Mål C‑263/15

Lajvér Meliorációs Nonprofit Kft.

och

Lajvér Csapadékvízrendezési Nonprofit Kft.

mot

Nemzeti Adó- és Vámhivatal Dél-dunántúli Regionális Adó Főigazgatósága (NAV)

(begäran om förhandsavgörande från Kúria)

”Begäran om förhandsavgörande — Beskattning — Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artikel 9.1 — Begreppen 'beskattningsbar person’ och 'ekonomisk verksamhet’ — Artikel 24.1 — Begreppet 'tillhandahållande av tjänster’ — Jordbrukstekniska anläggningar — Byggande och utnyttjande av ett system för vattenavledning av ett företag utan vinstsyfte — Betydelsen av att anläggningarna har finansierats genom statligt stöd och stöd från Europeiska unionen”

Sammanfattning – Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 2 juni 2016

1. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Ekonomisk verksamhet – Begrepp – Utnyttjandet av jordbrukstekniska anläggningar av ett företag utan vinstsyfte som endast i kompletteringssyfte yrkesmässigt bedriver en sådan verksamhet som ger inkomster – Omfattas – Villkor – Att fortlöpande vinna intäkter – Finansiering av verksamheten genom offentliga subventioner och en låg avgift – Saknar betydelse

   (Rådets direktiv 2006/112, artikel 9.1 andra stycket)

2. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Tillhandahållande av tjänster mot ersättning – Begrepp – Utnyttjandet av jordbrukstekniska anläggningar av ett företag utan vinstsyfte som endast i kompletteringssyfte yrkesmässigt bedriver en sådan verksamhet som ger inkomster – Omfattas – Villkor – Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida avgiftsbeloppet är av betydelse för huruvida det föreligger det en direkt koppling mellan tillhandahållandet av tjänsterna och ersättningen för dessa

   (Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 2.1 c och 24)

1.  Artikel 9.1 i rådets direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att utnyttjandet av jordbrukstekniska anläggningar av ett företag utan vinstsyfte, som endast i kompletteringssyfte yrkesmässigt bedriver en dylik verksamhet som ger inkomster, utgör ekonomisk verksamhet i den bestämmelsens mening, trots att dessa anläggningar till stor del har finansierats genom statligt stöd och trots att de enda intäkterna från utnyttjandet av dessa anläggningar är de blygsamma belopp som tas ut i avgift, om uttaget av avgiften är att anse som fortlöpande på grund av uttagets planerade varaktighet.

   En sådan verksamhet ska anses omfattas av begreppet ”ekonomisk verksamhet”, om den bedrivs i syfte att fortlöpande vinna intäkter. Det föreligger sådana intäkter när de tjänster som har tillhandahållits, eller ska tillhandahållas, leder till att en avgift tas ut från de berörda markägarna för utnyttjandet av de jordbrukstekniska anläggningarna för en åttaårsperiod, då den perioden gör att uttaget av avgiften är att anse som fortlöpande.

   Vidare, vad gäller den omständigheten att de beskattningsbara personerna i fråga inte har rätt att yrkesmässigt bedriva denna ekonomiska verksamhet som ger inkomster annat än i kompletteringssyfte, framgår det för det första av artikel 9.1 andra stycket i direktiv 2006/112 att frågan huruvida utnyttjandet av materiella eller immateriella tillgångar skett i syfte att vinna intäkter inte påverkas av huruvida detta utnyttjande skett i vinstsyfte eller inte. Utövandet av en sådan verksamhet i kompletteringssyfte kan för det andra endast påverka verksamhetens ekonomiska karaktär om uttaget av nämnda avgift ska betraktas som fortlöpande på grund av dess varaktighet. Slutligen har den omständigheten att de utförda investeringarna till stor del har finansierats genom stöd från medlemsstaten och unionen inte någon betydelse för frågan om sådan verksamhet är av ekonomisk karaktär eller inte. Begreppet ekonomisk verksamhet utgör nämligen ett objektivt begrepp som ska tillämpas självständigt, inte bara i förhållande till transaktionernas syften och resultat, utan även i förhållande till de finansieringsmetoder som valts av den berörda aktören, inklusive när det handlar om offentliga subventioner.

   (se punkterna 28, 30, 31, 33–35, 37, 38 och 51 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Artikel 24 i direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att ett utnyttjande av jordbrukstekniska anläggningar utgör ett tillhandahållande av tjänster mot ersättning, eftersom dessa har en direkt koppling till ett avgiftsbelopp som har tagits emot eller ska tas emot, under förutsättning att det blygsamma avgiftsbeloppet utgör motvärdet för den tillhandahållna tjänsten och trots att tillhandahållandet av dessa tjänster sker till fullgörande av lagstadgade skyldigheter.

   Såväl den omständigheten att en verksamhet består i utförandet av uppgifter som tilldelats och reglerats i lag och att verksamheten bedrivs i allmänintresse, som det faktum att en ekonomisk transaktion sker till ett pris som överstiger eller understiger självkostnadspriset och således till ett pris som överstiger eller understiger gängse marknadspris, saknar nämligen relevans för bedömningen av huruvida verksamheten utgör tillhandahållande av tjänster mot ersättning.

   Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida det avgiftsbelopp som har tagits emot eller ska tas emot – som ersättning – kan visa att det föreligger en direkt koppling mellan de tjänster som har tillhandahållits eller ska tillhandahållas och nämnda ersättning, och att tjänsterna således har tillhandahållits mot ersättning. Den ska särskilt försäkra sig om att den avgift som planeras inte endast delvis utgör betalning för de tjänster som har tillhandahållits eller ska tillhandahållas, och om att avgiftsnivån inte har bestämts utifrån andra eventuella faktorer som, i förekommande fall, kan påverka den direkta kopplingen mellan tjänsterna och ersättningen.

   (se punkterna 42, 45 och 51 samt punkt 2 i domslutet)