This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 31983K0375
Commission Recommendation No 375/83/ECSC of 14 February 1983 imposing a definitive countervailing duty on imports of certain sheets and plates, of iron or steel, originating in Brazil and suspending the application of this duty
Kommissionens rekommendation nr 375/83/EKSG av den 14 februari 1983 om införande av en slutgiltig utjämningstull för import av vissa plåtar av järn eller stål med ursprung i Brasilien och om inställandet av uttag av denna tull
Kommissionens rekommendation nr 375/83/EKSG av den 14 februari 1983 om införande av en slutgiltig utjämningstull för import av vissa plåtar av järn eller stål med ursprung i Brasilien och om inställandet av uttag av denna tull
EGT L 45, 17.2.1983, p. 11–13
(DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL) Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva
(ES, PT, FI, SV)
In force
Kommissionens rekommendation nr 375/83/EKSG av den 14 februari 1983 om införande av en slutgiltig utjämningstull för import av vissa plåtar av järn eller stål med ursprung i Brasilien och om inställandet av uttag av denna tull
Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 045 , 17/02/1983 s. 0011 - 0013
Finsk specialutgåva Område 11 Volym 10 s. 0157
Spansk specialutgåva: Område 11 Volym 28 s. 0117
Svensk specialutgåva Område 11 Volym 10 s. 0157
Portugisisk specialutgåva: Område 11 Volym 28 s. 0120
KOMMISSIONENS REKOMMENDATION nr 375/83/EKSG av den 14 februari 1983 om införande av en slutgiltig utjämningstull för import av vissa plåtar av järn eller stål med ursprung i Brasilien och om inställandet av uttag av denna tull EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, med beaktande av kommissionens rekommendation nr 3018/79/EKSG av den 21 december 1979 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska kol- och stålgemenskapen(1), senast ändrad genom rekommendation nr 3025/82/EKSG(2), särskilt artikel 12 i denna, efter samråd i den rådgivande kommitté som föreskrivs i ovanstående rekommendation, och med beaktande av följande: I mars 1982 mottog kommissionen ett klagomål ingivet av Walzstahl-Vereinigung Düsseldorf för nästan samtliga tillverkare i gemenskapen av varm- eller kallvalsade järn- eller stålplåtar med en tjocklek på mindre än 3 mm. I klagomålet framfördes bevis för att subventioner utbetalades vid framställning eller export av likadana produkter med ursprung i Brasilien och för att väsentlig skada vållats därigenom, särskilt i Förbundsrepubliken Tyskland. De tillhandahållna upplysningarna utgjorde tillräckligt bevis för att motivera att ett förfarande inleddes. Efter samråd med de brasilianska myndigheterna tillkännagjorde kommissionen följaktligen genom ett meddelande som offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(3) att ett förfarande angående import av vissa plåtar av järn eller stål med ursprung i Brasilien skulle inledas och påbörjade en undersökning i ärendet på gemenskapsnivå. Kommissionen underrättade officiellt såväl berörda exportörer och importörer som företrädare för exportlandet och de klagande. Kommissionen gav brasilianska regeringen och de direkt berörda parterna tillfälle att skriftligen tillkännage sina åsikter och att muntligen få yttra sig. Samtliga exportörer och den brasilianska regeringen begagnade detta tillfälle. För att kunna fastställa de berörda subventionerna sökte kommissionen erhålla och kontrollera alla upplysningar som den ansåg nödvändiga. Kommissionen genomförde inspektioner i lokalerna hos samtliga tre brasilianska exportörer: Cosipa, São Paulo, CSN, Rio de Janeiro och Usiminas, Belo Horizonte. Kommissionen sökte även upplysningar från de brasilianska myndigheterna och kontrollerade de upplysningar finansministeriet i Rio de Janeiro lämnat. Som referensperiod för sin undersökning av förekomsten av subventionering valde kommissionen perioden från den 1 juni 1981 till den 31 maj 1982. Kommissionen fastställde att den föreliggande brasilianska exporten har åtnjutit subventioner genom systemet med IPIexportkreditbidrag, förmånlig finansiering av rörelsekapital enligt resolution 674 och CDI-investeringsprogrammet. IPI-exportkreditbidragen och tillgången till förmånlig finansiering av rörelsekapital enligt resolution 674 beror på utfallet av exporten, medan däremot bidrag från CDIprogrammet finns att få oberoende av exportförsäljning. Den brasilianska regeringen har utbetalat IPI-exportkreditbidrag till samtliga berörda företag. Detta bidrag, vars nominella värde var 15 % till och med den 30 mars 1982 och 14 % efter detta datum, har beräknats på grundval av ett justerat faktureringspris fob med hänsyn tagen till faktorer som till exempel provisionsutbetalningar till agenter och infört material till produktionen. Det bidrag som vart och ett av företagen mottagit har fördelats så nära det sammanlagda fob-värdet som möjligt för föreliggande produkter som exporterades till gemenskapen under undersökningsperioden. Subventionseffekten sålunda beräknad blir 12,95 % för Cosipa, 11,04 % för CSN och 4,65 % för Usiminas. Beträffande den förmånliga finansieringen av rörelsekapital som tillhandahölls av Brasiliens centralbank enligt resolution 674 har samtliga tre företag åtnjutit en tilldelning av sådant rörelsekapital med en ränta på 40 % per år. Samtidigt var den jämförbara räntesats som de kunde få vid lån på den kommersiella marknaden 68 %, medan räntesatsen för skattkammarväxlar (ORTN), som motsvarar den brasilianska regeringens kostnader för kortfristiga lån, var ännu högre. Kommissionen beräknade subventionseffekten av detta program under undersökningstiden genom att minska summan av den ränta som skulle ha betaltats om lånen hade tecknats till normal marknadsränta med summan av den ränta som betalas för de förmånliga lånen. Skillnaden fördelades på det sammanlagda fob-värdet för exporten under undersökningsperioden. Den sålunda beräknade subventionseffekten blir 1,38 % för Cosipa, 3,56 % för CSN och 0,29 % för Usiminas. Genom CDI-programmet medges under vissa omständigheter tullfrihet och befrielse från IPI-skatt på import av maskiner. Den sammanlagda summan av importtull och IPI-skatt som Cosipa och Usiminas sparat sedan 1971, då de först kom i åtnjutande av detta program, har fördelats över en period på 15 år, vilket är den normala avskrivningstiden för kapitalvaror i Brasilien. De belopp som erhölls på detta sätt motsvarar 0,44 % av Cosipas och 0,16 % av Usiminas sammanlagda fob-försäljningsvärde på hemmamarknaden och vid export. CSN lämnade upplysningar enbart om de besparingar som gjorts i förbindelse med CDI-programmet 1981, men har tillstått att de åtnjutit stöd från detta program före detta datum. Kommissionen ansåg det därför vara lämpligt att fördela hela beloppet för 1981 på fob-värdet för hela försäljningen det året. Den sålunda beräknade subventionseffekten för CSN blir 2,88 %. Den sammanlagda effekten av de exportsubventioner som man konstaterade hade beviljats var 11,94 %, motsvarande 35,62 ecu per ton, medan den sammanlagda effekten av CDI-investeringsprogrammet var 1,11 %, motsvarande 3,31 ecu per ton. I samband med sin antidumpningsundersökning angående import av likadana produkter med ursprung i Brasilien konstaterade kommissionen att import av kallvalsade rullar och plåtar, med en tjocklek på högst 3 mm och med ursprung i Brasilien, har tillfogat en industri i gemenskapen väsentlig skada. De omständigheter och överväganden som ledde kommissionen till denna slutsats anges i kommissionens rekommendation nr 2975/82/EKSG av den 8 november 1982 om införande av en slutgiltig antidumpningstull för import av vissa plåtar av järn eller stål med ursprung i Brasilien(4). Mot bakgrund av samma omständigheter och överväganden fastställer kommissionen nu att subventionerad import av kallvalsade rullar och plåtar med ursprung i Brasilien tillfogat den berörda industrin i gemenskapen väsentlig skada. På grund av den allvarliga situation som stålindustrin i gemenskapen befinner sig i kräver gemenskapens intressen att slutgiltig utjämningstull införs. Med beaktande av den skada som vållats bör tullens storlek vara lika med den samlade effekt subventionerna konstaterats ha på exportpriserna. Enligt gemenskapens lagstiftning får ingen produkt vara underkastad både antidumpningtull och utjämningstull i syfte att åtgärda en och samma situation som härrör från dumpning eller subventionering, det vill säga exportförsäljning av produkter till ett lägre pris än det jämförbara pris som betalas eller skall betalas för en likadan produkt vid försäljning på hemmamarknaden. Under dessa omständigheter bör tillämpningen av utjämningstull tills vidare inställas i den mån den uppväger effekten av exportsubventionerna. Med tanke på omfattningen av det skydd som gemenskapsindustrin får av den redan nu gällande antidumpningstullen bör utjämningstullen tills vidare inställas i den mån den uppväger CDI-programmets effekt på exportpriserna. Vad beträffar den brasilianska exporten av varmvalsad plåt konstaterar kommissionen, av de skäl som ges i förordning nr 2975/82/EKSG, att gemenskapens intressen inte för närvarande kräver att skyddsåtgärder vidtas. HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE. Artikel 1 1. En slutgiltig utjämningstull införs härmed för plåtar av järn och stål, endast kallvalsade, med en tjocklek på mindre än 3 mm, som omfattas av undernummer 73.13 B II b och c i Gemensamma tulltaxan och motsvarande NIMEXE-nummer 73.13-43, 45, 47 och 49, med ursprung i Brasilien. 2. Tullen skall vara 38,93 ecu per 1 000 kg netto. 3. Gällande bestämmelser beträffande tullar skall gälla för tillämpning av denna tull. Artikel 2 Tillämpning av utjämningstullen som införs i artikel 1 inställs tills vidare. Artikel 3 Antisubventionsförfarandet angående plåtar av järn och stål, endast varmvalsade, med en tjocklek mindre än 3 mm, avslutas. Artikel 4 Denna rekommendation träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Utfärdad i Bryssel den 14 februari 1983. På kommissionens vägnar Étienne DAVIGNON Vice ordförande (1) EGT nr L 339, 31.12.1979, s. 15. (2) EGT nr L 317, 13.11.1982, s. 17. (3) EGT nr C146, 10.6.1982, s. 4. (4) EGT nr L 312, 9.11.1982, s. 10.