32003G0131(01)

Rådets resolution

av den 19 december 2002

om särskilt stöd avseende räddningstjänst till de yttersta randområdena och isolerade regioner, öregioner, svårtillgängliga regioner och till glest befolkade regioner i Europeiska unionen

(2003/C 24/03)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD

som beaktar:

(1) Det aktuella åtgärdsprogram för räddningstjänst som antogs genom rådets beslut 1999/847/EG av den 9 december 1999 om att inrätta ett program för gemenskapsåtgärder till förmån för räddningstjänsten(1), där det i skäl 6 särskilt uttalas att regioner som ligger isolerade eller i unionens yttersta randområden har särdrag på grund av sina geografiska, topografiska, sociala och ekonomiska förutsättningar, vilka har en negativ inverkan och gör det svårt att lämna hjälp och bistånd vid allvarlig fara.

(2) Att det i rådets beslut 2001/792/EG, Euratom av den 23 oktober 2001 om inrättande av en gemenskapsmekanism för att underlätta ett förstärkt samarbete vid biståndsinsatser inom räddningstjänsten(2) i skäl 10 uttalas att de regioner som ligger isolerade eller i unionens yttersta randområden samt några andra områden i gemenskapen ofta har vissa särdrag och speciella behov till följd av sina geografiska, topografiska, sociala och ekonomiska förutsättningar; dessa har negativa effekter, hindrar användningen av bistånds- och insatsresurser, vilket gör det svårt att föra fram hjälp och bistånd, och skapar särskilda behov av bistånd när det föreligger en allvarlig fara för större olyckor.

(3) Att de nya riktlinjerna för de program som samfinansieras av strukturfonderna inom ramen för gemenskapsinitiativet Interreg III(3) syftar till att främja gränsöverskridande samarbete, inbegripet samarbete inom räddningstjänsten i gränsområden, de yttersta randområdena och öregioner och transnationellt samarbete i riskhantering i områden där ökad risk för naturkatastrofer föreligger.

(4) Att det förutom de yttersta randområdena såsom de definieras i artikel 299.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och de minst gynnade regionerna eller öarna, inbegripet landsbygdsområden enligt artikel 158.2 i fördraget, finns isolerade regioner, avlägsna regioner som är svårtillgängliga och glest befolkade regioner i Europeiska unionen, t.ex. de i de norra delarna av Europa, vars särdrag inverkar på korrekt planering och verksamhet inom räddningstjänsten.

(5) Att kostnaderna i form av mänskliga och materiella resurser är betydligt högre för att genomföra program i dessa regioner än för dem som påbörjats i andra delar av Europeiska unionen och att kostnaderna för utbildning och nödvändig uppdatering av den personal som arbetar med dessa program också är högre.

(6) Att det för att uppnå en viss insatsnivå i dessa regioner krävs ett mycket mer intensivt utnyttjande av mänskliga och materiella resurser än i liknande situationer i andra regioner; de geografiska förhållandena (öregioner, topografi, markbrist) medför svåra problem när arbetslag skall utplaceras och grupperas, särskilt med tanke på bristen på resurser i de medlemsstater som ligger närmast de yttersta randområdena och isolerade regionerna samt flertalet öregioner och avlägsna regioner.

(7) Att Europeiska unionens medborgare måste visa solidaritet med varandra när det gäller medborgarnas säkerhet och skydd oavsett var de är bosatta.

ANTAR DENNA RESOLUTION.

1. Samtidigt som räddningstjänsten främst är medlemsstaternas ansvar, bör insatser göras på gemenskapsnivå för att söka se till att de unionsmedborgare som är bosatta i eller besöker de yttersta randområdena, de isolerade regionerna, öregionerna och de avlägsna eller glest befolkade regionerna garanteras samma säkerhetsnivå som i andra delar av unionen. Med hänsyn till den socioekonomiska situationen i några av dessa områden jämfört med resten av Europeiska unionen samt den högre kostnaden för att uppnå samma säkerhetsnivå som på andra platser i unionen, bör åtgärder därför vidtas för att säkerställa lämpligt stöd.

2. Det är nödvändigt att främja genomförandet av gemensamma projekt mellan de yttersta randområdena, de isolerade regionerna, öregionerna och de avlägsna och glest befolkade regionerna som är inriktade på att identifiera gemensamma risker och utbyta information och metoder för ett mer enhetligt riskbedömningsförfarande. Allt detta krävs för att utarbeta och tillämpa integrerade strategier och åtgärder för att i varje region inrätta lämpliga system för tidig varning samt lämplig fysisk planering på grundval av de olika riskerna.

3. Vid planeringen för nödsituationer bör man överväga och ta hänsyn till befintliga risker, regionens demografiska, socioekonomiska och geografiska särdrag samt den särskilda socioekonomiska sårbarhet vid katastrofer som kännetecknar de yttersta randområdena, de isolerade regionerna, öregionerna och de avlägsna och glest befolkade regionerna.

4. Det erkänns att kommunikationer är av grundläggande betydelse för hanteringen av nödsituationer såväl inom området (som ibland är problematiska på grund av geografiska förhållanden och topografin) och med andra delar av landet och andra närliggande områden. Det behövs redundanta och tillförlitliga röst-, data- och bildkommunikationer som gör att en effektiv samordning av insatserna i varje situation kan säkerställas.

5. Det betonas att det är lämpligt att förfoga över specialiserade insatsgrupper på fastlandsterritoriet i medlemsstater med yttre randområden, isolerade regioner, öregioner eller avlägsna eller glest befolkade regioner och att ett effektivt genomförande av mekanismen för att underlätta ett förstärkt samarbete vid biståndsinsatser inom räddningstjänsten gör det möjligt för resten av Europeiska unionen att bidra till solidariteten.

6. Med hänsyn till turistsektorns särskilda betydelse för vissa av dessa områdens ekonomi är det viktigt att genomföra informationskampanjer om vilka åtgärder besökare kan vidta för att skydda sig själva. Dessa kampanjer kan samordnas på gemenskapsnivå.

7. Medlemsstaterna uppmanas att bättre utnyttja användningen av befintliga gemenskapsprogram, i synnerhet Interreg III, för att utveckla åtgärder som kompletterar dem som finns i gemenskapens åtgärdsprogram på området för räddningstjänst.

8. De berörda medlemsstaterna uppmanas att i möjligaste mån rapportera om uppföljningen av denna resolution till kommissionen, som kommer att rapportera vidare till kommittén för handlingsprogrammet och för mekanismen på området för räddningstjänst.

9. Denna resolution påverkar inte tillämpningen av de särskilda åtgärder som kan vidtas till förmån för de yttersta randområdena såsom de definieras i artikel 299.2 i fördraget.

(1) EGT L 327, 21.12.1999, s. 53.

(2) EGT L 297, 15.11.2001, s. 7.

(3) Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna av den 28 april 2000 om fastställande av riktlinjer för ett gemenskapsinitiativ för transeuropeiskt samarbete som syftar till att stimulera harmonisk och balanserad utveckling i Europa - Interreg III (EGT C 143, 23.5.2000, s. 6).