Mål C‑61/14

Orizzonte Salute – Studio Infermieristico Associato

mot

Azienda Pubblica di Servizi alla persona San Valentino – Città di Levico Terme m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från Tribunale Regionale di Giustizia Amministrativa di Trento)

”Begäran om förhandsavgörande — Direktiv 89/665/EEG — Offentlig upphandling — Nationell lagstiftning — Avgifter för domstolsprövning av offentlig upphandling — Rätt till ett effektivt rättsmedel — Avgifter med avhållande verkan — Domstolsprövning av administrativa rättsakter — Effektivitets- och likvärdighetsprinciperna — Ändamålsenlig verkan”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 6 oktober 2015

1. Domstolsförfarande — Intervention — Mål om förhandsavgörande — Ansökan om intervention från en fysisk eller juridisk person som inte uttryckligen avses i rättegångsreglerna — Avvisning

   (Artikel 267 FEUF; domstolens stadga, artikel 23; domstolens rättegångsregler, artikel 96.1)

2. Domstolsförfarande — Intervention — Mål om förhandsavgörande — Parternas deltagande i det nationella målet — Domstolens behörighet att utesluta en sådan part från förfarandet — Begränsningar

   (Artikel 267 FEUF; domstolens stadga, artikel 23; domstolens rättegångsregler, artiklarna 96.1 och 97.1)

3. Tillnärmning av lagstiftning — Prövningsförfaranden på området för offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten — Direktiv 89/665 — Skyldighet för medlemsstaterna att föreskriva ett förfarande för domstolsprövning — Fastställande av domstolsavgifter — Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning — Gränser — Iakttagande av effektivitets- och likvärdighetsprinciperna samt den ändamålsenliga verkan av direktiv 89/665

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; rådets direktiv 89/665, i dess lydelse enligt direktiv 2007/66, artiklarna 1 och 2.1 b)

4. Tillnärmning av lagstiftning — Prövningsförfaranden på området för offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten — Direktiv 89/665 — Skyldighet för medlemsstaterna att föreskriva ett förfarande för domstolsprövning — Fastställande av domstolsavgifter — Nationell lagstiftning som föreskriver erläggande av domstolsavgifter vid väckande av talan — Tillåtlighet — Villkor

   (Rådets direktiv 89/665, i dess lydelse enligt direktiv 2007/66, artiklarna 1 och 2.1 b)

5. Tillnärmning av lagstiftning — Prövningsförfaranden på området för offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten — Direktiv 89/665 — Skyldighet för medlemsstaterna att föreskriva ett förfarande för domstolsprövning — Fastställande av domstolsavgifter — Nationell lagstiftning som föreskriver erläggande av flera domstolsavgifter när en rättssökande väcker talan i flera fall rörande samma upphandlingsförfarande — Tillåtlighet — Villkor

   (Rådets direktiv 89/665, i dess lydelse enligt direktiv 2007/66, artiklarna 1 och 2.1 b)

1.  Se domen.

   (se punkt 32)

2.  I ett mål om förhandsavgörande är parter i det nationella målet, enligt artikel 97.1 i rättegångsreglerna, de parter som har angetts som sådana av den hänskjutande domstolen enligt nationella processrättsliga regler. Följaktligen ankommer det på den nationella domstolen att enligt nationella processrättsliga regler fastställa vilka som är parter i det nationella målet. I detta hänseende ankommer det inte på EU-domstolen att kontrollera huruvida ett beslut av den hänskjutande domstolen att tillåta en intervention i det nationella målet har fattats i enlighet med dessa regler. EU-domstolen måste följa ett sådant beslut så länge det inte ändrats till följd av ett rättsmedel enligt nationell rätt.

   En person som ansökt om intervention vid en nationell domstol utan avsikt att spela en aktiv roll i det nationella målet, utan endast med avsikt att delta i målet vid EU-domstolen, kan emellertid inte anses vara part i det nationella målet i den mening som avses i artikel 96.1 i rättegångsreglerna, jämförd med artikel 23 i stadgan för domstolen. Denna person kan inte heller tillåtas att delta i ett förfarande vid domstolen som avses i artikel 267 FEUF.

   Domstolen kan dessutom ha skäl att tillåta intervenienter i det nationella målet att lämna skiftliga yttranden endast inom den frist för skriftliga yttranden som gäller för rättegångsdeltagarna enligt artikel 23 i stadgan för domstolen, vilka inledningsvis har delgivits begäran om förhandsavgörande. Slutligen skulle det strida mot principen om god rättsskipning och kravet på att mål om förhandsavgörande ska handläggas inom skälig tid om det skriftliga förfarandet vid EU-domstolen inte kunde avslutas eller var tvunget att återupptas med anledning av successiva interventionsansökningar och tvåmånadersfristen, i artikel 23 andra stycket i stadgan för domstolen, för ingivande av skriftliga yttranden från dessa intervenienter.

   (se punkterna 32, 33, 35, 37 och 39)

3.  Direktiv 89/665 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt direktiv 2007/66, innehåller inte någon bestämmelse som särskilt avser avgifter som ska erläggas av sökandena när de väcker talan om ogiltigförklaring, i enlighet med artikel 2.1 b i direktivet, av ett beslut som påstås vara rättsstridigt och som avser en offentlig upphandling. I avsaknad av unionsbestämmelser på området ankommer det på varje medlemsstat att, enligt principen om processuell autonomi för medlemsstaterna, fastställa de regler för det administrativa förfarandet och domstolsförfarandet som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan som syftar till att skydda de rättigheter som följer av den nationella rättsordningen (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen).

   Eftersom sådana domstolsavgifter rör förfaranden för att väcka talan som är avsedda att tillvarata rättigheter som följer av unionsrätten och som tillkommer anbudssökande och anbudsgivare som förfördelats genom beslut av upphandlande myndigheter, ska dessa förfaranden emellertid inte förta den ändamålsenliga verkan av direktiv 89/665. Således måste artikel 1 i direktiv 89/665 med nödvändighet tolkas mot bakgrund av de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till ett effektivt rättsmedel, som föreskrivs i artikel 47 i stadgan.

   (se punkterna 45–47 och 49)

4.  Artikel 1 i direktiv 89/665 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt direktiv 2007/66, samt principerna om likvärdighet och effektivitet ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning i vilken föreskrivs betalning av domstolsavgifter, såsom en standardavgift som fastställs i proportion till tvisteföremålets värde, för väckande av talan rörande offentlig upphandling vid förvaltningsdomstol.

   För det fall en nationell lagstiftning föreskriver att de avgifter som ska erläggas för att väcka talan rörande offentlig upphandling vid förvaltningsdomstolar inte ska överstiga 2 procent av det berörda kontraktets värde, är dessa avgifter nämligen är inte ägnade att göra det praktiskt omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som tillerkänns i unionens rättsordning när det gäller offentlig upphandling. I den mån dessa standardavgifter tillämpas utan åtskillnad, när det gäller form och belopp, i förhållande till samtliga rättssökande som önskar väcka talan mot ett beslut som antagits av upphandlande myndigheter, leder inte ett sådant system till någon skillnad i behandling av aktörer som är verksamma i samma bransch.

   När det gäller likvärdighetsprincipen kan den omständigheten att den standardavgift som ska erläggas när det gäller mål om offentlig upphandling är högre än de avgifter som ska erläggas i ordinära förvaltningsmål och tvistemål inte i sig anses visa att likvärdighetsprincipen har åsidosatts. Likvärdighetsprincipen innebär nämligen att en talan som grundar sig på åsidosättande av nationell rätt och en likadan talan som grundar sig på åsidosättande av unionsrätten ska behandlas lika, men inte att nationella processuella regler som är tillämpliga på olika typer av tvister, såsom tvistemål respektive förvaltningsmål, eller på tvister rörande två olika rättsområden ska vara likvärdiga.

   (se punkterna 58, 62, 63, 66, 67 och 79 samt punkt 1 i domslutet)

5.  Artikel 1 i direktiv 89/665 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt direktiv 2007/66, samt principerna om likvärdighet och effektivitet utgör inte hinder för att flera domstolsavgifter ska erläggas av en rättssökande som framställer flera yrkanden avseende samma offentliga upphandling eller hinder för att denne rättssökande åläggs att betala ytterligare domstolsavgifter för att kunna åberopa ytterligare grunder rörande samma offentliga upphandling i en pågående rättegång. För det fall en berörd part ifrågasätter en avgift ankommer det emellertid på den nationella domstolen att undersöka föremålet för de yrkanden som framställts eller de grunder som åberopats av en rättssökande i samma mål. Om den nationella domstolen konstaterar att föremålen inte verkligen skiljer sig åt och inte innebär en betydande utvidgning av föremålet för den tvist som redan anhängiggjorts, är den skyldig att frigöra den rättssökande från skyldigheten att betala ytterligare domstolsavgifter.

   Ett system med flera domstolsavgifter som läggs till varandra i samma förvaltningsmål bidrar nämligen i princip till att rättssystemet fungerar väl, eftersom det utgör en inkomstkälla för medlemsstaternas rättssystem och motverkar yrkanden som uppenbart saknar grund och som endast syftar till att försena förfarandet. Dessa ändamål kan emellertid endast motivera ett system med flera domstolsavgifter för det fall föremålet för de nya yrkandena eller de nya grunderna verkligen är ett annat och innebär en betydande utvidgning av föremålet för den tvist som redan anhängiggjorts. Om så däremot inte är fallet strider skyldigheten att erlägga ytterligare domstolsavgifter för sådana yrkanden och grunder mot kravet i direktiv 89/665 på att rättsmedel ska vara tillgängliga och mot effektivitetsprincipen.

   (se punkterna 72–75 och 79 samt punkt 2 i domslutet)