Mål C‑457/21 P

Europeiska kommissionen

mot

Storhertigdömet Luxemburg,
Amazon.com, Inc
och
Amazon EU Sàrl

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 14 december 2023

”Överklagande – Statligt stöd – Artikel 107.1 FEUF – Förhandsbesked i skattefrågor som antagits av en medlemsstat – Stöd som förklarats oförenligt med den inre marknaden – Begreppet fördel – Fastställande av referensramen – Normal beskattning enligt nationell rätt – Armlängdsprincipen – Domstolens kontroll av tribunalens tolkning och tillämpning av nationell rätt”

1. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Avvisning – Domstolens kontroll av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Ej möjlig utom vid missuppfattning – Kommissionens undersökning av huruvida det föreligger ett statligt stöd på skatteområdet – Avgränsning av referensramen i nationell rätt och tolkning av de bestämmelser som denna referensram utgörs av – Rättsfråga som kan åberopas i ett mål om överklagande

   (Artikel 256.1, andra stycket FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

   (se punkterna 17–23)

2. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – En åtgärds selektiva karaktär – Åtgärd som innebär en skattefördel – Förhandsbesked i skattefrågor som avser ett integrerat företags internprissättning – Referensram för att fastställa huruvida det föreligger en fördel – Fastställande av det allmänna eller normala skattesystemet – Endast nationell rätt ska beaktas vad gäller direkt beskattning – Bedömning av den skattemässiga behandlingen av koncerninterna transaktioner mot bakgrund av armlängdsprincipen oberoende av huruvida denna princip har införlivats med nationell rätt – Felaktigt fastställande av referensramen

   (Artikel 107.1 FEUF)

   (se punkterna 33–50)

3. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – En åtgärds selektiva karaktär – Åtgärd som innebär en skattefördel – Förhandsbesked i skattefrågor som avser ett integrerat företags internprissättning – Kommissionens analys som innebär att en selektiv fördel beviljats – Analysen behäftad med felaktig rättstillämpning vad gäller fastställandet av referensramen vid prövningen av huruvida det föreligger en selektiv fördel

   (Artikel 107.1 FEUF)

   (se punkterna 53–58)

Resumé

Från och med år 2006 har Amazon-koncernen bedrivit sin kommersiella verksamhet i Europa genom två bolag i Storhertigdömet Luxemburg, nämligen dels Amazon Europe Holding Technologies (nedan kallat LuxSCS), dels Amazon EU Sàrl (nedan kallat LuxOpCo), som är ett helägt dotterbolag till LuxSCS.

I detta sammanhang fick LuxSCS, genom olika avtal som ingåtts med amerikanska enheter i Amazon-koncernen, rätt att utnyttja vissa immateriella rättigheter som huvudsakligen avsåg koncernens teknik, kunduppgifter och varumärken samt att överlåta de immateriella tillgångar som avsågs i underlicensen. LuxSCS ingick i detta avseende bland annat ett licensavtal med LuxOpCo, som var den huvudsakliga operatören för Amazonkoncernens kommersiella verksamhet i Europa. Enligt detta avtal åtog sig LuxOpCo att betala en avgift till LuxSCS för användningen av de immateriella tillgångarna.

År 2014 blev Amazon-koncernen föremål för en andra omstrukturering och det befintliga avtalsarrangemangen mellan LuxSCS och LuxOpCo tillämpades inte längre.

Som förberedelse för 2006 års omstrukturering beviljade den luxemburgska skattemyndigheten, efter en begäran från Amazon-koncernen, ett förhandsbesked i skattefrågor (tax ruling) avseende behandlingen av LuxOpCo och LuxSCS vad gäller luxemburgsk bolagsskatt. Förhandsbeskedet i skattefrågor bekräftade att LuxSCS inte var skyldigt att betala luxemburgsk bolagsskatt på grund av sin bolagsform och godkände metoden för att beräkna beloppet för den årliga avgift som LuxOpCo skulle betala till LuxSCS enligt det ovannämnda licensavtalet.

I beslut av den 4 oktober 2017 ( 1 ) (nedan kallat det omtvistade beslutet) fann kommissionen att förhandsbeskedet, liksom dess årliga genomförande under åren 2006–2014, utgjorde ett stöd till Amazonkoncernen som var oförenligt med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 107 FEUF. Kommissionen ansåg bland annat att metoden för att beräkna beloppet för den årliga avgift som LuxOpCo skulle betala LuxSCS, såsom den godkänts i förhandsbeskedet i skattefrågor, inte gjorde det möjligt att komma fram till ett resultat grundat på armlängdsprincipen. Enligt kommissionen var den årliga avgift som beräknades med tillämpning av denna metod för hög, vilket på ett konstlat sätt minskade LuxOpCos beskattningsunderlag.

Storhertigdömet Luxemburg och Amazon-koncernen väckte talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet i två mål. Genom dom av den 12 maj 2021 ( 2 ) ogiltigförklarade tribunalen detta beslut med motiveringen att kommissionen inte hade lyckats visa att det förelåg en fördel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

Kommissionens överklagande ogillas av domstolen som, genom att ändra domskälen och som en fortsättning på sin dom Fiat Chrysler Finance Europe/kommissionen ( 3 ), slår fast att kommissionen genom att i det omtvistade beslutet tillämpa armlängdsprincipen, trots att denna princip inte hade införlivats med luxemburgsk skatterätt vid tidpunkten för antagandet av förhandsbeskedet i skattefrågor, gjorde en felaktig bedömning när den fastställde den referensram mot bakgrund av vilken förhandsbeskedet i skattefrågor skulle bedömas, vilket gör hela dess resonemang om förekomsten av en selektiv fördel ogiltigt.

Domstolens bedömning

Domstolen slår inledningsvis fast att de grunder för överklagandet som avser tribunalens tolkning och tillämpning av armlängdsprincipen till stöd för sin slutsats att kommissionen inte hade lyckats visa att det förelåg en fördel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, kunde tas upp till sakprövning.

Eftersom kommissionen inkluderade armlängdsprincipen i den referensram som användes för att pröva huruvida det förelåg en selektiv fördel, påpekar domstolen att frågan huruvida tribunalen i den överklagade domen på ett lämpligt sätt avgränsade det relevanta referenssystemet och i förlängningen tolkade och tillämpade bestämmelserna i detta system på ett korrekt sätt är en rättsfråga som kan prövas av domstolen i ett mål om överklagande.

Härav följer att kommissionens argument som syftar till att ifrågasätta den tolkning och tillämpning av armlängdsprincipen som tribunalen gjorde för att slå fast att det referenssystem som användes i det omtvistade beslutet var felaktigt och att det följaktligen inte var styrkt att Amazon-koncernen åtnjöt en fördel, kan tas upp till sakprövning.

I sak erinrar domstolen vidare om att armlängdsprincipen, på unionsrättens nuvarande stadium, endast kan tillämpas vid prövningen av skatteåtgärder inom ramen för artikel 107.1 FEUF om den erkänns i den berörda nationella rätten och i enlighet med de villkor som fastställs i denna. Tribunalen gjorde sig således skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen allmänt kunde tillämpa armlängdsprincipen vid genomförandet av artikel 107.1 FEUF, utan att precisera att kommissionen först var skyldig att försäkra sig om att denna princip hade införlivats med luxemburgsk skatterätt och att det däri uttryckligen hänvisades till denna princip som sådan.

Genom att hänvisa till att riktlinjerna från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) hade ”viss praktisk betydelse” vid bedömningen av huruvida armlängdsprincipen iakttagits, trots att dessa riktlinjer inte är bindande för OECD-länderna, gjorde tribunalen sig skyldig till en annan felaktig rättstillämpning, eftersom den ansåg att riktlinjerna var tillämpliga utan att kontrollera huruvida kommissionen hade försäkrat sig om att luxemburgsk skatterätt uttryckligen hänvisade till dem.

Domstolen finner således att tribunalens bedömning av villkoret avseende förekomsten av en selektiv fördel, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, är felaktig i rättsligt hänseende, eftersom den grundar sig på ett felaktigt fastställande av det relevanta referenssystemet.

Slutligen beslutar domstolen emellertid att överklagandet ska ogillas i sin helhet, genom att domskälen ändras.

I det avseendet konstaterar domstolen, för det första, att kommissionen, för att fastställa att det förelåg en fördel för Amazon-koncernen, tillämpade armlängdsprincipen som om den som sådan hade erkänts i unionsrätten, trots att det framgår av Fiatdomen att det på unionsrättens nuvarande stadium inte finns någon självständig armlängdsprincip som är tillämplig oberoende av om den ingår i nationell rätt.

För det andra ansåg kommissionen att den luxemburgska lagen om inkomstskatt tolkades av skattemyndigheten på så sätt att armlängdsprincipen fastställdes i luxemburgsk skatterätt. Såsom framgår av Fiatdomen kan kommissionen emellertid endast tillämpa denna princip vid bedömningen av huruvida det föreligger en selektiv fördel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF om denna princip som sådan införlivas med nationell rätt, vilket kräver att den nationella rätten uttryckligen åtminstone hänvisar till denna princip. Såsom kommissionen själv medgav i det omtvistade beslutet var detta krav inte uppfyllt vid antagandet av det aktuella förhandsbeskedet i skattefrågor, vilket innebär att kommissionen inte kunde tillämpa denna princip retroaktivt i nämnda beslut.

För det tredje påpekar domstolen att kommissionen, genom att i det omtvistade beslutet tillämpa OECD:s riktlinjer om internprissättning utan att ha visat att dessa riktlinjer, helt eller delvis, uttryckligen hade införts i luxemburgsk rätt, åsidosatte förbudet, som det erinras om i Fiatdomen, att vid prövningen av huruvida det föreligger en selektiv skattefördel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF och för att fastställa den skattebörda som normalt ska bäras av ett företag, beakta parametrar och regler utanför det aktuella nationella skattesystemet, såsom dessa riktlinjer, såvida inte detta system uttryckligen hänvisar till dem.

Mot bakgrund av det ovan anförda finner domstolen att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den konstaterade att kommissionen inte hade styrkt att Amazon-koncernen åtnjöt en fördel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF och följaktligen ogiltigförklarade det omtvistade beslutet. Domstolen ogillar således kommissionens överklagande i dess helhet.

( 1 ) Kommissionens beslut (EU) 2018/859 av den 4 oktober 2017 om det statliga stöd SA.38944 (2014/C) (f.d. 2014/NN) som Luxemburg genomfört till förmån för Amazon (EUT L 153, 2018, s. 1)

( 2 ) Dom av den 12 maj 2021, Luxemburg m.fl./kommissionen (T‑816/18 och T‑318/18, EU:T:2021:252).

( 3 ) Dom av den 8 november 2022, Fiat Chrysler Finance Europe/kommissionen (C‑885/19 P och C‑898/19 P, EU:C:2022:859) (nedan kallad Fiatdomen).