31995R2352

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 2352/95 av den 6 oktober 1995 om införande av en tillfällig antidumpningstull på import av kumarin med ursprung i Kina

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 3283/94 av den 22 december 1994 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1251/95 (2), särskilt artikel 23 i denna,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (3), senast ändrad genom förordning (EG) nr 522/94 (4), särskilt artikel 11 i denna,

efter samråd med Rådgivande kommittén, och

med beaktande av följande:

A. FÖRFARANDE

(1) I februari 1994 mottog kommissionen ett klagomål som ingivits av European Chemical Industry Council (CEFIC) på uppdrag av Rhône-Poulenc S.A., den enda kumarinproducenten inom gemenskapen.

Klagomålet innehöll bevis på att nämnda produkt med ursprung i Kina har dumpats och att detta har orsakat väsentlig skada. Bevisen ansågs vara tillräckliga för att motivera inledandet av ett förfarande.

(2) Följaktligen tillkännagav kommissionen genom ett meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (5) inledandet av ett antidumpningsförfarande med avseende på import av kumarin med ursprung i Kina, enligt KN-nummer ex 2932 21 00, och inledde en undersökning.

(3) Kommissionen underrättade officiellt de producenter/exportörer och importörer som den visste var berörda, företrädare för exportlandet och den klagande parten om inledandet av förfarandet och gav de berörda parterna tillfälle att skriftligen lämna sina synpunkter och att begära att höras muntligen.

(4) De flesta kända importörer och vissa användare lämnade skriftliga synpunkter. De begärde och beviljades också att höras muntligen.

(5) Kommissionen skickade ett frågeformulär till de parter som den visste var berörda och fick detaljerad information från den klagande gemenskapsproducenten och de flesta importörerna inom gemenskapen. Av de fem producenter/exportörer som kontaktades svarade endast en, Tianjin No 1 Perfumery, på kommissionens begäran om information. Svaret var till stora delar ofullständigt och i många delar oläsligt.

(6) Kommissionen inhämtade och kontrollerade all information som den ansåg nödvändig för ett preliminärt beslut och genomförde undersökningar i följande företags lokaler:

a) Gemenskapsproducent:

- Rhône-Poulenc S.A., Courbevoie, Frankrike;

b) Fristående importörer inom gemenskapen:

- Paul Kaders GmbH, Hamburg, Tyskland,

- Adrian S.A., Marseille, Frankrike,

- Irish Flavours and Fragrances Ltd, Drogheda, Irland,

- Moelhausen Trading srl, Milano, Italien,

- International Flavours and Fragrances IFF (Nederland) B.V. Hilversum, Nederländerna,

- Impex Quimica S.A., Barcelona, Spanien,

- Amalgamated Metal Corporation Ltd, London, Förenade kungariket,

- Fuerst Day Lawson Ltd, London, Förenade kungariket.

(7) Eftersom USA har använts som analogt land vid beräkningen av normalvärdet (se punkt 15 nedan) utförde kommissionen en undersökning hos Rhône-Poulenc Inc, den amerikanska kumarinproducenten.

(8) Dumpningsundersökningen pågick under perioden från och med den 1 april 1993 till och med den 31 mars 1994 (nedan kallad "undersökningsperioden").

B. DEN UNDERSÖKTA PRODUKTEN OCH LIKADAN PRODUKT

1. Beskrivning av den aktuella produkten

(9) Den aktuella produkten är kumarin, ett vitaktigt kristallint pulver med den karakteristiska doften av nyslaget hö. Kumarin används framför allt som en aromatisk kemikalie och som fixeringsmedel vid beredningen av parfymoljor som används vid framställningen av rengöringsmedel, kosmetika och exklusiva parfymer.

(10) Kumarin, som ursprungligen var en naturprodukt som utvanns ur tonkabönor, framställs nu syntetiskt. Det kan framställas genom en syntetisk process som utgår från fenol och som ger salicylaldehyd (perkinreaktionen) eller genom en syntes på basis av ortokresol (raschigreaktionen). Kumarins viktigaste kemisk-fysikaliska specifikation är dess renhetsgrad, som indikeras av smältpunkten. Den standardkvalitet av kumarin som marknadsförs i Europa har en smältpunkt på mellan 68 °C och 70 °C, vilket motsvarar en renhetsgrad på 99 %.

2. Likadan produkt

(11) Kommissionen fann att det kumarin som framställs av gemenskapsindustrin och den amerikanska producenten, som är närstående bolag, var jämförbart med det kumarin som framställs i Kina och exporteras till gemenskapen vad gäller de viktigaste fysikaliska och kemiska egenskaperna samt utnyttjande och användningsområde. Framför allt vad gäller smältpunkten liknade specifikationerna för det kumarin som framställs av gemenskapsindustrin och den amerikanska producenten, som använder samma råvaror och produktionsprocess, specifikationerna för det kinesiska kumarinet. I fakturor för det kinesiska kumarinet uppgavs en smältpunkt på 69 °C, medan Rhône-Poulencs produkt hade en smältpunkt på mellan 68 °C och 70 °C. Eftersom smältpunkten är en indikator på renhetsgraden, kan det följaktligen antas att det kinesiska kumarinets renhetsgrad motsvarar renhetsgraden hos Rhône-Poulencs produkt. Vidare användes det kinesiska kumarinet för samma ändamål som Rhône-Poulencs kumarin, dvs. vid beredningen av parfymoljor.

(12) Importörer och användare av kumarin hävdade att det kinesiska kumarinet och Rhône-Poulencs kumarin inte kan betraktas som likadana produkter. De påpekade särskilt att det kinesiska kumarinet framställs på basis av en annan råvara, ortokresol i stället för fenol, och med användning av en annan produktionsprocess, raschigreaktionen istället för perkinreaktionen. Det påstods att detta innebar att det kinesiska kumarinet är av sämre kvalitet än Rhône-Poulencs produkt och inte kan användas för lika många ändamål. På grund av bristande kvalitetskontroll i Kina skulle doften, som är den viktigaste egenskapen för användningen av denna produkt, ibland variera mellan olika partier från samma producent eller jämfört med varuprovet. Det hävdades att dessa variationer i vissa fall kunde göra produkten olämplig för det ändamål som den var avsedd för.

Kommissionen har fastställt att de två produkterna kan användas, och verkligen används, utan åtskillnad för de flesta ändamålen. Det enda undantaget är exklusiva parfymer, till vilka de flesta användarna krävde Rhône-Poulencs kumarin. Emellertid stod detta sistnämnda användningsområde endast för en mycket liten del av den totala förbrukningen av kumarin. De två produkterna föreföll därför nästan helt utbytbara. Detta förhållande styrks ytterligare av det faktum att Rhône-Poulencs kumarin systematiskt har ersatts med kinesiskt kumarin i gemenskapsproduktionen av parfymoljor (se punkterna 27 och 35 nedan). Kvalitetsskillnader påverkade inte definitionen av det kinesiska kumarinet som likadan produkt, eftersom det var omöjligt att göra någon klar distinktion mellan de två produkterna vad avser användning och användarnas produktuppfattning, med exklusiva parfymer som enda undantag. Kommissionen anser följaktligen att det kumarin som framställs och säljs av gemenskapsindustrin är en likadan produkt som det kumarin som framställs och importeras från Kina, i den mening som avses i artikel 2.12 i i förordning (EEG) nr 2423/88 (nedan kallad "grundförordningen").

C. GEMENSKAPSINDUSTRIN

(13) Det klagande företaget var under undersökningsperioden den enda kumarinproducenten inom gemenskapen. Eftersom det företaget representerade hela gemenskapsproduktionen ansågs det följaktligen vara "gemenskapsindustrin" i den mening som avses i artikel 4.5 i grundförordningen.

D. DUMPNING

1. Normalvärde

(14) Vid fastställandet av normalvärdet på kumarin framställt i Kina tog kommissionen hänsyn till det faktum att Kina inte är ett land med marknadsekonomi. I enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen var det följaktligen nödvändigt att bestämma normalvärdet med utgångspunkt från ett land med marknadsekonomi (analogt land). Det klagande företaget föreslog att USA skulle användas som analogt land vid beräkningen av normalvärdet. De berörda importörerna å sin sida ansåg att USA inte var lämpligt eftersom det endast fanns en kumarinproducent i USA och denna producent var ett Rhône-Poulenc S.A. närstående bolag. De begärde därför att Indien skulle väljas som analogt land mot bakgrund av det faktum att Indiens produktionsteknik och produktstandarder liknar Kinas, och att det där även skulle finnas en tillräcklig intern konkurrens.

Enligt de uppgifter som inkom under undersökningen var Indien, USA och Japan de enda marknadsekonomierna utanför gemenskapen där kumarin framställdes. Kommissionen bad den enda kända indiska kumarinproducenten att samarbeta vid det aktuella antidumpningsförfarandet och ett frågeformulär tillställdes nämnda producent. Denna producent vägrade emellertid att lämna de begärda uppgifterna. Även den enda kända japanska producenten tillfrågades, men inget svar erhölls. Följaktligen återstod endast alternativet USA som en marknadsekonomi som kunde betraktas som analogt land.

(15) Den amerikanska producenten Rhône-Poulenc Inc. använde samma produktionsprocess som Rhône-Poulenc S.A., i vilken fenol används som råmaterial för att framställa salicylaldehyd och därefter kumarin. Rhône-Poulenc S.A. övergick från raschigprocessen, som fortfarande används av kineserna, till perkinprocessen för ca 40 år sedan, på grund av att sistnämnda process är lönsammare. Faktum är det krävs en mindre mängd fenol än ortokresol för att framställa en enhet kumarin. Det visade sig också att priset på fenol generellt var lägre än priset på ortokresol under undersökningsperioden.

Fenol och ortokresol är båda råvaror som är lätta att finna på världsmarknaden. Tillgången på råvaror kan därför anses vara jämförbar i det analoga landet och i Kina.

Det faktum att Rhône-Poulenc Inc. är ett klaganden närstående företag påverkade inte fastställandet av normalvärdet eftersom detta var baserat på de priser till vilka kumarin såldes av Rhône-Poulenc på den amerikanska marknaden. Trots att det endast fanns en kumarinproducent i USA var konkurrensen synnerligen hård, vilket visade sig genom den stora importvolymen. Särskilt under undersökningsperioden hade Kina, som var den största exportören av kumarin till USA, en betydande andel av den amerikanska marknaden och amerikanska myndigheter hade inlett ett antidumpningsförfarande med avseende på denna import.

Den amerikanska producentens produktionsvolym och inhemska försäljningsvolym konstaterades vara i stort sett representativa, eftersom de till storleken var jämförbara med den kinesiska exporten till gemenskapen. Kommissionen valde därför USA som analogt land och baserade beräkningen av normalvärdet på den information som lämnades av den amerikanska producenten. Uppgifterna kontrollerades genom en undersökning på platsen.

(16) I samband med frågan om huruvida normalvärdet kunde beräknas på ett lämpligt och rimligt sätt i det valda analoga landet, påpekade en grupp berörda importörer att Rhône-Poulencs anläggning i USA var konstruerad för produktion av en lång rad kemikalier, men att endast kumarin framställdes under undersökningsperioden. Följaktligen skulle de fasta kostnadernas effekt på produktionskostnaderna per enhet vara onormalt höga. Kontrollen visade att påståendet att Rhône-Poulencs anläggning avsåg produktion av ett stort produktsortiment inte var korrekt. Påståendet var dessutom irrelevant, eftersom normalvärdet beräknas på grundval av försäljningspriser.

Det konstaterades emellertid att produktionskostnaden per enhet har ökat avsevärt sedan 1992, beroende på att kapacitetsutnyttjandet minskade till en exceptionellt låg nivå för både kumarin- och salicylaldehydanläggningarna. Oavsett orsakerna till denna minskning, beslutade kommissionen att vid fastställandet av normalvärdet beräkna produktionskostnaden per enhet på grundval av en produktionsnivå som motsvarade den nivå som företaget använde internt vid fastställandet av standardkostnaden. Under dessa omständigheter låg försäljningspriserna på den inhemska marknaden på en sådan nivå att det var möjligt att täcka alla kostnader som var rimligt fördelade och följaktligen ansågs de inhemska försäljningspriserna vara representativa för normal handel.

(17) I enlighet med artikel 2.5 a i i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av det genomsnittliga priset fritt fabriken på kumarin som under undersökningsperioden sålts på den amerikanska marknaden.

2. Exportpriser

(18) Exportpriset fastställdes på grundval av det pris som faktiskt betalades för den produkt som såldes för export från Kina till gemenskapen.

(19) Eftersom ingen kinesisk kumarinexportör samarbetade, baserades exportpriset på den information som lämnades av de samarbetande importörerna av kinesiskt kumarin. I det preliminära beslutet beaktades inte sådan export av kumarin med ursprung i Kina som sålts via handelsföretag i Hongkong, eftersom kommissionen inte kände till vilket påslag dessa tillämpade och det därför var omöjligt att rekonstruera det exportpris fob i Kina som behövdes för jämförelsen. I det preliminära beslutet baserades exportpriset endast på de priser på kumarin som exporterats direkt från Kina till gemenskapen, vilket under undersökningsperioden representerade mer än 60 % av den totala exporten från Kina till gemenskapen.

3. Jämförelse

(20) Normalvärdet jämfördes med exportpriset för varje transaktion på fob-nivå och i samma handelsled. För att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärde och exportpriser beaktande kommissionen, i enlighet med artikel 2.9 och 2.10 i grundförordningen, skillnader som påverkade prisets jämförbarhet.

(21) För att jämförelsen skulle avse samma handelsled baserades normalvärdet på försäljningspriserna på Rhône-Poulencs produkt i distributörsledet i USA, eftersom den kinesiska exporten huvudsakligen såldes till importörer i egenskap av handelsföretag.

Exportpriserna har justerats för försäljningskostnader. Sjöfrakt, och i förekommande fall transportförsäkringskostnader, drogs av från exportpriset för att få fram fob-priserna vid den kinesiska gränsen.

När det gäller normalvärdet, gjordes justeringar för att beakta skillnaderna i fysikaliska egenskaper ( se punkt 22 nedan) samt kreditkostnader. Med tanke på de minimala kostnader det gäller har normalvärdet fritt fabriken omräknas till fob-nivå utan att några justeringar har gjorts för marktransport och lastningskostnader.

(22) Importörer och användare hävdade att justeringar för fysikaliska skillnader borde göras för att beakta kostnaderna för handelsföretagens och slutanvändarnas kvalitetskontroller samt kostnader för kasserat material som inte överensstämde med varuprovet men som de kinesiska producenterna inte tog tillbaka. I det preliminära beslutet godtag kommissionen inte det justeringsbelopp som hävdades för fysikaliska skillnader, antingen på grund av att nästan inget av de framlagda bevisen med fullständig säkerhet kunde hänföras till kostnader för kvalitetskontroll eller på grund av att inget bevis alls framlades.

Kommissionen ansåg emellertid att kravet på justeringar för fysikaliska skillnader på grund av det kinesiska kumarinets något mer begränsade användningsområde jämfört med det kumarin som produceras av Rhône-Poulenc S.A. och Rhône-Poulenc Inc. (se punkt 12 ovan) var välgrundat. I avsaknad av någon annan rimlig grund, har ifrågavarande justering i samband med det preliminära beslutet baserats på skillnaden mellan Rhône-Poulenc S.A:s inhemska försäljningspris på gemenskapsmarknaden och cif-priset i gemenskapen, inklusive tull, på importerade produkter från Kina år 1988. Året 1988 ansågs vara lämpligt eftersom de bevis som var tillgängliga för kommissionen tydde på att de kinesiska exportörerna då ännu inte hade börjat med den prissättning som föranlett denna undersökning. Denna prissättning började tillämpas år 1990, då en avsevärd uppgång från 1988 års marknadsandel på 21,3 % noterades för det kinesiska kumarinet. Mellan 1988 och 1990 sjönk importpriset på kinesiska kumarin med 20 % och förblev praktisk taget oförändrat till 1992. Mellan 1990 och 1992 ökade den kinesiska marknadsandelen årligen. Följaktligen har prisskillnaden år 1988 ansetts vara ett rimligt mått på skillnaden i marknadsvärde på kumarin framställt av Rhône-Poulenc S.A. och kinesiskt kumarin. Eftersom det kumarin som framställs av Rhône-Poulenc Inc. är identiskt med det kumarin som framställs av Rhône-Poulenc S.A., gäller denna skillnad i marknadsvärde även med avseende på den amerikanska produkten. I detta sammanhang bör det emellertid noteras att det är allmänt vedertaget att kvaliteten på kinesiskt kumarin har förbättrats avsevärt under de senaste åren, men eftersom kvaliteten fortfarande betraktas som sämre än Rhône-Poulencs, beviljas likväl en justering. Vid den preliminära beräkningen av normalvärdet har därför en justering nedåt gjorts med det belopp som motsvarar ovannämnda prisskillnad.

4. Dumpningsmarginal

(23) Normalvärdet, beräknat enligt ovan, jämfördes med exportpriserna vid enskilda transaktioner efter samtliga justeringar. Den preliminära undersökningen av fakta visar att import av kumarin med ursprung i Kina har dumpats. En enhetlig dumpningsmarginal på mer än 50 % av cif-priset vid import till gemenskapen, exklusive tull, har fastställts för de kinesiska exportörerna, betraktade som en helhet.

E. SKADA

1. Preliminära anmärkningar

(24) I samband med fastställandet av importvolymen av kumarin från Kina, och följaktligen gemenskapens förbrukning och marknadsandelarna, hävdade vissa importörer att KN-nummer ex 2932 21 00, till vilken den undersökta produkten hänförs, inte endast omfattar kumarin, utan även metylkumarin och etylkumarin, vars egenskaper och kemiska formler skiljer sig från kumarins och vilka inte är utbytbara med kumarin. De påstod därför att EUROSTAT:s importdata för ovanstående KN-nummer, enligt vilka det under undersökningsperioden importerades 331 ton produkter från Kina till gemenskapen, skulle inkludera import av metylkumarin och etylkumarin, och följaktligen skulle importvolymen och marknadsandelen för kumarin med ursprung i Kina vara överskattade. De samarbetande importörerna har inlämnat fakturor avseende 307 ton kumarin med ursprung i Kina under undersökningsperioden. Denna siffra representerar 92,7 % av den import som EUROSTAT registrerat under KN-nummer ex 2932 21 00. Eftersom inte alla kumarinimportörer samarbetade, kan det antas att den faktiska importen ligger mycket nära siffran 331 ton. Följaktligen måste importen av metylkumarin och etylkumarin ha varit marginell under undersökningsperioden, om någon sådan import alls förekommit. Samma slutsats kan dras för åren 1992 och 1993. I början av den period som studerats, dvs. 1990, fastställdes importen av kumarin till 135 ton på grundval av den information som lämnades av samarbetande importörer. EUROSTAT:s uppgift för samma år är 199 ton, vilket ger en mycket större skillnad. Detta kan förklaras av det faktum att vissa importörer, som inte samarbetade, var särskilt aktiva år 1990. I avsaknad av belägg för att import av metylkumarin och etylkumarin förekommit under de år som undersöktes, har kommissionen följaktligen valt att i samband med det preliminära beslutet betrakta de av EUROSTAT registrerade siffrorna för KN-nummer ex 2932 21 00 som uteslutande avseende kumarin och att använda dessa siffror till att beräkna utvecklingen av den kinesiska importen, och följaktligen förbrukningen och marknadsandelarna. Detta val leder till en mer konservativ uppskattning av ökningsgraden för ifrågavarande indikatorer, jämfört med en metod som uteslutande baseras på fakturorna från samarbetande importörer.

(25) Eftersom gemenskapsindustrin endast består av ett företag lämnas av sekretesskäl i denna förordning inga exakta siffror rörande gemenskapsindustrin eller andra siffror som skulle göra det möjligt att beräkna konfidentiella siffror.

2. Beräknad förbrukning på gemenskapsmarknaden

(26) Den beräknade kumarinförbrukningen inom gemenskapen har baserats på gemenskapsindustrins inhemska försäljning plus importvolymen minus reexporterade volymer. Enligt denna beräkningsmetod minskade kumarinförbrukningen något, med mindre än 10 %, mellan 1990 och undersökningsperioden. Under den period som undersökts fluktuerade den beräknade förbrukningen, med en avsevärd ökning från 1990 till 1991 och en kraftig minskning mellan 1991 och 1992. En uppåtgående trend kan noteras mellan 1992 och undersökningsperioden.

3. Volym och marknadsandelar för import med ursprung i Kina

(27) Dumpad import med ursprung i Kina ökade stadigt från 199 ton år 1990 till 331 ton under undersökningsperioden, vilket motsvarar en ökning på 66 % för hela perioden.

(28) Till följd av gemenskapsmarknadens krympning under den period som undersökts och den samtidigt stadigt ökande volymen kinesisk import, ökade det kinesiska kumarinets marknadsandel ännu mer dramatisk än importvolymen. Faktum är att marknadsandelen ökade stadigt och mer än fördubblades mellan 1990 och undersökningsperioden.

4. Priset på dumpad import

(29) På grundval av uppgifter i svaren från Rhône-Poulenc S.A. och importörerna på frågeformuläret, konstaterades att priserna på kumarin med ursprung i Kina sedan 1990 konsekvent varit lägre än gemenskapsproducentens kumarinpriser, dvs. från början av den period som undersökts. När det gäller undersökningsperioden har underprisets storlek beräknats som skillnaden mellan de försäljningspriser som i de enskilda transaktionerna tillämpats på kumarin som importerats från Kina och gemenskapsproducentens viktade genomsnittliga försäljningspris i samma handelsled, dvs. vid försäljning till kumarinanvändare. Denna skillnad har uttryckts i procent av gemenskapsproducentens pris och givit siffran 28,7 % för undersökningsperioden.

5. Gemenskapsindustrins situation

a) Total produktion

(30) Gemenskapsproducentens kumarinproduktion minskade med 56,3 % mellan 1990 och undersökningsperioden. En första betydande minskning inträffade mellan 1990 och 1992, då produktionen mer än halverades. Produktionen ökade något under 1993, men minskade med ytterligare 10 % mellan 1993 och undersökningsperioden.

b) Produktionskapacitet och utnyttjandegrad

(31) Produktionskapaciteten beräknades på grundval av den största månatliga produktionen under de senaste tio åren och multiplicerades med elva arbetsmånader. Enligt denna beräkningsmetod förblev produktionskapaciteten konstant under den period som undersökts. Utnyttjandegraden av produktionskapaciteten sjönk emellertid med 56 % mellan 1990 och undersökningsperioden.

c) Försäljningsvolym

(32) Gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden mer än halverades mellan 1990 och undersökningsperioden.

d) Sysselsättning

(33) Antalet anställda i kumarinproduktionen minskade med mer än 50 % under den aktuella perioden, i linje med den minskade produktionsvolymen.

e) Lager

(34) Under den period som undersökts minskade lagren i volym så att ett relativt stabilt förhållande mellan lagren och den totala försäljningsvolymen bibehölls.

f) Gemenskapsindustrins marknadsandel

(35) Gemenskapsindustrins marknadsandel mer än halverades mellan 1990 och undersökningsperioden.

g) Utvecklingen av gemenskapsindustrins nettoförsäljningspriser

(36) Gemenskapsindustrins försäljningspriser på gemenskapsmarknaden höjdes något, med ca 9 %, mellan 1990 och 1992 och sjönk därefter gradvis tillbaka till 1990 års prisnivå under undersökningsperioden.

h) Lönsamhet

(37) Gemenskapsproducentens kraftiga produktionsminskning till följd av den minskade försäljningen inom gemenskapen påverkade kumarinproduktionens lönsamhet negativt. Gemenskapsproducenten försökte bibehålla sina priset på 1990 års nivå samtidigt som kostnaden per enhet ökade med ca 20 %, huvudsakligen till följd av det minskade förhållandet mellan kapacitet och utnyttjande. Medan kumarinbranschen fortfarande var lönsam till och med 1991 noterades följaktligen ökande förluster från 1992 fram till undersökningsperioden, då de motsvarade mellan 5 och 10 % av omsättningen.

6. Slutsats beträffande skada

(38) På en redan krympande marknad upplevde gemenskapsproducenten en dramatisk minskning av sin marknadsandel. Gemenskapsproducenten försökte hantera denna situation genom att sänka försäljningspriset till en nivå som fortfarande var tillräcklig för att täcka åtminstone driftskostnaderna. Den avsevärda minskningen av försäljningsvolymen påverkade emellertid kapacitetsutnyttjandet kraftigt och orsakade en betydande ökning av produktionskostnaden per enhet. Gemenskapsproducenten började följaktligen notera förluster från och med 1992.

Därför har den preliminära slutsatsen dragits att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 4.1 grundförordningen.

F. ORSAKER TILL SKADAN

1. Den dumpade importens effekt

(39) En tydlig omvänd korrelation kan noteras mellan utvecklingen av gemenskapsproducentens inhemska försäljning och försäljningen av import med ursprung i Kina under den period som undersökts. Medan gemenskapsproducentens försäljning sjönk med 58,5 % på gemenskapsmarknaden, ökade den kinesiska importen med 66 % mellan 1990 och undersökningsperioden. Medan kumarinproduktionens lönsamhet 1990 fortfarande var relativt tillfredsställande för gemenskapsproducenten, försämrades den gradvis tills den blev negativ från och med 1992. Denna negativa ekonomiska utveckling sammanföll med en underprissättning som de kinesiska exportörerna började tillämpa 1990 och som intensifierades från år till år fram till undersökningsperioden då underprismarginalen nådde en nivå på 28,7 %. Framför allt noterades en kraftig förlust under undersökningsperioden, då dumpad import från Kina nådde sin högsta nivå i termer av volym, marknadsandelar och underpris. Gemenskapsproducentens försökte bibehålla sin prisnivå eftersom denne var tvungen att bära ökande enhetskostnader, delvis till följd av att strängare miljöskyddsbestämmelser måste följas, men framför allt till följd av det faktum att de fasta kostnaderna måste fördelas på en stadigt minskande produktionsvolym till följd av effekterna av dumpad import på gemenskapsmarknaden.

Som ett resultat av trycket från import till stadigt sjunkande priser, vars volym ökade kontinuerligt och vilken konstaterades vara kraftigt dumpad under undersökningsperioden, passerade gemenskapsproducenten den kritiska punkten år 1992, då denne började notera förluster, vilka ökade under undersökningsperioden. Kommissionen anser därför att det finns ett klart orsakssamband mellan den situation som åsamkar gemenskapsproducenten skada och den dumpade importen med ursprung i Kina.

2. Andra faktorer

(40) Kommissionen undersökte även om den skada som gemenskapsproducenten lidit kan ha orsakats av andra faktorer än dumpad import. I synnerhet undersöktes utvecklingen av förbrukningen inom gemenskapen, exporten till tredje land och effekten av import från annat tredje land än Kina.

(41) Som anges i punkt 26 ovan, fluktuerade gemenskapsförbrukningen under den period som undersökts, men minskade med knappt 10 % under perioden som helhet. Mellan 1992 och undersökningsperioden, då kumarinproduktionen blev alltmer förlustbringande, återhämtade sig emellertid gemenskapsförbrukningen något. Följaktligen bidrog den generellt negativa utvecklingen av efterfrågan endast mycket marginellt till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(42) Vad beträffar export från gemenskapsindustrin till tredje land, har en minskning med 40,1 % noterats mellan 1990 och 1992, dvs. en betydligt mindre minskning än minskningen av den inhemska försäljningen, både procentuellt och i absoluta tal. Mellan 1993 och undersökningsperioden, dvs. under de år då kumarinproduktionen blev alltmer olönsam, ökade emellertid exporten med 6 %. Under hela den period som undersökts minskade likväl exporten med 38,7 %, vilket skall jämföras med minskningen av den inhemska försäljningen med mer än 50 %, enligt punkt 32 ovan. Följaktligen har även en exportminskning påverkat gemenskapsindustrins produktionsnivå negativt och sålunda bidragit till dess negativa ekonomiska situation.

(43) Kommissionen tittade även på utvecklingen av import med ursprung i andra tredje land än Kina. I detta sammanhang konstaterades att marknadsandelen för importen från dessa länder tillsammans ökade med 160 % mellan 1990 och undersökningsperioden. När importvolymen från vart och ett av dessa länder undersöktes kunde ingen tydlig trend påvisas. Efter Kina var Ryssland och Japan de största exportörerna, men deras exportvolymer var oerhört mycket mindre än Kinas. Rysslands och Japans export till gemenskapen representerade mindre än 4 % av marknaden.

I detta sammanhang har det noterats att de under undersökningsperioden exporterade kumarin till något lägre priser än Kina. Även om dessa två länder bidrog till den skada som gemenskapsindustrin lidit, är deras bidrag endast marginellt, med tanke på den lilla volymen av deras export jämfört med den kinesiska.

(44) Vissa importörer hävdade att den skada som Rhône-Poulenc S.A. lidit orsakades av dess egen ineffektivitet. De hänvisade särskilt till Rhône-Poulenc S.A.:s stadigt ökande produktionskostnader per enhet kumarin under den period som undersökts och i synnerhet till de ökade allmänna omkostnaderna per enhet, vilka mer än fördubblades mellan 1990 och undersökningsperioden. Kommissionen har undersökt detta argument och konstaterat att de ökade allmänna omkostnaderna per enhet berodde på det faktum att detta slags kostnader, vilka till naturen är fasta kostnader, måste fördelas på en allt mindre produktionsvolym, vilken minskade med 56,3 % mellan 1990 och undersökningsperioden, huvudsakligen beroende på den kinesiska dumpade importen. Rhône-Poulenc S.A. gjorde emellertid avsevärda försök att begränsa produktionskostnaden per enhet genom att enligt en friställningsplan minska den direkta arbetsstyrkan och genom att förbättra anläggningens avkastning, vilket resulterade i lägre råvarukostnader. Argumentet beträffande gemenskapsindustrins ineffektivitet måste därför tillbakavisas.

(45) Importörerna påstod vidare att Rhône-Poulenc S.A. själv hade orsakat skadan genom sin prispolitik. De hänvisade framför allt till den höjning av försäljningspriset på 9,3 % som Rhône-Poulenc S.A. tillämpade mellan 1990 och 1992. I detta sammanhang påpekar kommissionen att ett företag som försöker täcka sina produktionskostnader med försäljningspriset följer normal affärspraxis, och att detta har varit Rhône-Poulenc S.A.:s strategi för kumarinproduktionen, vars lönsamhet likväl hade försämrats sedan 1990 tills den blev negativ 1992. Följaktligen sänkte Rhône-Poulenc S.A. sina försäljningspriser under de följande åren med samma belopp under trycket från dumpad kinesisk import, vars priser sjönk med mer än 10 % mellan 1992 och undersökningsperioden.

(46) Oaktat det faktum att andra faktorer kan ha påverkat gemenskapsindustrin negativt, gjorde kommissionen den bedömningen att dumpad import från Kina, genom dess kontinuerligt ökande marknadsandel och dess effekter i form av prissänkningar, som isolerad företeelse, har åsamkat gemenskapsindustrin väsentlig skada.

G. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. Allmänna hänsyn

(47) Syftet med antidumpningsåtgärder är att eliminera de snedvridande effekter som skadegörande dumpning har på handeln och att återställa effektiv konkurrens på gemenskapsmarknaden, vilket i sig självt ligger i gemenskapens intresse. Mot denna bakgrund har kommissionen bedömt effekten av antidumpningsåtgärder mot kumarin med ursprung i Kina i förhållande till gemenskapsindustrins och användarnas särskilda intressen.

2. Gemenskapsindustrins intresse

(48) Mot bakgrund av de varaktiga och ökande ekonomiska förluster som gemenskapsindustrins kumarinproduktionen åsamkats till följd av den dumpade importen, föreligger det en väsentlig risk för att produktionsanläggningen för kumarin, som redan drivs på låg nivå, kommer att läggas ned permanent om inte åtgärder vidtas. I detta fall skulle den minskade sysselsättningen inte begränsas till de personer som fortfarande är direkt sysselsatta inom kumarinproduktionen, utan även drabba ett stort antal som är sysselsatta i produktionen av råvaror till kumarinproduktionen och andra produktionsprocesser i anknytning till denna. Det finns risk för att sådana processer blir konkurrensodugliga om de måste bära alla de fasta kostnader som tidigare kunde delas med kumarinproduktionen.

3. Användarnas intresse

(49) Kommissionen har undersökt vilka konsekvenser en höjning av kumarinpriset till följd av införandet av en antidumpningstull kan få på priset på parfymoljor. I detta sammanhang bör påpekas att kumarin endast är ett av de många ämnen som ingår i en sådan olja. Under undersökningsperioden har det konstaterats att för de importörer som själva bearbetar kumarinet är kumarinhalten i en olja begränsad till några få procentenheter och att kumarinhalten endast i mycket få fall uppgår till eller överstiger 10 %. Följaktligen påverkar kumarinpriset inte produktionskostnaden för en parfymolja med mer än några få procentenheter som högst. Således skulle en höjning av kumarinpriset till följd av en antidumpningstull ha en minimal effekt på produktionskostnaden för de flesta parfymoljor. Effekten på slutproduktpriset, dvs. rengöringsmedel, kosmetika och exklusiva parfymer i vilka parfymoljan ingår, skulle därför vara helt försumbar.

(50) Importörer och parfymoljeproducenter hävdade att införandet av en antidumpningstull på kumarin från Kina skulle ge producenter utanför Europeiska unionen en konkurrensfördel när det gäller omkostnaderna, eftersom de skulle ha tillgång till kinesiskt kumarin som inte belagts med denna tull. I detta sammanhang påpekar kommissionen att de prisfördelar som användarna inom gemenskapen åtnjuter i den aktuella situationen är resultatet av illojal handelspraxis som skadar gemenskapsindustrin. Kumarinanvändaren kan därför inte kräva att en sådan situation skall upprätthållas. Kommissionen gör emellertid den bedömningen att det på grund av kumarinprisets obetydliga effekt på försäljningspriset på de flesta parfymoljorna (enligt punkt 49 ovan) är mycket osannolikt att produktionen av vissa parfymoljor skulle överföras till företag utanför gemenskapen endast på grund av antidumpningstullar.

(51) Importörer och kumarinanvändare påstod att Rhône-Poulenc S.A. i sin marknadsföringspolitik på senare tid har missbrukat sin dominerande ställning genom att tvinga vissa användare till femårskontrakt, i vilka det fastställs en minimikvantitet, priset under det första året och en omprövningsmekanism för priset. Det hävdades även att Rhône-Poulenc S.A. utan detta köpåtagande inte skulle kunna garantera leveranser av de nödvändiga kvantiteterna. Kommissionen noterar i detta sammanhang att Rhône-Poulenc har en mycket mindre marknadsandel än Kina. Vidare har inga bevis framlagts för att Rhône-Poulenc S.A. har vägrat eller hotat att vägra att leverera kumarin till användarföretagen.

Även om Rhône-Poulenc S.A. inte utnyttjade sin fulla kapacitet, skulle det vara nödvändigt att planera betydande produktionsökningar i förväg och det skulle ta en viss tid att genomföra sådana planer. Det förefaller därför som om Rhône-Poulenc S.A.:s politik, som gick ut på att i första hand försörja de kunder med vilka det redan hade ett kontraktsmässigt åtagande, motsvarar normal handelspraxis.

(52) Kommissionen gör den bedömningen att om Rhône-Poulenc S.A. skulle misslyckas med att göra kumarinproduktionen lönsam genom att sälja till priser som endast täcker produktionskostnaderna, är risken stor att kumarinanläggningen läggs ned. I sådana fall skulle gemenskapsmarknaden bli helt beroende av importen, av vilken mer än 80 % kommer från ett enda land, dvs. Kina. Detta skulle kunna leda till att gemenskapens kumarinmarknad domineras av Kina, ett faktum som i sig självt skulle hota en sund priskonkurrens.

4. Slutsats

(53) Efter att ha beaktat de olika argumenten som framlagts av importörer och användare, drar kommissionen den slutsatsen att det ligger i gemenskapens intresse att ta ut tillfälliga antidumpningstullar på import av kumarin av kinesiskt ursprung för att förhindra ytterligare skada under återstoden av undersökningsperioden.

H. TILLFÄLLIG TULL

(54) Mot bakgrund av ovanstående, bör åtgärderna ta formen av en tillfällig antidumpningstull. I syfte att fastställa nivån på denna tull beräknade kommissionen den tullsats som krävs för att eliminera den skada som dumpad import har åsamkat gemenskapsindustrin för att bestämma om den tullsats som bör tas ut skall vara lägre än den tullsats som baseras på dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 13.3 i grundförordningen.

(55) Eftersom skadan huvudsakligen berodde på den stadiga sänkningen av de kinesiska exportpriserna, vilken ledde till förlorade marknadsandelar och ekonomiska förluster för gemenskapsindustrin, är det nödvändigt, för att eliminera en sådan skada, att exportpriserna höjs till en nivå som gör det möjligt för gemenskapsproducenten att ta ut priser som motsvarar dess produktionskostnader plus en rimlig vinstmarginal. För att investeringar skall kunna ge en adekvat avkastning förefaller det rimligt med en vinstmarginal på 5 %.

På grundval av analysen av gemenskapsindustrins produktionskostnader har kommissionen noterat att de allmänna omkostnaderna per enhet var exceptionellt höga till följd av den betydande produktionsminskningen som ledde till en mycket låg grad av kapacitetsutnyttjande. Vidare har kommissionen fastställt att denna produktionsminskning inte uteslutande berodde på den dumpade importen från Kina, utan även på andra faktorer, i synnerhet minskningen av gemenskapens export till tredje länder. Mot bakgrund av dessa särskilda omständigheter har det förefallit rimligt att minska de allmänna omkostnaderna per enhet för att återspegla den kinesiska exportens effekt på Rhône-Poulenc S.A.:s produktionsvolym. I detta syfte har en koefficient, baserad på ökningen av importvolymen från Kina i förhållande till Rhône-Poulenc S.A.:s minskning av produktionsvolymen, tillämpats på ökningen av Rhône-Poulenc S.A.:s allmänna omkostnader under den period som undersökts.

För att fastställa den prisnivå som skulle eliminera skadan har den sålunda beräknade produktionskostnaden, ökad med en vinstmarginal på 5 % av omsättningen, justerats för att beakta skillnaden i fysikaliska egenskaper, i enlighet med punkt 22 ovan.

Kommissionen jämförde denna prisnivå med importpriset vid gemenskapens gräns, justerad till användarnas handelsled, och uttryckte skillnaden som en procentsats av importpriset, exklusive tull. Enligt denna beräkningsmetod skulle det vara nödvändigt att höja det genomsnittliga priset på kinesisk export fritt gemenskapens gräns med 42,9 % för att eliminera den skada som orsakats av den dumpade importen med ursprung i Kina.

(56) I enlighet med artikel 13.3 i grundförordningen bör antidumpningstullen fastställas till denna nivå, eftersom den är lägre än den preliminärt fastställda dumpningsmarginalen.

(57) För att minimera risken att tullarna kringgås genom prismanipulering, anses det lämpligt att ta ut tullen i form av ett fast belopp i ecu per ton. Tullsatsen skulle då motsvara 3 479 ecu per ton.

I. SLUTBESTÄMMELSER

(58) Av hänsyn till en sund administration bör en period fastställas inom vilken de berörda parterna får inge sina synpunkter och begära att höras muntligt. Vidare bör det fastställas att alla bedömningar som har gjorts i denna förordning är preliminära och kan komma att omprövas i samband med behandlingen av eventuella slutliga tullar som kommissionen kan komma att föreslå.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En tillfällig antidumpningstull på 3 479 ecu per ton införs härmed på import av kumarin som hänförs till KN-nummer ex 2932 21 00 (Taric-kod 2932 21 00*10) med ursprung i Kina.

2. Om inte annat anges skall gällande tullbestämmelser tillämpas.

3. För att den produkt som avses i punkt 1 skall få övergå till fri omsättning inom gemenskapen skall en säkerhet ställas som motsvarar beloppet för den tillfälliga tullen.

Artikel 2

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.4 b och 7.4 c i förordning (EEG) nr 2423/88 får de berörda parterna inom en månad från ikraftträdandet av denna förordning lämna sina synpunkter skriftligen och begära att höras muntligen av kommissionen.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 6 oktober 1995.

På kommissionens vägnar

Leon BRITTAN

Vice ordförande

(1) EGT nr L 349, 31.12.1994, s. 1.

(2) EGT nr L 122, 2.6.1995, s. 1.

(3) EGT nr L 209, 2.8.1988, s. 1.

(4) EGT nr L 66, 10.3.1994, s. 10.

(5) EGT nr C 138, 20.5.1994, s. 9.