32003D0260

Kommissionens beslut

av den 21 februari 2002

om att en företagskoncentration är förenlig med den gemensamma marknaden och med EES-avtalet

(Ärende COMP/M.2495 - Haniel/Fels)

[delgivet med nr K(2002) 554]

(Endast den tyska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2003/260/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 57.2 a i detta,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer(1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1310/97(2), särskilt artikel 8.2 i denna,

med beaktande av kommissionens beslut av den 17 oktober 2001 att inleda ett förfarande i detta ärende,

efter samråd med Rådgivande kommittén för koncentrationer(3),

med kännedom om förhörsombudets slutrapport i detta ärende(4), och

av följande skäl:

(1) Den 4 september 2001 anmälde företaget Haniel Baustoff-Industrie Zuschlagsstoffe GmbH (nedan kallat "HBI") till kommissionen i enlighet med artikel 4 i förordning (EEG) nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer (nedan kallad "koncentrationsförordningen") en föreslagen koncentration varigenom Haniel genom förvärv av aktier ensamt får kontroll över företaget Fels-Werke GmbH (nedan kallat "Fels").

(2) Efter granskning av anmälan konstaterade kommissionen först att det anmälda förslaget omfattas av koncentrationsförordningen och att det inger allvarliga betänkligheter med avseende på dess förenlighet med den gemensamma marknaden och EES-avtalet.

(3) Kommissionen beslutade därför den 17 oktober 2001 att inleda ett förfarande enligt artikel 6.1 c i koncentrationsförordningen. Kommissionen beslutade samma dag enligt artikel 9.3 i koncentrationsförordningen att hänskjuta den del av förslaget till samgående som gäller Tyskland till de behöriga myndigheterna i Tyskland.

(4) Efter att ingående ha undersökt ärendet har kommissionen nu kommit till slutsatsen att det anmälda förslaget till samgående inte leder till eller förstärker någon dominerande ställning, som avsevärt skulle förhindra en effektiv konkurrens på en viktig del av den gemensamma marknaden.

I. PARTERNA OCH FÖRSLAGET TILL SAMGÅENDE

(5) HBI är ett indirekt dotterbolag till Franz Haniel & Cie. GmbH (nedan kallat "Haniel"), ett diversifierat tyskt holdingbolag. På byggmaterialområdet är Haniel verksamt inom tillverkning och distribution av väggbyggnadsmaterial såsom kalksandsten, autoklaverad lättbetong och färdigblandad betong. Haniels viktigaste verksamheter bedrivs i Tyskland. Genom sitt indirekta ägande i det nederländska gemensamma företaget Coöperatieve Verkoop- en Produktievereniging van Kalkzandsteenproducenten (nedan kallat "CVK") har Haniel dock även verksamhet i Nederländerna. Haniel har ägarintressen i runt 30 kalksandstensfabriker i Tyskland, åtta i Nederländerna, en i Belgien och två i Polen. Dessutom driver Haniel i Danmark en kalksandstensfabrik för reveteringssten och är delägare i tre fabriker för färdigblandad betong i Frankrike.

(6) Den 16 oktober 2001 anmälde Haniel till kommissionen en koncentration genom att Haniel köpt företaget Ytong Holding AG (Ytong), ett dotterföretag till Rheinisch-Westfälische Kalkwerke AG, som i sin tur kontrolleras av det brittiska företaget RMC plc., (ärende nr COMP/M.2568 - Haniel/Ytong). Detta ärende är ännu inte avgjort. Kommissionen överlät den 30 november 2001 enligt artikel 9 i koncentrationsförordningen även den del av detta ärende som rör Tyskland till de behöriga tyska myndigheterna, och inledde i övrigt med avseende på denna koncentration ett förfarande enligt artikel 6.1 c i koncentrationsförordningen.

(7) Fels, som är ett dotterföretag till det tyska företaget Preussag AG (Preussag), säljer och tillverkar självt eller genom sitt dotterbolag Hebel AG (Hebel) byggmaterial såsom autoklaverad lättbetong, kalkprodukter, gipsfiberskivor och torrmassesystem. Dessutom verkar Fels inom tillverkning och försäljning av monteringsfärdiga hus av autoklaverad lättbetong samt planering och byggnad av produktionsanläggningar för autoklaverad lättbetong.

Haniel har för avsikt att av Preussag köpa alla aktier i Fels.

II. KONCENTRATIONEN

(8) Genom det föreslagna samgåendet kommer Haniel ensam att få kontroll över Fels. Därigenom sker en koncentration i den mening som avses i artikel 3.1 b i koncentrationsförordningen.

III. GEMENSKAPSDIMENSIONEN

(9) De berörda företagen har en global totalomsättning på mer än 5 miljarder euro(5) (Haniel 18,7 miljarder euro och Fels 0,8 miljarder euro). Både Haniel och Fels har en omsättning inom gemenskapen som överstiger 250 miljoner euro (Haniel 17,5 miljarder euro och Fels 0,7 miljarder euro). Mer än två tredjedelar av Fels totala försäljning i gemenskapen sker i Tyskland, vilket inte är fallet för Haniel. Den anmälda sammanslagningen har därför en gemenskapsdimension.

IV. FÖRFARANDET

(10) Den 28 september 2001 fick kommissionen en begäran från den behöriga tyska konkurrensmyndigheten, Bundeskartellamt, om att hänskjuta den del av den planerade koncentrationen som rör Tyskland, till de tyska konkurrensmyndigheterna. Begäran om hänskjutning gäller marknaden för byggmaterial för murverk för uppgående bakmurverk, dock inte marknaderna för väggbyggnadsmaterial utanför Tyskland. Genom beslut av den 17 oktober 2001 hänsköt kommissionen den del av ärendet som rör Tyskland, till de behöriga tyska myndigheterna.

(11) Likaså den 17 oktober 2001 beslutade kommissionen i enlighet med artikel 6.1 c i koncentrationsförordningen att inleda ett förfarande beträffande den del av ärendet som inte hänskjutits till de tyska myndigheterna.

V. FÖRENLIGHET MED DEN GEMENSAMMA MARKNADEN

A. RELEVANTA PRODUKTMARKNADER

(12) Parternas verksamhet överlappar med avseende på produktion och försäljning av väggbyggnadsmaterial. Haniel producerar och säljer kalksandsten och komponenter till kalksandsten i Nederländerna genom det gemensamma företaget CVK. Fels säljer produkter av autoklaverad lättbetong och gips. Vid sidan av kalksandsten, autoklaverad lättbetong och gipsprodukter används vid murbyggen även betongprodukter och tegel samt, om än i liten utsträckning, stålplåt och träskivor.

1. PRODUKTER

(13) Kalksandsten är en mursten, som bereds av kalk och sand med tillsats av vatten och sedan pressas och härdas under ångtryck. kalksandsten används enbart för konstruktion av väggar. I regel döljs stenarna genom att de antingen rappas, spacklas tunt eller förses med en reveteringsfasad. Om murverk av kalksandsten är synliga rör det sig i allmänhet om reveteringssten, som endast tillverkas i små storlekar(6). Sådan sten utgör en avskild marknad, som här inte närmare skall behandlas, eftersom parterna endast tillverkar små mängder av sådana reveteringsstenar. Förutom kalksandsten används även större väggelement av kalksandsten (i Nederländerna vanligtvis med dimensioner på upp till 900 x 625 x 300 mm).

(14) Autoklaverad lättbetong är en byggnadssten av sand, kalk och cement som genom tillsats av aluminiumpulver och dess reaktion med vatten bildar en fin hålrumsstruktur. Produkter av autoklaverad lättbetong (autoklaverad lättbetongsten och element av autoklaverad lättbetong) används huvudsakligen för husbyggnader. På murområdet kan de användas såväl - särskilt autoklaverad lättbetongsten och -element med hög täthet - för bärande som icke-bärande väggar.

(15) Gips är ett lätt väggmaterial, som endast används för icke-bärande väggar: detta material har en mycket liten bärförmåga. Det används i form av gipsplankor och -skivor.

(16) Betong är ett annat mycket använt väggbyggnadsmaterial. Betongväggar kan tillverkas genom att blandbetong gjuts i former på byggplatsen (platsgjuten betong) eller genom användning av prefabricerade väggelement. En tredje form av betong är betongelement i små format. Betongmurar konstrueras endast som bärande väggar.

(17) Platsgjuten betong kan antingen gjutas med traditionella metoder på plats i särskilt konstruerade formar eller användas genom så kallad tunnelgjutning (nederländska "tunnelgietbouw") med användning av prefabricerade "tunnelformar" med vilka murar och tak gjuts i en enda process. Tunnelmetoden har höga fasta kostnader och lönar sig därför endast för byggprojekt, där ett stort antal rätvinkliga våningsplan tillverkas. Den är därför inget lämpligt alternativ för mindre byggprojekt eller för projekt där man inte utnyttjar rätvinkliga former eller upprepade tillämpningar.

(18) Prefabricerade väggelement tillverkas i fabriker på grundval av noggranna specifikationer och transporteras därefter till byggplatsen där de byggs in i den byggnad som de är tillverkade för. Prefabricerade betongväggelement är för det mesta fullständiga väggar. Prefabricerade betongväggelement är betydligt större än de för murverk för det mesta använda kalksandsten eller kalksandstenselement, och användningen kräver tung utrustning. De används därför i första hand för större projekt. Prefabricerade väggelement används huvudsakligen vid ekonomibyggen (nederländska: "utiliteitsbouw", kortform "u-bouw"), och i mindre utsträckning vid bostadsbyggen ("woningbouw, w-bouw").

(19) Tegel tillverkas av en blandning av lera och vatten genom förbränning i mer än 1000 °C. Tegel är det klassiska murbyggmaterialet. De enskilda teglens storlek är dock begränsad, eftersom deformeringar genom avdunstning och krökningar uppstår vid förbränningen. Därför krävs vid användning av dessa produkter även en sammanfogning för att utjämna dessa krökningar. Dessa omständigheter gör användningen av tegel till en tids- och lönekostnadsintensiv metod.

(20) Stålskivor används huvudsakligen för ekonomibyggnader, och i mindre utsträckning vid bostadsbyggen. De används exempelvis för att fylla ut väggrummet i bärande betong- eller stålkonstruktioner. I sådana fall består väggen vanligtvis av två stålskivor, mellan vilka isoleringsmaterial infogas (metallsandwichskivor).

(21) Träskivor används vid ekonomi- och bostadsbyggen, för det mesta i form av prefabricerade väggelement, med vilka byggnader täcks mot utsidan, där det inte finns några bärande ytterväggar. Trä används i Nederländerna endast i undantagsfall för bärande väggar.

2. RELEVANTA AVGRÄNSNINGAR AV PRODUKTMARKNADERNA

(22) För att avgöra produktmarknaden skall kommissionen bedöma en rad olika faktorer som är relevanta för avgränsningen. Härvid måste man beakta att användningen och därmed även olika väggbyggnadsmaterials utbytbarhet i betydande utsträckning är beroende av nationella byggnadssätt och -traditioner samt av ramvillkoren för byggindustrin och därför delvis skiljer sig i hög grad i olika medlemsländer i EES. Kommissionen har i huvudsak begränsat sin undersökning till förhållandena i Nederländerna, eftersom företagskoncentrationen endast i denna medlemsstat leder till konkurrensrättsligt relevanta utökningar av marknadsandelar.

a) Den anmälande partens marknadsavgränsning (väggbyggnadsmaterial)

(23) Enligt Haniels uppfattning bör man, på grund av de befintliga konkurrensförhållandena, särskilt frånvaron av all prisdifferentiering med avseende på användningen och den enhetliga distributionen genom byggmaterialhandeln, anta en enhetlig marknad för väggbyggnadsmaterial. Till denna marknad hör alla produkter som används för murverksbyggnad: Tegel, betongsten, kalksandsten, autoklaverad lättbetong, prefabricerade betongväggelement, kalksandstenselement, element av autoklaverad lättbetong, murfogmassa, platsgjuten betong, stålplåt, gipsskivor, gipsplattor och träskivor. Beträffande konstruktionen av en byggnad påpekar Haniel att man i allmänhet kan välja mellan olika lösningar för murverket.

(24) Enligt Haniels framställning bestämmer arkitekten eller projektutvecklaren i allmänhet de krav som skall vara uppfyllda med avseende på byggnadens bärighet, åldersresistens, underhållsbehov, värmeisolering, brandskydd och bullerskydd. I en del fall specificerar arkitekten även ett urval byggmaterial för byggnaden. Enligt Haniel lämnar dessa specifikationer dock stort utrymme för alternativa lösningar. Byggföretaget kan fritt välja byggmaterial, så länge det valda materialet uppfyller specifikationerna. Byggföretaget kan sedan för ett projektförslag bestämma sig för ett visst byggmaterial eller för olika lösningar.

(25) Haniel medger dock att de olika väggbyggnadsmaterialen inte är helt utbytbara för alla användningssyften. Med hänsyn till de betydande skillnaderna i kraven på byggmaterial, som används för bärande och icke-bärande murverk, anser Haniel att man kan anta separata marknader för byggmaterial för bärande och icke-bärande väggar.

b) Kommissionens tidigare rättspraxis (murverk/bärande murverk)

(26) Vid sitt beslut i ärendet Preussag/Hebel(7) övervägde kommissionen två alternativa avgränsningar av produktmarknaden, dock utan att fälla något avgörande i detta hänseende. Kommissionen övervägde å ena sidan möjligheten av en enda marknad för alla byggmaterial för väggar, inkluderande tegelmursten, kalksandsten, autoklaverad lättbetongsten och pimpsten, med vilka väggar kan byggas genom murning av "sten på sten" (murverk). Den dåvarande undersökningen hade visat att dessa produkter var utbytbara vid byggnadskonstruktionen. Kommissionen ansåg att det inom ramen för denna marknadsavgränsning var möjligt att göra en ytterligare skillnad mellan bärande och icke-bärande väggar (bärande murverk). Vid dessa övervägningar beaktades inte prefabricerade betongväggelement och platsgjuten betong.

c) Tyska Bundeskartellamts rättspraxis (murverk)

(27) Bundeskartellamt avgränsar i sin praxis produktmarknaden på området för väggbyggnadsmaterial på liknande sätt som kommissionen först övervägt i sitt beslut om ärendet Preussag/Hebel. Bundeskartellamt antar en marknad för byggmaterial till murverk för uppgående bakmurverk, till vilken autoklaverade lättbetongprodukter, kalksandstensprodukter, murtegel, pimp- och betongsten hör. Bundeskartellamt skiljer inte mellan bärande och icke-bärande väggar. I Tyskland är enligt den uppfattning som Bundeskartellamt kommit fram till de material som används för båda slagen av väggar väsentligen desamma.

d) Den nederländska konkurrensmyndigheten NMa:s rättspraxis (byggmaterial för bärande murverk)

(28) Nederlandse Mededingingsautoriteit (NMa, den nederländska konkurrensmyndigheten) gör däremot skillnad mellan bärande och icke-bärande väggar, eftersom enligt dess uppfattning de material som används för bärande respektive icke-bärande väggar i Nederländerna till stor del skiljer sig från varandra(8). Kalksandsten, som används för båda slagen av väggar, konkurrerar med avseende på dessa olika användningar med andra material. NMa inkluderade i sin avgränsning av marknaden för väggbyggnadsmaterial för bärande väggar alla väggbyggnadsmaterial som kan användas till bärande väggar. Till dessa hör inte endast de tidigare nämnda väggbyggnadsmaterialen för murverk (sten på sten), utan även prefabricerade betongelement och platsgjuten betong. Det bör dock påpekas att NMa i ett senare beslut hållit möjligheten öppen att skilja mellan platsgjuten betong och andra väggbyggnadsmaterial(9).

3. BEDÖMNING

(29) Kommissionen drar, på grundval av de upplysningar den har tillgång till och särskilt den marknadsundersökning som gjorts i det föreliggande fallet, liksom NMa slutsatsen att man i Nederländerna måste anta separata produktmarknader för väggbyggnadsmaterial för bärande väggar och icke-bärande väggar. Inom dessa respektive marknader är det dock inte ändamålsenligt att göra någon ytterligare uppdelning mellan byggmaterial för murverk och andra material (framför allt betongprodukter). Marknaden för väggbyggnadsmaterial för bärande väggar omfattar alla väggbyggnadsmaterial som kan användas för bärande väggar, såsom tegel, kalksandsten, autoklaverad lättbetong, betongsten, prefabricerade betongväggelement och eventuellt platsgjuten betong. Visserligen ger resultatet av marknadsundersökningen skäl att utesluta platsgjuten betong, särskilt sådan som används som tunnelgjutning, men en definitiv ståndpunkt krävs inte eftersom en sådan inte påverkar bedömningen av koncentrationen. Marknaden för väggbyggnadsmaterial för icke-bärande väggar omfattar på samma sätt alla väggbyggnadsmaterial som används till icke-bärande väggar, såsom kalksandsten, autoklaverad lättbetong, gipsplattor och -skivor, stålplattor och trä. Följande grunder är avgörande för detta resultat:

(30) Alla byggmaterial, som ingår i den marknadsdefinition som Haniel föreslagit, lämpar sig för väggbygge och används även faktiskt för detta ändamål. Av kommissionens marknadsundersökning i Nederländerna framgår dock att alla dessa material inte konkurrerar inbördes.

a) Egenskaper hos olika väggbyggnadsmaterial

(31) De nämnda väggbyggnadsmaterialen har alla olika egenskaper, som man tar hänsyn till vid val av ett visst väggbyggnadsmaterial för ett visst byggprojekt.

(32) Kalksandsten är ett billigt byggmaterial, som visserligen inte kan uppnå samma dimensioner som prefabricerad autoklaverad lättbetong, som med dimensioner på upp till 900 x 625 x 300 mm är större än traditionella murstenar. Dessutom har kalksandsten liksom autoklaverad lättbetong en slät yta som inte behöver utjämnas med fogmassa. Elementen kan klistras ihop. Dessutom sågas kalksandstensprodukter upp i fabriken enligt byggplanerna så att element som skall bilda gavlar eller fönsteröppningar redan är prefabricerade. Alla dessa faktorer minskar tidsåtgången och arbetskostnaderna i jämförelse med exempelvis tegel. Samtidigt kräver stenen stora investeringar, exempelvis tunga kranar för prefabricerade betongelement eller gjutformar för platsgjuten betong. I Nederländerna används kalksandsten på grund av dess utmärkta bärande egenskaper för bärande och i mindre utsträckning även för icke-bärande väggar. Omkring [60-80]*(10)-[ >80]* % av den kalksandsten som används för byggändamål i Nederländerna går till bärande murverk. Som material för icke-bärande väggar har kalksandsten den nackdelen att den är relativt tung (ungefär dubbelt så tung som autoklaverad lättbetong). Visserligen har materialet goda ljudisolerande egenskaper och lämpar sig framför allt för höga icke-bärande väggar, som ofta behövs i ekonomibyggnader. Kalksandsten är i Nederländerna det traditionella och populäraste väggbyggnadsmaterialet.

(33) Prefabricerade betongelement behöver inte muras, eftersom de redan är av den storlek som väggen skall ha. Som produkt kan betong framställas ur relativt enkla råvaror. Kraftigare hjälpmedel såsom kranar måste dock användas för att få dem på plats, vilket innebär vissa investeringskostnader. Vid medelstora projekt från tio enheter och uppåt kan detta leda till kostnadsbesparingar, då väggen tillverkas i fabriken och monteringen på byggplatsen kräver jämförelsevis lite personal och tid. Ju större projekt desto lägre kostnad för den färdiga väggen.

(34) Platsgjuten betong kräver den största investeringen för bearbetning av betongen på byggplatsen, och detta gäller särskilt platsgjuten betong som tunnelgjuts. Tillverkningen och användningen av de flera gånger använda formarna vid tunnelgjutning är så kostsamma, att de först vid minst 30-50 bostadsenheter blir lönsamma och även då endast när de tillverkas i identisk form och storlek. Därför finns det vid bygge med tunnelplatsgjuten betong föga flexibilitet med avseende på form och storlek. I Nederländerna eftersträvas dock flexibilitet även för större projekt för att undvika likformighet. Platsgjuten betong används vid bygge av såväl enskilda lägenheter som höghus, då deras bärkraft garanteras av ett gjutet betongskelett, som sedan fylls ut med icke-bärande väggmaterial.

(35) Autoklaverad lättbetong är ett dyrt väggbyggnadsmaterial. Den tillverkas med höga energikostnader på grundval av högvärdiga, dyra råvaror. Större element måste armeras med stål, vilket ytterligare höjer priset, eftersom det i fråga om armerade element tillkommer betydande kostnader för tillverkningen av armeringselementen. I motsats till armering av betong med stål måste denna armering ytbeläggas för korrosionsskyddets skull. De byggtekniska egenskaperna för autoklaverad lättbetong är något mindre än för kalksandsten, men det är möjligt att uppföra upp till två våningar med bärande väggar. Autoklaverad lättbetong kännetecknas dock av utmärkta värmeisoleringsegenskaper. I Tyskland används ca 80 % av de autoklaverade lättbetongprodukter som går till väggar till bärande sådana, medan endast 20 % används för icke-bärande väggar. I Nederländerna är dock proportionerna omvända: där används autoklaverad lättbetong till omkring 80-85 % till icke-bärande väggar.

(36) Gips är ett lätt och tunt material. På grund av dessa egenskaper passar gips utmärkt för icke-bärande väggar. Kraven på golvens bärkraft är små och gipset är platsbesparande. På grund av gipsets bristande bärkraft kan det endast användas för icke-bärande väggar.

(37) Tegel är ett väggbyggnadsmaterial av jämförelsevis litet format och på grund av dess ojämna yta måste det bestrykas med fogmassa. Bearbetningen av tegel kräver därför relativt mycket tid och arbete vilket gör tegel olämpligt för industriellt byggande.

b) Skillnaden mellan väggbyggnadsmaterial för bärande och icke-bärande väggar

(38) Av marknadsundersökningen framgår att beslutet om vilket väggbyggnadsmaterial som skall användas för ett visst projekt påverkas av såväl byggherren och arkitekten som byggföretaget. Hur mycket inflytande var och en av dessa tre personkategorier får på valet av väggbyggnadsmaterial avgörs i varje enskilt fall.

(39) I detta spelar noggrannheten i byggherrens preferenser exempelvis beträffande de estetiska aspekterna och byggkostnaderna en roll på samma sätt som arkitektens konstruktionsparametrar. Kriterier som beaktas vid valet av de olika väggbyggnadsmaterialen är kvalitet, konstruktionsegenskaper, flexibilitet i användningen, utseende, materialets pris och bearbetningskostnaderna. Byggprojektets särskilda krav måste beaktas i detta sammanhang i samma utsträckning som byggnadens användningssyfte, den nödvändiga bärkraften, åldringsbeständigheten, brandskydd och ljudisolering, ytterligare tekniska möjligheter, tidsplanen osv. samt projektets totalkostnad. För byggföretaget är, i den mån det har alternativ vid valet av väggbyggnadsmaterial, kostnaderna och snabbheten i byggprocessen faktorer som måste beaktas. Dessa påverkas i sin tur av företagets erfarenheter av olika byggmaterial och de investeringsmedel och hjälpmedel (t.ex. kranar) som det har till sitt förfogande. Beträffande kostnadsfaktorn måste man ta hänsyn till att materialkostnaderna alltid utgör endast en del av de totala kostnaderna för att uppföra en vägg.

(40) Kommissionen har därför i sin undersökning av marknaden utfrågat alla dessa beslutsfattare om deras urvalsmetoder för väggbyggnadsmaterial. Även tillverkarna av de olika byggnadsmaterialen har ombetts att lämna upplysningar. I Nederländerna visade denna utfrågning att det vid valet av byggmaterial finns en grundläggande skillnad mellan valet av byggmaterial för bärande respektive icke-bärande väggar.

(41) Skillnaden mellan bärande och icke-bärande väggar är, som redan namnet visar, den bärande funktionen hos respektive väggbyggnadsmaterial. Bärande vägar säkerställer byggnadens stabilitet. Det rör sig då ofta om ytterväggar. Även innerväggar kan dock ha en bärande funktion. Från dessa måste man särskilja de väggar som inte har någon bärande funktion med avseende på byggnaden, utan endast delar upp utrymmet eller fyller ut mellanrum inom ett bärande skelett (ytter- och innerväggar). Väggbyggnadsmaterial för bärande väggar skall uppfylla bestämda krav på tryckhållfasthet, bärkraft och styvhet. På väggbyggnadsmaterial för icke-bärande väggar ställs däremot andra och i vissa fall till och med motsatta krav. Exempelvis har lättare icke-bärande väggar den fördelen att de belastar taken mindre. Tunna icke-bärande väggar är också utrymmessparande.

(42) Dessa olika krav på bärande och icke-bärande väggar leder till att man väljer olika byggmaterial för dessa olika användningsändamål. I Nederländerna används i första hand kalksandsten för bärande väggar. [50-60]* % av alla bärande väggar tillverkas av kalksandsten. Betong utgör den näst största gruppen av byggmaterial. 12 % av alla bärande väggar tillverkas av platsgjuten betong. Åtminstone två femtedelar av detta byggmaterial används med tunnelgjutningsmetoden(11). Prefabricerade betongväggelement står för 8 % av de bärande väggarna. Autoklaverad lättbetong och tegel spelar en underordnad roll, med andelar på 2 % respektive 5 %.

(43) Till icke-bärande väggar används däremot i första hand gipsprodukter. De står för en andel på 44 % av de icke-bärande väggarna. Den näst största andelen har autoklaverad lättbetong med 20 %, följd av kalksandsten med [15-20]* %.

(44) Dessa efterfrågeförhållanden är typiska för Nederländerna och skiljer sig i grunden från förhållandena i andra länder, t.ex. Tyskland. Där är förhållandet när det gäller användning av autoklaverad lättbetong för bärande och icke-bärande väggar det rakt motsatta jämfört med i Nederländerna. Medan 80 % av alla autoklaverade lättbetongprodukter i Tyskland används för bärande väggar, används i Nederländerna 85-90 % av dessa produkter till icke-bärande väggar. Betong till bärande väggar spelar i Tyskland en liten roll i bostadsbyggandet, medan tegel och annan mursten ännu är av stor betydelse. I Belgien däremot tycks betongsten vara betydligt vanligare än i Nederländerna och användas som det klassiska väggbyggnadsmaterialet. Användningen av platsgjuten betong för tunnelgjutning är i Tyskland och Belgien mycket mindre förekommande än i Nederländerna.

(45) Anledningarna till dessa olika efterfrågeförhållanden finns dels i olika byggtraditioner och estetiska uppfattningar, dels i det långt utvecklade industriella byggsättet i Nederländerna.

(46) I Nederländerna präglas även bostadsbyggandet av storprojekt. Mindre än 20 % av den totala nybyggnationen av bostäder sker i form av individuella husbyggen. I Tyskland ligger motsvarande siffra på över 90 %. I Nederländerna frisläpper staten stora områden för bebyggelse, där byggindustrin sedan uppför upp till flera tusen bostadsenheter (t.ex. de s.k. VINEX locaties). Vid denna omfattning är det lönsamt med byggmaterial som kräver större investeringar och mindre arbetskostnader, t.ex. platsgjuten betong till tunnelgjutning. Därför spelar tegel knappast någon roll alls, då det kräver en större arbetsinsats på byggplatsen (liten storlek och behov av fogmassa) och därmed högre lönekostnader och längre byggtid.

(47) Kalksandsten är det traditionella byggmaterialet i Nederländerna, eftersom den är mycket billig och med sin stora flexibilitet tillåter snabbt och billigt byggande (stora element, fabriksmässigt tillsågade i lämplig form, ingen fogmassa krävs).

(48) Autoklaverad lättbetong används i stor utsträckning i Tyskland till bärande väggar på grund av sin goda värmeisolering. I Nederländerna uppväger inte denna fördel det högre priset i förhållande till kalksandsten. I Tyskland används 30 cm tjocka autoklaverade lättbetongelement till bärande väggar. Dessa måste sedan rappas och målas för att få en färdig vägg, som uppfyller de höga kraven på värmeisolering. Kostnaderna för yttre murar och ytterligare isolering bortfaller. I Nederländerna däremot är släta rappade ytterväggar ovanliga. Där vill man ha fasader som ger intryck av en tegelbyggnad. Detta åstadkoms genom byggnad av murade yttre väggar, som ligger utanpå den bärande väggen. Det betyder att kostnadsfördelen för autoklaverad lättbetong, för vilken det inte behövs isolering och revetering, direkt faller bort och därmed är autoklaverad lättbetong ett betydligt dyrare byggmaterial än kalksandsten. Autoklaverad lättbetong används därför i Nederländerna endast undantagsvis till bärande väggar i bostadsbyggande.

(49) Eftersom autoklaverad lättbetong prismässigt ligger på samma nivå som gipsväggar och är relativt lätt samtidigt som den garanterar en bättre värmeisolering, används autoklaverade lättbetongprodukter i Nederländerna inte till bärande väggar. Kalksandsten används likaså på detta område. För det första har detta byggmaterial mycket goda ljudisolerande egenskaper, vilket i enskilda fall kan uppväga dess nackdelar som ett tungt byggmaterial. Vidare är det på grund av sina byggnadstekniska egenskaper särskilt lämpligt till höga, icke-bärande väggar, som företrädesvis används vid ekonomibyggnader.

(50) Därför finns det i Nederländerna endast i begränsad utsträckning en utbyteskonkurrens mellan produkter som används till bärande väggar å ena sidan och sådana som används till icke-bärande väggar å den andra. Detta innebär att kommissionen i Nederländerna skiljer mellan en produktmarknad för bärande väggar och en produktmarknad för icke-bärande väggar. Detta gäller trots att en del väggbyggnadsmaterial som lämpar sig till bärande väggar även kan användas till icke-bärande väggar och omvänt. Detta gäller särskilt kalksandsten, som är det enda väggbyggnadsmaterial som i nämnvärd utsträckning används på samma sätt till bärande och icke-bärande väggar. De producenter som tillverkar produkter som lämpar sig för båda typerna av väggar konfronteras på marknaden för bärande väggar i stor utsträckning med andra konkurrenter och andra konkurrensförhållanden än på marknaden för icke-bärande väggar.

(51) CVK begränsas som enda producent av kalksandsten i Nederländerna i sin prisbildning för produkter som används på marknaden för bärande väggar inte av de priser som begärs på marknaden för produkter som är avsedda för icke-bärande väggar. Kommissionens undersökning av marknaden visar att CVK i många fall känner till den konkreta användningen av sina produkter(12) och därför torde kunna rätta sin prissättning efter användningen av kalksandstensprodukter i bärande och icke-bärande väggar. I den mån detta inte är fallet måste man anta att CVK i sin prisstrategi i första hand utgår från kraven på marknaden för bärande väggar, eftersom företaget säljer [ >80]* % av sina produkter på marknaden för bärande väggar. Andelen på endast 10 % av de sålda kalksandstensprodukterna för icke-bärande väggar av CVK:s totala försäljning är för liten för att man skulle kunna anta att den har något nämnvärt inflytande på CVK:s prissättning vid försäljning av sina produkter avsedda för bärande väggar.

(52) Resultatet av marknadsundersökningen leder till frågan om och i vilken utsträckning även platsgjuten betong skall räknas till marknaden för byggmaterial för bärande väggar. Detta gäller särskilt platsgjuten betong som används enligt tunnelgjutningsmetoden. Såsom förklarades ovan är detta byggnadssätt förenat med höga fasta investeringskostnader, som blir lönsamt först vid en storlek på omkring 30-50 bostadsenheter av identisk form och storlek. Det betyder att denna inte endast för mindre projekt, utan även för större projekt, där man av estetiska eller sociala skäl vill undvika ett repetitivt byggnadssätt, inte utgör något alternativ. Dessutom byggs, såsom redan förklarats, med tunnelgjutningsmetoden inte endast väggar utan även tak i en och samma arbetsprocess. Av dessa skäl är beslutet om en tunnelgjutning mindre ett pris- än ett systembeslut. Frågan om platsgjuten betong och särskilt platsgjuten betong med tunnelgjutning skall räknas till marknaden för väggbyggnadsmaterial för bärande väggar kan dock lämnas öppen, eftersom den inte påverkar resultatet av bedömningen.

4. SAMMANFATTNING AV DE RELEVANTA PRODUKTMARKNADERNA

(53) På grundval av övervägandena särskilt i skälen 29-52 har kommissionen kommit till uppfattningen att man för att bedöma den anmälda koncentrationsplanen i Nederländerna bör skilja mellan en marknad för väggbyggnadsmaterial för bärande väggar och en marknad för väggbyggnadsmaterial för icke-bärande väggar. Därvid kan det beträffande marknaden för väggbyggnadsmaterial för bärande väggar lämnas öppet om platsgjuten betong, och särskilt sådan som används med tunnelgjutningsmetoden, skall hänföras till denna marknad.

(54) I den mån Haniels och Fels verksamheter i andra medlemsstater, som efter den delvisa hänskjutningen av ärendet till Bundeskartellamt ännu är föremål för granskning av kommissionen, är överlappande, kan frågan om den exakta avgränsningen av den relevanta produktmarknaden lämnas öppen, eftersom ingen tänkbar marknadsavgränsning skulle ge upphov till farhågor ur konkurrenssynvinkel.

B. GEOGRAFISKT RELEVANTA MARKNADER

(55) Haniels och Fels överlappar varandra - förutom i Tyskland - i Nederländerna, i Belgien och eventuellt i Frankrike. Den del av koncentrationen som inte hänskjutits till Bundeskartellamt leder endast i Nederländerna till konkurrensrättsligt relevanta ökningar av marknadsandelar.

(56) Haniel definierar den geografiskt relevanta marknaden i Nederländerna som nationell. Trots att en del byggvaruhandelsföretag tenderar att vara verksamma på regional basis är transportkostnaderna i Nederländerna inte av sådan betydelse att byggmaterial inte skulle kunna levereras inom hela Nederländernas territorium. Transporterna av byggmaterial sker med lastbilar, helt övervägande från produktionsorten direkt till byggplatsen.

(57) Undersökningen har bekräftat förekomsten av en nationell nederländsk marknad. Marknadsundersökningen visar att de flesta väggbyggnadsmaterial levereras fritt från tillverkningsorten till köpare i hela Nederländerna, trots att transport utgör en icke oväsentlig kostnadsfaktor. CVK kan som enda tillverkare och leverantör av kalksandsten dessutom leverera till alla byggplatser i Nederländerna direkt från närmaste kalksandstensfabrik.

(58) Visserligen förekommer uppenbarligen i de nederländska gränsområdena import av väggbyggnadsmaterial från Belgien och Tyskland till Nederländerna. Denna import är dock av marginell betydelse och gör det inte berättigat att ta med delar av Belgien och Tyskland i den geografiskt relevanta marknaden. Undersökningen av marknaden visar på hinder för marknadstillträde, särskilt på grund av olika byggregler och arbetarskyddsregler. Exempelvis får stenar som hanteras för hand i Nederländerna väga högst 18 kg, en regel som inte finns i andra medlemsstater. Ett annat exempel är att de jämförbara väggtjocklekarna enligt byggreglerna i Tyskland är större, vilket genom den större materialåtgången leder till högre kostnader än i Nederländerna. Alla betydande företag med verksamhet på den nederländska marknaden för väggbyggnadsmaterial har även säte i Nederländerna. Belgiska och tyska tillverkare som verkar i Nederländerna har likaså nederländska dotterbolag.

(59) På grundval av övervägandena ovan har kommissionen uppfattningen att den geografiskt relevanta marknaden vad gäller Nederländerna för det föreliggande beslutets syften skall avgränsas nationellt.

C. BEDÖMNING AV EFFEKTERNA PÅ KONKURRENSEN

(60) Den föreliggande koncentrationen leder inte till eller förstärker någon dominerande ställning på någon av produktmarknaderna eller de geografiskt relevanta marknaderna i den mening som avses i artikel 2.2 i koncentrationsförordningen, varigenom den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av denna skulle förhindras påtagligt.

(61) Haniels och Fels verksamheter överlappar varandra förutom i Tyskland, vars marknader inte granskas av kommissionen i detta förfarande, i Nederländerna samt i liten utsträckning i Belgien och eventuellt i Frankrike.

1. NEDERLÄNDERNA

a) Haniels kontroll av CVK

(62) Avgörande för den konkurrensrättsliga bedömningen av koncentrationen i Nederländerna är om den ekonomiska föreningen CVK:s marknadsandelar skall tillräknas Haniel som indirekt äger 50 % av CVK.

(63) I Nederländerna finns sammanlagt elva kalksandstensfabriker som alla tillhör den ekonomiska föreningen CVK. Fem av fabrikerna ägs till 100 % av Haniel, tre ägs till 100 % av den nederländska byggvarukoncernen Cementbouw, medan de tre övriga fabrikerna ägs till 50 % av Haniel respektive Cementbouw. Andelarna i den ekonomiska föreningen CVK fördelar sig på de elva kalksandstensfabriker som tillhör föreningen på så sätt att de helägda dotterföretagen till Haniel respektive Cementbouw tillsammans har lika stora andelar av CVK, vilket innebär att Haniel och Cementbouw vardera indirekt äger 50 % av CVK.

(64) CVK, som ursprungligen var en gemensam försäljningsorganisation för dess medlemsföretag, överfördes 1999 genom ett pooling-avtal till företagsledningen i medlemsföretagen. I pooling-avtalet liksom i CVK:s stadgar (statuten) föreskrivs bl.a. att medlemsföretagen är bundna av CVK:s direktiv, att de ingående organen endast i begränsad utsträckning kan besättas med företrädare för ägarföretagen och att medlemmarna är skyldiga att ha en företrädare för CVK i sina respektive företagsledningar. I övrigt stadgas att medlemmarna endast får utse en ledamot från andelsägarna till CVK:s företagsledning.

(65) Strategiska avgöranden som rör CVK fattas av föreningens styrelse (Raad van Bestuur) med enkel majoritet. Ledamöterna av Raad van Bestuur samt förvaltningsrådet (Raad van Commissarissen) väljs och avsätts av medlemsmötet med enkel majoritet. Enligt pooling-avtalet och stadgarna får ingen ledamot av Raad van Bestuur ha någon post i något av ägarföretagen till CVK-medlemmarna (Haniel och Cementbouw), och Raad van Commissarissen får inte ha en majoritet av personer som har poster i Haniel eller Cementbouw. Ledningen av CVK och dess medlemmar åligger Raad van Bestuur. Raad van Commissarissen har de kontrollbefogenheter som traditionellt föreskrivs i den nederländska bolagsrätten, utan att direkt kunna påverka de företagsstrategiska besluten.

(66) Haniel anser att CVK trots Haniels respektive Cementbouws indirekta ägande på 50 % på grund av föreningens ovan beskrivna bolagsrättsliga struktur uteslutande kontrolleras av sig självt och inte av medlemsföretagen och/eller andelsägarna.

(67) Enligt artikel 3.3 i koncentrationsförordningen innebär kontroll av ett företag möjligheten att utöva ett bestämmande inflytande på dess verksamhet. Avgörande är om innehavaren eller innehavarna av kontrollen på egen hand eller gemensamt kan bestämma företagets strategiska beslut. I regel beror detta av sammansättningen av och beslutsförfarandet för det organ som det åligger att besluta om tillsättande och avsättande av företagsledningen och eventuellt tillstyrka andra strategiska beslut.

(68) I CVK:s fall åligger de företagsstrategiska besluten uteslutande Raad van Bestuur. Den som bestämmer över sammansättningen av Raad van Bestuur kan följaktligen kontrollera företaget, eftersom man kan räkna med att ledamöterna av Raad van Bestuur vid strategiska beslut tar hänsyn till den eller de personers intressen vilka beslutar om tillsättande och avsättande av dem. Ledamöterna i Raad van Bestuur utses med enkel majoritet av CVK:s medlemsmöte och företrädarna i medlemsmötet för de medlemsföretag som Haniel äger till 100 % och de företrädare för de medlemsföretag som Cementbouw äger till 100 % har samma röstetal. Det betyder att företrädarna för de medlemsföretag som Haniel och Cementbouw äger till 50 % vardera är utslagsgivande och följaktligen kan såväl Haniel som Cementbouw indirekt blockera tillsättningar och avsättningar av ledamöter i Raad van Bestuur. Varje tillsättning och avsättning av en ledamot av Raad van Bestuur kräver således konsensus.

(69) Detta innebär att Haniel och Cementbouw gemensamt kontrollerar CVK i den mening som avses i artikel 3.3 i koncentrationsförordningen.

(70) På grund av detta anser kommissionen att CVK:s marknadsandelar med avseende på detta beslut måste tillräknas Haniel.

b) Marknaden för väggbyggnadsmaterial för bärande väggar

(71) Haniel har i Nederländerna genom sitt indirekta ägande av CVK, den enda tillverkaren av kalksandsten, redan en dominerande ställning på marknaden för väggbyggnadsmaterial som används till bärande väggar. Denna dominerande ställning förstärks dock inte påtagligt genom förvärvet av Fels. Följande skäl är avgörande för denna slutsats:

aa) Marknadsstruktur

(72) År 2000 hade den nederländska marknaden för väggbyggnadsmaterial för bärande väggar en volym på 2,1 miljoner m3 och ett värde på 356 miljoner euro. Om man inte räknar platsgjuten betong till marknaden för bärande väggar minskar volymen till 1,8 miljoner m3 och 276 miljoner euro. Om endast platsgjuten betong i tunnelgjutning skulle borträknas, skulle marknaden ha en volym på 1,9 miljoner m3 och ett värde på 322 miljoner euro(13).

(73) I tabellen nedan återges parternas och deras viktigaste konkurrenters marknadsandelar (enligt volym) dels inbegripet alla bärande väggbyggnadsmaterial, dels exklusive platsgjuten betong respektive platsgjuten betong i tunnelform(14).

>Plats för tabell>

bb) Befintlig marknadsdominerande ställning för CVK (Haniel)

(74) Kommissionen anser att Haniel genom sitt ägande i CVK har en dominerande ställning på den nederländska marknaden för väggbyggnadsmaterial för bärande väggar. Detta gäller oberoende av om platsgjuten betong skall räknas till denna marknad.

(75) EG-domstolen har definierat att en dominerande ställning föreligger om ett företag genom sin ekonomiska maktställning kan förhindra upprätthållandet av en effektiv konkurrens på den relevanta marknaden, då den gör att företaget på ett påtagligt sätt kan förhålla sig oberoende i förhållande till sina avnämare och i slutändan också konsumenterna. En sådan ställning utesluter inte en viss konkurrens, men gör det möjligt för det gynnade företaget att bestämma eller åtminstone påtagligt påverka de förhållanden under vilka denna konkurrens utvecklas, i varje fall att i sitt beteende inte behöva ta hänsyn till denna konkurrens utan att detta skulle skada företaget.

(76) Förekomsten av en dominerande ställning kan bero på en samverkan mellan flera olika faktorer, som var och en för sig inte behöver vara utslagsgivande. Bland dessa faktorer är dock förekomsten av betydande marknadsandelar i hög grad kännetecknande. Ett viktigt indicium på förekomsten av en dominerande ställning är för övrigt det förhållande som råder mellan marknadsandelarna för de företag som deltar i koncentrationen och marknadsandelarna för deras konkurrenter, särskilt den näst största konkurrenten(15).

(77) Haniel (CVK) har en marknadsandel på mer än [50-60]* % för väggbyggnadsmaterial för bärande väggar. Haniels viktigaste konkurrent är Cementbouw(16) med en marknadsandel på knappt [2-5]* %. I denna siffra har inte beaktats Cementbouws ägande i CVK, som i denna bedömning i sin helhet tillräknas Haniel. Cementbouws marknadsandel på omkring [2-5]* % bygger helt på företagets verksamhet på området för prefabricerade betongväggelement och platsgjuten betong. Följande konkurrent är tillverkaren av platsgjuten betong, Mebin, med en marknadsandel på omkring [2-5]* %. Följande konkurrenter har marknadsandelar på 2 % eller mindre.

(78) Haniels (CVK) marknadsandel är följaktligen mer än tio gånger så stor som den näststörsta konkurrentens. Med tanke på de nära strukturella förbindelserna mellan Haniel och Cementbouw och deras gemensamma intressen i CVK är det dock ingalunda klart i vilken utsträckning dessa båda företag överhuvudtaget konkurrerar med varandra. Den största konkurrenten utan förbindelser med Haniel är med en marknadsandel på omkring [2-5]* % betydligt mindre: Haniel är [10-15]* % så stor som denna konkurrent.

(79) I det fall platsgjuten betong inte skulle tas med i definitionen av marknaden för väggbyggnadsmaterial för bärande väggar, skulle Haniels (CVK) marknadsandel uppgå till [60-70]* %, eftersom Haniel (CVK) inte levererar platsgjuten betong. Med detta antagande skulle dessutom den största oberoende konkurrenten Mebin inte ha någon verksamhet på den relevanta produktmarknaden. Endast ett litet antal betydligt mindre konkurrenter skulle då kvarstå, vars marknadsandelar inte överstiger utan delvis betydligt underskrider [0-2]* %. Om man endast utesluter platsgjuten betong i tunnelgjutning från marknadsdefinitionen, skulle Haniels (CVK) marknadsandel uppgå till [50-60]* %.

(80) Ingen av Haniels (CVK) konkurrenter i Nederländerna är verksam på området för kalksandsten. CVK är i Nederländerna den enda tillverkaren och leverantören av detta byggmaterial. I detta land är emellertid kalksandsten av de skäl som redan beskrivits det traditionella och fortfarande det populäraste väggbyggnadsmaterialet. Det är dessutom det enda väggbyggnadsmaterial som i betydande utsträckning används både till bärande och icke-bärande väggar.

(81) Det finns betydande hinder för tillträde till marknaden. CVK kontrollerar alla kalksandstensfabriker i Nederländerna och därmed produktionen av det klart viktigaste av de väggbyggnadsmaterial som hör till den relevanta produktmarknaden. Av kommissionens undersökning av marknaden framgår att det för tillverkare av andra väggbyggnadsmaterial endast med stora insatser i form av tid och investeringar går att träda in på marknaden för produktion av kalksandstensprodukter. Detsamma gäller för andra väggbyggnadsmaterial som autoklaverad lättbetong. Produktionsprocesserna och därmed även produktionsorterna skiljer sig för varje typ av väggbyggnadsmaterial. En produktionsomställning till kalksandsten är också beroende av de myndighetstillstånd som krävs för utvinning av kalkförekomster. Av dessa skäl kan möjligheten till en produktionsomställning för konkurrenter inte beaktas på allvar.

(82) CVK:s (Haniel) kunder har ingen efterfrågemakt. Ingen enskild kund står för efterfrågan med avseende på en betydande andel av CVK:s omsättning. Det finns inga alternativa leverantörer av kalksandsten, det klart viktigaste av de väggbyggnadsmaterial som hör till den relevanta produktmarknaden.

(83) Haniels marknadsställning kan följaktligen sammanfattas på följande sätt: Haniel (CVK) har med mer än [50-60]* % den klart största marknadsandelen och är genom CVK förbundet med den näst största konkurrenten, vars omsättning är mindre än en tiondedel av Haniels. Den återstående marknadsvolymen är fragmenterad och fördelar sig på konkurrenter med marknadsandelar på enstaka procent. Haniel kontrollerar dessutom med CVK den enda nederländska leverantören av det viktigaste väggbyggnadsmaterialet i Nederländerna. Haniels (CVK) maktställning på marknaden motsvaras inte av någon maktställning på efterfrågesidan. Kombinationen av alla dessa faktorer ger Haniel (CVK) en dominerande ställning på marknaden för väggbyggnadsmaterial för bärande väggar i Nederländerna.

cc) Ingen förstärkning av Haniels (CVK) dominerande ställning på marknaden genom koncentrationen

(84) Kommissionen anser dock att koncentrationen inte kommer att leda till en förstärkning av Haniels (CVK) dominerande ställning på den nederländska marknaden för väggbyggnadsmaterial för bärande väggar. Följande skäl är avgörande för detta:

(85) Genom koncentrationen ökas Haniels (CVK) marknadsandel endast med [0-2]* % till [50-60]* %. Om platsgjuten betong inte skulle vara en del av marknaden för väggbyggnadsmaterial, skulle Haniels (CVK) marknadsandel öka med [0-2]* % till [60-70]* %. Om endast platsgjuten betong i tunnelgjutning skulle räknas bort från den relevanta marknaden skulle ökningen uppgå till [0-2]* % och den gemensamma marknadsandelen till [50-60]* %.

(86) Dock kan en eventuell förstärkning av Haniels (CVK) rådande dominerande ställning på marknaden inte bedömas enbart på grundval av ökningen av marknadsandelen. Detta hänger framför allt samman med att den nederländska marknaden för väggbyggnadsmaterial för bärande väggar redan är så monopoliserad att det endast förekommer en begränsad konkurrens, varför till och med en mindre ökning av Haniels marknadsställning skulle kunna undanröja de sista kvarstående chanserna för konkurrenterna. En konsolidering av det dominerande företagets marknadsställning kan särskilt genom att höja hindren eller skapa nya hinder för tillträde till marknaden eller någon annan utvidgning av det dominerande företagets handlingsutrymme, genom vilken konkurrenternas befintliga reaktionsmöjligheter begränsas (t.ex. genom utökning av produktsortimentet), alltefter omständigheterna i fallet utgöra en påtaglig förstärkning av en dominerande ställning i den mening som avses i artikel 2.2 i koncentrationsförordningen.

(87) I det föreliggande ärendet har dock kommissionens marknadsundersökning visat att Haniels övertagande av Fels inte leder till någon i denna mening relevant konsolidering och förstärkning av Haniels (CVK) ställning på marknaden.

(88) Visserligen får Haniel genom övertagandet av Fels ett utökat produktsortiment. Före koncentrationen kunde Haniel (CVK) erbjuda ett enda väggbyggnadsmaterial - kalksandsten - som visserligen är det mest använda väggbyggnadsmaterialet för bärande väggar, men för icke-bärande väggar hade det med en marknadsandel på [15-20]* % inte någon starkare ställning än gips och autoklaverad lättbetong. Dessa båda produkter tillverkas däremot av Fels. Till följd av koncentrationen kommer Haniel (CVK) med Fels att kunna erbjuda alla tre produkter och på så sätt täcka den övervägande delen av behovet av väggbyggnadsmaterial för bärande och icke-bärande väggar.

(89) Dock är Fels varken i fråga om gips eller i fråga om autoklaverad lättbetong någon ledande leverantör i Nederländerna. I fråga om autoklaverad lättbetong, som även kan användas till bärande väggar, är Ytong den ledande leverantören. I enlighet med detta har Fels på den närliggande marknaden för väggbyggnadsmaterial för icke-bärande väggar, där autoklaverad lättbetong har en större roll än på den här diskuterade marknaden för väggbyggnadsmaterial för bärande väggar, en marknadsandel på endast [5-10]* %, medan Ytong har en marknadsandel på [15-20]* %. Av marknadsundersökningen framgår att Ytong är väletablerat särskilt bland de större byggvaruhandelskoncernerna i Nederländerna, och att Fels därför har svårigheter att leverera till dessa. Fels är därför i dagsläget hänvisad till de så kallade fria handlarna, som har en mindre omsättning och är finansiellt svagare. Vidare har Fels inga egna produktionsanläggningar i Nederländerna, utan verkar på marknaden endast genom import. Under dessa förhållanden kan man inte med tillräcklig visshet räkna med att Haniel enbart genom övertagandet av Fels skulle bli i stånd att i nämnvärd utsträckning förmå kunderna att förskaffa alla behövliga väggbyggnadsmaterial från en leverantör och på så sätt ytterligare begränsa andra leverantörers reaktionsmöjligheter. Exempelvis har inom ramen för marknadsundersökningen tillfrågade kunder visserligen hänvisat till utökningen av Haniels produktsortiment, men samtidigt uppgett att de inte fruktade några betydande prishöjningar så länge Ytong kvarstår som en oberoende leverantör av autoklaverad lättbetong på marknaden.

(90) Under dessa omständigheter är bortfallet av Fels som självständig konkurrent därför enligt de uppgifter kommissionen har tillgång till, och även med beaktande av den redan starkt begränsade konkurrensen, inte ägnat att leda till att Haniels (CVK) befintliga dominerande ställning på marknaden förstärks.

c) Marknaden för väggbyggnadsmaterial för icke-bärande väggar

(91) År 2000 hade den nederländska marknaden för väggbyggnadsmaterial för icke-bärande väggar en volym på 1,7 miljoner m3 och ett värde på 282 miljoner euro. I tabellen nedan visas parternas och deras viktigaste konkurrenters marknadsandelar (enligt volym) med beaktande av alla väggbyggnadsmaterial för icke-bärande väggar(17).

>Plats för tabell>

(92) Haniel (CVK) är följaktligen med en marknadsandel på [15-20]* % visserligen marknadsledande på marknaden för väggbyggnadsmaterial för icke-bärande väggar och - såsom redan beskrivits - den enda leverantören av kalksandsten, det viktigaste byggmaterialet för såväl bärande som icke-bärande väggar. Dock kommer Ytong såsom ledande tillverkare av autoklaverad lättbetong till icke-bärande väggar med en marknadsandel på [15-20]* % mycket nära Haniels (CVK) marknadsställning, och även de tre viktigaste gipstillverkarna GIBO, Lafarge och Gyproc uppnår betydande marknadsandelar på [5-10]* % och [10-15]* %. Med denna marknadsstruktur kan det uteslutas att Haniel (CVK) skulle ha en dominerande ställning.

(93) Genom samgåendet med Fels - en leverantör av autoklaverad lättbetong och gips med en icke obetydlig marknadsandel, som dock med [5-10]* % ligger betydligt under Ytongs och de ovan nämnda gipstillverkarna, och utan egna produktionsanläggningar i Nederländerna - ökar Haniels marknadsandel till [20-30]* % och på motsvarande sätt även avståndet till de efterföljande konkurrenterna. Haniel utökar sitt produktsortiment med de för icke-bärande väggar viktiga produkterna gips och autoklaverad lättbetong. Med beaktande av förekomsten av starka konkurrenter kan man dock inte förvänta sig att Haniel genom övertagandet av Fels kan utöka spelrummet för sitt konkurrensbeteende i en sådan utsträckning att koncentrationen skulle leda till en dominerande ställning på marknaden.

d) Resultat

(94) Kommissionen kommer därför till resultatet att företagskoncentrationen på ingen av de relevanta produktmarknaderna leder till uppkomst eller förstärkning av någon dominerande ställning på marknaden.

2. ANDRA NATIONELLA MARKNADER

(95) Förutom i Tyskland, vars marknader inte granskas av kommissionen i det föreliggande förfarandet, och Nederländerna leder koncentrationen även i Belgien och eventuellt Frankrike till utökningar av marknadsandelarna.

(96) I Belgien har Haniel verksamhet i form av en kalksandstensfabrik. Fels (Hebel) säljer på denna marknad murverksmaterial, men har inga egna produktionsanläggningar i det landet. Haniels och Fels gemensamma andel av försäljningen av byggmaterial för murverk uppgår till [2-5]* %, och inbegripet samtliga byggmaterial till murverk (inklusive prefabricerade betongelement och platsgjuten betong) till mindre [2-5]* %. Även om man antar en tänkbar skillnad mellan byggmaterial för bärande och icke-bärande väggar är det uteslutet att marknadsandelarna skulle uppnå ur konkurrenssynvinkel kritiska nivåer.

(97) I Frankrike har Haniel verksamhet i form av transportbetong, medan Fels (Hebel) har tre fabriker för autoklaverad lättbetong. En utökning av marknadsandelar kommer endast i fråga om man antar en större marknad för byggmaterial till murverk som inbegriper prefabricerade betongelement och platsgjuten betong. I detta fall uppgår den gemensamma marknadsandelen till omkring [0-2]* %. Även om man antar en tänkbar skillnad mellan byggmaterial för bärande och icke-bärande väggar och/eller en möjlig regional marknadsuppdelning är det uteslutet att marknadsandelarna skulle uppnå ur konkurrenssynvinkel avgörande nivåer.

(98) Koncentrationen leder därför i Belgien och Frankrike inte till uppkomst eller förstärkning av någon dominerande ställning på marknaden.

VI. SLUTSATS

(99) Av de skäl som redogjorts för i det föregående kan man anta att den planerade koncentrationen inte leder till eller förstärker någon dominerande ställning, som påtagligt skulle hämma en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den. Koncentrationen skall därför i enlighet med artiklarna 2.2 och 8.2 i förordningen om kontroll av företagskoncentrationer och i enlighet med artikel 57 i EES-avtalet förklaras vara förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den anmälda koncentrationen, genom vilken Haniel Baustoff-Industrie Zuschlagsstoffe GmbH ensam får kontroll över Fels-Werke GmbH i den mening som avses i artikel 3.1 b i förordningen om kontroll av företagskoncentrationer, förklaras vara förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till

Haniel Baustoff-Industrie Zuschlagsstoffe GmbH Franz-Haniel-Platz 6-8 D - 47119 Duisburg-Ruhrort

Utfärdat i Bryssel den 21 februari 2002.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 395, 30.12.1989, s. 1. Rättelse i EGT L 257, 21.9.1990, s. 13.

(2) EGT L 180, 9.7.1997, s. 1.

(3) EUT C 97, 24.4.2003.

(4) EUT C 97, 24.4.2003.

(5) Omsättningen är beräknad på grundval av artikel 5.1 i koncentrationsförordningen och kommissionens meddelande om beräkning av omsättning (EGT C 66, 2.3.1998, s. 25). Omsättningen före den 1 januari 1999 är beräknad på grundval av den genomsnittliga växelkursen för ecu och omräknad till euro enligt kursen 1:1.

(6) Maximalt 240 x 175 x 113 mm.

(7) Ärende COMP/M.1866 - Preussag/Hebel, beslut av den 29 mars 2000.

(8) NMa, beslut av den 20 oktober 1998 i ärende 124/CVK Kalkzandsteen.

(9) NMa, beslut av den 29 februari 2000 i ärende 2427/NCD - Fernhout.

(10) Delar av denna text har utformats så att konfidentiella uppgifter inte skall röjas. Dessa delar omges av en hakparentes och är markerade med en asterisk.

(11) Enligt uppgift från parterna uppgår den genom tunnelgjutning tillverkade mängden av platsgjuten betong till 40 %; enligt marknadsundersökningen kan denna andel vara ännu större.

(12) Särskilt beträffande element som är anpassade för en bestämd användning eller för bestämda leveranser; se skäl 32. Haniel har även uppgett att man från och med en bestämd väggstyrka i allmänhet måste anta att produkten skall användas för bärande väggar.

(13) Under antagandet att 40 % av den i Nederländerna producerade platsgjutna betongen används med tunnelgjutningsmetoden. Se fotnot 10.

(14) Till grund för beräkningen ligger parternas uppskattningar av de olika byggmaterialens andelar av den totala förbrukningen av väggbyggnadsmaterial samt deras fördelning på bärande och icke-bärande väggar. I den mån väggbyggnadsmaterial används för bärande och icke-bärande väggar (t.ex. kalksandsten, autoklaverad lättbetong) räknas endast den uppskattade andelen av dessa byggmaterial som används till bärande väggar. Kommissionen anser på grundval av sin marknadsundersökning att dessa uppskattningar väsentligen är korrekta. Precisa statistiska uppgifter finns dock ej att tillgå.

(15) EG-domstolens dom av den 13 februari 1979 i mål 85/76, Hoffmann-La Roche mot kommissionen, Rec. 1979, s. 461 (punkt 39). Se även förstainstansrättens dom av den 25 mars 1999 i mål T-102/96, Gencor mot kommissionen, REG 1999, s. II-753 (punkterna 201 och 202).

(16) Cementbouw var till mitten av 2001 ett dotterbolag till den nederländska byggkoncernen NBM Amstelland NV. Cementbouw-koncernen såldes i början av året till CVC Capital Inc., en finansiell investerare.

(17) I den mån väggbyggnadsmaterial används för bärande och icke-bärande väggar (t.ex. kalksandsten, autoklaverad lättbetong) räknas endast andelen av dessa byggmaterial som används till icke-bärande väggar.