Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Gemenskapsvarumärke – Prövningsförfarande – Talan vid gemenskapsdomstolen – Ansökan genom vilken talan anhängiggjorts – Intervenientens svarsyttrande – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Rättsliga grunder som inte framställts i ansökan eller i annan inlaga – Generell hänvisning till andra skrivelser – Avvisning

(Domstolens stadga, artikel 21; förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 44.1 c, 46 och 135.1 andra stycket)

2. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning av en innehavare av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för identiska eller liknande varor eller tjänster – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Nödvändigt att visa likhet mellan de varor eller tjänster som varumärket avser även när kännetecknen är identiska

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b)

3. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning av innehavare av identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för identiska eller liknande varor eller tjänster – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Ordmärkena SISSI ROSSI och MISS ROSSI

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b)

Sammanfattning

1. Enligt artikel 21 i domstolens stadga och artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler skall ansökan innehålla en kort sammanfattning av grunderna för talan. Denna framställning av grunderna för talan måste vara så klar och precis att svaranden har möjlighet att förbereda sitt försvar och att förstainstansrätten kan pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till annan information. Innehållet i en ansökan kan visserligen kompletteras genom hänvisning till specifika avsnitt i bilagda handlingar, men en generell hänvisning till andra skrivelser, även om de är bilagda ansökan, kan inte kompensera frånvaron av väsentliga uppgifter i ansökan. Det ankommer inte på förstainstansrätten att sätta sig i parternas ställe genom att försöka hitta de relevanta uppgifterna i bilagorna. Denna rättspraxis är på grund av artikel 46 i rättegångsreglerna även tillämplig på den svarsskrivelse som inges av andra parten i ett invändningsförfarande vid överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) när denna part intervenerar vid förstainstansrätten. Den sistnämnda artikeln är nämligen tillämplig i immaterialrättsliga mål enligt artikel 135.1 andra stycket i nämnda rättegångsregler.

Härav följer att rätten skall avvisa en ansökan respektive en svarsskrivelse, i den mån det i en sådan inlaga hänvisas till skrivelser som sökanden respektive intervenienten har ingivit till harmoniseringsbyrån, då den generella hänvisning som görs i dem inte kan hänföras till de grunder och argument som har utvecklats i ansökan respektive i svarsskrivelsen.

(se punkterna 30 och 31)

2. Av artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken framgår att en förutsättning för att det skall föreligga en förväxlingsrisk i den mening som avses i denna bestämmelse är att de varor eller tjänster som omfattas av varumärkena är identiska eller av liknande slag. Följaktligen är det, även i en situation då det sökta varumärket är identiskt med ett varumärke som har en särskilt stark särskiljningsförmåga, nödvändigt att visa att det föreligger en likhet mellan de varor eller tjänster som omfattas av de varumärken som står emot varandra.

(se punkt 53)

3. Det finns inte någon risk för att en kvinnlig genomsnittskonsument i Frankrike eller Italien förväxlar ordmärket SISSI ROSSI, som önskas registrerat som gemenskapsvarumärke för damväskor som ingår i klass 18 i Niceöverenskommelsen, med ordmärket MISS ROSSI, vilket tidigare registrerats i Italien, med giltighet, såsom internationellt varumärke, även i Frankrike, för damskor som ingår i klass 25 i Niceöverenskommelsen.

Även om skillnaderna mellan varorna i fråga, vilka bland annat hänför sig till det förhållandet att varorna inte konkurrerar med varandra, inte i sig är sådana att en risk för förväxling är utesluten, är likheten mellan kännetecknen – vilken på sin höjd är en likhet av mellangraden eller endast en svag likhet – inte så stark att den förtar verkan av de skillnader som föreligger mellan varorna. Det föreligger därmed inte någon risk för förväxling av varumärkena i fråga.

(se punkterna 57, 68, 76 och 79–80)