32003D0261

Kommissionens beslut

av den 27 november 2002

om statligt stöd som Tyskland beviljat till förmån för Ambau Stahl- und Anlagenbau GmbH

[delgivet med nr K(2002) 4483]

(Endast den tyska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2003/261/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar(1) ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig, och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I. FÖRFARANDE

(1) Genom en skrivelse av den 29 december 1999 underrättade Tyskland kommissionen om det statliga stöd som beviljats till förmån för Ambau Stahl- und Anlagenbau GmbH (Ambau). Fallet registrerades som nummer NN 11/2000. Genom skrivelser av den 21 januari, 15 maj och 26 oktober 2000 begärde kommissionen ytterligare uppgifter. Tysklands svar inkom genom skrivelser den 4 april, 22 juni och 14 december 2000.

(2) Kommissionen underrättade Tyskland genom en skrivelse av den 16 mars 2001 om sitt beslut att till följd av detta stöd inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget och uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter(2). Fallet registrerades därefter som nummer C 15/2001. Tysklands synpunkter inkom den 19 och 20 juni 2001. Stödmottagarens synpunkter inkom genom en skrivelse den 28 juni 2001. Genom en skrivelse av den 28 december 2001 underrättade kommissionen Tyskland om att förfarandet med avseende på de åtgärder som uppgavs ha beviljats inom ramen för godkända stödordningar utvidgats och uppmanade återigen berörda parter att inkomma med synpunkter(3). Tysklands synpunkter på utvidgningen av förfarandet inkom den 7 februari 2002. Kommissionen begärde genom en skrivelse av den 16 september 2001 ytterligare uppgifter, vilka Tyskland genom en skrivelse inkom med den 17 oktober 2001. Ytterligare synpunkter från stödmottagaren inkom genom en skrivelse av den 23 maj 2002.

II. BESKRIVNING

1. Stödmottagaren

(3) Fallet avser ekonomiska åtgärder för omstruktureringen av Ambaus företag i Gräfenhainichen. Företaget har sitt säte i de nya delstaterna och är verksamt i bygg- och anläggningsbranschen. Ambaus tillverkning sker på två platser i de nya delstaterna, dels i Sperrenberg, Brandenburg, dels i Gräfenhainichen, Sachsen-Anhalt.

(4) Företaget i Gräfenhainichen tillhörde förut Anhaltiner Stahl- und Anlagenbau (ASTA), ett tidigare statligt företag. År 1990 övergick ASTA i Treuhandanstalts (THA) ägo och privatiserades 1992 genom ett Management Buy-Out (MBO). År 1996 uppgick ASTA:s förlust till 7,5 miljoner tyska mark och företaget måste ansöka om konkurs. Konkursförvaltaren fortsatte att driva ASTA till slutet av 1997.

(5) I december 1997 tog Ambau över ASTA:s produktion samt 92 av de tidigare 270 anställda. Dessförinnan sysselsatte Ambau 42 personer vid anläggningen i Sperrenberg. Därmed hade Ambau cirka 130 anställda efter det att verksamheten flyttades från ASTA. Antalet anställda har inte ökat nämnvärt sedan dess. Under räkenskapsåret 2000/2001 sysselsatte Ambau 139 personer, varav 25 i Sperrenberg och 114 i Gräfenhainichen. Ambau ägs av två privata företagare vars andelar uppgår till 50 % vardera.

(6) Ambau slöt ett hyresavtal med konkursförvaltaren avseende ASTA:s tillgångar den 4 december 1997. GSA Grundstücksfonds Sachsen-Anhalt (GSA), som tillhör en offentlig instans, övertog tillgångarna från konkursförvaltaren i januari 1998 och slöt senare ett långfristigt hyresavtal med Ambau. Avtalet kunde under de första tio åren endast avslutas under "särskilda omständigheter" i enlighet med Bürgerliches Gesetzbuch (BGB)(4). Ambau hade även möjlighet att köpa tillgångarna i inledningsskedet. Ambau skulle enligt avtalet ansvara för skötsel och utveckling av verksamheten. Trots investerarens ursprungliga avsikt att bilda ett nytt bolag införlivades på kreditgivarens begäran verksamheten i Gräfenhainichen i Ambau GmbH.

2. Omstruktureringen

(7) De huvudsakliga problem som ledde till ASTA:s svårigheter var bristande ledning och att det saknades en klar produktprofil. Enligt Tyskland bearbetade ASTA i princip varje potentiell order utan att ta hänsyn till dess lönsamhet eller att ha en klar affärsidé.

(8) Planen omfattade omstruktureringar under en period av tre år mellan 1998 och 2001. Enligt den nya inriktningen skulle Ambaus verksamhet i Gräfenhainichen specialisera sig på några få huvudområden. Dels skulle den koncentrera sig på att tillverka komponenter för ny teknik, t.ex. vindkraft, till följd av de hållbara energikällornas ökande betydelse, dels skulle andra komponenter tillverkas för kraftverk, som turbiner och avgassystem. Dessutom skulle verksamheten specialisera sig på montering av ugnar för metallurgi- och kemiföretag samt tillverkning av stora stålkonstruktioner som broar och torn.

(9) Den nya produktprofilen krävde en ökning av rörelsetillgångarna (lager och tillgångar) och att man skapade en ny kundkrets. Dessutom måste omoderna maskiner bytas ut och den överdimensionerade infrastrukturen minskas, då den hade medfört alltför höga fasta kostnader.

(10) De största investeringarna för omstruktureringen avsåg modernisering av produktionsanläggningarna, utbyte och underhåll av vissa maskiner samt ny ADB- och mjukvaruutrustning. Kostnaderna för omstruktureringen beräknades ursprungligen till 11249000 tyska mark.

(11) Planen omfattade inledningsvis följande affärsutveckling:

>Plats för tabell>

3. Statliga ekonomiska åtgärder för omstruktureringen

(12) Före beslutet om att inleda formellt granskningsförfarande angavs följande åtgärder som offentliga medel som skulle beviljas för omstrukturering efter övertagandet 1997:

Tabell 1

Åtgärder som ursprungligen angavs som offentliga medel

>Plats för tabell>

4. Ekonomiska bidrag från andra källor

(13) Enligt de uppgifter Tyskland inkom med före beslutet om att inleda formellt granskningsförfarande omfattade finansieringen av omstruktureringen följande bidrag från det gynnade företaget och från privata källor:

Tabell 2

Åtgärder som ursprungligen angavs som privata bidrag

>Plats för tabell>

5. Marknadsanalys

(14) Ambaus verksamhet vid anläggningen i Gräfenhainichen är inriktad på maskiner vars användningsområde ej är specificerat (NACE rev. 1 29.1 och 29.2) och maskiner för bestämda branscher (NACE rev. 1.29.4 och 29.5).

(15) Enligt de första uppgifterna belöpte sig Ambaus omsättning mellan 1998 och 1999 till 30 % på Tyskland och till 70 % på direkt och indirekt export. I slutet av 1998 uppgick Ambaus andel av den tyska marknaden i bygg- och anläggningsbranschen i sektorn vindenergi till 2,5 % och på området för utrustning till metallurgi- och kemiföretag till 0,089 %. Enligt Tysklands uppgifter är Ambaus andel på den europeiska marknaden inte tillräckligt stor för att kunna anges i procent. De enskilda områdena bidrog räkenskapsåret 2000/2001 enligt följande till omsättningen på 18,5 miljoner tyska mark: Kraftverksturbiner (35 %), vindkraftsanläggningar (35 %), maskiner för metallbearbetningsindustrin och maskinbyggnad samt reparationer (30 %).

(16) Enligt de första uppgifterna som inkom skulle kapaciteten i Gräfenhainichen förbli oförändrad.

6. Beslut om att inleda och utvidga förfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget

(17) I beslutet om att inleda formellt granskningsförfarande bedömdes stödet enligt 1994 års riktlinjer för bedömning av statligt stöd för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter(5) (1994 års riktlinjer), eftersom stödet beviljades innan de nya riktlinjerna(6) offentliggjordes år 1999 (1999 års riktlinjer).

(18) I beslutet om att inleda formellt granskningsförfarande gav kommissionen uttryck för tvivel på följande punkter:

a) Om hyresavtalet mellan GSA och investeraren utgör stöd eftersom GSA är en offentlig instans och kommissionen inte hade tillräckliga uppgifter för att avgöra om avtalet slutits under rådande marknadsvillkor.

b) Om det engångsstöd som företaget beviljats uppfyller villkoren i 1994 års riktlinjer. I detalj ställs följande frågor:

i) Om stödmottagaren är berättigad till omstruktureringsstöd.

ii) Om omstruktureringsplanen hade förutsättningar att återställa företagets lönsamhet inom en rimlig tidsperiod med tanke på företagets begränsade resurser och i synnerhet den sjunkande andelen eget kapital.

iii) Om inte stödet på ett otillbörligt sätt snedvridit konkurrensen eftersom det utifrån den marknadsinformation som fanns till förfogande efter tidpunkten för beslutet om att inleda formellt granskningsförfarande inte kunde uteslutas, att Ambau var tvunget att minska sin kapacitet och att det vid denna tidpunkt endast anfördes att kapaciteten inte ökades.

iv) Om stödet stod i proportion till kostnaden för och nyttan med omstruktureringen eftersom det var tveksamt om åtgärd 8 och 9 i tabell 2 kunde betraktas som medel från stödmottagaren från företagets egna medel eller som extern finansiering. Det är uppenbart att åtgärd 8, lånet som återfinansierats av DtA, delvis finansierats genom offentliga medel och därmed kunde innebära stöd. Det var också oklart om åtgärd 9, lånet i Sparkasse, använts för verksamheten i Sperrenberg eller för Gräfenhainichen.

(19) Eftersom det inte heller framgick om delstaten Sachsen-Anhalts 56-procentiga borgensförbindelse (åtgärd 6 i tabell 1) samt WSA:s passiva delägarskap (åtgärd 7)(7) beviljats enligt reglerna för de ordningar som Tyskland angivit, förelade kommissionen Tyskland att lämna uppgifter enligt artikel 10.3 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget(8).

(20) Tyskland inkom i anslutning till detta med ytterligare uppgifter om tillämpningen av stödordningarna. Avseende den 56-procentiga borgensförbindelsen (åtgärd 6)(9) meddelade Tyskland kommissionen att denna åtgärd beviljats Ambau 1996, dvs. innan ASTA-driften i Gräfenhainichen övertogs, och därför inte var ett stöd som beviljats ett företag i svårigheter. Beträffande det passiva delägarskapet (åtgärd 7)(10) underrättade Tyskland kommissionen om att denna åtgärd beviljats inom ramen för en annan stödordning än vad som från början anförts(11). I frågan om DtA-lånet (åtgärd 8)(12), som ursprungligen betecknades som bidrag från stödmottagaren, ändrade Tyskland sina uppgifter och konstaterade att denna åtgärd finansierats inom ramen för en stödordning(13) och därför skall betraktas som befintligt stöd.

(21) I beslutet om utvidgning av det formella granskningsförfarandet fastslog kommissionen att den 56-procentiga borgensförbindelsen (åtgärd 6)(14) inte fortsättningsvis skall beviljas eftersom den enligt de kompletterande uppgifterna klart uppfyller villkoren i den relevanta ordningen. Vidare ansåg kommissionen att det passiva delägarskapet (åtgärd 7) inte uppfyllde villkoren i den ordning som Tyskland anfört eftersom åtgärden kumulerats med andra omstruktureringsåtgärder. Därför skall det betraktas som engångsstöd. DtA-lånet (åtgärd 8) är också att betrakta som engångsstöd då räntesatsen är lägre än de som omfattas av den stödordning som Tyskland anfört. Åtgärden har inte heller beviljats under de första fyra åren efter företagets grundande, vilket ordningen förutsätter.

(22) Därför skall också dessa båda åtgärder betraktas som enskilda stödåtgärder i detta beslut.

III. KOMMENTARER FRÅN TYSKLAND OCH STÖDMOTTAGAREN

(23) Under det formella granskningsförfarandet inkom Tyskland med följande nya eller ändrade uppgifter. Dessa innehåller även stödmottagarens kommentarer som inkom efter besluten om inledande och utvidgning av förfarandet.

(24) Med avseende på det nya hyresavtalet mellan Ambau och GSA inlämnade Tyskland ett expertutlåtande. Beträffande hyran måste enligt utlåtandet hänsyn tas till byggnadernas ytterst dåliga skick, deras reparationer och underhåll som avtalet förbinder Ambau att utföra. Vidare måste beaktas att Ambau även förvaltar och underhåller delar av byggnaderna som man själv inte utnyttjar.

(25) Tyskland slår fast att Ambau innan driften av ASTA i Gräfenhainichen övertogs var ett mycket litet företag med begränsade resurser och mindre än 50 anställda. Mellan 1993 och 1997 gjorde Ambau en genomsnittlig årlig vinst på cirka 20000 tyska mark med en årlig omsättning på 10 miljoner tyska mark. Tyskland anför vidare att den ursprungliga verksamheten i Sperrenberg endast krävde ett litet rörelsekapital eftersom man i huvudsak begränsat sig till monteringsarbeten. Däremot kräver den nya verksamheten i Gräfenhainichen ett avsevärt större rörelsekapital, vilket Ambau inte hade kunnat finansiera enbart genom egna medel. Genom att löpande order övertogs från ASTA gjordes dessutom förluster på 1,2 miljoner tyska mark. Därför ledde övertagandet av ASTA:s verksamhet till minskat eget kapital och en ökad skuldsättning för Ambau.

(26) Tyskland inkom med ytterligare uppgifter om att alla statliga ekonomiska åtgärder uteslutande använts för omstrukturering av anläggningen i Gräfenhainichen.

(27) Med avseende på om omstruktureringsplanen var genomförbar påpekar Tyskland att Ambaus effektiva andel eget kapital var högre än företagets uppgifter visade eftersom det erhållna stödet skulle redovisas som skuld i årets balansräkning till dess att kommissionen godkänt stödet.

(28) Utöver detta inkom följande uppgifter om Ambaus faktiska affärsutveckling:

>Plats för tabell>

(29) Mot bakgrund av eventuell snedvridning av konkurrensen tillhandahöll Tyskland ytterligare marknadsinformation där det framgick att marknaderna för bygg- och anläggningssektorn och i synnerhet vindenergi är tillväxtområden. Tyskland fastställde att antalet möjliga produktionstimmar skulle minska i Gräfenhainichen efter omstruktureringen jämfört med antalet möjliga produktionstimmar vid ASTA före övertagandet. Kapaciteten i Sperrenberg skulle bibehållas. Ambaus faktiska marknadsandelar på företagets viktigaste verksamhetsområden är följande:

>Plats för tabell>

(30) Med avseende på om stödet står i proportion till kostnaderna för och nyttan med omstruktureringen underrättade Tyskland kommissionen om att de verkliga omstruktureringskostnaderna skulle belöpa sig till 15,3 miljoner tyska mark enligt följande fördelning (miljoner tyska mark):

>Plats för tabell>

Anm.:

Siffrorna i tabellen är avrundade.

(31) Med avseende på lånet i Sparkasse Teltow (åtgärd 9)(15) menar Tyskland att detta använts till omstruktureringen i Gräfenhainichen. Därför skall lånet betraktas som medel från stödmottagaren för omstruktureringen.

(32) Vidare slöts ett "företagskollektivavtal" med personalen. Det sades innebära besparingar på 1919000 tyska mark jämfört med om kollektivavtalet hade tillämpats. Ambaus leverantörer har gått med på förlängda betalningstider på totalt 2150000 tyska mark. Båda delar skall betraktas som medel från stödmottagarens sida till förmån för omstruktureringen.

(33) Med avseende på om åtgärd 7 i tabell 1, WSA:s passiva delägarskap, uppfyller villkoren för den ordning som Tyskland anför korrigerar Tyskland sina tidigare uppgifter. Enligt dessa skulle åtgärden utgöra ett befintligt stöd och Tyskland konstaterar nu att detta skall betraktas som engångsstöd.

(34) Med avseende på frågan om DtA-lånet (åtgärd 8 i tabell 2) uppfyller villkoren för den ordning som Tyskland anför, görs gällande att det inom ramen för ordningen i undantagsfall kan tillåtas att tidsperioden på fyra år för beviljande av stöd överskrids. Vidare anförs att de inom ordningen tillämpliga räntesatserna är flexibla och faktiskt även har sjunkit. Därmed är inte lånevillkoren förmånligare än de som ordningen föreskriver.

(35) På basis av de nya uppgifterna finansieras omstruktureringen enligt följande:

Tabell 3

Åtgärder som efter beslutet om att inleda formellt granskningsförfarande angavs som offentliga medel((Se även tabell 1.))

>Plats för tabell>

Tabell 4

Åtgärder som efter beslutet om att inleda formellt granskningsförfarande angavs som privata medel((Se även tabell 2.))

>Plats för tabell>

IV. BEDÖMNING AV STÖDET

(36) Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som beviljats genom statliga medel oavsett slag, och som genom att gynna ett visst företag snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen, oförenliga med den gemensamma marknaden såvida de inverkar negativt på handeln mellan medlemsstater. Åtgärder som omfattas av artikel 87.1 i EG-fördraget, som inte är befintliga stöd, är i regel oförenliga med den gemensamma marknaden såvida inte undantagsbestämmelserna i artikel 87.2 eller 87.3 är tillämpliga.

1. Statligt stöd

(37) Mot bakgrund av de kompletterande uppgifter Tyskland inkommit med, i synnerhet expertstudien om det nya hyresavtalet mellan Ambau och GSA där hyran beaktas utifrån den extraordinära ekonomiska belastning som hyresobjektet innebär, fastställer kommissionen att inga betänkligheter längre föreligger beträffande frågan om avtalet skulle kunna utgöra statligt stöd.

(38) Artikel 87.1 i EG-fördraget är tillämplig på alla andra av Tysklands ekonomiska åtgärder till förmån för det aktuella företaget. Kommissionen konstaterar att Bundesanstalt für vereinigungsbedingte Sonderaufgaben (BvS), liksom dess föregångare Treuhandanstalt (THA), har till uppgift att genomföra privatiseringen av statsägda företag i de nya delstaterna. BvS är en del av och har redovisningsskyldighet gentemot Bundesverwaltung. Därför är åtgärder från dessa anstalter att betrakta som statliga åtgärder.

(39) Genom alla åtgärder som Tyskland beviljar ges ett visst företag ekonomiska fördelar som det inte skulle ha haft genom privata källor. Därför utgör dessa åtgärder stöd. Sådana stöd är till sin natur avsedda att snedvrida konkurrensen. Mot bakgrund av dessa stödåtgärders särdrag och det faktum att handeln i de sektorer inom vilka det gynnade företaget verkar omfattas av reglerna på den inre marknaden faller de beviljade ekonomiska åtgärderna inom tillämpningsområdet för artikel 87.1 i EG-fördraget.

(40) Eftersom icke-återbetalningen avseende BvS-lånet på 1 miljon tyska mark (åtgärd 1)(16) uppenbarligen inte beviljats på basis av en av kommissionen godkänd stödordning måste den i detta beslut bedömas vara ett engångsstöd.

(41) Mot bakgrund av de statliga stöd som uppges ha beviljats inom ramen för godkända ordningar, och särskilt på grundval av de kompletterande uppgifter Tyskland inkommit med, kan konstateras att villkoren i den aktuella stödordningen uppenbarligen är uppfyllda för åtgärd 2 till 6(17) samt åtgärd 8(18). Dessa åtgärder skall inte vidare bedömas i detta beslut.

(42) Med avseende på WSA:s passiva delägarskap uppgående till 1,5 miljoner tyska mark (åtgärd 7)(19), som enligt Tysklands tidigare uppgifter beviljats i enlighet med en godkänd stödordning, underrättade Tyskland kommissionen om att denna åtgärd inte faller inom bestämmelserna för den ursprungligen nämnda ordningen. Följaktligen skall även denna åtgärd bedömas som engångsstöd.

(43) Därmed måste i detta beslut granskas om stöd uppgående till 2,5 miljoner tyska mark (åtgärd 1 och 7)(20) är förenliga med den gemensamma marknaden.

(44) Vidare konstaterar kommissionen att Tyskland inte fullgjort sin skyldighet som följer av artikel 88.3 i EG-fördraget om att i god tid underrätta kommissionen om de planerade stöden. Formellt sett handlar det därför om olagliga stöd. Det behöver dock inte innebära att stöden är oförenliga med den gemensamma marknaden. Engångsstöden skall därför granskas enligt artikel 87 i EG-fördraget.

2. Undantagsbestämmelser i artikel 87 i EG-fördraget

(45) I artikel 87.2 och 87.3 fastslås de villkor under vilka stöd är förenliga med den gemensamma marknaden eller skulle kunna betraktas som förenliga med den gemensamma marknaden: Här är artikel 87.3 c tillämplig eftersom syftet med de ifrågasatta stöden var omstruktureringen av stödmottagaren och inget annat undantag i stycke 2 eller 3 anförts eller kan tillämpas.

(46) I sina riktlinjer för statligt stöd för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter har kommissionen i detalj klargjort villkoren för att göra en positiv skönsmässig bedömning enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget. Eftersom samtliga stöd som skall bedömas enligt de uppgifter Tyskland inkommit med beviljades stödmottagaren före offentliggörandet av 1999 års riktlinjer, är 1994 års riktlinjer tillämpliga på dessa stöd enligt skäl 101 i 1999 års riktlinjer.

(47) I beslutet om att inleda formellt granskningsförfarande gav kommissionen uttryck för tvivel om huruvida följande villkor inom 1994 års riktlinjer är uppfyllda.

a) Rätt till omstruktureringsstöd

1) Företag i svårigheter

(48) Enligt 1994 års riktlinjer kommer företag i fråga för omstruktureringsstöd om de befinner sig i svårigheter och inte med egen kraft eller med andelsägarnas medel eller med främmande kapital kan återhämta sig. I 1994 års riktlinjer ges ingen entydig definition av ett företag i svårigheter. Däremot beskrivs typiska symtom för företag i svårigheter: minskande lönsamhet eller ökande förluster, sjunkande omsättning, växande lager, överkapacitet, försämrat kassaflöde, ökande skuldsättning och räntebelastning samt ett lägre nettobokföringsvärde. I akuta fall är företaget redan insolvent eller har ansökt om konkurs (stycke 2.1. i 1994 års riktlinjer).

(49) Först kan konstateras att ASTA uppvisade en hel rad av de symtom som nämns i stycke 2.1 i 1994 års riktlinjer innan dess verksamhet togs över av Ambau. Dessa ledde till att företaget till sist tvingades ställa in betalningarna och det åtföljande konkursförfarandet. Därför var ASTA berättigat till omstruktureringsstöd innan verksamheten överfördes till Ambau. Samtidigt kan det fastställas att Ambau var ett sunt företag innan det tog över ASTA:s verksamhet. De åtgärder som skall bedömas i föreliggande beslut beviljades efter det att ASTA:s verksamhet överfördes till Ambau. Därför måste granskningen avse om Ambau var berättigat till omstruktureringsstöd efter överföringen.

(50) I regel kan det förväntas att en sund investerare som integrerar ett företag i sitt eget bolag finansierar omstruktureringen av egna medel eller genom extern finansiering. Därför kan en sund investerare som själv inte befinner sig i svårigheter och som integrerar ett företag i svårigheter i sitt eget bolag i princip inte komma i fråga för omstruktureringsstöd.

(51) 1994 års riktlinjer (stycke 3.2.4.) är dock mindre restriktiva med avseende på omstruktureringsstöd för små och medelstora företag. I det aktuella fallet var det uppenbarligen enbart de specifika problem för företaget som litet eller medelstort företag som gjorde det nödvändigt att juridiskt integrera företaget som skulle omstruktureras. Ambau är ett mycket litet företag med begränsade resurser som vid tiden för övertagandet också var avsevärt mindre än ASTA. Även efter integreringen var Ambau ett litet eller medelstort företag med begränsad tillgång till extern finansiering. Dess investerare utgjordes av två privata affärsmän som inte hade en större grupp bakom sig.

(52) Härvidlag framgår det av de uppgifter som Tyskland inkommit med att stödet endast använts för omstruktureringen av det tidigare företaget i Gräfenhainichen (tidigare ASTA) och inte för finansiering av annan verksamhet inom företaget. Som självständigt företag hade företaget i Gräfenhainichen kunnat betraktas som berättigat till omstruktureringsstöd. Den juridiska integreringen skedde endast på begäran av kreditgivarna som tillräcklig säkerhet för de krediter de beviljat. Integreringen hade med Ambaus mycket begränsade resurser att göra. De båda investerarna var redan delaktiga i finansieringsplanen med borgensförbindelser som var kopplade till deras privata förmögenhet. För att erhålla ytterligare främmande kapital för finansieringen stod alltså inte investerarna några andra säkerheter till förfogande än deras företag i Sperrenberg. Denna ytterligare finansiering var emellertid oundviklig eftersom Ambau vid tidpunkten för övertagandet inte förfogade över tillräckligt kapital för finansiering och omstrukturering av det nyförvärvade företaget i Gräfenhainichen.

(53) Under de särskilda omständigheter som rådde i detta fall skedde inte integreringen för att förena verksamheten i företagets båda delar utan enbart av externa motiv, dvs. för att erhålla extern finansiering. Här var det uppenbarligen bara företagets problem som litet eller medelstort företag som gjorde det nödvändigt att juridiskt integrera företaget, som i princip var stödberättigat, i investerarnas bolag för att förbättra säkerheterna. En sådan situation skulle kunna jämföras med ett ägarskifte för ett företag i svårigheter. Enligt 1994 års riktlinjer påverkar dock inte ägarskiftet om företaget är stödberättigat eller inte.

(54) Mot bakgrund av de särskilda omständigheter som rådde för företaget som litet eller medelstort företag kan omstruktureringsstödet till företaget Ambau i Gräfenhainichen bedömas på grundval av 1994 års riktlinjer.

2) Övertagande av företaget i svårigheter

(55) Överföringen av verksamheten från ASTA, som befinner sig i konkurs, till Ambau skall betraktas som bildandet av ett nytt bolag genom konkursförfarandet. Principiellt kommer inte ett nybildat bolag i fråga för omstruktureringsstöd, även om det befinner sig i svårigheter redan från början. På grund av de extraordinära omständigheterna i de nya delstaterna tillämpar dock kommissionen i praxis alltid 1994 års riktlinjer på de så kallade Auffanggesellschaft-lösningarna(21) i dessa delstater, såvida bolaget bildats före slutet av december 1999. Detta undantag tillämpas om företagets verksamhet fortfarande bedrivs och det inte avser ren försäljning av enstaka tillgångar(22).

(56) I föreliggande fall är överföringen av företaget i Gräfenhainichen från ekonomisk synpunkt snarlik de så kallade Auffanggesellschaft-lösningarna eftersom investerarna övertagit hela verksamheten i ASTA samt en avsevärd del av personalstyrkan. Eftersom Ambau dock endast hyrde tillgångarna i Gräfenhainichen inställer sig frågan om detta kan betraktas som övertagande av ett företag i svårigheter.

(57) Investerarna hade ursprungligen för avsikt att köpa tillgångarna i Gräfenhainichen. På grund av de starkt begränsade resurserna i Ambau var detta dock inte möjligt vid tidpunkten för överföringen eftersom de ekonomiska medlen redan använts i sin helhet för andra omstruktureringsåtgärder. I samband med detta konstateras emellertid att Ambau inte erhållit någon form av stöd för köpet av tillgångarna, fastän detta enligt praxis skulle ha beviljats av kommissionen i enlighet med 1994 års riktlinjer. Därför slöt Ambau ett långfristigt hyresavtal avseende hela företaget vilket också omfattade ett möjligt köp av tillgångarna. De avtalsmässiga skyldigheterna, som den begränsade rätten att häva avtalet och underhållsskyldigheten, syftade till en långsiktig bindning mellan investerarna och företaget. Ambau investerade i anslutning till detta 1,7 miljoner tyska mark i renoveringar i företaget. Ambau övertog löpande order från ASTA som innebar förluster på 1,2 miljoner tyska mark. Vidare insatte de båda investerarna sitt befintliga företag i Sperrenberg samt privata säkerheter för omstruktureringen.

(58) Hyresavtalet avseende tillgångarna slöts sålunda inte till följd av bristande engagemang från investerarnas sida för omstruktureringen utan på grund av deras begränsade ekonomiska medel. Genom hyresavtalet övertog investeraren inte bara enstaka tillgångar utan hela rörelsen. Investerarnas engagemang i företaget bekräftas även genom det långfristiga hyresavtalet med köpoption samt investeringarna och omflyttningen av arbetskraften till Gräfenhainichen. Vidare övertogs tillsammans med de förlustbringande orderna i den ursprungliga verksamheten även de medföljande problemen. Slutligen tog investerarna avsevärda privata risker som var beroende av framgången med omstruktureringen. Därmed övertog Ambau i realiteten ett företag i svårigheter även om Ambau inte var ägare till tillgångarna.

(59) Därmed var Ambau i enlighet med 1994 års riktlinjer berättigat till omstruktureringsstöd för det företag i svårigheter som övertogs i Gräfenhainichen.

b) Återställande av lönsamheten

(60) Enligt 1994 års riktlinjer skall omstruktureringsplanen återställa lönsamheten för företaget inom en rimlig tidsperiod varefter företaget kan konkurrera på marknaden av egen kraft. Detta måste åstadkommas i synnerhet genom företagsinterna åtgärder och skall innebära att man överger strukturellt olönsamma verksamhetsområden.

(61) Med avseende på om omstruktureringsplanen var genomförbar uppstod tvivel om företaget var i stånd att nå målet i planen på grund av det minskade egna kapitalet. Tyskland hade inkommit med ytterligare uppgifter som visade att den låga andelen eget kapital hade att göra med att stödet bokförts som skuld så länge inte kommissionen godkänt stödet. Vidare är inte andelen eget kapital den avgörande faktorn i bedömningen av möjligheterna till framgång. För närvarande måste konstateras att lämpliga ansträngningar gjorts för att lösa de huvudsakliga problem som lett till ASTA:s svårigheter. Här avses den avsevärda minskningen av antalet anställda i företaget i Gräfenhainichen, moderniseringen av produktionsanläggningarna samt koncentrationen på vissa nyckelverksamheter. Därför kan slutsatsen dras att omstruktureringsplanen som avsåg att åter göra Gräfenhainichen lönsamt inom två till tre år efter övertagandet var lämplig för att återställa företagets lönsamhet.

(62) Därmed är kommissionens ursprungliga tvivel på omstruktureringsplanens lämplighet att återställa företagets lönsamhet undanröjda. Denna slutsats bekräftas av företagets faktiska affärsutveckling.

c) Undvikande av otillbörliga konkurrenssnedvridningar

(63) En vidare förutsättning i 1994 års riktlinjer består i att negativa konsekvenser för konkurrensen skall kompenseras om det är möjligt. Om företaget är verksamt på marknader där överkapacitet råder skall detta leda till kapacitetsminskning för företaget.

(64) På grundval av de tillgängliga uppgifterna före beslutet om att inleda formellt granskningsförfarande kunde det inte fastställas om Ambau var skyldigt att minska sin kapacitet.

(65) Tyskland inkom med ytterligare uppgifter som gör gällande att Ambaus marknadsandelar snarare är obetydliga. Dessutom kan man utifrån de nya uppgifterna sluta sig till att Ambau är verksamt på tillväxtmarknader och att företaget i viss utsträckning begränsat sin egen kapacitet. Därmed kunde betänkligheterna om huruvida de stöd som beviljats Ambau snedvridit konkurrensen på otillbörligt sätt undanröjas.

d) Stödets proportion till kostnaderna för och nyttan med omstruktureringen

(66) Enligt 1994 års riktlinjer måste stödet inskränkas till vad som är absolut nödvändigt. Stödmottagaren måste därför bidra till omstruktureringen med egna medel eller extern finansiering. Det senare skall betraktas som extern finansiering i enlighet med marknadsvillkoren.

(67) Enligt de senaste uppgifterna uppgick omstruktureringskostnaderna till 15,3 miljoner tyska mark. Tyskland anför att stödmottagarens bidrag till dessa kostnader belöpte sig till 6,2 miljoner tyska mark, alltså cirka 40 %. Beloppen anges som åtgärd 9-14 i tabell 4.

(68) I sitt beslut om att inleda formellt granskningsförfarande uttryckte kommissionen dock tvivel om huruvida DtA-lånet (åtgärd 8)(23) och Sparkasse-lånet (åtgärd 9)(24) kunde bedömas som bidrag från stödmottagaren.

(69) I de senast inkomna uppgifterna anser Tyskland att DtA-lånet skall bedömas som stöd och därför inte kan betraktas som bidrag från stödmottagaren.

(70) Med avseende på Sparkasse-lånet fanns betänkligheter om det kan betraktas som stöd eftersom det inte stod klart om lånet använts för omstruktureringen i Gräfenhainichen. Tyskland inkom med ytterligare uppgifter om vad detta lån använts till i rörelsen i Gräfenhainichen samt om de villkor under vilka det beviljats. Det kan konstateras att Sparkasse är ett av staten understött finansinstitut. Med tanke på att Ambau var ett mycket litet företag när lånet beviljades och att de enda säkerheter som ställdes var privata, kan det inte med visshet sägas om den faktiska räntesatsen på 8,5 % verkligen motsvarade marknadsvillkoren och om lånet därmed kan godtas som extern finansiering. Även om denna åtgärd inte betraktas som bidrag från stödmottagaren genom extern finansiering saknar den dock helt betydelse för resultatet av bedömningen av proportionaliteten.

(71) Med avseende på att man inte tillämpade kollektivavtalet (åtgärd 13)(25), som nämns i uppgifter som inkom först efter beslutet om att inleda formellt granskningsförfarande konstaterar kommissionen att om arbetstagarna inte själva är investerare i företaget kan deras bidrag varken betraktas som bidrag från investerare eller som offentlig finansiering.

(72) Med avseende på leverantörernas godkännande att bevilja Ambau förlängda betalningstider står kommissionen fast vid den ståndpunkt som företräddes vid utvidgningen av det formella granskningsförfarandet att det är tveksamt om ett sådant kortfristigt uppskjutande kan betraktas som extern finansiering av en omstrukturering. Även om ingen hänsyn tas till denna åtgärd saknar den dock helt betydelse för resultatet av bedömningen av proportionaliteten.

(73) Bidraget från stödmottagarens egna medel eller från extern finansiering uppgår sålunda till 1,9 miljoner tyska mark, dvs. 12,41 %. Vidare är Ambau ett litet eller medelstort företag på ett stödområde och har för närvarande cirka 140 anställda. I tidigare fall har kommissionen under mycket speciella omständigheter beviljat stöd för små och medelstora företag med relativt litet bidrag från investeraren(26). Dessutom har de båda investerarna insatt både sitt ursprungliga företag i Sperrenberg och sina privata tillgångar, eftersom personliga borgensförbindelser stått som säkerhet för banklån till företaget. Investerarna har alltså tagit avsevärda privata risker som är beroende av omstruktureringens framgång. Dessutom gav inte stödet upphov till något flöde av överskottslikviditet till företaget som hade kunnat leda till ett konkurrenssnedvridande förhållningssätt till nackdel för konkurrenterna.

(74) Av ovan nämnda skäl anser kommissionen att bidraget från investeraren kan bedömas som avsevärt i enlighet med 1994 års riktlinjer samt villkoren i stycke 3.2.2 iii i 1994 års riktlinjer som uppfyllda med avseende på stödets proportionalitet.

(75) Därmed undanröjdes inom ramen för det formella granskningsförfarandet de ursprungliga betänkligheterna om huruvida stödet uppfyller villkoren för 1994 års riktlinjer genom de ytterligare uppgifter som Tyskland inkommit med.

V. SLUTSATSER

Kommissionen konstaterar att Tyskland beviljat stödet uppgående till 2,5 miljoner tyska mark i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget. Mot bakgrund av ovan angivna skäl drar kommissionen emellertid ändå slutsatsen att dessa åtgärder är förenliga med den gemensamma marknaden.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det stöd uppgående till 1,28 miljoner euro som Tyskland beviljat till förmån för Ambau Stahl- und Anlagenbau GmbH är förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Förbundsrepubliken Tyskland.

Utfärdat i Bryssel den 27 november 2002.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 179, 23.6.2001, s. 6, och EGT C 105, 1.5.2002, s. 7.

(2) Se fotnot 1.

(3) Se fotnot 1.

(4) Omständigheter som gör det orimligt för den andra parten att fortsätta tillämpa avtalet, exempelvis om den ena allvarligt bryter mot avtalets bestämmelser eller om det är omöjligt att nyttja objektet på det sätt som avtalet föreskriver (§§543, 569 BGB i det följande, ändrat genom §§542 ff.).

(5) EGT C 368, 23.12.1994, s. 12.

(6) EGT C 288, 9.10.1999, s. 2.

(7) Se tabell 1.

(8) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(9) Se tabell 1.

(10) Se tabell 1.

(11) SG (97) D/6976, 12.8.1997 (C 337/97).

(12) Se tabell 2.

(13) SG (99) D/9273, 28.1.1999 (N 463/98).

(14) Se tabell 1.

(15) Se tabell 2.

(16) Se tabell 1 och 3.

(17) Se tabell 1 och 3.

(18) Se tabell 2 och 3.

(19) Se tabell 1 och 3.

(20) Se tabell 1 och 3.

(21) Nya bolag som bildas inom ramen för konkursförfarandet och som driver verksamheten vidare för de bolag som är försatta i konkurs.

(22) Detta undantag bestäms uttryckligen i fotnot 10 i 1999 års riktlinjer: "Enda undantaget från den regeln är företag som fram till och med den 31 december 1999 avvecklats av BvS inom ramen för dess privatiseringsuppdrag eller som uppstått genom ett övertagande av tillgångarna i ett annat företag, samt liknande fall i de nya delstaterna."

(23) Se tabell 2 och 3.

(24) Se tabell 2 och 4.

(25) Se tabell 4.

(26) Stödfall KHK Verbindetechnik GmbH Brotterode (11,5 %), EGT L 31, 1.2.2002, s. 80; GMB Magnete Bitterfeld (12 %), EGT C 50, 17.2.1998, s. 6; Stahl- und Maschinenbau Rostock (12 %), EGT C 365, 18.12.1999, s. 9; Draiswerke (11 %), EGT L 108, 27.4.1999, s. 44.