Förenade målen C‑568/14–C‑570/14

Ismael Fernández Oliva m.fl.

mot

Caixabank SA m.fl.

(begäran om förhandsavgörande

från Juzgado de lo Mercantil n.o 3 de Barcelona)

”Begäran om förhandsavgörande — Direktiv 93/13/EEG — Artikel 99 i domstolens rättegångsregler — Avtal som ingåtts mellan en näringsidkare och konsumenter — Avtal om hypotekslån — Villkor om räntegolv — Grupptalan — Enskild talan som rör samma sak — Interimistiska åtgärder”

Sammanfattning – Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 26 oktober 2016

1. Konsumentskydd – Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal – Direktiv 93/13 – Mål

   (Rådets direktiv 93/13)

2. Konsumentskydd – Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal – Direktiv 93/13 – Den nationella domstolen är skyldig att ex officio bedöma huruvida ett avtalsvillkor som är underställt dess prövning är oskäligt – Räckvidd

   (Rådets direktiv 93/13)

3. Konsumentskydd – Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal – Direktiv 93/13 – Förfarande för utmätning av intecknad egendom – Den nationella domstolen saknar möjlighet att förordna om interimistiska åtgärder – Otillåtet – Strider mot effektivitetsprincipen

   (Rådets direktiv 93/13, artikel 7.1)

4. Konsumentskydd – Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal – Direktiv 93/13 – Fastställande av att ett villkor i ett avtal är oskäligt – Räckvidd – Den nationella domstolen saknar möjlighet att vid prövning av en enskild talan av en konsument förordna om interimistiska åtgärder i väntan på att en pågående grupptalan avgörs slutligt när avgörandet i målet om grupptalan kan komma att tillämpas i målet där enskild talan väckts – Otillåtet – Strider mot effektivitetsprincipen

   (Rådets direktiv 93/13, artikel 7.1)

1.  Se beslutet.

   (se punkt 23)

2.  Se beslutet.

   (se punkt 24)

3.  Se beslutet.

   (se punkterna 26 och 27)

4.  Artikel 7.1 i direktiv 93/13 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som inte gör det möjligt för en domstol som prövar en enskild talan av en konsument om fastställande av att ett villkor i ett avtal som vederbörande slutit med en näringsidkare är oskäligt, att ex officio förordna om interimistiska åtgärder i väntan på att en pågående grupptalan avgörs slutligt när avgörandet i målet om grupptalan kan komma att tillämpas i målen där enskild talan väckts, om det visar sig nödvändigt att förordna om sådana åtgärder för att säkerställa full verkan av det senare domstolsavgörandet avseende förekomsten av de rättigheter som åberopats med stöd av direktiv 93/13.

   Utan en möjlighet för den aktuella domstolen att ex officio förordna om interimistiska åtgärder – då en konsument inte uttryckligen inom ramen för en enskild talan har begärt att det ska förordnas om sådana åtgärder i syfte att skjuta upp tillämpningen av en avtalsklausul avseende ”räntegolv” i väntan på att en parallell grupptalan slutligt avgörs – kan nämnda domstol inte förhindra att konsumenten under ett domstolsförfarande som kan ta avsevärt lång tid tvingas betala ett månatligt belopp som är högre än det som i praktiken skulle ha erlagts om den aktuella avtalsklausulen inte skulle ha tillämpats. Detta gäller i ännu större utsträckning om det föreligger en faktisk och omedelbar risk för att konsumentens betalningsförmåga under tiden försämras och finansinstituten inleder förfaranden för att – genom att beslagta konsumentens och dennes familjs bostad – utmäta den intecknade egendomen i syfte att erhålla betalning för belopp som eventuellt inte ska erläggas.

   (se punkterna 35 och 37 samt beslutsdelen)