31999Y0729(03)

Särskild rapport nr 3/99

om kommissionsavdelningarnas förvaltning och kontroll av räntesubventioner samt kommissionens svar

(framlagd i enlighet med artikel 248.4 andra stycket i EGŽPfördraget)

(1999/C 217/01)

Innehållsförteckning

>Plats för tabell>

INLEDNING

1.1 Sedan 1967 har kommissionen beviljat stöd i form av räntesubventioner på grund av den betydande hävstångseffekt som detta finansiella instrument anses ha. Det är nämligen ett i princip icke återbetalningspliktigt stöd som syftar till att stödja investeringar på stora belopp genom budgetutgifter som är jämförelsevis mycket små (se tabell 1).

1.2 I praktiken är räntesubventionerna ett slags tillbehör till vissa lån. Dessa lån beviljas antingen av kommissionen eller av banker, som t.ex. Europeiska investeringsbanken (EIB). I det sistnämnda fallet förvaltar EIB även motsvarande räntesubventioner för kommissionens räkning (med undantag för Madeira och Irland).

Rapportens mål och metod

1.3 Kommissionen kan delegera förvaltningen av räntesubventioner, vilket den också gör när det gäller de flesta åtgärderna som motsvarar cirka hälften av den uppskattade volymen (se tabell 1). Emellertid behåller kommissionen ändå ansvaret för genomförandet av den allmänna budgeten som den förvaltar, i enlighet med artikel 274 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Detsamma gäller genomförandet av de operativa budgetarna för Europeiska kolŽP och stålgemenskapen (EKSG) och för Europeiska utvecklingsfonden (EUF).

1.4 Målsättningen för denna rapport är att göra en uppskattning av i vilken grad kommissionen axlar detta ansvar och därmed utför kontroller som gör det möjligt att upprätta en tillförlitlig bokföring, att garantera de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet och att utvärdera stödets effektivitet. Revisionsrätten har därför på kommissionsnivå granskat de förfaranden för förvaltning och kontroll av räntesubventioner som kommissionsavdelningarna använder.

1.5 Vissa åtgärder i form av räntesubventioner har granskats särskilt och behandlats i revisionsrättens rapporter (se tabell 2). Denna rapport har ett övergripande perspektiv och tar upp olika aspekter för flera åtgärder av detta slag.

Tabell 1

Ekonomiska uppgifter om räntesubventionsåtgärderna

>Plats för tabell>

Tabell 2

Sammanställning av revisionsrättens senaste iakttagelser om räntesubventionsåtgärderna

>Plats för tabell>

Revisionens omfattning

1.6 Revisionen har omfattat allt stöd i form av räntesubventioner som finansierats via EU:s allmänna budget, EKSG:s eller EUF:s driftsbudget. Dessa åtgärder grundar sig oftast på ett beslut från rådet. De som avser tredje land ingår i allmänhet i de avtal, konventioner eller protokoll som slutits med de sistnämnda. Stödet har som syfte att minska stödmottagarnas finansiella kostnader genom att i deras ställe betala en del av de räntor som skall erläggas för vissa erhållna lån, eller ersätta stödmottagarnas utlägg för en del av dessa räntor.

1.7 Vissa räntesubventioner faller utanför ramen för denna rapport, bl.a.

a) de flesta åtgärder i form av räntesubventioner som inte knutits till särskilda budgetrubriker och som i budgetens utformning ingår i andra stödformer,

b) räntesubventioner som utbetalas av nationella organ inom ramen för strukturfonderna samt ERUF:s "semiŽPräntesubventioner" som utbetalas i förhållande till lån som ges till stödmottagarna, men i form av bidrag.

ÅTGÄRDERNAS FRAMTRÄDANDE DRAG

2.1 Stödet i form av räntesubventioner har delats upp efter målsättning i tabell 3. Målsättningarna och villkoren - t.ex. kriterierna för stödberättigande - är mycket skiftande och har få gemensamma framträdande drag, bl.a. på grund av de olika ekonomiska situationer de utgår ifrån.

2.2 På grund av detta varierar metoderna för beräkning, utbetalning och bokföring mycket mellan åtgärderna. Endast de räntesubventioner som utbetalas inom ramen för EUF och i länderna i Medelhavsområdet, Malta, Cypern och Slovenien liknar varandra i någon högre grad.

2.3 Räntesubventionernas årliga räntesatser varierar från fall till fall mellan 1,5 % och 4 % av det räntesubventionerade lånebeloppet och avser olika perioder från fem år till lånets totala löptid. De transeuropeiska näten utgör ett särfall eftersom räntesubventionerna kan uppgå till 100 % av räntorna på fem år (se punkt 2.11).

2.4 Finansiella uppgifter för räntesubventionsåtgärderna har sammanställts i tabell 1 och presenteras kortfattat nedan.

Tillfällig lånemöjlighet för små och medelstora företag

2.5 De räntesubventioner som är knutna till de lån som EIB beviljar till små och medelstora företag inom ramen för dess tillfälliga lånemöjligheter för små och medelstora företag(1), syftar till att förstärka de europeiska små och medelstora företagens konkurrenskraft och till att stimulera dessa företags skapande av arbetstillfällen. Räntesubventionerna uppgår till 2 % per år under fem år, lånen begränsas till 75 % av investeringarna och löper på minst fem år. De har begränsats till maximalt 3000 ecu per skapat arbetstillfälle.

Tabell 3

Uppdelning efter räntesubventionsåtgärdernas målsättning

>Plats för tabell>

Räntesubventioner enligt artikel 56 i EKSGŽPfördraget

2.6 Omställningsstödet som beviljas i enlighet med artikel 56.2a i Fördraget om upprättandet av EKSG(2) är avsett för företag som ligger inom EKSGŽPområdet och vars investeringar skapar arbetstillfällen. De senaste åren har de uppgått till 3 % per år under fem år och beloppet har begränsats till 2000 ecu per skapat arbetstillfälle.

2.7 Eftersom EKSGŽPfördraget löper ut år 2002, har de sista åtagandena för denna åtgärd gjorts 1997 (för 1,8 miljoner ecu) och kommissionen skall nu bara effektuera betalningar eller tillbakadraganden och kravförfaranden beträffande gjorda åtaganden, vilkas saldo uppgick till 210 miljoner ecu den 31 december 1997. På senare tid har revisionsrätten gjort iakttagelser om denna åtgärd(3).

Nya gemenskapsinstrument (NGI)/EIB - jordbävning

2.8 Räntesubventionerna till återuppbyggnaden av de områden som drabbades av jordbävningarna i Italien 1980(4) och i Grekland 1981(5) och 1986(6) skall användas för att återställa produktionsmedel och ekonomisk och social infrastruktur i områdena. De uppgår till 3 % per år under de motsvarande lånens hela löptid (tio år i genomsnitt) och utbetalas halvårsvis av kommissionen till EIB som ett tillägg till de lägre räntor som stödmottagarna betalar. På senare tid har revisionsrätten gjort iakttagelser om denna åtgärd(7).

Återuppbyggnaden av Madeira

2.9 Lånet, som är avsett att användas för att åter bygga upp de områden som förstördes av en cyklon som drabbade Madeira i oktober 1993(8), syftar till att förbättra befolkningens ekonomiska och sociala villkor. Detta uppnås genom att vägarbeten, iordningställande av vallar, vattenförsörjning, vattenkraftverk och bostäder finansierats från 1993. Räntesubventionen för detta ändamål är 3 % per år under tolv år.

Fredsprogrammet i Irland

2.10 Bland det trettiotal åtgärder som planerats inom gemenskapsinitiativet(9) för det särskilda stödprogrammet för fred och försoning i Nordirland och i gränsregionerna i Irland, 1995 - 1999, syftar den som omfattar räntesubventioner framför allt till att stödja produktiva investeringar som leder till att arbetstillfällen skapas och bevaras. Antalet arbetstillfällen som har skapats eller bevarats påverkar emellertid inte beräkningen av räntesubventionerna, som uppgår till 4 % per år från 1995 till 1997 och 3 % per år 1998 och 1999.

De transeuropeiska näten

2.11 Räntesubventionerna som ingår i gemenskapsstödet till de transeuropeiska näten(10) utgör vid den tidpunkt då denna rapport antas endast en mindre del av de fyra slag av stöd som ingår i denna åtgärd. Syftet är att främja de nationella transportnätens samtrafikförmåga och driftskompatibilitet(11) samt tillträdet till sådana nät. De kan uppgå till 100 % av de räntor som stödmottagaren betalar under lånets fem första år, förutsatt att de inte överstiger 10 % av projektets totala kostnad.

Europeiska ekonomiska samarbetsområdets (EES) finansiella mekanism

2.12 Kommissionens årliga utbetalningar till Europeiska ekonomiska samarbetsområdets finansiella mekanism(12), som utgör cirka 80 % av EESŽPinkomsterna, motsvarar bidragen från Österrike, Finland och Sverige som EU tog på sig när dessa tre länder anslöt sig till EU. Via EES finansiella mekanism utbetalas stöd och räntesubventioner i syfte att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna mellan de olika regionerna inom EU. De projekt som är stödberättigade avser Grekland, Irland och Portugal och vissa spanska regioner, framför allt på miljöŽP, transportŽP, utbildningsŽP och vidareutbildningsområdet(13).

2.13 Räntesubventionen uppgår till 2 % under högst tio år. När lånet betalas ut, drar EIB den totala nuvärdesberäknade räntesubventionen från det konto som EES finansiella mekanism har i EIB. Antingen betalar EIB beloppet till mottagaren som sedan betalar tillbaka hela räntan eller också behåller EIB beloppet och då betalar låntagaren den reducerade räntesatsen.

Den sjätte och sjunde EUF

2.14 De räntesubventioner som ingår i den sjätte och sjunde Europeiska utvecklingsfonden(14) är en av de stödformer i fonden vars mål är att stödja utvecklingen vad gäller länderna i Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS) samt utomeuropeiska länder och territorier (ULT). Produktiva projekt och program i industriŽP, livsmedelsŽP, turistŽP, gruvŽP och energisektorn samt avseende transporter och telekommunikationer som hör ihop med dessa sektorer skall finansieras i första hand.

2.15 Dessa räntesubventioner har en räntesats på i princip 4 % under hela lånets löptid, men den justeras så att den räntesats som låntagaren betalar ligger mellan 3 % och 6 %. Låntagaren är emellertid ofta en mellanhand (centralbank eller särskilt organ) som lånar ut till de slutliga stödmottagarna till räntesatser som kan vara betydligt högre, bl.a. med tanke på de valutor som används(15).

2.16 De belopp som betalas ut av kommissionen till EIB för ett visst lån motsvarar nuvärdet av de räntesubventioner som skall betalas då lånets framtida räntor förfaller. Den andel som gäller kommande budgetår tas inte upp som sådan i EUF:s årsredovisning, vilket beror på det kassabokföringssystem som kommissionen bestämt sig för att använda.

Ekonomiskt samarbete med länderna i Medelhavsområdet, Cypern, Malta och Slovenien

2.17 Räntesubventioner förekommer i det ekonomiska samarbetet med samtliga ickeŽPmedlemsländer i Medelhavsområdet(16) (PTM); i vissa avtal om ekonomiskt och tekniskt samarbete som slutits av gemenskapen med de södra medelhavsländerna(17) (PMS); i de finansiella och tekniska stödåtgärderna för reformering av ekonomiska och sociala strukturer inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet(18) (Meda, som ersätter de två förstnämnda åtgärderna från den 1 januari 1997) och i vissa protokoll om ekonomiskt samarbete som slutits av gemenskapen med Malta(19), Cypern(20) och Slovenien(21). Liksom för EUF utbetalas och redovisas de på en nuvärdesberäknad bas.

IAKTTAGELSER OM FÖRVALTNING, REDOVISNING OCH KONTROLL AV RÄNTESUBVENTIONER

3.1 I tabell 1 tas 13 åtgärder upp och EIB förvaltar nio av dem. Iakttagelserna i punkterna 3.2 - 3.7 berör endast de räntesubventioner för vilka kommissionen lämnat fullmakt till EIB.

Beloppen som stödmottagarna erhåller

3.2 Det stöd som de slutliga stödmottagarna faktiskt erhåller beror på hur de finansiella mellanhänderna agerar. De kan dela på räntesubventionen genom att använda sig av räntenivån eller andra faktorer för det lån som de erbjuder (t.ex. arvoden, växelkurs eller valutering). Deras ersättning riskerar på så sätt att bli högre än vad som avsetts och i motsvarande mån - på ett otillbörligt sätt - minska stödet till mottagarna.

3.3 När kommissionen delegerar förvaltningen av räntesubventionerna kontrollerar den emellertid inte villkoren för de lån som i förekommande fall betalas ut av de finansiella mellanhänderna. I allmänhet förfogar kommissionen inte ens över nödvändig information om detta. Det faktum att utbetalningarna av räntesubventionerna inte kan göras av banksystemet som helhet, utan endast av ett antal mellanhänder som EIB väljer ut, kan påverka konkurrenssituationen i sektorn.

3.4 I vissa fall där utlåningen är direkt kopplad till inlåning bör skillnaden mellan inŽP och utlåningsräntan kontrolleras. När det gäller EKSGŽPlånen för kommissionen vidare alla de fördelar som den åtnjuter i egenskap av låntagare av första graden till sina egna låntagare, också när den kan få en bättre återfinansiering av pågående åtgärder. För sin utlåning från inlånade medel uppbär EIB marginaler som revisionsrätten inte kan granska. Kontrakten innehåller ingen omförhandlingsklausul som gör det möjligt för låntagarna att åtnjuta fördelaktigare villkor om marknaden utvecklas i positiv riktning.

3.5 När det gäller EIB:s utlåning från sina egna medel jämförs inte räntesatserna med marknadsräntorna. Eftersom EIB åtnjuter särskilda fördelar(22) och har ensamrätt på distributionen av vissa räntesubventioner garanterar konkurrenssituationen inte att EIB:s marginaler överensstämmer med dess stadga(23). För övrigt har denna fråga också ett samband med storleken på det belopp för administrativa kostnader som EIB vidarefakturerar(24) avseende förvaltning av transaktioner med fullmakt och för kommissionens räkning. Iakttagelser om detta har gjorts i revisionsrättens årsrapporter för budgetåren 1994 (punkterna 8.36 - 8.43) och 1993 (punkterna 10.26 - 10.30).

EIB:s ansvar för projektens stödberättigande och uppföljning

3.6 För det mesta är det EIB som väljer ut de projekt som tilldelas lån med räntesubventioner och som kontrollerar att projekten är berättigade till stöd. Kommissionen, som ibland inte ens känner till varken projekten eller de slutliga stödmottagarna, ställs alltså inför fullbordat faktum. Det händer också att kommissionen, på grundval av information som kommer från EIB, fattar beslut om beviljande av stöd, men i praktiken bekräftar kommissionen bara de förslag som läggs fram för den(25).

3.7 När kommissionen får rapporter från EIB om hur pågående investeringar framskrider, vilket för övrigt inte alltid är fallet, analyseras inte dessa. Kommissionen intresserar sig inte i någon högre grad för dessa rapporter av följande skäl: den anser att den inte bör göra om det som EIB redan har gjort; att den huvudsakliga risken med dessa transaktioner är att lånen inte återbetalas, en aspekt som mycket noggrant övervakas av EIB och slutligen att de budgetmässiga utgifterna i sammanhanget ofta är relativt små - särskilt när det gäller räntesubventioner som är kopplade till andra mer kostsamma åtgärder.

Räntesubventionernas effektivitet

3.8 För de flesta åtgärderna har räntesubventionernas nivå inget direkt samband med marknadsräntorna, eftersom dessa varierar mycket över tiden och mellan olika länder. De fastställs inte heller på grundval av någon analys av det gränsvärde från vilket räntesubventionen skulle vara verkligt effektiv.

3.9 För de flesta berörda åtgärder definieras målen på ett mycket övergripande sätt. Under sådana villkor och utan målsättningar som uttrycks i siffror, är det svårt att utvärdera graden av genomförande.

3.10 I praktiken nöjer sig kommissionen med att göra förteckningar över genomförda projekt och utbetalade belopp. Revisionsrätten anser att en hög utnyttjandegrad inte är det samma som effektivitet. Faktum är att framgång (vilket inte är samma sak som effektivitet) för detta slag av stöd bl.a. beror på hur intressant det är inte bara för de slutliga stödmottagarna utan också för de finansiella mellanhänderna. De sistnämnda främjar stödet med hänsyn till sina egna intressen (till exempel för att dra till sig nya intressanta kunder eller för att skapa lojalitet hos redan befintliga kunder), vilka kanske inte står i motsats till EU:s mål men inte heller nödvändigtvis överensstämmer med dem.

3.11 För de två åtgärder där skapande av arbetstillfällen är ett villkor (den tillfälliga lånemöjligheten för småŽP och medelstora företag och räntesubventioner enligt artikel 56 i EKSGŽPfördraget) används antalet skapade arbetstillfällen som effektivitetskriterium. Kommissionen presenterar emellertid resultaten i statistiska termer, utan att analysera orsakssambandet mellan skapade arbetstillfällen och utbetalade räntesubventioner. Revisionsrätten har genomfört granskningar av dessa två åtgärder hos stödmottagarna och har av dessa granskningar dragit slutsatsen att räntesubventionernas verkliga effekt varit nästan försumbar och att de snarast haft en allmoseeffekt för stödmottagarna, som på grund av andra anledningar gjort investeringar som skapat arbetstillfällen, och därmed har kunnat motta gemenskapsstöd.

Bokföringen av räntesubventionerna

3.12 Kommissionen bokför de räntesubventioner den betalar ut, för det mesta till EIB, utan att kontrollera beräkningarna ens när räntesubventionerna betalas ut i förskott och nuvärdesberäknas. Vid granskningen av materialet vid kommissionen har revisionsrätten inte funnit några bevis för att kontroller gjorts innan subventionerna bokfördes.

3.13 När det gäller den allmänna budgeten och EUF (situationen är annorlunda för EKSG:s driftsbudget) bokförs utgifterna för räntesubventioner när åtagandena för dem ingås och därefter när utbetalningarna sker. När betalningarna till EIB är lika stora som samtliga nuvärdesberäknade räntesubventioner för ett flerårigt lån (se punkt 2.15), tar EIB upp motsvarande del på skuldsidan i balansräkningen för kommande budgetår så länge banken innehar den (321,6 miljoner ecu hade mottagits i förskott för räntesubventioner per den 31 december 1997). Detta görs eftersom EIB skulle kunna bli tvungen att återbetala en del till EG eller EUF till exempel om motsvarande lån inlöstes i förtid. Däremot förfogar varken EG eller EUF över något nyckeltal (till exempel fordringar eller budgeterade fordringar) som kräver en fokusering på vad som händer med räntesubventionerna när de väl har utbetalats, eftersom motsvarande belopp inte förekommer på tillgångssidan av EG:s(26) eller EUF:s balansräkningar.

3.14 När det gäller den tillfälliga lånemöjligheten för små och medelstora företag är problemet annorlunda eftersom räntesubventionerna som helhet betalats ut i förskott (93,5 miljoner ecu mellan 1994 och 1996). Detta har gjorts främst p.g.a. att budgetmedlen funnits tillgängliga och de har betalats vidare till stödmottagarna av EIB (93,4 miljoner ecu) mellan 1995 och 1998. Resultatet blir en tidsförskjutning som inte framgår av EU:s årsredovisningar. Den 31 december 1997 uppgick de räntesubventioner som ännu inte utbetalats till stödmottagarna till 0,1 miljoner ecu. Dessutom har ränteinkomsterna från de medel som finns på inlåningskonto i EIB (cirka 9 miljoner ecu) inte fastställts som budgetinkomster.

3.15 För NGI - jordbävning och Madeira betalas räntesubventionerna ut varje gång räntorna förfaller till betalning. På grund av att redovisningen sker enligt kontantmetoden bokförs inte upplupna men ej förfallna räntesubventioner. Ej upplupna belopp som skall utbetalas senare, som uppgick till 6,1 miljoner ecu för NGI - jordbävning och 3,3 miljoner ecu för Madeira den 31 december 1997, tas inte upp vid sidan av balansräkningen.

3.16 De tre föregående punkterna visar att samma ekonomiska verklighet tar sig olika uttryck i räkenskaperna beroende på hur verksamheten lagts upp rent tekniskt. Det är svårt att få grepp om situationen genom att granska årsredovisningarna.

SLUTSATS

4.1 När det gäller räntesubventionernas sunda ekonomiska förvaltning borde kommissionen

- när den använder sig av mellanhänder försäkra sig om att dessa inte uppbär orimliga arvoden, samt att urvalet gjorts under tillräckligt stor insyn och på ett rättvist sätt så att vissa finansiella institutioner inte gynnats på konkurrenternas bekostnad,

- utvärdera deras effektivitet genom att, när så är möjligt, mäta i vilken grad de fastställda målen har uppnåtts (se punkt 3.9) samt genom att fastställa räntesubventionernas verkliga effekt (se punkterna 3.10 - 3.11).

4.2 När det gäller redovisningen av räntesubventionerna i EU:s och EUF:s årsredovisningar skulle dessa kunna harmoniseras bättre så att framställningen blir mera lättläst. Till dessa kunde också en mer utförlig information läggas (se punkterna 3.13 - 3.16). Kommissionen borde dessutom kontrollera beräkningarna samt hur relevanta de gjorda nuvärdesberäkningarna är (se punkt 3.12).

4.3 När EIB sköter fördelningen av räntesubventionerna (se tabell 1), gör kommissionen nästan ingen kontroll alls och litar i alltför hög grad på den som fått fullmakten. Eftersom en delegering av förvaltningen inte är detsamma som en delegering av ansvaret borde kommissionen

- försäkra sig om att räntesubventionerna motsvarar det stöd som faktiskt erhållits av de slutliga stödmottagarna, med avdrag för fastställda marginaler (se punkterna 3.2 - 3.5),

- systematiskt försäkra sig om att de planerade investeringarna är stödberättigade och att stödmottagarna uppfyller fastställda villkor (se punkt 3.6),

- i god tid försäkra sig om att gjorda investeringar eller pågående sådana motsvarar fastställda planer (se punkt 3.7).

4.4 Alla dessa problem bör behandlas på ett övergripande sätt. Kommissionen bör inrätta en centraliserad kontroll av den ekonomiska förvaltningen av räntesubventionerna och t.o.m. av bankinstrument i allmänhet, så att förvaltningen av dessa instrument i högre grad blir homogen, även när det gäller framställningen i årsredovisningarna. Detta skulle dessutom underlätta samarbetet med EIB eftersom antalet medarbetare som har kontakt med kommissionen begränsas, samtidigt som kontrollen förstärks av den förvaltning banken utför för gemenskapsinstitutionens räkning.

Denna rapport har antagits av revisionsrätten i Luxemburg vid dess sammanträde den 16 och 17 juni 1999.

För revisionsrätten

i frånvaro av Jan O. KARLSSON

Revisionsrättens ordförande

Bernhard FRIEDMANN

Tillförordnad ordförande

(1) Rådets beslut 94/217/EG av den 19 april 1994 om gemenskapens räntesubventioner till lån som Europeiska investeringsbanken ger små och medelstora företag inom ramen för sin tillfälliga lånemöjlighet (EGT L 107, 28.4.1994, s. 57).

(2) Artikel 56.2a i Fördraget om upprättandet av Europeiska kolŽP och stålgemenskapen (EKSG).

(3) Revisionsrättens årsrapporter för EKSG för budgetåren 1993 (EGT C 346, 7.12.1994), 1995 (EGT C 377, 13.12.1996) och 1996 (EGT C 380, 15.12.1997).

(4) Rådets beslut 81/19/EEG av den 20 januari 1981 om gemenskapsstöd som undantagsvis beviljas för återuppbyggnad av de områden som drabbades av de jordbävningar som inträffade i Italien i november 1980 (EGT L 37, 10.2.1981, s. 21).

(5) Rådets beslut 81/1013/EEG av den 14 december 1981 om gemenskapsstöd som undantagsvis beviljas för återuppbyggnad av de områden som drabbades av de jordbävningar som inträffade i Grekland i februari/mars 1981 (EGT L 367, 23.12.1981, s. 27).

(6) Radets beslut 88/561/EEG av den 7 november 1988 om gemenskapsstöd som undantagsvis beviljas för återuppbyggnad av de områden som drabbades av de jordbävningar som inträffade i Grekland i september 1986 (EGT L 309, 15.11.1988, s. 32).

(7) Revisionsrättens rapporter som innehåller kritik om NGI/EIB - jordbävning: årsrapporterna för budgetåren 1996 (EGT C 348, 18.11.1997, punkterna 18.7 - 18.24), 1994 (EGT C 303, 14.11.1995, punkterna 8.3 - 8.23), 1993 (EGT C 327, 24.11.1994, punkterna 10.3 - 10.19) och 1991 (EGT C 330, 15.12.1992, punkterna 12.12 - 12.48).

(8) Rådets beslut 95/250/EG av den 29 juni 1995 om ett exceptionellt gemenskapsstöd till återuppbyggnad av de områden som ödelades av den cyklon som drabbade Madeira i oktober 1993 (EGT L 159, 11.7.1995, s. 16).

(9) Kommissionens beslut C(96) 1592 av den 23 juli 1996 och C(95) 1789 av den 28 juli 1995 om ERUF:s, ESF:s, EUGFJŽPgarantis och FFU:s deltagande i ett av gemenskapens operativa initiativprogram för fred och försoning i Nordirland och gränsregionerna i Irland.

(10) Rådets förordning (EG) nr 2236/95 av den 18 september 1995 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska nät (EGT L 228, 23.9.1995, s. 1).

(11) Stödet till andra nät än transportnät, dvs. telekommunikationsŽP och energinät, omfattar inte räntesubventioner.

(12) Del VIII - Finansiell mekanism - av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EGT L 1, 3.1.1994, s. 28).

(13) Protokoll nr 38 om den finansiella mekanismen till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

(14) Tredje AVS - EEGŽPkonventionen, undertecknad i Lomé den 8 december 1984 (EGT L 86, 31.3.1986).

(15) Särskild rapport nr 24/98 om riskkapitalverksamhet som finansieras med medel från Europeiska utvecklingsfonden, punkt 3 (EGT C 389, 14.12.1998).

(16) Rådets förordning (EEG) nr 1763/92 av den 29 juni 1992 om ekonomiskt samarbete med avseende på samtliga ickeŽPmedlemsländer i Medelhavsområdet, (EGT L 181, 1.7.1992, s. 5), ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1735/94 av den 11 juli 1994 (EGT L 182, 16.7.1994, s. 6).

(17) Rådets förordning (EEG) nr 1762/92 av den 29 juni 1992 om genomförandet av protokollen om ekonomiskt och tekniskt samarbete som slutits av gemenskapen med ickeŽPmedlemsländer i Medelhavsområdet (EGT L 181, 1.7.1992).

(18) Rådets förordning (EG) nr 1488/96 av den 23 juli 1996 om finansiella och tekniska stödåtgärder (Meda) för reformering av ekonomiska och sociala strukturer inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet (EGT L 189, 30.7.1996, s. 24).

(19) - Rådets förordning (EEG) nr 939/76 av den 23 april 1976 om slutande av ett ekonomiskt protokoll och ett protokoll om fastställandet av vissa bestämmelser angående avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Malta (EGT L 111, 28.4.1976, s. 1).

- Rådets beslut 89/378/EEG av den 12 juni 1989 om slutandet av ett protokoll om ekonomiskt och tekniskt samarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Malta (EGT L 180, 27.6.1989, s. 46).

(20) - Rådets förordning (EEG) nr 2760/78 av den 23 november 1978 om slutandet av ett protokoll om ekonomiskt samarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Cypern (EGT L 332, 29.11.1978, s. 1).

- Rådets förordning (EEG) nr 787/84 av den 26 mars 1984 om slutandet av ett protokoll om ekonomiskt och tekniskt samarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Cypern (EGT L 85, 28.3.1994, s. 37).

- Rådets beslut 90/153/EEG av den 26 februari 1990 om slutandet av ett protokoll om ekonomiskt och tekniskt samarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Cypern (EGT L 82, 29.3.1990, s. 32).

(21) Rådets beslut 93/408/EEG av den 19 juli 1993 om slutande av ett protokoll om ekonomiskt samarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Slovenien (EGT L 189, 29.7.1993, s. 152).

(22) Protokoll om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier, bifogat Brysselfördraget av den 8 april 1965.

(23) Artikel 2 i EIB:s stadga, som hänvisar till artikel 198e i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Där fastställs att EIB beviljar lån och garantier utan vinstsyfte.

(24) För att förvalta vissa transaktioner har EIB rätt att ta ut en förvaltningsavgift som skall täcka de verkliga kostnader som uppstått vid denna förvaltning. Revisionsrätten har aldrig erhållit tillräcklig information för att på ett oberoende sätt kunna försäkra sig om att denna regel respekterats.

(25) När det gäller samarbete med länderna i Medelhavsområdet handlägger kommissionen ärendena själv.

(26) Revisionsrättens revisionsförklaring för verksamheten i samband med den allmänna budgeten för budgetåret 1997, punkterna 8.6 - 8.7 (EGT C 349, 17.11.1998).

FÖRKORTNINGAR

AVS Länder i Afrika, Västindien och Stilla havet

EIB Europeiska investeringsbanken

EKSG Europeiska kolŽP och stålunionen

EUF Europeiska utvecklingsfonden

ERUF Europeiska regionala utvecklingsfonden

Meda StödŽP och utvecklingsprogram för Medelhavsländerna

NGI Nytt gemenskapsinstrument

PMS De södra medelhavsländerna (Pays Méditerranéens du Sud)

PTM IckeŽPmedlemsländer i Medelhavsområdet (Pays Tiers Méditerranéens)

ULT Utomeuropeiska länder och territorier

TEN Transeuropeiska nätverk

EU Europeiska unionen

KOMMISSIONENS SVAR

INLEDNING

I rapporten ges en övergripande analys och bedömning av en rad räntesubventionsåtgärder som är tämligen olikartade vad gäller mål och stödvillkor och som dessutom är svåra att jämföra. Dessa är i själva verket avsedda för olika ekonomiska realiteter vid olika tidpunkter och logiken i var och en av åtgärderna avgörs i hög grad av det generella politiska och ekonomiska sammanhanget som de härrör från. Kommissionen anser liksom revisionsrätten att man måste ta hänsyn till dessa parametrar när åtgärdernas effektivitet, inverkan och handläggning bedöms.

ÅTGÄRDERNAS FRAMTRÄDANDE DRAG

Den sjätte och sjunde EUF

2.15 För att inte snedvrida finansmarknaderna används subventionerna som ett komplement till finanstransaktionerna (att stärka mellanhändernas kapacitet, att förbättra bedömningen av projekten, att delvis täcka växlingsrisker etc.). Detta förklarar skillnaderna mellan mellanhändernas och de slutliga stödmottagarnas räntesatser.

IAKTTAGELSER OM FÖRVALTNING, REDOVISNING OCH KONTROLL AV RÄNTESUBVENTIONER

3.1 I de fall där kommissionen direkt handlägger räntesubventionerna och effektuerar dithörande utbetalningar, såsom är fallet för Madeira eller de transeuropeiska näten, är kommissionen fullt medveten om både vem den slutliga stödmottagaren är och detaljerna i den verksamhet som stöds.

Beträffande de transeuropeiska näten bör det erinras om att kommissionen på eget initiativ fastslagit riktlinjer för hur räntesubventionerna från budgetrubrik B5 - 700 skall användas och hur de skall handläggas (riktlinjerna har gjorts tillgängliga för revisionsrätten). Dessa riktlinjer syftade till att skapa insyn i förfarandet och möjliggöra en verklig kontroll av det fysiska och finansiella genomförandet och de antogs formellt 1997 av medlemsstaterna i kommittén för finansiellt stöd till TEN. Riktlinjerna var särskilt avsedda att skapa enhetlighet mellan traditionella direkta gåvobistånd och räntesubventioner vad gäller förhandsbedömningar ("uppskattning"), och projektövervakning. På detta sätt samlar kommissionen ihop både fysiska och finansiella uppgifter om hur projekten utvecklas.

Beloppen som stödmottagarna erhåller

3.2 - 3.5 Finansiella mellanhänder kan inte fritt påverka nivån på räntesatser, arvoden, växelkurs och valutering. Inom finansmarknaderna och finansinstituten finns regler och hävdvunna förfaranden som i stor utsträckning möjliggör insyn. Stödmottagarna kan jämföra olika mellanhänders villkor, vare sig lånet ifråga har räntesubventioner eller ej. De finansiella mellanhänderna står givetvis i sista hand för riskerna när det gäller den slutliga låntagarens likviditet och utformar lånevillkoren därefter. Detta är tillämpligt vare sig handläggningen av lånet och subventionerna delegerats till EIB eller sköts av kommissionen.

I enlighet med artikel 16 i sin stadga arbetar EIB med stora nätverk av mellanhänder i alla länder där banken verkar, och detta spelar tvivelsutan en roll när EIB tilldelas uppgiften att fördela räntesubventioner som beslutats av Europeiska unionen. Av alla externa organ är det förmodligen EIB som har det mest omfattande nätverket av bankkontakter och relationer i samtliga AVSŽPländer. Bara i samband med Lomé IVa finansieras omkring 70 kreditlinjer till c:a 50 finansiella institutioner i AVSŽPländerna.

Dessutom tillämpar EIB strikta kvalitetsŽP och likviditetskriterier då banken bygger upp sitt nätverk av finansiella mellanhänder. Det är uppenbart att EUŽPstöd med begränsad omfattning och varaktighet inte kan distribueras genom ett obegränsat antal finansiella mellanhänder. Alla potentiella mellanhänder som uppfyller EIB:s kriterier är av olika skäl inte intresserade av att handlägga globala lån eller räntesubventioner.

Beträffande räntesatserna för lån från de egna medlen är banken bunden av artikel 19 i sin stadga och är föremål för kontroller. De räntetabeller som banken fastlägger gällande sina lån från egna medel kontrolleras och godkänns av dess styrelse där kommissionen finns representerad genom en ordinarie ledamot och en suppleant.

EIB återutlånar medel till en räntesats som återspeglar den enastående ställning banken har på marknaderna (en liten marginal för att täcka kostnader läggs till) i överensstämmelse med de skyldigheter banken har enligt fördraget. I övrigt fastslås räntesatserna för EIB:s utlåning på marknadsvillkor. Räntesatserna är vanligen fasta, men kan också vara justerbara, rörliga eller konvertibla i enlighet med klientens önskemål, och kan fastställas antingen vid undertecknandet av finansieringskontraktet eller vid varje utbetalning (open rateŽPavtal). Den metod som antagits för fastställande av räntesatserna är densamma för alla länder och sektorer. De valutor som utbetalningarna görs i beror på EIB:s tillgångar och låntagarens önskemål.

EIB förser kommissionen med information om administrationskostnaderna för de olika verksamheter som den handlägger för kommissionens räkning. Kommissionen har lämnat en sammanfattning av dessa kostnader till revisionsrätten.

Vid kontroll av subventioner som beviljats inom ramen för artikel 56.2a i EKSGŽPfördraget har kommissionen endast konstaterat några få fall där villkoren inte respekterats av de finansiella mellanhänderna.

EIB:s ansvar för projektens stödberättigande och uppföljning

3.6 - 3.7 Räntesubventionerna inom de program som omfattas revisionsrättens rapport är inte bara tillämpliga på EIBŽPutlån utan av också på lån från andra offentliga källor (t.ex. statliga lån) och också från de privata marknaderna. I detta sammanhang synes det olämpligt att dra några allmänna slutsatser vare sig om kommissionens kontroll av huruvida projekten är stödberättigade eller dess övervakning av dem. Det finns inte någon universellt tillförlitlig metod för att mäta räntesubventionernas effektivitet. Det är vidare viktigt att notera att det arbete kommissionen lägger ner på sin bedömning bör vara proportionerligt. Detta innebär att omfattningen av kommissionens arbete vid förhandsbedömningarna och de kontinuerliga bedömningarna av enskilda projekt bör vara avhängigt av huruvida långivaren förväntas åta sig samma arbete. Detta skulle i regel behöva beaktas vid EIB:s utlåningsverksamhet, eftersom EIB, i motsats till en privatbank, har en egen enhet för ekonomisk bedömning. Banken använder sig även av utförliga samhällsekonomiska kriterier både vad gäller finansieringsbeslut och uppföljningar.

När det gäller EIB:s låneverksamhet får kommissionen fullständig information om de slutliga stödmottagarna. Räntesubventioner beviljas till EIBŽPutlån från egna medel enligt olika förordningar, mandat, beslut och avtal som reglerar fördelningen av sådana medel. EIB:s handläggning av sådana räntesubventionerade lån och bankens information till sin uppdragsgivare, kommissionen, överensstämmer alltid med de åtaganden som gjorts enligt mandatet och på det hela taget i enlighet med bankens skyldigheter enligt fördraget. Kontrollen av huruvida projekt är stödberättigade för EIBŽPutlån från egna medel utförs i överensstämmelse med artikel 21 i EIBŽPstadgan enligt vilken kommissionen skall avge ett yttrande innan ett lån godkänns.

I enlighet med vissa olika mandat finns det även medlemsstatskommittéer som avger yttranden om projekten är stödberättigande på basis av utförliga rapporter.

Den information som behövs innan beslut kan fattas om den enskilda fördelningen varierar efter lånens karakteristika samt mellanhandens tillgängliga kapacitet och sakkunskap. För globala lån till finansiella mellanhänder utanför EU avtalsfäster banken ofta en möjlighet att begära ytterligare information om den slutliga stödmottagaren. Även om banken utför periodiskt återkommande stickprov, använder den inte denna sin avtalsfästa kontrollrättighet på något systematiskt sätt.

Beträffande EIBŽPEdinburghfaciliteten har kommissionen mottagit en fullständig förteckning över alla slutliga lånemottagare. Eftersom kriterierna för "skapande av arbetstillfällen" liknar dem som finns i EKSGŽPfördraget och omfattar samma period har dessa förteckningar analyserats och jämförts mot bakgrund av EKSG:s lånemottagare. Ett litet antal fall av potentiell dubbelfinansiering har upptäckts av kommissionen och granskas och diskuteras f.n. med EIB.

Vad slutligen gäller den vidare frågan om hur informationen från EIB behandlas, håller kommissionen fast vid att den själv vill analysera denna information. Kommissionen informeras regelbundet av banken om hur projekten utvecklas och om det uppstår större problem tas dessa upp till diskussion. Kommissionen anser att dubbelarbete bör undvikas.

Räntesubventionernas effektivitet

3.8 - 3.11 De flesta åtgärderna gäller för hela EU och deras mål (kvantifierbara eller ej) måste vara helhetliga till sin karaktär. Alla mål (t.ex. stärkt konkurrenskraft för industrin inom EU, utveckling av högteknologiska små och medelstora företag) kan inte kvantifieras exakt. Detta gör inte målen mindre viktiga.

På makroekonomisk nivå vet man att räntesatsen är en faktor som påverkar investeringsviljan. Kommissionen påstår inte att detta är den enda avgörande faktorn när en stödmottagare beslutar sig för att genomföra ett investeringsprojekt. Räntesubventionerna utgör snarare en del av en helhet, vari även ingår åtgärder på lokal, regional eller nationell nivå och som sammantaget skapar ett gynnsamt sammanhang för att uppnå prioriterade EUŽPmål.

Kopplingen mellan räntesubventioner och investeringar kan inte nödvändigtvis kvantifieras men detta innebär inte att det inte finns något orsakssamband.

Olika slutliga stödmottagare har bekräftat att den räntesubvention som de fått haft ett positivt och avgörande inflytande på investeringsbeslutet. Beträffande Köpenhamnsfaciliteten kommer kommissionen att lägga fram sin utvärderingsrapport inom kort. Generella slutsatser om effektiviteten i denna facilitet synes för närvarande vara förhastade.

Kommissionen anser att en indikation bland andra är i hur stor utsträckning faciliteten tas i bruk. Kommissionen har dock aldrig sett ett instruments utnyttjandegrad som den enda effektivitetsindikationen.

Bokföringen av räntesubventionerna

3.12 Kommissionens avdelningar kontrollerar beräkningarna med hjälp av stickprov.

3.13 - 3.16 Mot bakgrund av att revisionsrättens iakttagelser rör tre olika system (allmänna budgeten, EKSG och EUF), åtar sig kommissionen att ta fram det bästa sättet att i årsbokslutet föra upp de räntesubventionsbelopp som förskotteras till EIB. Kommissionen kommer även att försöka att på bästa möjliga sätt harmonisera bokföringsrutinerna för räntesubventionerna i de fall konventionerna möjliggör detta.

3.14 Kommissionen håller med revisionsrätten om att ränteinkomster från medel som finns på löpande konton i EIB borde ha tagits upp som en fordran.

SLUTSATS

4.1 Syftet med att bevilja räntesubventioner är att uppnå olika mål inom skilda områden där de ekonomiska och politiska villkoren inom EU varierar mycket. Därför är det olämpligt att offra variationerna i subventionsmekanismerna och de sätt som dessa handläggs på enkom för att få ett enhetligt system. Kommissionen har dock det övergripande budgetära och politiska ansvaret för de åtgärder som diskuteras. Kommissionen anser att de redan befintliga sätten att genomföra mekanismerna i fråga är lämpliga och garanterar att EU:s lagstiftning och regler efterlevs.

4.2 Kommissionen åtar sig att undersöka hur presentationen av årsboksluten kan förbättras och harmoniseras vad gäller räntesubventionerna.

4.3 I samarbetsavtalen med EIB detaljregleras delegeringen av finansŽP och fackuppgifterna till banken, vars mångåriga verksamhet och solida sakkunskap på finansområdet står utom allt tvivel. EIB ger kommissionen tillräckliga finansiella och fackmässiga data för att en effektiv kontroll skall kunna upprätthållas. På så sätt kan onödigt dubbelarbete undvikas och en rimlig balans uppnås mellan använda medel och uppnådda resultat.

Ansvarsförhållandena och uppgiftsfördelningen mellan kommissionen och EIB vad gäller transaktioner i AVSŽPländerna i enlighet med Lomékonventionen finns beskrivna i den internöverenskommelse som undertecknades av medlemsstaternas företrädare den 20 december 1995. Denna överenskommelse kommer att förnyas i samband med nästa konvention.

4.4 Kommissionen kommer att överväga revisionsrättens förslag och undersöka i vilken mån handläggningen av räntesubventionsinstrument kan harmoniseras och centraliseras.