001 för att sedan ligga kvar på ungefär den nivån 2002 och under undersökningsperioden. Mellan 1999 och undersökningsperioden sammanföll ökningen av importen från det berörda landet och av den importens marknadsandel med en förbrukningsökning på 9 %.

(41)

Mellan 1999 och undersökningsperioden ökade det genomsnittliga priset på den berörda produkten med ursprung i Indien med 2 % 2000 och med ytterligare 8 procentenheter 2001 varefter det minskade med 9 procentenheter 2002 för att sedan stabiliseras på den nivån under undersökningsperioden. Det genomsnittliga importpriset på den berörda produkten med ursprung i Indien var under undersökningsperioden 1 % högre än under 1999.

(42)

Det gjordes en jämförelse, för jämförbara modeller av den berörda produkten, mellan de exporterande tillverkarnas och gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser i gemenskapen. Gemenskapsindustrins priser fritt fabrik till icke-närstående kunder, efter avdrag och skatter, jämfördes med de indiska exporterande tillverkarnas priser cif vid gemenskapens gräns, efter justeringar för kostnader efter import. Jämförelsen visade att priset för den berörda produkt med ursprung i Indien som sålts i gemenskapen under undersökningsperioden underskred gemenskapsindustrins priser med mellan 6,5 % och 12,2 %.

(43)

Dessa marginaler för prisunderskridande belyser inte till fullo vilka effekter den dumpade importen fick på gemenskapsindustrins priser, eftersom priserna både sjönk och hölls nere. Detta visas av den förhållandevis låga lönsamheten under undersökningsperioden inom gemenskapsindustrin som, om det inte hade förekommit någon dumpning, borde ha kunnat uppnå en rimligt högre vinst.

(44)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

(45)

För att bedömningen av vissa skadeindikatorer skulle bli meningsfull måste vissa uppgifter avseende UCAR slås samman med uppgifter från företagets producerande dotterbolag i gemenskapen (se skäl 32).

(46)

Kommissionen ägnade särskild uppmärksamhet åt hur de båda klagande gemenskapstillverkarnas tidigare konkurrensbegränsade beteende skulle ha kunnat påverka skadeindikatorerna. Framför allt kontrollerade den att några konkurrensbegränsande metoder inte hade tillämpats det år (1999) som fungerade som utgångsår för bedömningen av skada (se skälen 77, 78, 80 och 81). När det gällde att fastställa gemenskapsindustrins kostnader och lönsamhet begärde kommissionen vidare uttryckligen att de direkta kostnaderna för betalningar med anledning av de böter som utdömts av konkurrensmyndigheterna, liksom alla indirekta kostnader (inklusive finansieringskostnader) för sådana betalningar, klart och tydligt skulle uteslutas så att man skulle få en uppfattning om vinst, räntabilitet och kassaflöde utan någon av dessa extraordinära utgifter. Kommissionen kontrollerade också att kostnaderna hade uteslutits i enlighet med denna begäran.

(47)

Gemenskapsindustrins produktion ökade med 14 % 2000, minskade med 16 procentenheter 2001, minskade med ytterligare 4 procentenheter 2002 och ökade med 5 procentenheter under undersökningsperioden. Den kraftiga uppgången 2000 berodde på det gynnsamma ekonomiska klimatet, som också ledde till ett ökat kapacitetsutnyttjande det året.

(48)

Produktionskapaciteten minskade 2000 med omkring 2 % och låg sedan kvar på den nivån 2001. Under 2002 och undersökningsperioden minskade den ytterligare med 5 respektive 2 procentenheter. Produktionskapaciteten var under undersökningsperioden 9 % lägre än 1999, framför allt beroende på att en anläggning som tillhörde en av gemenskapstillverkarna var avställd (”låg i malpåse”) under hela undersökningsperioden.

(49)

Kapacitetsutnyttjandet var 70 % 1999 men ökade till 81 % 2000 till följd av stark efterfrågan, särskilt från elektrostålindustrin. Under 2001 och 2002 föll det tillbaka till 70 % för att sedan öka till 76 % under undersökningsperioden.

(50)

Undersökningen visade att det fanns flera orsaker till de ekonomiska problem som den avställda anläggningen (se ovan) brottades med. De två viktigaste var höga produktionskostnader på grund av elpriset i landet samt konkurrens från dumpad import med ursprung i Indien. Eftersom det var svårt att hålla de olika orsakerna isär undersökte kommissionen hur tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande skulle ha utvecklats 2002 och under undersökningsperioden om anläggningen inte hade varit avställd. Produktionsvolymen förändrades inte i denna simulering, eftersom tillverkningen i gemenskapstillverkarens övriga produktionsanläggningar ökades för att kompensera bortfallet. Om anläggningen inte hade varit avställd skulle, som framgår av tabellen nedan, under undersökningsperioden både nivån för produktionskapacitet och nivån för kapacitetsutnyttjande i gemenskapsindustrin som helhet ha legat mycket nära 1999 års nivå.

(51)

Färdiga produkter i lager motsvarade under undersökningsperioden omkring 3 % av gemenskapsindustrins totala produktion. Gemenskapsindustrins utgående lager ökade totalt sett under skadeundersökningsperioden och dess nivå var ungefär fem gånger så hög under undersökningsperioden som 1999. Det framgick emellertid av undersökningen att lagerutvecklingen inte ses som någon särskilt relevant indikator för gemenskapsindustrins ekonomiska situation. Tillverkarna i gemenskapen tillverkar nämligen i regel på beställning och lagren utgörs därför normalt av varor som skall levereras till kunder.

(52)

Gemenskapsindustrins försäljning av egen tillverkning på gemenskapsmarknaden till icke-närstående kunder minskade med 1 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Den ökade närmare bestämt kraftigt 2000 med 16 %, minskade med 17 procentenheter 2001 och med ytterligare 5 procentenheter 2002 för att sedan öka igen med 5 procentenheter under undersökningsperioden. Försäljningsutvecklingen avspeglar nära den ekonomiska utvecklingen inom elektrostålindustrin, som efter ett kraftigt uppsving 2000 fick vidkännas en nedgång 2001 och 2002.

(53)

Efter att inledningsvis ha ökat något med 1 procentenhet 2000 minskade gemenskapsindustrins marknadsandel avsevärt fram till och med 2002. Gemenskapsindustrin tappade 6,5 procentenheter i marknadsandelar 2001 och ytterligare 2,8 procentenheter 2002 innan man lyckades återvinna 1,9 procentenheter under undersökningsperioden. Jämfört med 1999 var gemenskapsindustrins marknadsandel under undersökningsperioden 6,3 procentenheter lägre, eller 9 % lägre uttryckt i indexerad form.

(54)

Mellan 1999 och undersökningsperioden, när förbrukningen i gemenskapen ökade med 9 %, minskade gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden med 1 %. Gemenskapsindustrin förlorade, som framgår ovan, 6,3 procentandelar i marknadsandel, medan den dumpade importen ökade sin marknadsandel med 3,4 procentenheter under samma period.

(55)

Antalet anställda inom gemenskapsindustrin sjönk med omkring 17 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Arbetsstyrkan minskade med 1 % 2000 och med 5 procentenheter 2001. År 2002 och under undersökningsperioden gick antalet anställda ned med 9 respektive 3 procentenheter. Anledningen var framför allt den ovannämnda avställningen av en anläggning tillhörande en av gemenskapstillverkarna och att en del av arbetsstyrkan omfördelades till mera lönsamma affärssegment.

(56)

Produktiviteten hos gemenskapsindustrins anställda, mätt som produktion per sysselsatt person och år, ökade först kraftigt med 15 % mellan 1999 och 2000, sjönk med 12 procentenheter 2001, steg igen med 5 procentenheter 2002 och ökade sedan med ytterligare 11 procentenheter under undersökningsperioden. I slutet av skadeundersökningsperioden var produktiviteten 19 % högre än vid periodens början, vilket speglar gemenskapsindustrins rationaliseringsansträngningar för att förbli konkurrenskraftig. Som jämförelse kan nämnas att den genomsnittliga tillväxten i arbetsproduktivitet i gemenskapsekonomin (samtliga ekonomiska sektorer) var endast 1,5 % per år under samma period.

(57)

Mellan 1999 och undersökningsperioden ökade den genomsnittliga lönen per anställd med 13 %. Detta är något mindre än den ökning i genomsnittlig nominell ersättning per anställd (14 %) som noterades under samma period i hela gemenskapsekonomin (samtliga sektorer).

(58)

Priset per enhet för gemenskapsindustrins försäljning av egen tillverkning till icke-närstående kunder i gemenskapen minskade med 6 % mellan 1999 och 2000, ökade med 9 procentenheter 2001, minskade med 12 procentenheter 2002 och ökade med 1 procentenhet under undersökningsperioden. Den sammanlagda nedgången i försäljningspriset per enhet var 8 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Denna tämligen ojämna utveckling förklaras av följande:

(59)

Priset påverkas framför allt av följande två faktorer: produktionskostnad samt utbuds- och efterfrågesituation på marknaden. Medan försäljningspriset per enhet minskade med 8 % mellan 1999 och undersökningsperioden, ökade produktionskostnaden per enhet med 2 %. Bakom den relativt blygsamma kostnadsutvecklingen döljer sig en kraftig ökning med 10 procentenheter 2001 som var en försenad konsekvens av råvaruprisökningarna under 2000. De två huvudråvarorna för tillverkning av grafitelektrodsystem, nämligen petroleumkoks och tjära, svarar för ungefär 34 % av de totala produktionskostnaderna. Energi, vars pris likaså i hög grad är beroende av fluktuationerna i priset på olja, svarar för ytterligare 13 %. Dessa tre kostnadsposter, som är av avgörande betydelse och vars priser direkt påverkas av svängningarna i oljepriset, svarar tillsammans för närmare 50 % av totala produktionskostnader för den likadana produkten. Eftersom gemenskapsindustrins priser inte kunde hålla jämna steg med de ökade produktionskostnaderna därför att priserna hölls nere på grund av den dumpade importen, minskade gemenskapsindustrins lönsamhet.

(60)

Undersökningen visade att priserna för den dumpade importen underskred gemenskapsindustrins genomsnittliga, minskade försäljningspris med i genomsnitt 6–12 % under undersökningsperioden (se skäl 42). Det konstaterades emellertid när man analyserade varje produkttyp för sig att de priser som erbjöds av de berörda exporterande tillverkarna i vissa fall t.o.m. var betydligt lägre än det genomsnittliga underskridandet av gemenskapsindustrins priser enligt ovan. Detta, på grundval av enskilda produkttyper fastställda, prisunderskridande i kombination med den dumpade importens växande marknadsandel påverkade helt klart gemenskapsindustrins priser på hemmamarknaden.

(61)

Lönsamheten på gemenskapsindustrins försäljning av egen tillverkning till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden under skadeundersökningsperioden, uttryckt i vinst på nettoförsäljning före skatt, minskade med 50 % 2000, med ytterligare 3 procentenheter 2001 och med ytterligare 18 procentenheter 2002 för att så slutligen återhämta sig med 4 procentenheter under undersökningsperioden. Lönsamhetsnedgången mellan 1999 och undersökningsperioden var 66 %: från att ha legat i intervallet 12–15 % 1999 sjönk lönsamheten till intervallet 3–6 % under undersökningsperioden.

(62)

Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda värde (netto), följde i stort sett den ovan angivna lönsamhetsutvecklingen under hela skadeundersökningsperioden. Den sjönk med 34 % 2000, med 23 procentenheter 2001, med 26 procentenheter 2002 och med ytterligare 8 procentenheter under undersökningsperioden. Jämfört med läget 1999 hade räntabiliteten sjunkit med omkring 90 % fram till och med undersökningsperioden, dvs. från att ha legat i intervallet 45–55 % 1999 hade den minskat till intervallet 3–10 % under undersökningsperioden.

(63)

Kommissionen isolerade effekterna för gemenskapsindustrins samlade lönsamhet under undersökningsperioden av att en anläggning var avställd (se skäl 50). Det konstaterades att gemenskapsindustrins lönsamhet utan avställningen skulle ha varit 0,8 procentenhet högre 2002 och 0,5 procentenhet högre under undersökningsperioden, vilket inte skulle ha ändrat lönsamhetstendensen sedan 1999 i någon större utsträckning.

(64)

Kassaflödet (netto) från rörelsen minskade 2000 med 40 %, återhämtade sig med 24 procentenheter 2001, minskade igen med 12 procentenheter 2002 och sjönk med ytterligare 7 procentenheter under undersökningsperioden. Kassaflödet var under undersökningsperioden 35 % lägre än vid skadeundersökningsperiodens början.

(65)

De båda klagande gemenskapstillverkarna har ålagts böter av olika nationella och regionala konkurrensmyndigheter i världen för att de fastställt priser och fördelat marknader under 1990-talet. Utöver dessa böter har de två klagande gemenskapstillverkarna haft ytterligare kostnader med anknytning till dels uppgörelser med kunder och aktieägare i Förenta staterna och Kanada i samband med rättsprocesser med grupptalan, dels finansieringen av dessa extraordinära kostnader. Skuldsättningen i de båda koncernerna har därför ökat dramatiskt och både deras kreditvärdighet och deras kapitalanskaffningsförmåga har försämrats. Den praktiska konsekvensen av detta är att det när det gäller förmågan att skaffa kapital inte är möjligt att göra någon separat bedömning som bara gäller den sektor som tillverkar och säljer den likadana produkten och där man bortser helt från kartellbakgrunden. Lönsamheten, räntabiliteten och kassaflödet enligt uppgifterna ovan och investeringarna enligt uppgifterna nedan, som endast avser den likadana produkten med de eventuella effekterna av företagens konkurrensbegränsande åtgärder noggrant frånräknade, kan emellertid helt klart ses som försvårande omständigheter som förvärrade den ovannämnda redan pressade ekonomiska situationen.

(66)

Gemenskapsindustrins årliga investeringar i den berörda produkten sjönk med ca 50 % mellan 1999 och undersökningsperioden. De minskade närmare bestämt med 27 % 2000, återhämtade sig med 4 procentenheter 2001, sjönk på nytt med 18 procentenheter 2002 och minskade med ytterligare 8 procentenheter under undersökningsperioden.

(67)

Den faktiska dumpningsmarginalen är så hög att dess verkningar för gemenskapsindustrin inte kan anses försumbara, med tanke på volymen av och priserna för importen från det berörda landet.

(68)

Det finns inga uppgifter om att det skulle ha förekommit någon dumpning eller subventionering innan den situation som bedöms i det här förfarandet uppkom. Denna fråga är därför irrelevant.

(69)

Mellan 1999 och undersökningsperioden ökade volymen av dumpad import av den berörda produkten med ursprung i Indien ökade väsentligt, med 76 %, och den dumpade importens marknadsandel i gemenskapen ökade med 3,4 procentenheter. Genomsnittspriserna för den dumpade importen från Indien var genomgående lägre än gemenskapsindustrins genomsnittspriser under skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden underskred dessutom priserna på importen från det berörda landet gemenskapsindustrins priser. På vägd genomsnittlig grundval uppgick prisunderskridandet under undersökningsperioden till omkring 6–12 %. Prisunderskridandet var i vissa fall väsentligt högre om man ser till enskilda produkttyper.

(70)

Det har konstaterats att gemenskapsindustrins situation försämrades under skadeundersökningsperioden. Mellan 1999 och undersökningsperioden utvecklades så gott som samtliga skadeindikatorer negativt: produktionsvolymen sjönk med 1 %, produktionskapaciteten med 9 % och försäljningsvolymen i gemenskapen med 1 %. Gemenskapsindustrin förlorade 6,3 procentenheter i marknadsandelar. Försäljningspriset per enhet minskade med 8 % medan produktionskostnaden per enhet ökade med 2 %, lönsamheten sjönk med 66 %. Räntabiliteten samt kassaflödet från rörelsen följde samma negativa trend. Antalet anställda minskade med 17 % och investeringarna föll med 50 %.

(71)

Några indikatorer utvecklades till synes positivt: lönerna ökade under skadeundersökningsperioden med 13 %, vilket kan anses som en normal ökning, och produktiviteten steg med 19 %. Tillsammans med den nämnda minskningen av antalet anställda belyser det sistnämnda gemenskapsindustrins ansträngningar i syfte att förbli konkurrenskraftig trots konkurrensen från dumpad import från Indien.

(72)

Mot bakgrund av det ovanstående dras preliminärt slutsatsen att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen.

(73)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den dumpade importen har vållat gemenskapsindustrin skada i en sådan utsträckning att den kan betecknas som väsentlig. Undersökningen omfattade även andra kända faktorer utöver den dumpade importen vilka eventuellt skadade gemenskapsindustrin samtidigt med denna, för att säkra att den eventuella skada som vållats av dessa faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(74)

Den kraftiga ökningen med 76 % av volymen dumpad import mellan 1999 och undersökningsperioden och med omkring 3,5 procentenheter av denna imports andel av gemenskapsmarknaden samt det konstaterade prisunderskridandet (med genomsnittligt ca 6–12 % under undersökningsperioden) sammanföll med försämringen av gemenskapsindustrins ekonomiska situation. Under samma period fick gemenskapsindustrin vidkännas minskad försäljning (-1 % uttryckt i volym), minskade marknadsandelar (-6,3 procentenheter) och försämrad lönsamhet (-8,7 procentenheter). Utvecklingen bör ses mot bakgrund av tillväxten på gemenskapsmarknaden under åren 1999 till och med undersökningsperioden. De dumpade priserna understeg vidare gemenskapsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden och utövade en press på dem. Det prisfall på 8 % för gemenskapsindustrins varor som detta ledde till, samtidigt som produktionskostnaderna ökade med nästan 2 %, utlöste den konstaterade lönsamhetsnedgången. Den dumpade importen anses därför preliminärt ha haft en betydande negativ inverkan på gemenskapsindustrins situation.

(75)

Två berörda parter gjorde gällande att den eventuella skadan för gemenskapsindustrin hängde samman med den avmattning som den viktigaste förbrukaren av den likadana produkten, dvs. stålindustrin, drabbades av 2001 och i början av 2002.

(76)

Nedgången inom stålindustrin 2001–2002 erkänns och bekräftas också av förbrukningsutvecklingen för den berörda produkten och den likadana produkten: förbrukningen nådde en topp 2000 och minskade sedan både 2001 och 2002. Det är också ett faktum att lönsamheten inom gemenskapsindustrin minskade stadigt under åren 2000–2002. Argumentet saknar emellertid relevans i fråga om år 2000, då gemenskapsindustrin inte till fullo kunde dra nytta av den kraftiga uppgången på stålmarknaden det året. Detta visas av det kraftiga fallet i försäljningspriser och lönsamhet det året. Däremot ökade importen från Indien kraftigt, med 45 % uttryckt i volym, samma år och dess marknadsandel ökade med 1,5 procentenheter. Det noteras också att förbrukningen under perioden från och med 2000 till och med undersökningsperioden låg väsentligt över 1999 års nivå. Nedgången inom stålindustrin tog sig alltså inte uttryck i en totalt sett minskad efterfrågan på den berörda produkten och den likadana produkten, även om den exceptionella nivån år 2000 av naturliga skäl inte nåddes under de följande åren. Därför dras preliminärt slutsatsen att minskad efterfrågan på grund av avmattningen på stålmarknaden inte tillfredsställande förklarar den negativa utvecklingen för gemenskapsindustrin och att denna faktor endast bidrog i mycket begränsad utsträckning, om ens alls, till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Effekterna av den minskade efterfrågan ändrar följaktligen inte slutsatsen att det finns ett faktiskt och betydande orsakssamband mellan den dumpade importen från det berörda landet och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(77)

Flera berörda parter gjorde gällande att den eventuella skadan för gemenskapsindustrin endast var en följd av återgången till normala konkurrensförhållanden på gemenskapsmarknaden för grafitelektrodsystem. De ansåg att nedgången i gemenskapsindustrins priser och den lägre lönsamheten från och med 1999 berodde på att utgångspunkten var konstlat hög, på grund av kartellen.

(78)

Kommissionen konstaterade i sitt beslut 2002/271/EG av den 18 juli 2001 (5) att de två klagande gemenskapstillverkarna hade ingått i en kartell tillsammans med andra tillverkare mellan maj 1992 och mars 1998. Undersökningsperioden i detta antidumpningsförfarande omfattar perioden från och med den 1 april 2002 till och med den 31 mars 2003. Perioden för bedömning av utvecklingen av de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada omfattar perioden från och med den 1 januari 1999 till och med slutet av undersökningsperioden. Både undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden ligger alltså väsentligt längre fram i tiden än den period under vilken kartellen var verksam. Det framkom vidare vid undersökningen att, även om det finns olika slags avtal och kontrakt, de största transaktionsvolymerna normalt täcks av årskontrakt enligt vilka ett visst antal leveranser till ett visst pris garanteras under året. Förhandlingar om sådana årskontrakt brukar äga rum i oktober och november månad året före det år då kontraktet börjar gälla. För perioden 1998–1999 visade undersökningen att omkring 40 % av transaktionerna omfattades av årskontrakt, ungefär 35 % av sexmånaderskontrakt och omkring 25 % av tremånaderskontrakt eller enstaka order. Långtidskontrakt (t.ex. treårskontrakt) har ökat i omfattning under senare tid men förekom under åren 1997–1998 endast marginellt, om ens alls, vilket kan förväntas på en marknad som utmärktes av höga priser. Det konstaterades därför att praktiskt taget samtliga transaktioner som faktiskt fakturerades och betalades 1999 samt de priser som dessa transaktioner innefattade och som granskas i skälen 58 och 59 är en följd av avtal mellan säljare och köpare som ingåtts efter den period under vilken uppgörelser om marknader och priser konstaterats förekomma.

(79)

För att understödja sina synpunkter uppmärksammade samma berörda parter kommissionen på prisutvecklingen för elektroder med stor diameter (dvs. med en diameter som överstiger 700 mm), ett marknadssegment där, hävdade de, de indiska exporterande tillverkarna inte var verksamma. Undersökningen visade att de båda indiska exporterande tillverkarna visserligen inte exporterade detta produktsortiment till gemenskapen under undersökningsperioden, men att de utvecklade sin tekniska kapacitet att kunna tillverka det. Det framkom också vid undersökningen att gemenskapsindustrins priser för detta särskilda produktsortiment hade sjunkit förhållandevis mer mellan 1999 och undersökningsperioden än dess genomsnittliga priser för den likadana produkten som helhet. Produktsortimentet i fråga representerar en begränsad andel, omkring 8 %, av gemenskapsindustrins totala försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden för den likadana produkten. Detta särskilda marknadssegment har ytterligare två kännetecken. Det utgör för det första en förhållandevis ny och växande marknad, vilket betyder att marknaden blev allt mer konkurrenspräglad under perioden 1999 till och med undersökningsperioden. Det utmärks, för det andra, av att det finns ett mycket litet antal stora kunder som också köper elektroder med en mindre diameter. Som kan förväntas utnyttjar dessa kunder, som alltså är större än genomsnittskunden, sin förhållandevis starkare position som köpare till att utverka större rabatter än vad en ”normal” kund skulle kunna få. Pristendensen för detta särskilda marknadssegment förvrängs alltså genom dessa stora kunders tilltagande dominans. Även, slutligen, om de indiska tillverkarna inte exporterade detta produktsortiment regelbundet under undersökningsperioden, konstaterades det vid undersökningen att det omfattas av indiska priserbjudanden som kunder i gemenskapen utnyttjat som ytterligare argument i sina förhandlingar med gemenskapsindustrin.

(80)

Kommissionen begärde från gemenskapsindustrin in, och erhöll, långa prisserier (sedan mitten av 1980-talet) som var representativa för den likadana produkten på gemenskapsmarknaden. Prisserierna visar att priserna ökade undan för undan under 1990-talet och nådde en topp 1998. Mellan 1998 och 1999 noterades en kraftig nedgång med 14 %, vilket tydligt avspeglar att perioden med marknads- och prisuppgörelser hade upphört.

(81)

Argumentet om återgång till normala konkurrensförhållanden sedan kartellen brutits upp förklarar vidare inte den förlust av marknadsandelar som gemenskapsindustrin fick vidkännas under perioden 1999 till och med undersökningsperioden, medan den dumpade importen i gengäld ökade sin marknadsandel i motsvarande mån. Av det ovanstående följer att återgången till normala konkurrensförhållanden sedan kartellen brutits upp bara till liten del kan förklara den negativa utvecklingen för gemenskapsindustrin och att verkningarna av återgången alltså inte kan ändra det preliminära undersökningsresultatet, nämligen att det finns ett faktiskt och betydande orsakssamband mellan den dumpade importen från det berörda landet och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(82)

Ingen annan gemenskapstillverkare som inte ingick i gemenskapsindustrin samarbetade vid undersökningen. Det bör emellertid noteras att en av de två övriga kända tillverkarna i gemenskapen blev konkursmässig och upphörde med sin tillverkning i november 2002 (se skäl 33). Enligt tillgängliga uppgifter ökade de två övriga tillverkarnas försäljning i gemenskapen från omkring 15 000 ton 1999 till omkring 21 000 ton 2002 för att sedan minska till ca 19 000 ton under undersökningsperioden. Deras marknadsandel ökade från 12,5 % 1999 till 16,6 % 2002 och minskade sedan till 14,4 % under undersökningsperioden. Om undersökningen hade omfattat hela 2003 skulle marknadsandelen för den enda återstående övriga tillverkaren i gemenskapen ha varit 9,7 %. Det förhåller sig visserligen så att de två övriga tillverkarna i gemenskapen ökade sin marknadsandel med 1,9 procentenheter mellan 1999 och undersökningsperioden, men det faktum att den ena av dem blev konkursmässig tyder emellertid, liksom för gemenskapsindustrin, på att det förelåg en situation där företagen led skada. Därför dras preliminärt slutsatsen att de övriga gemenskapstillverkarnas resultat endast i mycket begränsad omfattning, om ens alls, bidrog till den skada som gemenskapsindustrin lidit och att deras resultat inte fick sådana verkningar att det kan ändra det preliminära undersökningsresultatet, nämligen att det finns ett faktiskt och betydande orsakssamband mellan den dumpade importen från det berörda landet och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(83)

Enligt tillgängliga uppgifter ökade den totala importen (i volym) av den likadana produkten med ursprung i andra tredjeländer än Indien med 20 %, från omkring 13 000 ton 1999 till omkring 15 000 ton under undersökningsperioden, och dess marknadsandel ökade från 10,7 % 1999 till 11,8 % under undersökningsperioden. Det vägda genomsnittliga priset cif för denna import minskade med 8 % mellan 1999 och undersökningsperioden, från omkring 2 400 euro per ton 1999 till omkring 2 200 euro per ton under undersökningsperioden. Det bör noteras att priserna för importen från andra tredjeländer än Indien under hela skadeundersökningsperioden låg betydligt över priserna för import från det berörda landet.

(84)

Det konstaterades vidare att endast import med ursprung i tre andra länder än Indien, nämligen Japan, Polen och Förenta staterna, hade en andel av gemenskapsmarknaden på mer än 1 % under undersökningsperioden. Från 1999 till och med undersökningsperioden ökade marknadsandelen för importen från Japan från 2,1 % till 2,6 % och för importen från Polen från 3,3 % till 4,4 %. För importen från Förenta staterna sjönk den från 5,3 % till 4,7 %. När det gäller import med ursprung i dessa tre länder förefaller priserna cif för importen från Japan och från Förenta staterna ha underskridit gemenskapsindustrins priser, medan priserna för importen med ursprung i Polen var högre än gemenskapsindustrins priser. Priserna cif för importen från dessa tre länder har vidare alltid legat över priserna för importen från det berörda landet. Dessutom finns ingen bevisning tillgänglig som tyder på att denna import skulle ha skett till dumpade priser.

(85)

Det konstaterades i undersökningen att de två anläggningar som tillverkar den likadana produkten i Polen och exporterar den till gemenskapen bägge är dotterbolag till en av de klagande gemenskapstillverkarna. Importen från Polen under undersökningsperioden företogs därför uteslutande för den nämnda gemenskapstillverkarens räkning. Det konstaterades också i undersökningen att omkring 40 % av de volymer av den likadana produkten som importerades från Förenta staterna i själva verket importerades av den andra klagande gemenskapstillverkaren för att slutligt säljas i gemenskapen. Det framkom inget som tydde på att denna återförsäljning vållade andra gemenskapstillverkare skada eller att importen skedde på bekostnad av den egna tillverkningen i gemenskapen. De båda klagande gemenskapstillverkarna äger också anläggningar i andra tredjeländer där den likadana produkten tillverkas. Det konstaterades emellertid i undersökningen att importen från dessa anläggningar, både var för sig och sammantaget, var försumbar, dvs. den motsvarade mindre än 1 % av förbrukningen i gemenskapen.

(86)

De båda klagande gemenskapstillverkarna är stora, globalt verksamma företag. Deras verksamhetsfält begränsar sig alltså inte till gemenskapen. Förutom att de importerar vissa mindre mängder av den likadana produkten för slutlig försäljning i gemenskapen exporterar de också en betydande del av sin tillverkning i gemenskapen till länder utanför gemenskapen. Förklaringen till dessa internationella varurörelser är att företagen i ökande utsträckning tenderar att specialinrikta de olika anläggningarna på vissa dimensioner och kvaliteter av den likadana produkten. Den direkta konsekvensen av detta är att de båda klagande gemenskapstillverkarna måste importera vissa dimensioner och kvaliteter från anläggningar utanför gemenskapen som kompletterar det produktsortiment de önskar kunna erbjuda kunderna i gemenskapen.

(87)

Med tanke på de genomsnittliga priserna och små mängderna för denna import och på dess begränsade marknadsandel samt med hänsyn till vad som anförts ovan när det gäller produktsortimentet finns det inget som tyder på att denna import, vare sig den kommer från anläggningar som de två klagande gemenskapstillverkarna äger i tredjeländer eller ej, bidrog till att det förelåg en situation där gemenskapsindustrin led skada avseende bland annat marknadsandelar, försäljningsvolym, sysselsättning, investeringar, lönsamhet, räntabilitet och kassaflöde.

(88)

Det gjordes också gällande att detta förfarande skulle vara diskriminerande, eftersom man i förfarandet hade bortsett från att det förekom import av den likadana produkten med ursprung i Kina, vilket anfördes det, visades av de förhållandevis stora importkvantiteter från Kina som redovisades enligt KN-undernummer 8545 11 00 . Det bör för det första uppmärksammas att KN-undernummer 8545 11 00 inte bara omfattar den berörda produkten och den likadana produkten utan också andra varor. Därför bör man inte dra slutsatser endast på grundval av detta KN-undernummer. Denna aspekt uppmärksammades emellertid särskilt vid kontrollbesöken hos de samarbetsvilliga användarna. Flera användare hade i sitt svar på frågeformuläret redovisat import av den likadana produkten från Kina, men det visade sig vid kontrollerna på platsen att ingen av dessa kinesiska elektroder uppfyllde de parametrar som användes för att definiera den berörda produkten. Den ena av de två intresseorganisationerna för användare av produkten framhöll vidare i en skriftlig inlaga att Kina inte var i stånd att tillverka och till gemenskapen exportera den likadana produkten under perioden 1999 till och med undersökningsperioden. Argumentet avvisas därför.

(89)

En berörd part hänvisade till den stora nedgången i gemenskapsindustrins exportpriser och hävdade dels att detta var ett tecken på att det inte fanns något orsakssamband mellan dumpad import och den skada som gemenskapsindustrin lidit på gemenskapsmarknaden, dels att skadan kunde betraktas som självförvållad.

(90)

Som framhållits redan i det föregående är de båda klagande gemenskapstillverkarna globalt verksamma. Det framgick av undersökningen att gemenskapsindustrin exporterar ungefär 15 % mer än vad den säljer i gemenskapen, uttryckt i volym. Från en nivå i utgångsläget på omkring 100 000 ton 1999 ökade gemenskapsindustrins exportvolym med 12 % 2000, sjönk med 20 procentenheter 2001, ökade med 2 procentenheter 2002 och fortsatte sedan att öka med 6 procentenheter under undersökningsperioden. Exporten låg under undersökningsperioden mycket nära 1999 års nivå och en eventuell förlust av stordriftsfördelar kan därför inte anses bero på exportverksamheten. Det framgick av undersökningen att priserna på exporten sjönk med omkring 14 % mellan 1999 och undersökningsperioden. Beaktat separat från andra faktorer som kan spela en roll på världsmarknadsnivå är konstaterandet irrelevant i detta förfarande, som gäller gemenskapsmarknaden och inte världsmarknaden. Det bör också noteras att analysen av lönsamhetsutvecklingen i samband med bedömningen av skada uteslutande avsåg försäljning i gemenskapen av gemenskapsindustrins egen tillverkning. Även om lönsamhetsutvecklingen var något sämre för exporten än för försäljningen i gemenskapen anses även detta sakna betydelse i samband med detta förfarande. Exporten anses därför inte på något sätt ha kunnat bidra till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(91)

Sammanfattningsvis bekräftas att den väsentliga skadan för gemenskapsindustrin, som framför allt utmärks av nedgången mellan 1999 och undersökningsperiodens slut i marknadsandel och i försäljningspris per enhet (-8 %) samtidigt som produktionskostnaden per enhet ökade med 2 %, av därav följande försämring av lönsamhet, räntabilitet och kassaflöde från rörelsen samt av minskade investeringar och nedgång i sysselsättningen, vållades av den berörda dumpade importen.

(92)

Verkningarna av minskad efterfrågan beroende på avmattningen på stålmarknaden, av återgången till normala konkurrensförhållanden efter kartellens upplösning, av de övriga gemenskapstillverkarnas resultat, av importen från andra tredjeländer och av gemenskapsindustrins exportresultat var obefintliga eller endast mycket begränsade och kan därför inte ändra det preliminära undersökningsresultatet, nämligen att det finns ett faktiskt och betydande orsakssamband mellan den dumpade importen från det berörda landet och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(93)

Kommissionen drar därför preliminärt slutsatsen att dumpad import med ursprung i Indien har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(94)

Kommissionen undersökte huruvida det, trots slutsatserna om dumpning, skada och orsakssamband, finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att vidta åtgärder i detta särskilda fall. Kommissionen övervägde för detta ändamål, i enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen, vilka verkningar eventuella åtgärder skulle få för alla de parter som berördes.

(95)

Gemenskapsindustrin utgörs av två företagskoncerner med totalt nio produktionsanläggningar i olika länder i gemenskapen och med 1 800 personer direkt engagerade i produktion, försäljning och administrativa uppgifter som gäller den likadana produkten. Som en följd av att det införs åtgärder väntas både gemenskapsindustrins försäljning av den berörda produkten, uttryckt i volym, på gemenskapsmarknaden och dess försäljningspriser på den marknaden komma att öka. Gemenskapsindustrins priser skulle emellertid med all säkerhet inte öka med den eventuella antidumpningstullens fulla belopp, eftersom det fortfarande skulle förekomma konkurrens mellan gemenskapstillverkare, import med ursprung i det berörda landet till icke-dumpade priser och import med ursprung i andra tredjeländer. Sammanfattningsvis väntas ökningen av produktions- och försäljningsvolym, å ena sidan, och den fortsatta minskningen av kostnaderna per enhet, å andra sidan, i kombination med en måttlig prisökning, göra det möjligt för gemenskapsindustrin att förbättra sin ekonomiska situation.

(96)

Om det inte införs antidumpningsåtgärder är det däremot sannolikt att den negativa utvecklingen för gemenskapsindustrin skulle komma att fortsätta. Gemenskapsindustrin kommer sannolikt att fortsätta att förlora marknadsandelar och att få vidkännas en försämrad lönsamhet. Detta kommer med all sannolikhet att leda till nedskärningar i produktion och investeringar, nedläggning av viss produktionskapacitet samt ytterligare sysselsättningsminskning i gemenskapen.

(97)

Om det införs antidumpningsåtgärder skulle gemenskapsindustrin kunna återhämta sig från verkningarna av den konstaterade skadevållande dumpningen.

(98)

De båda samarbetsvilliga importörerna svarade under undersökningsperioden för omkring 20 % av den totala importen (uttryckt i volym) till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet. Av uppgifter från de två samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkarna att döma svarar importörer och handlare i gemenskapen (dvs. de två ovannämnda samarbetsvilliga importörerna plus de icke-samarbetsvilliga importörerna och handlarna) för omkring 40 % av den totala importen till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Indien.

(99)

Om det införs antidumpningsåtgärder är det möjligt att importvolymen med ursprung i det berörda landet kommer att minska. Det kan vidare inte uteslutas att det kan leda till att priserna på den berörda produkten i gemenskapen ökar något, vilket skulle påverka importörernas och handlarnas ekonomiska situation. För de båda samarbetsvilliga importörerna svarar verksamheten med anknytning till handel med den berörda produkten med ursprung i Indien för omkring 40 % av deras totala omsättning. Av deras totalt 10 anställda är 4 direkt verksamma med uppgifter som gäller handel med den berörda produkten med ursprung i Indien. Vilka verkningar ökade importpriser för den berörda produkten kommer att få för importörerna kommer också att bero på deras förmåga att överföra prisökningarna på kunderna. Den berörda produkten svarar för en liten andel av användarnas sammanlagda kostnader (se skäl 103), vilket kan göra det lättare för importörerna att överföra eventuella prisökningar på användarna.

(100)

Därför dras preliminärt slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder sannolikt inte kommer att påverka situationen för importörerna i gemenskapen negativt i någon betydande utsträckning.

(101)

Den viktigaste användarindustrin, med omkring 80 % av den totala förbrukningen i gemenskapen av den berörda produkten och den likadana produkten, är elektrostålindustrin. De åtta samarbetsvilliga slutliga användarna var under undersökningsperioden avnämare av omkring 27 % av den totala importen (uttryckt i volym) till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet. De kvantiteter som de förbrukade importerades antingen direkt från de två indiska exporterande tillverkarna eller via importörer och handlare. Av uppgifter från de båda samarbetsvilliga exporterande indiska tillverkarna att döma svarar de slutliga användarna i gemenskapen (dvs. de åtta ovannämnda samarbetsvilliga användarna plus de icke-samarbetsvilliga användarna) för omkring 56 % av den totala direkta importvolymen till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Indien. Den återstående delen (4 %) importeras av gemenskapsindustrin.

(102)

De samarbetsvilliga användarna gör gällande att deras ekonomiska situation skulle påverkas negativt av att det införs antidumpningsåtgärder, dels direkt genom högre priser för de varor de köper från Indien, dels indirekt genom de prishöjningar som sannolikt kommer att göras när det gäller den del av deras förbrukning som tillgodoses genom köp från gemenskapstillverkarna.

(103)

Undersökningen visade att förbrukningen av den berörda produkten och den likadana produkten genomsnittligt representerar 1 % av de samarbetsvilliga användarnas produktionskostnader. De möjliga kostnadskonsekvenserna för användarna är som följer: Om det införs antidumpningsåtgärder kan användarnas produktionskostnader komma att öka med mellan 0,15 % (i det mest ogynnsamma fallet, där priserna på både den berörda produkten och den likadana produkten skulle öka med tullens belopp, oavsett produktens ursprung) och 0,03 % (i det fall då endast de varor som köps från Indien skulle drabbas av prisökningen). Sammantaget väntas det faktiska resultatet ligga någonstans mellan dessa två scenarier, detta av följande skäl: Gemenskapsindustrin kan komma att höja sina priser i viss mån, men den kommer sannolikt också att utnyttja läget med lägre prispress för att genom konkurrenskraftig prissättning i förhållande till de indiska priserna återta förlorade marknadsandelar. Ledig produktionskapacitet finns, och återgången till rättvisa marknadsvillkor som möjliggör en mera lönsam verksamhet skulle med all sannolikhet öka det potentiella utbudet oavsett ursprung och främja nya investeringar. Vidare köps ungefär 15 % av de varor som förbrukas i gemenskapen från andra leverantörer (dvs. de köps från den andra tillverkaren i gemenskapen eller importeras från andra tredjeländer än Indien). Det är därför osannolikt att det kommer att bli någon generell prisökning. Det är slutligen möjligt att åtminstone en del av de enligt ovan mycket begränsade sannolika verkningarna för användarnas produktionskostnader kan överföras på kunderna i senare led, vilket skulle innebära att den slutliga påverkan på användarnas vinst blir ännu mindre.

(104)

De samarbetsvilliga användarna motsätter sig att det införs antidumpningsåtgärder även av det skälet att det skulle utgöra ett hinder för konkurrens på marknaden och i själva verket bidra till att den kartell som kommissionen konstaterade 2001 återuppstår.

(105)

De båda klagande gemenskapstillverkarna, som samarbetade i en kartell mellan maj 1992 och mars 1998, ålades böter av kommissionen 2001. Det bekräftades vid undersökningen i det här förfarandet att de två tillverkare som utgjorde gemenskapsindustrin hade upphört med att fördela marknader och fastställa priser. Detta ifrågasätts inte av någon part. Vad det nu handlar om är att återupprätta lika villkor på marknaden efter den snedvridning som de indiska exportörernas illojala handelsmetoder lett till. Syftet med antidumpningsåtgärder är inte att hindra import från det berörda landet från att komma in i gemenskapen utan att undanröja verkningarna av den snedvridning av marknadsvillkoren som uppstått på grund av dumpad import. Inte bara gemenskapstillverkarna utan också alternativa försörjningskällor, till exempel icke-dumpad import, kommer att ha fördel av att det återupprättas rättvisa marknadsvillkor. Det faktum att gemenskapsindustrin samarbetade i en kartell åren 1992–1998 bör inte innebära att den fråntas rätten att inom ramen för grundförordningen skyddas mot illojala handelsmetoder.

(106)

Med hänsyn till dessa undersökningsresultat kan preliminärt slutsatsen dras att införandet av antidumpningsåtgärder sannolikt inte kommer att allvarligt påverka användarnas ekonomiska situation och sannolikt inte kommer att få några negativa verkningar för konkurrensen totalt sett på gemenskapsmarknaden.

(107)

Införandet av åtgärder kan förväntas leda till att gemenskapsindustrin får möjlighet att hämta igen utebliven försäljning, återta förlorade marknadsandelar och förbättra sin lönsamhet. Om det inte införs åtgärder är det däremot, med tanke på gemenskapsindustrins försämrade läge, risk för att vissa gemenskapstillverkare kommer att lägga ned produktionsanläggningar och friställa en del av sin arbetsstyrka. Även om åtgärderna sannolikt får vissa negativa verkningar i form av minskade importvolymer och måttliga prisökningar för importörer, handlare och användare, kan deras omfattning begränsas genom att prisökningen övervältras på kunder i senare led i förädlingskedjan. Kommissionen drar därför preliminärt slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa åtgärder i det här fallet och att det ligger i gemenskapens intresse att tillämpa åtgärder.

(108)

Med hänsyn till slutsatserna avseende dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör provisoriska åtgärder införas för att förhindra att dumpad import vållar gemenskapsindustrin ytterligare skada.

(109)

De provisoriska antidumpningsåtgärderna bör införas på en nivå som, utan att de konstaterade dumpningsmarginalerna överskrids, är tillräcklig för att undanröja den skada som den dumpade importen vållar gemenskapsindustrin. Vid beräkningen av den tull som är nödvändig för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att eventuella åtgärder borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att uppnå en vinst före skatt på den nivå som rimligen skulle kunna uppnås under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import.

(110)

På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades det preliminärt att en vinstmarginal på 9,4 % av omsättningen kunde betraktas som den nivå som gemenskapsindustrin kunde förväntas uppnå i avsaknad av skadevållande dumpning. De klagande gemenskapstillverkarna framförde att den vinstmarginal som de rimligen kunde förväntas uppnå om det inte förekom någon dumpad import var 10–15 %. Undersökningen visade att gemenskapsindustrins vinst låg i intervallet 12–15 % av omsättningen 1999 (se skäl 61), när marknadsandelen för den dumpade importen var som lägst. Kommissionen undersökte om marknadsvillkoren år 1999 kunde betraktas som representativa för de normala villkoren på marknaden för den berörda produkten. Det framgick att återgången till normala konkurrensvillkor efter perioden med pris- och marknadsuppgörelser fick en effekt på priserna och att priset på de viktigaste råvarorna hade ökat avsevärt mellan 1999 och undersökningsperioden. Under dessa omständigheter bedöms det som osannolikt att gemenskapsindustrin skulle ha haft en lönsamhet i intervallet 12–15 % under undersökningsperioden. Kommissionen undersökte vidare sektoriell statistik från företags balansräkningar sammanställd av centralbankerna i Tyskland, Frankrike, Italien, Japan och Förenta staterna. Den databas i vilken dessa data sammanställts handhas av kommissionen. Undersökningen visade att vinsten, före extraordinära poster, i företag i den mest näraliggande sektorn för vilken uppgifter fanns tillgängliga i de nämnda största industriländerna genomsnittligt uppgick till 9,4 % 2002. Med beaktande av samtliga omständigheter och faktorer anser kommissionen att 9,4 % är den vinst som gemenskapsindustrin rimligen skulle kunna uppnå om det inte förekom någon dumpad import.

(111)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes sedan på grundval av en jämförelse, transaktion för transaktion, mellan det vägda genomsnittliga importpriset, sådant detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för den likadana produkt som gemenskapsindustrin sålt på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att gemenskapsindustrins försäljningspris justerades för att återspegla den ovannämnda vinstmarginalen. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(112)

Av prisjämförelsen enligt ovan framkom att skademarginalerna uppgår till följande:

(113)

Mot bakgrund av det ovanstående anser kommissionen att en preliminär antidumpningstull bör införas på nivån för den dumpningsmarginal som konstaterats. Tullen bör dock, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen, inte vara högre än den skademarginal som beräknats ovan.

(114)

I det parallella antisubventionsförfarandet införs utjämningstullar på grafitelektrodsystem med ursprung i Indien, i enlighet med artikel 12.1 i rådets förordning (EG) nr 2026/97 (6) (nedan kallad ”antisubventionsgrundförordningen”). Eftersom, enligt artikel 14.1 i grundförordningen, ingen produkt får beläggas med både antidumpnings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention, bedöms det som nödvändigt att fastställa huruvida, och i vilken utsträckning, subventions- och dumpningsmarginalerna härrör ur en och samma situation.

(115)

De subventionsordningar som undersökts inom ramen för antisubventionsförfarandet och konstaterats vara utjämningsbara utgjorde exportsubventioner i den mening som avses i artikel 3.4 a i antisubventionsgrundförordningen. De preliminära dumpningsmarginaler som fastställts för de exporterande tillverkarna i Indien är därför delvis en följd av förekomsten av exportsubventioner som konstaterats vara utjämningsbara. Den preliminära antidumpningstullen bör därför vara den lägre av den dumpningsmarginal och den skademarginal som fastställts i detta förfarande, minus den provisoriska utjämningstull som kompenserar för effekterna av exportsubventionerna.

(116)

Följande preliminära antidumpningstullar bör därför införas:

(117)

Av förvaltningsskäl bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som gav sig till känna inom tidsfristen enligt tillkännagivandet om inledande får lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att de undersökningsresultat när det gäller införandet av tullar som redovisas i denna förordning är preliminära och kan komma att behöva ses över i samband med fastställandet av en eventuell slutgiltig tull.