Förenade målen C‑216/12 och C‑217/12

Caisse nationale des prestations familiales

mot

Fjola Hliddal (C‑216/12) och Pierre-Louis Bornand (C‑217/12)

(begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Luxemburg))

”Social trygghet — Förordning (EEG) nr 1408/71 — Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet — Schweiziska medborgare med hemvist i Schweiz som arbetar i Luxemburg — Beviljande av föräldraledighetsersättning — Begreppet familjeförmåner”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 19 september 2013

1. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Räckvidd – Avtalet EG–Schweiz om fri rörlighet för personer – Huruvida beviljande av förmåner för schweiziska medborgare enligt detta avtal omfattas av förordning nr 1408/71

   (Avtalet EG–Schweiz om fri rörlighet för personer, bilaga II, rådets förordning nr 1408/71, artiklarna 1 u i och 4.1 h)

2. Social trygghet – Familjeförmåner – Begrepp – Föräldraledighetsersättning – Omfattas

   (Artikel 157 FEUF, rådets förordning nr 1408/71, artiklarna 1 u i och 4.1 h)

1.  Se domen.

   (se punkterna 37–39)

2.  Artiklarna 1 u i och 4.1 h i förordning nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen ska tolkas så, att en föräldraledighetsersättning, som beviljas på grundval av en situation som definieras i lag, utan att det görs någon individuell och skönsmässig bedömning av personliga behov, utgör en familjeförmån i förordningens mening.

   En sådan ersättning kan för det första inte kvalificeras som lön, i den mening som avses i artikel 157 FEUF dels eftersom arbetstagaren befinner sig i en situation som kännetecknas av att anställningsavtalet upphör att gälla, dels eftersom det inte framgår att ersättningen inte ens indirekt betalas av arbetsgivaren.

   En sådan ersättning utgör för det andra inte en substitutionsinkomst så som förmåner vid arbetslöshet i den mån som en person som beviljats ersättningen inte har förlorat sitt arbete utan endast beslutat att låta anställningsförhållandet vila.

   Familjeförmåner har för det tredje till syfte att i socialt hänseende hjälpa arbetstagare som har försörjningsbördan för en familj genom att det allmänna bidrar till dennes utgifter. I detta hänseende avser uttrycket att täcka en familjs utgifter i artikel 1 u i i förordning nr 1408/71, bland annat ett bidrag från det allmänna till en familjs budget i syfte att lindra den börda som utgifter för barns underhåll medför. Beträffande bidrag vid avbrott i yrkeskarriären som, under vissa förutsättningar, lämnas arbetstagare som gör ett avbrott i sin karriär för att vara föräldralediga ska en sådan förmån, vilken motsvarar föräldraledighetsersättningen, likställas med en familjeförmån.

   (se punkterna 41-44, 49, 51-55 och 58-60 samt domslutet)

Förenade målen C‑216/12 och C‑217/12

Caisse nationale des prestations familiales

mot

Fjola Hliddal (C‑216/12) och Pierre-Louis Bornand (C‑217/12)

(begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Luxemburg))

”Social trygghet — Förordning (EEG) nr 1408/71 — Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet — Schweiziska medborgare med hemvist i Schweiz som arbetar i Luxemburg — Beviljande av föräldraledighetsersättning — Begreppet familjeförmåner”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 19 september 2013

1. Begäran om förhandsavgörande — Domstolens behörighet — Räckvidd — Avtalet EG–Schweiz om fri rörlighet för personer — Huruvida beviljande av förmåner för schweiziska medborgare enligt detta avtal omfattas av förordning nr 1408/71

   (Avtalet EG–Schweiz om fri rörlighet för personer, bilaga II, rådets förordning nr 1408/71, artiklarna 1 u i och 4.1 h)

2. Social trygghet — Familjeförmåner — Begrepp — Föräldraledighetsersättning — Omfattas

   (Artikel 157 FEUF, rådets förordning nr 1408/71, artiklarna 1 u i och 4.1 h)

1.  Se domen.

   (se punkterna 37–39)

2.  Artiklarna 1 u i och 4.1 h i förordning nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen ska tolkas så, att en föräldraledighetsersättning, som beviljas på grundval av en situation som definieras i lag, utan att det görs någon individuell och skönsmässig bedömning av personliga behov, utgör en familjeförmån i förordningens mening.

   En sådan ersättning kan för det första inte kvalificeras som lön, i den mening som avses i artikel 157 FEUF dels eftersom arbetstagaren befinner sig i en situation som kännetecknas av att anställningsavtalet upphör att gälla, dels eftersom det inte framgår att ersättningen inte ens indirekt betalas av arbetsgivaren.

   En sådan ersättning utgör för det andra inte en substitutionsinkomst så som förmåner vid arbetslöshet i den mån som en person som beviljats ersättningen inte har förlorat sitt arbete utan endast beslutat att låta anställningsförhållandet vila.

   Familjeförmåner har för det tredje till syfte att i socialt hänseende hjälpa arbetstagare som har försörjningsbördan för en familj genom att det allmänna bidrar till dennes utgifter. I detta hänseende avser uttrycket att täcka en familjs utgifter i artikel 1 u i i förordning nr 1408/71, bland annat ett bidrag från det allmänna till en familjs budget i syfte att lindra den börda som utgifter för barns underhåll medför. Beträffande bidrag vid avbrott i yrkeskarriären som, under vissa förutsättningar, lämnas arbetstagare som gör ett avbrott i sin karriär för att vara föräldralediga ska en sådan förmån, vilken motsvarar föräldraledighetsersättningen, likställas med en familjeförmån.

   (se punkterna 41-44, 49, 51-55 och 58-60 samt domslutet)