(1)

Den 27 november 2000 införde rådet genom förordning (EG) nr 1467/2000 ( 2 ) slutgiltiga antidumpningstullar på import av visst slags polyetentereftalat (PET-plast) med ursprung i Indien, Indonesien, Malaysia, Republiken Korea (Sydkorea), Thailand och Taiwan (”de berörda länderna”). De införda åtgärderna grundade sig på en antidumpningsundersökning (”den ursprungliga undersökningen”) som hade inletts enligt artikel 5 i grundförordningen.

(2)

Den 13 augusti 2004 införde rådet genom förordning (EG) nr 1467/2004 ( 3 ) slutgiltiga antidumpningstullar på import av visst slags PET-plast med ursprung i Australien och Kina samt avslutade förfarandet om import av PET-plast med ursprung i Pakistan.

(3)

De ändringar som gjorts i förordning (EG) nr 2604/2000 var en följd antingen av översyner enligt artikel 11.3 och 11.4 i grundförordningen eller av prisåtaganden som hade godtagits enligt artikel 8.1 i den förordningen.

(4)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att åtgärderna snart skulle upphöra ( 4 ) mottog kommissionen den 30 augusti 2005 en begäran om att se över de gällande åtgärderna enligt artikel 11.2 i grundförordningen (”undersökning vid giltighetstidens utgång”) och om att delvis se över de åtgärder som införts mot import från Taiwan och mot import från tre exporttillverkare i Sydkorea enligt artikel 11.3 i grundförordningen (”partiell interimsöversyn”).

(5)

Begäran ingavs av Plastics Europes kommitté för polyetentereftalat (nedan kallad ”sökanden”) som företräder gemenskapstillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 90 %, av EU:s sammanlagda produktion av PET-plast.

(6)

Begäran om översyn vid giltighetstidens utgång grundades på att det var sannolikt att dumpningen och skadan för gemenskapsindustrin skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna upphörde att gälla.

(7)

Begäran om partiell interimsöversyn av åtgärderna mot import från Taiwan och import från tre exporttillverkare i Sydkorea (Daehan Synthetic Fiber Co. Ltd, SK Chemicals Co. Ltd och KP Chemical Corp.) motiverades med att åtgärdernas nivå inte var tillräckligt hög för att motverka den skadevållande dumpningen.

(8)

Kommissionen fastslog efter samråd med rådgivande kommittén att det fanns tillräcklig bevisning för att motivera dessa två översyner enligt artikel 11.2 respektive 11.3 i grundförordningen och inledde dem den 1 december 2005 ( 5 ).

(9)

Ett tillkännagivande om interimsöversynens omfång offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 2 juni 2006 ( 6 ) som klargjorde att den partiella interimsöversynen skulle omfatta alla närstående företag.

(10)

Den 1 december 2005 inledde kommissionen också en översyn enligt artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 2026/97 ( 7 ) om de utjämningsåtgärder som satts i kraft mot import av PET-plast med ursprung i Indien.

(11)

Kommissionen underrättade officiellt exporttillverkarna, företrädare för exportländerna, importörer, tillverkare i EU, användare och sökanden om att en översyn vid giltighetstidens utgång och en partiell interimsöversyn inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande av undersökningen lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärt att bli hörda och visat att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(12)

Med hänsyn till det till synes stora antal indiska, indonesiska, sydkoreanska och taiwanesiska exporttillverkare samt även gemenskapstillverkare och importörer som förtecknas i ansökan om översyn vid giltighetstidens utgång och med hänsyn till det antal taiwanesiska exporttillverkare som förtecknas i ansökan om interimsöversyn ansågs det lämpligt att enligt artikel 17 i grundförordningen undersöka om stickprov borde användas. För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads de ovannämnda parterna att i enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen ge sig till känna inom två veckor efter det att översynerna hade inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande.

(13)

En genomgång av den information som skickades in och det lilla antal exporttillverkare i Indien, Indonesien, Sydkorea och Taiwan som hade angett att de ville samarbeta ledde till beslutet att stickprovsförfarandet inte var nödvändigt när det gällde exporttillverkare i dessa fyra länder.

(14)

Efter det att informationen från gemenskapstillverkare och gemenskapsimportörer hade granskats och man hade gjort bedömningen att de inte var för många, beslutades att alla skulle tas med och att inget stickprov behövdes.

(15)

Frågeformulär skickades därför till alla kända exporttillverkare i de berörda länderna, importörer, leverantörer, gemenskapstillverkare och användare.

(16)

Svar inkom från följande:

Det uppdagades att en icke-samarbetsvillig indonesisk exporttillverkare hade ändrat namn sedan de gällande åtgärderna hade offentliggjorts. Företaget P.T. Bakrie Kasei Corp. hade bytt namn till P.T. Mitsubishi Chemical Indonesia.

(17)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för sin analys och gjorde kontrollbesök hos följande företag:

(18)

Översynen vid giltighetstidens utgång omfattade en undersökning av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada som sträckte sig över perioden från och med den 1 oktober 2004 till och med den 30 september 2005 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller i tabeller ”UP”). Undersökningen av tendenser av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2002 fram till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”). För den partiella interimsöversynen enligt artikel 11.3 i grundförordningen av import från Taiwan och från tre exporttillverkare från Sydkorea användes samma undersökningsperiod som för översynen vid giltighetstidens utgång.

(19)

Den berörda produkten är densamma som i den ursprungliga undersökningen, dvs. PET-plast med en viskositetskvot på 78 ml/g eller mer enligt ISO-standard 1628-5 med ursprung i de berörda länderna. Produkten klassificeras för närvarande enligt KN-nummer 3907 60 20.

(20)

Precis som i den ursprungliga undersökningen och översynsundersökningen fann man att den berörda produkten, PET-plast som tillverkas och saluförs på hemmamarknaderna i de berörda länderna, och PET-plast som tillverkas och saluförs av gemenskapstillverkare har samma grundläggande fysikaliska och kemiska egenskaper och användningsområden. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(21)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersöktes om det förekom dumpning för närvarande och huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen fortsatte.

(22)

Den allmänna metod som anges nedan har tillämpats på alla exporttillverkare i de berörda länderna och är samma metod som användes i den ursprungliga undersökningen. Undersökningsresultaten rörande dumpning för varje berört land beskriver följaktligen endast vad som är specifikt för det berörda exportlandet.

(23)

För fastställande av normalvärdet fastställdes det först huruvida var och en av exporttillverkarnas sammanlagda inhemska försäljning av den berörda produkten var representativ i förhållande till deras sammanlagda exportförsäljning till EU. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs försäljningen på hemmamarknaden vara representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen på den marknaden för varje exporttillverkare motsvarade minst 5 % av tillverkarens sammanlagda export till EU.

(24)

Därefter identifierades de typer av den berörda produkten som såldes på den inhemska marknaden av företag vilkas försäljning på den marknaden var representativ totalt sett, och som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till EU.

(25)

För varje typ av PET-plast som exporttillverkarna sålde på den inhemska marknaden och som konstaterades vara direkt jämförbar med de typer av PET-plast som såldes på export till EU fastställdes om försäljningen på den inhemska marknaden var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss typ av PET-plast ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda inhemska försäljningsvolymen av denna typ under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda försäljningsvolymen till EU av den jämförbara PET-typen.

(26)

Vidare undersöktes i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen huruvida varje exporttillverkares inhemska försäljning av varje typ av PET-plast kunde anses ha skett vid normal handel. Härför fastställdes för varje exporttillverkare i de berörda länderna andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden av varje exporterad typ av den berörda produkten som salufördes på hemmamarknaden under undersökningsperioden.

(27)

När normalvärden måste konstrueras skedde det i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen, dvs. på grundval av tillverkningskostnaderna för ifrågavarande produkttyp, vilka ökades med ett belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinstmarginal. Man använde härvid exporttillverkarens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för den likadana produkten, och vinsten fastställdes till exporttillverkarnas vägda genomsnittliga vinst på försäljningen av den likadana produkten vid normal handel.

(28)

I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i EU fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(29)

I de fall där försäljningen skedde via en närstående importör eller handlare konstruerades exportpriset på grundval av denna närstående importörs priser vid återförsäljning till oberoende kunder. I enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen gjordes justeringar för samtliga kostnader för importören mellan import och återförsäljning, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt skälig vinstmarginal. Den skäliga vinstmarginalen fastställdes på grundval av de uppgifter som lämnats av de icke-närstående samarbetsvilliga handlare/importörer som är verksamma på EU-marknaden.

(30)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs genom justeringar hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Justeringar gjordes i de fall det ansågs att justeringen var skälig och riktig samt tillräckligt väl underbyggd.

(31)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen beräknades en dumpningsmarginal för varje samarbetsvillig exporttillverkare genom en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(32)

För de länder som visade stor samarbetsvilja (mer än 80 % av totalt importerad volym till EU under undersökningsperioden), och där det inte fanns något skäl att tro att någon exporttillverkare inte varit samarbetsvillig, fastställdes i syfte att sörja för att åtgärderna skulle bli effektiva den övriga dumpningsmarginalen på samma nivå som för det samarbetsvilliga företaget med den högsta dumpningsmarginalen.

(33)

För de länder som visade mindre samarbetsvilja (mindre än 80 % av totalt importerad volym till EU under undersökningsperioden), fastställdes den övriga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, dvs. på grundval av förhandenvarande sakuppgifter.

(34)

Tre av fem kända exporttillverkare samarbetade med utredningen. De två företag som inte samarbetade svarar för över 80 % av Indiens totala produktion av PET-plast och för ca 25 % av Indiens export till EU. Den indiska exportens andel av den totala förbrukningen i EU uppgick till 0,3 % under undersökningsperioden. Två av de tre samarbetsvilliga exportföretagen har löpande prisåtaganden när det gäller export av PET-plast till EU, vilka ingicks i samband med den ursprungliga undersökningen.

(35)

Det visade sig att två andra samarbetsvilliga företag tilllämpade exportpriser till EU som låg på miniminivån enligt prisåtagandena. Dessa priser låg klart över dem som tillämpades vid försäljning till tredjeländer. Försäljningen till tredjeländer var också volymmässigt mycket större än exporten till EU. Av detta framgår det att prisuttaget i EU inte är representativt för den prissättning indiska företag med prisåtaganden normalt tillämpar.

(36)

När det gäller exporten till EU visade det sig att de tre samarbetsvilliga exporttillverkarnas dumpningsmarginal låg i ett intervall mellan ingen dumpning och 17 %. Observeras bör att den exporttillverkare som inte dumpar tillämpar ett prisåtagande och att företagets EU-export var mycket liten, mindre än 10 % av samma företags export till tredjeländer. Såväl den ursprungliga undersökningen som påföljande översyner pekar på en dumpningsmarginal på 14,7–51,5 % ( 8 ). Men eftersom importvolymen faktiskt var mycket liten kommer undersökningen främst att inriktas på risken för återkommande dumpning.

(37)

Av undersökningen framgår det att det fanns fem PET-tillverkare i Indonesien under undersökningsperioden. Som anges i skäl 16 lämnade tre företag in ifyllda frågeformulär, men bara två gick med på kontrollbesök på anläggningen. Därmed var det omöjligt att kontrollera om de uppgifter som lämnades in av det tredje företaget var riktiga, och företaget samarbetade inte med utredningen i den betydelse som avses i artikel 18 i grundförordningen. Företaget informerades om detta och fick möjlighet att kommentera slutsatsen.

(38)

Ett av de samarbetsvilliga företagen hade mycket liten försäljning i volym till EU, men all försäljning gick till en specialistanvändare i sjukvårdssektorn. Därför betraktades varken prissättning eller försäljningsvolym som representativ. Bortsett från denna mycket lilla volym fanns inga andra uppgifter hos Eurostat om export till EU från Indonesien.

(39)

Det gick inte att fastställa någon dumpningsmarginal, eftersom de två samarbetsvilliga företagen inte hade någon representativ försäljning på EU-marknaden under undersökningsperioden och importstatistik från Eurostat visade att det inte fanns någon annan import från Indonesien.

(40)

Två malaysiska tillverkare samarbetade i undersökningen. En av dem exporterade till EU, och den exporten utgjorde 100 % av den totala exporten från Malaysia av PET-plast till EU. Den totala importen av den berörda produkten från Malaysia var liten, dvs. den låg i intervallet 2 000–4 000 ton för hela EU-marknaden.

(41)

Den tillverkare som exporterade till EU under undersökningsperioden hade representativ försäljning på hemmamarknaden av den likadana produkten. Normalvärdet fastställdes på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas vid normal handel av oberoende kunder i Malaysia i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen.

(42)

Av undersökningen framgick det att företaget hade uppgivit för låg tillverkningskostnad eftersom allmänna driftskostnader (inklusive avskrivningar, hyror, löner och underhåll) som belastade undersökningsperioden hade klassats som försäljnings- och administrationskostnader. Företaget hävdade att detta gjordes för att kompensera dåligt kapacitetsutnyttjande i produktionsanläggningarna. Men det faktiska kostnadsläget måste också inkludera dessa allmänna driftskostnader. Att företaget drevs på en bråkdel av fullt kapacitetsutnyttjande betyder inte att kostnader kopplade till anläggningarna kan räknas bort. Kostnaderna förekom i företagets redovisning och eftersom de var direkt kopplade till tillverkningen av den likadana produkten blev det nödvändigt att justera den uppgivna tillverkningskostnaden.

(43)

För samma exporttillverkare fastställdes exportpriserna i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de priser som faktiskt betalats av ickenärstående köpare i EU.

(44)

För att jämförelsen skulle bli rättvis jämkades uppgifterna när det var lämpligt och motiverat för att kompensera för olikheter i fråga om transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader samt kreditkostnader.

(45)

Dumpningsmarginalen beräknades genom att det vägda genomsnittliga normalvärdet jämfördes med det vägda genomsnittliga exportpriset till EU per produkttyp.

(46)

Denna jämförelse visade på en dumpningsmarginal på ca 5 % för den enda exporttillverkare som exporterade till EU under undersökningsperioden. Men eftersom importvolymen faktiskt var mycket liten kommer undersökningen främst att inriktas på risken för återkommande dumpning.

(47)

Här erinras om att interimsöversynen inskränktes till att gälla dumpning från Daehan Synthetic Fiber Co. Ltd, SK Chemicals Co. Ltd och KP Chemicals Corp. Dessa tre företag lämnade in fullständigt ifyllda frågeformulär.

(48)

Vidare trädde närstående företag till de ovannämnda exporttillverkarna fram. Ifyllda frågeformulär erhölls således även från exporttillverkarna Honam Petrochemicals och Huvis Corp.

(49)

Före kontrollbesöket meddelade Daehan Synthetic Fiber Co. Ltd kommissionen att företaget hade beslutat att sluta tillverka PET-plast i Sydkorea. Följaktligen beslutade företaget att inställa det planerade kontrollbesöket. Eftersom detta företag således inte samarbetade på det sätt som avses i artikel 18 i grundförordningen bör det underkastas dumpningsmarginalen för övriga företag.

(50)

Enligt ansökan finns det tio tillverkare i Sydkorea som har tillverkningskapacitet för PET-plast. Av dessa tio gav fem (inklusive Daehan Synthetic Fiber Co. Ltd) sig till känna och skickade in frågeformulär till kommissionen. Av de fem tillverkare som inte samarbetade hade ett samarbetat med kommissionen i den ursprungliga undersökningen.

(51)

De fyra samarbetsvilliga exporttillverkarnas exportvolym plus den okontrollerade exporten från Daehan Synthetic Fiber Co. Ltd utgör nästan 100 % av all export från Sydkorea till EU under undersökningsperioden enligt uppgifter från Eurostat.

(52)

Mot bakgrund av skälen 16 och 17 var de fyra exporttillverkare som samarbetade helt och hållet under utredningen följande:

(53)

I syfte att motverka kringgående åtgärder i framtiden har dumpningsmarginalerna beräknats för gruppen.

(54)

För samtliga typer av PET-plast som exporterades av de sydkoreanska exporttillverkarna kunde normalvärdet fastställas på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas vid normal handel av oberoende kunder på den inhemska marknaden, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen.

(55)

Två av de sydkoreanska exporttillverkarna sålde på export direkt till oberoende kunder i EU via närstående företag baserade i Sydkorea och närstående importörer baserade i EU. För detta sistnämnda fall fastställdes ett konstruerat exportpris enligt artikel 2.9 i grundförordningen.

(56)

När det var motiverat och yrkandena kunde styrkas medgavs justeringar för att kompensera för olikheter i kostnader när det gäller transport, försäkringar, hantering, provisioner, kredit, packning, tullavgifter (restitution) och bankavgifter.

(57)

Två av de sydkoreanska exporttillverkarna begärde justering för tullrestitution med motiveringen att importavgifter belastade den likadana produkten när den var avsedd för förbrukning i exportlandet, men återbetalades när produkten såldes för export till EU. I samtliga fall konstaterades det begärda beloppet vara högre än det tullbelopp som belastade den likadana produkten på den inhemska marknaden, och de begärda justeringarna anpassades därför nedåt. Den metod som användes i denna undersökning är förenlig med kraven i artikel 2.10 b i grundförordningen eftersom den återger den verkliga nivån på de importtullar som belastar den likadana produkten.

(58)

Båda exporttillverkarna begärde dessutom justeringar för kreditkostnader mot bakgrund av den faktiska kredittid som kunderna har enligt det betalningssystem med ”öppna konton” som tillämpas på den sydkoreanska inhemska marknaden. I allmänhet, konstaterades det vid undersökningen, beviljade exporttillverkarna i själva verket inte några specifika kredittider inom ramen för detta system. Kredittiderna kunde dessutom inte fastställas exakt, eftersom intäkterna inte kunde kopplas till specifika fakturor. Under dessa omständigheter kunde dessa justeringar inte beviljas.

(59)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen jämfördes de vägda genomsnittliga normalvärdena för varje typ av den berörda produkten som exporterades till EU med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten.

(60)

Denna jämförelse visade att det förekom dumpning på miniminivån från de exporttillverkare som exporterade till EU under undersökningsperioden.

(61)

Två av fyra kända exporttillverkare samarbetade med utredningen. De två företag som inte samarbetade svarar för över 80 % av Taiwans totala produktion av PET-plast och för 99 % av Taiwans export till EU. Den taiwanesiska exportens andel av den totala gemenskapsförbrukningen uppgick till 1,2 % under undersökningsperioden.

(62)

En tredje taiwanesisk exporttillverkare skickade inledningsvis in ett ifyllt frågeformulär men slutade sedan samarbeta före kontrollen på plats. Att företaget inte lät kommissionens tjänstemän kontrollera på plats är liktydigt med att inte samarbeta med undersökningen. Med tillämpning av artikel 18 i grundförordningen bör företaget underkastas den dumpningsmarginal som fastställs för övriga företag.

(63)

För samtliga typer av PET-plast som exporterades av de taiwanesiska exporttillverkarna kunde normalvärdet fastställas på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas vid normal handel av oberoende kunder på den inhemska marknaden, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen.

(64)

Båda de samarbetsvilliga taiwanesiska exporttillverkarna exporterade direkt till oberoende kunder i EU. Exportpriserna kan bedömas på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas av dessa kunder i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(65)

Justeringar för olikheter när det gäller transport, försäkringar, hantering, kredit, packning och bankavgifter gjordes.

(66)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen jämfördes de vägda genomsnittliga normalvärdena för varje typ av den berörda produkten som exporterades till EU med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten.

(67)

Den jämförelsen visade att dumpningsmarginalen var under miniminivån när det gäller Far Eastern Textile. För Shinkong var dumpningsmarginalen 6,5 %. Men när det gäller Far Eastern Textile visade undersökningen att jämförelsen av det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset gav en missvisande bild av dumpningens storlek. Det framgick nämligen av undersökningen att stora volymer (ca 25 % av all export till EU) exporterades till mycket låga priser och till en enda kund. Dessutom skedde exporten till alla EU-kunder till mycket låga priser under undersökningsperiodens fyra sista månader jämfört med priserna under de första åtta månaderna. Där blev det nödvändigt med en annan jämförelsemetod. Det visade sig att skillnaden var stor mellan de dumpningsmarginaler som framräknades genom en jämförelse genomsnitt-genomsnitt och genom en jämförelse transaktion-genomsnitt. En jämförelse transaktion-transaktion föreföll inte vara någon bra jämförelsemetod eftersom valet av enskilda transaktioner i detta fall hade blivit godtyckligt. Därför gjordes en jämförelse mellan transaktion och genomsnitt i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen. Då framkom ett tydligt exportmönster med skillnader mellan kunder och över tiden.

(68)

Mot bakgrund av detta kommer analysen härefter att baseras på den dumpningsmarginal som blev resultatet av jämförelsen transaktion-genomsnitt. När det gäller Shinkong var skillnaden mellan de dumpningsmarginaler som framräknades med de två metoderna inte signifikant och inget mönster framstod. Därför bör den dumpningsmarginal man fann genom jämförelsen genomsnittgenomsnitt användas för det företaget.

(69)

Sammanfattningsvis fastställs således följande dumpningsmarginaler för de två samarbetsvilliga företagen:

I konkreta termer motsvarar dumpningsmarginalerna i procent följande tullbelopp:

Tullsatsen för övriga bör överensstämma med den för närvarande tillämpliga tullsats för övriga som gäller Taiwan, eftersom inga ändrade förhållanden upptäcktes. Den ligger på 143,4 EUR/ton.

(70)

När det gäller de två företag som inte samarbetade med undersökningen är bedömningen att tillgänglig information bör tillämpas enligt artikel 18 i grundförordningen. Detta betyder att företagen bör tilldelas tullsatsen för övriga.

(71)

Endast en thailändsk PET-tillverkare samarbetade med undersökningen och det företaget exporterade inte något till EU under undersökningsperioden. Enligt Eurostat var importvolymerna med ursprung i Thailand försumbara under undersökningsperioden. Men man vet att det fanns minst tre andra PET-tillverkare i Thailand under undersökningsperioden som inte samarbetade i undersökningen.

(72)

Eftersom den enda samarbetsvilliga tillverkaren inte exporterade någon PET-plast till EU kunde ingen dumpningsberäkning göras.

(73)

För att kunna fastställa huruvida det är sannolikt att dumpningen skulle återupptas om åtgärderna upphörde att gälla undersöktes de samarbetsvilliga exporttillverkarnas prissättning på andra exportmarknader, deras produktion, kapacitet och lager. Analysen gjordes på grundval av tillgänglig information, dvs. uppgifter som lämnats via frågeformulären av de samarbetsvilliga tillverkare som nämns i avsnitt A.4 samt kontrollen av de uppgifterna. En analys gjordes också av prisstrategi, produktion och produktionskapacitet för andra exporttillverkare i de berörda länderna. Den analysen baserades på marknadsuppgifter från gemenskapsindustrin och exporttillverkare, på importstatistik från Eurostat och, när sådana uppgifter fanns, exportstatistik från de berörda länderna.

(74)

En prognos för vad som skulle kunna hända om åtgärderna upphävdes har baserats på

(75)

Priserna i EU var i allmänhet lägre än priserna på hemmamarknaden i Indien. Exportpriserna borde sannolikt ligga på en nivå strax under nuvarande priser på EU-marknaden. Om åtgärderna upphävs är det troligt att exporten till EU kommer att dumpas, om man tänker sig att nuvarande prisnivå bibehålls.

(76)

Indiska exportpriser till tredjeländer var i allmänhet lägre än priserna på hemmamarknaden. Skillnaden i pris var upp till 24 % av exportpriset. Detta tyder på att exporten till EU kan komma att dumpas i samma utsträckning om åtgärderna upphävs. De marginaler som konstaterats är också högre än den nuvarande dumpningen till EU enligt beskrivningen ovan. Noteras bör att 1) storleken på nuvarande dumpning till EU bestämdes på grundval av små exportvolymer och 2) delar av exporten gjordes enligt prisåtaganden som har haft en korrigerande effekt på exportpriserna. Om åtgärderna upphävs är det således troligt att dumpningsmarginalen blir ännu högre.

(77)

De indiska exportpriserna till tredjeländer var i allmänhet lägre än priserna i EU. Så om åtgärderna upphävs är det troligt att indiska exportföretag kommer att exportera PET-plast i större mängder till EU och till priser i nivå med dem som gällde i tredjeländer under undersökningsperioden. Det förefaller alltså sannolikt att den dumpning till EU som kunnat konstateras under undersökningsperioden skulle öka om åtgärderna upphävdes.

(78)

När det gäller outnyttjad kapacitet erinras här om att de två största indiska tillverkarna inte samarbetade med undersökningen. Deras totala kapacitet befanns dock uppgå till ca 23 % av EU:s förbrukning under undersökningsperioden. Enligt tillgänglig information skall deras icke utnyttjade kapacitet vara avsevärd, mellan 80 000 och 130 000 ton. Dessutom förfogar de tre samarbetsvilliga tillverkarna över viss oanvänd kapacitet. Slutsatsen är att Indien har mycket extra kapacitet. Därutöver kännetecknas den indiska marknaden av utbudsöverskott. Det finns därför risk för att tillverkarna väljer att styra överskott mot EU och avsätta det där med hjälp av allt kraftigare dumpning om åtgärderna upphävs.

(79)

Om åtgärderna upphävs förefaller det som om outnyttjad kapacitet skulle kunna riktas mot EU. Mot bakgrund av de prisförhållanden som konstaterats, särskilt förhållandet mellan priserna i EU och priserna i Indien, är det troligt att exporten till EU kommer att dumpas.

(80)

Priserna i EU var i allmänhet högre än de som de två samarbetsvilliga indonesiska exporttillverkarna tog ut på hemmamarknaden. Detta tyder på att de indonesiska exporttillverkarna kunde lockas av att styra sin försäljning mot EU om antidumpningsåtgärderna skulle upphävas.

(81)

Företaget Polypet sålde med förlust på alla marknader, varför inhemska priser inte bedömdes som tillförlitliga och ett normalvärde fick konstrueras på basis av produktionskostnad plus normal vinst. En vinstmarginal på 7 %, dvs. samma marginal som i den ursprungliga undersökningen, användes för beräkningarna. En prisskillnad på 25,0 % konstaterades mellan detta konstruerade normalvärde och exportpriserna till tredjeländer. Att exportpriserna var så mycket lägre än normalvärdet antyder att återupptagen dumpning till EU är en sannolikhet om åtgärderna upphävs.

(82)

Företaget Petnesia gick i stort sett runt utan vare sig överskott eller underskott under undersökningsperioden och normalvärdet beräknades därför med hjälp av både inhemsk försäljning och ett normalvärde som hade konstruerats enligt samma metod som ovan för Polypet. Skillnaden mellan normalvärdet och exportpriset till tredjeländer var 5–10 % (enligt dessa metoder). Att exportpriserna var så mycket lägre än normalvärdet antyder att återupptagen dumpning till EU är en sannolik följd om åtgärderna upphävs.

(83)

Salupriset för gemenskapstillverkare som säljer i EU fastställdes till 1 058 EUR under undersökningsperioden. Under samma period sålde indonesiska exportföretag för 911 EUR till tredjeländer. Priset på EU-marknaden var alltså 16 % högre än på andra marknader. Detta tyder på att de indonesiska exporttillverkarna skulle kunna lockas av att styra sin försäljning mot EU om antidumpningsåtgärderna skulle upphävas.

(84)

Såsom angetts ovan fanns det fem verksamma tillverkare i Indonesien under undersökningsperioden. Enligt marknadsrapporten tillverkades 324 000 ton i Indonesien, varav 47 % av samarbetsvilliga tillverkare. Information från samarbetsvilliga tillverkare och marknadsinformation pekar mot outnyttjad kapacitet på ca 10 % av total kapacitet eller ca 37 000 ton. Detta svarar mot ca 1,5 % av EU:s förbrukning.

(85)

Enligt informationen från de samarbetsvilliga tillverkarna är lagren av PET-plast små.

(86)

När det gäller oanvänd kapacitet och lager visade undersökningen att en avsevärd mängd PET-plast kunde göras tillgänglig för försäljning på EU-marknaden.

(87)

Bedömningen av faktorerna ovan visade att skillnaden var stor mellan de indonesiska tillverkarnas pris på marknaden i tredjeländer och normalvärdet.

(88)

Vidare är de samarbetsvilliga exporttillverkarnas exportpriser till tredjeländer och priset på den indonesiska hemmamarknaden mycket lägre än gemenskapsindustrins salupriser i EU. Detta i kombination med att det finns extra kapacitet är således ett incitament för indonesiska exporttillverkare att öka sin försäljning till EU om åtgärderna skulle hävas och att dumpa priserna.

(89)

Malaysiska tillverkares totala produktion och försäljning av den berörda produkten beräknas till ca 120 000 ton, men den totala förbrukningen av PET-plast i Malaysia är bara ca 60 000 ton. Eftersom hemmamarknaden bara förbrukar ungefär hälften av den totala produktionen och försäljningen är det uppenbart att malaysiska tillverkare av den berörda produkten är beroende av exportmarknader om de skall kunna fortsätta att driva sin verksamhet på nuvarande nivå.

(90)

Det framgick av undersökningen att priserna på hemmamarknaden var 10–20 % lägre än det genomsnittspris som tas ut på EU-marknaden. Det finns ingen anledning att vänta sig att detta ändras om åtgärderna upphävs.

(91)

Det framgick av informationen från båda de samarbetsvilliga exportföretagen som nämns ovan i skäl 17 att exporten till tredjeländer var stor och uppgick till 67 % av den totala försäljningen under undersökningsperioden.

(92)

För ett av de malaysiska exportföretag som hade exporterat till EU var det vägda genomsnittliga exportpriset till tredjeländer lägre än det vägda genomsnittliga normalvärde som hade fastställts genom dumpningsberäkningen och det föreföll också vara lägre än salupriset till EU. Detta tyder på att detta malaysiska exportföretag också säljer sin PET-plast till förmodligen dumpade priser till tredjeländer och att prisskillnaden är ännu större än den som konstaterades på EU-marknaden.

(93)

Om det andra exportföretaget, som inte exporterade till EU under undersökningsperioden, avslöjade undersökningen att de genomsnittliga exportpriserna till tredjeländer låg under produktionskostnaden, vilket visar att den likadana produkten också dumpas på marknaderna i tredjeländer.

(94)

Det som anförs ovan tyder på stor sannolikhet för återupptagen dumpning av export till EU om åtgärderna skulle upphävas.

(95)

Den information som lämnades av de samarbetsvilliga exportföretag som nämns ovan i skäl 17 visade att exporten till tredjeländer skedde till ett vägt genomsnittligt exportpris som låg betydligt under gemenskapsindustrins säljpriser i EU.

(96)

Med rådande prisnivå kan man därför sluta sig till att EU skulle kunna betraktas som en lockande marknad för exporttillverkare i Malaysia. Man kan mot denna bakgrund anta att det skulle finnas ekonomiska incitament för att styra över exporten från tredjeländer till den mer lukrativa EU-marknaden om åtgärderna skulle upphävas. Om försäljningen förskjuts mot EU är det vidare troligt att den dumpas.

(97)

Det framgår av undersökningen att kapacitetsutnyttjandet hos de två enda samarbetsvilliga tillverkarna var mycket lågt under undersökningsperioden, nämligen 30–80 %. Härav kan man sluta sig till att det finns betydande extra kapacitet i Malaysia. Om åtgärderna upphävs skapas incitament för malaysiska exporttillverkare att använda denna extra kapacitet och öka försäljningen på export, särskilt till EU.

(98)

De två samarbetsvilliga exporttillverkarna befanns ha en normal lagerhållning. Det noteras emellertid att lager inte kan uppfattas som någon meningsfull indikator eftersom tillverkningen av PET-plast i Malaysia främst grundar sig på kundorder. Lagret innehåller främst PET-plast som väntar på att skeppas till redan kända kunder.

(99)

Undersökningen visade att en av de samarbetsvilliga tillverkarna fortsatte dumpningen trots de åtgärder som hade satts i kraft.

(100)

Vidare är de samarbetsvilliga exporttillverkarnas vägda genomsnittliga exportpris till tredjeländer och priserna på hemmamarknaden avsevärt lägre än den rådande prisnivån i EU. Detta i kombination med det låga kapacitetsutnyttjandet skapar således ett incitament för malaysiska exporttillverkare att sälja på EU-marknaden till förmodligen dumpade priser om åtgärderna skulle upphävas.

(101)

I skäl 60 förklarades att de dumpningsmarginaler som konstaterats för alla fyra av de samarbetsvilliga exporttillverkarna låg under miniminivån. Här erinras om att exporten pågick när två av de samarbetsvilliga exportföretagen kunde exportera till EU tullfritt. Eftersom exporten från dessa fyra exporttillverkare utgjorde nästan all import av PET-plast under undersökningsperioden (enligt Eurostat), förefaller risken för återkommande dumpning från någon av de exporttillverkare som samarbetade med undersökningen liten.

(102)

Av undersökningen framgår det att de priser på den sydkoreanska hemmamarknaden som togs ut av de samarbetsvilliga företagen var högre än gemenskapsindustrins på EU-marknaden. Det finns ingen anledning att tro att de samarbetsvilliga företagens priser inte skulle vara representativa eller att de exporttillverkare som inte samarbetade säljer till lägre priser på hemmamarknaden än de samarbetsvilliga företagen. Men det är sannolikt att icke-samarbetsvilliga företag som inte sålde till EU skulle sälja där till låga priser för att vinna tillbaka förlorade marknadsandelar. Detta innebär att det finns en sannolikhet för återupptagen dumpning från de icke-samarbetsvilliga företagens sida om åtgärderna skulle upphävas. Det bör för övrigt noteras att den ursprungliga undersökningen konstaterade att exportvolymerna från dessa icke-samarbetsvilliga företag till EU inte var obetydliga.

(103)

När det gäller de samarbetsvilliga exporttillverkarna konstaterades en prisskillnad mellan den rådande prisnivån på den sydkoreanska hemmamarknaden och företagens exportpris till tredjeländer på 5 %. Men med tanke på att de tidigare har kunnat exportera obegränsade volymer PET-plast tullfritt till EU förefaller risken för omläggning av handeln låg.

(104)

Det fanns också information om priser på exporten till tredjeländer, inklusive priser som togs ut av icke-samarbetsvilliga tillverkare. Dessa sistnämnda priser var lägre än de samarbetsvilliga tillverkarnas priser på hemmamarknaden. Återigen tyder prisskillnaden på att exporten till EU kan komma att dumpas om åtgärderna skulle upphävas.

(105)

Det framgick av undersökningen att de samarbetsvilliga exporttillverkarna i Sydkorea har sålt stora kvantiteter till tredjeländer. Men när det gäller SK Chemicals och KP Chemicals och med tanke på att de tidigare har kunnat exportera obegränsade volymer PET-plast tullfritt till EU förefaller risken för att de samarbetsvilliga exporttillverkarna skulle lägga om handeln låg.

(106)

För de icke-samarbetsvilliga exporttillverkarna användes information från en marknadsrapport och uppgifter från det sydkoreanska statistikkontoret.

(107)

Genom att ta summan av all sydkoreansk export till tredjeländer under undersökningsperioden (727 000 ton) enligt uppgifter från det sydkoreanska statistikkontoret och dra av export från samarbetsvilliga exporttillverkare (320 000 ton) erhåller man uppgiften 407 000 ton för total export från icke-samarbetsvilliga exporttillverkare.

(108)

Exporterad kvantitet per bestämmelseland från icke-samarbetsvilliga exporttillverkare bestämdes genom att export per land från samarbetsvilliga exporttillverkare subtraherades från all export per destinationsland. De fem bestämmelseländer som icke-samarbetsvilliga exporttillverkare antas ha exporterat mest till är Kina, Ukraina, Japan, Tunisien och Iran.

(109)

Utgående från det exportvärde som det sydkoreanska statistikkontoret tillhandahöll beräknades det vägda genomsnittliga priset till de fem största exportmottagande länderna till 759 EUR/ton. Trots att priset grundar sig på okontrollerade statistiska uppgifter (delvis erhållna med hjälp av uppgifter från de samarbetsvilliga exporttillverkarna och eventuellt inbegripandes exportpriser till närstående företag eller priser exklusive frakt) är de betydligt lägre, ca 25 %, än genomsnittliga priser cif för import till EU.

(110)

Mot denna bakgrund, dvs. synbarligen stora exportvolymer till tredjeländer från icke-samarbetsvilliga exporttillverkare och det faktum att de fem största köparländerna betalar väsentligen lägre pris till de icke-samarbetsvilliga exporttillverkarna än det genomsnittliga importpriset till EU, förefaller det finnas avsevärd risk för att de icke-samarbetsvilliga exporttillverkarna lägger om handeln ifall åtgärderna skulle upphävas. Eftersom en avsevärd dumpningsmarginal konstaterades (55 %) för det största av de icke-samarbetsvilliga exporttillverkarna i den ursprungliga undersökningen är det mycket troligt att de icke-samarbetsvilliga exporttillverkarna skulle återuppta sin dumpning om åtgärderna skulle upphävas.

(111)

De samarbetsvilliga exporttillverkarna befanns alla ha normal lagerhållning och köra sina anläggningar på full kapacitet. Risken för återkommande dumpning bedöms därmed vara mycket begränsad.

(112)

När det gäller de icke-samarbetsvilliga exporttillverkarna fastställdes en generell kapacitet för sydkoreanska exporttillverkare med hjälp av uppgifter i marknadsrapporten. Det fanns ingen information om deras lagerhållning. Genom att dra de samarbetsvilliga exporttillverkarnas kapacitet från generell kapacitet i Sydkorea kunde en skattad kapacitet för icke-samarbetsvilliga exporttillverkare beräknas. Denna kapacitet uppskattades till ca 550 000 ton, vilket motsvarar en marknadsandel på 23 % av den totala EU-förbrukningen.

(113)

På grundval av marknadsrapporten uppskattas oanvänd kapacitet för Sydkorea i sin helhet till ca 200 000 ton. En risk för återkommande dumpning från icke-samarbetsvilliga exporttillverkare med oanvänd kapacitet kan därmed inte uteslutas om åtgärderna skulle upphävas.

(114)

Det ser visserligen inte ut att finnas någon risk för dumpning från de fyra samarbetsvilliga företagens sida, men utredningen visar att de icke-samarbetsvilliga företagen utgör påtaglig risk för återkommande dumpning. Detta visades genom en jämförelse mellan rådande prisnivå på den inhemska marknaden i Sydkorea och prisnivån på EU-marknaden samt genom en jämförelse mellan denna inhemska prisnivå och genomsnittligt exportpris till tredjeländer.

(115)

Vidare framstår ett tydligt hot om handelsomläggning när man betraktar de väsentliga PET-volymer som säljs till tredjeländer till avsevärt lägre priser än de på reguljär import till EU. Mot bakgrund av de berörda icke-samarbetsvilliga företags dumpningshistoria (55 % i den ursprungliga undersökningen) finns det ingen anledning att tro att de inte skulle återuppta dumpningen om åtgärderna skulle upphävas.

(116)

Både de samarbetsvilliga och de icke-samarbetsvilliga exporttillverkarna tillämpade lägre priser på hemmamarknaden i Taiwan än priserna på EU-marknaden. Dessa lägre priser var lönsamma. Detta betyder att prisnivån i EU är mycket lockande ur taiwanesiska exporttillverkares synvinkel. Detta prisförhållande betyder också att taiwanesiska exportpriser förmodligen är rejält lägre än de genomsnittspriser gemenskapsindustrin tar ut.

(117)

En samarbetsvillig tillverkare tillämpade betydligt lägre priser till tredjeländer än på hemmamarknaden. Övriga samarbetsvilliga tillverkare, vilka huvudsakligen sålde till Japan, tog ett högre pris för export till tredjeländer än på hemmamarknaden. Det går därför inte att utesluta att exportpriser till EU kommer att följa samma mönster som taiwanesiska priser till andra länder (utom Japan) om åtgärderna skulle upphävas. Det är alltså sannolikt att dumpningen i så fall återkommer. Bedömningen baseras på uppgifter från samarbetsvilliga tillverkare eftersom inga andra uppgifter fanns att tillgå.

(118)

De taiwanesiska exportpriserna till tredjeländer var avsevärt lägre än priserna i EU. Taiwanesisk export till andra länder var inte underkastad antidumpningstull under undersökningsperioden. Om åtgärderna upphävs är det inte uteslutet att exportpriserna till EU följer samma mönster som priserna till andra marknader. Blir det så kommer framtida export till EU att ske till dumpade priser. Här erinras om att bedömningen grundar sig på uppgifter från samarbetsvilliga tillverkare. Men eftersom det inte finns någon information som tyder på att de samarbetsvilliga företagens exportpriser till tredjeländer eller inhemska priser inte skulle vara representativa för alla taiwanesiska exporttillverkare kan man också dra slutsatsen att framtida export till EU från icke-samarbetsvilliga företag troligtvis kommer att ske till dumpade priser.

(119)

Ett samarbetsvilligt företag använde hela sin kapacitet under undersökningsperioden, men det andra använde långt ifrån sin totala kapacitet. De företag som inte samarbetade med undersökningen förefaller ha oanvänd kapacitet på 400 000–500 000 ton. Detta motsvarar ca 20 % av EU:s förbrukning under undersökningsperioden. Med den lockande prisnivån i EU förefaller det troligt att sådan oanvänd kapacitet riktas mot EU om åtgärderna skulle upphävas.

(120)

Det verkar troligt att oanvänd kapacitet skulle kunna riktas mot EU om åtgärderna skulle upphävas. Det förefaller vidare sannolikt att sådan export till EU skulle dumpas på grund av de låga priserna för export till alla tredjeländer utom Japan. Det är troligt att priserna i EU sätts under press när större kvantiteter importeras till EU-marknaden. En sådan sjunkande pristendens lär förvärra den dumpning som konstaterades under undersökningsperioden.

(121)

Enligt vad som anges i skäl 71 vet man att det fanns minst tre andra PET-tillverkare i Thailand under undersökningsperioden som inte samarbetade i undersökningen. Uppgifter från Eurostat och ur andra källor om dessa icke-samarbetsvilliga tillverkare analyserades.

(122)

Informationen om lager och försäljning till tredjeländer gäller bara samarbetsvilliga exporttillverkare. Det gick att få tag i uppgifter om total produktionskapacitet i Thailand och att göra en uppskattning av produktionsvolymen för alla exporttillverkare i Thailand på grundval av marknadsinformation. I detta avseende ansåg man att motsvarande uppgifter om icke-samarbetsvilliga företag knappast kunde vara bättre än vad som hade fastställts för samarbetsvilliga företag.

(123)

Det framgick av undersökningen att priserna på hemmamarknaden var 10–20 % lägre än det genomsnittspris som tas ut på EU-marknaden. Det finns ingen anledning att vänta sig att detta skulle ändras om åtgärderna upphävdes.

(124)

Det framgick av informationen från det samarbetsvilliga exportföretag som nämns ovan i skäl 17, vilket inte sålde på export till EU, att exporten till tredjeländer var stor och uppgick till 80 % av den totala försäljningen under undersökningsperioden. Det visade sig också att de genomsnittliga priserna till tredjeländer låg under kostnaden, vilket visar att produkten dumpas i tredjeländer. När det gäller icke-samarbetsvilliga företag finns det för övrigt ingen information som tyder på att de har en annan prissättningsstrategi för hemmamarknaden eller i tredjeländer, så det kan antas att de också säljer billigare i tredjeländer än på hemmamarknaden.

(125)

Den information som lämnades av det samarbetsvilliga exportföretag som inte exporterade till EU visade att exporten till tredjeländer skedde till ett vägt genomsnittligt exportpris som låg betydligt under gemenskapsindustrins säljpriser i EU.

(126)

Om den rådande prisnivån i EU ligger stilla kan man vänta sig att EU framstår som en lockande marknad för exporttillverkare i Thailand. Man kan mot denna bakgrund anta att det skulle finnas ekonomiska incitament för att styra över exporten från tredjeländer till den mer lukrativa EU-marknaden om åtgärderna skulle upphävas.

(127)

Det finns mycket extra kapacitet i Thailand. Undersökningen avslöjade att kapacitetsutnyttjandet hos de samarbetsvilliga exporttillverkarna var lågt under undersökningsperioden.

(128)

Enligt marknadsrapporten kan kapaciteten hos de icke-samarbetsvilliga exporttillverkarna uppskattas till ca 500 000 ton med en total produktion på ca 430 000 ton. Därmed skulle den extra tillgängliga kapaciteten uppgå till ca 70 000 ton. Detta motsvarar ca 2,9 % av total EU-förbrukning om den extra produktionen styrs mot EU-marknaden.

(129)

Den marknadsinformation som finns tyder på att marknaden i Thailand kan absorbera mindre än 94 000 ton eller 25 % av den inhemska produktionen PET-plast. Därför måste de thailändska tillverkarna exportera om de vill fortsätta verksamheten på nuvarande kapacitetsnivå. Följaktligen finns det stor sannolikhet för att exporten till EU ökar om åtgärderna upphävs. Man kan alltså inte utesluta att thailändska exporttillverkare skulle sänka sina exportpriser till EU till samma nivå som tillämpas till tredjeländer i hopp om att vinna marknadsandelar om åtgärderna skulle upphävas. Ett hot om återkommande dumpning från icke-samarbetsvilliga exporttillverkare med oanvänd kapacitet kan därmed inte uteslutas om åtgärderna skulle upphävas.

(130)

Den samarbetsvilliga exporttillverkaren befanns ha en normal lagerhållning. Det noteras emellertid att lager inte kan uppfattas som någon meningsfull indikator eftersom tillverkningen av PET-plast i Thailand främst grundar sig på kundorder. Lagret innehåller främst PET-plast som väntar på att skeppas till redan kända kunder.

(131)

Eftersom den enda samarbetsvilliga exporttillverkaren inte exporterade till EU gick det inte att på grundval av undersökningen sluta sig till om dumpningen fortsätter trots de åtgärder som satts i kraft.

(132)

Men de samarbetsvilliga exporttillverkarnas vägda genomsnittliga exportpris till tredjeländer och priserna på hemmamarknaden var avsevärt lägre än gemenskapsindustrins salupriser i EU. Salupriserna var lägre än produktionskostnaden. Detta uppfattas som ett tecken på att exporten kommer att dumpas om åtgärderna upphävs. Vidare innebär den högre prisnivån i EU att det finns ett incitament för thailändska exporttillverkare att sälja till EU om åtgärderna upphävs.

(133)

Med avseende på icke-samarbetsvilliga exporttillverkare pekar en jämförelse mellan efterfrågan på hemmamarknaden och de stora kvantiteter PET-plast som säljs till tredjeländer på att det finns risk för handelsomläggning. Här erinras om, såsom anges i skäl 131 och följande, att thailändska tillverkare är mycket beroende av export och att det finns mycket oanvänd kapacitet som skulle kunna riktas mot EU. Dumpning har tidigare påvisats (32,5 % i den ursprungliga undersökningen) och det förefaller därmed finnas en risk för återupptagen dumpning om åtgärderna skulle upphävas.

(134)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att dumpning sannolikt kommer att fortsätta och/eller återkomma om åtgärderna skulle upphävas. Det föreslås därför att gällande åtgärder med tillämpning på import av PET-plast med ursprung i Indien, Indonesien, Malaysia, Taiwan och Thailand bör bibehållas.

(135)

Mot bakgrund av information om icke-samarbetsvilliga exporttillverkare förefaller det finnas väsentlig risk för återkommande dumpning. Risken grundar sig främst på upplysningar som visar att det finns stor produktions- och exportkapacitet hos de icke-samarbetsvilliga exporttillverkarna och, vilket visades genom det dumpningsmönster som fastställdes i den ursprungliga undersökningen, att denna med största sannolikhet kommer att omvandlas till dumpad export till EU om åtgärderna skulle upphävas.

(136)

Det föreslås därför att gällande åtgärder med tillämpning på import av PET-plast med ursprung Sydkorea bör bibehållas.

(137)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersöktes det också huruvida de förändrade omständigheterna när det gäller dumpningen jämfört med den ursprungliga undersökningen rimligen kunde anses vara varaktiga.

(138)

Här erinras om att interimsöversynen när det gäller Sydkorea inskränktes till att omfatta dumpningsmarginaler för de tre företagen SK Chemicals Co. Ltd, KP Chemicals Corp. och Daehan Synthetic Fiber Co. Ltd samt närstående företag till dessa.

(139)

Av interimsöversynen framgick det att de samarbetsvilliga exporttillverkare som exporterade PET-plast till EU under undersökningsperioden hade en dumpningsmarginal på miniminivån. Det viktigaste skälet till detta var att företagens normalvärden och försäljningspriser på den inhemska marknaden hade ökat jämfört med uppgifterna i den ursprungliga undersökningen i samma utsträckning som försäljningspriserna på gemenskapsmarknaden.

(140)

Det fanns inga tecken på att dessa förändringar som lett fram till en dumpningsmarginal på miniminivån inte skulle bestå, eftersom alla de samarbetsvilliga exporttillverkarna hade befunnits driva sin verksamhet med högt kapacitetsutnyttjande (över 90 %). Vidare hade ingen av dem några planer på att öka produktionskapaciteten i Sydkorea. En av dem, SK Chemicals, hade tvärtom startat en produktionsanläggning i EU, vilket snarast tyder på lägre export från detta företag i Sydkorea.

(141)

Ingen uppgift om exporttillverkaren Daehan, som enligt skäl 49 ovan slutligen valde att inte samarbeta i utredningen, kunde kontrolleras.

(142)

Därför fick slutsatserna om företaget baseras på tillgängliga uppgifter enligt vad som sägs i artikel 18 i grundförordningen, dvs. på information i klagomålet och det okontrollerade frågeformuläret.

(143)

När det gäller de två samarbetsvilliga företagsgrupperna, SK Chemicals och KP Chemicals, kan de sakförhållanden som ligger till grund för beräkningen av dumpningsmarginalerna betraktas som bestående.

(144)

När det gäller den tredje exporttillverkaren, Daehan Synthetic Fibres, bör man hålla i minnet att företaget inte samarbetade och att analysen därför baserades på tillgängliga uppgifter som tyder på att dumpningen fortsätter. Därför bör detta företag underkastas den tullsats för övriga företag som fastställdes i den ursprungliga undersökningen och befästes genom den senaste översynen.

(145)

Endast två taiwanesiska exporttillverkare samarbetade under förfarandet. Undersökningen av förändringarnas bestående natur gäller därför endast dessa två företag.

(146)

Far Eastern Textiles har varit befriat från tull sedan rådets förordning (EG) nr 83/2005 antogs ( 9 ). Genom samma förordning fastställdes en dumpningsmarginal på 3,1 % för den andra samarbetsvilliga exporttillverkaren, Shinkong Synthetic Fibres.

(147)

På grundval av denna analys av dumpningen under undersökningsperioden har dumpningsmarginalerna ändrats och fastställts till 3,5 % för Far Eastern och 6,5 % för Shinkong.

(148)

När det gäller de två samarbetsvilliga tillverkare som exporterade till EU under undersökningsperioden finns det ingen anledning att tro att förändringarna mellan den nuvarande och den tidigare undersökningen, särskilt ändringarna vad gäller exportpriser till EU och normalvärde som bägge ledde till reviderade dumpningsmarginaler, inte skulle bestå. Undersökningen visade dock att det företag som uppvisade ett dumpningsmönster hade sålt väsentliga mängder till en ny kund och tagit ut ett mycket lägre pris än normalt exportpris. Eftersom företaget inte angav att det tänker sluta sälja till den kunden eller att det tänker anpassa sina exportpriser kan man sluta sig till att mönstret kommer att bestå. Företaget använde vidare nästan hela sin kapacitet under undersökningsperioden. Alltså är det mindre troligt att företagets försäljningsmönster förändras radikalt på ett sätt som skulle påverka prisnivån och därmed normalvärdet och exportpriserna.

(149)

Om det andra samarbetsvilliga företaget kan sägas att de iakttagna förändringarna inte var stora, dvs. reviderad dumpningsmarginal från 3,1 % till 6,5 % mot bakgrund av något mera uttalade förändringar i normalvärden än i exportpriser. Detta förhållande lär inte förändras i framtiden eftersom oljepriserna, som är en viktig kostnadsfaktor vid tillverkning av PET-plast, ser ut att stanna på en hög nivå.

(150)

Följaktligen bedöms dumpningsmarginalerna för bägge företagen, som beräknats på grundval av uppgifter i undersökningen, vara tillförlitliga och de förändringar som upptäcktes anses vara bestående.

(151)

PET-plast tillverkas i gemenskapen av följande företag:

(152)

Den PET-plast som tillverkas av alla dessa företag utgör gemenskapens totala tillverkning i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(153)

Kommissionen undersökte om de samarbetsvilliga gemenskapstillverkare som begärde eller stödde ansökan om en översyn vid giltighetstidens utgång stod för en betydande del av gemenskapens sammanlagda tillverkning av PET-plast. De svarade för 88 % av produktionen. De gemenskapstillverkare som inte samarbetade till fullo uteslöts från definitionen av gemenskapsindustrin. Kommissionen ansåg därför att de till fullo samarbetsvilliga klagande gemenskapstillverkarna representerade gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen. I de ursprungliga undersökningarna svarade gemenskapsindustrin för över 85 % av den totala produktionen av PET-plast i EU vid den tiden.

(154)

Följande tolv gemenskapstillverkare som delvis nämns i skäl 16 utgör gemenskapsindustrin:

Voridian BV (Nederländerna), M & G Polimeri Italia Spa (Italien), Equipolymers Srl (Italien), La Seda de Barcelona SA (Spanien), Novapet SA (Spanien), Selenis Industria de Polimeros SA (Portugal), Aussapol Spa (Italien), Advansa Ltd (Förenade kungariket), Wellman BV (Nederländerna), Boryszew subsidiary Elana Wse (Polen), V.P.I. SA (Grekland), SK Eurochem (Polen).

(155)

Förbrukningen i EU fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins försäljningsvolym, uppskattningar av andra gemenskapstillverkares försäljning på EU-marknaden baserade på uppgifter i klagomålsskedet och uppgifter från Eurostat om all import till EU från tredjeländer.

(156)

Mellan 2002 och undersökningsperioden steg EU:s förbrukning av den berörda produkten stadigt och nådde totalt 2 400 000 ton under undersökningsperioden. Den sammanlagda ökningen under perioden var 18 %. Ökningen berodde delvis på nya användningsområden (bl.a. öl- och vinflaskor) och delvis på att förbrukningen steg i de länder som anslöt sig till EU 2004.

(157)

I den ursprungliga undersökningen gjordes en sammantagen bedömning av importen av den berörda produkten med ursprung i Indien, Indonesien, Malaysia, Sydkorea, Thailand och Taiwan i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen. Det undersöktes om en sammantagen bedömning var lämplig även i den nuvarande undersökningen.

(158)

När det gäller import från de två samarbetsvilliga sydkoreanska företagen har undersökningen visat på antingen miniminivån eller ingen dumpning. I enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen var det därför inte möjligt att göra en sammantagen bedömning av den berörda importens verkan. Det konstaterades att den dumpningsmarginal som fastställts för importen från Indien, Malaysia och Taiwan översteg miniminivån. När det gäller import från Indonesien och Thailand visade undersökningen att importen inte var representativ och därför kunde ingen dumpningsmarginal fastställas. Men det ansågs också klarlagt att dumpningen sannolikt skulle återkomma om åtgärderna upphävdes. När det gäller de kvantiteter som vart och ett av de sex berörda länderna exporterade, gjordes bedömningen att importen från dessa länder sannolikt skulle öka till nivåer långt över dem som uppnåddes under undersökningsperioden och helt säkert överstiga tröskelvärdet för vad som betraktas som försumbart, om åtgärderna upphävdes. När det gäller konkurrensvillkoren bekräftade undersökningen att PET-flingor som importerades från de berörda länderna var likadana i fråga om sina viktigaste fysikaliska och tekniska egenskaper. Vidare var flingorna utbytbara med dem som tillverkades i EU och de salufördes i EU under samma period via samma försäljningskanaler och på samma handelsvillkor. De importerade PET-flingorna kunde därför anses konkurrera sinsemellan och med de PET-flingor som tillverkades i gemenskapen.

(159)

Mot bakgrund av ovanstående ansågs alla kriterierna i artikel 3.4 i grundförordningen vara uppfyllda när det gäller import från Indien, Malaysia, Thailand, Indonesien, Taiwan och den dumpade importen från Sydkorea. Importen från de sex berörda länderna undersöktes därför i klump, utom den icke-dumpade importen från de två samarbetsvilliga sydkoreanska exporttillverkarna.

(160)

Utvecklingen när det gäller de sex berörda ländernas importvolymer, marknadsandelar och genomsnittpriser anges nedan. Uppgifterna grundar sig på statistik från Eurostat. Från dessa siffror bör man i princip dra bort icke-dumpad sydkoreansk import. Av sekretesskäl har den dock avsiktligt inkluderats. Tendenserna hade dock varit i stort sett desamma även om den icke-dumpade sydkoreanska importen hade dragits ifrån.

(161)

Mellan 2002 och undersökningsperioden sjönk importen från de berörda länderna med 13 %, dvs. från 192 000 ton 2002 till 167 000 ton under undersökningsperioden. Jämfört med år 2002 var de oförändrade 2003 och sjönk med 3 % 2004 och med ytterligare 10 % under undersökningsperioden.

(162)

I början av undersökningen planerades ett stickprovsförfarande för gemenskapstillverkarna, men eftersom de var så få beslutade man att ta med samtliga. Skadorna har alltså utvärderats på grundval av information som samlats in inom hela gemenskapsindustrin.

(163)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

(164)

Gemenskapsindustrins tillverkning ökade med 20 % mellan 2002 och undersökningsperioden, från ca 1 465 000 ton 2002 till ca 1 760 000 ton under undersökningsperioden. Den årliga ökningen var 4,8 % 2003 och 4,6 % 2004. Ökningen fortsatte under undersökningsperioden, då produktionen steg med 150 000 ton, dvs. med 10,8 %. Ökningen berodde på den omstrukturering som industrin gjorde för att bättre kunna kontrollera produktionskostnaderna och på så sätt dra nytta av stigande förbrukning på gemenskapsmarknaden som, enligt ovan, ökade med 19 % mellan 2002 och undersökningsperioden (från 2 miljoner ton 2002 till 2,4 miljoner ton under undersökningsperioden).

(165)

Produktionskapaciteten ökade med 22 % mellan 2002 och undersökningsperioden, med andra ord från 1 760 000 ton 2002 till 2 156 000 ton under undersökningsperioden. Ökningen var kraftigast under undersökningsperioden, då produktionskapaciteten ökade med 300 000 ton, dvs. 16,7 % jämfört med 2004. Den kraftiga ökningen av produktionskapaciteten motsvarade produktionsökningen under samma period (se skäl 164). Ökningen i produktionskapaciteten berodde på ökade investeringar i produktionslinjer för att göra det möjligt att dra nytta av den växande marknaden. Kapacitetsutnyttjandet ökade med 4 procentenheter 2003, hölls på denna nivå 2004 och sjönk sedan under undersökningsperioden med 5 procentenheter till 82 %. Minskningen mellan 2004 och undersökningsperioden berodde på att produktionskapaciteten ökat kraftigt under denna period. En högre produktionsvolym under undersökningsperioden sammanföll därför med ett lägre kapacitetsutnyttjande jämfört med 2004.

(166)

Den volym som gemenskapsindustrin sålde på EU-marknaden ökade med 21 % mellan 2002 och undersökningsperioden. En ökning på 2 % 2003 följdes av en ökning både under 2004 och under undersökningsperioden. Trots ökande försäljning till följd av ökad förbrukning föll gemenskapsindustrins marknadsandel med 4 procentenheter 2003 och steg sedan gradvis med 5 procentenheter 2004 och 1 procentenhet under undersökningsperioden.

(167)

Gemenskapsindustrins marknadsandel ökade med 2 procentenheter under skadeundersökningsperioden, vilket visar att gemenskapsindustrin inte växte i samma takt som förbrukningen på hela marknaden.

(168)

Antalet anställda i gemenskapsindustrin ökade under skadeundersökningsperioden med 18 %. Den kraftigaste ökningen ägde rum 2003 (11 procentenheter) och 2004 (ytterligare 6 procentenheter). Ökningstendensen fortsatte under undersökningsperioden men uppgick då endast till 2 procentenheter. Denna ökning på 18 % under hela perioden hänger samman med produktionsnivån som ökade med 20 %.

(169)

Gemenskapsindustrins produktivitet, mätt i produktion i ton per anställd och år, ökade totalt sett under hela skadeundersökningsperioden. Inledningsvis föll produktiviteten med 6 % 2003 jämfört med 2002 och låg sedan på denna nivå 2004, men steg sedan kraftigt under undersökningsperioden med mer än 8 % jämfört med 2004.

(170)

Tillverkning av PET-flingor är en kapitalintensiv industri. Arbetskostnadernas inverkan på den totala produktkostnaden är därför begränsad. Under undersökningsperioden ökade lönerna med 12 %, medan den totala produktionskostnaden ökade med 20 %. En annan viktig faktor är lönekostnaden beräknad per varje producerat ton. Under undersökningsperioden ökade kostnaderna med 6 %.

(171)

Med hänsyn till volymen av och priserna på importen från de berörda länderna kan verkningarna för gemenskapsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalens nivå inte anses vara försumbara.

(172)

Försäljningspriserna per enhet ökade från 924 EUR/ton 2002 till 1 058 EUR/ton under undersökningsperioden. Den allmänna tendensen var stigande (15 % under hela perioden). Ökningen är i stor utsträckning en följd av ökningen av priset på råvaror som i sin tur beror på de dyrare oljepriserna. Trots att gemenskapsindustrin höjde priserna kunde den inte överföra ökningen till senare led och till fullo kompensera för ökade råvarupriser i försäljningspriset. Detta berodde i huvudsak på att råvarorna ökade mer i pris än PET-plast. Dessutom tvingades gemenskapsindustrin hantera prispressen från importen. För att behålla sin marknadsandel kunde gemenskapsindustrin endast i måttlig utsträckning höja sina priser, och levde alltså under prispress.

(173)

Mot bakgrund av att det behövs cirka 850 kg renad tereftalsyra och 350 kg monoetylenglykol (huvudråvarorna) för att producera 1 ton PET-plast, ökade kostnaderna för råvarorna (renad tereftalsyra och monoetylenglykol) betydligt med 67 % respektive 31 % mellan 2002 och undersökningsperioden då de nådde en nivå på 770 EUR/ton (renad tereftalsyra) och 721 EUR/ton (monoetylenglykol) (genomsnittet under undersökningsperioden). Visserligen kunde en lindrig prisnedgång noteras under det tredje kvartalet 2005 då priserna för tereftalsyra sjönk till 700 EUR/ton och priserna för monoetylenglykol låg stilla, men det bör påpekas att råvarorna förvärvas på förhand på grundval av långfristiga kontrakt. Trots den lindriga prisnedgången i priserna för tereftalsyra vid slutet av skadeundersökningsperioden känner gemenskapsindustrin därför fortfarande av följderna av den kraftiga kostnadsökningen. På grund av situationen på världsoljemarknaden kan priserna på råvaror för produktion av PET-plast dessutom ändras på ett oförutsägbart sätt, men de kommer troligtvis att stanna kvar på en hög nivå. Alla dessa faktorer bidrar till att gemenskapens PET-tillverkare blir allt mer sårbara.

(174)

Som en jämförelse var den genomsnittliga enhetskostnaden per ton PET-flingor som producerats av gemenskapsindustrin följande:

(175)

Under skadeundersökningsperioden fortsatte huvudråvarorna att öka (tereftalsyra med 67 % och monoetylenglykol med 31 %), såsom framgår av tabellerna 10 och 11, medan den totala produktionskostnaden steg med endast 21 %. Såsom framgår av tabell 9 har priserna endast ökat med 15 % till följd av att gemenskapsindustrin inte kunde överföra ökningen till senare led och till fullo återspegla ökningen av råvarupriserna i sina försäljningspriser.

(176)

Lagervolymen minskade med 10 % under skadeundersökningsperioden, dvs. mellan 2002 och undersökningsperioden. Men precis som i de ursprungliga undersökningarna kunde lagervolymen inte uppfattas som någon viktig indikator på gemenskapsindustrins produktion av PET-plast, eftersom PET-marknaden varierar säsongsartat under året. Lagren utgör 5–6 % av den totala produktionen.

(177)

Lönsamheten från försäljningen är den vinst som genereras genom försäljning av den berörda produkten i gemenskapen. Avkastningen på totalt kapital och kassaflödet har i enlighet med artikel 3.8 i grundförordningen endast beräknats på den minsta produktgrupp som inbegriper den likadana produkten. Avkastningen på investeringar har vidare beräknats på grundval av avkastningen på totalt kapital, eftersom denna anses mer relevant för analysen av utvecklingen.

(178)

Till följd av pristrycket som började 2002 och som sammanföll med en kraftig ökning av dumpad import från de berörda länderna förvärrades den ekonomiska situationen för gemenskapsindustrin och förvandlades till förluster 2003. Efter en liten återhämtning 2004 till följd av antidumpningsåtgärder som infördes mot Kina och Australien ökade förlusterna till -3,2 % under undersökningsperioden. Man kan alltså konstatera att trenden är klart nedåtgående.

(179)

Avkastningen på totalt kapital och kassaflödet visade på liknande utveckling. Situationen var relativt god 2002, försämrades 2003, återhämtade sig något 2004 och försämrades igen under undersökningsperioden.

(180)

Investeringarna användes delvis till att öka kapaciteten och delvis till att förbättra produktionsprocessen. Större delen gjordes 2004 och under undersökningsperioden, vilket sammanföll med kapacitetsökningen och målet att slå vakt om marknadsandelar i ett sammanhang som kännetecknades av ökande konsumtion. Den rådande situationen för gemenskapsindustrin och utvecklingen på EU- och världsmarknaden för PET-plast, som utmärktes av bristande lönsamhet, sporrade dock inte till stora investeringar. Gemenskapstillverkarna lyckades visserligen ibland anskaffa kapital (särskilt från närstående företag) men den bristande lönsamheten för PET-plast uppmuntrade inte till investeringar och i vissa fall sköts beslutet upp.

(181)

Den fortlöpande konsumtionsökningen, som delvis berodde på nya användningsområden (bl.a. öl- och vinflaskor) och delvis på ökad förbrukning i de länder som anslöt sig till EU 2004, tvingade gemenskapsindustrin att öka kapaciteten och produktionen för att inte förlora marknadsandelar. Detta krävde omfattande omstrukturering som åtföljdes av ständiga ägarbyten under 2004 och undersökningsperioden. Samtidigt ökade man i allmänhet antalet produktionslinjer för att svara mot större förbrukning och kunna dra nytta av stordriftsfördelar. Vissa ekonomiska indikatorer, dvs. förbrukning, produktionskapacitet, tillverkning, försäljning inom EU och sysselsättning, visade en positiv utveckling.

(182)

Alla de ovan beskrivna omstruktureringsansträngningarna kunde dock inte motverka effekterna av den fortgående och kraftiga höjningen av råvarupriserna under skadeundersökningsperioden. De högre råvarukostnaderna kunde inte föras över till ett senare led i tillräcklig utsträckning för att bibehålla en viss lönsamhetsnivå. Detta sammanföll med lägre priser på import från de berörda länderna, som tydligt utövade avsevärd prispress på gemenskapsindustrins priser. Trots att produktionen, försäljningen och försäljningspriset uppenbart utvecklades i positiv riktning försämrades således den övergripande ekonomiska situationen i gemenskapsindustrin, vilket framgår av den negativa utvecklingen när det gäller exportförsäljning, produktionskostnad, avkastning på investeringar och kassaflöde (från 2,7 % i vinst 2002 till 3,2 % i förlust under undersökningsperioden).

(183)

Trots således en tydligt positiv utveckling för vissa skadeindikatorer ligger gemenskapsindustrin fortfarande långt under de nivåer man hade förväntat sig, om den till fullo hade återhämtat sig från den skada som upptäcktes i de ursprungliga undersökningarna.

(184)

Följaktligen dras slutsatsen att gemenskapsindustrins situation har förbättras något jämfört med perioden före införandet av åtgärder, men att den fortfarande är bräcklig och sårbar. Vidare tillät prispressen från importen inte gemenskapsindustrin att kompensera prishöjningen på råvaror fullt ut via försäljningspriset.

(185)

Här erinras om att, såsom nämndes i skäl 2, slutgiltiga antidumpningsåtgärder också är i kraft sedan augusti 2004 mot import av PET-plast med ursprung i Australien och Kina.

(186)

Under skadeundersökningsperioden ökade den totala importvolymen från dessa länder med 12 % (från 65 000 ton till 73 000 ton). Deras marknadsandel steg markant (med 4 procentenheter) under 2003, men denna ökande tendens bröts 2004 då deras andel av importen sjönk till 2,4 %. Under undersökningsperioden konstaterades en svag ökning med 0,6 % som svarade mot import från Kina. Verkan av de slutgiltiga antidumpningstullarna märks från 2004. Importen från Australien upphörde helt, medan importen från Kina däremot steg stadigt med 130 % 2003 och sjönk 2004 samtidigt som åtgärderna infördes, varefter den steg igen med 47 % under undersökningsperioden. De australienska priserna sjönk med 7 % 2003 och med ytterligare 6 % 2004. De kinesiska priserna steg långsamt 2003 och 2004 och med 24 % under undersökningsperioden, dvs. från 827 till 1 022 EUR per ton. Slutledningsvis kan framhållas att avsevärd import från dessa två länder gjordes till ständigt lägre priser än de gängse i EU, vilket bidrog till skadan för gemenskapsindustrin.

(187)

Dessa siffror bör i princip inkludera icke-dumpad sydkoreansk import. Av sekretesskäl har den importen dock avsiktligt utelämnats. Men utvecklingstendensen hade varit väsentligen likadan om sydkoreansk icke-dumpad import hade inkluderats.

(188)

Mellan 2002 och undersökningsperioden steg den totala importen av PET-plast med ursprung i andra länder med 136 % till 174 000 ton. Dessa länders marknadsandel i EU steg från 3,6 till 7,1 % under skadeundersökningsperioden. I tabellen nedan visas utvecklingen.

(189)

Importen från Pakistan steg med 157 % under skadeundersökningsperioden, särskilt efter avslutandet av förfarandet mot Pakistan 2004. Importen från USA steg kraftigt med 144 % till 50 000 ton under undersökningsperioden. Importen från Mexiko gick från 1 500 ton 2002 till 20 000 ton under undersökningsperioden, vilket var en ökning med 1 390 %. Importen från Turkiet steg med 244 % från 2002 till 2004 och sjönk sedan under undersökningsperioden med 36 %. När det gäller priserna bör man dock notera att priserna på import från USA, Mexiko och Turkiet steg och låg högre än priserna på annan import och än gemenskapsindustrins priser. Vidare är importen från USA sannolikt PET-G, ett speciellt slags PET-plast med högre krav på viskositet som säljs i genomsnitt 50 % dyrare än annan PET-plast. Priserna på importen från Pakistan var lägre än gemenskapsindustrins genomsnittspriser åren 2002–2004. Under undersökningsperioden steg priserna på import från Pakistan till den nivå gemenskapsindustrin tillämpar. Därför antas denna import inte ha kunnat påverka situationen på gemenskapsmarknaden.

(190)

Exporten från gemenskapsindustrin följde en nedåtgående kurva under skadeundersökningsperioden, dvs. den sjönk från 7,9 % till 4,9 % av gemenskapsindustrins totala försäljning. Endast under 2003 steg gemenskapsindustrins export rejält, förmodligen på grund av låga säljpriser i EU. Men under undersökningsperioden utgjorde försäljningen på export mindre än 5 % av total försäljning. Det bör noteras att exportpriserna alltid låg över försäljningspriset i EU.

(191)

Såsom konstaterats tidigare har exporttillverkarna i Indien, Indonesien, Thailand, Sydkorea, Taiwan och Malaysia möjlighet att öka sina exportvolymer till EU-marknaden.

(192)

Exportpriser cif för PET-plast med ursprung i Indien, Thailand och Malaysia var högre än gemenskapsindustrins priser. Skillnaden var dock inte väsentlig, vilket leder till slutsatsen att dessa länder i frånvaro av antidumpningstullar skulle kunna utöva ännu starkare prispress på gemenskapsindustrin. Vidare var priserna på sydkoreansk, taiwanesisk och indonesisk import till EU lägre än gemenskapsindustrins pris. Skillnaden var liten för Sydkorea och Taiwan (3–4 %) och väsentlig för Indonesien (27 %). Det finns alltså en tydlig indikation på sannolikhet för fortsatt eller återkommande skada.

(193)

Såsom påpekats ovan har gemenskapsindustrins situation också påverkats kraftigt av importen från Kina. Den importen låg prismässigt under gemenskapspriset (1 022 EUR per ton jämfört med 1 058 i gemenskapen). Volymen på importen från Kina var 73 000 ton, dvs. en marknadsandel på 3 % under undersökningsperioden.

(194)

När det gäller volym på importen från de berörda länderna kan man vidare anta att den sannolikt kommer att öka avsevärt på grund av den övergripande produktionskapaciteten och på den extra kapacitet som finns tillgänglig i de berörda länderna enligt närmare redogörelse i skäl 196.

(195)

På grundval av ovanstående dras slutsatsen att importpriserna med all sannolikhet skulle vara lägre på EU-marknaden utan antidumpningsåtgärderna, eftersom tillverkarna i dessa länder förmodligen hade försökt vinna förlorade marknadsandelar tillbaka eller öka sina marknadsandelar. Ett sådant prisbeteende, i förening med exporttillverkarnas möjligheter i dessa länder att sälja betydande kvantiteter PET-plast på gemenskapsmarknaden skulle med all sannolikhet leda till ytterligare pristryck och inverka negativt på gemenskapsindustrins ekonomiska situation.

(196)

I detta sammanhang bör man erinra om att betydande extra produktionskapacitet fanns i alla de sex berörda länderna, lägst 37 000 ton i Malaysia och högst 400 000 ton i Taiwan, sammanlagt ca 1 miljon ton, vilket utgör 45 % av gemenskapsindustrins produktionskapacitet. Vidare pendlade importpriserna under skadeundersökningsperioden strax över eller under gemenskapspriserna. Priserna på importen från Taiwan, det land med i särklass mest outnyttjad produktionskapacitet, föll t.ex. under den period då antidumpningsåtgärderna var i kraft till en nivå under gemenskapspriserna. Den rådande prisnivån i EU gör EU till en lockande marknad. Alltså kan man dra slutsatsen att om åtgärderna upphävdes skulle det finnas starka incitament för tillverkare i de berörda länderna att lägga om försäljningen till EU-marknaden och tillämpa låga priser.

(197)

Det finns vidare ny offentligt tillgänglig information som tyder på att ovanligt stora mängder PET-flingor köpts av aktörer i Bulgarien och Rumänien från asiatiska länder under prövning. Leveranserna skulle ske i november och december 2006. Denna information är ett tecken på sannolikheten för att skadan för gemenskapsindustrin återkommer, eftersom den visar tydligt att väsentligt större import från de berörda länderna hade nått EU-marknaden om det inte hade funnits antidumpningsåtgärder.

(198)

Såsom visas ovan, har gemenskapsindustrins situation visserligen förbättrats något när man jämför med hurdan den var innan de nuvarande antidumpningsåtgärderna infördes, men den är fortfarande sårbar och bräcklig. Om gemenskapsindustrin utsattes för ökade importvolymer till dumpade priser från de berörda länderna är det troligt att detta skulle leda till sämre ekonomisk situation och förmodligen till lägre lönsamhet. Mot denna bakgrund dras därför slutsatsen att skadan för gemenskapsindustrin med all sannolikhet skulle återkomma om åtgärderna mot Indien, Indonesien, Thailand, Sydkorea, Taiwan och Malaysia upphävdes.

(199)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det huruvida bibehållande av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot gemenskapens intresse som helhet. Gemenskapens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda intressen. Denna undersökning analyserar en situation i vilken antidumpningsåtgärder redan tillämpas och gör det möjligt att bedöma om de gällande antidumpningsåtgärderna eventuellt har några oberättigade negativa följder för de berörda parterna.

(200)

Det undersöktes därför om det, trots slutsatserna vad gäller sannolikheten för fortsatt eller återkommande skadevållande dumpning, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte är i gemenskapens intresse att bibehålla åtgärderna i detta särskilda fall.

(201)

Såsom nämns ovan är det sannolikt att den skadevållande dumpningen återkommer om återgärderna upphör. Samtliga utom två gemenskapstillverkare samarbetade till fullo och stödde de pågående åtgärderna. En gemenskapstillverkare med koppling till ett av de sydkoreanska exportföretagen stödde också åtgärderna. Man bör dock ha i åtanke att moderföretaget exporterar tullfritt.

(202)

Bibehållna antidumpningsåtgärder på import från de berörda länderna skulle stärka gemenskapsindustrins möjligheter att uppnå en rimlig lönsamhetsnivå. Men främst avser åtgärderna att förhindra att gemenskapsindustrin trängs ut från marknaden. Det finns en uppenbar sannolikhet för skadevållande dumpning i stora mängder som gemenskapsindustrin inte hade kunnat klara. Gemenskapsindustrin skulle därför ha nytta av att gällande antidumpningsåtgärder bibehålls framöver, särskilt som det nu också finns åtgärder mot import med ursprung i Australien och Kina.

(203)

Kommissionen sände frågeformulär till 18 importörer/handlare som hanterar den berörda produkten. Men samarbetsviljan från de importörer/handlare som köper främst från de berörda länderna och som svarar för ca 5 % av EU-förbrukningen var liten. Endast en importör/handlare lämnade uppgifter, och merparten av inköpen gjordes från gemenskapsindustrin. Endast små mängder kom antingen från de berörda länderna eller från andra exportländer. Denna importör/handlare hade föredragit en tullfri marknad, trots att företaget har en sund ekonomisk situation nu. Med tanke på att de gällande åtgärderna inte på ett avgörande sätt påverkade importörerna drogs slutsatsen att bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna mot import från Indien, Indonesien, Thailand, Malaysia, Sydkorea och Taiwan inte skulle påverka gemenskapsimportörernas situation på ett avgörande negativt sätt.

(204)

Kommissionen sände frågeformulär till 47 kända plastbearbetare/användare. Endast tio plastbearbetare/användare, vars representativitet som regel var låg, svarade på frågeformuläret.

(205)

Enligt uppgifterna om inköpen i svaren på frågeformuläret stod plastbearbetarna/användarna för cirka 20 % av gemenskapens totala PET-konsumtion under undersökningsperioden. Under denna period köpte de 95 % av sin PET-plast från gemenskapstillverkare och återstående skaffade de genom import från andra länder än dem som är föremål för denna undersökning. En rad argument mot införandet av tullar lades fram.

(206)

Fem plastbearbetare svarade på frågeformuläret. De omvandlar PET-granulat till förformar och flaskmaterial och står för 10 % av konsumtionen. Kostnaden för PET-granulaten utgör 55 % av den slutliga produktkostnaden (mest förformar). Det har fastställts att de importerar försumbara mängder från de berörda länderna och andra tredjeländer. Trots det motsätter de sig tullar eftersom de hävdar att dessa åtgärder kunde bidra till en konstgjord prishöjning i EU.

(207)

Fem användare som stod för cirka 10 % av konsumtionen lämnade tämligen ofullständiga uppgifter. Att så få stora användare samarbetade beror troligtvis på att den senaste undersökningen om import från Kina, Australien och Pakistan gjordes för bara två år sedan. PET-kostnaderna utgör 6–7 % av de totala kostnaderna och är därför tämligen begränsade. Även om dessa användare inte redogjorde för någon import från de berörda länderna, liksom plastbearbetarna, motsatte de sig tullar och hävdade att åtgärderna kunde bidra till en konstgjord prishöjning i EU.

(208)

Mot bakgrund av den tämligen goda ekonomiska situationen för senare produktionsled inom industrin, i motsats till situationen inom gemenskapsindustrin, lade ingen plastbearbetare/användare fram argumentet att bibehållandet av nuvarande tullar skulle leda till förlorade arbetstillfällen eller till att tillverkning flyttas utomlands.

(209)

Vad gäller produktionen anpassade gemenskapsindustrin dessutom sin storlek till den ökade konsumtionen, och det är därför troligt att den outnyttjade kapaciteten inom gemenskapsindustrin till fullo skulle kunna täcka importmängden.

(210)

Med tanke på att det fortfarande finns alternativa leveranskällor utan antidumpningsåtgärder, dvs. Mexiko, Turkiet, USA, Brasilien, Pakistan, Iran, Saudiarabien, skulle gemenskapsanvändarna i fortsättningen kunna stödja sig på (eller gå över till) olika leverantörer av den berörda produkten.

(211)

Undersökningen om användarindustrins resultat visade att de samarbetsvilliga tillverkarna ökade sin omsättning, hade stabil sysselsättning och snarast förbättrade sin totala lönsamhet under skadeundersökningsperioden. Undersökningen visade därför att antidumpningsåtgärderna inte påverkade dessa tillverkare negativt.

(212)

På grundval av det ovannämnda drogs slutsatsen att bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna mot import från Indien, Indonesien, Thailand, Malaysia, Sydkorea och Taiwan inte skulle ha någon betydande negativ effekt på gemenskapsanvändarnas situation.

(213)

Leverantörerna av råvarorna monoetylenglykol, renad tereftalsyra, dimetyltereftalat och isoftalsyra och samtliga petrokemiska naftaprodukter stödde åtgärderna. De skulle tjäna på att gemenskapsindustrin ges möjlighet att hämta sig från verkan av dumpningen och således skulle kunna förbättra sin prestation.

(214)

Mot bakgrund av alla de faktorer som beskrivits ovan, drogs slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som talar mot att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna.

(215)

För ett av exportländerna, Indien, löper en parallell undersökning om översyn av utjämningsåtgärder vid giltighetstidens utgång (se skäl 10). Den undersökningen ledde fram till en bekräftelse av att åtgärderna behövdes även fortsättningsvis på oförändrade nivåer. Föreliggande undersökning leder också till slutsatsen att antidumpningsåtgärderna på export från Indien bör förbli i kraft på oändrade nivåer. Här refereras till skäl 125 i förordning (EG) nr 2604/2000. Eftersom de åtgärder som nu föreslås mot export av PET-plast från Indien inte innebär någon ändring är kraven i artikel 14.1 i grundförordningen och artikel 24.1 i förordning (EG) nr 2026/97 uppfyllda.

(216)

Samtliga parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att bibehålla de nuvarande åtgärderna respektive att ändra nivåerna där det var befogat. De beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter och yrkanden efter meddelandet av uppgifter. Särskilt en indisk exporttillverkare hävdade att upphävda åtgärder inte leder till att Indien lägger om handeln till EU-marknaden. Exporttillverkaren framhöll att de nya marknaderna är mer lockande än EU, att efterfrågan i Indien växer snabbt och att det därför inte finns någon överflödskapacitet. Bedömningen förblir dock trots ökningen på den indiska marknaden att investeringarna på företagsnivå pekar mot extra kapacitet, som går utöver efterfrågan på den indiska marknaden, vilket också bekräftas av den marknadsrapport som nämns i skäl 74. Slutsatsen är därför att ingen av kommentarerna till underrättelsen var sådan att slutsatserna i förordningen ändrades.

(217)

Av ovanstående följer att antidumpningstullarna bibehålls och att nivåerna ändras där det är befogat.