32001D0089

Kommissionens beslut

av den 23 juni 1999

om villkorligt godkännande av det stöd som Frankrike har beviljat Crédit Foncier de France

[delgivet med nr K(1999) 2035]

(Endast den franska versionen är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2001/89/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 87 och 88 i detta,

med beaktande av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artiklarna 61 och 62 i detta,

efter att, i enlighet med de nämnda artiklarna, ha givit de berörda parterna tillfälle att lämna sina synpunkter(1), och

av följande skäl:

1. FÖRFARANDE

(1) Genom en skrivelse av den 2 februari 1996 begärde kommissionen upplysningar av de franska myndigheterna om inrättandet av en kontokredit på 20 till 25 miljarder franska franc hos Caisse des Dépôts et Consignations (CDC) för det specialiserade kreditinstitutet Crédit Foncier de France (CFF) för att tillgodose dess likviditetsbehov. De franska myndigheterna besvarade kommissionens förfrågan genom skrivelser av den 29 februari och den 21 mars 1996, i vilka de översände en del av den dokumentation kommissionen hade begärt och underrättade kommissionen om att CFF:s nye direktör inom kort skulle presentera en omstruktureringsplan för banken.

(2) Genom en skrivelse av den 17 april 1996 begärde kommissionen hos de franska myndigheterna nödvändiga upplysningar för att komplettera analysen av de offentliga stödåtgärderna till förmån för banken. Den 29 april tillkännagav finans- och ekonomiministeriet i ett pressmeddelande sitt stöd till bankföretaget, som befann sig i svårigheter, i form av statlig borgen för CFF:s lån och återställande av dess kapitaltäckningsgrad.

(3) Eftersom kommissionen fann att vissa av de åtgärder som planerades till stöd för CFF kunde innehålla inslag av statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget och inte vid denna tidpunkt och utifrån de då tillgängliga uppgifterna kunde förklaras förenliga med den gemensamma marknaden, inledde den den 3 juli 1996 förfarandet i artikel 88.2 i EG-fördraget. I samband med detta begärde kommissionen ytterligare förklaringar av de franska myndigheterna om de planerade stödåtgärderna.

(4) Den lösning som de franska myndigheterna planerade på CFF:s problem bestod i första skedet av en saneringsplan enligt vilken koncernens verksamhet åter skulle koncentreras på medellånga och långa fastighetskrediter samtidigt med en omstrukturering - och i stöd från en partner. Den nye delägaren skulle tack vare sin rating dels kunna minska återfinansieringskostnaderna, dels återställa bolagskapitalet. Efter det att den nye direktören hade utsetts, inledde banken en medveten politik för att överlåta tillgångar och dra sig ur icke-strategiska innehav. Ett avtal som förhandlades fram med fackföreningarna gjorde det möjligt att inleda en plan för 600 frivilliga avgångar, så att CFF:s personal vid utgången av 1997 skulle ha reducerats till 2400 anställda.

(5) Eftersom sökandet efter en köpare inledningsvis inte gav något positivt resultat, beslutade de franska myndigheterna att förstatliga CFF. Enligt den franska regeringens projekt, den s.k. Arthuis-planen, som anmäldes till kommissionen den 26 juli 1996 och hade utformats i anslutning till förstatligandet, skulle CFF därefter försättas i likvidation och ersättas med en offentlig institution, Caisse Nationale du Crédit Fonder de France (CNCF). Crédit Immobilier de France (CIF) skulle överta CFF:s kontor, förvaltningen av dess utestående fordringar och en del av personalen. CNCF skulle få ett anslag från staten på 2,5-2,6 miljarder franska franc för att kunna överta hela den fastighetsportfölj som förvärvats av CDC och skulle få i uppgift att säkra CFF:s skuld och återbetalningen av fastighetskrediterna inför en likvidation på lång sikt inom cirka tio år. Efter det att Caisse des Dépôts et Consignations (CDC) för franska statens räkning den 9 september 1996 hade lämnat ett offentligt köpbud, innehade CDC 90,6 % av kapitalet i CFF. CFF:s personalsparprogram hade 1,3 %, CFF:s pensionskassa 1,2 % och övriga aktieägare 6,9 %. Av hänsyn till personalens mycket starka motstånd mot CIF övergavs senare i detta projekt av den nya regeringen, som hade tillträtt i juni 1996. I stället planerades en ren överlåtelse av CFF till en köpare.

(6) Eftersom kommissionen inte hade fått alla begärda upplysningar, sände den en begäran till de franska myndigheterna genom en skrivelse av den 9 juli 1997. Den franska finansministern besvarade denna den 17 oktober 1997 och meddelade kommissionen att CFF med franska statens godkännande hade överlåtit sökandet efter en referensaktieägare till banken Deutsche Morgan Grenfell, som hade utarbetat ett prospekt och sänt skrivelser med redogörelser för villkoren till möjliga kandidater som förfogade över minst 10 miljarder franska franc i konsoliderat eget kapital. Transaktionen skulle gälla CDC:s aktier i CFF och i första hand hela CFF:s verksamhet, men det var också möjligt att lämna partiella bud eller gemensamma bud tillsammans med tredje part så att en privatisering kunde uppnås på detta sätt. Kommissionen begärde genom skrivelse av den 21 november 1997 upplysningar om det anmälda stödförfarandet och särskilt Deutsche Morgan Grenfells rapport. Kommissionen fick kännedom om rapporten den 18 december 1997 och begärde efter analys av den genom skrivelse av den 26 januari 1998 kompletterande upplysningar om alla eventuella övriga åtgärder från statens sida till stöd för CFF under överlåtelseförfarandet.

(7) Enligt uppgifter i pressen anmälde sig flera kandidater som var intresserade av CFF:s kontorsnät för att överta finansinstitutet (GE Capital, koncernen Azur-GMF, franska postverket, sparkassorna "Caisses d'épargne" samt de amerikanska bolagen General Electric och General Motors). Den lösning som uppenbarligen föredrogs var att bygga upp en grupp minoritetsägare kring en operatör inom branschen med mycket gott kreditbetyg. Under perioden 19 januari till 30 april 1998 organiserades uteslutande för de mest seriösa kandidaterna en möjlighet att gå igenom koncernens ekonomiska dokumentation (data rooms). I september 1998 avslutade den franska regeringen, efter flera månaders förhandlingar, de diskussioner som inletts med den enda kandidat som var intresserad av att överta hela CFF, det amerikanska konsortiet GMAC-Bass. Orsaken till att diskussionerna avbröts var att det övertagande företaget inte lämnade något åtagande att överta hela CFF och omfattningen av de garantier som krävdes av GMAC-Bass. Enligt uppgifter i pressen fruktade GMAC-Bass nämligen att dess kreditbetyg skulle sänkas om man övertog hela CFF:s balansomslutning (i detta skede cirka 310 miljarder franska franc) utan någon statlig garanti. GMAC-Bass fruktade att ratingbolagen skulle sänka dess kreditvärdighetsbetyg. Därför bad de presumtiva köparna att franska staten skulle dela upp CFF:s balansräkning i två delar och att de för sin del skulle få behålla alla obligationer som omfattades av statlig garanti.

(8) Efter det att diskussionerna med GMAC-Bass om ett övertagande av CFF hade misslyckats underrättade Frankrikes regering genom en skrivelse av den 18 september 1998 kommissionen om att man inlett ett nytt förfarande som syftade till en definitiv lösning av fallet CFF. Den nya plan man övervägde, som anmäldes till kommissionen genom en skrivelse av den 24 december 1998 och som översändes i fullständig version med samtliga tekniska bilagor den 23 mars 1999, bestod av tre etapper: finansiell omstrukturering, statligt kapitaltillskott via CDC och inledande av ett nytt stödförfarande för banken.

(9) Den 24 mars 1999 anmälde Frankrikes regering ett statligt kapitaltillskott till banken på högst 1,85 miljarder franska franc via ett aktieägartillskott från CDC mot kort marknadsränta. De franska myndigheterna angav vidare att man avsåg att inleda ett stödförfarande för banken före utgången av 1999. Direktören för statsgäldskontoret (le Trésor) meddelade bl.a. genom en skrivelse av den 11 maj 1999 att CDC:s överlåtelse av sin andel i CFF (90,5 % av aktierna och aktieägartillskottet på 1,85 miljarder franska franc) skulle ske genom ett öppet, transparent och icke-diskriminerande förfarande med kravspecifikation.

2. SAKFÖRHÅLLANDE

2.1 Crédit Foncier de France

(10) Crédit Foncier de France (CFF) är en medelstor finanskoncern. Vid utgången av 1994 var dess balansomslutning 377 miljarder franska franc och antalet anställda 3400. Koncernen bestod av 52 företag med verksamhet inom finanssektorn, sociala bostadsprogram och fastighetsförsäljning. Utöver sitt nationella nätverk med 145 permanenta och tillfälliga försäljningskontor hade man filialer i och utanför Frankrike (även i Storbritannien, Spanien, Italien och Nederländerna).

(11) CFF är ett specialiserat finansinstitut enligt banklagen från 1984. I denna egenskap har det anförtrotts flera uppgifter som de franska myndigheterna anser ligga inom samhällsintresset, t.ex. tilldelning av offentligt subventionerade hyresfastighetslån (prêts locatifs aidés: PLA), organisation av hypoteksmarknaden och utbetalning till kreditinstitut av sparpremier avseende planer och konton för bostadssparande. CFF:s viktigaste samhällsnyttiga uppgift bestod i tilldelningen av subventionerade lån för förvärv av fasta bostäder (prêts pour l'achat de la résidence principale: PAP). Den franska staten betalade bidrag till CFF så att institutet skulle kunna bevilja lån med subventionerad ränta. Inom denna sektor stod CFF för 75 % av distributionen och 100 % av fördelningen. Detta uppdrag avslutades den 1 oktober 1995 med en fullständig reform av finansieringen av fastighetsförvärven.

(12) Efter den franska regeringens beslut att inte bevilja några nya PAP-lån från och med oktober 1995 och reformen av PLA-lånen i oktober 1996 sjönk den totala volymen utställda lån kraftigt (- 85 % under 1994-1996. CFF måste fortfarande förvalta den befintliga stocken subventionerade lån, som minskar i takt med lånebetalningarna (ordinarie eller förtidsbetalningar). CFF:s konkurrensutsatta verksamhet, som generellt sett är lönsammare men förenad med större risker, var tidigare begränsad men har gradvis ökat i betydelse under de senare åren för att uppväga minskningen av de samhällsnyttiga uppdragen.

(13) Fram till 1994 var större delen av aktiekapitalet i CFF (59 %) fördelad på ett stort antal privatpersoner, medan återstoden kontrollerades av en grupp institutionella placerare i Frankrike (t.ex. Caisse des Dépôts et Consignations, Assurances Générales de France och andra institutioner med tillsammans cirka 15 % av aktiekapitalet) och i utlandet (UBS Asset Management, Templeton Global Investors och andra institut med tillsammans cirka 22 % av kapitalet). CFF:s personal innehade cirka 3 % av kapitalet. Trots detta kontrollerades CFF av franska staten, som utser CFF:s direktör och biträdande direktörer. Staten är också representerad på årsstämman och utser en av de tre "censorerna", som har till uppgift att övervaka att stadgarna efterlevs strikt, och den är även representerad av en biträdande statlig revisor. CFF omfattas genom sina stadgar av offentliga kontroller som går utöver vad som är vanligt i aktiebolag som förvaltar sparmedel från allmänheten och i kreditinstitut.

2.2 Beskrivning av det statliga ingripandet

(14) Till skillnad från affärsbankerna har CFF inte någon traditionell inlåningsverksamhet utan finansierar sig genom obligationslån på nationella och internationella marknader som betygsätts av de mest betydande internationella ratinginstituten. Fastighetskrisen på 90-talet, indragningen av de subventionerade PAP-lånen, för vilka CFF nästan hade monopol och, framför allt, dess registrerade eller förutsedda förluster har lett till att CFF:s kreditvärdighetsbetyg på lång sikt har försämrats till Baal hos Moody's och till A1 hos Standard & Poor's(2) och till ökade upplåningskostnader i en utsträckning som gjort det omöjligt att vända sig till kapitalmarknaden utan att äventyra institutets lönsamhet.

(15) I början av 1996 säkrades bankens återfinansiering genom en kontokredit hos CDC på 20 miljarder franc, som kunde ökas till 25 miljarder franska franc under 18 månader, vilket gjorde det möjligt för banken att övervinna sin likviditetskris. I räkenskaperna för 1995 noterades en gigantisk förlust (10,8 miljarder franska franc), som orsakades av avsättningar som i stor utsträckning sammanhängde med en politik för kreditverksamheten på den konkurrensutsatta fastighetsmarknaden som styrts illa och utan tillräckligt strikt riskkontroll. Koncernens egna kapital var negativt, - 2,4 miljarder franska franc. På en extra bolagsstämma den 28 juni 1996 nedsattes det egna kapitalet till 943 miljarder franska franc genom en minskning av aktiernas nominella värde från 200 till 25 franska franc.

(16) Eftersom den föreskrivna kapitaltäckningsgraden hade sjunkit till 0,5 % gick staten själv in för att garantera skulden och CFF:s framtida solvens. De stödåtgärder som den franska staten planerade omfattade följande:

1. En kontokredit hos Caisse des dépôts et consignations (till 100 % offentligägt) på 20 miljarder franska franc, med möjlighet till ökning till 25 miljarder och med en löptid på 18 månader.

2. Statlig garanti för full betalning av ränta och amortering på förfallodagarna på de av CFF:s skulder som representeras av värdepapper.

3. Statligt åtagande att vidta alla nödvändiga åtgärder för att CFF skall kunna fortsätta att utöva sin verksamhet med iakttagande av gällande försiktighetsregler.

3. SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(17) Inga synpunkter på detta ärende från andra berörda parter har inkommit till kommissionen inom den föreskrivna tiden.

4. KOMMENTARER FRÅN FRANSKA STATEN

(18) Vad gäller villkoren för det lån CDC beviljat CFF, har de franska myndigheterna inkommit med flera argument som syftar till att bevisa att ingripandet var av tillfällig och brådskande natur och att CDC:s lånevillkor var utformade på ett återhållande sätt på grund av den begränsade löptiden och progressiviteten i räntesatserna.

(19) Vad gäller löptiden framhöll myndigheterna att lånet hade återbetalats slutgiltigt och i sin helhet åtta månader efter beviljandet. I fråga om lånegarantierna bestod det urval lån till kommuner och regioner som lämnats som garanti(3) till CDC av lån på över två år av god kvalitet, dvs. utan betalningsförseningar och risker för tvistemål, som tillsammans uppgick till 27,8 miljarder franska franc. Vad slutligen gäller räntesatsen var den genomsnittliga effektiva räntemarginalen 31 räntepunkter (27 i februari och 41 i augusti). Den låg därför på högre nivåer än vad som noterades på interbankmarknaden.

(20) De franska myndigheterna har hävdat att Ekonomi- och finansministeriets åtagande av den 29 april 1996, som det hänvisades till i meddelandet av den 26 juli 1996, om att lånebetalningarna på CFF:s skuld skulle ske på förfallodagarna inte hade samma rättsverkan som en verklig statlig garanti. Det saknas exakta uppgifter om hur det skall tillämpas tekniskt och rättsligt, och en formell statlig garanti, om någon sådan hade funnits, skulle dessutom inte ha kunnat införas utan en budgetproposition. Det rör sig alltså snarare om ett politiskt åtagande om att följa upp CFF:s situation och lugna finansmarkaderna.

(21) De franska myndigheterna har vidare hävdat att endast en del av obligationslånen, nämligen de lån i valuta som utfärdats före den 1 januari 1991, omfattas av en formell statsgaranti. Denna garanti hade beviljats under 70-talet för lån som togs av offentliga företag och specialiserade finansinstitut för att säkra finansieringen av betalningsbalansen i en miljö som präglades av hög inflation och valutakontroll. Den avskaffades därefter av Frankrikes regering från och med den 18 januari 1991, efter det att inflationsbekämpningen hade blivit effektivare och den franska francen stabil. Följaktligen har CFF:s lån efter den 18 januari 1991 tagits upp utan någon formell garanti från franska staten eller från någon offentlig inrättning.

(22) Vad slutligen gäller de statliga garantierna för CFF:s tillgångar, föreskrivs den offentliga garantin för dess hypotekslån inom sektorn bostadsfinansiering genom en lag av den 31 december 1950. Villkoren för denna garanti fastställs genom avtal mellan staten och CFF enligt en mekanism som säkerställer att statsgarantin är av begränsad omfattning - den gäller uteslutande 50 % av värdet på den intecknade fastigheten (60 % sedan 1991) - samt att den endast utövas om ett otillräckligt belopp blir resultatet av det hypoteksförfarande som syftar till att täcka den fordran som långivaren normalt ansvarar för. I avtalet föreskrivs även sedan 1991 att CFF skall medverka till att garantifonden för de subventionerade lånen fungerar optimalt.

(23) Genom en skrivelse av den 16 april 1999 begärde kommissionen hos de franska myndigheterna förklaringar om skälen till att bankkommissionen inte begärt att CFF:s bolagskapital snabbt skulle återställas. De franska myndigheterna svarade i sin skrivelse av den 30 april 1999 att de inte hade någon kännedom om motiven till bankkommissionens beslut, men att deras uppfattning var att kontrollorganet kunde ha föredragit att aktivt söka en köpare i samband med en sanering av institutet i stället för att försätta detta i likvidation.

5. BEDÖMNING AV STÖDÅTGÄRDERNA I FRÅGA

5.1 Karaktären av statligt stöd hos de aktuella åtgärderna

(24) I sin bedömning av medlemsstaternas ekonomiska ingripanden tillämpar kommissionen den s.k. marknadsinvesterarprincipen på det sätt som anges i dess meddelande(4) om offentliga företag. Enligt detta meddelande finns det inslag av stöd i en transaktion, om en privat investerare, som verkar under normala marknadsekonomiska förutsättningar, inte skulle ha företagit transaktionen i fråga.

5.1.1 Kontokrediten från CDC

(25) Enligt ett protokoll, som undertecknades den 23 januari 1996, beviljade CDC CFF likviditetsmöjligheter genom en förnybar kredit, som garanterades genom överlåtelse av lån till kommuner och regioner. Denna kontokredit hos CDC på 20 miljarder franska franc med möjlighet till ökning till 25 miljarder och med en löptid på 18 månader utnyttjades i genomsnitt med 7,9 miljarder franska franc under tiden mellan den 31 januari och den 30 augusti 1996 och som högst med 12,4 miljarder den 2 april 1996, samma dag som krediten reglerades. I fråga om villkoren för denna kontokredit var den genomsnittliga effektiva räntan 0,31 räntepunkter över den interbankränta som användes som referens enligt lånevillkoren med som lägst 0,27 räntepunkters marginal i februari och 0,41 i augusti 1996.

(26) Kontokrediten syftade till att stödja CFF:s likviditet i en övergångsfas där institutet inte kunde låna på finansmarknaderna på normala affärsmässiga villkor. Sedan början av 1996 och under andra veckan i januari 1996 noterades CFF:s emissioner av tioåriga obligationer på "andra marknaden" (second marché) med en rekordstor skillnad i avkastning på nästan 200 räntepunkter (2 procentenheter) i förhållande till statliga lån med samma löptid. När CFF:s ekonomiska situation försämrades på detta sätt, var det endast staten som, utan att vara direktägare och via CDC (som tidigare nämnts, ett offentligt finansinstitut som då ägde cirka 4 % av CFF), gav sitt stöd till CFF, medan de privata aktieägarna i detta skede vägrade att ge något som helst stöd.

(27) För att bedöma om kontokrediten från CDC bör betraktas som statligt stöd skall man jämföra den med övriga lån som kreditinstituten beviljade på normala villkor på marknaden. Man bör särskilt undersöka

a) om andra, privata, institut skulle ha beviljat en sådan kontokredit, och

b) om villkoren (löptid, räntesats och garantier) för lånet överensstämde med rådande normala villkor på marknaden.

Vid bedömningen av dessa faktorer bör man också beakta de särskilda förhållandena i samband beviljandet av krediten, bl.a. den ekonomiska situation som CFF befann sig i i början av 1996.

(28) Beträffande CFF:s situation vid den aktuella tidpunkten skall det först påpekas att banken, på grund av sitt beroende av kapitalmarknaderna för finansieringen av sin verksamhet, också var beroende av vilka bedömningar ratinginstituten gjorde av dess soliditet när räntorna på dess lån skulle fastställas. Instituten hade börjat sänka CFF:s kreditvärdighetsbetyg under 1993, men läget förvärrades under 1995 när Moody's gav CFF ett betyg som innebar osäker soliditet. Detta betyg sänktes ytterligare i januari 1996 till E+, vilket innebär "mycket svag finansiell soliditet". Betyget för långsiktig upplåning, som är det viktigaste, eftersom det tar hänsyn inte bara till den finansiella soliditeten utan också till varje form av stöd och skydd från andra aktörer (bl.a. från de offentliga myndigheterna) låg dock kvar på en jämförelsevis högre nivå (Baa1). Detta visar att marknaden diskonterade ett statligt stöd till CFF.

(29) Om ett institut, som i fallet CFF, hamnar under ett dominerande statligt inflytande och skyddas av staten, kommer detta till uttryck i att dess kreditvärdighetsbetyg utvecklas på ett onormalt sätt. Även om vissa institut befinner sig i allvarliga finansiella och ekonomiska svårigheter, försämras enligt de iakttagelser som gjorts inte deras kreditvärdighetsbetyg, om staten upprätthåller någon form av kontroll över dessa företag. För att belysa detta fenomen har Moody's utvecklat ett betyg på "finansiell soliditet" som är en bedömning av en inrättnings egna finansiella styrka, dvs. den styrka den har om man bortser från varje tänkbart externt stöd(5). Utvecklingen av CFF:s kreditvärdighetsbetyg är ett skolexempel på detta fenomen. Under tiden 30 augusti 1995 till 1 maj 1996 sänkte Moody's bankens betyg för finansiell soliditet från C+ till E (lägsta möjliga betyg), trots att staten ingrep till stöd för banken mellan januari och april 1996. Däremot ändrade institutet inte CFF:s betyg då det gäller den långsiktiga upplåningen, som fastställdes till Baa1 i början av 1996, och begränsade sig till att ändra sin prognos från negativ till positiv efter uttalandena från den franska regeringen i slutet av april.

(30) Under förfarandet har kommissionen bedömt de upplysningar som de franska myndigheterna lämnat, särskilt i fråga om löptiden, garantierna och räntesatserna för kontokrediten.

(31) Kommissionen har konstaterat att CFF har begränsat sitt utnyttjande av krediten till endast åtta månader på grund av lånevillkoren, som motverkade att krediten togs i anspråk för mer än ett nödvändigt minimum genom tillägg på grundräntan som varierade beroende på uttagens fördelning över tiden(6). CFF utnyttjade denna frist för att finna snabba lösningar på problemet med skuldsättningen på marknaden och för att förbättra sin ALM (asset-liabilities management). Genom lånet fick således företaget, som befann sig i svårigheter, stöd under en kritisk fas i sin finansiella omstrukturering med ett begränsat belopp och under begränsad tid.

(32) Vad gäller säkerheterna för lånet begärde kommissionen ytterligare upplysningar för att bättre kunna kontrollera säkerheten hos de lån till kommuner och regioner som CFF beviljat och lämnat som säkerhet till CDC. Kommissionen har kunnat fastställa att det sammanlagda värdet av de krediter som lämnats som säkerhet översteg totalbeloppet för CDC:s lån(7) och att överlåtelsen endast gällde lån till stadskommuner på längre tid än två år, och att inga eftersläpande betalningar eller risker för tvistemål förekom.

(33) Den säkerhet som lämnades till CDC överensstämmer med normal bankpraxis och omsorg vid tecknande av avtal. Enligt bankpraxis begärs i allmänhet fordringar till ett högre värde än lånet som säkerhet, och i det överskjutande värdet ingår även en kompletterande säkerhet för borgenären avseende den statistiska risken för ofullständig betalning. Ju fler inslag av risk lånet innehåller, desto lättare måste det också vara att realisera de lämnade säkerheterna och desto större visshet måste det finnas om att detta låter sig göra. Med hänsyn till den höga kvaliteten på de tillgångar som CFF lämnat som säkerhet till CDC kan denna säkerhet anses stå i proportion till lånet, trots den särskilt stora risk som normalt är förenad med lån till en inrättning i svårigheter, som CFF var vid denna tidpunkt.

(34) Vad gäller de räntesatser CDC tillämpade på lånet i fråga, konstaterar kommissionen att det krävdes att CFF skulle betala en "spread", dvs. ett påslag på den genomsnittliga interbankräntan i Frankrike. Den senare räntan är förbehållen förmedlare med en god riskbild. Omfattningen av denna räntespread, som fastställs utifrån den risk låntagaren uppvisar, förekomsten av straffavgifter som är kopplade till graden av utnyttjande av krediten och kontokreditens löptid, ligger till grund för bedömningen av om avtalsvillkoren, sedda i relation till de krediträntor som CFF skall betala, kan anses följa bankpraxis, eller om de innehåller ovanligt gynnsamma villkor och eventuellt inte kan anses vara förenliga med konkurrensreglerna. Med hänsyn till att den totala kostnaden för CFF var cirka två miljarder franska franc högre än vad som hade behövt betalas om referensräntan för interbankupplåning hade tillämpats, på grund av den tillämpade räntespreaden, och till att avtalsvillkoren innehöll straffavgifter i syfte att förhindra att kontokrediten i praktiken omvandlades till en långsiktig finansiering, kan de räntevillkor som tillämpades på CFF:s kredit betraktas som överensstämmande med bankpraxis.

(35) Sammanfattningsvis har kommissionen kunnat fastställa att villkoren för den kontokredit som CDC beviljade CFF överensstämde med bankpraxis för ett lån inom den riskkategori som CFF tillhörde i januari 1996, och att de innehöll mekanismer för straffavgifter i syfte att förmå institutet att snabbt söka andra finansieringskällor, som var mindre kostsamma eller gjorde det möjligt att snabbt lösa problemen med likviditetsbalansen, t.ex. genom överlåtelse av fordringar inom ramen för CFF:s utlåning till kommuner och regioner. Detta utgör grund för att kontokrediten inte skall betraktas som stöd.

5.1.2 Den statliga garantin för CFF:s skulder

(36) Den 29 april 1996 meddelade de franska myndigheterna att CFF hade registrerat en förlust på 10,8 miljarder franska franc för 1995, vilket medförde att dess situation förvärrats allvarligt och att dess bolagskapital hade blivit negativt med över två miljarder franska franc. Samma dag uppgav ekonomi- och finansministern i sin kommuniké att franska staten hade förbundit sig att se till att alla amorteringar och räntebetalningar på de av CFF:s skulder som representerades av värdepapper skulle betalas på förfallodagarna. Vid denna tid täckte denna garanti lån som tagits av CFF till ett belopp av cirka 260 miljarder franska franc.

(37) Garantin bekräftades några månader senare. I sin kommuniké av den 26 juli 1996 uppgav ministern vidare att "institutets situation följaktligen föranleder franska staten att ingripa i enlighet med åtagandena av den 29 april i år för att skydda statsfinanserna, personalen på Crédit Foncier de France, innehavarna av aktier och obligationer och Parisbörsen". Ministerns uttalande riktades till allmänheten och var alltså avsett att lugna CFF:s motparter, som var oroade över sin gäldenärs allvarliga finansiella problem och kvaliteten på de lån denne tagit upp, och dessa motparter var i stor utsträckning utländska investerare, eftersom CFF i betydande grad var närvarande på de internationella marknaderna. Ekonomi- och finansministerns uttalande innehöll dock inte någon uppgift om de tidsmässiga ramarna eller om det belopp som garanterades och inte heller någon uppgift om en eventuell avgift för utställandet av garantin.

(38) Eftersom kommissionen ansåg att den statliga garanti som inrättats för samtliga CFF:s skulder kunde utgöra omstruktureringsstöd, begärde den kompletterande uppgifter om de statliga garantierna och om varje annat skydd från statens sida för CFF.

(39) Kommissionen har bedömt de franska myndigheternas synpunkter i fråga om garantin för institutets skulder. Den finner dock att ministerns uttalande inte - som de franska myndigheterna hävdar - kan betraktas som ett rent politiskt, och inte rättsligt bindande, åtagande. I de argument som framförts underskattas den konkreta betydelsen av ett sådant uttalande från en minister med ansvar för ekonomiska och finansiella frågor.

(40) Om man ser inte endast till de eftersträvade målen utan också - som framhållits av domstolen - framför allt till effekterna(8) av de statliga stödåtgärderna, måste man dra slutsatsen att uttalandet i fråga, genom att lugna fordringsägarna då det gäller kvaliteten på deras fordringar, lett till att man kunnat undvika krav på återbetalning av värdepapper utställda av CFF under en tid då institutet inte kunde finansiera sig på marknaden på normala villkor. Kommissionen finner att det dessutom gett följande effekter: För det första kunde det undvikas att CFF behövde utnyttja sin kontokredit hos CDC till extraordinära transaktioner till följd av eventuella krav på återbetalning av lån från fordringsägare som oroats av bankens finansiella situation, vilket skulle ha lagt beslag på resurser som inte längre kunnat användas för en ekonomisk och finansiell sanering av institutet. För det andra gav det ledningen möjlighet att utveckla och därefter genomföra omstruktureringsplanen i ett långsiktigt perspektiv tack vare den lugnande verkan av statens stöd. Slutligen kunde CFF få tillstånd från bankkommissionen att fortsätta sin verksamhet trots sin otillräckliga kapitaltäckningsgrad.

(41) Det skall påminnas om att bankkommissionen tillät att CFF fortsatte sin verksamhet under lång tid med en kapitaltäckningsgrad som låg klart under den som föreskrivs i gemenskapens försiktighetsregler. Även om regeringen hade åtagit sig att se till att kapitaltäckningsgraden nådde föreskriven nivå, meddelades det faktiska offentliga ingripandet först i mars 1999. Det är högst troligt att bankkommissionen, när den godkände fortsatt verksamhet i CFF i strid med försiktighetsreglerna, inte hade funnit regeringens förestående återställande av bolagskapitalet tillfredsställande, men att den hade kontrollerat att den statliga garanti som ministern hade förutskickat skulle sättas i verket, om CFF:s svåra situation förvärrades ytterligare.

(42) En indirekt bekräftelse på bankkommissionens betänkligheter med anledning av osäkerheten kring statens tillskott till CFF:s kapital ges genom det förhållandet att bankkommissionen förefaller ha uppmanat CDC (som sedan det offentliga uppköpsbudet i slutet av 1996 innehade 90 % av kapitalet i CFF) att göra ett kapitaltillskott till CFF för att säkerställa att försiktighetsnivåerna respekterades. CDC skulle dock ha svarat att dess ingripande till förmån för CFF var begränsat till beviljandet av kontokrediten och att man innehade kontrollen över CFF för franska statens räkning. Därför skulle CDC ha vägrat att tillskjuta de nya egna medel som CFF behövde.

(43) Även om franska statens åtagande inte åtföljdes av en formell definition av de tekniska villkoren, följdes det av konkreta stödåtgärder till förmån för CFF från franska staten, som formellt försatte institutet under dess kontroll via CDC. Efter uttalandet den 29 april 1996 och bekräftandet av det den 26 juli 1996 köpte CDC, som redan i januari 1996 hade beviljat det brådskande lånet till CFF, i oktober 1996 för franska statens räkning 90,6 % av institutet på marknaden till ett pris som låg betydligt över det dåvarande marknadspriset: fram till dess att det offentliga uppköpsbudet på 70 franska franc per aktie lanserades hade CFF-aktien noterats på nivåer som varierade mellan 29 och 40 franska franc, medan man sökte efter någon som kunde överta företaget. Att kontrollen över CFF övergick till statsgäldens bankinstitut var visserligen en tillfällig företeelse inför en kommande överlåtelse till en köpare av institutet, men det var inte desto mindre en offentlig bekräftelse av de franska statsmakternas vilja att säkra institutets fortbestånd.

(44) Kommissionen anser att ministerns uttalande i april 1996 fick påtagliga effekter, även om det inte hade givits rättsligt bindande form, och att det därför måste betraktas som likvärdigt med en garanti och bedömas utifrån marknadsinvesterarprincipen enligt kommissionens meddelande till medlemsstaterna av den 13 november 1993(9).

(45) Kommissionens tillämpning av marknadsinvesterarprincipen på de statliga garantierna måste omfatta en bedömning av förekomsten av stöd genom en jämförelse mellan villkoren för garantin och de villkor som mottagaren skulle ha kunnat få på marknaden vid tiden för beslutet om stöd. Marknadsvillkoren är normalt beroende av en bedömning av det mottagande företagets finansiella ställning och framtida utveckling. När det statliga stödet ges genom en beviljad garanti måste man särskilt kontrollera att det inte finns några specifika villkor för att garantin skall utlösas. Inslag av stöd förekommer t.ex. när garantin omfattar ett företags skulder och det inte finns några begränsningar, vare sig tidsmässiga eller kvantitativa, för mottagarens rätt att utnyttja garantin och/eller om avgiften för garantin inte motsvarar de villkor som tillämpas på marknaden för liknande transaktioner.

(46) I det aktuella fallet vill kommissionen fästa uppmärksamheten vid att den statliga garantin är av obegränsad natur, vad avser såväl giltighetstid som belopp, samt vid att ingen som helst avgift har tagits ut för den. Ministerns allmänna uttalande omfattade alla institutets skulder som representeras av värdepapper utan någon särskild specifikation av deras art eller belopp. Det fanns t.ex. inte någon förklaring att tillgå i frågan om det endast gällde skulder som representeras av värdepapper eller också andra skulder, som t.ex. efterställda skulder.

(47) Om förutsättningarna för utlösandet av garantin hade infunnit sig, skulle garantin för att samtliga CFF:s lånebetalningar skulle ske på förfallodagarna ha gällt alla olika slag av skulder. Om det endast gällde "skulder representerade av värdepapper", som tas upp i bokslutet 1995, skulle garantin omfatta nära 268 miljarder franska franc. I annat fall får man lägga till efterställda lån och värdepapper på 9,2 miljarder franska franc. Utifrån de förklaringar de franska myndigheterna givit om förekomsten av en mekanism för stadgeenligt stöd har kommissionen dock funnit att den statliga garantin inte, vid beräkningen av stödbeloppet, skall omfatta det nominella beloppet av CFF:s totala skuld som representeras av värdepapper. Enligt de särskilda föreskrifterna för fastighetsfinansieringsinstitut skall nämligen de lån som ett institut beviljar omfattas av ett speciellt privilegium som definieras i lagen av den 28 februari 1852 och bekräftas genom lagen av den 4 januari 1993, i vilka det fastställs en koppling mellan finansiering och lån, enligt vilken beloppet av de stadgeenliga lånen alltid skall vara minst lika med den garanterade finansieringen. I annat fall måste fastighetsfinansieringsinstitutet återköpa egna obligationer så att detta krav uppfylls. Fordringar till följd av lån påverkas i viss utsträckning av värdet på de fastigheter i vilka fordringsägarna har en förstahandsinteckning. Beloppet för fastighetslånen uppgår initialt till högst 62 % av värdet på fastigheterna, om de inte garanteras av en kommun eller region eller genom någon specifik lagstadgad mekanism. Enligt denna mekanism skulle således den statliga garantin i fråga om fastighetsobligationerna komplettera det särskilda privilegiet för fastigheter eller garantier från kommuner och regioner, som förbättrar likviditetsnivån för CFF:s fordringar. Fordringsägarna i CFF får därigenom säkerhet för att deras fordringar betalas på förfallodagarna, utan att de behöver vidta rättsliga åtgärder för att utlösa fastighetsgarantin. Om staten skulle tvingas infria sin garanti, skulle det dessutom vara högst troligt att den skulle kunna återvinna en stor del av det utbetalda beloppet genom hypoteksprivilegiet. Detta är inte fallet, då det gäller de efterställda skulder som redovisas nedan: dessa omfattas inte av något privilegium och deras återvinningsgrad är obetydligt högre än för eget kapital.

(48) Sammanfattningsvis bör det påpekas att det, vad gäller villkoren för garantin, inte fanns någon fastställd giltighetstid och inte heller någon som helst avgift eller motprestation till förmån för franska staten. Dessutom var, som tidigare framhållits, institutets situation så allvarlig, då garantin beviljades, att det inte hade varit möjligt för det att få någon garanti på jämförbara villkor från en privat investerare i en marknadsekonomi: endast staten var beredd att ge sitt stöd. Den statliga garantin utgör därför statligt stöd. Den har gjort det möjligt för institutet att fortsätta med sin verksamhet i nära tre år under förhållanden som normalt skulle ha hindrat varje annat institut från att få samma tillstånd att utöva bank- och finansverksamhet.

(49) Vad gäller bestämningen av stödbeloppet, kan man uppskatta vilket pris CFF hade behovt betala om man hade varit tvungen att köpa garantin på marknaden. För detta ändamål skall man uppskatta sannolikheten för återbetalning av ett finansiellt instrument (lån, obligation eller garanti) med samma egenskaper som den statliga garanti som gavs till CFF, och då särskilt dess obegränsade giltighetstid, sannolikheten för att hypotekslånen skulle återbetalas och den teoretiska risken för konkurs i institut som vid beviljandet av garantin har ett sådant kreditvärdighetsbetyg som CFF (Moody's: Baal, S & P: A1). Utifrån denna sannolikhet i kombination med de ovan beskrivna faktorerna kan man beräkna den räntebonus (spread) som skall läggas på den räntesats som begärs för en bankprodukt med samma egenskaper som garantin i fråga, om inga särskilda risker föreligger. På detta sätt kan man fastställa den avgift som den franska staten borde ha begärt för det aktuella ingripandet till 14,6 miljarder franska franc.

(50) Den statliga garantin för CFF:s skuld utgör också en indirekt stödåtgärd till förmån för bankens fordringsägare. Efter den franska statens beslut att garantera alla CFF:s lån har fordringsägarna kunnat se värdet på sina fordringar öka på grund av att säkerheten för att lånen kommer att återbetalas ökat till följd av den statliga garantin. Det stora flertalet av CFF:s lån är i form av obligationer som ägs anonymt och kan överföras utan att ges skriftlig form.

5.1.3 Franska statens åtagande då det gäller CFF:s iakttagande av försiktighetsreglerna

(51) I finans- och ekonomiministerns pressmeddelande av den 29 april 1996 nämndes, förutom det statliga åtagandet beträffande institutets skulder, även ett åtagande som gällde CFF:s iakttagande av försiktighetsreglerna. Som tidigare framhållits i fråga om skuldåtagandet, rörde det sig om ett uttalande i syfte att lugna CFF:s motparter. I detta fall var syftet särskilt att skapa förtroende hos de anställda, som var oroade över institutets framtid och som den 22 mars 1996 redan hade utnyttjat den rätt att formulera en varning som ges genom lagen av den 1 mars 1984 om förhindrande av företagskonkurser.

(52) Eftersom innehav av tillräckliga egna medel är ett grundläggande och nödvändigt krav för att bedriva bankverksamhet, innebar ministerns uttalande dock även en förklaring om franska statens beredskap att tillhandahålla nödvändiga resurser till bolagskapitalet för att säkra institutets fortbestånd och bärkraft. Vid tiden för ministerns uttalande hade CFF betydande behov av eget kapital: de stora förlusterna hade lett till att kapitaltäckningsgraden sjunkit till 0,5 %. När förfarandet i artikel 88.2 i fördraget inleddes, var det inte möjligt att kvantitativt bestämma detta eventuella statliga ingripande, eftersom tillräckliga uppgifter saknades. I pressen talades vid denna tidpunkt om ett minsta behov av ograverat eget kapital på åtta miljarder franska franc för att uppnå en kapitaltäckningsgrad på 8 %.

(53) Enligt rådets direktiv 89/647/EEG(10) av den 18 december 1989 om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut, senast ändrat genom direktiv 92/30/EEG(11), skall banktillsynsmyndigheterna se till att en bank, vars kapitaltäckningsgrad har sjunkit under 8 %, vidtar erforderliga åtgärder för att så snart som möjligt återställa en tillräcklig nivå genom kapitaltillskott eller minskade åtaganden. I annat fall skall banken fråntas sin oktroj och åläggas att upphöra med sin verksamhet. Som redan framhållits i kommissionens tidigare beslut i bankärenden, utgör sådana kapitaltillskott stöd, om inte staten som aktieägare beviljat dem på normala marknadsvillkor, och detta även om stödbeloppen understiger de eventuella likvidationskostnaderna för det stödmottagande institutet. Kravet på en minsta kapitaltäckningsgrad är ett av kriterierna för bärkraft i en bank och säkrar samtidigt jämbördiga konkurrensvillkor, eftersom bankerna teoretiskt sett alltid kan minska sina åtaganden för att respektera kapitaltäckningskravet i stället för att öka sina egna medel.

(54) Eftersom möjligheten till likvidation alltid står öppen, utgör ett sådant kapitaltillskott stöd, om det inte beviljas på normala villkor som en privat investerare skulle godta med hänsyn till avkastningen. När man jämför statens åtgärder med en privat investerares i en marknadsekonomi, skall bedömningen av stödbeloppet bygga på en jämförelse mellan kostnaden för transaktionen och en korrekt nuvärdesberäkning av detta belopp.

(55) Sedan 1996 har det inte varit möjligt för CFF, trots bokföringsmässiga dispositioner och överlåtelser av fastighetstillgångar, att uppfylla försiktighetsreglerna utan att genomföra kapitaltillskott. Genom en skrivelse av den 24 mars 1999 meddelade finans- och ekonomiministern kommissionen att beloppet för kapitaltillskottet, utifrån bokslutet för räkenskapsåret 1998, hade fastställts till 1,85 miljarder franska franc. Kapitaltillskottet skulle verkställas genom ett aktieägartillskott från CDC mot kort marknadsränta. Vid överlåtelse av CFF skulle köparen överta detta tillskott och därefter konsolidera det i bolagskapitalet. En redan diskonterad förutsättning för att beloppet för kapitaltillskottet skall kunna begränsas till 1,85 miljarder franska franc är dock att dotterbolaget Crédit Logement (CLog) avskiljs från koncernen, vilket ännu inte skett, och att man håller sig till det mål som bankkommissionen formulerat om att åtminstone 6 % av kapitaltäckningen skall vara i primärt kapital (tier one) enligt direktiv 89/299/EEG.

(56) Genom att CLogs verksamhet ökade till följd av att bostadsmarknaden åter tog fart, ssmtidigt som sektorn för lån mot säkerhet utvecklades snabbt, ökade CLogs viktade utestående fordringar, som CFF på grund av omfattningen av sin ägarandel (71 %) upptar i deras helhet i sin koncernredovisning. CLogs fordringar är förenade med större ekonomisk risk, och deras försiktighetsviktning är därför högre, vilket ökar CFF:s behov av eget kapital. I sin skrivelse av den 24 december 1998 underrättade de franska myndigheterna kommissionen om att diskussioner inletts med övriga aktieägare i CLog om att CFF:s ägarandel i CLog skulle minskas från 71 % till mindre än 20 % så att kravet på eget kapital för CFF skulle mildras under de kommande månaderna(12). Utifrån de uppgifter de franska myndigheterna lämnat beräknar kommissionen att CFF:s behov av eget kapital ligger inom intervallet 1,357 miljarder franska franc till 5,914 miljarder franska franc beroende på hypoteserna om vilken andel primärt kapital bankkommissionen skulle kräva och vilken nivå ägarandelen i CLog skulle hamna på.

Tabell 1- Kapitalbehov för Crédit Foncier de France

>Plats för tabell>

(57) Med stöd av tillgängliga uppgifter drar kommissionen slutsatsen att det statliga åtagandet för att säkra iakttagandet av försiktighetsreglerna är ett stöd vars förenlighet måste bedömas med beaktande av åtgärderna för en omstrukturering av CFF. Kommissionen bygger sin bedömning av stödet på hypotesen att ökningen av det egna kapitalet begränsas till 1,85 miljarder franska franc (diskonterat från 1,4 miljarder 1996) och på antagandet att minskningen av CFF:s ägarandel i CLog kommer att vara tillräcklig för detta syfte (se tabell 1).

(58) Sammanfattningsvis uppgår det totala stöd som beviljats CFF till 16 miljarder franska franc enligt följande sammanställning:

Tabell 2- Sammanfattning av stöden (värden per den 31 december 1996)

>Plats för tabell>

5.2 Påverkan på handeln mellan medlemsstaterna

(59) Avregleringen av de finansiella tjänsterna och integreringen av finansmarknaderna leder till att handeln på detta område inom gemenskapen blir allt känsligare för snedvridningar av konkurrensen.

5.2.1 Snedvridning av konkurrensen

(60) Ett stöd som ges till en bankkoncern som CFF, som tillhandahåller lån och andra tjänster till företag och som har en stor krets inlåningskunder, kan snedvrida konkurrensen med andra kreditinstitut. Stöd som ges till de svagaste instituten har ett skadligt inflytande och bidrar till att pressa ned marginalerna inom sektorn. Stöd är en ineffektivitetspremie och motverkar marknadsdisciplinen. Stöd som ges av en stat, som är beredd att ingripa om kreditinstituten hamnar i svårigheter, gör att fordringsägarna inte längre är motiverade att kontrollera sina gäldenärers handlande. Instituten berörs inte längre av marknadernas kontroll och sanktioner. Ett sådant skydd är inte bara otillbörligt och omotiverat utan leder också till att en dålig förvaltning av kreditinstituten uppmuntras.

(61) Vad särskilt gäller upplåningen av medel för rörelsen, ett område där konkurrensen likaledes är betydande, har stödet påtagligt snedvridit konkurrensen, eftersom CFF är en relativt stor låntagare på de internationella finansmarknaderna. Beviljandet av den statliga garantin har givit CFF en betydande konkurrensfördel inom denna sektor.

5.2.2 Påverkan på handeln mellan medlemsstaterna

(62) Det bör påpekas att bankerna visserligen i princip kan erbjuda sina tjänster, huvudsakligen i form av in- och utlåningsverksamheter, fritt och utan begränsningar till följd av nationsgränserna inom gemenskapen, men att det ändå finns hinder för deras expansion utomlands.

(63) Dessa hinder sammanhänger ofta med att de nationella bankerna har en lokal förankring, vilket gör marknadsinträdet kostsammare för deras utländska konkurrenter. I en situation, då fullbordandet av den inre marknaden har öppnat möjligheter för bankerna att erbjuda sina tjänster i de andra medlemsstaterna, kan varje stöd till en - nationell eller internationell - bank medföra hinder för att dessa möjligheter skall kunna förverkligas.

(64) Stöd som syftar till att göra det möjligt att fortsätta verksamheten i banker, också lokala sådana, som annars skulle ha slagits ut från marknaden på grund av sin lägre lönsamhet och svaga konkurrensförmåga, riskerar därför att snedvrida konkurrensen på gemenskapsnivå, eftersom de gör det svårare för utländska banker att komma in på en ny marknad, i detta fall den franska.

(65) Utan stödet i fråga hade det troligen blivit nödvändigt att försätta CFF i likvidation. I händelse av detta hade CFF:s tillgångar kunnat köpas upp av utländska konkurrenter som önskade skaffa sig en betydande kommersiell närvaro i Frankrike. CFF:s kunder hade kunnat vända sig till en annan bank, eventuellt en med ursprung i en annan medlemsstat.

(66) Stöden till CFF måste följaktligen anses omfattas av artikel 87.1 i EG-fördraget; eftersom de snedvrider konkurrensen i sådan utsträckning att, handeln mellan medlemsstaterna kan påverkas.

5.3 Bedömning av förenligheten med fördraget hos stöden till Crédit Foncier

(67) Efter det att en utvärdering gjorts av inslaget av statligt stöd i de finansiella stödåtgärder som beviljats CFF, skall det undersökas om sådana stöd kan förklaras vara förenliga med det gemensamma intresset enligt artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget.

(68) I det föreliggande fallet skall det först konstateras att det inte rör sig om vare sig ett stöd av social karaktär som givits till enskilda konsumenter eller ett stöd för att främja utvecklingen i vissa franska regioner. Det rör sig inte heller om stöd för att avhjälpa en allvarlig ekonomisk störning, eftersom syftet med stödet är att avhjälpa en enda stödmottagares, nämligen CFF:s, svårigheter, och inte svårigheter som delas av alla som är verksamma inom sektorn.

(69) Kommissionen anser att CFF:s problem inte har sitt ursprung i en systemkris som drabbat det franska bankväsendet. CFF är inte det enda franska kreditinstitut som hamnat i svårigheter - vissa andra banker, även offentligägda, befinner sig i en sådan situation. CFF:s förluster är dock av en specifik art och förefaller i stor utsträckning ha samband med en illa kontrollerad kreditpolitik utan tillräckligt strikt riskkontroll inom CFF:s filialers konkurrensutsatta fastighetskreditverksamhet. Det beviljade stödet kan därför inte motiveras med att det skulle ha legat i gemenskapens intresse på grund av att det utvecklats en generell bankkris.

(70) Endast undantaget i artikel 87.3 c andra ledet kan komma i. fråga. De aktuella stödens förenlighet måste bedömas enligt de särskilda reglerna för stöd för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter(13). Enligt den allmänna princip som skall tillämpas på statliga stöd som beviljas till företag i svårigheter gäller flera villkor för att de skall vara förenliga. För omstruktureringsstöd gäller särskilt följande:

1. Fullständigt genomförande av en omstruktureringsplan som bygger på realistiska hypoteser och som gör det möjligt att inom rimlig tid återställa den minsta avkastning som krävs på det investerade kapitalet och därigenom säkra företagets bärkraft på lång sikt.

2. Genomförande av motprestationer som är tillräckliga för att kompensera snedvridningen av konkurrensen, så att det kan konstateras att stödet inte strider mot det gemensamma intresset.

3. Proportionalitet mellan stödet och de eftersträvade målen och begränsning av stödbeloppet till det minimum som krävs för omstruktureringen, så att företaget självt i största möjliga grad står för insatserna för att återställa lönsamheten.

4. Fullständigt genomförande av omstruktureringsplanen och uppfyllande av varje annat villkor i kommissionens slutgiltiga beslut.

5. Upprättande av ett system för kontroll av att det föregående villkoret uppfylls.

Med tillämpning av ramarna för omstruktureringsstöd anser kommissionen att sådant stöd normalt endast skall behöva ges en gång.

5.3.1.1 Företagets bärkraft

(71) I en skrivelse av den 21 mars 1996 underrättade de franska myndigheterna kommissionen om att CFF:s nye direktör höll på att utarbeta en plan för omstrukturering och strategisk omgruppering av banken. Planen skulle göra det möjligt att sanera bankens ekonomi och återställa dess lönsamhet så att man skulle kunna få stöd från en partner. I det första skedet innehöll inte planen något kapitaltillskott till institutet från staten, som hoppades att åtgärderna i planen skulle vara tillräckliga för att generera de medel som krävdes för ett återställande av kapitalet i CFF.

(72) Under sökandet efter en referensaktieägare, och framför allt från och med 1996, har CFF inlett en intern omstruktureringsprocess som inriktats på att åter koncentrera verksamheten till dess kärna, fastighetslån till köp och för hyresfastigheter, framför allt till privatpersoner. Företagets strategi bygger på fem funktioner utifrån vilka den nya organisationsstrukturen har utformats. Den interna omstruktureringen har givit ett rationellare organisationsschema genom att verksamheter av samma art förts samman i syfte att skapa ökad klarhet och möjliggöra skalekonomier.

(73) Försäljningsaktiviteterna har prioriterats av CFF:s personal och ledning, och de har givit påtagliga resultat på tillväxten av krediterna inom den konkurrensutsatta sektorn med en ökning från 6,1 miljarder franska franc 1995 till 11,5 miljarder franska franc 1998. Tack vare de insatser som gjorts inom försäljningsnätet, har CFF erövrat marknadsandelar inom sitt traditionella verksamhetsområde, statligt reglerade lån. Försäljningsmetoderna har förbättrats genom att en säljskola inrättades i början av 1988.

(74) Politiken för omstrukturering och överlåtelser av tillgångar inom ramen för en återställd inriktning på kärnverksamheten har samtidigt också bidragit till att balansera koncernens likviditetssituation och återställa bolagskapitalet. Under 1996 överlät institutet tillgångar och icke-strategiska innehav för 23 miljarder franska franc och slutförde transaktioner som gällde värdepapperisering och direkt överlåtelse av krediter till kommuner och regioner till ett belopp av totalt 22 miljarder franska franc, varav 11 miljarder i form av värdepapperisering. Dessa transaktioner gjorde det möjligt att först återbetala krediten från CDC och därefter, med hjälp av införandet av ALM-instrument, inte behöva utnyttja kapitalmarknaden för att bygga upp finansiella medel från och med krisen i januari 1996.

(75) Likviditetssituationen är nu övervägande positiv, inte bara tack vare de betydande överlåtelserna av krediter till kommuner och regioner och av övriga tillgångar, utan framför allt på grund av att kunderna gjort förskottsbetalningar till följd av de sjunkande marknadsräntorna. Under 1996 gjordes förskottsbetalningar på nästan alla utestående lån med tillsammans 26 miljarder franska franc som skall läggas till de avtalsenliga amorteringarna på 9 miljarder och de 21 miljarder franska franc som tillkom efter överlåtelser av lån till kommuner och regioner. Därigenom kunde institutet klara av sin nyutlåning och återbetalningarna av värdepapper som nått förfallodagen och andra skulder samtidigt som man kunde öka sin värdepappersportfölj till ett belopp av cirka 10 miljarder franska franc. Eftersom andelen förskottsbetalningar fortfarande var hög under räkenskapsåren 1997 och 1998 kunde CFF uppfylla alla sina åtaganden fram till 1999, samtidigt som man kunde hålla nyutlåningen på den nivå som angetts i affärsplanen. Om så skulle bli nödvändigt, kan banken förlita sig på värdepapperisering eller utnyttjande av sin obligationsportfölj för att få fram likvida medel.

(76) Vad gäller utvecklingen av de osäkra fordringarna och avsättningarna, har totalmängden osäkra fordringar minskat i takt med den totala lånestocken. Avsättningarna för osäkra fordringar sjönk från 9,7 miljarder franska franc under 1995 till 5,2 under 1998, vilket var resultatet av en klar förbättring av den politik för strikt riskbedömning vid bankens långivning (riskhantering) som införts som en direkt följd av att verksamheterna åter koncentrerats till sektorer med låg risk (fastighetslån). I fråga om systemet för kontroll av filialernas risker och åtaganden har CFF medgett att det tidigare visserligen fanns allmänna instrument för kontroll av förvaltningen, men att de inte hade anpassats kvantitativt och kvalitativt till de krav som en modern förvaltning ställer, framför allt inte i samband med den diversifiering som förekommit inom institutet. Därför har institutet sedan 1996 försökt förbättra moderbolagets kontroll över filialerna: en koncernkommitté har till uppgift att kontinuerligt övervaka att filialernas strategier är förenliga med moderbolagets och möjliggöra undersökningar av gemensamma problem. Kontrollen av filialernas förvaltning omfattar en kvartalsmässig uppföljning av resultaten och de viktigaste indikatorerna för likviditetssituationen samt en uppdatering av prognoserna om årets resultat. Rapporteringen kompletteras av en uppföljning av rörelseresultaten. Vad gäller riskkontrollen har två kommittéer befogenhet dels att godkänna CFF:s filialers åtaganden gentemot enheter utanför gruppen i de fall då totalbeloppet överstiger fem miljarder franska franc, dels att bedöma hanteringen av stora risker som rör ett belopp på fem miljarder franska franc eller mer på koncernnivå räknat efter det ackumulerade beloppet per kund.

(77) Följande tabell visar hur CFF-koncernens balans utvecklats från och med 1995 till och med 1998:

Tabell 3- Sammanställd balansräkning för CFF-koncernen

>Plats för tabell>

(78) Sedan 1996 har marginalerna återställts enligt målen i företagsplanen. De viktigaste insatserna har gjorts i fråga om de strukturella kostnaderna i syfte att anpassa resurserna till den minskade verksamhetsnivån. Från 1995 till 1998 har antalet anställda minskats med cirka 30 % (från 3287 årsarbetsplatser till 2371) så att personalkostnaderna har kunnat minskas med 25 %. De totala driftskostnaderna har minskats med 22 % under samma period. Sedan den exceptionella förlusten 1995 har koncernen ackumulerat intäkter, som visserligen hittills har varit blygsamma men som ändå har medfört en förbättring av koncernens egna kapital. Minskningen av banknettot till följd av de minskade samlade räntemarginalerna (som ingick i företagsplanen) har neutraliserats inte bara av minskningen av de allmänna driftskostnaderna utan också av de mervärden som skapats vid överlåtelserna av lånen till kommuner och regioner och genom de minskade värdekorrigeringarna på fordringarna och de finansiella anläggningstillgångarna (tack vare en bättre riskhantering) samt genom lägre amorteringar och avsättningar.

(79) Följande tabell visar utvecklingen av CFF:s konsoliderade resultaträkning:

Tabell 4- Resultaträkning för CFF-koncern

>Plats för tabell>

(80) Att institutet genomfört en framgångsrik omstruktureringsplan, som gjort det möjligt att genom saneringsåtgärder generera de likvida medel som krävts under den period av svårigheter som banken gått igenom, och att detta lett till förnyad lönsamhet har dock inte varit tillräckligt för att återställa institutets kapitaltäckningsgrad. Även om de franska myndigheterna till en början angav att de, trots regeringens åtagande, inte önskade vare sig ett inledande kapitaltillskott till CFF eller någon annan stödåtgärd till förmån för institutet, har de omfattande intäkter som skapats inte räckt till för att föra upp bolagskapitalet till den nivå som föreskrivs i gemenskapens försiktighetsregler. Återställandet av bolagskapitalet var därför avsett att åligga köparen då banken skulle överlåtas.

Tabell 5- Bolagskapital i CFF-koncernen

>Plats för tabell>

(81) I september 1998 avbröts dock de diskussioner som hade inletts med kandidaten för övertagandet av kreditinstitutet, det amerikanska konsortiet GMAC-Bass, på grund av att den tilltänkte köparen vägrade att överta hela CFF. Enligt uppgifter i pressen fruktade GMAC-Bass att dess kreditvärdighetsbetyg skulle sänkas av ratinginstituten om man övertog den samlade balansräkningen (som i detta skede omslöt cirka 310 miljarder franska franc) utan någon statlig garanti. Därför begärde GMAC-Bass att franska staten skulle dela upp CFF:s balansräkning i två delar och reservera hela den obligationsstock som omfattades av den statliga garantin för GMAC-Bass.

(82) Den nya plan som de franska myndigheterna lade fram den 24 december 1998 omfattar tre etapper: finansiell omstrukturering, kapitaltillskott och ett nytt förfarande för att finna en ny ägare till banken.

(83) Den finansiella omstruktureringen syftar till att lösa de svårigheter som konstaterades då man tidigare sökte en ny ägare bl.a. lånegarantier, problem med ledningen av företaget (corporate governance), öppenhet i redovisningen och ett ökande behov av egna medel. Dessa problem har angripits genom skapandet av ett dotterbolag för fastighetskredit, upphävande av den juridiska särställningen för CFF:s bolagsordning, klarare utformning av CFF:s balansräkning respektive minskning av CFF:s ägarandel i CLog.

(84) Hypoteksbevis och motsvarande tillgångar skall föras över till ett specialiserat dotterbolag med status som fastighetskreditbolag (Société de Crédit Foncier - SCF). På grund av de särskilda villkor som gäller för sådana bolag kommer CFF att få tillgång till ett nytt, säkert återfinansieringsinstrument, som kommer att göra det möjligt att upphäva den statliga garantin. För att detta projekt skall förverkligas krävs det att det franska parlamentet godkänner den lag om sparande och finansiella säkerheter som planeras läggas fram under slutet av detta år. Kommissionen ser positivt på denna lagstiftning och på CFF:s bildande av ett SCF, eftersom denna organisationsstruktur kommer att ge en slutgiltig lösning på problemet med den statliga garantin.

(85) Kommissionen anser att det är mycket viktigt att CFF minskar sin ägarandel i CLog på grund av de effekter på koncernens kapitaltäckningsgrad som CLogs resultat ger på den sammanställda redovisningen, enligt vad som framgår av tabell 1.

(86) Som svar på en skrivelse av den 24 mars 1999 från finans- och näringsministern uppgift om det belopp som franska staten övervägde för kapitaltillskottet till CFF begärde kommissionen uppgifter för att kunna kontrollera om det fanns en affärsplan som var lämplig för att fullfölja arbetet med saneringen av institutet och om den planerade stödåtgärden var begränsad till ett strikt minimum. De begärda uppgifterna skulle dessutom bekräfta de planerade tidpunkterna för upphävandet av bankens juridiska särställning och för bildandet av dotterbolaget SCF. Kommissionen mottog de begärda fullständiga uppgifterna den 12 maj 1999.

(87) I den nya planen har man utgått från de resultat som meddelats för räkenskapsåret 1998 för att utarbeta en framtida strategi för koncernen och för att prognostisera dess resultat. Den är ett led i sökandet efter en köpare och präglas av ambitionen att sanera bankens mest riskabla verksamhetsområden och undvika att banknettot reduceras genom att söka andra inkomstkällor som uppväger minskningen av de traditionella intäkterna. Planen har beaktat institutets grundläggande problem och alla aspekter av den ordinarie verksamheten (personal, organisation, försäljning), den strategiska utvecklingen och den finansiella strukturen (egna medel, fordringarnas kvalitet, lönsamhet, likviditet) i syfte att göra det möjligt för CFF att bevisa sin bärkraft.

(88) Den strategiska planen har två mål: att avsluta den pågående koncentreringen på hypoteksverksamheten och att öka aktiviteten inom fastighetskrediter, försäljning av tjänster och erbjudande av sparprodukter. Då det gäller det första av dessa mål, avser de viktigaste åtgärderna koncentration på krediter till sociala bostäder, omorganisation av kontorsnätet och förstärkning av säljfunktionen. CFF avser att fortsätta sin expansion inom tre huvudområden: fastighetskrediter för köp av bostäder eller hyresfastigheter, huvudsakligen till privatpersoner, varvid en strategi skall utvecklas för ett kompletterande utbud av sparprodukter, utökad kreditverksamhet inom skyddade sektorer, som krediter till fastighetsbranschen och specialkrediter, samt ökad försäljning av tjänster med högt förädlingsvärde som t.ex. fastighetsvärdering, förmögenhetsförvaltning, sociala bostäder och fastighetsförvaltning, där banken redan har stor professionell erfarenhet.

(89) Som helhet förefaller planen, utifrån de handlingar som överlämnats, vara lämpligt utformad, även om den ibland framstår som väl optimistisk. Minskningen av verksamheten inom den subventionerade sektorn har nämligen inte ännu kompenserats tillräckligt av den ökning som skett på det konkurrensutsatta området, där CFF fortfarande har en blygsam marknadsandel. Tillväxtprognoserna för marknadsandelen inom detta område förefaller optimistiska med tanke på att det i företagsplanen inte förväntas någon tillväxt för denna sektor som helhet. En sådan omställning är inte lätt för CFF, som just har gått igenom en djup kris, och den kommer att kräva stora insatser av personalen, som tidigare inte har haft någon utpräglat kommersiell inriktning.

(90) Till detta kommer att det ökande antalet omförhandlingar och förtidsbetalningar av lån till följd av räntesänkningarna och av att bankerna utvecklat en politik för inlösen av lån visserligen initialt har påverkat CFF:s likviditet positivt, men att det därefter kan leda till minskade intäkter av bankrörelsen, framför allt inom den subventionerade sektorn som fortfarande är kärnområdet för institutets kreditverksamhet.

(91) Analysen av kostnadsutvecklingen efter 1999 ger slutligen inte uttryck för att någon kompletterande anpassning har gjorts till minskningen av PAP-lånestocken och till den fortsatt svaga tillväxten av banknettot. Utvecklingen av driftskostnaderna återspeglar inte den trend som rått under de tre senaste åren eller prognoserna för banksektorn som helhet.

5.3.1.2 Motprestationerna

(92) Det skall först av allt erinras om att CFF utan de mottagna stöden hade tvingats att försättas i likvidation. Som föreskrivs i kommissionens riktlinjer om stöd för undsättning och omstrukturering(14), skall det först undersökas om man har eftersträvat en lösning som ger minsta möjliga snedvridande effekter för konkurrenterna. Om det inte går att undvika en allvarlig snedvridning, skall det krävas betydande motprestationer som gagnar de andra operatörerna inom sektorn, så att stödets negativa effekter mildras.

(93) I detta avseende skall det tilläggas att motprestationerna, enligt gemenskapens politik på området, skall innebära en ytterligare insats från det stödmottagande företaget, utöver de omstruktureringsåtgärder som oundgängligen är nödvändiga för dess sanering. Det skall först och främst röra sig om åtgärder som inte, direkt eller indirekt, finansieras genom statligt stöd. Om det inte förekommer någon kapacitetsnedläggning kan man skapa motprestationer genom överlåtelse av verksamheter, förutsatt att dessa är lönsamma, eller genom att minska företagets kommersiella närvaro.

(94) Inom banksektorn har det krav på kapitaltäckningsgrad som införts i banklagstiftningen (det primära egna kapitalet och det egna kapitalet i vid mening måste utgöra 4 % respektive 8 % av de riskvägda tillgångarna) medfört en skyldighet som begränsar kreditinstitutens tillväxtkapacitet. I praktiken omfattas varje företag i grunden av ett sådant kapitalkrav på medellång och lång sikt, men inom banksektorn är det tillämpligt kontinuerligt och omedelbart. Det kvantifieras efter fastställda metoder och kan inte frångås tillfälligt som ett led i en tillväxtstrategi för ett kreditinstitut. Ett kreditinstitut som nätt och jämnt uppfyller kapitaltäckningskravet har inte någon tillväxtmarginal, så länge som det inte kan locka till sig nytt eget kapital eller föröka sitt egna kapital genom att uppnå en betydande avkastningsnivå. Därför hämmas ineffektiva institut mycket direkt i sin strävan efter tillväxt, medan banker som gör betydande vinster kan utnyttja en tillväxtmarginal som är proportionell till avkastningen. Denna hämmande effekt, som kapitaltäckningskravet får på tillväxten i de institut som presterar sämst, illustrerar mycket tydligt att det finns ett samband mellan de förebyggande försiktighetspolitiska åtgärderna och konkurrenspolitiken.

(95) Kravet på kapitaltäckningsgrad gör det möjligt att beräkna snedvridningen av kokurrensen enligt fastställda regler då det gäller kreditinstitut(15). Om stöden är jämförbara med kapitaltillskott, kan snedvridningen av konkurrensen mätas uttryckt som riskvägda tillgångar. Ett kapitaltillskott på en miljon euro, eller varje annan åtgärd med motsvarande effekt, gör det möjligt för en bank att öka de riskvägda tillgångarna i sin balansräkning (med iakttagande av det lagstadgade kapitaltäckningskravet på 8 %) och därmed också sin verksamhetsnivå. En sådan transaktion yttrar sig i en potentiell snedvridning av konkurrensen i fråga om bankernas verksamhet i storleksordningen 12,5 miljoner euro (utan stödet i fråga skulle banken inte ha kunnat öka summan av sina riskvägda tillgångar med 12,5 miljoner euro). Detta förhållande innebär också att om ett kreditinstitut mottar ett stödbelopp som är större än dess egna kapital, blir snedvridningen av konkurrensen större än bankens samlade riskvägda tillgångar. Med denna utgångspunkt skall alltså motprestationerna begränsa den snedvridning av konkurrensen som på detta sätt beräknats ytterst approximativt enligt de fastställda reglerna.

(96) I det aktuella fallet skall det påpekas att de franska myndigheterna har lämnat uppgifter om de insatser som gjorts som svar på kommissionens begäran, då förfarandet enligt artikel 88.2 inleddes, om upplysningar om de motprestationer CFF erbjuder konkurrenterna. Kommissionen finner inte att det minskade banknetto som tas upp i företagsplanen kan ses som en motprestation, eftersom det snarare är ett resultat av att verksamheten minskar i den subventionerade sektorn, utan att detta ännu kompenseras av en ökning av verksamheten inom det konkurrensutsatta området.

(97) Kommissionen anser dock att den betydande minskningen av balansomslutningen (från 392 miljarder franska franc per den 31 december 1995 till 296 miljarder per den 31 december 1998, dvs. 25 %) inte endast kan ses som en nödvändighet för att skapa bärkraft och som en följd av bankens medvetet valda nya inriktning på sin verksamhet, utan att den också är ett uttryck för betydande insatser som mildrat snedvridningen av konkurrensen efter det statliga ingripandet. Dessa insatser utgör särskilt ett mycket påtagligt bidrag då det gäller att minska den snedvridning av konkurrensen så som den kan uttryckas enligt de fastställda reglerna i det aktuella fallet.

(98) I detta avseende ser kommissionen positivt på CFF:s beslut att avskilja sitt kontorsnät i utlandet, särskilt med tanke på att den, visserligen föga omfattande, verksamheten utomlands expanderade före det statliga ingripandet (en filial hade öppnats i Italien).

(99) Om stödbeloppet ställs i relation till de lämnade motprestationerna, finner kommissionen att CFF i väsentlig utsträckning har bidragit till omstruktureringskostnaderna och lämnat betydande motprestationer som gör det möjligt att mildra stödens snedvridande effekt på konkurrensen.

5.3.1.3 Proportionaliteten mellan stödåtgärderna och institutets bidrag till saneringen

(100) Med hänsyn till vad som redovisats finner kommissionen, då det gäller uppfyllandet av villkoren i ramarna för omstruktureringsstöd, att CFF i väsentlig utsträckning bidrar med egna medel till omstruktureringskostnaderna.

(101) Även om saneringen av CFF till stor del är avslutad, ligger dock det egna kapitalet fortfarande betydligt under det lagstadgade minimum som föreskrivs i de relevanta försiktighetsreglerna. Detta problem borde kunna lösas genom det kapitaltillskott som anmälts av franska staten (begränsat till 1,85 miljarder franska franc med hänsyn till minskningen av ägarandelen i CLog(16), för vilken det fortfarande råder osäkerhet om tidpunkten och villkoren). Kommissionen anser att de återstående osäkerheterna kring bankens definitiva bärkraft bör kunna skingras genom att den får stöd av en ny ägare.

(102) Bankens avkastning på det egna kapitalet under 1998, beräknad som kvoten mellan koncernens resultat och koncernens bolagskapital (med beaktande av aktieägartillskottet) uppgår till cirka 8,4 %. Det är ett värde som visserligen inte ligger i linje med den genomsnittliga avkastningen inom banksektorn eller med en privat aktieägares förväntningar, men som ändå motiverar att en solid partner övertar huvudansvaret för banken enligt planerna för en privatisering på kort sikt av banken i syfte att säkra dess bärkraft.

(103) Om återställandet av det egna kapitalet och den definitiva saneringen av banken skall anförtros en majoritetsägande partner, som i denna sin egenskap bör kunna genomföra sin företagsplan, kommer problem att uppstå vid överlåtelsen.

(104) Vid sidan av granskningen av de aktuella stödens förenlighet ser kommissionen även till villkoren för en privatisering av banken. I sin skrivelse av den 12 maj 1999 har de franska myndigheterna åtagit sig att privatisera CFF under tiden fram till december 1999 enligt ett öppet, transparent och icke diskriminerande förfarande. Kommissionen noterar dessa åtaganden och påminner om att den i sin XXIII:e rapport om konkurrenspolitiken(17) från 1993 fastställde de allmänna principer som den tillämpar vid privatiseringar för att avgöra om sådana transaktioner kan innehålla inslag av stöd. Kommissionen anser att en privatisering bör ge en definitiv lösning på det tidigare behandlade problemet med företagets ledning (corporate governance) och leda till att CFF i fortsättningen vänder sig till sina privata aktieägare och till marknaden för att få tillgång till de ytterligare resurser institutet kan komma att behöva.

(105) I detta skede och utifrån de tillgängliga uppgifterna om privatiseringen av CFF finner kommissionen att detta förfarande inte ger anledning att anta att ytterligare statligt stöd kommer att förekomma, eftersom valet av köpare skall göras utifrån marknadsmässiga kriterier då det gäller priset och köparens företagsplan.

(106) I sin utvärdering av stödet beaktar kommissionen inte det belopp som franska staten skulle kunna inkassera i samband med privatiseringen av företaget: i detta skede har priset för överlåtelsen av CFF inte fastställts och kommissionen har inte tillgång till någon utvärdering.

6. SLUTSATSER

(107) Sammanfattningsvis finner kommissionen mot bakgrund av vad som redovisats ovan och med stöd av tillgängliga uppgifter att saneringsplanen för CFF innehåller betydande inslag av statligt stöd, bl.a. i form av

- en statlig garanti för att betalningar avseende räntor och amorteringar på CFF:s skuld skall ske på förfallodagarna, och

- ett åtagande från franska statens sida om att vidta alla nödvändiga åtgärder för att CFF skall kunna fortsätta att utöva sina verksamheter med iakttagande av gällande försiktighetsregler samt slutligen i förm av ett kapitaltillskott till CFF.

(108) Dessa åtgärder har granskats utifrån artikel 87.3 c i EG-fördraget för att fastställa om kan anses förenliga med den gemensamma marknaden. Av de skäl som redovisats i punkterna 62-100 finner kommissionen att de stöd som beviljats CFF uppfyller villkoren i riktlinjerna om statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, förutsatt att de villkor som anges i den senast anmälda planen iakttas.

(109) Med hänsyn till stödets omfattning är det vidare nödvändigt med en kontroll av att planen utförs på avsett sätt, särskilt i fråga om omstruktureringsåtgärderna, så att den saneringsplan som förelagts kommissionen genomförs på ett effektivt sätt och i sin helhet. De franska myndigheterna skall därför var sjätte månad från godkännandet av detta beslut överlämna information till kommissionen om hur planen fortskrider och om varje avvikelse mellan de uppnådda resultaten och prognoserna. Detta skall ske fram till dess att målen i omstruktureringsplanen har uppnåtts. Planen får inte ändras på ett sätt som kan öka den franska statens stöd till CFF utan förhandsgodkännande från kommissionen.

(110) De franska myndigheterna har anmält att aktieägartillskottet på 1,85 miljarder franska franc skulle vara ett nödvändigt minimum för att CFF skall kunna uppfylla försiktighetskraven och att det kommer att bli köparens uppgift att öka bankens egna kapital till en nivå som säkrar CFF:s bärkraft på lång sikt. Om ingen privatisering sker och därigenom inte heller någon ökning av det egna kapitalet genom en köpares försorg, kommer den franska staten troligen att behöva genomföra ett ytterligare kapitaltillskott till institutet. Om så sker, kan kommissionen komma att betrakta en sådan transaktion som ett ytterligare stöd.

(111) På dessa villkor kan stödåtgärderna i fråga undantas från förbudet i artikel 87.1 i EG-fordraget och artikel 61.1 i EES-avtalet, eftersom de kan anses förenliga med den gemensamma marknaden enligt bestämmelserna i artikel 87.3 c i EG-fördraget och artikel 61.3 c i EES-avtalet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Åtgärderna i syfte att sanera, omstrukturera och privatisera Crédit Foncier de France utgör, särskilt vad gäller den statliga garanti för detta instituts skulder, som den franske finans- och ekonomiministern anmälde den 29 april 1996 och den ökning av Crédit Fonciers kapital med 1850 miljoner franska franc som genomfördes av Caisse des Dépôts et Consignations, statligt stöd enligt artikel 88.1 i EG-fördraget. Dessa transaktioner, vilkas värde för den franska staten beräknas uppgå till 16 miljarder franska franc, förklaras förenliga med den gemensamma marknaden och med EES-avtalet i enlighet med artikel 87.3 c i EG-fördraget och artikel 61.3 c i EES-avtalet.

Artikel 2

Godkännandet av de åtgärder som avses i artikel 1 ges under förutsättning att Frankrike iakttar följande villkor:

a) Att garantera att samtliga saneringsåtgärder och samtliga föreskrifter i den omstruktureringsplan som förelagts kommissionen genomförs.

b) Att inte ändra de villkor som föreskrivs i omstruktureringsplanen, med beaktande av de villkor som åläggs genom detta beslut, utan godkännande i förhand från kommissionen.

c) Att upphäva Crédit Fonciers möjlighet att till kommande räkenskapsår föra över skatteunderskott motsvarande beloppet av de skatteförluster som täcks genom den anmälda kapitalökningen.

Artikel 3

Frankrike skall fullt ut medverka i kontrollen av att detta beslut efterlevs och till kommissionen överlämna följande handlingar:

a) En detaljerad rapport från de franska myndigheterna om tillämpningen av kommissionens beslut och av omstruktureringsplanen samt om privatiseringen av företaget. Denna rapport skall särskilt innehålla

- en granskning av Crédit Fonciers ekonomiska bärkraft som bygger på en detaljerad resultatredovisning med jämförelser med beräkningarna i omstruktureringsplanen,

- en redovisning av alla statliga ingripanden till förmån för Crédit Foncier (i form av kapitaltillskott, finansiering, garantier osv.),

- en detaljerad analys av förfarandet för försäljning av Crédit Foncier.

Ett sådant dokument skall överlämnas var sjätte månad från och med dagen för delgivningen av kommissionens beslut. En sista rapport skall överlämnas till kommissionen efter det att företaget privatiserats.

b) De balansräkningar, resultaträkningar och verksamhetsberättelser (för år och halvår) som läggs fram av Crédit Fonciers styrelse.

Kommissionen kan begära att sådana dokument och genomförandet av planen skall utvärderas genom specialrevisioner. Om så sker skall de franska myndigheterna och Crédit Foncier de France medverka vid genomförandet av dessa revisioner.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike.

Utfärdat i Bryssel den 23 juni 1999.

På kommissionens vägnar

Karel Van Miert

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 275, 20.9.1996, s. 2.

(2) Standard & Poor's använder följande kreditvärdighetsbetyg: AAA = ytterst god återbetalningsförmåga, AA = mycket god förmåga, A = god förmåga, men känslighet för ekonomiska svängningar, BBB = tillräcklig förmåga, men stor känslighet för ekonomiska svängningar, BB och B = spekulativ karaktär och osäker betalningsförmåga, CCC, CC och C = osäkra fordringar, D = redan betalningsanmärkningar. Moody's har följande skala för investment grade"-risker: Aaa, Aa1, Aa2, Aa3, A1, A2, A3, Baa1, Baa2. De båda betygsskalorna är inte jämförbara steg för steg.

(3) Av CFF som säkerhet för dess lån.

(4) Kommissionens meddelande till medlemsstaterna om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i EEG-fördraget och artikel 5 i kommissionens direktiv 80/723/EEG på offentliga företag inom tillverkningssektorn (EGT C 307, 13.11.1993, s. 2).

(5) Se "Moody's assigns bank financial strength ratings to 540 banks", Moody's, New York, september 1995.

(6) Följande genomsnittliga räntesatser tillämpades: TIOP (den genomsnittliga interbankräntan i Paris) + 0,25 % för uttag som gjordes före den 3 juni 1996, TIOP + 0,40 % för uttag mellan den 3 juni och den 1 oktober 1996 och TIOP + 0,675 % för uttag mellan den 1 oktober 1996 och den 31 mars 1997.

(7) Det överskjutande nettot inom sektorn för lån till kommuner och regioner var 27,8 miljarder franska franc per den 31 december 1995 exklusive osäkra fordringar och eftersläpande betalningar för ett totalt utestående lån på 37,6 miljarder franska franc samma dag.

(8) Enligt domstolen görs inga distinktioner mellan olika former av statliga ingripanden i artikel 87.1 i fördraget, utan stöden definieras utifrån sina effekter. Se bl.a. mål C-241/94, Republiken Frankrike mot kommissionen, dom av den 26 september 1996, REG 96, s. I-4551.

(9) Se fotnot 4.

(10) EGT L 336, 30.12.1989, s. 14.

(11) EGT L 110, 28.4.1992, s. 52.

(12) Vid beräkningen av kapitaltäckningsgraden upptas tillgångarna, viktade efter grad av risk, i nämnaren.

(13) Gemenskapens riktlinjer för statliga stöd för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EGT C 368, 23.12.1994, s. 12).

(14) Se fotnot 13.

(15) Se kommissionens beslut 98/490/EG av den 20 maj 1998 om det stöd Frankrike beviljat koncernen Crédit Lyonnais (EGT L 221, 8.8.1998, s. 72).

(16) Se tabell 1.

(17) XXIII:e rapporten om konkurrenspolitiken, punkt 403, s. 276. De principer kommissionen tillämpar för att avgöra om en privatisering i tillämpliga fall skall anses innehålla inslag av statligt stöd hade tidigare meddelats de franska myndigheterna genom en skrivelse av den 14 juli 1993 från generaldirektören för konkurrens.