FÖRSTAINSLANSRÄTLENS DOM (fjärde avdelningen)

den 9 juli 2003

Mål T-22/01

Petros Efthymiou

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän — Ersättning av kostnader i samband med tjänsteresor — Resa med flygplan i affärsklass”

Fullständig text på franska   II-891

Saken:

Talan dels om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 24 mars 2000 om ”tillägg-ändringar” avseende kostnadsredovisning i samband med tjänsteresor, i vilket det tillskrevs sökanden att ha begärt för hög ersättning, dels om att kommissionen skall förpliktas att till sökanden erlägga det belopp som innehölls av hans ersättning med motiveringen att han hade begärt för hög ersättning.

Avgörande:

Kommissionens beslut av den 24 mars 2000 om upprättande av tre ”tillägg-ändringar” avseende kostnadsredovisning i samband med tjänsteresor, genom vilket det tillskrevs sökanden att ha begärt för hög ersättning ogiltigförklaras i den del sökanden tillskrivs att, avseende en tjänsteresa till Haag mellan den 12 och den 18 september 1999, ha begärt för hög ersättning för flygkostnader, nämligen 1921 BEF i stället för 1291 BEF. Svaranden förpliktas att till sökanden erlägga ett belopp på 15,62 euro, jämte dröjsmålsränta från den 26 juni 2000, till den räntesats som fastställts av Europeiska centralbanken för dess huvudsakliga refinansieringstransaktioner, ökad med två punkter. Talan ogillas i övrigt. Svaranden skall bära sin rättegångskostnad och ersätta en sjättedel av sökandens rättegångskostnad.

Sammanfattning av domen

1. Tjänstemän – Ersättning av kostnader – Kostnader i samband med tjänsteresor – Kommissionens riktlinjer avseende tjänsteresor – Flygresor – Typ av biljett som kan ersättas

   (Tjänsteföreskrifterna, bilaga VII, artikel 12.2 första stycket)

2. Tjänstemän – Ersättning av kostnader – Kostnader i samband med tjänsteresor – Institutions interna direktiv avseende tillämpning av tjänsteföreskrifterna – Rättslig verkan

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 71, bilaga VII, artiklarna 11 — 13)

3. Tjänstemän – Ersättning av kostnader – Kostnader i samband med tjänsteresor – Kommissionens riktlinjer avseende tjänsteresor – Flygresor – Tillåtliga undantag avseende vilken typ av biljett som kan ersättas

   (Tjänsteföreskrifterna, bilaga VII, artikel 12.2 andra och tredje styckena, Kommissionens riktlinjer avseende tjänsteresor, punkt III. 3)

4. Tjänstemän – Ersättning av kostnader – Kostnader i samband med tjänsteresor – Kommissionens riktlinjer avseende tjänsteresor – Flygresor – Organ som har behörighet att medge undantag avseende vilken typ av biljett som kan ersättas

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 71, Kommissionens riktlinjer avseende tjänsteresor, punkt III. 3)

5. Förfarande – Ansökan genom vilken talan anhängiggjorts – Formkrav – Identifiering av föremålet för tvisten – Kortfattad framställning av de åberopade grunderna – Liknande krav på de invändningar som anförs till stöd för en grund

   (EG-stadgan för domstolen, artikel 19, förstainstansrättens rättegångsregler artikel 44.1 c)

1.  Det framgår av artikel 12.2 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna att när en tjänsteman beviljas flygresa, har tjänstemannen, med reservation för att tillsättningmyndigheten fattar ett annat beslut, rätt till ersättning för resekostnader på grundval av den tariff som gäller för ”klassen närmast under lyxklass eller första klass”, vilket innebär att det är den klass som är närmast under den bästa klass som faktiskt erbjuds på marknaden för transportsträckan i fråga, som skall beaktas.

   (se punkt 50)

2.  Kommissionens riktlinjer avseende tjänsteresor, vilka har antagits med tillämpning av artikel 71 i tjänsteföreskrifterna och artiklarna 11-13 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna genom ett internt förvaltningsbeslut, utgör ett internt direktiv och skall som sådant anses som vägledande bestämmelser som administrationen ålägger sig själv och som den alltså, i förekommande fall, bara kan avvika från om den närmare anger skälen som ligger till grund för dess beslut. Underlåter den att göra detta, åsidosätter den likabehandlingsprincipen. I princip finns det nämligen inget hinder för att tillsättningsmyndigheten, genom ett internt beslut av generell karaktär, upprättar bestämmelser för att kunna utöva den befogenhet att göra en skönsmässig bedömning som den har enligt tjänsteföreskrifterna.

   (se punkterna 53 och 54)

   Hänvisning till förstainstansrättenden 7 februari 1991 i mål T-2/90, Ferreira de Freitas mot kommissionen, REG 1991, s. II-103, punkt 61, och i den nämnd rättspraxis; förstainstansrätten den 21 oktober 1998 i mål T-100/96, Vicente-Nuñez mot kommissionen, REGP 1998, s. I-A-591 och s. II-1779, punkt 67

3.  I artikel 12.2 andra och tredje styckena i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, jämförd med artikel 2 i de bestämmelser som antas genom överenskommelse mellan gemenskapsinstitutionerna, rörande ersättning för resekostnader avseende tjänsteresor under särskilt ansträngande förhållanden, till vilka det hänvisas i artikel 12.2 tredje stycket i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, anges närmare uttömmande under vilka omständigheter det kan göras undantag från regeln om ersättning på grundval av ”klassen närmast under lyxklass eller första klass” för flygresor. Uttrycket ”undantag från de regler för vilka det har redogjorts ovan” som återfinns i punkt III.3 i kommissionens riktlinjer avser endast godkännande av affärsklass eller första klass under uttömmande angivna omständigheter, på grundval av gällande tjänsteföreskrifter och gemensamma bestämmelser, genom samma punkt III.3.

   (se punkterna 60 och 63)

4.  Punkt III.3 i kommissionens riktlinjer, som rör flygresor, skall tolkas så att de undantag som åsyftas genom begreppet ”undantag från de regler för vilka det har redogjorts ovan” måste godkännas inte bara av utanordnaren utan även av administrationen. Utanordnarens godkännande syftar nämligen bara till att, under de omständigheter som råder i varje enskilt fall, bekräfta att undantaget är förenligt med tjänstens intresse. En förutsättning för detta är emellertid att det senare är förenligt med kraven på en balanserad förvaltning av de resurser som står till institutionens förfogande, och med kravet på principen om likabehandling av tjänstemän inom samma institution. Det ankommer på denna institutions förvaltning att kontrollera och säkerställa att dessa förutsättningar är uppfyllda.

   (se punkterna 64 och 68)

5.  Enligt artikel 21 i domstolens stadgar och artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler skall varje ansökan innehålla uppgifter om tvisteföremålet och en kort sammanfattning om grunderna för talan. Om dessa bestämmelser åsidosätts kan förstainstansrätten på eget initiativ när som helst med stöd av artikel 113 i sagda rättegångsregler avvisa talan. Uppgifterna måste vara tillräckligt tydliga och precisa för att svaranden skall kunna förbereda sitt försvar och för att förstainstansrätten skall kunna döma i saken, i förekommande fall utan andra uppgifter som underlag. För att garantera rättssäkerheten och en god rättsskipning krävs, för att en talan skall kunna tas upp till sakprövning, att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på åtminstone kortfattat men på ett konkret och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan. Liknande krav ställs när en invändning görs till stöd för en grund.

   (punkterna 86 och 87)

   Hänvisning till förstainstansrätten den 13 december 1996 i mål T-128/96. Lebedef mot kommissionen, REGP 1996, s. I-A-629 och s. II-1679, punkterna 24 och 25; förstainstansrätten den 14 maj 1998 i mål T-352/94, Mo och Domsjö mot kommissionen, REG 1998, s. II-1989. punkterna 333 och 334; förstainstansrätten den 23 november 1999 i mål T-129/98, Sabbioni mot kommissionen, REGP 1999, s. I-A-223 och s. II-1139, punkt 92; förstainstansrätten den 21 mars 2002 i mål T-131/99, Shaw och Falla mot kommissionen, REG 2002, s. II-2023. punkt 71