BILAGA I

BILAGA II

DEFINITIONER MED BETYDELSE FÖR STATISTIKRAPPORTERINGSKRAVEN

Allmänna definitioner

Postgiroinstitut skall för statistikändamål sammanställa verksamheten för alla sina kontor (inregistrerade kontor, huvudkontor och/eller filialer) inom samma nationella territorium. Sammanställning över nationsgränser är inte tillåten för statistiska ändamål.

Om ett moderbolag och dess dotterbolag är postgiroinstitut och belägna inom samma nationella territorium får moderbolaget sammanställa dotterbolagens verksamhet i sitt statistikmaterial. Dotterbolag är fristående inregistrerade enheter som någon annan enhet är majoritetsägare eller ende ägare till, medan filialer är oregistrerade enheter (de är inte självständiga juridiska personer) som i sin helhet ägs av moderbolaget.

Om ett postgiroinstitut har filialer inom andra deltagande medlemsstaters territorier skall det inregistrerade kontoret eller huvudkontoret i en viss deltagande medlemsstat betrakta positioner gentemot alla dessa filialer som positioner gentemot aktörer med hemvist i andra deltagande medlemsstater. Omvänt skall en filial i en viss deltagande medlemsstat betrakta positioner gentemot det inregistrerade kontoret eller huvudkontoret eller gentemot institutets övriga filialer inom de övriga deltagande medlemsstaternas territorier som positioner gentemot aktörer med hemvist i andra deltagande medlemsstater.

Om ett postgiroinstitut har filialer utanför de deltagande medlemsstaternas territorium skall det inregistrerade kontoret eller huvudkontoret i en viss deltagande medlemsstat betrakta positioner gentemot alla dessa filialer som positioner gentemot aktörer med hemvist i utlandet. Omvänt skall en filial i en viss deltagande medlemsstat betrakta positioner gentemot det inregistrerade kontoret eller huvudkontoret eller gentemot institutets övriga filialer utanför de deltagande medlemsstaterna som positioner gentemot aktörer med hemvist i utlandet.

Postgiroinstitut i offshore-finanscentra räknas statistiskt som aktörer med hemvist inom de territorier där dessa finanscentra är belägna.

Definitioner av sektorer

ENS 95 ligger till grund för sektorsindelningen. Motparter till postgiroinstitut som är belägna i de deltagande medlemsstaternas territorier identifieras i enlighet med deras nationella sektorsklassificering eller med deras indelning i institutionella enheter i enlighet med listan över MFI för statistiska ändamål och de riktlinjer för statistisk klassificering av kunder som ges i ECB:s ”Money and Banking Sector Manual” (”Guidance for the statistical classification of customers”), som följer klassificeringsprinciper som överensstämmer med ENS 95 så långt det är möjligt.

Kategorin ”MFI” omfattar följande sektorer och undersektorer:

—   monetära finansinstitut (MFI): inhemska kreditinstitut enligt gemenskapsrättens definition samt andra inhemska finansinstitut vars verksamhet består i att ta emot inlåning och/eller nära substitut till inlåning från andra enheter än MFI och för att för egen räkning (åtminstone i ekonomisk bemärkelse) bevilja krediter och/eller placera i värdepapper,

—   kreditinstitut: enligt gemenskapslagstiftningens definition (1), a) ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel (2) och att bevilja krediter för egen räkning, eller b) ett institut för elektroniska pengar enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/46/EG av den 18 september 2000 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet (3),

—   centralbanker: de deltagande medlemsstaternas nationella centralbanker och ECB,

—   penningmarknadsfonder: de investeringsfonder (collective investment undertakings) vars andelar i fråga om likviditet utgör nära substitut till inlåning och som huvudsakligen investerar i penningmarknadsinstrument och/eller i andelar i penningmarknadsfonder, och/eller i andra överförbara skuldförbindelser med en återstående löptid upp till ett år, och/eller i insättningar i bank och/eller som strävar efter en avkastning som ligger nära räntorna på penningmarknadsinstrument,

—   andra monetära finansinstitut: andra inhemska finansinstitut som uppfyller kriterierna för ett MFI, oavsett vilken verksamhet de bedriver.

Bankinstitut utanför medlemsstaterna kallas ”banker” i stället för MFI. På samma sätt hänför sig ”icke-MFI” bara till medlemsstaterna; för andra länder gäller termen ”icke-banker”. Kategorin ”icke-MFI” omfattar följande sektorer och undersektorer:

—   offentlig sektor: inhemska enheter vilkas primära uppgift är att producera icke marknadsförda varor och tjänster som är avsedda för individuell och kollektiv konsumtion och/eller att omfördela nationella inkomster och förmögenhet (ENS 95, 2.68–2.70).

—   staten: administrativa statliga departement och andra centrala myndigheter vilkas behörighet sträcker sig över hela det ekonomiska territoriet, utom vad avser administration av socialförsäkringsfonder (ENS 95, 2.71).

—   delstater: separata institutionella enheter som utövar några av en regerings funktioner på en nivå mellan stat och kommun, utom vad beträffar socialförsäkringsfonder (ENS 95, 2.72).

—   kommuner: allmänna administrativa enheter vars behörighet endast sträcker sig över en lokal del av det ekonomiska territoriet, förutom lokala avdelningar av socialförsäkringsfonder (ENS 95, 2.73).

—   socialförsäkringsfonder: statliga, delstatliga och kommunala institutionella enheter, vars huvudsakliga aktivitet är att tillhandahålla sociala förmåner (ENS 95, 2.74).

Övriga inhemska sektorer, dvs. andra inhemska icke-MFI än den offentliga sektorn, omfattar:

—   övriga finansinstitut + finansiella serviceföretag: icke-monetära finansiella företag och kvasibolag (utom försäkringsföretag och pensionsinstitut), som främst ägnar sig åt finansförmedling genom att ta upp lån i andra former än sedlar och mynt, inlåning och/eller nära substitut till inlåning från andra institutionella enheter än MFI (ENS 95, 2.53–2.56). Häri ingår även finansiella serviceföretag, som utgörs av alla finansiella företag och kvasibolag som främst ägnar sig åt finansiell serviceverksamhet (ENS 95, 2.57–2.59).

—   försäkringsföretag och pensionsinstitut: icke-monetära finansiella företag och kvasibolag, som främst ägnar sig åt finansförmedling som en följd av riskspridning (ENS 95, 2.60–2.67).

—   icke-finansiella företag: företag och kvasibolag som inte ägnar sig åt finansförmedling utan främst åt produktion av marknadsförda varor och icke-finansiella tjänster (ENS 95, 2.21–2.31).

—   hushåll: individer eller grupper av individer i deras egenskap av konsumenter och producenter av varor och icke-finansiella tjänster uteslutande för egen slutlig användning, och som producenter av marknadsförda varor och icke-finansiella och finansiella tjänster, förutsatt att deras aktiviteter inte är sådana som utförs av kvasibolag. Hit räknas hushållens icke-vinstdrivande organisationer som främst ägnar sig åt produktion av icke marknadsförda varor och tjänster avsedda för specifika grupper av hushåll (ENS 95, 2.75–2.88).

Sektorsindelningen av motparter som inte är MFI och som är belägna utanför det nationella territoriet beskrivs närmare i ECB:s handbok Money and Banking Statistics Sector Manual.

Definitioner av instrumentkategorier

I definitionerna av kategorierna tillgångar och skulder har de olika finansiella systemens särdrag beaktats. Vissa kategorier av tillgångar och skulder delas upp efter sin ursprungliga löptid. Ursprunglig löptid avser den fasta överenskomna tid under vilken ett finansiellt instrument inte kan inlösas (t.ex. skuldförbindelser) eller endast kan inlösas mot någon slags straffavgift (t.ex. vissa typer av inlåning). Uppsägningstid är den tid som förflyter från det att innehavaren aviserar sin avsikt att lösa in instrumentet och det datum då innehavaren har rätt att byta ut instrumentet mot kontanter utan att behöva betala någon straffavgift. Endast då ett finansiellt instrument saknar överenskommen löptid klassificeras det efter uppsägningstid.

I tabellerna nedan ges en detaljerad standardbeskrivning av instrumentkategorier som de nationella centralbankerna i enlighet med den här förordningen skall omvandla till kategorier som är tillämpliga på nationell nivå (4).

Detaljbeskrivning av instrumentkategorier i den aggregerade månadsbalansräkningen för MFI-sektorn

KATEGORIER AV TILLGÅNGAR

KATEGORIER AV SKULDER

(1)  Artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 126, 26.5.2000, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/29/EG (EUT L 70, 9.3.2006, s. 50), se direktivet i dess aktuella lydelse.

(2)  Inklusive medel som härrör från försäljning till allmänheten av bankers skuldförbindelser.

(3)  EGT L 275, 27.10.2000, s. 39. Se direktivet i dess aktuella lydelse.

(4)  Dessa tabeller är således inte förteckningar över enskilda finansiella instrument.

BILAGA III

MINIMISTANDARDER SOM SKALL TILLÄMPAS AV DEN FAKTISKA UPPGIFTSLÄMNANDE POPULATIONEN

Uppgiftslämnarna skall tillämpa följande minimistandarder för att uppfylla ECB:s rapporteringskrav.

1.   Minimistandarder för dataöverföring

2.   Minimistandarder för noggrannhet

3.   Minimistandarder för begreppsmässig överensstämmelse

4.   Minimistandarder för revidering