Mål T‑704/14

Marine Harvest ASA

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Företagskoncentrationer – Beslut genom vilket böter åläggs för genomförande av en företagskoncentration innan den anmälts och beviljats tillstånd – Artiklarna 4.1, 7.1 och 7.2 samt 14 i förordning (EG) nr 139/2004 – Oaktsamhet – Principen ne bis in idem – Överträdelsens allvar – Bötesbelopp”

Sammanfattning – Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 26 oktober 2017

1. Företagskoncentrationer – Kommissionens undersökning – Skyldighet att skjuta upp koncentrationen – Undantag vid offentligt uppköpserbjudande – Räckvidd – Erhållande av kontroll av företaget i fråga genom ett enda privat förvärv som följde på ett obligatoriskt offentligt uppköpserbjudande – Inte en och samma koncentration – Undantaget är inte tillämpligt

   (Rådets förordning nr 139/2004, artikel 7.1 och 7.2; kommissionens meddelande 2009/C 43/09, punkt 44)

2. Företagskoncentrationer – Begrepp – Faktisk ensam kontroll – En minoritetsaktieägares utövande – Bedömningskriterier – Rättigheter som ger en möjlighet att utöva ett avgörande inflytande på företagets verksamhet – Avsaknad av faktiskt utövande av dessa rättigheter – Saknar relevans

   (Rådets förordning nr 139/2004, artikel 3.1 och 3.2)

3. Företagskoncentrationer – Kommissionens undersökning – Skyldighet att skjuta upp koncentrationen – Undantag vid erhållande av kontroll genom flera säljare med hjälp av en rad värdepapperstransaktioner – Räckvidd

   (Rådets förordning nr 139/2004, artikel 7.1 och 7.2)

4. Unionsrätt – Begrepp – Tolkning – Hänvisning till nationell rätt – Otillåtlighet

5. Företagskoncentrationer – Kommissionens undersökning – Skyldighet att skjuta upp koncentrationen – Undantag vid motiverad begäran – Avvägning av intressena i fråga

   (Rådets förordning nr 139/2004, artikel 7.3)

6. Konkurrens – Unionsbestämmelser – Överträdelser – Uppsåtligen eller av oaktsamhet – Begrepp

   (Rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 7 och 14.2)

7. Företagskoncentrationer – Anmälan – Skyldighet – Åsidosättande – Följder – Automatiskt åsidosättande av motsvarande förbud – Påföljder

   (Rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 4.1, 7.1 och 14.2 a och b)

8. Konkurrens – Böter – Kommissionsbeslut som påför flera sanktioner för samma omständigheter – Principen ne bis in idem är inte tillämplig

   (Rådets förordning nr 139/2004, artikel 14.2)

9. Konkurrens – Böter – Kommissionsbeslut som påför flera sanktioner för samma omständigheter – Principer som reglerar sammanträffande av överträdelser – Åsidosättande – Föreligger inte

   (Rådets förordning nr 139/2004, artikel 14.2)

10. Unionsrätt – Allmänna rättsprinciper – Den straffrättsliga legalitetsprincipen – Räckvidd

    (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 49.1; rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 7 och 14.2)

11. Konkurrens – Böter – Principen om likabehandling – Betydelse av att en annan ekonomisk aktör inte har påförts böter

12. Företagskoncentrationer – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Avsaknad av riktlinjer – Skyldighet att motivera beslutet att påföra böter – Räckvidd

    (Artikel 296 andra stycket FEUF; rådets förordning nr 139/2004, artikel 14)

13. Företagskoncentrationer – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Bedömningskriterier

    (Rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 4.1, 7.1 och 14.2 a och b)

14. Företagskoncentrationer – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Bedömningskriterier – Beaktande av förekomsten av allvarligt tvivel vad gäller koncentrationens förenlighet med den inre marknaden – Tillåtlighet

    (Rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 4.1, 7.1 och 14.2 a och b)

15. Företagskoncentrationer – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Beaktande av tidigare beslut rörande andra bolag – Tillåtlighet

    (Rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 4.1, 7.1 och 14.2 a och b)

16. Företagskoncentrationer – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens varaktighet – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning

    (Rådets förordning nr 139/2004, artiklarna 7.1 och 14.2 b)

17. Företagskoncentrationer – Böter – Belopp – Fastställande – Iakttagande av proportionalitetsprincipen – Räckvidd

    (Rådets förordning nr 139/2004, artikel 14)

18. Företagskoncentrationer – Böter – Belopp – Fastställande – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Räckvidd

    (Rådets förordning nr 139/2004, artikel 16)

1.  Enligt artikel 7.1 i förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer, får en koncentration som har en gemenskapsdimension varken genomföras före anmälan eller innan den har förklarats förenlig med den inre marknaden genom beslut från kommissionen. Artikel 7.2 i förordning nr 139/2004 föreskriver emellertid två undantag från denna skyldighet att skjuta upp koncentrationen, varav det ena är förbundet med ett offentligt bud och det andra med en rad värdepapperstransaktioner.

   Enligt det första typfall som anges i artikel 7.2 i förordning nr 139/2004 ska punkt 1 i nämnda artikel inte utgöra hinder för genomförandet av ett offentligt bud, förutsatt att koncentrationen anmäls utan dröjsmål och förvärvaren inte utövar sina rösträttigheter innan tillstånd beviljats för koncentrationen. Enligt ordalydelsen är det första fallet således inte tillämpligt i händelse av ett förvärv av kontroll över företag genom ett enda privat förvärv, även om detta följs av ett obligatoriskt uppköpserbjudande.

   Det är inte heller möjligt att anse att ett sådant förvärv och därpå följande offentliga anbud utgör en enda koncentration i den mening som avses i tredje meningen i skäl 20 i förordning nr 139/2004 och punkt 44 i kommissionens konsoliderade tillkännagivande om behörighet enligt förordning nr 139/2004. Visserligen kan övertagande av ett enskilt företag genom flera rättsliga transaktioner som är förenade genom villkor utgöra en enda koncentration. Det ska emellertid framhållas att när förvärvet av kontroll över företaget i fråga sker genom en enda privat transaktion innan ett offentligt uppköpserbjudande lämnas, är de senare transaktioner genom vilka förvärvaren erhåller ytterligare andelar i detta företag inte längre relevanta för att förvärva kontroll och således för att genomföra koncentrationen.

   Om ett förvärv av kontroll via en enda privat transaktion som åtföljs av ett obligatoriskt offentligt bud utgjorde en enda koncentration, skulle följden, vid koncentrationer som inbegriper bolag som är börsnoterade i medlemsstaterna, bli att privata förvärv av värdepapper som ger kontroll alltid skulle omfattas av undantaget i artikel 7.2 i förordning nr 139/2004, i den mån ett sådant privat förvärv alltid medför en skyldighet att lämna ett offentligt uppköpserbjudande. Detta skulle få till följd att tillämpningsområdet för undantaget i artikel 7.2 i förordning nr 139/2004 utvidgades för mycket.

   Begreppet en enda koncentration är följaktligen inte ämnat att tillämpas i ett fall där kontroll i faktisk mening över det enda målföretaget förvärvas från en enda säljare enbart genom en första privat transaktion, även om denna åtföljs av ett obligatoriskt offentligt bud.

   (se punkterna 48, 66, 68, 72, 108, 109, 128, 186 och 229)

2.  Se domen.

   (se punkterna 51–59)

3.  Se domen.

   (se punkterna 74–82)

4.  Se domen.

   (se punkt 161)

5.  Se domen.

   (se punkterna 215–223)

6.  Enligt artikel 14.2 i förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer får kommissionen påföra böter endast för åsidosättanden av artikel 7 i förordningen som begåtts ”uppsåtligen eller av oaktsamhet”. Detta villkor är uppfyllt när det berörda företaget inte kan ha varit omedvetet om att dess agerande var konkurrensbegränsande, oberoende av om det var medvetet om att det överträdde konkurrensreglerna.

   Den omständigheten att det berörda företaget gjort en felaktig rättslig kvalificering av det agerande som ligger till grund för den fastställda överträdelsen får inte leda till att företaget undgår att åläggas böter om företaget inte kunde ha varit omedvetet om att nämnda agerande var konkurrensbegränsande.

   I detta sammanhang handlade det berörda bolaget oaktsamt när det tolkade artikel 7.2 i förordning nr 139/2004 på ett sätt som varken täcks av dess ordalydelse, av kommissionens beslutspraxis eller av unionsdomstolarnas rättspraxis och som inte är förenligt med vad kommissionen konstaterade, även om det var i ett obiter dictum i ett tidigare beslut om vilket det offentliggjorts ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning på samtliga officiella språk och utan att i förväg kontakta kommissionen för att kontrollera att dess tolkning var korrekt. Genom att agera på detta vis handlade det berörda bolaget på egen risk och det kan inte med giltig verkan hävda att dess tolkning är rimlig.

   Dessutom kan ett företag inte undgå att åläggas böter när en överträdelse av konkurrensreglerna har sin grund i att företaget missbedömt rättsenligheten i sitt agerande till följd av innehållet i en advokats juridiska rådgivning.

   I samband med bedömningen av oaktsamhet får kommissionen även beakta den omständigheten att det berörda företaget är ett stort europeiskt företag med erfarenhet av koncentrationsförfaranden och anmälan till kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna, som redan hade ålagts böter, visserligen på nationell nivå, för det förtida genomförandet av en koncentration. I en sådan situation kan det nämligen förväntas särskild aktsamhet från det berörda företaget.

   (se punkterna 236–238, 255 och 257–259)

7.  Då ett företag har överträtt den skyldighet som uppställs i artikel 4.1 i förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer, att anmäla en koncentration innan den genomförs, inleds automatiskt en överträdelse av förbudet mot genomförande av koncentrationen före anmälan enligt artikel 7.1, första alternativet, i den förordningen. Företaget bryter samtidigt mot förbudet att genomföra en koncentration innan den beviljats tillstånd enligt artikel 7.1, det andra typfallet, i förordning nr 139/2004, därför att en koncentration som inte har anmälts inte kan förklaras vara förenlig med den inre marknaden.

   När det gäller de sanktioner som föreskrivs anges åsidosättande av skyldigheten enligt artikel 4 i förordning nr 139/2004 och åsidosättande av förbudet i artikel 7.1, andra alternativet, i förordningen i artikel 14.2 i förordningen, vilket innebär att straffskalan för åsidosättande av artikel 4.1 och straffskalan för åsidosättande av artikel 7.1 i förordning nr 139/2004 hädanefter är densamma och att det är möjligt att ålägga böter upp till 10 procent av de berörda företagens totala omsättning.

   (se punkterna 300, 301 och 303)

8.  Principen ne bis in idem ska respekteras i bötesförfaranden som följer av konkurrensrätten. Denna princip innebär på konkurrensrättens område ett förbud mot att ett företag på nytt hålls ansvarigt eller att ett förfarande enligt konkurrensreglerna på nytt inleds mot företaget avseende ett konkurrensbegränsande beteende som företaget redan har ålagts böter för eller som företaget har förklarats inte vara ansvarigt för genom ett tidigare beslut som inte längre kan överklagas.

   Denna princip, vars tillämpning förutsätter att tre villkor är uppfyllda, nämligen villkor avseende samma faktiska omständigheter, samma regelöverträdare och samma rättsliga intresse som skyddas, innebär ett förbud mot att ett företag ”åtalas” eller ”straffas” på nytt. Dessa båda förbud förutsätter emellertid att företaget i fråga har blivit föremål för påföljder eller förklarats inte vara ansvarigt genom ett tidigare beslut som inte längre kan överklagas.

   Av detta följer att principen ne bis in idem inte är tillämplig i en situation där kommissionen ålägger flera påföljder i ett och samma beslut, även om dessa påföljder åläggs för samma faktiska omständigheter.

   (se punkterna 307–309, 315, 319 och 344)

9.  Se domen.

   (se punkterna 344 och 348–374)

10.  Se domen.

    (se punkterna 377–394)

11.  Enbart den omständigheten att kommissionen har underlåtit att bötfälla ett företag som har överträtt konkurrensbestämmelserna kan inte förhindra att ett företag som gjort sig skyldigt till en liknande överträdelse åläggs böter. Ett företag som genom sitt eget agerande har åsidosatt konkurrensbestämmelserna kan inte undgå sanktionsåtgärder på grund av att andra ekonomiska aktörer inte ålagts böter, när de fall som rör de sistnämnda aktörerna inte har underställts gemenskapsdomstolens prövning.

    Likabehandlingsprincipen kan i princip åberopas med ändamålsenlig verkan i förhållande till ett företag som inte har ålagts böter i ett tidigare beslut för samma typ av beteende, enbart av aktörer som inte har haft möjlighet att beakta klargörandena i det tidigare beslutet, för att undvika att överträda konkurrensreglerna, eftersom detta beslut meddelades vid en tidpunkt då överträdelsen redan hade begåtts.

    (se punkterna 398 och 407)

12.  Vad angår de böter som ålades i enlighet med artikel 14 i förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer, föreskrivs i artikel 14.3 att när bötesbeloppet fastställs ska hänsyn tas till överträdelsens art, hur allvarlig den är och hur länge den har pågått. Eftersom kommissionen inte antagit riktlinjer som påbjuder vilken beräkningsmetod som ska användas inom ramen för fastställande av bötesbeloppet enligt artikel 14 i förordningen, måste metoden som kommissionen ska tillämpa vara den i artikel 14.3.

    För att uppfylla den motiveringsskyldighet som föreskrivs i artikel 296 andra stycket FEUF, är kommissionen skyldig att i beslutet om böter på ett klart och otvetydigt sätt ange de omständigheter som beaktades vid fastställandet av bötesbeloppet. I avsaknad av riktlinjer för beräkningen av böterna, är kommissionen inte skyldig att, i absoluta tal eller som procentandel, ange grundbeloppet för böterna och eventuella försvårande eller förmildrande omständigheter.

    (se punkterna 447, 449, 450 och 455)

13.  Se domen.

    (se punkterna 468–477)

14.  När det gäller fastställandet av bötesbeloppet för överträdelser av artiklarna 4.1 och 7.1 i förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer, kan enbart det faktum att det är möjligt att det uppkommer skadliga verkningar på konkurrensen tas i beaktande vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är även om kommissionen inte visar att sådana verkningar är sannolika. Koncentrationen vilken genomfördes i den form som ursprungligen hade planerats och inte beviljades tillstånd av kommissionen, väckte nämligen allvarliga tvivel angående förenligheten med den inre marknaden.

    När förekomsten av skadliga verkningar på konkurrensen till följd av genomförandet av en koncentration i den form som ursprungligen planerats och inte beviljats tillstånd av kommissionen kan styrkas, kan detta göra överträdelsen ännu allvarligare än en överträdelse som begåtts i den mellanliggande situationen. Detta hindrar inte att enbart den omständigheten att skadliga verkningar på konkurrensen inte kan uteslutas gör överträdelsen allvarligare än det förtida genomförandet av en koncentration som inte medför några som helst konkurrensproblem.

    Det skulle nämligen inte vara adekvat att behandla ett förtida genomförande av koncentrationer som väcker allvarliga tvivel angående förenligheten med den inre marknaden, på samma sätt som ett förtida genomförande av koncentrationer som inte ger upphov till några som helst konkurrensproblem. I fallet med koncentrationer som väcker allvarliga tvivel angående förenligheten med den inre marknaden är de möjliga risker för konkurrensen som är kopplade till ett förtida genomförande inte desamma som i fallet med koncentrationer som inte ger upphov till konkurrensproblem.

    Det faktum att en koncentration väcker allvarliga tvivel angående förenligheten med den inre marknaden gör således det förtida genomförandet av denna koncentration allvarligare än det förtida genomförandet av en koncentration som inte ger upphov till konkurrensproblem, såvida inte, trots att koncentrationen väcker sådana allvarliga tvivel, det i ett enskilt fall kan uteslutas att dess genomförande i den form som ursprungligen planerats och inte beviljats tillstånd av kommissionen, kunde haft skadliga verkningar på konkurrensen.

    (se punkterna 497, 499, 500, 523 och 524)

15.  Se domen.

    (se punkterna 543–547)

16.  Se domen.

    (se punkterna 554–577)

17.  Se domen.

    (se punkterna 580, 582–587 och 592–608)

18.  Se domen.

    (se punkt 581)