Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 51996PC0234

    Ändrat förslag till rådets förordning (EG)

    /* KOM/96/0234 slutlig - SYN 95/0162 */

    EGT C 216, 26.7.1996, p. 10–13 (ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)

    51996PC0234

    Ändrat förslag till rådets förordning (EG) /* KOM/96/0234 slutlig - SYN 95/0162 */

    Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 216 , 26/07/1996 s. 0010


    Ändrat förslag till rådets förordning om åtgärder inom området för "hjälp till personer som tvingats flytta (flyktingar, tvångsförflyttade och repatrierade personer) i utvecklingsländerna i Asien och Latinamerika" (1) (96/C 216/08) KOM(96) 234 slutlig - 95/0162(SYN)

    (Framlagt av kommissionen den 23 maj 1996 i enlighet med artikel 189a.2 i Romfördraget)

    EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

    med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 130 w i detta,

    med beaktande av kommissionens förslag,

    i samarbete med Europaparlamentet, och

    med beaktande av följande:

    Konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, antagen den 28 juli 1951 av Förenta Nationernas konferens om flyktingars och repatrierades rättsliga ställning samt New York-protokollet angående flyktingars rättsliga ställning, antaget den 31 januari 1967 och andra resolutioner som antagits av Förenta Nationerna vad gäller flyktingpolitik.

    Universella deklarationen om mänskliga rättigheter från 1948, internationella fördraget om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966, konventionen för undanröjande av alla former av diskriminering av kvinnor från 1979 och konventionen om barns rättigheter från 1989.

    Europaparlamentens resolution om hjälp till flyktingar i utvecklingsländer, antagen den 16 december 1983 (2) och dess senare resolutioner.

    Såväl rådet som Europaparlamentet har krävt att gemenskapen skall öka sitt engagemang inom detta område.

    Effektiviteten hos hjälpprogrammen för personer som tvingats flytta (flyktingar, repatrierade och tvångsförflyttade personer) är beroende av att hjälpen samordnas såväl på europeisk nivå som tillsammans med andra finansiärer, icke-statliga organisationer och Förenta nationernas organisationer.

    Det är nödvändigt att förstärka konfliktförebyggande insatser och att främja fredliga lösningar på politiska konflikter eller krig som resulterar i att människor tvångsförflyttas.

    Det finns ett allt större internationellt erkännande av "de facto-flyktingstatusen" som följer av både allmänna och individuella situationer som behandlas i Cartagena-deklarationen från 1984 vilken rekommenderas av Europarådet och Europaparlamentet.

    Flyktingstatusen kan vara ett resultat av förföljelse av särskilda sociala grupper och det är nödvändigt att främja principen om icke-diskriminering.

    Det är nödvändigt att respektera principen om "icke-avvisning" och verkliga rättsliga uppgörelser av fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

    Det är nödvändigt att respektera principen om att alla flyktingar eller förflyttade personer inte skall tvingas att återvända till sitt ursprungsland eller ursprungsregion utan repatrieringar eller återvändande bör ske med hänsyn till de berörda personernas vilja.

    Den gedigna erfarenhet av personer som tvingats flytta som förvärvats av fackorgan och liknande samt av icke-statliga organisationer vad avser genomförande av denna typ av åtgärder.

    Gemenskapen vill se åtgärder till förmån för personer som tvingats flytta i ett perspektiv där syftet är att omvandla den så kallade försörjningsfasen till en "självförsörjningsfas".

    Denna typ av hjälp utgör för länderna ifråga en förutsättning för utvecklingen och bidrar därigenom på ett betydelsefullt sätt till att de mål för unionens samarbetspolitik som uttalas i artikel 130 u i fördraget uppnås.

    Europeiska unionens hjälp fritar inte mottagar- och givarregeringarna från sina åtaganden att stödja de mänskliga rättigheterna enligt de internationella konventionerna.

    Det är lämpligt att fastställa föreskrifter och genomförandebestämmelser som är tillämpliga på samarbetsåtgärder inom området för hjälp till personer som tvingats flytta (flyktingar, tvångsförflyttade och repatrierade personer).

    HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

    Artikel 1

    Gemenskapen skall genomföra ett hjälp- och biståndsprogram för personer som tvingats flytta (flyktingar, tvångsförflyttade, återflyttande och repatrierade personer) i länderna i Asien och Latinamerika, i syfte att hjälpa dem i den mellanliggande fasen mellan humanitärt bistånd vid krissituationer och eventuellt inrättande av stöd till rehabilitering eller utvecklingssamarbete så snart situationen tillåter.

    Artikel 1a

    Upprättandet av demokratiska strukturer och främjande av de mänskliga rättigheterna utgör en del av hjälpprogrammen till personer som tvingats flytta i utvecklingsländerna i Latinamerika och Asien. Alla berörda grupper och lokalbefolkningar som tar emot flyktingar och tvångsförflyttade personer deltar fullt ut i uppskattningen av behoven och i genomförandet av hjälpprogrammen. Hjälpen och medlen är avsedda för utsatta grupper inbegripet kvinnor, barn, ursprungsbefolkningar, handikappade och äldre.

    Artikel 2

    I detta sammanhang skall gemenskapen bland annat stödja följande åtgärder:

    1. Stöd till försörjning, underhåll och inflyttning av flyktingar i asyllandet.

    2. Hjälp och stöd till befolkningen i mottagarområden för att dämpa effekterna av närvaron av dessa personer som tvingats flytta.

    3. Stöd till repatrierade.

    4. Stöd till återflyttning av flyktingar och tvångsförflyttade personer till deras ursprungsorter eller annan ort som de valt ut inbegripet en eventuell återflyttning till tredje land.

    5. Hjälp till tillfällig eller slutgiltig inflyttning av tvångsförflyttade personer till andra områden i deras hemland.

    6. Stöd till ekonomisk integration i det land som tar emot flyktingar som inte vill eller kan återvända till sina hemländer.

    7. Stöd till socio-ekonomisk utveckling för en social anpassning inbegripet stöd till förlikning/medling i återflyttningsområden.

    8. Stöd som inbegriper genomförande av självförsörjning av mat, tillhandahållande av skydd, sanitär utrustning, dricksvatten, grundläggande hälsovård inklusive venerisk hälsa, psykologhjälp, utbildning och grundläggande infrastruktur, i väntan på att av rehabiliterings- och utvecklingsåtgärder vidtas.

    9. Stöd till hemförlovning av och anpassning till ett civilt liv för krigsveteraner.

    10. Minröjningsaktioner när de är nödvändiga för att man skall kunna garantera säkerheten för personer på flykt, och för att möjliggöra deras inflyttning, återflyttning och integration i det sociala och ekonomiska livet i det land eller område man flyttar eller återvänder till samt insatser för främjande av upplysning och säkerhet vad gäller minor.

    10a. Stöd till insatser avseende rättslig rådgivning och stöd till personer som tvingats flytta för att göra gällande deras äganderätt.

    10b. Åtgärder för att återställa de skador som åsamkats miljön genom omfattande befolkningsförflyttningar.

    10c. Särskilda program till förmån för kvinnor som tvingats flytta, ämnade att bekämpa sexuellt våld, ge stöd till kvinnogrupper på plats och för att upprätta service uteslutande för kvinnor, inbegripet behandling av kvinnor som blivit utsatta för våldtäkter, behandling av smittosamma könssjukdomar och hälsoprogram för mödrar och barn.

    10d. Stöd för att främja familjesammanhållning inbegripet program för efterforskning och sammanförande av familjer.

    10e. Stöd till rättsliga uppgörelser för fall av upprepade kränkningar av de mänskliga rättigheterna gentemot personer som tvingats flytta.

    Artikel 3

    1. De slutliga mottagarna av stöd skall vara sådana personer som kommer från eller tillfälligt bor i ett utvecklingsland i Asien och Latinamerika, och som tvingats flytta, enligt följande definitioner:

    a) Flyktingar, enligt den definition som anges i Konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, antagen den 28 juli 1951 av Förenta nationernas konferens om flyktingars och repatrierades rättsliga ställning: "person som lämnat sitt hemland och som inte kan återsändas dit på grund av fruktan för förföljelse beroende på ras, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiös eller politisk uppfattning".

    b) "Tvångsförflyttade personer": Personer eller grupper som förflyttats inom sitt eget land av liknande skäl som de som anges i konventionen från 1951, och som behöver internationellt skydd, men som inte åtnjuter den flyktingstatus som definieras i 1951 års konvention.

    c) "Repatrierade personer": Personer eller grupper som sedan de flytt från sina hem har beslutat att återvända till sina hemländer eller ursprungsorter av egen fri vilja eller på grund av omständigheter.

    2. Hjälpen skall också riktas till

    a) lokalbefolkningen i mottagarländerna där de sociala, ekonomiska och administrativa resurserna tas i anspråk vid mottagande av och hjälp till flyktingar och tvångsförflyttade personer, för att möjliggöra ett genomförande på lång sikt av projekt som syftar till självförsörjning, integration av eller återflyttning för dessa människor,

    b) krigsveteraner som hemförlovats från statliga arméer och beväpnade oppositionsstyrkor, samt deras familjer och sociala omgivning,

    b)a. personer som behöver internationellt skydd därför att deras liv, frihet eller säkerhet är starkt hotade på grund av förföljelser som orsakats av beväpnad konflikt eller allvarliga störningar av den inre ordningen.

    Artikel 4

    Följande parter kan delta i genomförandet av specialiserat och tekniskt stöd: Icke-statliga organisationer, lokala organisationer, Förenta nationernas organ, internationella biståndsorganisationer, nationella, regionala eller lokala myndigheter och andra lämpliga partner.

    Artikel 5

    1. De resurser som kan omsättas inom ramen för de åtgärder som anges i artikel 2 skall bland annat innefatta studier, tekniskt bistånd, utbildning eller annan service, materiel och arbeten, samt revisioner och utvärderings- och kontrolluppdrag.

    2. Den gemensamma finansieringen skall kunna omfatta såväl investeringskostnader, med undantag för inköp av fast egendom, som verksamhetskostnader, i utländsk eller inhemsk valuta, alltefter vad som krävs för genomförande av åtgärderna.

    3. Systematiska ansträngningar skall göras för att erhålla bidrag, särskilt finansiella sådana, från aktörer eller parter som är slutliga mottagare av stöd (länder, lokala sammanslutningar, företag och andra), så långt deras möjligheter tillåter och i förhållande till varje åtgärds slag.

    4. Möjligheter till samfinansiering skall sökas, särskilt med medlemsstaterna eller multilaterala, regionala eller andra organisationer. Nödvändiga åtgärder skall vidtas för att ge uttryck åt gemenskapskaraktären hos de stöd som ges med avseende på denna förordning.

    5. För att stärka sammanhållningen mellan och sättet att utgöra ett komplement till varandra för de åtgärder som finansieras av gemenskapen och de som finansieras av medlemsstaterna, och i syfte att garantera en optimal effektivitet hos dessa åtgärder, skall kommissionen vidta alla nödvändiga åtgärder för samarbete, bland annat

    a) inrätta ett system för systematiskt informationsutbyte rörande de finansierade åtgärderna eller de åtgärder som finansieras av gemenskapen och medlemsstaterna,

    b) inleda samarbete på platsen för genomförandet av åtgärderna, i form av regelbundna möten och informationsutbyte mellan kommissionens företrädare och medlemsstaterna i det land som är stödmottagare.

    Artikel 6

    Det finansiella stöd som avses i denna förordning skall inte återbetalas.

    Artikel 7

    1. Kommissionen skall ansvara för förberedelse, beslut och administration av de åtgärder som avses i denna förordning, enligt gällande budgetförfaranden och liknande, särskilt de som föreskrivs i den budgetförordning som är tillämplig på gemenskapernas allmänna budget.

    2. De beslut, som avser åtgärder vars finansiering med avseende på denna förordning överstiger 5 miljoner ecu per åtgärd och där varje ändring av dessa åtgärder medför ett större överskridande än 20 % av det belopp som ursprungligen fastställts för den berörda åtgärden, skall antas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 8.

    3. I varje finansieringsöverenskommelse eller avtal som slutits med avseende på denna förordning skall det bland annat fastställas att kommissionen och revisionsrätten kan utföra kontroller på plats enligt de sedvanliga villkor som fastställts av kommissionen inom ramen för gällande bestämmelser, särskilt de villkor som avses i den budgetförordning som är tillämplig på gemenskapernas allmänna budget.

    4. När dessa åtgärder och insatser tar sig uttryck i överenskommelser mellan gemenskapen och mottagarlandet om finansiering skall det i dessa överenskommelser föreskrivas att skatter, avgifter och kostnader inte skall finansieras av gemenskapen.

    5. Deltagande i anbudsinfordran och kontrakt skall på lika villkor stå öppet för varje fysisk och juridisk person i medlemsstaterna och mottagarlandet. Deltagande kan utsträckas till andra utvecklingsländer.

    6. Materiel skall komma från medlemsstaterna eller mottagarlandet eller andra utvecklingsländer. I undantagsfall som skall styrkas vederbörligen får materiel komma från andra länder.

    Artikel 8

    1. Kommissionen skall biträdas av en rådgivande kommitté som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare från kommissionen som ordförande, nämligen den ALA-kommitté som inrättats genom artikel 15 i förordning (EEG) nr 443/92, antagen av rådet den 25 februari 1992.

    2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder att vidta. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är, om nödvändigt genom omröstning. Yttrandet skall protokollföras och dessutom har varje medlemsstat rätt att begära att få sin uppfattning tagen till protokollet.

    Kommissionen skall ta största hänsyn till det yttrande som kommittén avgett. Den skall underrätta kommittén om det sätt på vilket dess yttrande har beaktats.

    3. En gång per år skall ett åsiktsutbyte äga rum på grundval av en presentation av kommissionens företrädare över åtgärdernas allmänna inriktning under nästkommande år.

    Artikel 9

    Efter utgången av varje räkenskapsår skall kommissionen lämna en årsredovisning till Europaparlamentet och rådet, med en sammanfattning av de finansierade åtgärderna under räkenskapsåret samt en utvärdering av genomförandet av denna förordning under räkenskapsåret.

    Denna rapport skall särskilt innehålla exakta och detaljerade upplysningar rörande de aktörer med vilka avtalen eller kontrakten om utförande har slutits.

    Rapporten skall också innefatta en sammanfattning av utförda externa utvärderingar, i förekommande fall rörande specifika åtgärder.

    Artikel 10

    Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

    Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

    Denna förordning skall ses över vart femte år efter det att den trätt i kraft.

    (1) EGT nr C 237, 12.9.1995, s. 19.

    (2) EGT nr C 10, 16.1.1984, s. 278.

    Top