Mål C‑48/22 P

Google LLC
och
Alphabet, Inc.

mot

Europeiska kommissionen

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 10 september 2024

”Överklagande – Konkurrens – Missbruk av dominerande ställning – Marknaderna för allmänna sökningar och specialiserade produktsökningar på internet – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 102 FEUF och artikel 54 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) konstateras – Missbruk genom hävstångseffekt – Pris- och prestationskonkurrens eller konkurrensbegränsande förfaranden – Det dominerande företaget gynnar visning av resultat från den egna specialiserade söktjänsten – Potentiella konkurrensbegränsande effekter – Orsakssamband mellan missbruk och verkan – Bevisbörda – Kontrafaktiskt scenario – Utestängningskapacitet – Tillämpning av kriteriet lika effektiv konkurrent”

1. Överklagande – Upptagande till prövning – Överklagandet grundar sig på en felaktig framställning av de faktiska omständigheter som fastställts i den överklagade domen – Påstående som hänför sig till prövningen av om den överklagade domen är korrekt

   (Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

   (se punkterna 60–62)

2. Dominerande ställning – Missbruk – Begrepp – Tillgång till infrastruktur som utvecklats och innehas av ett dominerande företag – Tillgång som ges konkurrerande företag på oskäliga villkor – Beteende som utgör missbruk av dominerande ställning – Villkor

   (Artikel 102 FEUF)

   (se punkterna 79–91 och 110–114)

3. Dominerande ställning – Missbruk – Begrepp – Objektivt begrepp som omfattar beteenden som kan påverka marknadens struktur och medför att hinder skapas för konkurrensens upprätthållande eller utveckling – Skyldigheter som åvilar det dominerande företaget – Pris- och prestationskonkurrens – Bedömningskriterier – Bevis på förfaranden som strider mot pris- och prestationskonkurrens – Omständigheter som kan beaktas

   (Artikel 102 FEUF)

   (se punkterna 163–166, 168–172 och 186)

4. Dominerande ställning – Missbruk – Begrepp – Förmåga att begränsa konkurrensen och utestängningseffekt – Beteenden som har till syfte eller resultat, faktiskt eller potentiellt, att hindra potentiella konkurrerande företag från att få tillträde till marknaden – Omfattas

   (Artikel 102 FEUF)

   (se punkt 167)

5. Dominerande ställning – Missbruk – Begrepp – Objektivt begrepp som omfattar beteenden som kan påverka marknadens struktur och medför att hinder skapas för konkurrensens upprätthållande eller utveckling – Förfaranden som kan ha konkurrensbegränsande effekter på marknaden – Bevisbördan åligger kommissionen – Krav på att fastställa ett kontrafaktiskt scenario – Föreligger inte

   (Artikel 102 FEUF)

   (se punkterna 223–230)

6. Dominerande ställning – Missbruk – Konkurrensbegränsande effekt – Bevisbördan åligger kommissionen – Huruvida det är tillräckligt med en potentiell effekt – Dominerande ställning på marknaden för allmän sökning på internet – Förfaranden som gynnar det dominerande företagets prisjämförelsetjänst och missgynnar konkurrerande prisjämförelsetjänster – Påverkan på de relevanta marknaderna – Kommissionens skyldighet att bedöma huruvida de aktuella förfarandena kan utestänga en lika effektiv konkurrent – Föreligger inte

   (Artikel 102 FEUF)

   (se punkterna 263–269)

Resumé

Domstolen (stora avdelningen) ogillar Google LLC:s och dess moderbolag Alphabet Inc:s överklagande av tribunalens dom i vilken tribunalen fastställde de böter som Europeiska kommissionen ålagt bolagen för missbruk av dominerande ställning på flera nationella marknader för sökning på internet. Domstolen preciserar i denna dom sin praxis avseende missbruk av dominerande ställning genom vägran att ge tillgång till en väsentlig facilitet samt om de kriterier som gör det möjligt att bedöma huruvida ett dominerande företags beteende avviker från pris- och prestationskonkurrens.

I beslut av den 27 juni 2017 fann kommissionen att Google hade missbrukat sin dominerande ställning på 13 nationella marknader för allmän sökning på internet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Det agerande som ansågs utgöra missbruk var väsentligen att Google på sina sidor med allmänna resultat visade Googles produktjämförelsetjänst på ett framträdande och attraktivt sätt i särskilda för ändamålet avsedda ”boxar”, utan att nämnda tjänst blev föremål för Googles justeringsalgoritmer, medan konkurrerande produktjämförelsetjänster på dessa sidor samtidigt kunde visas endast i form av resultat av allmänna sökningar och aldrig i ett innehållsrikare format, varvid de även kunde nedprioriteras i rangordningen av generiska resultat genom tillämpningen av dessa justeringsalgoritmer. På så sätt hade Google i huvudsak minskat trafiken från sina allmänna resultatsidor till jämförelser av konkurrerande produkter samtidigt som den ökade denna trafik till sin egen produktjämförelsetjänst.

Enligt kommissionen hade dessa förfaranden konkurrensbegränsade effekter såväl på de nationella marknaderna för specialiserade söktjänster som på de nationella marknaderna för allmänna söktjänster.

Kommissionen fann därför att Google, i de 13 länder som undersökts, överträtt förbudet mot missbruk mot dominerande ställning enligt artikel 102 FEUF och artikel 54 i EES-avtalet och ålade företaget böter på 2424495000 euro, varav 523518000 euro solidariskt med Alphabet.

I den överklagade domen ogillade tribunalen i huvudsak Googles och Alphabets talan och godkände kommissionens bedömning vad gäller marknaden för specialiserade sökningar avseende produktjämförelser ( 1 ). Tribunalen fastställde med stöd av sin obegränsade behörighet, i sin helhet, de böter som kommissionen hade ålagt Google och Alphabet.

Google och Alphabet överklagade tribunalens dom till domstolen och yrkade i första hand att domen skulle upphävas och att kommissionens beslut skulle ogiltigförklaras.

Domstolens bedömning

Till stöd för sitt överklagande gjorde klagandena bland annat gällande att tribunalen, genom att inte tillämpa de villkor som domstolen uppställde i domen i målet Bronner avseende missbruk av dominerande ställning i form av en vägran att ge tillgång till en väsentlig facilitet, tillämpade ett felaktigt rättsligt kriterium för att bedöma huruvida Google hade missbrukat sin dominerande ställning.

På denna punkt erinrar domstolen om att artikel 102 FEUF förbjuder sådana beteenden av företag i dominerande ställning som begränsar pris- och prestationskonkurrens och som således direkt kan skada enskilda företag och konsumenter, eller som hindrar eller snedvrider konkurrensen och således kan orsaka dem indirekt skada. Dessa beteenden omfattar sådana som, på annat sätt än genom pris- och prestationskonkurrens, hindrar att konkurrensen upprätthålls eller utvecklas på en marknad där konkurrensen redan är försvagad, just på grund av att ett eller flera företag har en dominerande ställning.

I detta sammanhang slog domstolen i domen i målet Bronner fast att en vägran att ge tillträde till en infrastruktur som ett dominerande företag har utvecklat och innehar för sin egen verksamhet kan utgöra missbruk av dominerande ställning inte bara under förutsättning att denna vägran är ägnad att undanröja all konkurrens från det konkurrerande företag som begär tillträde och vägran inte kan motiveras objektivt, utan även att infrastrukturen är oundgänglig för att det konkurrerande företaget ska kunna bedriva sin verksamhet, i den meningen att det inte finns något faktiskt eller potentiellt alternativ till denna infrastruktur. Domstolen framhåller i detta avseende att uppställandet av detta villkor motiverades av de särskilda omständigheterna i domen i målet Bronner, vilka bestod i att ett dominerande företag vägrade att ge en konkurrent tillgång till en infrastruktur som det hade utvecklat för sin egen verksamhet, men att det däremot inte förekommit något annat beteende. Konstaterandet att ett dominerande företag har missbrukat sin ställning på grund av en vägran att ingå avtal med en konkurrent leder nämligen till att detta företag tvingas att ingå avtal med konkurrenten. En sådan skyldighet inverkar dock på ett särskilt ingripande sätt på det dominerande företagets avtalsfrihet och rätt till egendom, eftersom ett företag, även om det är dominerande, i princip har rätt att vägra att ingå avtal och att utnyttja den infrastruktur som det har utvecklat för sina egna behov.

Däremot skiljer sig förevarande mål från målet Bronner eftersom Google av egen vilja ger sina konkurrenter tillgång till sin infrastruktur, det vill säga Googles tjänst avseende allmän sökning och dess sidor med allmänna resultat. Av detta följer att konstaterandet att Google gjort sig skyldigt till missbruk av dominerande ställning på grund av oskäliga villkor för tillträde till denna infrastruktur inte kan ge upphov till åtgärder som utgör ett lika stort ingrepp i Googles avtalsfrihet och dess rätt till egendom som i målet Bronner.

Mot bakgrund av denna precisering framhåller domstolen att när ett dominerande företag däremot ger tillgång till sin infrastruktur men uppställer oskäliga villkor för en sådan tillgång, är de villkor som domstolen uppställde i domen i målet Bronner inte tillämpliga.

Tribunalen gjorde således en riktig bedömning när den fann att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den underlät att pröva huruvida de ageranden som lades Google till last uppfyllde de villkor som uppställdes i domen i målet Bronner i samband med prövningen mot bakgrund av artikel 102 FEUF.

Domstolen underkänner vidare grunden avseende felaktig rättstillämpning bestående i att tribunalen fastställde det omtvistade beslutet, trots att det inte hade konstaterats något agerande som avvek från pris- och prestationskonkurrens.

Klagandena gjorde bland annat gällande att tribunalen hade bekräftat att tre specifika omständigheter som kommissionen hade åberopat i det omtvistade beslutet var relevanta för bedömningen av huruvida Google ägnade sig åt pris- och prestationskonkurrens. Det rörde sig för det första om stora mängder trafik som Googles sökmotor för allmän sökning genererade för produktjämförelsetjänster, för det andra, beteendet hos de användare som gjorde sökningar på internet, och för det tredje, den omständigheten att den trafik som avletts från Googles sidor med allmänna resultat utgjorde en stor andel av trafiken till konkurrerande produktjämförelsetjänster och i praktiken inte kunde ersättas av andra källor.

Domstolen underkänner inledningsvis invändningen om rättegångshinder varigenom det hävdades att detta argument åberopades för första gången i samband med överklagandet och påpekade att det utgör en utvidgning av en grund som åberopats av klagandena i första instans och att detta argument dessutom har sitt ursprung i den överklagade domen.

I sak erinrar domstolen om att artikel 102 FEUF inte förbjuder en dominerande ställning som sådan, utan endast missbruk av denna ställning. Denna bestämmelse syftar nämligen inte till att förhindra vare sig att en dominerande ställning skapas eller att mindre effektiva företag får stanna kvar på marknaden. Tvärtom kan pris- och prestationskonkurrens per definition leda till att mindre effektiva företag försvinner eller förlorar i betydelse.

För att det ska kunna konstateras att det föreligger ”missbruk av en dominerande ställning” i den mening som avses i artikel 102 FEUF, är det som huvudregel nödvändigt att visa att beteendet, genom att det aktuella företaget använder andra metoder än dem som räknas till pris- och prestationskonkurrens, har den faktiska eller potentiella effekten att begränsa konkurrensen, varvid dessa marknader kan vara såväl den marknad där den dominerande ställningen utövas som anknutna eller närliggande marknader

Detta kan innebära att olika analysramar används beroende på det enskilda fallet. Undersökningen ska emellertid i samtliga fall göras genom en bedömning av samtliga relevanta faktiska omständigheter, oavsett om de avser själva beteendet, den eller de relevanta marknaderna eller hur konkurrensen fungerar på denna eller på dessa marknader. I den meningen kan ”missbruk av en dominerande ställning” följa inte bara av ett beteende som kan ha en utestängningseffekt, utan även av ett beteende som har den faktiska eller potentiella verkan, eller som till och med har till syfte, att hindra potentiella konkurrenters marknadsinträde genom att det skapas hinder för detsamma eller genom att det vidtas andra inlåsningsåtgärder eller används andra metoder än dem som kan räknas till pris- och prestationskonkurrens.

Av detta följer att de relevanta faktiska omständigheterna inte endast omfattar de omständigheter som rör beteendet i sig, utan även de som avser den eller de relevanta marknaderna eller hur konkurrensen fungerar på denna eller på dessa marknader. Omständigheter avseende det sammanhang i vilket det dominerande företagets beteende har genomförts, såsom den berörda sektorns särdrag, ska således anses vara relevanta för att konstatera missbruk av en dominerande ställning i den mening som avses i artikel 102 FEUF.

Mot bakgrund av dessa preciseringar finner domstolen att de tre specifika omständigheter som åberopades i det omtvistade beslutet utgjorde uppgifter om det sammanhang där Googles sökmotor för allmänna sökningar och tjänsterna avseende produktjämförelser fungerade och inom ramen för vilket det aktuella agerandet genomfördes. I och med att dessa omständigheter gjorde det möjligt att sätta Googles ageranden i ett sammanhang som avsåg de båda berörda marknaderna och hur konkurrensen fungerade på dessa marknader, var dessa omständigheter relevanta för att klargöra huruvida nämnda ageranden var förenliga med pris- och prestationskonkurrens.

På samma sätt underkänner domstolen klagandenas argument att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att Google hade diskriminerat de konkurrerande produktjämförelsetjänsterna på sina sidor för allmän sökning i förhållande till sin egen produktjämförelsetjänst, utan att ha fastställt någon godtycklig särbehandling.

Domstolen preciserar att ett dominerande företag som behandlar sina egna varor eller tjänster förmånligare än konkurrenternas varor eller tjänster, oaktat omständigheterna i det enskilda fallet, generellt inte anses agera på ett sätt som avviker från pris- och prestationskonkurrens. I det aktuella fallet slog tribunalen emellertid fast att Googles beteende var diskriminerande och inte omfattades av pris- och prestationskonkurrens, mot bakgrund av särdragen på marknaden i föregående led och de ovannämnda specifika omständigheterna.

Domstolen noterar vidare att tribunalen varken kastade om bevisbördan eller uteslöt att en kontrafaktisk analys var ändamålsenlig genom att konstatera dels att kommissionen inte var skyldig att göra en sådan analys vid bedömningen av orsakssambandet mellan de påtalade agerandena och deras faktiska eller potentiella effekter, dels att Google kunde lägga fram en kontrafaktisk analys för att ifrågasätta kommissionens slutsatser på denna punkt. Tribunalen konstaterade därigenom endast med rätta att det är tillåtet för kommissionen att stödja sig på en rad bevis, utan att systematiskt behöva använda sig av ett enda verktyg, för att bevisa ett orsakssamband mellan de undersökta förfarandena och deras konkurrensbegränsande effekter på marknaden.

Slutligen finner domstolen att tribunalen inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen vid bedömningen av de konkurrensbegränsande effekterna av de ageranden som lades Google till last inte var tvungen att pröva huruvida dessa ageranden kunde utestänga konkurrenter som var lika effektiva som Google.

Även om syftet med artikel 102 FEUF inte är att säkerställa att konkurrenter som är mindre effektiva än det företag som har en dominerande ställning ska kunna stanna på marknaden, följer det emellertid inte härav att det måste visas att det påtalade agerandet kan utestänga en lika effektiv konkurrent för att det ska kunna slås fast att det föreligger en överträdelse enligt denna artikel.

I det aktuella fallet angav tribunalen emellertid – utan att detta konstaterande påverkades av vad klagandena anfört – att det inte hade varit möjligt för kommissionen att erhålla objektiva och tillförlitliga resultat om Googles konkurrenters effektivitet med hänsyn till de specifika villkoren på den relevanta marknaden. Tribunalen gjorde således en riktig bedömning när den slog fast dels att det inte är obligatoriskt att göra en bedömning enligt kriteriet lika effektiv konkurrent i förfaranden enligt artikel 102 FEUF, dels att en sådan bedömning inte skulle ha varit relevant under de omständigheter som förelåg i det aktuella fallet.

Eftersom överklagandet inte kan bifalls på någon av de åberopade grunderna, finner domstolen att överklagandet ska ogillas i sin helhet.

( 1 ) Dom av den 10 november 2021, Google och Alphabet/kommissionen (Google Shopping) (T‑612/17, EU:T:2021:763) (nedan kallad den överklagade domen).